Gustaf Lind hävdar i sin nyligen framlagda avhandling vid Juridiska institutionen, Stockholms universitet att mellanstatliga regionala organisationer bör få en större rätt att agera i fall då FN är lamslaget. Ett exempel är att Afrikanska Unionen borde ha rätt att ingripa för att stoppa folkmordet i Darfur trots att folkrätten i dag förbjuder det.

Avhandlingen behandlar FN-stadgans regler för regionala organisationer när de agerar för internationell fred. Exempel på sådana organisationer är EU, Nato och Afrikanska unionen. Studien visar att FN-stadgan och folkrätten är dåligt anpassade till det internationella samarbetet inom regionala organisationer vars fredsskapande kapacitet därför inte kan användas till fullo.

Gustaf Lind argumenterar för att de regionala organisationerna ska få en starkare ställning i folkrätten. Organisationerna bör ha rätt att agera i vissa situationer där det är förbjudet för stater att handla, som till exempel att använda militärt våld för att stoppa massiva kränkningar av mänskliga rättigheter.
_ Det är tyvärr svårt att ändra FN-stadgans innehåll med en formell stadgeändring, säger Gustaf. Men det betyder inte att innehållet är oföränderligt. Stadgan har tidigare omtolkats på olika områden, till exempel för omröstningsreglerna i säkerhetsrådet. Det bör även kunna ske för att ge regionala organisationer en starkare ställning.

Doktorsavhandlingens titel: The Revival of Chapter VIII of the UN Charter – Regional Organisations and Collective Security

Läs mer om avhandlingen på Juridiska institutionens hemsida: www.juridicum.su.se
Gustaf Lind nås på tel 073 – 6001 602, 08 – 16 13 76 eller e-post: gustaf.lind@juridicum.su.se

Priset ska delas ut vart tredje år till person eller personer som påverkat byggprocessen i projekt inom Norden på ett sådant sätt att fuktsäkerhet i projektering, byggande eller förvaltning har säkrats även med hänsyn till energihushållning och miljöaspekter. En god funktion under drift ska ha visats.
Priset kan delas ut till exempelvis beställare, arkitekter, konstruktörer, materialleverantörer eller förvaltare, som uppfyller de nämnda kraven.
Priset ska delas ut i samband med konferensen ”Building Physics in the Nordic Countries” som närmast äger rum i Reyjkjavik 13-15 juni 2005. Priset består i en resa till konferensen för en person, uppehälle där och ett diplom. Som priskommitté fungerar Fuktcentrum med adjungerade deltagare från universitet och högskolor i de nordiska länderna.
Nomineringar till priset lämnas till Fuktcentrums föreståndare, teknologier doktor Lars-Erik Harderup senast 2005-02-08.

Kontaktinformation
Adress till Lars-Erik Harderup är LTH, Byggnadsafysik, Box 118, 221 00 Lund.
Han svarar på eventuella frågor på tel 046-222 73 83, fax 046-222 45 35
eller epost: lars-erik.harderup@byggtek.lth.s

Kom och lyssna på tre forskare som belyser ämnet ur olika synvinklar och som medverkar i Formas nya pocketbok Sopor hit och dit – på vinst och förlust.

Datum och tid: 26 oktober kl 14.00 till 15.30.
Plats: Birger Jarl, Forskningsrådet Formas, Birger Jarls torg 5,
Riddarholmen i Stockholm.
För karta se Forskningsrådet Formas hemsida www.formas.se

Medverkande forskare och inlägg är:

Vilken sophantering är bäst för miljön?
– Källsortera farligt avfall – det är självklart. Källsortera även annat avfall men utan att överanstränga dig. Om vi källsorterar oss trötta så kanske vi inte orkar göra annat som är minst lika viktigt för miljön, säger Tomas Ekvall, docent i energiteknik vid Chalmers tekniska högskola.

Ska vi sortera lika mycket överallt?
– Dagens ineffektiva avfallspolitik behöver ändras. Förutsättningar är olika i olika delar av landet, säger Christer Berglund, fil dr i nationalekonomi vid Luleå tekniska universitet och verksam vid IIASA, International Institute for Applied Systems i Wien.

Varför gör dom inte som vi säger?
– Det spelar ingen roll hur genomtänkt informationen är om de fysiska systemen inte fungerar. Sopstationerna måste vara bekväma, rena och även estetiskt tilltalande, säger Gunilla Jarlbro, docent i masskommunikation och verksam vid avdelningen för Medie- och kommunikations- vetenskap vid Lunds universitet.

Formas pocketboksserie är ett led i Formas arbete att kommunicera forskningsresultat. Serien är ett debattforum där forskare klargör dagens kunskaps- och debattläge i viktiga samhällsfrågor. Tidigare utkomna pocketböcker är Är Eko Reko? Genklippet? Torskar torsken? samt Myter om maten.

Välkommen!

Kontaktinformation
OSA senast 21 oktober till Emilie von Essen,
emilie.von.essen@formas.se, 08-775 40 38

Forskningsrådet Formas

Bengt Selghed arbetar på Högskolan Kristianstad och har lång erfarenhet av betygsfrågor. Han var med och skrev högskolans remissvar till den betygsutredning på 1970-talet som snarast ville slopa betygen i grundskolan. Han har också haft synpunkter på den betygsberedning som kom 1992 och som lagt grunden till det nuvarande målrelaterade betygsystemet i skolan.

För sin avhandling valde Bengt Selghed att göra djupintervjuer med 30 lärare i grundskolan som undervisade i svenska, engelska och matematik. De var tjugo kvinnor och tio män, precis som könsfördelningen ser ut i skolverkligheten.

FÖRSTÅR INTE NYA SYSTEMET
Det nya betygssystemet, med betygen G, VG och MVG, som infördes i grund- och gymnasieskolan på 90-talet är mål- och kriterierelaterat, till skillnad från de äldre sifferbetygen, där betygen delades ut i relation till övriga elever. Det nya betygssystemet föregicks av en debatt om en förändrad syn på kunskap; bort från en kunskapssyn där det gällde att återge fakta mot en förståelseinriktad kunskapssyn. Bengt Selghed frågade därför de 30 lärarna vad det nya betygssystemet innebar.

– Det intressanta var att endast fyra av de tillfrågade lärarna ansåg att betygen skulle mäta kvalitén på elevernas kunskaper.

17 av de tillfrågade lärarna hade utvecklat insikt i att det nya betygsystemet är mål och kriterierelaterat men eftersom det inte kopplades till den förändrade kunskapssynen blir det ganska ytligt. Sedan finns det även de som ser betygssystemet som regelverket med tre nivåer G, VG och MVG. Det finns också några lärare som inte ser någon förändring jämfört med det gamla sifferbetygen.

– Det paradoxala är att trots att många lärare i studien faktiskt inte förstår innebörden i det nya betygssystemet uttrycker många att det är bättre än de tidigare sifferbetygen. De ser det nya betygssystemet som användbart i många andra sammanhang än vid bedömning och betygsättning. Det rör planering och genomförande av undervisning. Det handlar om stöd och struktur vid föräldrakontakter vid utvecklingssamtal, till exempel. Men mest förvånande är att lärarna knappast upplevde sig ha något stöd i det nya betygssystemet när de skulle göra sina bedömningar av elevens kunskaper.

ORÄTTVISA BETYG
Lärarna väger in så mycket annat än elevens kunskaper när de ska sätta betyg, till exempel elevens sätt att engagera sig i skolarbetet, hur de uppför sig i skolan, om de sköter sina hemuppgifter, hur eleverna är som personer och även hur de fysiskt ser ut, menar Bengt Selghed. Det förekommer att lärarna håller inne med höga betyg under skolår 8, eftersom de är rädda för att eleverna inte ska anstränga sig i skolår 9.

– När man ser dessa resultat så finns uppenbara risker att betygen inte är rättvisa och likvärdiga. Ambitionen är ju att ett visst betyg i ett ämne i en klass ska motsvara samma betyg i en annan klass, men det kan inte styrkas. Risken är då att betygen blir subjektiva och beroende av lokala förhållanden.

Bengt Selghed hoppas att hans avhandling kan skapa förståelse för de svårigheter som finns och därför hjälpa till att utveckla betygssystemet, lärares bedömningar och betygsättning i framtiden.

Kontaktinformation
För mer information kontakta: Bengt Selghed via e-post bengt.selghed@bet.hkr.se eller per telefon 044- 20 32 71.

Enligt jämställdhetslagen ska kvinnor och män ha lika lön för lika och likvärdigt arbete. Ett sätt att jämföra kvinnors och mäns arbetsuppgifter är att använda sig av arbetsvärdering. Det innebär att man kartlägger vad en befattning innehåller för slags arbetsuppgifter. Utgångspunkten är vad individen ska göra och vad individen faktiskt gör. Arbetsvärderingen kan sedan användas som underlag vid lönesättningen.

I sitt avhandlingsarbete har Kerstin Rosenberg deltagit i och utvärderat fem arbetsvärderingsprojekt inom kommun, statliga myndigheter och banker. Studien visar att arbetsvärdering inte automatiskt ger rättvisa löner.

– Det finns ett motstånd till förändringar av de befintliga lönestrukturerna hos organisationerna. Osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män hänvisas ofta till den personliga förmågan. När det gäller kvinnors ofta lågt betalda yrken inom till exempel hemtjänsten sägs det att ekonomiska resurser saknas för en löneförändring, säger Kerstin Rosenberg.

Studien visar att arbetsvärdering inte heller är användbart generellt utan måste anpassas till den verksamhet där den ska användas. Även stödet från ledningen är viktigt. Arbetsvärdering bör dessutom vara en kontinuerlig process som följs upp varje år. Många nöjer sig med att genomföra en arbetsvärdering utan att gå vidare med resultatet. Detta gör det svårt att komma åt problemet med orättvisa löner.

Kerstin Rosenberg hoppas att studien ska kasta nytt ljus på arbetsvärderingen som redskap för att åstadkomma rättvisa löner.
– Alla som sysslar med arbetsvärdering och lönesättning har nytta av att få kunskap om de hinder som kan förväntas när man försöker ändra i den lönestruktur som finns. Avhandlingen har även ett allmängiltigt värde eftersom innehållet speglar dagens samhälle vad gäller arbetsvärdering och lönesättning.

Kerstin Rosenberg har varit verksam vid Karlstads universitet sedan 1994 och arbetar idag som lärare och forskare vid ämnet genusvetenskap och Jämställdhetscentrum. Nyligen lade hon fram sin doktorsavhandling ”Värdet av arbete – arbetsvärdering som en lönepolitisk process” vid Handelshögskolan i Göteborg.

Avhandlingen kan beställas från BAS förlag, e-post bas@handels.gu.se

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Kerstin Rosenberg, tfn 054-700 17 24 eller 0708-89 88 30, e-post Kerstin.Rosenberg@kau.se

Det är ett par av de frågor som kommer att diskuteras vid den årligen återkommande konferensen Arbetslivsforum. Årets Arbetslivsforum sätter arbetets krav och belöningar i centrum. Vad betyder arbetet i framtiden? Hur ser trenderna ut när det gäller utbud och efterfrågan, arbetets innehåll och mening? Finns det arbete åt alla? Går det att utveckla ett arbetsliv som tillvaratar människors förmågor och kompetens och som inte stänger ute människor som vill och kan arbeta. Det gäller ungdomars möjlighet att etablera sig i arbetslivet, möjligheterna att förena förvärvsarbete och familj, öppenheten för olika grupper med invandrarbakgrund. Häri ligger också behovet för den äldre arbetskraften att kunna trappa ned arbetet inför pensionering och skapa en mjukare övergång mellan arbete, pension och annan verksamhet.

Vid konferensen kommer man också att ta upp frågor som rör produktionens krav och nya organisations- och innovationsmönster för olika gruppers möjligheter att delta i arbetslivet. Går det att anpassa verksamhetens krav med individens förutsättningar?

Tid: 19-20 oktober 2004
Plats: Växjö universitet
Program: Finns på www.fas.forskning.se/konferenser/2004/arbetslivsforum2004.asp

Syftet med denna serie av årligen återkommande konferenser på temat Arbetslivsforum är att söka stärka en dialog mellan teori och praktik – att ge praktiker möjlighet att ta del av aktuella forskningsresultat och att ge forskare synpunkter på forskningsresultat och deras praktiska användbarhet.

Media är välkomna att följa konferensen.

Kontaktinformation
Ytterligare information:
Programchef Kenneth Abrahamsson, tel. 08-775 40 91, mobil: 070-546 83 53,
e-post: kenneth.abrahamsson@fas.forskning.se

Informatör Louise Jennfors, Ekonomihögskolan, Växjö universitet tel. 0470-70 88 88,
e-post: louise.jennfors@ehv.vxu.se

Idag finns det drygt 11 500 allmännyttiga stiftelser och ca 3000 arbetsmarknadsstiftelser i Sverige. De allmännyttiga stiftelserna är främst aktiva inom områden såsom forskning, utbildning och social verksamhet. Men så har det inte alltid varit.

– Innan 1800-talets början var utbildning det vanligaste området, för att sedan ersättas med social verksamhet, förklarar Filip Wijkström. Från mitten av 1800-talet fram till våra dagar har forskning varit det i särklass största området för nya stiftelsebildningar.

Att stiftelser bildas med olika syften under olika tidsepoker, leder fram till slutsatsen att stiftelsesektorn, som helhet betraktad, tycks fylla en flexibel funktion i samhället. Detta trots att enskilda stiftelser paradoxalt nog ofta är ytterst inflexibla till sin natur.
Författarna menar att de samhällsroller och funktioner som stiftelser har haft under tidigare tidsepoker inte försvinner. Antingen existerar de parallellt med nya roller och funktioner, eller så omtolkas de och ges ny mening i dagens samhälle.

– Vi ser grupper av stiftelser som rör sig i vågor genom årtionden och århundraden, säger Stefan Einarsson. De tar med sig sitt tidsbundna syfte och sin karaktär in i nya och annorlunda situationer. Stiftelserna finner sig i nya omgivningar där de förväntas spela andra roller och fylla nya funktioner i samhället.

Vid Handelshögskolan i Stockholm har det under det senaste decenniet byggts upp ett forskningsprogram om det civila samhället, där bl.a. ideella organisationer och stiftelser ingår, och dess aktörer. Denna forskning syftar till att öka kunskapen om den position, betydelse och roll som det civila samhället har tagit (eller blivit tilldelad) i samhället och hur dessa organisationer leds och organiseras, nationellt såväl som internationellt.

Boken ”Foundations in Sweden. Their Scope, Roles and Visions” kan köpas via Ekonomiska Forskningsinstitutets förlag (300 kr.), e-post: efi@hhs.se

Kontaktinformation
Filip Wijkström, docent vid Handelshögskolan i Stockholm
Tel: 08-736 9489
E-post: Filip.Wijkstrom@hhs.se

Stefan Einarsson, doktorand vid Handelshögskolan i Stockholm
Tel: 08-736 9493
E-post: Stefan.Einarsson@hhs.se

Under 1999-2002 satsade staten SEK 1,7 miljarder på IT i Skolan (ITiS). Satsningen är unik genom sitt upplägg. Ca 70 000 lärare har fått en dator att använda privat – en kostsam åtgärd som debatterats i press – men de erbjöds inga datorkurser. Istället användes den avsatta kurstiden (35 timmar) till pedagogiska diskussioner ledda av en handledare, och seminarier tillsammans med andra lärararbetslag. Detta gjorde att pedagogiken kom i fokus, och att många lärare lärde sig använda IT. Mia Karlsson har just lagt fram en doktorsavhandling om ett lärararbetslag som deltog i ITiS 2000. I avhandlingen beskrivs hur arbetslaget i sig fungerar som drivkraft för lärarnas kompetensutveckling, både vad gäller att lära sig använda IT och att lära genom pedagogiska diskussioner. I och med införandet av IT väcks nya pedagogiska frågor och gamla får nytt liv. Slutsatsen i avhandlingen är att ITiS varit en fungerande modell för lärares kompetens-utveckling på flera områden. Att erbjuda arbetslaget pedagogisk handledning gjorde att pedagogiska frågor kom i fokus. Lärarna var också ålagda att genomföra ett elevorienterat IT-projekt, vilket gjorde att de lärde sig sådant som de måste kunna för att genomföra projektet tillsammans med eleverna. Att kräva att deltagande lärare var organiserade i arbetslag, gjorde det möjligt att använda varandra som resurser för sitt eget lärande. Lärarna anser att det är viktigt att de får hjälp med att lära sig använda IT av någon som är mer kompetent än de är. Men de efterfrågar inte traditionella datorkurser. Lärarna uttrycker en önskan om tillgång till IT-kompetenta människor som kan stötta deras IT-lärande allteftersom de upptäcker vad IT kan användas till – någon som lär dem hur, eller vad, de ska göra. De vill också att tid avsätts för pedagogisk handledning. I pedagogiska diskussioner anser lärarna att det är viktigt att handledaren agerar så lärarnas egna frågor kommer upp, dvs någon som inte bestämmer hur, eller vad, de ska göra. En process har startats genom ITiS. När lärarna fick en egen dator, handledning, seminarier och genomförde ett elevorienterat IT-projekt, blev ITiS i det studerade arbetslaget en katalysator för lärares kompetensutveckling, vad gäller t ex pedagogik, IT och arbetslagsutveckling. Det är rimligt att anta att ITiS-modellen har varit gynnsam för kompetensutveckling på långt fler områden, än om lärarna enbart hade erbjudits traditionella datorkurser. Handledning för lärare och IT-pedagoger är relativt nya företeelser i skolan, som även i framtiden skulle behöva stöttas ekonomiskt om inte den redan gjorda satsningen ska rinna ut i sanden. Skolutveckling tar tid. Nu är det upp till politiker och skolledare att avgöra om ITiS var värt skattebetalarnas pengar. Politiker och skolledare kan stötta lärares lärande genom att även i framtiden erbjuda lärarna handledning och IT-support på lärarnas egna villkor. För ytterligare information kontakta Mia Karlsson på 036-132650 efter den 18 oktober, eller skicka ett mail till mia.k@minmail.net Författare: Mia Karlsson, doktorand vid Institutionen för pedagogik och didaktik, Göteborgs universitet Handledare: Prof. Berner Lindström, IPD, Göteborgs universitet. Tel: 031-7732421 Titel: An ITiS Teacher Team as a Community of Practice Disputation: Fredagen den 29 oktober kl. 13.00 i sal Hb116, Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping, Gjuterigatan 5 Opponent: Dr. Etienne Wenger, North San Juan, CA. USA

Kontaktinformation
Anki Gustafsson
Tel: 031-773 22 95
anki.gustafsson@ped.gu.se

Göteborgs Universitet
Fakultetskansliet för utbildningsvetenskap
Forskarutbildningarna
Box 300
405 30 GÖTEBORG

For å undersøke og analysere haugene ønsket Terje Gansum å se på hvilke forventninger arkeologene hadde når de skulle undersøke dem. Det viste seg at målet var gravfunn og at selve tolkningen av haugen som grav sjelden ble utfordret. Til og med hauger som ikke inneholdt graver ble omtalt som tomme graver, kenotafer eller tomme hauger. En haug er under alle omstendigheter bygd, og er derfor en konstruksjon. Kan en konstruksjon være tom? Gansums svar var nei, og han gikk gjennom gravninger fra 1830 til 2003 for å få en oversikt over utviklingen av gravningsstrategier samt gravnings- og dokumentasjonsteknikk. Det ble klart at forventningene til hva arkeologene mente de gjorde var styrt av gravtolkningene, og at dokumentasjonen favoriserte gjenstadene mer enn konstruksjonene.

Det viste seg at fler hauger kunne være bygd over andre konstruksjoner, for eksempel hus, flere hundre år før grav ble satt inn i haugen. Gjennomgangen viste at det er nødvendig å undersøke i detalj hvordan hauger var bygd og hvilke elementer som ble lagt inn i de ulike byggefasene. Like viktig var det å forstå at haugbyggeriet var en dynamisk prosess. Hauger kunne bli bygget om og bli åpnet mange ganger. Forståelsen av at hauger ikke nødvendig vis var engangshendelser ble tydelig når konstruksjonen ble målet for analysen.

I steden for kun å rette kritikk mot dagens praksis valgte Gansum å gjennomføre to forskningsgravninger. Den ene gravningen var et samarbeidsprosjekt mellom Riksantikvarieämbetet og Södertörns Högskola, og den andre ble gjenomført i samarbeid med Riksantikvarieämbetets updragsavdelning Mitt (UV). Gravningsstrategien, med store åpne felt uten stående profiler, samt gravningsteknikken var den samme som ble brukt på Birka og på Kaupang. Dokumentasjonen ivaretok de vanskelige forholdene som ble avdekket, og viste at empirien var mer kompleks enn tidligere antatt. Haugen på Vårby gård viste seg å inneholde menneskelige levinger av minst tre individer; 1) brente bein fra førromersk jernalder, 2) brente bein fra romers jernaler, 3) skjelettbegravelse fra 1000-tallet. Stedet har vært en plass hvor hele eller deler av menneskekropper ble rituelet behandlet og det over lang tid. Det er nettopp slike kontekster arkeologene behøver for å kunne nærme seg forfedredyrking.

Språk og forventninger hegner om hva som kan klassifiseres som kunnskap. Hvilke prosedyrer og hvilke maktmekanismer regulerer og godkjenner produskjon av kunnskap? Avhandlingen forsøker å gi et bilde av kunnskapsprosessen ved å analysere tenkemåter bak haugundersøkelser. I forskningshistorien finnes det tilløp til annerledes tenkning, som kanskje ble akseptert lang tid etterpå, eller som aldri fikk betydning, men som kan vise seg svært fruktbare å ta stilling til i dag. Hvorfor aksepteres noe fort i samtiden, mens annet blir marginalisert? Ett synes sikkert og det er at den arkeologiske virksomheten ikke følger en evolusjonistisk utvikling fra dårlig til bedre. Valg av metoder har vært preget av maktmekanismene som var knyttet til forvaltningen av kunnskap.

Avhandlingens titel: Hauger som konstruksjoner – arkeologiske forventninger
gjennom 200 år.
Disputationen äger rum fredagen den 29 oktober 2004 kl. 13.00
Opponent: Docent Torun Zachrisson
Sal T 219, Arkeologen, Olof Wijksgatan 6, Göteborg
Närmare upplysningar kan fås av Terje Gansum, tel. +47 33328699,
e-post gansum@online.no

Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
tel. 031-773 48 65, e-post barbro.ryder@hum.gu.se

Kontaktinformation
Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
tel. 031-773 48 65, e-post barbro.ryder@hum.gu.se