Det gäller s.k. subaraknoidalblödning (SAH), när ett blodkärl på hjärnans yta brister och blödningen uppstår mellan hjärnhinnorna. Den här typen av hjärnblödning kan inträffa i alla åldrar och mer än en tredjedel av de drabbade avlider kort tid efter insjuknandet.

Studien ingår i det internationella hjärt- och kärlforskningsprojektet MONICA, där norra Sverige, dvs. Norrbottens och Västerbottens län, är ett område. Forskarna har via data från det befolkningsbaserade registret analyserat de totalt 984 fall av subaraknoidalblödning som noterats i och utanför sjukhusen mellan 1985 och 2000. I huvudsak omfattar registret åldrarna 25-74 år.

Tidigare resultat har visat att norra Sverige, tillsammans med Finland, har högsta risken för insjuknande i subaraknoidalblödningar bland de centra som deltagit i WHO:s MONICA-projekt. Nästan dubbelt så många insjuknade i norra Sverige jämfört med Göteborg (ett annat MONICA-centrum) och övriga Europa. Den aktuella studien har följt trender i insjuknande och död under en längre tid.

Under de 16 studerade åren minskade antalet dödsfall årligen i denna typ av hjärnblödning stadigt hos både män och kvinnor, men orsakerna skilde sig: Männens statistik förbättrades eftersom allt färre insjuknade medan kvinnorna visade en större förmåga att överleva sin hjärnblödning. Bland de drabbade under 75 år avled 36,5% av männen och 35% av kvinnorna inom 28 dagar. Bland de som var 25 år eller äldre insjuknade enligt studien 13,3 per 100 000 män och 24,4 per 100 000 kvinnor under perioden. Dessa skillnader motiverar nu ytterligare studier.

– Vi måste försöka ta reda på dels varför risken att drabbas har minskat för män men inte för kvinnor, dels varför kvinnor har bättre överlevnad, kommentera Birgitta Stegmayr, ledare för MONICA-projektet i norra Sverige.

Artikelförfattare är, förutom Stegmayr, Marie Eriksson och Kjell Asplund, alla vid Inst. för folkhälsa och klinisk medicin.

Kontaktinformation
Docent Birgitta Stegmayr, enheten för medicin, tel. 090-785 14 28; epost: Birgitta.Stegmayr@medicin.umu.se

Studien, som genomförts under ledning av docent Mats Eliasson, Luleå, publiceras i julinumret av tidskriften Journal of Internal Medicine under titeln ”Influence of smoking and snus on the prevalence and incidence of type 2 diabetes amongst men: the northern Sweden MONICA Study”. Medförfattare till artikeln är Kjell Asplund, Brad Rodu och Salmir Nasic.

I Sverige lider ca 250 000 människor av diabetes typ 2, s.k. åldersdiabetes. Orsakerna är oftast en kombination av ärftlighet, övervikt och fysisk inaktivitet. Aktuell forskning har också pekat på psykosocial stress och rökning som bakomliggande faktorer. Eftersom snusare exponeras för minst lika mycket nikotin som rökare och snusningen är mycket vanlig i norra Sverige, har forskargruppen studerat om även snusning ökade risken för insjuknande i typ 2 diabetes.

Inom ramen för MONICA-undersökningen i norra Sverige undersöktes 3 384 män mellan 25 och 74 år. Drygt hälften undersöktes åter efter 9 år. Förekomsten av diabetes var knappt fördubblad bland rökare men inte ökad hos snusare. Under uppföljningen hade rökare en fyrdubblad risk att få diabetes och exrökare en tredubblad risk. Bland snusarna utvecklade ingen person diabetes. Skillnaderna i risk kunde inte förklaras av fysisk aktivitet, alkoholkonsumtion eller olika grad av bukfetma.

Studien styrker tidigare studier från MONICA-gruppen som inte visade någon ökad risk för hjärtinfarkt hos snusare till skillnad från rökarnas ökade risk.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta docent Mats Eliasson, Medicinkliniken, Sunderby sjukhus, telefon 070-513 02 93.

– Vi kommer att undersöka det närmare, säger avhandlingens författare Awwad Al Bishri, tandläkare med käkkirugi som specialitet.

Awwad Al Bishri kom till universitetssjukhuset MAS från Saudi Arabien för fyra år sedan för att utbilda sig till specialist i käkkirurgi. Här blev han intresserad av de skador som drabbar patienter som genomgår käkkirurgi, exempelvis för att ändra svåra över- och underbett, och han skrev in sig som doktorand vid Malmö högskola. Under operationerna kan ansiktets känselnerver komma i kläm och ge nedsatt känsel på haka och läppar.

– Skadorna är ofta övergående, men hos en del blir de permanenta och ätsvårigheter kan uppstå. Därför är det viktigt att hitta en lösning på problemet. Jag ville ta reda på vad som påverkar risken att drabbas, säger Awwad Al Bishri.

En enkätundersökning av 43 patienter som tidigare opererats i käken visade att kortison halverade antalet bestående nervskador.

– Det var överraskande eftersom många menar att kortison försämrar nervernas återhämtning. Skälet till att vi alls ger kortison är att det minskar svullnaden i ansiktet efter operationen, förklarar Awwad Al Bishri.

Kan hjälpa vid handskador
I nästa steg genomförde Al Bishri och den forskargrupp han tillhör på avdelningen för käkkirurgi på Odontologiska fakulteten en studie på råttor. De fann att råttor som efter en nervskada gavs kortison återfick gångfunktionen bättre. Förklaringen kan vara att kortison på lång sikt stimulerar kroppens immunförsvar.

– Normalt undertrycker kortison immunförsvaret. Det var därför många trodde att kortison skulle påverka den skadade nervens återhämtning negativt. Men vi gav kortison bara under en dag. Vi såg att de vita blodkroppar som hjälper till med läkningen av nerver först minskade hos råttorna som fått kortison, men efter ett par dagar blev de fler än hos övriga. Vi tror att det är denna rekyleffekt som ligger bakom de positiva resultaten, säger Awwad Al Bishri.

I så fall skulle behandling kunna få en vidare spridning och användas på andra åkommor där nerver i det perifera nervsystemet kommit till skada, förklarar han. För att undersöka den möjligheten kommer forskargruppen, under ledning av professor Jan Rosenquist, att genomföra ytterligare undersökningar för att belysa den exakta verkningsmekanismen.

– Tanken att använda kortison vid handskador är intressant, säger Lars Dahlin, docent och handkirurg på universitetssjukhuset MAS, och inblandad i avhandlingens försök på råttor. Jag tror dock inte att det kommer att fungera i de fall nerven är helt avklippt.

Till att börja med betyder resultaten mest för de patienter som opereras med käkkirurgi.

– Vi ger dem nu en högre dos kortison än tidigare, eftersom vi tror att det är bäst. Dessutom visade avhandlingen att nervskadorna kan minskas med en viss typ av operation, säger Awwad Al Bishri.

För mer information, kontakta Awwad Al Bishri på mailadress albishri@hotmail.com.

Kontaktinformation
albishri@hotmail.com.

Resultaten publiceras i den världsledande vetenskapliga tidskriften Science den 23 juli.

Forskargruppen som leds av professor Thomas Borén, medicinsk kemi och biofysik, samarbetar med forskare vid Lunds, Göteborgs och Stockholms universitet, Karolinska institutet samt flera forskargrupper i Europa, Sydamerika, USA och Japan.

Magsårsbakterien Helicobacter pylori är en bakterie som halva jordens befolkning bär på. Bakterien kan infektera en persons slemhinnor i magsäcken utan att orsaka obehag. Hos en del utvecklas en mild inflammation som orsakar magkatarr, men om inflammationen blir kraftigare kan den utvecklas till magsår. Magsår drabbar var tionde svensk och bakterien Helicobacter pylori anses vara den främsta orsaken. Bakterien kan också orsaka magcancer. Magcancer är en av de vanligaste cancerformerna och bortåt hälften av alla fall anses bero på magsårsbakterien.

Borén kunde redan 1993 visa att Helicobacter pylori bakterien i magen framför allt fäster till de sockerstrukturer som individer av blodgrupp 0 uppvisar. Det stämde bra med den kunskap som funnits sen 1950-talet om att magsår främst drabbar personer med blodgrupp 0.

De fortsatta studierna visade att magsårsbakterien har en unik anpassningsförmåga och att den utnyttjar kroppens försvar för att få ett ännu starkare fäste. Detta förklarade bland annat varför inflammationen i magsäcken kan variera, från att nästan vara försvunnen till att slå till med full kraft igen, och varför den är så svår att bota. Bakterien är som en kameleont, den ser till att trivas i alla miljöer och anpassar sig efter den individ den befinner sig i.

När forskarna började studera varför bakterien binder så starkt till blodgrupp 0 upptäckte man något mycket intressant – bakterien anpassar sig till den lokala befolkningen.

Vid den första studien så kom alla bakteriestammar från Sydamerika. Andelen sydamerikaner som tillhör blodgrupp 0 är betydligt högre jämfört med övriga världen eftersom den indianska ursprungsbefolkningen uteslutande tillhör den blodgruppen. I den nya studien hämtades Helicobacter pylori bakterier från många olika befolkningsgrupper: från tyskar, spanjorer och svenskar i Europa, från eskimåer i Alaska, från olika indianbefolkningar i Sydamerika inklusive Amazonas, samt från japaner i Asien.

De nya resultaten visar att medan Helicobacter pylori bakterien har specialiserats till att nästan enbart binda till blodgrupp 0 individer i Sydamerika, har den utvecklats till en generalist i övriga delar av världen och binder där till alla blodgrupper. Men genom att på så sätt bli bredare i sina vidhäftningsegenskaper så har den också förlorat en del av sin styrka, vilket gör att bakterien ändå får ett starkare fäste hos personer med blodgrupp 0 och kan orsaka större skada.

– Något som är spännande är att Helicobacter-bakterien på så pass kort tid, evolutionärt räknat, har blivit en specialist i Sydamerika. De nuvarande sydamerikanska indianerna utvandrade från Asien för 10 000 år sedan, då det fanns en fast förbindelse över Berings sund till Amerika, och sen har således anpassningen till den lokala befolkningen gått väldigt snabbt, säger Thomas Borén.

Hur Helicobacter-bakterien smittar är inte helt klarlagt men troligtvis är det via saliv och avföring. Smittan förs oftast över från föräldrar till barn, sällan mellan vuxna. I utvecklingsländerna är bakterien mycket vanlig, mellan 80 till 90 procent av befolkningen är smittade.

De nya rönen kan vara viktiga pusselbitar för ett framtida vaccin.

– Att utveckla vacciner mot kroniska infektioner såsom magsårsbakterien är en spännande utmaning, och med våra nya resultat i hand så måste vi designa vaccinet efter hur bakterien har anpassat sig till olika befolkningar och blodgrupper. Frågan om vaccin handlar om resurser. De stora läkemedelsbolagen har till stor del dragit sig ur utvecklingen eftersom det tog längre tid att ta fram ett fungerande vaccin än de trodde. Nu ligger all den forskningsutvecklingen på universitetsnivå, och därför är det viktigt att etablera nätverk av kompetenta forskningsgrupper för att mer effektivt kunna samarbeta, berättar Borén.

Science paper No. 13, Functional Adaptation of BabA, the H. pylori ABO Blood Group Antigen Binding Adhesin
First author: Aspholm-Hurtig, Umeå Universitys author(s): M. Aspholm-Hurtig, S. Vikström, R. Sjöström, A. Bäckström, C. Lundberg, A. Arnqvist, J. Mahdavi

Forskningsprojektet har bland andra finansierats av: The Mizutani Foundation Glycoscience Award 2003, JC Kempe och Seth M Kempes Minne, Umeå universitet och Washington University utbytesprogram, EU-kommissionen, Vetenskapsrådet, Cancerfonden, Stiftelsen för Strategisk forskning, Umeå universitets bioteknologifond, Västerbottens läns landsting, Kungliga Vetenskapsakademien, Läkarsällskapet, Svenska sällskapet för medicinska forskning, National Institutes of Health, NIH, Washington University.

Kontaktinformation
Thomas Borén nås på:
070-514 67 67
E-post: thomas.boren@odont.umu.se

The study, which appears this week in the journal Science, used a powerful new DNA profiling technique, originally developed by Wigler’s group, called ROMA (representational oligonucleotide microarray analysis). The technique was initially developed to detect the genetic differences between normal cells and cancer cells. This application of ROMA has revealed several chromosomal amplifications (excess copies of DNA segments) and deletions (missing DNA segments) associated with a variety of human cancers in individual patients (see http://www.cshl.edu/public/releases/revealing.html ).

However, in the course of that work, the researchers were greatly surprised to have detected several large-scale, previously unidentified differences in human DNA when they carried out ”normal to normal” control comparisons of DNA from different individuals.

In the new study, Wigler’s group created an extensive profile of such genetic variation in normal human DNA. The researchers sampled blood and multiple tissues from 20 individuals from a variety of geographic backgrounds. Differences in the chromosomal DNA purified from these samples were detected by ROMA.

The researchers detected 76 large-scale ”copy number polymorphisms” or CNPs. Among the 70 genes associated with the newly-identified CNPs were those involved in Cohen syndrome and neurological development, and others implicated in leukemia and drug resistant forms of breast cancer. In addition, some CNPs identified genes with known influence on ‘normal’ human phenotypes including one–neuropeptide-Y4 receptor–that is directly involved in the regulation of food intake and body weight.

According to the study, a relationship between CNPs and susceptibility to health problems such as neurological disease, cancer, and obesity is an intriguing possibility. The study revealed considerable structural variation in the human genome, most of which was not previously apparent by other methods of genomic analysis.

Previous studies by others using different methods had identified only a handful of such large-scale copy number polymorphisms in human DNA. The increased CNP detection frequency in the new study stems from the greater resolving power of the ROMA technology (which currently employs one probe every 35 kb) relative to other methods. Moreover, several features of ROMA result in a signal-to-background ratio superior to that which can be obtained by hybridization of total genomic DNA to an array of BACs. Further refinements of ROMA, which promise to reveal more information about large-scale polymorphisms in the human genome, are underway.

Among Wigler’s colleagues from Cold Spring Harbor Laboratory, Columbia University, the Broad Institute, the Karolinska Institute, the Fred Hutchinson Cancer Research Center, and Stony Brook University, Jonathan Sebat was the first author of the study.

Kontaktinformation
A copy of the study and interviews with Dr. Sebat are available on request.

Peter Sherwood
Director of Research Communications
Cold Spring Harbor Laboratory
tel: 516-367-6947
e-mail: sherwood@cshl.edu

Anders Zetterberg
professor i tymörzytologi,
Karolinska Institutet
Tel 542 47 260