Åderförkalkning är den vanligaste orsaken till kärlkramp, stroke och hjärtinfarkt och drabbar framförallt kärl med kraftig vägg, som till exempel stora kroppspulsådern. Utvecklingen av åderförkalkning pågår hela livet och leder till ytterligare ökning av kärlväggens tjocklek eftersom bland annat makrofager, som har till uppgift att häva inflammationer, samlas i kärlväggen. Denna ökning av kärlväggens tjocklek medför att cellerna i de innersta delarna av kärlväggen får syrebrist. Vilken effekt syrebristen har i kärlväggen är fortfarande inte helt klar, men fil mag Ellen Knutsen Rydberg ökar med resultaten i sin avhandling på kunskapen om vad det är som händer i kärlet när det drabbas av syrebrist.

Hon visar i avhandlingen att makrofager vid syrebrist påskyndar förändringen av blodfetter, något som anses vara en av de viktigaste orsakerna till att åderförkalkning utvecklas. Det förändrade blodfettet kan tas upp av makrofagerna på ett okontrollerat sätt. Det leder till fettansamling i kärlväggen. Både i makrofager med syrebrist och i kärl med åderförkalkning upptäckte hon enzymet 15-Lipoxygenase-2 som inte hittats i dessa celler tidigare och som kan vara med och förändra blodfetter. Vidare såg hon att 15-Lipoxygenase-2 producerade fettnedbrytningsprodukter som ytterligare kan ha betydelse vid åderförkalkning.

Ökad kunskap om vilken roll 15-lipoxygenase-2 spelar i förändringen av blodfetter vid åderförkalkning är av betydelse för att finna nya vägar att hämma sjukdomsutvecklingen. Det är också av stor vikt att förstå vad som sker med olika cellers funktion vid syrebrist eftersom syrebrist även råder vid till exempel tumörbildning och reumatism.

Avhandlingen är skriven av:
Fil mag Ellen Knutsen Rydberg, mobiltelefon: 0706-69 06 24, telefon: 031-3422933, e-post: ellen.rydberg@wlab.gu.se

Handledare:
Professor Olov Wiklund, telefon: 031-342 29 54, e-post: wiklund@wlab.gu.se
Docent Lillemor Mattsson Hultén, telefon: 031-342 29 34, e-post: lillemor.mattsson@wlab.gu.se
Dr Bertil Ohlsson, telefon: 031-342 29 50, e-post: bertil.olsson@wlab.gu.se

Avhandlingen för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, hjärt-kärlinstitutionen
Avhandlingens titel: Effects of Hypoxia on Macrophage Function in Atherosclerosis
Avhandlingen är försvarad.

Kontaktinformation
Ulrika Lundin, informatör/pressansvarig

Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet

telefon: 031-773 38 69

mobiltelefon: 070-775 88 51

e-post: ulrika.lundin@sahlgrenska.gu.se

I Sverige äter vi relativt lite jordnötter jämfört med hur det är i till exempel USA och Storbritannien. Trots det är många svenska barn överkänsliga mot jordnötter. Blodprov från barn som är så små att de aldrig ätit jordnötter visar att många av dem trots det kommit i kontakt med jordnötsprotein, vilket kan vara det första steget mot att utveckla allergi eller överkänslighet mot jordnötter.

Det finns flera teorier kring hur barn kommer i kontakt med jordnötsprotein tidigt i livet.

– Forskare misstänker att jordnötsprotein kan överföras från mamman till barnet under graviditet och amning. Proteinet kan också tas upp av huden genom mjukgörande krämer som ibland innehåller jordnötsolja. Detta i kombination med att vissa har en ärftlig benägenhet att utveckla allergi kan påverka utvecklingen av överkänslighet mot jordnötter, säger dietist Jenny van Odijk, som skrivit avhandlingen.

Hennes resultat visar att av 1 020 undersökta personer som var överkänsliga mot jordnötter var hela åtta procent under två år. BVC har under många år rekommenderat att barn under tre år inte ska äta jordnötter eftersom de kan sätta i halsen.

– Resultatet stärker hypotesen om att barnen kommer i kontakt med jordnötter på annat sätt, säger Jenny van Odijk.

Trots att barn som tidigt exponerats av jordnötsprotein riskerar att utveckla allergi finns ingen allmän rekommendation att undvika jordnötter av den anledningen.

– Det saknas tillräckligt med kunskap om vilka riskfaktorer som är av störst betydelse för utveckling av jordnötsallergi och en sådan rekommendation skulle därför göra mer skada än nytta i dagsläget, säger Jenny van Odijk.

Det är viktigt att komma ihåg att det bara är en del av de barn som kommer i kontakt med jordnötter som får symtom. Avhandlingen visar också att tolv procent av barnen växte ifrån sin överkänslighet mot jordnötter när de blev äldre.

Avhandlingen är skriven av:
Dietist Jenny van Odijk, mobiltelefon: 0733-50 78 87, e-post: jenny.vanodijk@nutrition.gu.se

Handledare:
Professor Lena Hulthén, telefon: 031-342 25 79, e-post: lena.hulthen@medfak.gu.se

Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för invärtesmedicin, avdelningen för klinisk näringslära
Avhandlingens titel: Food allergy in children and adults with special emphasis on peanut. Relation to IgE antibodies, food consumption, symptoms and disease development
Avhandlingen är försvarad.

Kontaktinformation
Ulrika Lundin, informatör/pressansvarig

Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet

telefon: 031-773 38 69

mobiltelefon: 070-775 88 51

e-post: ulrika.lundin@sahlgrenska.gu.se

Nervcellerna i hjärnan, och kopplingarna mellan dem, kan normalt inte återbildas efter skada och därför saknas idag effektiv behandling för miljontals människor. Tack vare de nya forskningsresultaten kan det bli möjligt att undanröja de mekanismer som blockerar bildning av nya kopplingar mellan celler som kan ta över från de skadade.

I en artikel som nyligen publicerades i Journal of Neuroscience, en av de ledande vetenskapliga tidskrifterna inom neurovetenskapen, har forskarna vid Sahlgrenska akademin och i Kalifornien visat hur de genom att manipulera en omgivande celltyp, astrocyter, kan påverka nybildningen av kopplingar mellan nervceller för att bilda normala nervbanor. Astrocyter finns i alla delar av det centrala nervsystemet och är i antal den dominerande celltypen i en människas hjärna. Ändå är det en celltyp som forskarna vet förhållandevis lite om.

– Enligt vad vi känner till idag är deras primära funktioner i en frisk individ att hjälpa de celler i det centrala nervsystemet som överför information, de så kallade neuronerna, eller det vi i dagligt tal kallar nervceller. Hjälpen består i att förse dem med näring och att rensa upp i nervcellernas närmiljö, samt att skydda dem, säger docent Milos Pekny som leder forskargruppen vid Sahlgrenska akademin.

När nervcellerna skadas till följd av sjukdom eller olycka, förändras astrocyterna och inriktar sig på att minimera och avgränsa skadan. Denna livsviktiga process i det akuta skedet leder sedan till en mindre önskvärd process av ärrbildning runt det skadade området. Ärrbildningen hindrar i sin tur nya kopplingar mellan nervcellerna från att bildas. I speciella genmodifierade möss har man nu lyckats undvika skadlig ärrbildning och därmed har nya kopplingar, så kallade synapser, bildats mellan de kvarvarande cellerna.

– Dessa resultat är inte omedelbart överförbara på människor, men eftersom vi nu känner till en mekanism för hur nya synapser kan bildas har vi helt nya angreppssätt till problemet, säger Milos Pekny.

De nya resultaten kompletterar tidigare fynd där samma Göteborgsforskare, i ett samarbete med Harvard Medical School i Boston, visat att liknande manipulation av astrocyter kan få transplanterade nervceller att växa fast och bilda nya neuroner.

Resultaten har blivit möjliga genom att forskarna utnyttjat en unik modell för neurologiska sjukdomar i kombination med moderna molekylärbiologiska metoder.

– Vägen från forskningsresultat till färdiga läkemedel är lång och kostsam. Genom arbetet har vi identifierat molekyler som kan nyttjas för att utveckla nya läkemedel och behandlingsmetoder, säger Milos Pekny.

För mer information kontakta:
Docent Milos Pekny, telefon: 031-773 32 69, mobiltelefon 0709-13 48 65
e-post: milos.pekny@medkem.gu.se

Kontaktinformation
Ulrika Lundin, informatör/pressansvarig

Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet

telefon: 031-773 38 69

mobiltelefon: 070-775 88 51

e-post: ulrika.lundin@sahlgrenska.gu.se

– I vår forskning har vi bland annat tittat på stockholmare och sett att anställda på arbetsplatser med stabila förhållanden har färre riskfaktorer för hjärtkärlsjukdom än andra, säger Töres Theorell.

Genom att utnyttja ett par stora epidemiologiska undersökningar har Töres Theorells forskargrupp studerat effekterna av stora strukturella förändringar i arbetslivet på sjukskrivning och sjukhusinläggning. Deras iakttagelser finns redovisade i tre kapitel (7-9) i boken Den höga sjukfrånvaron – sanning och konsekvens. Dessa undersökningar har gjorts prospektivt, det vill säga att man har startat med individer som inte är långtidssjukskrivna eller arbetslösa och sedan har man följt utvecklingen och relaterat denna till arbetsmiljö och strukturella förändringar.

Studierna visar att upprepade förändringar, såväl nedskärningar som kraftig expansion, av personalens storlek flera år i rad i mitten av 1990-talet följs av ökad långtidssjukskrivning och/eller sjukhusinläggning hos personal som varken slutat eller tillkommit. Detta kan vara tecken på att ständig turbulens medför påfrestningar för hälsan. Måttlig expansion däremot verkade medföra förbättrad hälsa för personal som varken tillkommit eller slutat,.

– Personal som uppger att de har bra stöd både av chefer och av arbetskamrater samt upplever att de har bra möjligheter att påverka sin arbetssituation har lägre risk att bli långtidssjukskrivna än andra, säger Töres Theorell. I jämförelse med denna gynnade grupp hade män och kvinnor som uppgav att de hade små möjligheter att påverka och dessutom tyckte att de hade dåligt stöd av sina arbetskamrater mellan 60 och 90 procent ökning i risken för långtidssjukskrivning under uppföljning

Under nedskärningar i början av 1990-talet minskade den medellånga sjukfrånvaron bland arbetande kvinnor i Stockholm i jämförelse med andra kvinnor. Man kan tolka detta som att sannolikheten för sjuknärvaro ökade i den situationen bland kvinnorna. Detta var särskilt markant bland kvinnor som hade många riskfaktorer för hjärtkärlsjukdom.

Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Töres Theorell, professor i psykosocial miljömedicin, särskilt arbetsmedicin vid Karolinska Institutet och föreståndare för Institutet för psykosocial medicin (IPM)
Telefon: 08-524 820 01
E-post: Tores.Theorell@ipm.ki.se

Benskörhet är ett allvarligt folkhälsoproblem. Den vanligaste formen är postmenopausal osteoporos som drabbar kvinnor efter klimakteriet till följd av minskad östrogenproduktion. Men studier gjorda de senaste åren har visat att benskörhet även är ett stort problem bland män. Androgener har länge ansetts vara de viktigaste hormonerna för reglering av skelettet hos män, men eftersom androgener kan omvandlas till östrogener i kroppen har forskare börjat studera om östrogener också är viktiga för skelettet hos män.

I fil mag Marie Lindbergs avhandling har betydelsen av östrogen för det manliga skelettet utretts med hjälp av djurstudier. Studierna visar klart att östrogen kan skydda det manliga skelettet mot benskörhet och att östrogen krävs för att nå en normal benmassa hos män.

– Östrogen är inte bara av betydelse för skelettet hos kvinnor, som länge varit den allmänna uppfattningen, utan är i högsta grad även av betydelse för skelettet hos män, säger Marie Lindberg.

Östrogen har länge använts som behandling mot benskörhet hos kvinnor. Den ökade risken för olika sidoeffekter vid långvarig östrogenbehandling, som bröstcancer och blodpropp, har dock intensifierat sökandet efter nya behandlingar. Östrogen utövar via två olika östrogenreceptorer effekter i kroppen. Marie Lindberg har studerat den relativa betydelsen av de båda östrogenreceptorerna i kroppens olika vävnader för att få en ökad kunskap och förståelse för hur östrogen verkar och därmed underlätta utvecklandet av nya behandlingsalternativ.

Hon visar i avhandlingen att signaleringen via den ena östrogenreceptorn, kallad betareceptorn, kan leda till en minskad östrogeneffekt i skelettet. En substans med hämmande effekt på betareceptorn skulle därför kunna användas för att ge ökad östrogeneffekt i skelettet och därigenom starkare ben.

– Dessa resultat kan leda till utvecklandet av nya läkemedel som har kvar östrogenets positiva effekter på bland annat skelettet, men som saknar de negativa sidoeffekterna, säger Marie Lindberg.

Avhandlingen är skriven av:
Fil mag Marie Lindberg, telefon: 031-342 49 29, mobiltelefon: 0703-55 43 94, e-post: marie.lindberg@medic.gu.se

Handledare:
Professor Claes Ohlsson, telefon: 031-342 28 73, e-post: claes.ohlsson@medic.gu.se

Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för invärtesmedicin, avdelningen för internmedicin

Avhandlingens titel: Estrogen Receptors in the Regulation of the Skeleton

Avhandlingen är försvarad.

Kontaktinformation
Ulrika Lundin, informatör/pressansvarig

Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet

telefon: 031-773 38 69

mobiltelefon: 070-775 88 51

e-post: ulrika.lundin@sahlgrenska.gu.se

Forskningen leds av professor Catharina Svanborg, som i tidskriftsartikeln har Lotta Gustafsson, Anki Mossberg, Irene Leijonhufvud och Annika Aronson som medförfattare. Forskargruppen kallar det aktuella proteinet till HAMLET, Human Alfa-lactalbumin Made LEthal to Tumor Cells, vilket betecknar bröstmjölksproteinet i den speciella veckningsformen och i kombination med en fettsyra.

HAMLET har visat sig vara ofarligt för friska kroppsceller men kan däremot snabbt döda tumörceller genom att få dem att begå apoptos, programmerad celldöd. Proteinet har visat sig kunna ta sig in i tumörcellernas kärna och angripa de ämnen som håller ihop dess DNA. Detta är en fördel jämfört med de mekanismer som används av andra celldödande substanser, som tumörcellerna ofta har bättre möjligheter att stå emot.

Lundagruppens protein har testats i provrörsförsök på över 40 olika cancerformer – tumörer från lungor, njurar, prostata, äggstockar, tarm m m, samt melanom, leukemier och hjärntumörer. Det har också provats i djurförsök på en sorts allvarliga hjärntumörer kallade glioblastom. Resultatet var positivt: de HAMLET-behandlade råttornas tumörer krympte och djuren levde längre. Man fann inte heller några skadliga bieffekter av behandlingen.

De försök på människor som nu publicerats i NEJM gällde 40 patienter med vårtor. Vanliga vårtor är en godartad tumörform, men vårtor i kvinnors underliv har större medicinsk betydelse eftersom de ökar risken för sterilitet och livmoderhalscancer.

I studiens första fas krympte vårtorna med tre fjärdedelar hos alla de 20 patienter som fått HAMLET-behandling på huden, medan bara 3 av 20 kontrollpatienter med placebobehandling såg sina vårtor minskade. I studiens andra fas fick alla deltagande patienter HAMLET, och 83 procent var helt av med sina vårtor vid en uppföljning två år senare.

I bröstmjölken hos en ammande kvinna finns det aktuella proteinet inte i HAMLET-form utan i sin normala veckningsform. Lundaforskarna tror att HAMLET, dvs den ovanligare veckningsformen samman med den fettsyra som bibehåller veckningen, bildas först i det ammade barnets mag-tarmkanal. Där finns hos ett spädbarn mängder av nybildade celler, och proteinets uppgift kan vara att utrota felaktiga exemplar som skulle ha kunnat utvecklas till tumörceller.

Catharina Svanborg träffas på 046-17 39 72, Catharina.Svanborg@mig.lu.se. Artikeln i NEJM finns på http://content.nejm.org. För mer om HAMLET, se även www.lu.se/info/lumPDF/lum0404.pdf, sid 32-33.