Det framgår av en studie som redovisas i veckans nummer av tidskriften Science. De forskare som gjort undersökningen är David Wardle, institutionen för skoglig vegetationsekologi, SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) i Umeå, Richard Bardgett, University of Lancaster, Storbritannien, och Lawrence Walker, University of Nevada, USA.
De tre forskarna har undersökt markprofiler från skogsmark på sex platser runtom i världen: i Arjeplog i Lappland, Alaska, Hawaii, östra Australien och södra Nya Zeeland (två lokaler). På alla platser fanns jordar av mycket varierande ålder, från mycket unga till sådana som var åtskilliga tusen år gamla. Den äldsta jorden, den på Hawaii, var 4,1 miljoner år gammal.
På alla sex lokalerna växte skogen bäst på de medelgamla jordarna, eftersom jordens bördighet var bättre där. På jordar äldre än tusen eller tiotusen år (beroende på lokal) växte däremot skogen mycket sämre. Några av de äldsta lokalerna saknade till och med helt träd.
Forskarna fann att skogen växte sämre på de äldsta jordarna på grund av att tillgången på upptagbart fosfor var låg, i jämförelse med tillgången på upptagbart kväve. När jordarna åldras blir mindre mängd fosfor tillgänglig för träden, eftersom fosfor inte förnyas biologiskt i marken eller tillförs ekosystemet på annat sätt. Kväve däremot är förnyelsebart; atmosfäriskt kväve tillförs kontinuerligt marken och förvandlas av markbakterier till kväveformer som träden kan tillgodogöra sig. Det är alltså inte kvävebrist, som man hittills trott, utan fosforbrist som är orsaken till att skogarna växer dåligt när de blir äldre.
Knapphet på fosfor i de äldre jordarna påverkade också markorganismerna på ett negativt sätt, varför deras möjligheter att frigöra markens näringsämnen minskade.
Forskarna drar flera slutsatser av sina resultat. För det första visar de att större störningar är nödvändiga för att förnya skogsekosystemen. Vilken typ av störningar som krävs varierar i olika skogstyper, men det kan exempelvis vara skogsbränder, nedisning eller vulkanisk aktivitet. Om sådana störningar uteblir, förnyas inte skogarna i det oändliga. Till slut blir knapphet på fosfor en så begränsande faktor att marken inte längre förmår att klara att tillhandahålla tillräckligt med näring till tätbevuxna skogar med stora träd.
För det andra visar resultaten att produktiva skogar är tillfälliga, sett i ett tusenårigt eller tiotusenårigt perspektiv: om inga störningar inträffar i naturen kommer sådana skogar att successivt utarmas. Mönstren för hur denna utarmning sker, och de bakomliggande mekanismerna, är desamma, oberoende av vilken typ av skog det gäller och var på jorden de finns. Samma processer sker i borealt, tempererat och tropiskt klimat, om än i olika takt.
Ytterligare information: David Wardle, institutionen för skoglig vegetationsekologi, SLU i Umeå, 901 83 Umeå.
E-post: David.Wardle@svek.slu.se
Mobiltel: 070-658 92 81
Malaria är fortfarande ett globalt hälsoproblem av enorma proportioner och trots många försök att bekämpa sjukdomen är situationen idag mycket allvarlig med mer än 1 miljon dödsfall per år. De som är värst drabbade är afrikanska barn yngre än 5 år och gravida kvinnor.
MIM-konferenserna är för närvarande de största sammankomsterna världen över som helt och hållet fokuserar på malaria. Mötet beräknas föra samman över 1500 malariaforskare, samt representanter från hälsoministerier i malariadrabbade länder, världshälsoorganisationen (WHO) och läkemedelsindustrin. Ett av målen är att stimulera dialog och samarbete mellan forskare och folkhälsosektorn för att stärka kedjan från grundforskning till färdiga produkter och åtgärder av direkt praktisk betydelse, såsom produktion och distribution av nya malarialäkemedel, myggnät och testning av potentiella vacciner.
MIM är en internationell allians av organisationer med huvudsakligt mål att stärka kapaciteten av malariaforskning i endemiska länder – primärt med fokus på Afrika. MIMs sekretariat roterar mellan länder och är sedan början av 2003 placerat i Stockholm med Stockholms Universitet och Karolinska Institutet som värdar. MIMs modell med att stärka forskare verksamma i endemiska områden har visat sig väl lämpat för att få genomslagskraft lokalt av nya forskningsrön.
Kontaktinformation
Kontaktperson:
Dr Andreas Heddini, koordinator
MIM sekreteriatet
Email: andreas.heddini@mim.su.se
Tel: 070/281 84 54 (13.00 – 18.00)
En internationell expertpanel har utvärderat den byggforskning som med stöd av Formas (och tidigare Byggforskningsrådet) utförts vid de tekniska högskolorna (KTH, Chalmers, LTH och LTU) och Statens forsknings- och provningsinstitut (SP) under perioden 1993-2002. Expert-gruppen har utvärderat såväl den vetenskapliga kvaliteten som relevansen för branschen och samhället i sin helhet.
– Mycket av den forskning vi tittat på håller hög klass, säger expertpanelens ordförande professor Tuija Vihavainen, vice VD på bygg- och transportenheten, VTT i Finland. Men svenska forskningsresultat är inte tillräckligt kända internationellt. Detta gäller både i vetenskapssamhället och i
byggbranschen.
En stark rekommendation från expertpanelen till de svenska byggforskarna är att de ska öka sin internationella publicering och satsa mera på internationellt nätverksbyggande.
– Många forskargrupper är också små och därmed sårbara, fortsätter Vihavainen. Institutionerna bör överväga att vässa sin forskningsprofil och skapa större och därmed mer livskraftiga enheter inom vissa nyckelområden.
Allianser och samverkan nationellt och internationellt mellan byggsektorns aktörer är nyckelbegrepp i rekommendationerna till både forskarna, institutionerna och Formas.
Kontaktinformation
För mer information:
Planeringschef Sture Blomgren, 08 775 40 60, sture.blomgren@formas.se
Professor Tuija Vihavainen, +358 9 456 5520, Tuija.Vihavainen@vtt.fi
Den fullständiga rapporten kan beställas från Formas info@formas.se
Stockholms stad och Jernhusen har nu nått en överenskommelse om att staden tar över det före detta bangårdsområdet vid Norra station. På området finns sedan länge stora planer på att bygga en stadsdel med 4 000-5 000 arbetsplatser och flera tusen nya bostäder. Universiteten lanserade idén redan 1999.
Förslaget är att utveckla vetenskaplig forskning, entreprenörskap, innovationer och företagande nära de tre universiteten och storstadens centrum, både inom existerande forskningsfält som biomedicin och bioteknik och nya tvärvetenskapliga forskningsområden.
De tre universiteten driver utvecklingsfrågor i projektet Stockholm BioScience. Genom stiftelsen Vetenskapsstaden kommer universiteten, Stockholm stad och Stockholms läns landsting att samverka kring innehållet på Norra stationsområdet.
Med Norra stationsområdet skapas nya förutsättningar för nya forskningsmiljöer och företagsetableringar. Harriet Wallberg-Henriksson, rektor för Karolinska Institutet, Anders Flodström, rektor för KTH och Kåre Bremer rektor för Stockholms universitet, framhåller att beslutet skapar de verkligt strategiska förutsättningarna för att generera ett sammanhängande verksamhetsområde från Frescati via Albano och Norra station till Karlberg, med ett dynamiskt forsknings- och arbetsliv och kulturellt liv i ett område som nu ligger nästan öde.
Attraktiva lokaler nära citykärnan bidrar till möten mellan forskare, företagare och investerare. Kännetecknande för utländska forskningsparker som lyckats är just närheten till ett universitet och tillgången på flexibla laboratorier och kontor.
För mer information kontakta:
Karolinska Institutet, rektor Harriet Wallberg-Henriksson, telefon 08-524 864 80
KTH, vice rektor Peter Holmstedt, mobil 070-555 40 33 e-post, peter.holmstedt@kista.com.
Stockholms universitet, rektor Kåre Bremer, telefon 08-16 22 71, rektor@su.se
Pressekreterare Sabina Bossi, Karolinska Institutet, 08-524 838 95, 070-224 38 95
Resultaten presenteras på en internationell röntgenkonferens för tandläkare i Malmö den 17-19 juni, arrangerad av Odontologiska fakulteten vid Malmö högskola.
– De flesta har osteoporos, eller benskörhet, utan att veta om det. Sjukdomen upptäcks som regel först när en person kommer till sjukhuset med ett benbrott. Benbrott till följd av benskörhet drabbar 70 000 personer varje år och kostar samhället runt 3.5 miljarder kronor. Därför vore det en klar fördel om man i ett tidigt skede kunde identifiera dem som är i riskzonen och vidta förebyggande åtgärder, säger Christina Lindh, universitetslektor vid Odontologiska fakulteten och forskare inom odontologisk röntgendiagnostik.
Flera undersökningar som läggs fram under konferensen tyder på att tandläkare kan bidra till detta. För tandröntgen, exempelvis de bilder som tas för att hitta hål i tänderna, inkluderar både själva tanden och en bit av käken. Och skelettet i käken skiljer sig inte nämnvärt från det i resten av kroppen, berättar Christina Lindh.
Bentäthet analyseras
Konkret har forskarna sett att tandröntgen är ett lika bra redskap för att avslöja benskörhet som den metod sjukvården idag använder, så kallad DXA-scanning. Det kan antingen ske genom att tandbilderna digitaliseras, varefter bentätheten i käken analyseras i ett datorprogram. Eller genom att tandläkaren med blotta ögat tittar på käken, så som den framträder på röntgenfilmen.
– Faktiskt har tandläkare nog alltid vetat om detta utan att tänka på vad det betyder. Vi talar exempelvis ofta om att käkbenet ser ”urkalkat ut”, särskilt hos äldre. Den ökade medvetenheten om benskörhet och röntgenteknikens framsteg har gjort att forskare nu uppmärksammat möjligheten att testa det vetenskapligt, säger hon.
Riskindikatorer
Christina Lindh uppskattar att minst 60 procent av Sveriges befolkning regelbundet går till tandläkare, och som regel tas då röntgenbilder. Det gör att tandläkaren kan följa skelettets förändringar över tid och förhoppningsvis även upptäcka förstadier till benskörhet.
– Håller resultaten innebär de att vi kan upptäcka benskörhet tidigare än idag, säger Karl Obrandt, professor i ortopedi på universitetssjukhuset MAS. Däremot är bilderna i sig nog inte tillräckliga för att ställa diagnosen benskörhet och inleda behandling. De är ett slags riskindikator som, tillsammans med ytterligare undersökningar och en bedömning av andra riskindikatorer, kan avgöra om en person ska behandlas förebyggande. En behandling som halverar antalet benbrott.
De undersökningar som hittills gjorts bygger på relativt få patienter. Därför genomförs nu en större studie där flera länder runt om i Europa ingår. Christina Lindh leder den svenska forskargruppen, där även Karl Obrandt ingår. Projektet stöds av EU-kommissionens femte ramprogram med 15 miljoner kronor.
– Studien görs på friska kvinnor mellan 45 och 65 år. Resultaten är färdiga nästa år och då har vi förhoppningsvis ett bättre svar på om och i så fall hur tidigt det går att upptäcka benskörhet, säger Christina Lindh.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Christina Lindh 040-665 84 11, e-post: christina.lindh@od.mah.se
Erik Grönqvist analyserar, med hjälp av data från tandvården i Värmland, förutsättningar för privata kompletterande försäkringslösningar inom vården. Folktandvården i Värmland erbjuder sina patienter ett abonnemangskontrakt där de under en tvåårig kontraktsperiod erbjuds fri tandvård för en fast årlig kostnad.
– Till att börja med finns det ett potentiellt stort problem med försäkringskontrakt när det gäller hälsorisker. Försäkringstagaren kan nämligen ha privat information om sin risk eller sitt beteende som inte kommer till försäkringsgivarens kännedom. Detta gör det särskilt svårt för försäkringsgivaren att bedöma risknivån. Personer som vet att de har en högre risk än vad försäkringsgivarens bedömning gör gällande är mer benägna att teckna försäkring än individer som vet att de har en låg risk, förklarar Erik Grönqvist.
Uppkommer ett s.k. skevt urval med överrepresentation av högriskindivider bland dem som tecknar försäkring tvingas försäkringsgivaren att höja premien, varvid lågriskindivider blir mindre benägna att stå kvar i försäkringen, med följden att tillgången på försäkringsskydd begränsas eller helt upphör för lågriskindivider. Men resultaten från Folktandvården i Värmland indikerar att det finns två typer av individer som försäkrar sina tandvårdskostnader; dels de som vet att de har en hög risk, dels försiktiga individer som har en låg risk just för att de är försiktiga. Grönqvist menar därför att skevt urval inte är något betydande problem för denna försäkringsmarknad.
Data från abonnemangstandvården i Värmland visar på en betydande ökning i tandvårdskonsumtion för patienter som tecknar abonnemangskontrakt; mellan 51 och 84 procent beroende på analysmetod. Ökningen i tandvårdsutnyttjande beror till viss del på en medveten strategi hos folktandvården i Värmland att inverstera i undersökningar och prevention, för att på så sätt undvika kostsamma framtida behandlingar, därför har även tandvård exklusive undersökningar och prevention analyserats.
– Även om den uppmätta ökning i tandvårdskonsumtion delvis beror på en medveten strategi hos folktandvården, så kunde jag observera påtagliga beteendeeffekter hos patienter när de väl tecknat kontrakt. Jag observerade en tydlig ökning av t.ex. protetisk tandvård, tandutdragningar och rotfyllningar. När patienterna tecknade kontrakt ökade också antalet akutundersökningar, avslutar Grönqvist.
En populärvetenskaplig sammanfattning av avhandlingen finns tillgänglig på
http://www.hhs.se/secs/gradstud/neeg/sammanfattning.pdf.
Kontaktinformation
Erik Grönqvist, Centrum för hälsoekonomi, HHS
Tel: 08-736 92 70
E-post: erik.gronqvist@hhs.se
Knott är som vi alla vet duktiga på att plåga sina offer och kan också fungera som spridare av sjukdomar. I Sverige finns ett 60-tal arter av knott. Men med traditionella metoder har det varit svårt att identifiera vilka värddjur de suger blod ifrån. Insekterna har nämligen aldrig tidigare undersökts i sin naturliga miljö, men för första gången har nu forskare lyckats bestämma vad knott som fångats i fält ätit. I en studie som publiceras i den nya tidskriften Biology Letters visar de vilka djur olika knottarter ger sig på.
– De resultat vi nu har fått fram är av stort intresse för att bestämma hur sjukdomar sprids och för hur vi ska vårda vår natur. Givetvis är det också viktig information för populations- och samhällsekologer, säger Björn Malmqvist, professor i ekologi vid Umeå universitet och huvudförfattare till artikeln.
Genom att fästa en stor håv på ett biltak har forskarna samlat in knott längs de stora norrländska älvarna. Uppgiften har inte varit enkel, knott som fått i sig en blodig måltid undviker helst att flyga. Endast tre av 1000 knott innehöll blod, men till sist fångades 200 blodfyllda knotthonor. Därefter har forskarna analyserat knottens mitokondrie-DNA för att sedan jämföra det med de DNA-sekvenser av olika djurarter som finns samlade i databasen GenBank. Vissa fågelarter saknades i databasen och i dessa fall har forskarna själva sekvenserat deras DNA för att kunna matcha resultaten som de fått fram från knotten.
Forskarna har funnit 17 knottarter med blod från totalt 25 olika värddjur.
– Resultaten uppvisar tydliga mönster. Vissa arter har specialiserat sig på däggdjur, där älg är det mest populära värddjuret, men sork och ekorre förekommer också. Andra arter väljer hellre blod från fåglar, i första hand skogshöns som till exempel tjäder och orre, berättar Björn Malmqvist.
Utseendet på knottens klor visar också vilken typ av värddjur som de föredrar. De med enkelt utformade klor väljer däggdjur och de knott som ska tränga igenom fjädrar har klor som anpassats för detta. Överlag väljer knotten stora eller vanliga arter, helt enkelt därför att det är större sannolikhet att de stöter samman med dessa djur.
Knottens larver behöver strömmande vatten för att utvecklas och de stora älvarna bidrar med de största mängderna av vuxna knott. En intressant koppling till människans aktiviteter har med vattenkraftutbyggnaden att göra. Denna har medfört mindre strömmande vatten och därmed sämre tillgång till lämpliga uppväxtmiljöer för knotten. Därmed har människan påverkat förekomsten av knott utan att riktigt vara medveten om det. Forskarna håller nu på att undersöka om minskningen av knott längs de vattenkraftutbyggda älvarna medfört några effekter på värddjuren.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta:
Björn Malmqvist, professor i ekologi vid Umeå universitet
Telefon: 090-786 6874
E-post: bjorn.malmqvist@eg.umu.se
Staffan Bensch, docent i zooekologi vid Lunds universitet
Telefon: 046-222 42 92
E-post: staffan.bensch@zooekol.lu.se
Arbetsnamnet för samarbetet föreslås vara Universitetsnätverket Stockholm-Uppsala eller på engelska Stockholm-Uppsala University Network.
Ungefär hälften av svensk forskning sker i regionen Stockholm-Uppsala. Här finns hälften av landets doktorander och nära hälften av landets professorer. Till de lärosäten som nu inleder samarbete går också 46 procent av de forskningsmedel som delas ut till svenska universitet och högskolor.
Sex av regionens lärosäten – Handelshögskolan i Stockholm, Karolinska institutet, Kungliga tekniska högskolan, Stockholms universitet, Sveriges lantbruksuniversitet och Uppsala universitet – har alla gott rykte internationellt. Av svenska artiklar som publiceras i internationella tidskrifter är mer än hälften skrivna av forskare vid något av dessa lärosäten.
Nu avser de att skaffa sig en plattform på den svenska arenan, men framför allt på den internationella. Utländska prestigeuniversitet har nämligen helt andra resurser att röra sig med och därmed förmåga att locka till sig framstående forskare och forskningsmedel från internationella finansiärer. Genom att öka samverkan och därmed skapa ”ett svenskt Boston eller San Francisco” ges nya möjligheter att attrahera fler av världens ledande forskare och generera ökade forskningsanslag till de sex stora lärosätena.
Genom att koncentrera spetsforskning kan resurser användas mer effektivt. Samarbetsavtal har tecknats på viktiga områden. Stockholms universitet, Uppsala universitet och Kungliga tekniska högskolan samarbetar till exempel om utveckling av en ny frielektronlaser, ett redskap i morgondagens materialforskning och biovetenskap. Stockholms universitet och Uppsala universitet har även långt gångna planer på att öka samarbetet kring utbildning och forskning inom flera små språk, som studeras av ett litet antal studenter. Hit hör språk som t.ex. ungerska och koreanska. Ytterligare ett exempel på samarbete mellan de sex lärosätena är det nyinrättade Centrum för bioetik som upprättats gemensamt av Uppsala universitet och Karolinska institutet. Fler liknande samarbetsavtal är att vänta.
Rektorerna vid de sex lärosätena kommer regelbundet att diskutera samarbetet och avsätta handläggarresurser från varje lärosäte för att utveckla samarbetet. På längre sikt kan det bli aktuellt att involvera andra aktörer, till exempel högskolorna i Mälardalen.
Den undertecknade överenskommelsen och information om de olika samarbetsprojekten finns på http://www.eks.su.se/susan
Kontaktuppgifter till rektorerna inom nätverket: Lars Bergman vid Handelshögskolan i Stockholm tfn 08-7369012, Kåre Bremer vid Stockholms universitet tfn 08-162271, Ann-Christin Bylund vid Sveriges lantbruksuniversitet tfn 018-671060, Anders Flodström vid Kungliga tekniska högskolan tfn 08-7907001, Bo Sundqvist vid Uppsala universitet, tfn 018-4713310 och Harriet Wallberg-Henriksson vid Karolinska institutet tfn 08-52486480.
Generella upplysningar: Sofie Mauritzon, informationschef Stockholms universitet tfn 070-3022662, Karin Carlsson, informationschef Uppsala universitet tfn 070-4250615, Gunilla Ramberg, pressansvarig SLU, tfn 070-3636068, Sabina Bossi, KI, tfn 070-2243895.
– Datorn används när det inte finns något annat planerat. Pedagogernas sätt att förhålla sig till datorn avgör barnens villkor att lära sig något via datorn.
Det säger Agneta Ljung-Djärf som just disputerat på avhandlingen ”Spelet runt datorn: Datoranvändande som meningsskapande praktik i förskolan” vid Lärarutbildningen på Malmö högskola.
Agneta Ljung-Djärf har undersökt tre olika förskoleavdelningar för att ta reda på hur datorerna används i förskolan och vad som erbjuds barnen.
Pedagogerna på de tre avdelningarna uttryckte olika sätt att använda datorn i förskolan. En avdelning beskrev att de använde e-post och Internet, en annan att datorn användes för att skapa bilder, ljud och text och den tredje att man använde datorn för att spela spel. Agneta Ljung-Djärf har intervjuat både barn och förskolepersonal. Men framförallt är det videofilmer som utgjort huvudmaterialet.
– Genom att vända mig till avdelningar som beskrev datoranvändningen olika trodde jag att jag skulle få se olika sätt att använda datorn, t.ex. i temaarbeten eller söka information m.m. Men det visade sig att bruket av datorn var mycket lika på de olika avdelningarna. Den användes för att spela datorspel med när de vuxna inte planerat något annat.
Det visade sig också att de tre avdelningarna hade mycket olika upptagningsområden. På en avdelning kom barnen från mångkulturella miljöer i ett höghusområde där få barn hade dator hemma, på en annan avdelning kom barnen från ett socialt välmående villaområde där alla barn hade dator hemma.
Utifrån det insamlade materialet har sedan Agneta Ljung-Djärf analyserat och skrivit tre olika artiklar utifrån olika teman.
Dåligt samarbete
Det viktigaste resultatet av studie är att datoranvändning inte automatiskt leder till samarbete barnen emellan, menar Agneta Ljung-Djärf.
– Min studie visar i stället en tydlig positionering bland barnen. Det barn som kan hantera musen och sitter vid musen är den som för kommandot – den kallar jag även ägaren. Deltagaren kallar jag det barn som kan komma med förslag över hur ”ägaren” ska göra och åskådaren är de som bara passivt sitter bredvid. Antingen kommer han/hon inte med några förslag alls eller så nonchaleras och avvisas förslagen, säger Agneta Ljung-Djärf.
– Tidigare forskning visar att samarbete, kommunikation och interaktion mellan barnen är ständigt närvarande när datorn är närvarande. Men detta bör kritiskt granskas och min studie lyfter i stället fram att för att ett samarbete ska komma till stånd ställs krav på både förmåga och vilja.
Datorns plats
Den andra artikeln handlar om vilken plats datorn tagit, eller snarare inte tagit, i förskolemiljön.
– Jag såg att datorn framförallt används till spel och att pedagogerna var upptagna av att organisera datoranvändandet.
– Visst handlade en del av pedagogernas resonemang om innehållsfrågor men huvuddiskussionerna rör hur många barn som bör sitta vid datorn samtidigt, hur länge de kan sitta där. Alltså om regler och begränsningar för datoranvändandet. Samtidigt var pedagogerna överens om att barnen ska få komma i kontakt med datorer inte minst för att uppfylla politiska visioner om likvärdiga förutsättningar.
Hot mot verksamheten
Agneta Ljung-Djärfs sista artikel handlar om hur pedagogerna förhåller sig till datoranvändning. Hon kunde urskilja tre olika förhållningssätt.
– Ett sätt handlar om hot mot pågående verksamhet där pedagogerna anser att man måste skydda den förskoleverksamhet som redan finns. Eller så vill man skydda datorn från barnens experimentlusta och samtidigt vill man skydda sig själv eftersom det kan hända något med datorn som man inte kan reda upp.
– Ett andra sätt jag ser är att pedagogerna ser datorn som ett tillgängligt val. Där pekar pedagogerna på att det är valfritt för barnen att välja att använda/spela med datorn. Pedagogerna hjälper här och stödjer. Pedagogerna menar att de barn som väljer att sitta vid datorn oftast är de barn som också har tillgång till dator hemma.
– Det tredje sättet är att pedagogerna bejakar att datorn är ett viktigt redskap i den pedagogiska verksamheten. Pedagogerna tar ansvar för att alla barn kommer i kontakt med datorn. Om ett barn inte visar något intresse kan pedagogen sätta sig med ett enskilt barn vid datorn en eftermiddag när det är lite lugnare. Engagemanget visar sig också i att pedagogerna föreslår olika svårare och lättare programvaror för olika barn eftersom alla barn är olika. Här är alltså pedagogerna både ansvariga och engagerade på ett helt annat sätt i datoranvändandet.
Studien visade också att de pedagoger som arbetade med barn från den mångkulturella högshusmiljön – som inte hade dator hemma -framförallt såg datorn som ett hot mot den pågående verksamheten.
– Barnen skulle skyddas för alltför mycket datoranvändande eller datorerna skulle skyddas. Däremot fanns en mycket mer aktivt deltagande i och ansvar för datoranvändandet på den avdelningen med barn från ett välmående villasamhälle. Och just bland dessa barn fanns redan en mängd datorerfarenheter och jag såg också att barnen hjälpte varandra. Egentligen borde det vara precis tvärtom om man ska leva upp till läroplanens intentioner att ge likvärdiga förutsättningar och kompensera för skillnader hemifrån.
Agneta Ljung-Djärf har jobbat som förskollärare och arbetar numer som lärare vid högskolan i Kristianstad.
Kontaktinformation
För mer information: Agneta Ljung-Djärf, tfn: 044-20 32 52 eller e-post: Agneta.Ljung-Djarf@staff.hkr.se
Begreppet poliskultur används i en rad olika sammanhang. På film och i tv-serier beskrivs polisers sätt att tänka och agera. Även poliserna själva talar om en speciell poliskultur. Frågan är vad som är myt och vad som är verklighet. Hur fungerar polisarbetet i praktiken?
I sin doktorsavhandling har Rolf Granér studerat poliskulturen i Sverige. Hans studie utgör den första breda svenska beskrivningen av yrkeskulturen hos utrycknings- och närpoliser. Han har bland annat kunnat identifiera en rad olika yrkesideal bland poliserna.
– Det finns de poliser som i alla lägen försöker vara lojala mot de regler som begränsar polisarbetet, berättar han. Andra har ”westernsheriffen” eller samurajen som ideal och tar som sin uppgift att försvara den lilla människan mot busar och ordningsstörare, vare sig han har stöd i lagstiftningen eller ej.
Rolf Granér berättar vidare att det finns poliser som gör minsta möjliga av sitt arbete, medan andra ser arbetet som ett uppdrag i kampen för lag och ordning. Somliga betonar en tuff och hotfull polisroll, andra ett polisarbete som liknar socialarbetarens.
– Patrullerande polisers yrkeskultur kan ses som ett spektrum mellan olika perspektiv och förhållningssätt. Polisarbete handlar om att bekämpa brottslingar och ordningsstörare med idealet att följa lagstiftningen, men även att ta sig friheter när det behövs i denna uppgift.
Vidare, menar Rolf Granér, ska polisen vara engagerad i sitt arbete utan att för den skull överdriva detta engagemang. De ska ha en beredskap för en tuff framtoning och för att använda våld, men vara sparsamma med att tillämpa detta om inte omständigheterna kräver det.
– Polisernas yrkeskultur har handlingsinriktning som ideal. Detta får emellertid inte innebära att man blir enkelspårig och trångsynt.
Rolf Granér har varit verksam vid avdelningen för social omsorgsvetenskap vid Karlstads universitet sedan början av 1990-talet. Den 3 juni 2004 disputerade han vid Lunds universitet med avhandlingen ”Patrullerande polisers yrkeskultur”.
Kontaktinformation
För mer information och beställning av studien, kontakta Rolf Granér, tfn 054-700 16 62, 0570-530 67 eller 070-633 62 22, e-post rolf.graner@kau.se
Sun Nyunt Wai har enligt motiveringen gjort uppmärksammade och banbrytande upptäckter i sina studier av bakteriers egenskaper och hon har en imponerande publikationslista. Hennes forskning inbegriper flera viktiga sjukdomsframkallande organismer (Campylobacter jejuni, kolibakterier, Vibrio cholerae m.fl.). Hon belönas i synnerhet för att ha upptäckt hur vissa typer av bakterier kan släppa ut giftämnen (toxiner) och därigenom specifikt och direkt påverka värdcellerna i omgivningen.
Från en ursprunglig upptäckt har hon gått vidare och genom rätt valt modellsystem och en kombination av metoder skapat förutsättningarna för ett helt nytt koncept. Det handlar om hur Gram-negativa bakterier kan exportera toxiner och andra proteiner via särskilda blåsor (s.k. vesiklar) i yttermembranet. Hon upptäckte att sådana vesiklar frisläpps från en typ av kolibakterier, ETEC (enterotoxinogena Escherichia coli), som utgör ett av de större problemen globalt när det gäller bakteriell infektion, De ger diarréer hos barn och s.k. turist-diarré. Detta fynd beskrev hon 1995 som huvudförfattare under sin tid som forskare vid Kyushu University i Japan.
När hon sedan kom till Umeå som gästforskare, sedermera forskarassistent, vid Medicinska fakulteten har Sun Nyunt Wai med ett annat toxin som modellsystem (ClyA från olika typer av kolibakterier samt Salmonella typhi) i en serie arbeten påvisat hur detta uttrycks och verkar. Därmed har hon visat att de vesiklar som frisläpps från bakterierna har en fysiologisk funktion och direkt kan medverka till att bakteriella toxiner m.m. exporteras till omgivande värdceller. Publiceringen av detta koncept i Cell, med henne som huvudförfattare, uppmärksammades mycket och refererades i flera sammanhang.
Skeppsredare Erik K. Fernströms pris utdelas årligen till ”yngre, särskilt lovande och framgångsrika forskare” vid var och en av landets medicinska fakulteter. Prissumman är 100 000 kr. En sammanställning av tidigare pristagare i Umeå finns på http://www.umu.se/medodont/presentation/pristagare.htm
Kontaktinformation
Sun Nyunt Wai kommer ursprungligen från Myanmar (tidigare Burma), där hon var verksam som läkare. Hon kan nås på tel. 090-785 67 04,
e-post: sun.nyunt.wai@molbiol.umu.se
Bild på pristagaren finns att hämta på http://www.umu.se/medodont/aktuellt/bilder/
Elna Nilsson har studerat hur en art av hoppstjärt (Protphorura armata) beter sig när den utsätts för olika kemiska signaler. Hon har just presenterat resultaten i en doktorsavhandling.
Forskarna vill lära sig förstå hur insekter rör sig och sprider sig i terrängen. Den art av hoppstjärt som studerats är en och en halv millimeter lång och antas angripa sockerbetor under grodden. Den är blind och därför i huvudsak beroende av kemiska signaler för att kunna orientera sig.
– Hoppstjärtarna flyr när de känner liklukten från dödade artfränder. Om de däremot rör sig i en terräng där t ex rovkvalster – en av deras naturliga fiender – har rört sig, reagerar de inte. Det är förmodligen enklare och effektivare att bli varnad av liklukten än att behöva känna igen olika dofter som är karakteristiska för olika rovdjur, resonerar Elna Nilsson.
Hoppstjärtarna attraheras av sina artfränders dofter. När många samlas på ett litet område där det finns föda lockas också rovdjuren dit. Om en hoppstjärt då dödas flyr de andra. Den döda insekten avger bl a linolsyra, och det tycks vara denna förening hoppstjärtarna reagerar på.
Elna Nilsson har också undersökt vad som händer när en hoppstjärt rör sig genom terrängen utan att utsättas för dofter eller andra sinnesintryck. Den förflyttar sig då och då i en ögla och återvänder till sitt spår. Varför den gör så vet man inte säkert. Det kan vara ett bra sätt att orientera sig i en okänd terräng.
Kontaktinformation
Elna Nilssons doktorsavhandling heter Movement Patterns and displacement of a soil insect.
Hon nås för ytterligare information på 0702 609 700, e-post Elna.Nilsson@ekol.lu.se
Anderson finner att den typiske aktieägaren endast äger två aktier och omsätter sin portfölj två gånger om året. Teknologisektorn är oftast kraftigt överviktad.
– Eftersom aktieportföljerna är små, betalar dessa personer i genomsnitt ca 3,5 procent om året i kurtage för sina aktieaffärer, förklarar Anders Anderson. Dessa kostnader täcks inte av ett motsvarande bidrag i avkastning för handeln.
I genomsnitt väljer aktieägarna även aktier inom branscher som underpresterar branschens index. Kostnaden för att välja fel aktier i respektive bransch är ungefär lika stor som kostnaden för att handla. Totalt sett förlorar de ca 8,5 procent per år i avkastning genom omfattande omsättning och låg diversifiering.
– Resultaten går stick i stäv med rationellt beteende, då dessa personer direkt skadar sin egen avkastning genom att handla för mycket och ofta i små aktieportföljer, fortsätter Anderson. Beteendet förklaras istället av ett begrepp inom psykologin, s.k. ”overconfidence,” där individen sätter för stor tilltro till sin egen förmåga att lösa komplicerade uppgifter.
Anders Anderson doktorerade på Institutionen för Finansiell Ekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm och arbetar nu som gästforskare på Institutet för Finansforskning (SIFR) (www.sifr.org). Avhandlingen ”Essays in Behavioral Finance” går att beställa via Ekonomiska Forskningsinstitutet vid HHS, e-post: efi@hhs.se.
Kontaktinformation
Anders Anderson
Tel: 08-728 51 33, mobil 0708-636344
E-mail: Anders.Anderson@hhs.se.
Francesco Petrarca är idag mest känd för sin kärlekslyrik. Men samtiden hyllade honom i hög grad för hans latinska brev som med stor retorisk konst behandlar tidens stora frågor. Han lät själv ge ut dem som litterära verk, samlade i bokform. De brev som ingår i anhandlingen gavs däremot ut under medeltiden. Det är brev till många vänner, författarkolleger som Boccaccio, och till andra personer – från privatpersoner till påvar och kejsare. Dessa brev bevarades till eftervärlden genom att mottagarna själva och kretsen kring Petrarca sparade och kopierade dem.
I breven beskriver Petrarca sina vardagssysslor, ber vänner om hjälp att föra in ändringar i hans texter, kommenterar dagspolitiken, stönar över livets elände, skriver rekommendationsbrev för sina, bekanta, uttrycker personliga känslor av sorg inför vänners och släktingars död. Sådant ansågs förr alltför trivialt för att kunna intressera en mer litterärt medveten publik, men i vår tid ger det oss en levande bild av en individ i en sedan länge svunnen tid. Men om Petrarca själv hade fått bestämma hade breven sannolikt förblivit outgivna.
Förlåt mig, Petrarca!
Doktorsavhandlingens titel: Epistole tardive di Francesco Petrarca. Edizione critica con introduzione e commento.
Gunilla Sävborg kan nås på tfn 08-717 70 55, eller e-post savborg@ebox.tninet.se
Doktorsavhandlingens titel: Epistole tardive di Francesco Petrarca. Edizione critica con introduzione e commento.
Gunilla Sävborg kan nås på tfn 08-717 70 55, eller e-post savborg@ebox.tninet.se
Spektroskopi kan beskrivas som den gren av analytisk kemi som utnyttjar tekniker där provet belyses med elektromagnetisk strålning (i regel ljus). Ljusets växelverkan med molekylerna i provet resulterar i ett spektrum. Gemensamt för alla spektroskopiska analystekniker är att analystiden är kort (sekunder) och att stora data mängder genereras från analysen av varje prov. Denna mängd data består i princip av två delar, information och brus, där den senare är en källa till oönskad variation i data medan informationen är den del som ger kunskap om provet.
Kemometri kan beskrivas som användandet av vissa matematiska och statistiska beräkningsmetoder på kemiska data. Kemometri har utvecklats som en konsekvens av att kemiska data förändrats och blivit alltmer komplexa under de senaste trettio åren. Från ett enda prov är det numera möjligt att på mycket kort tid erhålla enorma datamängder (multivariata) och kemometriska verktyg är värdefulla eftersom de kan användas för extrahera informationen i dessa data.
Om detta handlar den doktorsavhandling som Kent Wiberg nyligen försvarat vid Institutionen för analytisk kemi, Stockholms universitet.
Avhandlingen som bygger på sex vetenskapliga artiklar visar hur spektroskopi och multivariat dataanalys kan vara en kraftfull analytisk kombination för att erhålla både kvalitativ och kvantitativ information från kemiska prover i lösning. Spektroskopiska analystekniker tillsammans med automation och kemometrisk datautvärdering kan vidare ge snabba, enkla och effektiva analysmetoder. Det visas dessutom i avhandlingen hur kemometrisk utvärdering av data från separationstekniker (kromatografi) kan minska behovet av separation vilket i sin tur ökar analyskapaciteten genom bl.a. minskad analystid.
Doktorsavhandlingens titel: Multivariate spectroscopic methods for the analysis of solutions
Avhandlingen finns i elektronisk form i digitala vetenskapliga arkivet (DiVA): (http://publications.uu.se/su/theses).
Kent Wiberg kan nås på: kent.wiberg@astrazeneca.com
Donald Broady tar den plats som blir ledig när Ulf P Lundgren blir huvudsekreterare fr o m 1 juli.
Relaterade länkar
Gå via länken nedan för mer om Donald Broady, CV m m.
Kontaktinformation
Birgitta Mattsson, informationsansvarig utbildningsvetenskap, 08-564 44 211 E-post: Birgitta.Mattsson@vr.se
