Jan-Åke Gustafsson får i år det kanske finaste nutritionspriset i världen, nämligen Bristol-Myers forskningspris i nutrition (Bristol-Myers Squibb/Mead Johnson ”Freedom to Discover” Award for Distinguished Achievement in Nutrition Research). Prisumman är på 50 000 US Dollars, motsvarande cirka 375 000 svenska kronor.
Hans forskning har bidragit till att förstå och förklara de stora kostrelaterade sjukdomarna som diabetes, hjärt/kärl-sjukdom och fetma. I och med det kan nya läkemedel lättare tas fram och mer vetenskapligt grundade kostråd ges för att undvika sjukdom.
– Vi forskar på nukleära receptorer i cellkärnan. Att receptorerna är mycket viktiga för hur hormonerna i kroppen verkar – det är välkänt – men att receptorerna är lika viktiga när det gäller vad vi äter. Det är en rätt nyligen accepterad kunskap, säger Jan-Åke Gustafsson.
Det Jan-Åke Gustafssons forskning bland annat visat är att vissa näringsämnen, såsom fettsyror (som finns i fett) och fytoöstrogener (som är vanliga i asiatisk mat, t ex bönost och soja) verkar i cellen på samma sätt som hormoner, det vill säga de fäster sig vid receptorer och påverkar hastigheten med vilken vissa gener avläses. Hastigheten vid avläsningen har en central roll för hur cellen fungerar och genom den styrfunktion som näringsämnes-receptorerna alltså har på genavläsningen, kan matens sammansättning direkt påverka cellfunktionen.
– Det har varit så mycket tro och gissningar inom näringsläran hittills. Men med den här kunskapen kan vi nu börja förstå hur vi ska äta för att cellfunktionen ska vara optimal och för att vi ska vara vid god hälsa, säger Jan-Åke Gustafsson.
Jan-Åke Gustafsson, är sedan 1979 professor vid institutionen för medicinsk näringslära vid KI i Huddinge. Han är även prefekt vid institutionen för biovetenskaper vid Novum, medlem av Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet samt medlem i den amerikanska vetenskapsakademien, NAS.
Kontaktinformation
Jan-Åke Gustafsson, telefon: 070-209 0244 alt. 08-5858 3746.
Avhandlingen bygger på studier av hur man arbetar i elevhälsoteam. Den belyser hur skolan hanterar barn som har svårt att finna sig tillrätta i de aktiviteter som skolan erbjuder. I olika delstudier analyseras de kategorier och förklaringar till skolproblem som får fäste i skolan som institutionell miljö, och som man använder som underlag för beslut om åtgärder. Detta arbete inom elevhälsan är relativt osynligt, men av stor principiell och praktisk betydelse för skolan som kollektiv verksamhet liksom för den enskilde individen. Barns framtida skolgång avgörs genom de sätt att förstå deras svårigheter som elevhälsoteamet använder.
Ett forskningsmaterial bestående av bandinspelade elevvårdsteamsmöten (i teamet ingår psykologisk, pedagogisk och specialpedagogisk expertis liksom rektor och skolsköterska) och elevvårdskonferenser (här deltar även föräldrarna) på två skolor har samlats in under två år. Dessutom har den pedagogiska verksamheten i en särskild undervisningsgrupp, organiserad i syfte att matcha specifika svårigheter (barn med ADHD/Damp-diagnos), analyserats. Studien visar att arbetet i det multidisciplinära teamet är institutionaliserat och rutiniserat. De olika experterna i det multiprofessionella teamet varierar inte i särskilt stor utsträckning i sitt sätt att se på svårigheter. Istället är de förvånansvärt överens om att förlägga orsaken till skolproblem hos barnen själva. T ex så analyseras sällan hemförhållanden eller hur undervisningen är upplagd. Traditionella förklaringar till barns skolsvårigheter som refererar till barnens intellektuella kapacitet eller mognad är de vanligaste.
En annan utbredd förklaring som både personal inom skolan och föräldrar verkar acceptera grundar sig i neuropsykiatriska diagnoser. Detta bidrar till att många barn exkluderas från den reguljära undervisningen och placeras i särskilda undervisningsgrupper. Syftet med dessa undervisningsgrupper är att barnen skall ges möjligheter att komma tillbaka till den vanliga skolan. Det är dock ytterst osäkert om detta faktiskt sker. Sammanfattningsvis kan sägas att resonemangen i elevhälsoteamet behöver bli mer varierade och innovativa för att öka möjligheterna till en likvärdig skola.
Detta kan ske genom att:
• inkludera en kritisk granskning av undervisnings- och lärandesammanhang – vilka är egentligen svårigheterna för barnen?
• utnyttja de skilda yrkesgruppernas kompetens på ett bättre sätt
• göra det pedagogiska arbetet i skolan mer flexibelt så att alla kan inkluderas
• bättre integrera elevens eget perspektiv på sin skolgång och i besluten på hur man skall lösa de problem som uppstått.
Författare: Eva Hjörne, Institutionen för pedagogik och didaktik, Göteborgs Universitet Avhandlingens titel: Excluding for inclusion? Negotiating school careers and identities in pupil welfare settings in the Swedish school .
Handledare: Professor Roger Säljö, Institutionen för pedagogik och didaktik, Göteborgs Universitet
Disputation: Fredagen den 3 september 2004, kl 13.15 i sal D3 50, Pedagogen Opponent: Professor Hugh Mehan, University of California, San Diego, USA Kontakt: eva.hjorne@ped.gu.se, 031/ 773 24 74, 0709/60 89 90
Kontaktinformation
Anki Gustafsson
Tel: 031-773 22 95
anki.gustafsson@ped.gu.se
Göteborgs Universitet
Fakultetskansliet för utbildningsvetenskap
Forskarutbildningarna
Box 300
405 30 GÖTEBORG
Buller är ett växande miljöproblem som påverkar vår hälsa. Samhällsbuller, särskilt buller från trafiken, är ofta störande för sömnen. Ett sätt att minska effekterna av buller är att utnyttja de stora variationer som finns i tätorters ljudlandskap. För att kunna utnyttja stadens ljudlandskap på ett bättre sätt behövs kunskap om hur störande olika buller är för sömnen. Fil kand Annbritt Skånbergs har därför i sin licentiatuppsats studerat effekter på sömnen av två vanliga ljudkällor i bostäder.
I studierna har försökspersoner sovit både i det egna hemmet och i sömnlaboratorium och blivit exponerade för olika buller under natten. Resultaten visar att försökspersonerna upplevde trafikbuller mer störande för sömnen än ventilationsbuller vid lika ljudnivåer.
– Om valet är mellan en trafikerad gata och en innergård är det bättre att sovrummet vetter mot gården även om det finns ventilationsbuller på gården, säger Annbritt Skånberg.
Det har varit okänt om människor som är vana att sova med trafikbuller och människor som bor i lugna miljöer, reagerar på liknande sätt när sömnstörningar av buller mäts i ett sömnlaboratorium respektive hemmet. Resultaten från studierna visar att effekter av buller på sömnen är lika för båda grupperna oavsett om de sover i ett sömnlaboratorium eller i hemmet vid lika trafikbullernivåer.
Uppsatsen är skriven av:
Fil kand Annbritt Skånberg, telefon: 031-773 36 13, e-post: annbritt.skanberg@envmed.gu.se
Handledare:
Docent Evy Öhrström, telefon: 031-773 36 10, e-post: evy.ohrstrom@envmed.gu.se
Uppsats för licentiatexamen, Sahlgrenska akademin, institutionen för samhällsmedicin, avdelningen för miljömedicin
Licentiatuppsatsens titel: Community noise and sleep disturbance – field and laboratory evaluations
Uppsatsen är försvarad.
Kontaktinformation
Ulrika Lundin, informatör/pressansvarig
Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet
telefon: 031-773 38 69
mobiltelefon: 070-775 88 51
e-post: ulrika.lundin@sahlgrenska.gu.se
FN har sedan starten 1945 varit en av de främsta internationella aktörerna för mänskliga rättigheter. Trots sin strävan att främja mänskliga rättigheter, har FN kritiserats för att inte i tillräcklig utsträckning främja de mänskliga rättigheterna för kvinnor. Som en reaktion på kritiken har FN antagit olika strategier för att öka jämställdheten på människorättsområdet och för att främja kvinnors mänskliga rättigheter.
De strategier som främjats under 1990-talet har syftat till att integrera kvinnors mänskliga rättigheter eller ett genusperspektiv på hela människorättsområdet. I praktiken har dock integreringen lett till ett selektivt fokus på vissa specifika frågor såsom våld mot kvinnor. Andra områden, t.ex. kvinnors ekonomiska och sociala rättigheter, har hamnat i skymundan.
– Ett selektivt fokus leder till att mångfalden av kränkningar av kvinnors mänskliga rättigheter osynliggörs, vilket i sin tur leder till förenklade lösningsmodeller på problemen, säger Sari Kouvo.
Avhandlingens fokus ligger på brytpunkten mellan främjandet av så kallade kvinnocentrerade jämställdhetsstrategier, vilka var dominerande under 1970-talet och dagens så kallade ”mainstreaming”-strategier. Fokus ligger på de strategier som vuxit fram under 1990-talet som syftar till att integrera antingen kvinnors mänskliga rättigheter eller ett genusperspektiv. I avhandlingen analyseras bakgrunden till, utformningen av och innehållet i dessa strategier, samt deras tillämpning inom FNs människorättssystem.
Sari Kouvo är verksam vid Juridiska institutionen vid Handelshögskolan vid Göteborgs universitet. Avhandlingen presenterades i juni 2004.
Avhandlingens titel: ”Making Just Rights? Mainstreaming Women´s Human Rights and a Gender Perspecitve”
För ytterligare information kontakta Sari helst per e-post: sari.kouvo@law.gu.se, tel: 031 – 773 18 46
Kontaktinformation
Maria Norrström, informatör
Handelshögskolan vid Göteborgs universitet
Fakultetskansliet
Box 600, 405 30, Göteborg
Telefon: 031-773 1247 Telefax: 031-773 1402
Mobil: 0709-22 66 89
E-post: maria.norrstrom@handels.gu.se
www.handels.gu.se
Prismotiveringarna lyder: ”Patrik Ernfors tilldelas priset för sina banbrytande studier av nervsystemets tillväxtfaktorer. Han har beskrivit deras roll i hjärnans normala utveckling och deras betydelse för flexibiliteten i den färdiga, vuxna hjärnan. Hans studier förklarar också utvecklingen av flera neurologiska sjukdomar.”
”Claes M. Gustafsson tilldelas priset för sina viktiga upptäckter av faktorer som kontrollerar genuttryck. Denna forskning är viktig för förståelsen av genuttryck i allmänhet, men särskilt för mitokondriens funktion i relation till cellens syrebehov.”
Anders Jahres medicinska pris delas ut av universitetet i Oslo som belöning för framstående vetenskapligt arbete eller forskningsresultat inom nordisk medicin. En eller två seniora forskare tilldelas varje år 1 000 000 norska kronor och en eller två yngre forskare delar på 400 000 norska kronor.
Priserna utdelas vid en högtidlig ceremoni vid universitet i Oslo den 8 oktober 2004.
Tidigare pristagare vid Karolinska Institutet har sedan 1990 varit: Johan Ericson, Jonas Frisén, Klas Kärre, Karl Tryggvason, Lars Olson, Lorenz Poellinger, Jan-Åke Gustafsson och Tomas Hökfelt.
Kontaktinformation
Professor Patrik Ernfors nås på tel 08-5248 7659 eller mail patrik.ernfors@mbb.ki.se
Docent Claes Gustafsson nås på tel 08-5858 3974 eller mail claes.gustafsson@mednut.ki.se
För porträttbilder kontakta pressekreterare Sabina Bossi, telefon 08-524 838 95, mail sabina.bossi@admin.ki.se
Ungefär 13 000 svenskar får varje år en konstgjord höftled. Hos äldre patienter är den förväntade protesöverlevnaden mycket god. Nästan alla patienter med primär ledsvikt har kvar sin protes efter tio år. Under senare år har dock fler och fler yngre och mer aktiva personer behövt höftproteser. Hos dessa är prognosen sämre. Slitageprodukter från den konstgjorda leden kan orsaka inflammation som påverkar benet och hur protesen sitter fast. En möjlighet att minska problemet är att förbättra ledytornas motståndskraft mot slitage.
Leg läkare Georgios Digas har i sitt avhandlingsarbete utvärderat höftleder tillverkade av en ny polyetylenplast som behandlats med kraftig strålning. Metoden gör att materialet inte slits lika mycket. I två studier, de första i världen, har han undersökt skillnaderna mellan höftledsproteser tillverkade i den nya strålbehandlade plasten och proteser av den plast som idag är standard.
I båda studierna fann Georgios Digas att den nya plasten slets betydligt mindre än den vanliga plasten. Efter det första året framträdde skillnader än mer tydligt eftersom en omformning av ledskålen alltid sker under det första året, oavsett vilken av plasterna som används.
– Om dessa resultat står sig efter längre uppföljning är dessa fynd positiva för patienter med höftledsprotes. Antalet patienter som måste operas om kommer med stor sannolikt att minska avsevärt, säger Georgios Digas.
Avhandlingen är skriven av:
leg läkare Georgios Digas, telefon: 031-342 44 41, hem: 031-47 43 79, mobiltelefon: 0734-05 02 65, e-post: georgios.digas@vgregion.se
Handledare:
professor Johan Kärrholm, telefon: 031-342 42 71, e-post: eva.fermen@vgregion.se
Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för de kirurgiska disciplinerna, avdelningen för ortopedi
Avhandlingens titel: New polymer materials in total hip arthroplasty. Evaluation with radiostereometry, bone densitometry, radiography and clinical parameters
Avhandlingen är försvarad.
Kontaktinformation
Ulrika Lundin, informatör/pressansvarig
Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet
telefon: 031-773 38 69
mobiltelefon: 070-775 88 51
e-post: ulrika.lundin@sahlgrenska.gu.se
Tid: 24 augusti kl. 9.00 – 17.00
Plats: Nordenskiöldsalen, Geovetenskapens hus, Frescati
Ett annat av de intressanta ämnena vid seminariet är ålens vandringar i Stilla havet. Att de europeiska ålarna vandrar till Sargassohavet för att leka och nu tycks också gåtan med de japanska ålarnas vandringar vara på väg att lösas. En av världens främsta ålforskare, professor Tsukamoto, medverkar.
Andra ämnen som kommer att behandlas är ekosystemens känslighet, vattenmiljö i stadsområden, arkitekturmiljö och grön produktion.
Ett stort antal svenska och japanska miljöforskare kommer att medverka, bland andra professorerna Carl Folke (naturresurshushållning), Erland Källén, (dynamisk meteorologi) och Henning Rodhe (kemisk meteorologi) från Stockholms universitet samt Gunnel Dalhammar (bioteknologi) från KTH, Michael Edén (väg- och vattenbyggnad) från Chalmers och Bengt Kriström (skogsekonomi) från Sveriges Lantbruksuniversitet.
I samband med seminariet ordnas även ett möte mellan tio japanska och tio svenska doktorander.
Seminariet ingår i University of Tokyo Forum 2004 och liknande seminarier anordnas 24 och 25 augusti vid Uppsala universitet (naturvetenskap), Karolinska Institutet (medicin) och Handelshögskolan i Stockholm (ekonomi).
Programmet för miljöseminariet finns på http://www.adm.u-tokyo.ac.jp/res/res2/utfhp/environtop.html
För bilder på superdatorn och ålar kontakta Agneta Paulsson på agneta.paulsson@eks.su.se
Närmare upplysningar om miljöseminariet lämnas av professor Henning Rodhe, tfn 08-16 43 42 eller e-post rodhe@misu.su.se
Studien visar att de bättre företagen har en förmåga att med effektiv marknadsföring bryta igenom etablerade relationer mellan sina konkurrenter och möjliga kunder och att hitta lämpliga distributionskanaler för att nå kunderna. En tydlig strävan finns även att genom samordnad marknadsföring uppfattas på samma sätt både i Tyskland och på den svenska marknaden. Sammantaget gör detta att höga krav ställs på att ledningen verkligen engagerar sig vid den internationella satsningen.
– Vi ser alltså att effektiv marknadsföring och ett gediget engagemang är nyckeln till framgång för svenska industriföretag i Tyskland, säger Anders Pehrsson.
Baserat på studiens resultat ordinerar han följande recept för att öka industriföretagens internationella konkurrenskraft:
Konkurrenskraft skapas främst på affärsnivån, dvs där företag möter kunder och brottas med konkurrenter. En förmåga att ta sig fram till tänkbara kunder och bearbeta dessa med rimliga argument är helt avgörande, liksom ett seriöst engagemang från ledningens sida.
Det går det lika bra med enklare produkter och mindre volymer, även om enkla produkter och tillhörande processer naturligtvis också ständigt behöver utvecklas.
Tillverkande företag kan vara långsiktigt konkurrenskraftiga, även om fysiska produkter ofta bör kompletteras med olika tjänster. Det förutseende tillverkningsföretaget har alltså alla möjligheter att även i fortsättningen hitta nischer.
Kontaktinformation
Anders Pehrsson, professor i företagsekonomi, Centre of Industrial Competitiveness (CIC), Växjö universitet,
telefon 0470-70 82 94, 070-373 19 23,
e-post: Anders.Pehrsson@ehv.vxu.se
Det gäller s.k. subaraknoidalblödning (SAH), när ett blodkärl på hjärnans yta brister och blödningen uppstår mellan hjärnhinnorna. Den här typen av hjärnblödning kan inträffa i alla åldrar och mer än en tredjedel av de drabbade avlider kort tid efter insjuknandet.
Studien ingår i det internationella hjärt- och kärlforskningsprojektet MONICA, där norra Sverige, dvs. Norrbottens och Västerbottens län, är ett område. Forskarna har via data från det befolkningsbaserade registret analyserat de totalt 984 fall av subaraknoidalblödning som noterats i och utanför sjukhusen mellan 1985 och 2000. I huvudsak omfattar registret åldrarna 25-74 år.
Tidigare resultat har visat att norra Sverige, tillsammans med Finland, har högsta risken för insjuknande i subaraknoidalblödningar bland de centra som deltagit i WHO:s MONICA-projekt. Nästan dubbelt så många insjuknade i norra Sverige jämfört med Göteborg (ett annat MONICA-centrum) och övriga Europa. Den aktuella studien har följt trender i insjuknande och död under en längre tid.
Under de 16 studerade åren minskade antalet dödsfall årligen i denna typ av hjärnblödning stadigt hos både män och kvinnor, men orsakerna skilde sig: Männens statistik förbättrades eftersom allt färre insjuknade medan kvinnorna visade en större förmåga att överleva sin hjärnblödning. Bland de drabbade under 75 år avled 36,5% av männen och 35% av kvinnorna inom 28 dagar. Bland de som var 25 år eller äldre insjuknade enligt studien 13,3 per 100 000 män och 24,4 per 100 000 kvinnor under perioden. Dessa skillnader motiverar nu ytterligare studier.
– Vi måste försöka ta reda på dels varför risken att drabbas har minskat för män men inte för kvinnor, dels varför kvinnor har bättre överlevnad, kommentera Birgitta Stegmayr, ledare för MONICA-projektet i norra Sverige.
Artikelförfattare är, förutom Stegmayr, Marie Eriksson och Kjell Asplund, alla vid Inst. för folkhälsa och klinisk medicin.
Kontaktinformation
Docent Birgitta Stegmayr, enheten för medicin, tel. 090-785 14 28; epost: Birgitta.Stegmayr@medicin.umu.se
Megalopta tillhör familjen Halictidae varav flera arter finns på Öland. Men svenska bin är bara aktiva på dagen. Nattaktiva arter finns endast i tropikerna. Undersökningarna av Megalopta genalis har gjorts på ön Barro Colorado som ligger mitt i Panamakanalen.
I den artrika regnskogen är konkurrensen om resurserna hård, något som kan ha fått dagaktiva arter att anpassa sig ett liv i nattmörker. Liksom deras daglevande släktingar kan de i mörket finna de landmärken som leder dem till attraktiva blommor och tillbaka till boet.
Bina följdes med kameror som arbetade i det infraröda frekvensområdet. Man manipulerade också landmärken. När dessa flyttades sökte bina upp dem fast de därigenom hamnade i ett område långt bort från boet.
– Det blir ofattbart mörkt i en tropisk regnskog om natten. En människa som sträcker ut armen framför ögonen kan inte se handen. Det är ett rekord i insektsvärlden att uppnå så hög ljuskänslighet med den typ av fasettögon Megalopta är utrustad med, konstaterar professor Warrant.
Det är samma typ av ögon som hos det dagaktiva honungsbiet. När forskarna gjorde optiska och fysiologiska undersökningar av Megaloptas ögon fann de att dessa var 30 gånger ljuskänsligare än houngsbiets. Det räcker inte långt för att förklara Megaloptas nattliga orienteringsförmåga. Men i biets hjärna identifierade man vissa specialiserade synceller med tillhörande strukturer som kan fungera som förstärkare: ljussignaler läggs ihop och intensifierar den mottagna bilden.
Kontaktinformation
För ytterligare information: Professor Eric Warrant nås på tel 0704 96 49 27, e-post Eric.Warrant@cob.lu.se. Den aktuella artikeln finns i Current Biology, Vol 14, August 10, 2004, och heter Nocturnal Vision and landmark orientation in a tropical halictid bee.
– En stor mängd konsumtionsprodukter och ytmaterial som PVC-mattor innehåller mjukgörare, s.k. ftalatestrar, säger professor Carl-Gustaf Bornehag vid Karlstads universitet och Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut, SP. Världsproduktionen av sådana mjukgörare har ökat dramatiskt sedan 1950-talet. Samtidigt har astma och allergier ökat kraftigt under de senaste 3-4 decennierna.
Undersökningen har genomförts inom ramen för den s.k. Bostad-Barn-Hälsa studien (Dampness in Buildings and Health, DBH). År 2000 genomfördes en enkätundersökning till alla barn i Värmland (14 077 st.). 79 procent gav svar om bakgrundsfaktorer, hälsa och bostadsfaktorer. Av dessa valdes 198 barn med allergiska besvär och 202 friska barn ut för fördjupade undersökningar. Byggnadsinspektörer besiktigade barnens bostäder och damm- och luftprover togs för bestämning av kemiskt och mikrobiologiskt innehåll. Damm från ytor över golvnivå i barnets sovrum samlades
in för analys av mjukgörarinnehåll. Samtidigt läkarundersöktes barnen och kliniska prover togs, bl.a. sensibilisering (IgE-antikroppar i blod).
– Vi fann högre koncentration av butyl benzyl phthalate (BBzP) hos de sjuka barnen jämfört med de friska. Vidare visade det sig att koncentrationen av BBzP samvarierade med rinit (rinnande näsa och ögon) och eksem medan di(2-ethylhexyl) phthalate (DEHP) samvarierade med luftvägsbesvär såsom astma. Dessutom kunde ett dos-respons samband konstateras, dvs. ju högre koncentration av mjukgörare desto kraftigare besvär hos barnen, berättar Jan Sundell, professor vid Danmarks
Tekniska Universitet.
Ytterligare fyra ftalater undersöktes men dessa var inte associerade till astma och allergiska besvär, (diethyl phthalate (DEP), diisobytyl phthalate (DIBP), di-n-butyl phthalate (DnBP) och di-isononyl phthalate (DINP).
– Studien har således visat att normalt uppmätta koncentrationer av ftalatestrar i damm inomhus samvarierar med allergiska besvär hos barn. Vi tror att de olika sambanden för de tre vanligast förekommande ftalaterna BBzP, DEHP och DnBP kan förklaras med skillnader i kemiska och toxikologiska egenskaper.
Referens: Bornehag, CG., Sundell, J., Weschler, C.J., Sigsgaard, T., Lundgren, B., Hasselgren, M., Hägerhed-Engman, L. (2004) Allergic symptoms and asthma among children are associated with phthalates in dust from their homes: a nested case-control study. Environmental Health Perspective: doi:10.1289/ehp.7187.
http://ehp.niehs.nih.gov/docs/2004/7187/abstract.html
Kontaktinformation
För närmare information:
Carl-Gustaf Bornehag tel 054 700 25 40 eller 070-586 65 65, e-post: carl-gustaf.bornehag@kau.se
Den 18: e augusti genomför Karolinska Institutet ett presseminarium om beroendeforskning.
Diskussioner om alkohollagstiftning, statliga casinon och utländska Internetspel har ökat intresset för ämnet, men samtidigt finns det en stor okunskap.
– Dagens beroendeforskning fokuserar bland annat på de genetiska riskfaktorer som gör att somliga löper mycket större risk än andra att utveckla beroende av till exempel alkohol och spel. Ny forskning håller på att ge oss en ny syn på dessa förvärvade hjärnsjukdomar och kan leda till bättre prevention och vård, fortsätter Lars Olson.
På presseminariet, som leds av Karolinska Institutets rektor Harriet Wallberg-Henriksson, presenteras den senaste forskningen om genetiska riskfaktorer och annan världsledande forskning om beroenden och hjärnans belöningssystem.
PRESSEMINARIUM
Alla beroenden kidnappar människohjärnans enda belöningssystem
Tid: Onsdag 18 augusti klockan 10 – 12
Plats: Karolinska Institutet, Nobel Forum, Campus Solna
Spel och alkoholberoende som förvärvade hjärnsjukdomar
Lars Olson, professor vid institutionen för neuovetenskap
Behandling av beroende – förr och nu.
Johan Franck, docent vid institutionen för klinisk neurovetenskap, överläkare
Kan alkoholberoendet ersättas med naturligt beroende?
Stefan Brené, docent vid institutionen för neurovetenskap
Beroendeframkallade drogers inverkan på hjärnan
Gilberto Fisone, docent vid institutionen för neurovetenskap
Hur ser människohjärnans belöningssystem ut?
Yasmin Hurd, professor vid institutionen för klinisk neurovetenskap
Seminariet är kostnadsfritt och lättare lunch serveras.
Kontaktinformation
För anmälan:
Sabina Bossi, pressekreterare, tel 08-524 838 95, mail: sabina.bossi@admin.ki.se
Det är en grupp vid Institutionen för geologi och geokemi under ledning av professor Alasdair Skelton och hans doktorand Lillemor Claesson. Deras resultat publicerades nyligen i tidskriften Geology, vol. 32. Metoden innebär att man mäter innehållet i vissa metaller i vatten under marken som ändrar sig före och efter en jordbävning.
Jordbävningar är ett hot mot områden där kontinentalsocklar möts, t.ex. Japan, Turkiet och Kalifornien och där det är svårt att förutsäga jordbävningar. Forskarna från universitetet har nu utvecklat en metod genom att mäta innehållet i vissa metaller i vatten före och efter en jordbävning. Detta har skett på Island före och efter en stor jordbävning den 16 september 2002 med 5,8 på richterskalan. Kemin i vatten från istiden som tagits från ett1,5 km djupt borrhål kontrollerades tio veckor före och ett år efter jordbävningen. Kemiska signaler för järn, krom, mangan, zink och koppar upptäcktes 10, 5, 2 och 1 veckor innan jordbävningen. Jämförelser med experimentella studier tyder på att dessa element löstes upp från den omgivande berggrunden vid högre temperatur och därigenom djupare i Jordens skorpa.
Uppåtriktade rörelser av det kemiskt karakteristiska vattnet till forskarnas provtagningsstation skulle kunna uppstå på grund av ändringar i permeabiliteten i Jordens skorpa som en respons på ackumulation av energi i samband med den kommande jordbävningen. Vattenkemi skulle därför kunna vara ett verktyg som i framtiden kan användas för att förutsäga jordbävningar, menar Alasdair Skelton.
– Direkt efter jordbävningen upptäckte vi snabba ändringar hos många andra elementer och isotoper. Vi tolkar dessa ändringar som ett tecken på hur snabbt permeabiliteten i en förkastningszon kan ändras vid en jordbävning, på grund av att en reservoar täpps till och en ny reservoar öppnas.
Läs mer på http://www.earth.geo.su.se/earthquake.html
Närmare information: professor Alasdair Skelton, tfn 08-16 47 50, e-post alasdair.skelton@geo.su.se eller Lillemor Claesson, 08-16 47 21, lillemor.claesson@geo.su.se
Historien börjar när några kinesiska hundar hoppar i land från en båt.
– Hur man än tar sig till Australien måste det till en resa över öppet hav på minst 50 km – en sådan resa har inget större landlevande djur klarat utan hjälp från människan, vad man vet. Sammantaget finns det därför goda grunder att tro att dingons förfäder hoppade i land i Australien tillsammans med människor som färdats dit med båt, säger Peter Savolainen på KTH som har lett arbetet.
Studien visar också att dingon varit isolerad genetiskt under minst 3 500 år och därför utgör en unik rest där utseendet hos tidiga tamhundar finns bevarat. Resultaten ger svar på frågan som många forskare ställt om den gula vilda hunden i Australien och vad den egentligen är för något. Studien publiceras nu i den ansedda amerikanska vetenskapstidskriften PNAS (Proceedings of the National Academy of Sciences of the USA), artikeln förhandspubliceras denna vecka på PNAS Online Early Edition.
Peter Savolainen och hans medarbetare har undersökt arvsmassa (DNA) från 211 dingos och jämfört den med motsvarande del av arvsmassan hos mer än 600 tamhundar och vargar för att hitta likheter och olikheter. Antalet skillnader i arvsmassan pekar inte bara på eventuellt släktskap utan ger också information om hur lång tid det har gått sedan olika arter och raser skildes åt.
Hälften av DNA-proverna från dingo är identiska med varandra och övriga skiljer sig bara på något enstaka ställe. Så små variationer i arvsmassan stärker teorin att dingons förfäder kom sent till Australien (5 000 år sedan) och tyder på att inblandningen av arvsmassa från nya individer varit ytterst liten sedan dess.
Peter Savolainen och hans kollegor från Australien och Nya Zeeland har kunnat konstatera stora likheter mellan arvsmassan hos dingo och hundar från Sydostasien, vilket talar för att dingon är en tamhund som förvildades snarare än en äkta vildhund från start. Likheten stärker också teorin att det är från Sydostasien dingon kommer, och inte från Indien som man tidigare haft som alternativ hypotes eftersom vissa hundraser i Indien har ett skelett som påminner mycket om dingons.
En rad andra fakta stärker slutsatserna från de genetiska studierna. Dingon uppvisar stora utseendemässiga likheter med dagens tamhundar, det äldsta arkeologiska fyndet av dingo i Australien är 3 500 år och dingon finns inte på Tasmanien som skildes från resten av Australien för 12 000 år sedan. Att dess förfäder skulle kommit till Australien för 5 000 år sedan stämmer också väl överens med att kinesiska folkslag vid den tiden koloniserade övärlden utanför Australien.
Forskningen kring dingons ursprung har genomförts av Peter Savolainen i samarbete med forskare från Australien och Nya Zeeland, och bygger på de uppmärksammade resultaten kring tamhundens ursprung från vargen som samma forskare presenterade för ett par år sedan.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Peter Savolainen, institutionen för bioteknologi, KTH
08-553 783 35, e-post: savo@biotech.kth.se
Elektroner som är starkt bundna i en atom används ofta för kemisk analys eftersom de berättar om den kemiska omgivningen i närheten av den atomen. Därför har det utvecklats mängder av experimentella metoder och teorier som studerar vad som händer när en starkt bunden innerelektron exciteras (förflyttas).
Forskargruppen, som leds av professor Jan-Erik Rubensson, har upptäckt att det, tvärtemot vad de flesta har trott, är lätt att excitera två innerelektroner med synkrotronljus. Det verkar nu som om två elektroner har mer att berätta om sin omgivning än en.
Litiumatomen består av en kärna med tre plusladdningar och tre elektroner. När den bildar kemiska föreningar flyttar ofta den yttersta elektronen över till grannatomerna, så att det bara blir två starkt bundna innerelektroner kvar. Med synkrotronljus från den nationella anläggningen MAX-lab i Lund, exciteras båda dessa elektroner så att litiumkärnan plötsligt befinner sig alldeles ensam: den blir vad man kallar en ihålig atom.
En avklädd, trippelladdad kärna vill inte vara ensam när det finns mängder av elektroner i närheten, så den kommer inte att vara i denna märkliga situation många femtosekunder. Men det räcker. Under denna korta tid kan de båda exciterade elektronerna bete sig på många olika sätt: ibland stannar båda två i närheten, ibland ger sig en av medan den andra stannar, ibland ger de upphov till excitationer bland ytterelektronerna, osv. En konsekvens av detta är att man ser många starka resonanser i ljusspridningen: Det blir ett eldorado för spektroskopisten.
Nu ska forskargruppen undersöka hur upptäckten kan användas, för exempelvis kemisk analys. De kommer att titta på litiumatomer i sammanhang som är relevanta för elektrokemi (batterier) och biologi. Dessutom ska de se om det är lika lätt att göra andra atomer än litium ihåliga.
Bild: http://www.info.uu.se/pressmapp/Atom.gif
Bildtext:
Bilden visar hur elektronerna fördelas i LiCl. De flesta elektronerna befinner sig runt klorkärnorna, det är i de höga bergen elektrontätheten finns. Vid litiumkärnorna är bergen små: De motsvarar två innerelektroner. Vid litiumatomen i mitten har båda dessa elektroner exciterats och skapat ett hål runt litiumkärnan.
Referens: Physical Review Letters 93, 016404 (2004)
Länk:http://scitation.aip.org/getabs/servlet/GetabsServlet?prog=normal&id=PRLTAO000093000001016404000001&idtype=cvips&gifs=Yes
Kontaktinformation
Kontaktperson: Jan-Erik Rubensson, tel. 018-471 3562, 0704-250480, eller via e-post: Jan-Erik.Rubensson@fysik.uu.se
Studien, som genomförts under ledning av docent Mats Eliasson, Luleå, publiceras i julinumret av tidskriften Journal of Internal Medicine under titeln ”Influence of smoking and snus on the prevalence and incidence of type 2 diabetes amongst men: the northern Sweden MONICA Study”. Medförfattare till artikeln är Kjell Asplund, Brad Rodu och Salmir Nasic.
I Sverige lider ca 250 000 människor av diabetes typ 2, s.k. åldersdiabetes. Orsakerna är oftast en kombination av ärftlighet, övervikt och fysisk inaktivitet. Aktuell forskning har också pekat på psykosocial stress och rökning som bakomliggande faktorer. Eftersom snusare exponeras för minst lika mycket nikotin som rökare och snusningen är mycket vanlig i norra Sverige, har forskargruppen studerat om även snusning ökade risken för insjuknande i typ 2 diabetes.
Inom ramen för MONICA-undersökningen i norra Sverige undersöktes 3 384 män mellan 25 och 74 år. Drygt hälften undersöktes åter efter 9 år. Förekomsten av diabetes var knappt fördubblad bland rökare men inte ökad hos snusare. Under uppföljningen hade rökare en fyrdubblad risk att få diabetes och exrökare en tredubblad risk. Bland snusarna utvecklade ingen person diabetes. Skillnaderna i risk kunde inte förklaras av fysisk aktivitet, alkoholkonsumtion eller olika grad av bukfetma.
Studien styrker tidigare studier från MONICA-gruppen som inte visade någon ökad risk för hjärtinfarkt hos snusare till skillnad från rökarnas ökade risk.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta docent Mats Eliasson, Medicinkliniken, Sunderby sjukhus, telefon 070-513 02 93.
