Syrebrist i en vävnad kan vara så allvarlig att organet skadas och organfunktionen slås ut. I tarmen kan detta ske vid chock i samband med blodförgiftning eller efter stora hjärtoperationer som sänker blodflödet till tarmen. Risken är extra stor vid lever- och tarmtransplantationer då man syr ihop kärlen som leder till organet. Syrebrist i ett organ måste upptäckas snabbt för att det skall vara möjligt att återställa blodflödet innan organet tagit skada.
I läkare Johan Ungerstedts avhandling från Karolinska Institutet beskrivs möjligheten att använda sig av en ny teknik, s.k. mikrodialys, för att upptäcka syrebrist i lever och tarm på ett tidigt skede. Tekniken gör det möjligt att mäta organets ämnesomsättning genom att placera en tunn mikrodialyskateter inne i organet via ett enkelt nålstick. Analyser av ämnena glukos, laktat, pyruvat och glycerol avslöjar om organet lider av syrebrist. Mikrodialyskatetern kan lämnas kvar, vilket gör att man kan följa ämnesomsättningen kontinuerligt under flera dagar.
Inledande studier på gris visade att det var möjligt att upptäcka syrebrist i buken genom att placera katetern i den vätska som finns mellan tarmarna och på det sättet slippa sticka hål i tarmväggen. Med hjälp av grisstudierna kunde de typiska förändringar som sker vid syrebrist i tarm och lever upptäckas. Studierna visade att det gick att upptäcka syrebrist i hela tarmen såväl som i en del av tarmen via mikrodialys av bukvätskan. Även studier av syrebrist i levern gjordes.
För första gången gjordes sedan lever- och tarmstudier med den nya tekniken på människa. Leverstudien utfördes på 10 levertransplanterade patienter och tarmstudien utfördes på 8 patienter som opererat bort en stor del av tjocktarmen. Dessa två kliniska studier visade att det var både säkert och enkelt att använda mikrodialystekniken som övervakningsmetod på människa. Ett patientfall gav exempel på att mikrodialystekniken kan upptäcka syrebrist i ett tidigt skede innan patienten utvecklar kliniska symtom.
Aminosyror som hade mätts med mikrodialys i transplanterad lever från 17 patienter analyserades också. Detta har aldrig tidigare gjorts på människa. Man fann då att patienter med sämre resultat efter levertransplantation hade låga nivåer av kvoten mellan aminosyrorna arginin och citrullin, vilket tyder på att arginin/citrullin-kvoten, mätt med mikrodialys, skulle kunna användas för att förutse vilka patienter som löper större risk att få komplikationer eller sämre leverfunktion efter en levertransplantation.
Avhandling:
Microdialysis monitoring of ischemia metabolism in splanchnic organs: Liver and intestine.
Författare:
Johan Ungerstedt, Centrum för kirurgisk vetenskap, Karolinska Institutet, tel 08-524 879 25 eller mail johan.ungerstedt@cfss.ki.se
Disputation:
Fredag 28 maj 2004 kl 9.00, föreläsningssal R64, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge.
Kongenitalt hjärtblock är en potentiellt dödlig åkomma där upp till en tredjedel av fostren dör och två tredjedelar av barnen som överlever kräver inoperering av pacemaker. Det kan drabba foster till mödrar med reumatiska sjukdomar såsom Sjögrens syndrom, SLE eller reumatoid artrit.
Sjögrens syndrom är en reumatisk sjukdom som drabbar sekretoriska körtlar. Den inflammatoriska process som pågår i körtlarna orsakar vävnadsförstörelse och därmed försämrad eller utslagen funktion. Vissa inflammatoriska molekyler, antikroppar, passerar över till fostret vid graviditet och kan orsaka sjukdom hos fostret i form av kongenitalt hjärtblock. Stina Salomonsson har i sin avhandling undersökt den inflammatoriska processen i körtlarna hos patienter med Sjögrens syndrom och hur fostret påverkas vid graviditet hos kvinnor med Sjögrens syndrom och SLE. Syftet är att identifiera bakomliggande orsaker och förstå den patogena processen vid både Sjögrens syndrom och kongenitalt hjärtblock. Med denna kunskap kan prevention och terapi utvecklas.
Under studierna har signalämnen av typen kemokiner, som leder till att immunceller ansamlas i de angripna organen, identifierats i spottkörtlarna hos patienter med Sjögrens syndrom. Vidare har andra inflammatoriska molekyler som kan signalera till bildande av så kallade groddcentra och produktion av autoantikroppar lokalt i spottkörtlarna påvisats. En av dessa specifika antikroppar, riktad mot proteinet Ro52, har därefter identifierats som signifikant markör för hög risk att ett foster vid graviditet drabbas av kongenitalt hjärtblock.
En djurmodell i råtta har etablerats och verifierat specificiteten på de hjärtblocksinducerande antikropparna. Kliniskt har ultraljudsmetoder utvecklats för att undersöka hjärtpåverkan hos fostret. Ett program har utvecklats för övervakning av antikroppsbärande mammor under de veckor risk föreligger att hjärtblock utvecklas. Detta möjliggör tidig intervention i förloppet och förhindrande av fosterdöd.
Avhandling:
The role of Ro52 autoantibodies in congenital heart block
Författare:
Stina Salomonsson, Institutionen för medicin, Karolinska Institutet, tel 08-517 734 31, 070-789 5122 eller mail stina.salomonsson@cmm.ki.se
Disputation:
Fredag 28 maj 2004, kl 9.00, föreläsningssalen CMM L8:00, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna.
Det finns tydliga socioekonomiska skillnader i risken att skadas i trafiken i Sverige. Skador är den främsta orsaken till för tidig död, allvarlig sjukdom och permanent handikapp bland barn och ungdomar. Uppväxtåren innebär möten med en rad nya situationer och miljöer som kan medföra fler och ökade risker. Ett exempel som kräver uppmärksamhet är trafikmiljön, där unga debuterar som fotgängare, cyklister, mopedister, motorcyklister och bilförare.
Marie Hasselberg, som är sociolog, visar i sin avhandling att barn till arbetare har 20-30 procents högre risk att skadas som fotgängare och cyklist jämfört med barn till tjänstemän på mellan- och högre nivå. Skillnaderna ökar när unga börjar använda moped, motorcykel och bil. När det gäller motorfordon har också barn i lantbrukarfamiljer och andra egna företagare en ökad risk att skadas. Pojkar har generellt fler trafikskador än flickor, men skillnaden mellan olika socioekonomiska grupper är tydlig för både flickor och pojkar. Studierna visar även att familjens disponibla inkomst har större inverkan på risken för de yngre barnen än för de äldre.
Det är också tydligt att det finns en betydande förbättringspotential när det gäller risken att skadas i trafiken. Om ungdomar i alla socioekonomiska grupper hade samma skaderisk som barn till tjänstemän på mellan- och högre nivå, skulle det totala antalet skador kunna minskas med 25 procent för mopedister och 37 procent för motorcyklister.
De studier som omfattar unga bilförare visar att unga förare, som skadats flera gånger under en åttaårsperiod, uppvisar en liknande social fördelning som förare med endast en trafikskada. Den sociala fördelningen skiljer sig däremot mellan olika olyckstyper och de sociala skillnaderna ökar för allvarliga skador jämfört med lindrigare skador.
Avhandling:
The social patterning of road traffic injuries during childhood and youth – National longitudinal register-based studies
Författare:
Marie Hasselberg, Institutionen för folkhälsovetenskap, Karolinska Institutet, tel 08-517 793 56 eller mail marie.hasselberg@smd.sll.se
Disputation:
Fredag 28 maj 2004, kl 9.00, Aulan, plan 2, Norrbacka, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna.
Kontrollerad nedbrytning och nybildning av vävnader är en normal och ständigt pågående process i kroppen. Vid många sjukdomar, t.ex. cancer och ledgångsreumatism, sker dock nedbrytningen snabbare och ofta i okontrollerade former. Vid sådana sjukdomstillstånd producerar de inblandade cellerna stora mängder vävnadsnedbrytande enzymer, s.k. proteaser, som bryter ned vävnaden.
Avhandlingen studerar två typer av proteaser: Plasminogenaktivator-systemet (PA-systemet) och matrixmetalloproteinas-systemet (MMP-systemet). Dessa proteaser är inblandade i en lång rad normala och sjukdomsframkallande processer och de tycks hjälpas åt för att effektivt bryta ned olika vävnader.
PA- och MMP-systemen har studerats vid normal vävnadsnedbrytning i äggstocken. Där sker en cykliskt återkommande vävnadsnedbrytning i samband med ägglossningen samt vid bildandet och tillbakabildandet av den s.k. gulkroppen, som bl.a. producerar hormonet progesteron. För att utröna vilken funktion proteaserna har i äggstocken har möss som saknar gener för proteaser från PA-systemet studerats. Dessa möss har också behandlats med hämmare mot MMP-systemet.
Det visade sig att den vävnadsnedbrytning som sker i äggstocken inte påverkades i någon större utsträckning även när både PA- och MMP- systemet hade slagits ut. Då tidigare studier i andra vävnader har gett helt andra resultat förefaller äggstocken var något av ett särfall för hur normal vävnadsnedbrytning går till.
Dessutom gjordes den överraskande upptäckten att möss som saknar genen för plasminogen, den centrala komponenten i PA-systemet, har halverade progesteronnivåer i blodplasma. Eftersom tillräckliga progesteronnivåer är nödvändiga för en lyckad graviditet kan en felaktig reglering av PA-systemet tänkas vara en bidragande orsak till ofrivillig barnlöshet.
Kontaktinformation
Patrik Wahlberg, som kommer från Boden, finns vid Inst. för medicinsk kemi och biofysik, tel. 090- 786 67 04, epost patrik.wahlberg@medchem.umu.se
– En av mina viktigaste uppgifter blir att verka för stärkta resurser för grundforskningen inom detta område, men även att förvalta och utveckla det starka förtroende ämnesrådet åtnjuter i forskarsamhället. Jag har också ambitionen att utveckla dialogen med forskarna vid de olika universiteten, säger Arne Johansson.
Ett av önskemålen inför rekryteringen av en ny chef för natur- och teknikområdet var att den nya huvudsekreteraren skulle komma från den teknikvetenskapliga sektorn.
– Valet av Arne Johansson innebär en bra blandning av kontinuitet och förnyelse, säger Jan Martinsson, ordförande i ämnesrådet för naturvetenskap och teknikvetenskap. Han har lett rekryteringsgruppen där även Vetenskapsrådets generaldirektör Pär Omling och ledamöter från ämnesrådet ingått.
Välmeriterad forskare
Sedan sin disputation 1982 har Arne Johansson har varit verksam vid KTH. Som forskare är han välmeriterad med mer än 100 publicerade vetenskapliga artiklar bakom sig och därtill flitigt citerad. Arne Johansson har fått flera utmärkelser, bland annat blev han för några år sedan invald i Kungl. Vetenskapsakademien. Den forskargrupp han leder fick 2001 Vetenskapsrådets stöd till excellenta forskare.
Tillträder 1 juli
Arne Johansson har också varit ledamot i ämnesrådet för naturvetenskap och teknikvetenskap från Vetenskapsrådets start för drygt tre år sedan. Han tillträder den 1 juli 2004. Parallellt med huvudsekreterarjobbet kommer han att bedriva forskning på deltid.
Kontaktinformation
Arne Johansson, professor i mekanik och prefekt, KTH
08-790 71 51 (tillgänglig fr o m 26 maj), 0708-20 96 06, johansson@mech.kth.se
Camilla Jakobsson, informatör naturvetenskap och teknikvetenskap
08-546 44 336, 0703-49 35 37, Camilla.Jakobsson@vr.se
I sin avhandling undersöker Nadezhda Bravo Claderas användningen av småord som y (och), pero (men), así que (så att) och es que (saken är den att…), hos unga tvåspråkiga av chilensk härkomst uppvuxna i Sverige och jämför med hur unga enspråkiga chilenare använder dessa ord.
Resultaten visar att ungdomarna i den tvåspråkiga gruppen använder y när de inleder frågor som syftar till att fortsätta dialogen och innebär ett krav på förtydligande och information medan ungdomarna i den enspråkiga gruppen använder y oftare i uppbyggandet av sina berättelser och uppvisar därvid en mera utvecklad stilistisk förmåga än de tvåspråkiga gör.
Pero används av den tvåspråkiga gruppen i slutet av en turtagning när de problematiserar sitt eget inlägg medan däremot den enspråkiga gruppen använder pero för att anföra motargument.
Det kan tyckas att den tvåspråkiga gruppen har påverkats av olika användningar av det svenska men och överfört dem på spanskan. Así que används av den tvåspråkiga gruppen i frågor ställs i syfte att tona ned det som sagts och som låter förstå att talaren söker undvika ansvar för tolkningen.
Användning av así que som nästan uteslutande återfinns hos den tvåspråkiga gruppen är tecken på att ungdomarna i denna grupp väljer ett ord som har stöd i det svenska språket (så att), förmodligen därför att de har färre möjligheter att inventera det spanska språket i syfte att finna lämpliga synonymer.
Es que används oftare av den enspråkiga gruppen för att uttrycka förklaringar och tillrättalägganden, speciellt i syfte att undvika meningsskiljaktigheter och få tillträde till turtagning. De enspråkiga, till skillnad från de tvåspråkiga, förfogar över ett bredare urval användningar av es que än de tvåspråkiga.
Resultaten av den här studien förtjänar väl att uppmärksammas i undervisningen i spanska som modersmål och främmande språk.
Namn: Nadezhda Bravo Cladera
Avhandlingens titel: Y, PERO, ASÍ QUE Y ES QUE. Un estudio de su uso en las interacciones del español de jóvenes bilingües y unilingües.
Institution: Institutionen för moderna språk
Opponent: Professor Hernán Urrutia Cárdenas, Universidad de Deusto, Bilbao
Disputationen äger rum: Lördagen 29 maj, kl. 10.15 i Ihresalen, Språkvetenskapligt centrum
Kontaktinformation
Nadezhda Bravo Cladera kan nås på 018-471 7022 eller via e-post Nadezhda.Bravo_Cladera@moderna.uu.se
Temaforskaren Christer Eldh har studerat hur risk och säkerhet hanteras på ett stort passagerarfartyg. I ett år följde han en besättning i deltagande observationer och intervjuer.
Han har också studerat incident- och haverirapporter. Resultatet är avhandling som läggs fram vid Tema teknik och social förändring, Linköpings universitet.
Besättningen på ett stort modernt passagerarfartyg består av två delar, driftbesättningen och intendenturen. Driftbesättningen, maskinpersonal och matroser, är mansdominerad. Det är de som arbetar med och är insatta i säkerhetsfrågorna. Intendenturen har hand om det mesta kring passagerarna, restauranger, hytter, städning, nöjen. Den domineras av kvinnor och räknas inte på allvar med i säkerhetssammanhang. Tvärtom betraktas intendenturen i sig själv som en säkerhetsrisk, av personal i driftbesättningen.
Situationen blir extra problematisk eftersom andelen anställda i driftbesättningen blir allt lägre, med den tekniska utvecklingen, medan de anställda i intendenturen ständigt ökar i antal, med passagerares ökade krav på service och underhållning. Totalt blir det färre människor som kan upprätta säkerhet och agera pålitligt under incidenter. Den minskande andelen sjömansutbildade bidrar till att skapa osäkerhet på fartyget.
Christer Eldh visar hur seglivade uppfattningar om kön och makt vidmakthålls och effektivt utestänger de anställda i intendenturen, mestadels kvinnor, från stora delar av fartyget och från reguljära säkerhetsövningar. Trots en allmän uppmaning till alla anställda att lära sig hitta ombord, ses en servitris med misstänksamhet om hon befinner sig utanför sina normala domäner. De deltar heller inte i kurser i rökdykning. Matroserna kan däremot röra sig fritt över hela fartyget utan att det verkar suspekt.
Kvinnorna i intendenturen utsätts på det sättet för dubbla budskap; de ska å ena sidan kunna hjälpa passagerare hitta rätt vid en nödsituation, de får å andra sidan ingen ärlig chans att lära sig vad som krävs för detta.
Avhandlingen heter Den riskfyllda gemenskapen. Att hantera säkerhet på ett passagerarfartyg, och är publicerad på Arkiv förlag, Lund. Disputationen ägde rum 24 maj.
Kontaktinformation
Christer Eldh kan nås på telefon 040-29 12 37 eller
042-35 66 22. E-post: christer.eldh@msm.hbg.lu.se
”M74-syndromet” är en fortplantningsstörning hos vilda laxar, som gör att många laxyngel dör. Forskning har visat ett samband mellan sjukdomen och brist på det röda färgämnet astaxanthin och vitaminet tiamin (vitamin B1). I de svenska laxodlingarna behandlas sjuka yngel men de vilda populationerna är fortfarande drabbade. Lies Van Nieuwerburgh har studerat om laxens föda kan ha betydelse för uppkomsten av M74.
Under 1900-talet har balansen mellan näringsämnena kväve, fosfor och kisel i Östersjön förändrats. Belastningen av kväve och fosfor är idag tre respektive fem gånger så hög som på 40-talet och kiselkoncentrationerna har minskat. Denna situation har förändrat sammansättningen av planktonalger.
Olika arter behöver olika mängd närsalter för att kunna växa. Kiselalger behöver kisel för att bilda sina skal medan grupper som dinoflagellater och grönalger klarar sig utan. I södra Östersjön har kiselalger minskat på grund av kiselbrist.
Just till detta område vandrar laxarna från de norrländska älvarna för att äta och många av dessa drabbas av M74-syndromet. Lies Van Nieuwerburgh har studerat hur olika mängder närsalter påverkar planktonalgsammansättningen och hur olika planktonalger påverkar astaxanthinproduktionen i hoppkräftor. Dessa kräftdjur är de viktigaste producenterna av astaxanthin i havet. Som föda åt fisk för hoppkräftorna astaxanthin vidare i näringskedjan.
Hon fann att mängden astaxanthin i kräftdjuren beror på födan. Vissa kiselalgsarter var bra för astaxanthinproduktion, i motsats till flagellater. En blandning av kiselalger och andra planktonalger var också bra.
Lies Van Nieuwerburgh slutsats är att ökade halter av kväve och fosfor (övergödning) är gynnsamt för astaxanthinproduktionen i hoppkräftorna så länge det finns kiselalger att äta men dåligt på lång sikt eftersom kiselalgerna gradvis minskar på grund av kiselbrist. Vissa kiselalger kan dock ”försvara sig” mot betning när mycket kisel är tillgängligt, vilket leder till att hoppkräftorna väljer flagellater istället.
Namn: Lies Van Nieuwerburgh
Avhandlingens titel: Experimental studies on the regulation of pigment dynamics in phytoplankton and copepods by dissolved inorganic nutrients
Institution: Institutionen för ekologi och evolution, avdelningen för växtekologi
Opponent: Professor Ulf Båmstedt, ekologi och geovetenskap, Umeå universitet
Disputationen äger rum: Onsdagen 26 maj, kl. 10.00 i föreläsningssalen, avdelningen för växtekologi, Villav. 14. Uppsala
Kontaktinformation
Lies Van Nieuwerburghon kan nås på 018-471 2798, 0701-75 45 14
eller via e-post Lies.van_Nieuwerburgh@ebc.uu.se
Annika Almqvists avhandling handlar om drömmen om det egna huset. Syftet var att förstå och att förklara att denna dröm fortfarande är så stark, och hon tolkar innebörden i drömmen och sätter in den i ett samhälleligt sammanhang. Det är, visar hon, inte enbart av ekonomiska skäl, för att få en stor bostad eller för barnens skull som människor vill bo i ett eget hus. Drömmen om det egna huset kan, menar hon, inte brytas ned i ett antal motiv eller beskrivas som preferenser för vissa aspekter i boendet, utan måste relateras till människors hela livssammanhang och livsprojekt för att bli synlig i hela sin betydelse.
Annika Almqvist tar sin utgångspunkt i småhusvågen som med tvåförsörjarfamiljens genombrott fick sitt genomslag i början av 1970-talet. Med småhusvågen blev det egna huset barnfamiljernas normbostad också i Sverige. Småhusvågen, som kom till uttryck redan inom ramen för miljonprogrammet, kan dock samtidigt ses som ett brott med den sociala bostadspolitik som varit vägledande i Sverige sedan krigsslutet och i vilken miljonprogrammet ingick, menar Annika Almqvist.
Denna politik innebar att man byggde moderna funktionella lägenheter i flerbostadshus för städernas ökande befolkning, främst för barnfamiljer, medan egnahemmet länge sågs som landsbygdens boendeform. Drömmen om det egna huset levde dock kvar även i städernas arbetarbefolkning och kan härledas tillbaka till egnahemsrörelsen i början av 1900-talet, vilken understöddes av 1900-talets första decenniers egnahemspolitik.
Att denna dröm legat latent under den sociala bostadspolitikens tid framkommer av de preferensstudier som gjorts även under denna tid. Under den sociala bostadspolitikens tid har den dock levt i skuggan av lägenheten i flerbostadshus. Denna dröm har inte uppmärksammats, varken av bostadsforskningen med dess starka koppling till bostadspolitiken och byggandet av flerbostadshus, som inte primärt tagit sin utgångspunkt i människors boendepreferenser, eller av kvinnorörelsen som i syfte att underlätta kvinnors arbete i hemmen verkat för byggandet av rationellt planerade lägenheter och kollektivhus och intagit en skeptisk attityd till det egna huset.
Namn: Annika Almqvist
Avhandlingens titel: Drömmen om det egna huset. Från bostadsförsörjning till livsprojekt.
Institution: Sociologiska institutionen samt Institutet för bostads. och urbanforskning.
Opponent: Professor Lena Jarlöv, docent i arkitektur, Dalarnas Forskningsråd, Falun
Disputationen äger rum: Tisdagen 25 maj, kl. 10.15 i sal IX, Universitetshuset, Uppsala
Kontaktinformation
Annika Almqvist kan nås via 026-4206500, 018-4716500 eller e-post Annika.Almqvist@ibf.uu.se
1990-talets globalisering av handeln har medfört att lokaliseringen av logistikanläggningar har blivit allt viktigare för multinationella företag. Inom klassisk lokaliseringsteori är transportkostnaderna en viktig faktor vid beslut om var man skall placera en anläggning. I sin doktorsavhandling visar dock Li Li Ekenstedt att det har skett en förändring och att också andra, icke-traditionella, faktorer ligger bakom besluten idag.
De huvudsakliga faktorerna bakom lokaliseringsbesluten är idag företagens tillväxt, synergieffekter och strukturella förändringar inom företagens organisation, att kunna förbättra kundservicen, att sänka de totala tillverkningskostnaderna samt att dra nytta av skalfördelar vid distribution.
– De multinationella företagens lokaliseringsbeslut är ”uppifrån-och-ner-beslutsprocesser” snarare än ”nerifrån-och-upp-beslutsprocesser”, säger Li Li Ekenstedt. Resultaten i min avhandling kan vara till nytta för beslutsfattare i multinationella företag när det gäller lokalisering av logistikanläggningar, men också för myndigheter i länder och regioner där man försöker locka till sig nyetableringar.
Tid för disputation: 15 juni kl 10
Plats: CG-salen, Handelshögskolan, Vasagatan 1, Göteborg
Avhandlingens författare: Li Li Ekenstedt
Avhandlingens titel: ”Decision Processes and Determinants of Logistics Facility Locations – Multinational Corporations’ Perspectives”
Välkommen!
För ytterligare information kontakta: Li Li Ekenstedt, telefon 031-773 5209, e-post LiLi.Ekenstedt@handels.gu.se
Kontaktinformation
Maria Norrström, informatör
Handelshögskolan vid Göteborgs universitet
Fakultetskansliet
Box 600, 405 30, Göteborg
Telefon: 031-773 1247 Telefax: 031-773 1402
Mobil: 0709-22 66 89
E-post: maria.norrstrom@handels.gu.se
www.handels.gu.se
– Det är mycket glädjande att vi fått in så många ansökningar och att vårt nya elektroniska ansökningssystem klarade anstormningen utan större problem. Dessvärre riskerar fler forskningsprojekt av hög kvalitet att bli utan medel eftersom vi i år fått in 300 fler ansökningar än tidigare år, säger Lisa Sennerby Forsse, Formas huvudsekreterare.
Arbetet med att bedöma ansökningarna är klart i höst. Den 25 november beslutar Formas styrelse om vilka forskare och projekt som får bidrag. Cirka 30 procent av ansökningarna har kvinnor som huvudsökande. Ansökningarna fördelar sig enligt följande:
Biosfär och samhälle, samt samspel däremellan
Klimat och biogeokemi 125 st
Ekonomi och Samhälle och regional utveckling 108 st
Stadsutveckling 39 st
Människor och den fysiska stadsmiljön 58 st
Miljö och natur
Miljörelaterad toxikologi 101 st
Terrester ekologi och biodiversitet 185 st
Akvatisk ekologi och biodiversitet, samt fiske 118 st
Växter 81 st
Areella näringar, djur och livsmedel
Skogsbruk 73 st
Jord- och trädgårdsbruk 86 st
Djur och veterinärmedicin 57 st
Livsmedel 49 st
Byggande, förvaltning, byggd miljö
Byggande och förvaltning 54 st
Anläggningar och tekniska försörjningssystem i byggd miljö 67 st
Byggnaden som system 44 st
Energi i byggd miljö 38 st
Byggmaterial och komponenter 76 st
Informationsprojekt 51 st
Kontaktinformation
För mer information:
Hans-Örjan Nohrstedt, Chef för programenheten, 08-775 40 16, hans-orjan.nohrstedt@formas.se
Bengt H Olsson, Biträdande programchef, 08-775 40 23, bengt.olsson@formas.se
Emilie von Essen, Formas presschef, 08-775 40 38, 0733-50 31 61, emilie.von.essen@formas.se
– Vi har hittat samma allergen i jordgubben som finns i björkpollen, vilket innebär att de som blir allergiska mot jordgubbar också tycks vara allergiska mot björkpollen, säger Cecilia Sundby Emanuelsson, proteinforskare och docent vid Lunds Universitet och projektansvarig.
Först utvecklar kroppen en första allergi mot björkpollen-proteinet genom att särskilda antikroppar bildas. Men sedan kan samma antikroppar fortsätta att reagera mot liknande proteiner, som finns i andra växter, alltså även i bär, frukt och grönsaker som vi äter. Därför kan björkpollenallergiker bli allergiska mot jordgubbar.
– Jordgubbar är en viktig råvara inom livsmedelsindustrin och därför är det bra att ha hittat det här allergenet, vilket gått relativt snabbt tack vare ett samarbete med livsmedelsforskare vid SIK, Institutet för Livsmedel och Bioteknik. Vi ska nu undersöka en mängd olika sorter av jordgubbar, bland annat de vita jordgubbar man redan idag kan köpa, och en röd sort som heter Polka, som vissa allergiker enligt odlarna verkar tåla bättre.
Forskarteamet ska mäta ifall olika jordgubbssorter innehåller olika mängder, eller olika former, av björkpollenallergenet. Genom att bygga upp en databas med olika sorter kan man jämföra olika sortegenskaper vilket är mycket värdefullt för växtförädlarna. Genom att hitta sorter som innehåller mindre av det verksamma allergenet kan man slutligen hitta en jordgubbssort som går bra att äta även för allergiker.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Cecilia Emanuelsson, 046-222 48 72, 070-223 60 61 Cecilia.Emanuelsson@biokem.lu.se
Emilie von Essen, Formas presschef, 08-775 40 38, 0733 50 31 61 emilie.von.essen@formas.se
Det framgår av en omfattande studie som genomförts vid Linköpings universitet. Resultaten redovisas i en doktorsavhandling av Gun Kvarnström vid avdelningen för oftalmologi.
3 200 barn födda 1982 i Linköping, Lund och Huddinge har följts under en tioårsperiod. Deras journaler har studerats vid alla tillfällen då ögonkontroller gjorts. Avsikten var att granska dels hur systemet fungerar (hittar vi syndefekterna?), dels hur väl behandlingen av barn med syndefekter lyckas. Utvärderingen har gjorts mot bakgrund av WHO:s regler och rekommendationer.
Ögonscreeningen utförs upp till 4 eller 5,5 års ålder på barnavårdscentralerna, och därefter i skolorna vid 7, 10 och 13 års ålder. De barn som visar avvikelser från det normala skickas till ögonkliniker för undersökning, diagnos och eventuell behandling. Det är mycket viktigt att diagnoser som grå starr, ögontumörer och amblyopi – en synnedsättning som beror på bristande stimulans av synsystemet (från ögat till hjärnbarken) – upptäcks så tidigt som möjligt för att kunna behandlas.
Barnen är fyra år när den första synkontrollen görs. Av de barn som deltog i studien hade 7,7 procent då sådana synfel att de behövde glasögon: 3,1 procent hade skelning, 2,9 procent amblyopi och 0,2 procent organiska förändringar. Trots behandling hade drygt hälften av dessa barn vid 10-årskontrollen mindre än 0,7 i synskärpa (normal syn betecknas med 1,0). En orsak kan vara att defekterna upptäcktes för sent, då synutvecklingen redan var avslutad. Det är fullt möjligt att göra synkontroller på 3-åringar, men tillförlitligheten blir då 10 procent lägre.
Avhandlingen heter Visual screening of children in Sweden. Epidemiological and methodological aspects. Disputationen äger rum fredag 28 maj kl 9 i Hälsans hus, Hälsouniversitetet, Linköping.
Kontaktinformation
Gun Kvarnström nås på 013-222327 (arb), 013-213278 (bost), 0705-761909 (mobil)
eller epost: gunkvarnstrom@hotmail.com
Syftet med avhandlingen är att undersöka vad som krävs för att elever ska lära sig och lärare undervisa evolutionsteorin, så att eleverna kan använda den på egen hand. Med andra ord nå målet att teorin blir ett verktyg för att beskriva, förklara, förstå och delvis förutsäga biologiska fenomen ur ett evolutionärt perspektiv. Elever och lärare står alltså inför en gemensam utmaning. Evolutionsteorin ger förklaringar till själva livets utveckling. Ibland kan elever ha en livsåskådning som gör att de inte accepterar evolutionsteorin. Målet för undervisningen är dock att eleverna ska förstå evolutionsteorin, inte att de ska överge en eventuell religiös uppfattning.
Ämnesdidaktisk forskning kan väsentligt förbättra lärarnas möjligheter att undervisa så att allt fler elever förstår skolans naturvetenskap. Didaktik betyder ungefär undervisningskonst och ämnesdidaktik blir då konsten att undervisa ett givet ämne. En kompetent lärare behöver vid sidan om kunnande i undervisningsämnet också ämnesdidaktiskt kunnande. Till detta hör resultaten från de senaste 25 årens omfattande internationella forskning angående hur elever uppfattar naturvetenskapliga fenomen. Elevernas uppfattningar skiljer sig ofta från naturvetenskapens. Man talar om vardagsföreställningar, vilka sällan är fler än en handfull olika för ett givet innehåll. För att möta eleverna i deras lärande måste läraren vara medveten om dessa olika uppfattningar så att han/hon har möjlighet att hjälpa eleven vidare till en mer naturvetenskaplig förståelse. Till ämnesdidaktisk kompetens hör också att kunna tolka mål i läro- och kursplaner och använda olika metoder för att utvärdera dem och att ha insikt i teorier om lärande och undervisning.
Avhandlingens resultat sammanfattas i ett tjugotal punkter som visar sig väsentliga för att elever ska erövra förståelse i evolutionsteori. Dessa punkter delas in i tre olika grupper, sådana som är specifika för undervisning och lärande i evolutionsteori, sådana som gäller naturvetenskapens karaktär samt sådana som är mer generella. I avhandlingen kallas detta för en ämnesdidaktisk teori. Denna kan användas och prövas av lärare både då de planerar undervisningen och då de genomför och utvärderar den med sina elever.
Författare: Anita Wallin
Titel: Evolutionsteorin i klassrummet – på väg mot en ämnesdidaktisk teori för undervisning i biologisk evolution
Språk: Svenska med engelsk sammanfattning
Nyckelord: Ämnesdidaktik, naturvetenskaplig undervisning, ämnesdidaktisk teori, design av undervisningssekvens, evolutionsteorin, begreppsförståelse
Handledare: Professor Björn Andersson och docent Christina Kärrqvist, Institutionen för pedagogik och didaktik, Göteborgs universitet
Disputation: Fredagen den 4 juni 2004, kl 09.15 i sal D3 50, Pedagogen, Frölundagatan 118, Mölndal
Opponent: Professor Doris Jorde, Oslo universitet
Kontakt: anita.wallin@ped.gu.se 031- 773 2258
Kontaktinformation
Anki Gustafsson
Tel: 031-773 22 95
anki.gustafsson@ped.gu.se
Göteborgs Universitet
Fakultetskansliet för utbildningsvetenskap
Forskarutbildningarna
Box 300
405 30 GÖTEBORG
Det finns likheter men det finns naturligtvis också skillnader mellan sjukvården och industrin. Den avgörande skillnaden mellan sjukvården och industrisektorn har varit att sjukvårdens verksamhet bygger på att hjälpa människor att bli friska, medan industrins mål varit att i konkurrens skapa vinster. Sjukvårdens utveckling, under de sista 20 åren, visar emellertid att den skarpa skiljelinje som funnits mellan varuproduktion och vårdproduktion sakta börjat luckras upp. Helén Strömberg menar att vårdens förändringar lett till att olika former av vård fått olika status exempelvis akutvård och äldrevård. Prioriteringarna av vården har också påverkat normen för vad vårdarbete är och relationen mellan kvinnor och män.
Efter 1962 började den svenska sjukvården domineras av storskalighet och massproduktion, vilket liknar de rationaliseringstendenser som redan ägt rum i varuproduktionen. På samma sätt som tekniken i industrin ledde till förändrade produktionsprocesser var den medicinska tekniken central för utvecklingen av olika specialistinriktningar i sjukvården. Den har också haft betydelse för hur vårdkedjan och olika arbetsuppgifter förändrats. Med en vertikalt förändrad arbetsdelning och standardiserade behandlingsmetoder har sjukvården kommit att sätta priser på vad varje vårdande insats kostar. Genom att köpa och sälja tjänster mellan kliniker och mellan sjukhus har sjukvården skapat en konkurrerande marknad mellan olika former av vård.
Särskilt sedan 1980-talet har utvecklingen gått fort och vårdprocessen förändras för varje dag. I den förändringen får behandlingsmetoderna nytt innehåll, nya sjukdomar går att diagnostisera och vårdarbetet sker på ett nytt sätt. Det påverkar den vård patienten får, vårdpersonalens arbetsuppgifter och även arbetsdelningen och könsarbetsdelningen förändras mellan olika vårdyrken. Vårdprocessens förändringar har därmed påverkat relationen och statusen mellan olika vårdformer, vårdyrken och mellan kvinnor och män i vårdarbetet.
Effekten av detta har blivit att vårdarbetet fördelas på olika sätt i olika vårdtyper, vilket också lett till att vårdarbetets könsordning förändrats. Även relationerna mellan arbetsuppgifterna curing, nursing och caring tenderar att ha olika könskoder beroende på om arbetet utförs i en teknisk- eller i en arbetsintensiv vårdtyp. I takt med att arbetet blivit allt mer teknikintensivt har sjuksköterskor allt oftare börjat arbeta med teknik. I yrket dominerar kvinnorna, men trots det tenderar männens andel att vara högre i de tekniska sjuksköterskeuppgifterna. Generellt i vården visas att kvinnor och män utför olika arbetsuppgifter, har olika yrken och befinner sig på olika positioner i hierarkin. Genom vårdprocessens förändring skapas det också en ny könsordning. I den arbetar män med teknikintensiva curing- och nursing-uppgifter, och kvinnorna med arbetsintensiva curing-, nursing- och caring-uppgifter. Den nya könsordningen, tenderar också att ge arbetsuppgifterna olika status och innehåll. I denna fortsätter kvinnor att utgöra normen för det lägre värderade arbetsintensiva och patientnära arbetet. Trots att allt fler män kommit in i yrket fortsätter kvinnorna ändå att vara bärare av den kunskap som kopplas till den nära patientvården.
E-publicering av avhandlingen: http://publications.uu.se/umu/theses/abstract.xsql?dbid=257
Fredagen den 28 maj försvarar Helén Strömberg, institutionen för ekonomisk historia vid Umeå universitet sin avhandling med titeln Sjukvårdens industrialisering.
Mellan curing och caring – sjuksköterskearbetets omvandling.
Disputationen äger rum klockan 10.15 i hörsal B samhällsvetarhuset. Fakultetsopponent är professor Lisbeth Lundahl, institutionen för barn- och ungdomspedagogik, specialpedagogik och vägledning, Umeå universitet.
Kontaktinformation
Helén Strömberg har vuxit upp i Holmsund
Helén Strömberg nås på:
Tel: 090-786 76 54
E-post: helen.stromberg@ekhist.umu.se
Offensiv kvalitetsutveckling kan förenklat beskrivas som ständiga förbättringar för att skapa nöjdare kunder genom att engagera allihop i ett arbete som fokuserar på verksamhetens processer.
Hållbar utveckling bygger på att alla intressenter – kunderna, ägarna, de anställda och hela samhället i ett globalt perspektiv – ska få sina behov tillfredsställda, men utan att göra det på framtida generationers bekostnad.
I organisationer kan man mäta hållbar utveckling genom det som kallas för Triple bottom line och som innebär att resultat redovisas inom ekonomi, miljö och socialt ansvar. Ett allt vanligare synsätt är att ett gott ekonomiskt resultat är en viktig del av hållbar utveckling. Eftersom offensiv kvalitetsutveckling visat sig kunna bidra till goda ekonomiska resultat, finns det bra förutsättningar till att kvalitetsutveckling kan stödja arbetet för hållbar utveckling,
Med sin kunskap om offensiv kvalitetsutveckling har doktoranden Raine Isaksson, som disputerar med avhandlingen Total quality management for sustainable development – Focus on processes den 2 juni, utgått från att se en organisations aktiviteter i processer, flöden, och utvecklat en processbaserad förbättringsmodell som riktar sig mot hållbar utveckling.
– Jag antog att en lättanvänd processmodell gör det lättare att kartlägga och mäta en organisations prestanda, och också att identifiera dess förbättringspotential. Genom att på detta sätt tydliggöra förbättringsmöjligheterna kan man väcka intresse och förändringsvilja. Behovet av sådan hjälp att komma igång med förändingsarbete är mycket stort. Jag har prövat modellen i aktionsinriktad forskning inom verksamhet både i första och tredje världen, säger Raine Isaksson.
Raine Isaksson är utbildad till diplomingenjör i kemi och processteknik vid Åbo akademi i Finland. I cirka 20 år har han varit verksam inom cementindustrin med arbete inom processutveckling, kvalitet och drift i både linje och som konsult. Under nio år har Raine Isaksson varit verksam i olika länder i Afrika. Han är bosatt på Gotland där han arbetar som deltidslärare på Högskolan Gotland och som konsult i verksamhetsutveckling.
Upplysningar: Raine Isaksson, tel. 0498-21 10 66, raine.isaksson@hgo.se eller universitetets pressansvariga Lena Edenbrink, tel. 0920-49 16 22, 070-679 16 22, lena.edenbrink@ltu.se
