Skiftarbete, vilket kan betyda de flesta typer av oregelbundna arbetstider, blir allt vanligare i det västerländska samhället. Intresset för att hantera arbetstidsfrågor är också allt mer i fokus bl.a. genom nya EU-krav. Behovet av att skapa goda scheman eller gynnsamma egna beteenden för att erhålla god egen hälsa bör understödjas. Sammantaget är för framtiden mer långsiktiga metabola avvikelser viktiga att studera hos skiftarbetare, tillsammans med andra kända viktiga kunskaper som berör skiftgång vilket exempelvis berör ökad risk för olycksfall, sömnproblem, trötthet mm.

I fyra olika studier har ämnesomsättningsrelaterade risker med skiftarbete studerats. Fetma, ogynnsamma avvikelser av blodfetter samt skillnader i kroppens förmåga till att hantera näringsintag under olika delar av dygnet har påvisats vara vanligare hos skiftarbetare. Dessutom har skiftarbetare oftare diabetes, hjärtinfarkt och stroke (hjärninfarkt) som dödsorsak.

Hos nattarbetande kvinnliga sjuksköterskor i Umeå har ett ogynnsamt svar från kroppen på näringsintaget under tidig natt setts. Bland annat erhålls ett högre socker- och insulinsvar i kroppen på samma matmängd när man äter halv tolv på natten.

I Västerbotten-populationen (VIP) har en ökad förekomst hos män och kvinnor av fetma och höga blodfettsavvikelser som höga triglycerider och lågt värde på det goda kolesterolet (HDL-kolesterol) setts. Dessutom var det vanligare att fler ogynnsamma avvikelser samtidigt fanns hos skiftarbetaren jämfört med dagtidsarbetaren.

I en delstudie i WOLF (Work Lipids and Fibrinogen) hos f.d. Modo i massa- och pappersfabrikerna i Husum och Domsjö i Örnsköldsvik sågs likartade fynd där fetma samt fettavvikelser var vanligare hos skiftarbetarna. Dessa överrisker kvarstod när andra orsaker som bl. a. ålder, utbildning, fysisk aktivitet, rökning, socialt stöd samt stress tagits med i beräkningarna.

För att se om skillnader i dödsorsaker mellan skiftarbetande och dagtidsarbetande individer fanns har total dödlighet samt vissa specifika dödsorsaker studerats. I föredömliga arkiv hos Modo (Modo-cohort 1952-2001) har fr.o.m. 1940-talet och därefter i Örnsköldsvik (Domsjö och Husum) alla manliga arbetares skifts- respektive dagarbetsförhållanden kartlagts. Vid samkörning med dödsorsaksregistret upptäckets då att hjärtinfarkt, hjärninfarkt samt diabetessjukdom var vanligare hos de som arbetat skift. Dessutom var exempelvis diabetessjukdomen allt vanligare ju mer skiftgång individen totalt hade haft under sitt arbetsliv.

Berndt Karlsson är uppvuxen i Bjuråker, en liten socken i Dellenbygden i Hälsingland. Dåvarande Iggesundsbruk, ett framgångsrikt skogsföretag var under uppväxten en viktig arbetsgivare i närområdet, ett företag som sedan köptes upp av Modo. Numera ingår företaget i Holmen Paper.

Berndt Karlsson genomförde gymnasiestudier i Hudiksvall, läkarutbildningen på Karolinska Institutet i Stockholm och AT- tjänstgöring inom Ljusdal och Hudiksvalls och Gävles sjukvårdsområde. Han har varit bosatt i Örnsköldsvik sedan 1982 vilket inneburit anställningar i Örnsköldsviks förvaltning samt som företagsläkare på dåvarande Modo i Örnsköldsvik och Husum i närmare 10 år. Upprinnelsen till forskningsarbetet är från tiden som företagsläkare på Modo.

Numera arbetar han på Yrkes- och miljömedicinska kliniken i Umeå. Där kan han nås på telefon 090 – 785 24 74, eller bernt.karlsson@vll.se.

Fredagen den 14 maj 2004 försvarar läkaren Berndt Karlsson, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Yrkesmedicinska kliniken, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Metabolic disturbances in shift workers. Svensk titel Metabola avvikelser hos skiftarbetare. Disputationen äger rum kl 09.00 i sal B, 9 tr. Tandläkarhögskolan, NUS.
Fakultetsopponent är professor Giovanni Costa, Institutionen för medicin och folkhälsa vid Universitet i Verona i Italien.

Avhandlingen kan läsas i sin helhet på http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-242

Kontaktinformation
Bernt Karlsson arbetar på Yrkes- och miljömedicinska kliniken i Umeå. Där kan han nås på telefon 090 – 785 24 74, eller bernt.karlsson@vll.se.

– Vi har fått en snedvriden debatt om psykiskt sjukas farlighet i samhället, säger linköpingsforskaren Per Bülow. Verkligheten talar ett annat språk.

Under 1980-talet stängdes de gamla stora mentalsjukhusen. De psykiskt sjuka skulle inte längre vårdas i slutna isolat, utan under öppnare former. Sjukhusen ersattes av gruppboenden och dagaktiviteter.

Den omorganiserade psykiatrin har kritiserats i den offentliga debatten. Ska labila och potentiellt farliga personer kunna röra sig fritt i det öppna samhället? Mordet på Anna Lindh ställde frågan i blixtbelysning.

Per Bülow, forskare vid Tema Hälsa och samhälle, har i 15 år följt en stor grupp, 138 personer, som vårdades på ett mentalsjukhus 1984. Hans resultat visar en annan verklighet: Såväl kriminalitet som dödlighet har minskat i den undersökta gruppen.

Resultaten ger inget entydigt stöd åt den negativa bild som ofta förmedlas i pressen. Snarare finns det anledning att se positivt på utvecklingen, säger Per Bülow.

Förklaringen är att den psykiatriska vården helt enkelt blivit bättre. Sedan den kommunala socialtjänsten har tagit över ansvaret för boende, sysselsättning och social integration, har psykiatrin kunnat koncentrera sig på själva vården.

– Vården har anpassats mer efter behoven hos den här gruppen av patienter med svåra störningar, säger han.

Men han påpekar också att hans studie gäller en medelstor svensk stad. De problem som fokuserats i debatten kan vara mer utbredda i storstäder.

Resultaten är heller inte genomgående positiva. Kvalitén på läkemedelsbehandlingen har försämrats i den studerade gruppen. Användningen av psykofarmaka har ökat dramatiskt: sömnmedel med 70 procent, lugnande medel med 100 procent och litium (ett humörstabiliserande medel) med nära 300 procent! Allt fler patienter behandlas också med flera olika mediciner samtidigt, med risk för oönskade interaktioner mellan olika läkemedel. Insatser av typen psykoterapi och stödsamtal har minskat kraftigt.

Diagnostiken är en annan svag punkt. Andelen instabila diagnoser, dvs. diagnoser som förändras över tiden, är så hög som 71 procent! Det betyder att en stor majoritet av patienterna har fått flera olika diagnoser under vårdtiden.

Den bild, slutligen, som framtonar av den psykiskt funktionshindrade människan på egna ben ute i samhället är långt ifrån entydigt positiv: Ensamheten är markant, var femte person (20 procent) i studien hade inga privata, personliga relationer, utan endast med personal. Drogmissbruket har ökat.

– Det är den kanske största utmaningen idag, konstaterar Per Bülow. Så länge patienterna satt inlåsta på sjukhusen kunde de inte missbruka droger. Idag är missbruket, både av alkohol och andra droger, ett snabbt växande problem som vi måste få bukt med.

Kontaktinformation
Per Bülow disputerar den 7 maj vid Linköpings universitet. Tid: kl 10.00. Plats: Aulan, Hus 240, Universitetssjukhuset. Avhandlingen heter Efter mentalsjukhuset. En studie i spåren av avinstitutionaliseringen av den psykiatriska vården. Telefon till Per Bülow: 036 – 32 30 05 eller hem 036 – 12 65 97. E-post: per.bulow@lj.se

I ungdomsåren är järnbehovet extra stort. Avhandlingens resultat visar att ungdomar inte får i sig tillräckligt med järn via maten. Ett viktigt skäl till detta är att den svenska kosten traditionellt innehåller relativt lite kött, grönsaker och frukt samtidigt som den innehåller mycket mjölkprodukter. Sammantaget ger detta låg tillgänglighet av järn. Det är därför viktigt att pussla ihop sina måltider så att järnets tillgänglighet ökar. Det görs lättast genom att äta varierad och blandad kost med kött eller fisk, mycket färska grönsaker och frukt. Mjölken, som är ett viktigt livsmedel, är bäst att dricka till frukost och till mellanmål eftersom mjölk försvårar upptaget av järn.

I samband med att järnberikningen av siktat mjöl togs bort 1995 påbörjades en undersökning om matvanorna bland elever i årskurs 9 i Göteborg. En första studie genomfördes 1994, innan berikningen togs bort, och en andra studie genomfördes 2000. Resultaten visar att de flesta elever dagligen åt tre huvudmåltider och att två av dessa oftast var lagade. Mellan 1994 och 2000 skedde dock en förändring mot minskat ätande av frukost och lunch. Under perioden ökade både flickor och pojkar sin köttkonsumtion. Men en liten grupp av flickorna, två procent 1994 och åtta procent år 2000, uteslöt helt kött ur sin kost. För dem är det svårare att täcka järnbehovet och därmed ökar risken för järnbrist.

Absorberat järn beräknas med hänsyn till måltidens innehåll av faktorer som främjar respektive hämmar järnabsorptionen. I jämförelse med ungdomarnas järnbehov var beräknat absorberat järn lågt vid båda undersökningstillfällena, särskilt för flickorna. Mellan 1994 och 2000 minskade det beräknade absorberade järnet hos flickorna, medan det hos ökade hos pojkarna.

Avhandlingen är skriven av:
näringsfysiolog Agneta Sjöberg, telefon: 031-342 48 11, mobiltelefon: 070-336 30 40, fax: 031-82 94 75, e-post: agneta.sjoberg@nutrition.gu.se

Handledare:
professor Lena Hulthén, telefon: 031-342 25 79, mobiltelefon: 0708-57 49 94, e-post: lena.hulthen@medfak.gu.se

Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för invärtesmedicin, avdelningen för klinisk näringslära
Avhandlingens titel: Food habits in Swedish adolescents. Meal pattern, food choice and bioavailability of iron 1994 and 2000
Avhandlingen är försvarad.

I samarbete med professor Yoshihide Hayashizaki vid RIKEN har Claes Wahlestedt påvisat att många gener kan användas aktivt av våra celler utan att nödvändigtvis, som man tidigare trott, koda för proteiner.

Ibland stannar DNA-processen upp på RNA-nivå utan att bilda protein.

– Kroppseget RNA kan i stället ha andra nyupptäckta funktioner, exempelvis att interferera med andra RNA-molekyler (RNAi), säger Claes Wahlestedt.

Ett mellanled mellan DNA och protein kallas RNA. Detta RNA tycks kunna ha tidigare oanade roller i regleringen av många cellfunktioner. Studier om så kallad RNA-interferens, ett sätt att ”tysta” gener, bedrivis på Karolinska Institutet. Men nu finns det ett betydande intresse av att använda dessa metoder storskaligt i Japan. Samarbetet mellan KI och RIKEN inom denna form av genforskning är genom denna utnämning på väg att trappas upp ytterligare.

– Genom att på syntetisk väg tillsätta RNAi (eller antisense) kan genuttrycket modifieras så att cellerna luras att inte tillverka protein. Alla stora läkemedelsjättar har visat intresse för antisense- och RNAi-forskningen; det är ett betydligt mer direkt och effektivt knep att slå ut genfunktioner jämfört med knockoutmössen, där i stället en specifik gen i sänder mödosamt slås ut.

– Naturen använder sig av antisense och RNAi i långt högre utsträckning än vi tidigare hade en aning om. Det förekommer även hos växter. Vår tanke är att RNAi är något av arvsmassans eget immunsystem, att det bland annat skyddar mot virusangrepp.

Claes Wahlestedts nya titel är unik och speglar ett långvarigt engagemang i studiet av gener som uttrycks i celler och vävnader från människa och mus.

Kontaktinformation
Claes Wahlestedt, professor i farmakogenomik vid Karolinska Institutet, Centrum för genomik och bioinformatik (CGB)
Telefon 08-524 866 29, email Claes.Wahlestedt@cgb.ki.se

Syftet med undersökningen var att studera vilken effekt nivån på vården har på överlevnaden. För att utesluta andra omständigheters inverkan på överlevnaden tog man i studien även hänsyn till andra faktorer, som komplikationer under graviditeten och förlossningen. Studien publiceras den 3 maj i tidskriften Pediatrics.

Studien är baserad på medicinska födelseregistret och dödsorsaksregistret och omfattar 2253 barn födda efter en graviditet på mellan 24 och 31 veckor. Resultaten visar att för barn födda i graviditetsveckorna 28 till 31 var överlevnaden lika god, oavsett om barnet fötts på ett universitetssjukhus eller ett länssjukhus. För barn födda mellan graviditetsvecka 24 och 27 kunde en klar skillnad dock observeras, till universitetssjukhusens fördel. I denna grupp avled 32 procent av barnen födda på länssjukhus, att jämföra med 23 procent på universitetssjukhus. Studien kan inte ge några säkra svar på orsakerna till denna skillnad, men den beror inte på att mödrarna på länssjukhusen har svårare och mer akuta graviditetskomplikationer.

Extremt för tidigt födda barn behöver en högspecialiserad och personalintensiv vård, där många yrkeskategorier bidrar med olika kompetenser.

– Universitetsklinikernas större erfarenhet att vårda dessa barn slår förmodligen igenom i statistiken, menar Stefan Johansson, studiens huvudförfattare.

Författarna föreslår att vården av de allra tidigast födda barnen bör förläggas till några få högt specialiserade centra. Men samtidigt att det är viktigt att bibehålla en hög neonatal kompetens i länssjukvården för att upprätthålla den goda vården där. Ett annat viktigt skäl för en generellt hög kompetens i neonatalvården är att ett antal av de allra tidigaste förlossningarna alltid kommer att ske på länskliniker, oavsett ambitionen att utföra dessa förlossningar på specialistcentra. Ibland är det inte praktiskt möjligt att flytta modern till ett annat sjukhus, till exempel om moderkakan har lossnat. Närmare regionala samarbeten och en utbyggd transportverksamhet kan vara en väg till ökad överlevnad i dessa fall.

Publikation:
Preterm Delivery, Level of Care, and Infant Death in Sweden: A Population-Based Study.
Stefan Johansson, Scott M. Montgomery, Anders Ekbom, Petra Otterblad Olausson, Fredrik Granath, Mikael Norman, and Sven Cnattingius.
Pediatrics 2004; 113:1230-1235.

Kontaktinformation
För frågor, kontakta:
Stefan Johansson, avdelningsläkare och doktorand, tel 0703-49 59 47, mail stefan.johansson@meb.ki.se
eller
Mikael Norman, överläkare och docent, tel 08-655 69 72, mail mikael.norman@ks.se
Båda är verksamma vid Karolinska Universitetssjukhuset och Karolinska Institutet.

Samtliga barnmorskemottagningar i Uppsala deltog i Kristina Stensons studie under ett halvår 1997/98, då alla gravida kvinnor som skrevs in tillfrågades om erfarenheter av våld. Frågorna ställdes av kvinnans barnmorska vid vanliga besök vid tre tillfällen. Knappt 3 procent uppgav fysiskt våld från en närstående året före eller under graviditeten och 1,3 procent under graviditeten. Sexuellt våld någon gång i livet rapporterades av drygt 8 procent. Hälsoproblem före graviditeten rapporterade oftare av våldsutsatta kvinnor jämfört med icke våldsutsatta.

Efter sista frågetillfället ombads kvinnorna skriva ner sin uppfattning om att bli tillfrågad om våld. Fyra av fem var klart positiva och bara 3 procent uttryckte i varierande grad att det varit negativt eller obehagligt att bli tillfrågad.

Studien resulterade i att frågor om våld infördes som en del av vården för gravida kvinnor i Uppsala län. Kristina Stenson har intervjuat barnmorskorna i grupp, s k fokusgruppdiskussioner, för att ta del av deras erfarenheter. Barnmorskorna ansåg att uppgiften var viktig, men att det fanns olika svårigheter som påverkade hur och om de frågade. Ett hinder var att ämnet uppfattades som känsligt. Barnmorskorna ville få in frågorna i ett sammanhang när andra hälsorisker och livsstilsfrågor diskuteras. Eftersom mannen inbjuds till alla besök var det inte möjligt att skapa en rutin där frågorna knyts till ett visst besök. Barnmorskan fick passa på att fråga om mannen uteblev. Vid senare besök hade barnmorskan lärt känna mannen och hade svårt att tro att han kunde vara våldsam.

Avhandlingen visar att många kvinnor har erfarenhet av våld och att det därför är viktigt att få in frågor om våld som en naturlig del av vården för gravida kvinnor. Det skulle underlätta om vården organiseras så att varje kvinna får ett enskilt besök hos barnmorskan – helst i tidig graviditet. För att våldsutsatta kvinnor ska få hjälp krävs fungerande samarbete med andra myndigheter och organisationer. Barnmorskorna som ska ställa frågorna behöver utbildning, fortbildning och handledning.

Kontaktinformation
Kristina Stenson försvarar sin avhandling ”Men’s violence against women – a challenge in antenatal care” den 5 maj kl 9.15 i Rosénsalen, ingång 95/96, Uppsala Akademiska sjukhus. Hon kan nås på tel: 018-611 00 00 eller kristina.stenson@akademiska.se