Färre arbetsgivarkontakter för arbetslösa
I studien analyseras ett stort antal arbetssökandes kontakter med företag. Om det framgår av de uppgifter arbetsgivaren har tillgång till att den sökande är arbetslös är sannolikheten att bli kontaktad sju procent lägre för en genomsnittlig arbetssökande, än för en i alla andra avseenden identisk sökande med arbete. Om en arbetslös sökande ändå blir kontaktad får han eller hon också färre kontakter än en i övrigt identisk sökande som har ett arbete. Båda dessa resultat indikerar att svenska arbetsgivare betraktar det faktum att en sökande är arbetslös som en negativ egenskap.
Bakgrund
Det är viktigt att empiriskt undersöka hur företag uppfattar arbetslösa respektive sysselsatta sökande. Ekonomisk teori pekar på att det ibland kan vara bättre för företag att anställa sysselsatta än arbetslösa, vilket kan få betydande följder för samhällsekonomin. Viljan att anställa de som redan arbetar kan leda till en högre s k jämviktsarbetslöshet samt en mer utdragen anpassning tillbaks till jämvikt efter en störning. Detta kan vara en viktig förklaring till den svenska arbetslöshetens utveckling under 1990-talet.
Metod
De data som används kommer från Ams Sökandebank vilken innehåller uppgifter som de arbetssökande, både arbetslösa och sysselsatta, själva lagt in om utbildning, arbetslivserfarenhet, önskemål om arbete etc. Genom att vi som forskare har tillgång till exakt samma information om de arbetssökande som företagen kan vi isolera effekten av att vara arbetslös på sannolikheten att bli kontaktad av ett företag. Avsikten med studien är att klargöra om arbetslöshet i sig reducerar en sökandes chans att få ett jobberbjudande. Rapportens titel är ”Competition between employed and unemployed job applicants: Swedish evidence” och den är skriven av Stefan Eriksson och Jonas Lagerström.
Kontaktinformation
Författarna kan nås via e-post eller telefon. Stefan Eriksson, tel: 018-471 15 61, e-post: stefan.eriksson@nek.uu.se eller Jonas Lagerström, tel: 018-471 15 90, e-post: jonas.lagerstrom@nek.uu.se
Tallfröets groning är hårt styrd av temperatur och fuktighet. Höstsådd ger få plantor eller inga alls, eftersom våra barrträdsfröer inte klarar froster vid den fukthalt som fröet håller under hösten/vintern. Därför är det intressant att undersöka om fröets vattenupptagning ka styras genom att man lägger till ett eller flera polymera skal runt fröet, skal som medför vattenupptag och groning först våren efter en höstsådd.
Beläggningen av fröna görs med samma teknik som i läkemedelsindustrin, med så kallad drumcoating- eller fluidized-bed-metoder.
I vår-/försommarsådd är avdunstning och tillgång till kapillärt vatten viktig. Polymerpaket för att minska avdunstning och fungera som vattenkälla användes vid sommarsådd under en varm och torr sommar.
Det är fredagen den 19 mars kl 10.00 som skog lic Gunnar Pamuk, institutionen för skogsskötsel vid SLU i Umeå, försvarar sin avhandling med titeln Kontroll av vattendynamik hos groende tallfrö (Controlling Water Dynamics in Scots Pine [Pinus sylvestris L.] Seeds Before and During Seedling Emergence).
Lokal: Sal Björken, SLU i Umeå (Skogis).
Disputationen avser skoglig doktorsexamen. Opponent är professor Markku Nygren, institutionen för skogsekologi, Helsingfors universitet, Finland.
Kontaktinformation
Mer information:
Gunnar Pamuk, tel: 0921-34 24 94
E-post: Gunnar.Pamuk@svsbd.svo.se
Bengt Erik Stenmark gick till sjöss i de senare tonåren. Så småningom genomgick han både sjöbefälsskola och sjökrigsskola och han har därefter tjänstgjort i befälsbefattningar på handelsfartyg och som sjöofficer.
Att den miljö han valt att arbeta med i sin forskning därför är fartyg med flernationella besättningar är kanske inget att förvånas över, det är en miljö och en kultur han känner väl och har både insikt i och kunskap om.
I doktorsavhandlingen Säkerhetsstyrningens kulturella logik – Ett organisatoriskt perspektiv på sjösäkerhet studeras organisationskultur med fokus på säkerheten ombord.
Det som analyseras är bland annat de redskap, såväl materiella som immateriella, som används i själva arbetet, men också de värderingar som är allmänt vedertagna och de grundantaganden som finns ombord.
Denna modell har Bengt Erik Stenmark tillämpat i ”fältundersökningar” på tre fartyg som alla har flernationella besättningar, inom berörda rederier och på andra aktörer inom sjöfarten.
Det handlar om så kallat kvalitativa fallstudier, och resultaten kan användas vid utveckling av organisationskulturen och vid styrning av verksamheten.
Dessutom har Bengt Erik Stenmark i sin avhandling gjort en ansats till att studera vilken roll kulturen haft när människor handlat fel ombord – något han gärna berättar mer om.
Bengt Erik Stenmark har, förutom sin sjöbefälsutbildning, också avlagt juris kandidatexamen och arbetat i olika sjöfartsanknutna befattningar inom offentlig förvaltning. Med tiden kom han in på forskning och har avlagt en filosofie licentiatexamen i teknisk psykologi. Den 20 april är det dags för disputation för avläggande av filosofie doktorsexamen, något som sker vid Luleå tekniska universitet. Ordförande vid disputationen är professor Håkan Alm och opponent är docent Marianne Törner, verksam vid Arbetslivsinstitutet.
Upplysningar: Bengt Erik Stenmark, tel. 0322-124 39, bengterik.stenmark@telia.com eller universitetets pressansvariga Lena Edenbrink, tel. 0920-49 16 22, 070-679 16 22 eller lena.edenbrink@adm.luth.se
Målet med avhandlingen är att få kunskap om och att utveckla mätmetoder för, hur föräldrar upplever sin roll i barnsjukvården och deras syn på vårdkvaliteten. Föräldrars närvaro i barnsjukvården är idag en självklarhet, men få har studerat hur de uppfattar vården. Ännu mindre finns gjort om hur föräldrarna ser på sina möjligheter att vara delaktiga i vården och hur detta påverkar personalen och deras arbetssituation. Föräldrars uppfattning om vården av sitt sjuka barn är en viktig indikator på vårdkvalitet.
Britt Marie Ygge har undersökt om enkätundersökning kan fungera som en metod att undersöka föräldrarnas syn på vårdkvaliteten. Olika sjukvårdsenheter jämfördes med varandra, och samma enheter jämfördes över tid. Hon visar att den enkät hon utvecklat fungerade bra som instrument för bedömning av föräldrarnas uppfattning.
I en annan studie genomfördes intervjuer med föräldrar till kroniskt sjuka barn, om sina upplevelser av delaktighet i barnsjukvården. Det framkom att föräldrarollen ibland upplevs som oklar och att föräldrarna önskar tydliga riktlinjer för sin medverkan i vården. Detta kan även underlätta kommunikationen med personalen.
Hon undersökte även hur personalen ser på föräldrarnas delaktighet och hur den påverkar personalens arbetssituation. Resultatet visar att inom enheter med goda rutiner för att göra föräldrarna delaktiga, upplever personalen i mindre utsträckning att föräldrarnas krav utgör en belastning än på enheter som inte har sådana rutiner. Där upplever personalen i högre grad att föräldrarnas krav som en belastning.
Slutsatserna och de kliniska tillämpningarna av avhandlingsarbetet är flera; de kan användas som ett led i verksamhetsutveckling och för att i framtiden lita på att instrumentet kan ge svar på det man önskar mäta. Avhandlingen uppmärksammar också att det är viktigt att tydliggöra hur samarbetet ska fungera mellan föräldrar och personal för att uppnå en god vård för barnet och en bra arbetssituation för personalen.
Länk till spikbladet:
http://publications.uu.se/theses/spikblad.xsql?dbid=4010
Namn: Britt Marie Ygge
Avhandlingens titel: Parental involvement in pediatric hospital care: implications for clinical practice and quality of care
Institution: Avdelningen för Folkhälso- och vårdvetenskap
Opponent: Professor Bengt Höjer, institutionen för vårdvetenskap, Falun.
Disputationen äger rum: Fredagen 19 mars, kl. 10.15 i Grönwallsalen, ingång70, Akademiska
Kontaktinformation
Britt Marie Ygge kan nås på 08-517 75574, eller 073-978 9139
Riset valdes på bekostnad av animalielivsmedel (t.ex. kött och mjölk) och frukt. Kvinnornas intag av kalorier påverkades därmed förvånansvärt lite av den svåra ekonomiska krisen i landet. Kvaliteten på kosten sjönk dock och en ökning av andelen kvinnor med låga järnvärden noterades. Fattiga kvinnor i stadsmiljö och fattiga kvinnor på landsbygden utan tillgång till risfält upplevde den största försämringen i kostsammansättning i början av krisen. Landsbygdskvinnor med tillgång till risfält kunde både konsumera och sälja ris, och hade därmed större möjligheter att hantera prisuppgången på övriga basvaror.
Kvinnorna utnyttjade olika strategier för att skaffa livsmedel trots den minskning i reallönen som de flesta familjer upplevde. De mest utsatta grupperna (fattiga kvinnor i stadsmiljö och fattiga kvinnor på landsbygden utan tillgång till risfält) fick livsmedel som gåvor från släkt och grannar. Många kvinnor fångade fisk och skaldjur i floder, dammar och havet. De flesta hade tillgång till en köksträdgård, och den utnyttjades intensivare under krisen. Vidare hade kvinnor med tillgång till risfält möjlighet att odla grönsaker och frukt där. Rikare kvinnor sålde familjetillgångar eller använde besparingar. Resultaten visar de olika mekanismer som användes av indonesiska kvinnor för att klara kostintaget, och som fungerade förvånansvärt bra i ett kort perspektiv. På lång sikt är dessa mekanismer emellertid inte hållbara utan vidare interventioner från staten är nödvändiga.
Resultaten bygger på analys av information om kostintag bland 450 gravida kvinnor i centrala Java, Indonesien, som studerats både före och under den ekonomiska krisen. Urvalet representerar både stads- och landsbygdsbefolkning. Upprepade kostintervjuer utfördes med samtliga kvinnor, och en mindre grupp kvinnor medverkade i djupintervjuer, fokusgruppdiskussioner och observationer.
Avhandlingen läggs fram vid Inst. för folkhälsa och klinisk medicin och har titeln ”Food habits, dietary intake and nutritional status during economic crisis among pregnant women in Central Java, Indonesia”. Svensk titel: ”Kostvanor, kostintag och nutritionsstatus under den ekonomiska krisen bland gravida kvinnor i Centrala Java, Indonesien”.
Disputationen äger rum kl. 09.00 i Sal D, 9 tr., Tandläkarhögskolan.
Fakultetsopponent är professor Hans Rosling, Institutionen för folkhälsovetenskap, Karolinska Institutet.
Kontaktinformation
Theresia Ninuk Sri Hartini kan nås på e-post niihai98@student.umu.se, tel 090-785 12 19.
Parkinsons sjukdom är en vanlig sjukdom som orsakas av att hjärnans dopaminproducerande nervceller gått förlorade. Medicinering lindrar sjukdomens symptom, men efter några år avtar effekten och besvärliga biverkningar är vanliga.
Det finns därför ett stort behov av nya behandlingsmetoder. Transplantation av embryonala nervceller kan ge en dramatisk symptomlindring men är bara tillgänglig för ett fåtal patienter, bl a för att tillgången till sådana celler är begränsad.
Lundaforskarna hoppas därför kunna hitta metoder som får embryonala stamceller att utvecklas till den sorts nervceller som saknas vid Parkinsons sjukdom.
Att amerikanska försvarsdepartementet intresserar sig för Parkinsons sjukdom beror på att man ser den som en modell för neurologiska sjukdomar som också kan orsakas av giftiga ämnen i militära sammanhang. DoD har ett särskilt forskningsprogram inriktat just på effekterna av sådana nervgifter.
Det var dock inte hos DoD som den lundensiska forskargruppen sökte anslag från början.
– Vi sökte pengar från Michael J Fox Foundation, en amerikansk stiftelse för Parkinsonforskning som redan gett oss anslag flera gånger. Den här gången kom vi inte med i stiftelsens utdelning, men de lät vår ansökan gå vidare till DoD som de har ett visst samarbete med, förklarar forskargruppens ledare professor Patrik Brundin.
Det är sju projekt som förmedlats via Fox Foundation och fått anslag av DoD för sin Parkinsonforskning. I det svenska projektet samarbetar lundaforskarna med företaget Cell Therapeutics Scandinavia samt professor Peter Eriksson vid Sahlgrenska akademin i Göteborg. Målet är att differentiera en befintlig cellinje av embryonala stamceller från människa, som kan transplanteras till försöksdjur med en Parkinsonliknande sjukdom. Den cellinje som används tillhör dem som undantagits från president Bushs förbud mot arbete med embryonala stamceller, vilket gör att DoD utan problem kunnat ge anslag till forskningen.
– För vår del vet vi att vi kan få cellerna att överleva en transplantation. Målet är att också få dem att utveckla sig till nervceller och börja tillverka dopamin, den substans som Parkinson-patienternas hjärnceller producerar för lite av, säger Patrik Brundin.
Mer information Birgitta Larsson (046-222 31 71 (Birgitta.Larsson@mphy.lu.se), Patrik Brundin ( Patrik.Brundin@mphy.lu.se) eller Peter Eriksson (peter.eriksson@neuro.gu.se). Se även info hos Michael J Fox Foundation via länken nedan.
En oberoende expertgrupp med representanter från olika vetenskapsområden ska göra en analys av forskningsläget och värdera forskningen i Sverige i ett internationellt perspektiv. Bakgrunden är ett regeringsuppdrag till Vetenskapsrådet.* Expertgruppen kommer att samråda med en rad parter, bl a berörda finansiärer, myndigheter, organisationer m fl och en rapport kommer att presenteras i november i år. Mer information om gruppens arbete kommer att läggas på Vetenskapsrådets hemsida www.vr.se, under ”ämnesövergripande”.
Mer om forskningen
Internationellt är Världshälsoorganisationen, WHO, en samlande ingång för mer information om forskning på området. På deras hemsida finns två databaser över avslutade och pågående forskningsprojekt. Den ena databasen omfattar drygt 2000 studier om elektromagnetiska fält och hälsa, den andra knappt 900: http://www.who.int/health_topics/electromagnetic_fields/en/
I Sverige har Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, FAS, en informativ hemsida på området. Se http://www.fas.forskning.se.
I expertgruppen ingår:
Berndt Brehmer, professor i ledningsvetenskap, Försvarshögskolan, (ordf)
Göran Grimvall, professor i fysik, Kungliga teknisk högskolan Georg Lindgren, professor matematisk statistik, Lunds universitet Kenneth Nilsson, professor i cellpatologi, Uppsala universitet.
Elisabeth Gerle, docent i etik, Lunds universitet
Kontaktpersoner
Berndt Brehmer, ordf i expertgruppen, professor i ledningsvetenskap, Försvarshögskolan,
berndt.brehmer@fhs.mil.se, 08-788 75 00
Therese Ahlqvist, utredare vid analysenheten, Vetenskapsrådet
Therese.Ahlqvist@vr.se, 08-546 44 281
* Uppdraget i sin helhet: ”Vetenskapsrådet skall i samråd med berörda forskningsfinansiärer, myndigheter och branschföreträdare utarbeta en analys över forskningen inom området hälsoeffekter av elektromagnetiska fält samt värdera den nationella forskningens kvalitet och inriktning i ett internationellt perspektiv. Rådet skall också mot bakgrund av analysen bedöma behovet av nationell forskning inom området samt ge förslag till inriktning av den nationella forskningen. Uppdraget skall redovisas senast den 1 november 2004.” (Ur Vetenskapsrådets regleringsbrev 2004)
Anna Whitaker har i sin avhandling vid Institutionen för socialt arbete-Socialhögskolan, Stockholms universitet studerat åldrandets och döendets villkor för de äldre som under livets sista tid bor och vårdas på sjukhem, och för deras anhöriga. Under drygt ett halvår har hon följt en sjukhemsavdelning i Stockholmsområdet. Olika metoder har använts: deltagande observationer, informella samtal med de äldre, deras anhöriga och med personal. Vidare har intervjuer genomförts med 18 anhöriga.
Av studien framgår att sjukhemmet som plats karaktäriseras av två genomgående villkor: väntan och en ständig närvaro av döende och död. För de gamla på sjukhemmet präglades det dagliga livet av beroendet av andra och en uppmärksamhet kring kroppens förfall. I avhandlingen diskuteras hur den institutionella miljön bidrar till att förstärka bilderna av kroppsligt förfall. Sjukhemmet är en plats som berör och väcker starka känslor hos anhöriga.
Vid en placering på ett sjukhem genomgår den gamla och dennes anhöriga stora förändringar. Den gamlas sjukdomstillstånd och gradvisa försämring är en starkt bidragande faktor. De flesta anhöriga fortsätter att besöka och hjälpa den gamla efter sjukhemsplaceringen, även om dessa insatser varierar både till omfattning och till innehåll. Inte sällan uppfattas dessa besök som både otillräckliga och triviala. Anna Whitaker visar dock hur dessa anhörigbesök snarare bör ses som 1) ett slags ritual som bidrar till en känsla av sammanhang och kontinuitet, 2) representationer av relationen samt 3) ett sätt genom vilka anhöriga kan bidra till att bevaka och bevara den gamlas personliga identitet. På så sätt blir anhöriga ett slags värdighetens väktare.
I intervjuerna med anhöriga framkom en utryckt önskan att den gamla skulle få dö. Källorna till dessa tankar visar sig vara nära kopplade till bristande inflytande, små påverkansmöjligheter och känslor av maktlöshet. Den mest avgörande omständigheten har dock att göra med anhörigas upplevelser av åldrandet och döendet som ett utdraget och ovärdigt förlopp med kroppsliga förluster och förfall. En slutsats som dras utifrån detta är att det inte är döden i första hand som anhöriga och de gamla fruktar, utan den kroppsliga upplösningen och gränslösheten.
Doktorsavhandlingens titel: Livets sista boning. Anhörigskap, åldrande och död på sjukhem.
Disputationen äger rum fredag den 19 mars kl. 13.00 i aulan, hörsal 13, Institutionen för socialt arbete-Socialhögskolan, vid Sveaplan. Opponent är Britt Slagsvold, professor vid Norsk institutt for forskning om oppvekst, velferd og aldring (NOVA), Oslo, Norge.
Anna Whitaker kan nås på telefon 08-720 11 56 (e-post anna.whitaker@chello.se)
De 16 nationella forskarskolor som finns i landet tillkom 2001, som ett resultat av regeringens proposition Forskning och förnyelse. Den nationella forskarskolan i vård och omsorg är ett samarbete mellan fem lärosäten där Karolinska Institutet är värduniversitet. Övriga partnerskolor är Högskolan Dalarna, Mitthögskolan, Mälardalens högskola samt Örebro universitet. Syftet med forskarskolan är att utveckla forskning och kompetens inom vård och omsorg genom att skapa starka och kreativa forskargrupper och forskningsmiljöer inom området. Varje år utlyser den nationella forskarskolan projektmedel, som finansierar en hel forskarutbildning för en doktorand.
– I år har Mälardalens högskola för första gången fått finansiering för tre doktorander genom att forskare från Institutionen för Vård- och Folkhälsovetenskap (IVF) och Institutionen för Samhälls- och Beteendevetenskap (ISB), ansökt med forskningsprojekt som accepterats för finansiering av doktorander. Så många har inte tilldelats pengar tidigare till någon partnerskola, säger professor Margareta Grafström, som är med i styrgruppen för nationella forskarskolan samt professor vid Institutionen för Vård- och Folkhälsovetenskap vid Mälardalens högskola.
Doktoranderna, som ännu inte är antagna, får gå en strukturerad forskarutbildning med uttalade krav på att de ska vara färdiga inom fyra år.
Konferens vid Mälardalens högskola 18-19 mars
Den 18-19 mars (torsdag-fredag) arrangeras en konferens vid Mälardalens högskola i Västerås, för doktorander, forskare och handledare, vid den nationella forskarskolan i vård och omsorg. Inbjudna är även representanter från kommun och landsting som arbetar med forskning och kvalitetsfrågor samt högskolans övriga doktorander vid IVF och ISB. Temat är ”Inspiration” och det blir både föreläsningar, workshops inom de olika forskningsområdena och presentation av aktuell forskning.
Utifrån de teman som nationella forskarskolan arbetar utifrån; Vård av olika sjukdomstillstånd, Hälso- och sjukvårdens organisation, metod och teori samt Vård av äldre, kommer ett 30-tal doktorander att på torsdagen presentera sin forskning i bland annat posterpresentationer i högskolans entré.
Tid och plats: Torsdag 18/3 kl 09.00-17.00 och fredag 19/3 kl 09.00-16.00.
Mälardalens högskola, Sal Beta, Hus U, Högskoleplan, Västerås.
Posterutställningen är i ”länken” vid högskolans entré, Hus U.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Ann Grenabo, samordnare av konferensen, 016-15 32 46, 070-761 88 53.
Margareta Grafström, professor i vårdvetenskap/geriatrisk omvårdnad, Mälardalens högskola, tel 070-733 76 29
För att råda bot på den bristen drivs ett nytt projekt på LTH. Studenten Martin Englund, studierådsordförande i teknisk fysik, drog igång det och har nu fått LTH-ledningens stöd för att utvidga det.
Det är nämligen viktigt att sprida ljus över ingenjörsyrket inför såväl gymnasieelever som högskolestudenter. Nu efterlyser Martin Englund ingenjörer som vill berätta om just sitt arbete!
Martin har under mer än en termin presenterat ”Veckans F:are” på F-studenternas hemsida: www.fsek.lth.se/srf/veckans/ Där kan man se hur varierade uppgifter som väntar på ingenjörer av vilka alla inte ens är F:are (teknisk fysik) eller har läst på LTH. Man kan också läsa om ingenjörernas tankar ”i backspegeln” om sin utbildning. Kemi- och väg- och vattenstudenterna har redan följt efter i samma spår. Nu ska uppdraget breddas till alla sorters civil- och högskoleingenjörer.
– Man hör ofta klyschor om att betygen saknar betydelse och att man så småningom sällan jobbar med det man utbildat sig för. Klyschorna verkar faktiskt stämma, säger Martin Englund. Däremot stämmer inte alls fördomen att ingenjören sitter ensam i ett kontor och forskar. De flesta arbetar i grupper och projekt och syns mycket ute i samhället.
Martins mål är att till 1 november samla ihop en hel katalog med exempel på vad civil–ingenjörer gör. Katalogen ska delas ut till studievägledare på gymnasieskolor i landet. Även studenterna på LTH ska få den. Ingenjörernas arbetsgivare förväntas hjälpa till med tryckkostnaden medan LTH sköter distributionen.
Martin finns på: ingenjoren@tlth.lth.se
Frågor besvaras av Martin Englund, tel: 0709-16 79 05, epost: ingenjoren@tlth.lth.se
Kontaktinformation
Frågor besvaras av Martin Englund, tel: 0709-16 79 05, epost: ingenjoren@tlth.lth.se
För tidigt födda barn har en ökad risk för ögonkomplikationer. I nyföddhetsperioden kan de drabbas av näthinnesjukdom, s k prematuritetsretinopati (ROP). I allvarliga fall kan sjukdomen leda till synskada, men behandling finns i form av laser eller frysbehandling av näthinnan. Av den anledningen är ögonscreening av för tidigt födda barn införd sedan drygt 10 år tillbaka. För tidigt födda barn har också en högre risk för andra ögonproblem såsom synnedsättning, skelning och brytningsfel.
Eva Larsson visar i sin avhandling att förekomsten av ROP är 36 procent hos barn med en födelsevikt mindre än 1500 gram. Det är oförändrat jämfört med en liknande studie för 10 år sedan, förutom att förekomsten hade minskat hos mer ”mogna” barn och ökat hos de mest omogna barnen. Bland barn födda i graviditetsvecka 32 eller tidigare var förekomsten av ROP 25 procent. Den största riskfaktorn för ROP befanns vara omogenheten hos barnet. Denna studie har lett fram till att de nationella screeningkriterierna kunde modifieras.
Avhandlingen innehåller också en uppföljning av ögonfunktionen hos drygt 200 för tidigt födda barn vid tio års ålder. Barnen jämfördes med ett lika stort antal barn födda i normal tid. Bland de för tidigt födda barnen var brytningsfel i form av översynthet, närsynthet och astigmatism fyra gånger vanligare än bland barn födda i normal tid. Barnen som genomgått frysbehandling när de var spädbarn hade högst frekvens av brytningsfel. Synskärpan var sämre hos de för tidigt födda barnen än hos barnen födda i normal tid. Riskfaktorer för sämre synskärpa var genomgången frysbehandling eller neurologiska komplikationer. 1,8 procent av de för tidigt födda barnen var synskadade, hälften på grund av ROP och hälften på grund av neurologiska komplikationer. Synfältet undersöktes och var något inskränkt perifert hos barn som genomgått frysbehandling, men inte hos övriga för tidigt födda barn.
Studiens resultat visar att för tidigt födda barn har mer ögonproblem vid 10 års ålder än barn födda i normal tid, oavsett om de i nyföddhetsperioden hade ROP. Resultaten kommer att ha betydelse för uppföljningsprogram av ögonfunktion hos för tidigt födda barn.
Länk till spikbladet: http://publications.uu.se/theses/abstract.xsql?dbid=3994
Eva Larsson på Institutionen för neurovetenskap, enheten för oftalmiatrik försvarar sin avhandling Short- and long-term follow-up of ophthalmological findings in preterm infants and children Fredagen 19 mars, kl. 9.15 ingång 50, Akademiska sjukhuset. Opponent är professor Kristina Tornqvist, Institutionen för oftalmologi, Lund
Eva Larsson kan nås på 018-611 5119 eller via e-post Eva.Larsson@ogon.uu.se
Varje vinter tar sjukvården emot många patienter som skadat sig just på grund av att de halkat.
Doktoranden Chuansi Gao vid Luleå tekniska universitet har i sin tvärvetenskapliga doktorsavhandling Slip and fall risk on ice and snow – identification, evaluation and prevention bland annat studerat kroppens rörelser och hur människor går på isiga underlag.
Den som är van att gå på snö justerar omedvetet sina rörelser och sin gång när han eller hon beträder ett halt underlag. De mekanismer som stabiliserar detta sätt att gå har nu identifierats och Chuansi Gao hoppas att studierna ska komma till användning i rehabilitering och halkförebyggande arbete.
Forskningen kan självfallet också appliceras på utövare av olika vintersporter.
I avhandlingen har Chuansi Gao även studerat olika skosulors effekt på snö och is.
Resultaten visar bland annat att sulor som enligt tillverkaren är halkresistenta visserligen också är det på hård is. Värre är det på det halaste underlaget av alla – smältande is, där dessa sulor nästan inte fungerar alls.
Trots att kroppen således så att säga ”lärt sig” hur den ska agera när den går på hala underlag kan halkan ändå ställa till problem för den som är uppvuxen på snöiga vintervidder.
Tänk då hur den som inte ens sett snö och än mindre gått på detta underlag tidigare reagerar – en upplevelse som inte alltid slutar lyckligt
En av de faktorer som avgör om man halkar omkull eller inte är nämligen just erfarenheten av att promenera på snö eller is.
Chuansi Gao föreslår därför att besökare från sydligare breddgrader än de svenska och europeiska via skyltar ska varnas på extra hala ställen, allt för att minska riskerna för fall och skador.
Chuansi Gao är doktorand vid Institutionen för arbetsvetenskap, han har en licentiatexamen i ergonomi och innan han inledde sina forskarstudier arbetade han under många år med yrkesrelaterad säkerhet och hälsa.
Upplysningar: Chuansi Gao, tel. 0920-49 14 07, chuansi.gao@ltu.se eller informatör Sofia Eriksson, tel. 0920-49 16 73, 070-214 71 73, sofia.eriksson@ltu.se
Rubriken för årets symposium, inspirerat av Barnkonventionen, är
Barns rätt till kultur
Tid: 24 – 26 mars
Lokal: Hörsal 8, hus D, Södra huset i Frescati
Symposiet inleds av kulturminister Marita Ulvskog.
Symposiet är tvärvetenskapligt och belyser ämnet ur många perspektiv: litteratur, musik, filosofi, pedagogik, kriminologi, teater m.fl. med föreläsare från såväl teoretiska som praktiska fält. Särskilt fokus kommer att läggas på hur ”barnets åsikter ska tillmätas betydelse” samt ”barnets rätt till vila och fritid, till lek och rekreation/
/ samt rätt att fritt delta i de kulturella och konstnärliga livet” (artikel 13). Med symposiet avser centret att såväl bredda som fördjupa synen på barnkonventionen i teori och praktik.
Bland föreläsarna märks Barnombudsmannen Lena Nyberg som kommer att prata om handikappade barns rätt till kultur, regissör Suzanne Osten om barn och teater samt Elisabeth Cleve om hur sorgeprocessen med mycket små barn kan läka med hjälp av lek.
Detaljerat program finns på http://www.barnkultur.su.se.
För närmare information och beställning av program kontakta Anne Banér på tfn 08-16 30 71 eller e-post anne.baner@barnk.su.se
1984, för 20 år sedan, startade det första systemvetenskapliga programmet vid Luleå tekniska universitet. När programmet i höst tar emot sina nya studenter välkomnas de till något som är delvis alldeles nytt och till en syn på och inställning till utbildning som kommer att bli en merit för dem i deras framtida yrkesliv.
På Avdelningen för systemvetenskap har man under ett antal år brottats med vikande ansökningssiffror. Den nedgång i IT- och datorbranschen som varit förstasidesrubriker under en rad år har resulterat i att färre blivande studenter sökt sig till utbildningar med anknytning datorer och IT, exempelvis systemvetarutbildningen.
– Det var i det läget vi bestämde oss för att sätta ner foten och att i samband med det självvärderingsarbete som ändå skulle göras också ta oss en titt på vårt program, dess struktur och dess innehåll. En sorts ”clean brake” helt enkelt, säger professor Ann Hägerfors.
Förändringsarbetet har genomförts på bred front, alla avdelningens anställda har deltagit och dessutom har man knutit till sig referensgrupper med både studenter och representanter från näringsliv och andra arbetsgivare, exempelvis landstinget.
Resultatet är ett brett upplagt utbildningsprogram med stor flexibilitet för studenterna, med flera olika avslutningar och ett stort mått av valfria kurser. Samtliga kurser som ingår i programmet ges på distans, vilket innebär att en student exempelvis kan välja att läsa första året på campus i Luleå, andra året på distans och därefter återvända tillLuleå. Längre utlandsvistelser, graviditet eller barnledighet behöver således inte betyda definitiva avbrott i studierna på samma sätt som i dag.
Och att kurserna ges på distans innebär självfallet också delvis nya krav på lärarna, både vad gäller pedagogik, inställning och arbetsinsats.
– Själv är jag övertygad om att det kommer att innebära en merit för studenterna att ha läst och samarbetat på det sätt som vi nu tänkt oss. I grunden är det en ideologisk fråga – Luleå tekniska universitet har i sin strategi Det skapande universitetet formulerat bland annat hur vi ser på våra studenter och hur vi vill att lärandeprocessen ska gå till. Den pedagogik som vinner allt mer mark hos oss och som vi kallar kunskapsbyggande, handlar mindre om ren undervisning i form av föreläsningar utan mer om studenternas egna reflektioner och funderingar kring vissa konkreta problemställningar.
Det ”nya” systemvetenskapliga programmet vid Luleå tekniska universitet bygger på 20 års erfarenhet och möjligheten att läsa hela eller delar av det på distans är vi för närvarande ensamma om att erbjuda i landet.
Upplysningar: Professor Ann Hägerfors, tel. 0920-49 10 24, ann.hagerfors@ltu.se, programansvarig Ingela Johansson, tel. 0920-49 18 17, ingela.johansson@ltu.se eller universitetets pressansvariga Lena Edenbrink, tel. 0920-49 16 22, 070-679 16 22 eller lena.edenbrink@adm.luth.se
Retinitis pigmentosa är en ärftlig näthinnesjukdom som drabbar en av 3500 personer och leder till svår synnedsättning eller blindhet. Åldersrelaterad förstöring av gula fläcken, den del av näthinnan som är viktigast för synskärpan, är en annan vanlig orsak till synnedsättning. Denna sjukdom (makuladegeneration) drabbar nästan en tredjedel av alla personer över 75 år. Det finns idag ingen bra behandling för någondera sjukdomen.
Anita Blixt Wojciechowskis forskning handlar om transplantation av fosterstamceller från råtta till ögonen på vuxna råttor. Hon har haft både framgångar och motgångar i arbetet.
– Vi lyckades få de transplanterade stamcellerna att integreras och sprida sig i värdens näthinna. Däremot utvecklades de inte till nya, friska nervceller utan till gliaceller, som utgör en sorts stödjevävnad, berättar hon.
Många forskargrupper har haft problem med att få stamceller att utveckla sig just till nervceller. Men det finns en alternativ lösning. Man skulle kunna låta de transplanterade cellerna bära med sig tillväxtfaktorer och andra substanser som kan rädda de sjuka cellerna. De skulle också kunna förses med gener som producerar ämnen som de sjuka cellerna inte längre kan tillverka. För dessa uppgifter behöver de transplanterade stamcellerna inte utvecklas till nervceller, de kan lika gärna vara gliaceller.
Ideallösningen i framtiden skulle vara att ta stamceller från patienten själv, menar Anita Blixt Wojciechowski. Det finns faktiskt stamceller i kanten av näthinnan även hos vuxna. Om dessa kunde tas ut, odlas till större mängder, förses med gener som producerar de ämnen som behövs och sedan transplanteras tillbaka till det sjuka ögat, så skulle man slippa både avstötningsproblemen och de etiska problemen kring fosterstamceller. Vägen dit är lång, men några steg på vägen är tagna.
Avhandlingen heter The cell line RN33B transplanted to adult retina, och läggs fram den 19 mars. Anita Blixt Wojciechowski träffas på tel 046-222 07 71 eller 0733-42 70 95, e-post anita.blixt_wojciechowski@oft.lu.se.
Programmet är på tre år, 120 högskolepoäng, och kommer att ha en profil mot beteendemedicin. Ett beteendemedicinskt synsätt innebär fokus på sambandet mellan livsstil – människors vardagsbeteenden – och sjukdom. Denna profil är det ingen annan av landets sjukgymnastutbildningar som har.
– Det som skiljer oss från andra sjukgymnastutbildningar är att vi kommer att integrera det beteendemedicinska tänkandet i ämnet sjukgymnastik, säger Eva Denison (tidigare Johansson), sjukgymnast och projektledare för utbildningen. Detta kommer särskilt att uppmärksammas, likaväl som metoder för beteendeförändring som en del i behandling. Många av våra sjukdomar idag är livsstilssjukdomar.
Utbildningen ligger helt i linje med det stora behov av sjukgymnaster som kommer att finnas från år 2010, främst inom äldrevården, enligt bedömningar från Högskoleverket och AMS.
Sjukgymnastprogrammet vid Mälardalens högskola kommer att ha 30 platser per läsår och är stationerad i Västerås. Den kliniska utbildningen kommer att förläggas till både Landstinget Västmanland och Södermanland.
Sjukgymnastutbildningen i Västerås blir den åttonde i Sverige.
Kontaktinformation
För mer information kontakta
Eva Denison, projektledare för sjukgymnastutbildningen, tel 021-10 31 38, eva.denison@mdh.se
