Syftet med avhandlingen är att bidra till diskussionen om NO-utbildningens innehåll. Margareta Svennbeck har undersökt om, och i så fall hur, omsorg om naturen kommer till uttryck i sex fysikläromedel från slutet av 90-talet. Analyserna görs ur såväl ett genus- som ett miljöfostransperspektiv och avhandlingen är därmed kopplad till värdegrundsfrågor som hållbar utveckling och jämställdhet. I läroplanerna läggs stor vikt vid dessa frågor. Avhandlingens resultat kan också relateras till tidigare undersökningar om elevers intresse för naturvetenskap.
Margareta Svennbeck visar att fysikutbildningen domineras av en kunskapssyn där etiska frågeställningar och samhälleliga konsekvenser inte tas upp. Vidare bygger fysikutbildningen på en natursyn där naturen enbart ses som en resurs som människan kan använda för sina syften. Naturen används framförallt som exempel för att bidra till lärandet av fysikaliska begrepp och principer, en instrumentell syn som tidigare visats påverka många elevers intresse och motivation negativt.
Detta förhållningssätt till naturen står i motsättning till skolans värdegrund om man tolkar omsorg om naturen för naturens skull och inte för människornas skull.
Omsorg om naturen kan dock, både i läroplaner och i dokument som rör hållbar utveckling, även förstås på det senare sättet.
Margareta Svennbeck visar också att de vägar till kunskap som framför allt flickor söker inte inkluderas i fysikutbildningen som därför knappast kan sägas bidra till att uppfylla läroplanens målsättning om jämställdhet. Detta kan också ha ett negativt inflytande på flickornas intresse.
För mer information se även www.vgc.umu.se (’’VGC dokumenterar’’, ’’Möte med forskare – värdegrund och natur’’.)
Namn: Margareta Svennbeck
Avhandlingens titel: Omsorg om naturen. Om NO-utbildningens selektiva traditioner med fokus på miljöfostran och genus.
Institution: Institutionen för lärarutbildning
Opponent: Professor Per-Olof Wickman, Lärarhögskolan i Stockholm
Disputationen äger rum: Fredagen 20 februari, kl. 13.15, aulan, Institutionen för lärarutbildning
Kontaktinformation
Margareta Svennbeck kan nås på 018-302969 eller via e-post Margareta.Svennbeck@telia.com
Det är zooekologen Richard Ottvall som i dagarna presenterar en doktorsavhandling om vadare på kustnära ängsmarker. Ottvall har intresserat sig för rödbenan därför att det är en typisk och representativ vadarfågel i just denna miljö. Åren 1997 – 2003 ringmärkte och studerade Ottvall 200 vuxna rödbenor. Han använde också radiosändare för att kunna följa rödbenorna under perioden när de vårdade sina ungar.
Det anses att träd och andra höga föremål intill rödbenornas bon är en riskfaktor. Kråkor kan då lättare lokalisera ägg och ungar.
– Men det gjorde ingen större skillnad om boet låg nära eller långt från ett träd, summerar Richard Ottvall. Om det var högt gräs runt boet eller ej påverkade inte heller risken. Det verkade inte som om det spelade så stor roll hur ängsmarken sköttes.
– En stor del av de lagda äggen försvann – vissa år upp till 90%! Bland de få kullar som kläcktes – med fyra ungar i varje kull – var det i genomsnitt knappt en unge som uppnådde en ålder när den kunde flyga på egen hand. Med en matematisk metod, matrisberäkning, har jag funnit att produktionen av ungar inte räcker för att kompensera för dödligheten hos den vuxna populationen.
– De gotländska rödbenorna kommer alltså förmodligen att minska under kommande år. Man kan misstänka att det samma även gäller för flera andra vadarfåglar på Gotland. Det är bra med betade kustnära ängsmarker men det räcker kanske inte för att rädda vadarna. Tyvärr har vi ännu inte tillräckliga kunskaper för att veta vilka åtgärder som är effektivast.
I naturvårdskretsar förmodar man att ju mer intensivt den kustnära ängsmarken betas desto bättre för vadarna. Ottvall har också analyserat inventeringsmaterial på Öland för fyra talrika vadare: rödbena, strandskata, tofsvipa och större strandpipare. Som förväntat ökade tätheten av vadarfåglar när betestrycket ökade. Men antalet häckande individer var konstant för hela Öland, vilket tyder på en omflyttning av fåglar från mark med sämre betestryck till mark med högre betestryck. Däremot minskade strandskatan i nästan samtliga områden och håller nu på att försvinna som häckfågel på Öland. Ottvall drar slutsatsen att detta beror på andra, ännu inte identifierade miljöfaktorer.
Richard Ottvall nås så mobil 0736-34 82 43 eller e-post Richard.Ottvall@zooekol.lu.se Han disputerar i Lund torsdagen den 19 februari. Doktorsavhandlingen heter Population ecology and management of waders breeding on coastal meadows.
Ove Almkvist, psykologi, särskilt neuropsykologi
Hans forskning handlar främst om patienter som har Alzheimers sjukdom, framför allt dess förstadium, men även om andra hjärnsjukdomar (t.ex. Multipel skleros, Gliom, Downs syndrom och andra demenssjukdomar). Som kontrast till sjukdom studeras också det friska åldrandet och dess förutsättningar. Som exempel på aktuella frågor kan nämnas att hitta tidiga diagnostiska metoder, goda behandlingsmöjligheter och grundläggande förståelse för sjukdomars natur, särskilt med avseende på ärftlighet och påverkan på hjärnans funktion. Arbetet bedrivs i nära samarbete med Neurotec-institutionen vid Karolinska universitetssjukhuset Huddinge.
Anders Angerbjörn, zoologi, särskilt ekologi
Som däggdjursforskare är det naturligt att engagera sig i utrotningshotade arter. Anders Angerbjörns forskning har behandlat olika aspekter av den utrotningshotade fjällrävens biologi. Detta inkluderar direkta stödåtgärder för den svenska fjällrävstammen (inom ett EU/Life-projekt) men också dess relation till andra arter som rödräv och fjällämlar. Hans intresse för forskning om fjällen kanaliserade han till ett tvärvetenskapligt program inom ”Fjäll-Mistra”, tillsammans med botaniker, nationalekonomer och samhällsvetare. I ett generellt arktiskt perspektiv har han också intresserat sig för ekologiska förhållanden i Nordamerika, Sibirien, Island och Svalbard. Detta innebär givetvis mycket fältarbete men också t.ex. genetiska analyser av båda färskt och gammalt material.
Att tillämpa en ansvarsfull alkoholservering för att minska berusning och våld har också starkt stöd inom allmän befolkningsgrupp. Lokal samverkan mellan myndigheter och krogbranschen kan minska alkoholrelaterade problem. Detta presenteras i en aktuell avhandling från Karolinska Institutet.
Andelen krogar, i två studerade stockholmsområden, som nekade servering av alkohol till berusade personer ökade från 5 procent 1996 till 47 procent 1999. Samtidigt nekades även underåriga alkoholservering i högre grad, från 55 procent 1996 till 68 procent 2001. Det visas i Eva Wallins avhandling från institutionen för folkhälsovetenskap vid Karolinska Institutet.
1996 startade ett samverkansprojekt inriktat på krogar i Stockholms innerstad. Representanter från myndigheter och krogbransch utvecklade då en tvådagarsutbildning i ansvarsfull alkoholservering för krögare, serveringspersonal och ordningsvakter. Myndigheterna har även utvecklat nya rutiner för tillsyn av alkoholservering.
I den aktuella avhandlingen jämfördes om ett lokalt samverkansprojekt i ett område i Stockholms innerstad hade några effekter på problem kopplade till alkoholkonsumtion på krogen i jämförelse med ett område i stadsdelen Södermalm. Studien visar att den polisrapporterade brottsligheten minskade med 29 procent i innerstadsområdet under projektperioden jämfört med kontrollområdet Södermalm.
En kombination av aktiviteter (lokal mobilisering, utbildning i ansvarsfull alkoholservering, policyförändringar och effektiv tillsyn) har troligtvis bidragit till minskningen av alkoholrelaterade problem på krogen. En hög grad av permanentning av verksamheten ökar möjligheterna för långtidseffekter.
En enkät som skickades till 1000 slumpmässigt utvalda stockholmare visar också på en positiv inställning till att krogar tillämpar ansvarsfull alkoholservering. 86 procent stödde att krogar som serverar kraftigt berusade personer och underåriga ska förlora serveringstillståndet och över hälften var positiva till att krogpersonal får utbildning i ansvarsfull alkoholservering. Däremot var stödet svagt för åtgärder som att minska antalet serveringsställen, att begränsa öppettider eller att höja alkoholpriset på krogen. Män, unga individer (under 30 år) och personer som ofta besöker pubar och nattklubbar var inte lika positivt inställda till de olika strategierna.
Avhandlingens titel:
Responsible beverage service: Effects of a community action project.
Författare:
Eva Wallin, Institutionen för folkhälsovetenskap, Karolinska Institutet, tel 08-737 5140, mobil 070 484 8307 eller mail eva.wallin@stad.org
När vi attackeras av sjukdomsframkallande bakterier försöker våra försvarsceller att äta upp och förstöra dessa. Denna process är viktigt för att eliminera bakterien och då också sjukdomen. Cellen äter upp bakterier genom att stimulera sitt flexibla skelett av aktintrådar så att cellmembranet omformas för att omsluta bakterien och sedan dra in den i cellen.
För att förstå hur cellens aktinskelett regleras vid denna process har Gustavsson i sin avhandling studerat upptaget av magsjukebakterien Yersinia pseudotuberculosis. Yersinia uttrycker ett protein på sin yta, invasin, som binder till en mottagare, b1A-integrin, som finns på ytan hos våra celler. Denna bindning aktiverar cellerna att äta upp bakterien. Sjukdomsframkallande varianter av Yersinia har förmågan att stoppa upptagsprocessen genom att spruta in ”gifter” i cellen. Eftersom Yersinia kan stoppa upptaget och man vet vilka gifter som är inblandade i denna process kan man studera mekanismen för bakterieupptag från två håll med Yersinia; vilka processer som aktiveras vid upptag med ”gift-fria’’ bakterier och vilka processer ”gifterna” blockerar när de uttrycks.
I den första delen av denna avhandling studerades effekterna av ett av dessa ”gifter”, YopH i makrofager. Makrofager är en sorts vit blodkropp som effektivt kan äta upp och förstöra fientliga bakterier och är därför också en cell som Yersinia kommer i kontakt med vid en infektion. Det visade sig att YopH specifikt inaktiverar två proteiner, p130Cas och ADAP, som är kopplade till aktiverade b1A-integriner. Inaktiveringen av dessa proteiner gör att de signaler som är nödvändiga för cellens upptag av bakterier stoppas.
I den andra delen av avhandlingen studerades mekanismerna för b1A-medierat upptag i detalj. b1A sitter i cellmembranet där en stor del exponeras utanför cellen och en liten del finns inne i cellen. Denna lilla intracellulära del aktiverar signaler i cellen när b1A binder till t.ex. invasin på Yersinia, där en del av dessa signaler leder till att Yersinia äts upp. För att hitta vilken del av b1A som är viktigt för att aktivera dessa signaler användes celler som uttrycker b1A där den intracellulära delen muterats på olika sätt. Där visade det sig att den halva av den intracellulära delen av b1A som är längst bort från membranet var viktig för att aktivera signaler som driver upptag, vilket möjliggör senare studier för att identifiera vilka signaler som aktiveras via denna del av b1A.
En annan aktinberoende process som aktiveras av integriner är spridning av celler över en yta som täckts med integrin-bindande ämnen. Förståelsen av hur celler binder till integriner, sprider ut sig och senare vandrar iväg över ytan är viktiga för förståelsen av processer som sårläkning, inflammationssvar och tidig fosterutveckling, men också spridningen av cancer (metastaser). När celler med b1A på ytan tilläts sprida ut sig på invasin resulterade det i platta celler (liknande ett stekt ägg). En annan sorts b1-integrin, b1B, har ett annat utseende än b1A på den intracellulära delen som är längst bort från membranet, men ser annars likadan ut. Denna integrin kunde bara förmedla en partiell spridning med enbart håriga utskott runt hela den annars runda cellen. Dessa utskott som tros fungera som cellens känselspröt kallas för filopodier och består av täta buntar med parallella aktintrådar. Denna observation att b1B bara kan bilda filopodier, har gjort det möjligt att studera bildandet av filopodier isolerat från andra former av spridning, vilket tidigare varit mycket svårt. Här visade det sig att ett komplex av signalproteiner, som inte påvisats vara inblandade i filopodie-bildning tidigare, är viktiga för denna typ av spridning, medan vissa andra proteiner som man tidigare trott varit viktiga inte är det.
E-publicering av avhandlingen finns på:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-183
Fredag den 5 mars försvarar Anna Gustavsson, institutionen för Molekylärbiologi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln: Effects of invasin and YopH of Yersinia pseudotuberculosis on host cell signaling. Svensk titel: Effekter av proteinerna invasin och YopH från bakterien Yersinia Pseudotuberculosis på värdcellen.
Disputationen äger rum kl. 09.00 i Major Groove, Byggnad 6L, NUS
Fakultetsopponent: Professor Arnoud Sonnenberg, Div. of Cell Biology, The Netherlands Cancer Inst., Amsterdam, Nederländerna
Anna Gustavsson är född upp uppvuxen i Piteå och har en Fil. Mag. i Molekylärbiologi från Umeå universitet. Forskningen har utförts vid institutionen för Molekylärbiologi, Umeå universitet.
Kontaktinformation
Anna Gustavsson nås på:
Tel: 090-785 67 53
E-post: anna.gustafsson@molbiol.umu.se
”Gula lapp-metoden” bygger på att man grafiskt visualiserar de idéer som gruppen kommer på genom att till exempel skriva dessa på stora ”notisar”, typ PostIt, och sätta upp dem på en vägg så att gruppen kan överblicka och inspireras av sitt arbete. Genom att flytta runt notisarna går det att successivt strukturera resultatet och sedan prioritera bland sitt arbetsresultat, till exempel genom att rösta med små klisterlappar.
En brainstorm brukar innebära början på något slags fortsättning. En tänkbar fortsättning för dig som läser detta är att ladda hem rapporten, läsa den och ladda upp med stora PostIt-lappar inför nästa brainstorm nu under strukturerade former!
Kontaktinformation
E. Anders Eriksson, tel. 08-555 037 47.
e-post:e.anders.eriksson@foi.se
Djur fortplantar sig sexuellt medan de flesta växter är hermafroditer; samma planta innehåller både honligt och hanligt könsanlag. Djurhanar och djurhonor kan ”investera” mycket i att få talrik avkomma med så goda arvsanlag som möjligt. Individer konkurrerar sexuellt med varandra och det pågår något som skulle kunna kallas för en ”kapprustning”. Växten befinner sig i en annan situation. För en förbättring av det hanliga anlaget får den vanligen betala ett pris i form av en försämring på den honliga sidan. Det är ett av skälen till att många botanister inte gärna har velat tala om ”sexuell selektion” som en drivkraft i växternas evolution. Denna inställning håller dock på att förändras.
Författarna till Science-artikeln fokuserar på vad som händer efter det att spermier/pollen har överförts men före befruktningen. Zoologerna vet att den sexuella konkurrensen inte slutar i och med överföringen. Individuella spermier kan t ex vara mer eller mindre rörliga och konkurrerar om att först nå äggcellen. Desto mer slumpartad kan en pollenbefruktning som sker med t ex vindens hjälp te sig. Men det finns forskningsresultat som tyder på att spelet mellan pollen och pistill är betydligt mer intrikat än så.
Bland annat illustreras detta av studier Io Skogsmyr och Åsa Lankinen – båda knutna till Avdelningen för växtekologi och systematik – har gjort på violer.
– Vissa pollen har hög tillväxttakt när de gror på pistillen och bildar slangar som växer ner till fruktämnet, konstaterar Io Skogsmyr. Andra är långsammare och har mindre chans att befrukta fröna. Precis som djur inom en art har olika genetiska uppsättning är växterna också individer. Pollengivare som är bättre anpassade till sin miljö producerar snabbare pollen. Därigenom får de också fler avkommor.
– Också pistillen visar stor variationsförmåga. Vi har t ex studerat gurkväxter. Där speglar pistillen hur miljön ser ut. Står plantan i näringsrik jord växer pollen snabbare om de kommer från givare som klarar sig bra i denna miljö. Sätter man honplantan i näringsfattig jord kommer pollen från individer som klarar att vid låg näringstillförsel befrukta flest frön.
– I själva verket finns det stor flexibilitet i hur ståndare och pistill reagerar. Och det är väl logiskt? En växt som till skillnad från de flesta djur inte är rörlig måste vara mycket flexibel för att klara sig, säger Io Skogsmyr och tillägger:
– Det borde vara naturligt när man diskuterar biologisk evolution att välja mellan försök med djur eller växter av andra skäl än att man råkar vara botanist eller zoolog. Exempelvis kan säkert många frågor kring djurs evolution belysas med experiment med växter. Det är inte bara enklare utan också mer tillfredsställande ur etisk synvinkel.
Kontaktinformation
Uppsatsen i Science heter Evolutionary Ecology of the Prezygotic Stage. Författare är G Bernaconi m fl (däribland alltså också Io Skogsmyr) För mer information nås dr Skogsmyr på tel 046-222 40 23. e-post: Io.Skogsmyr@ekol.lu.se
Kostnaderna för reparationer och underhåll av armerade betongkonstruktioner har ökat mycket under de senaste tio åren. En stor del av dessa kostnader beror på miljöpåverkan på konstruktionen. Klorider från salt är helt klart en bov i dramat. För att minska underhållskostnaderna behöver man ta med inverkan av miljön när man vill förutsäga konstruktionens beständighet och behovet av framtida underhåll.
Det finns två principiella metoder för att bestämma livslängden hos armerade betongkonstruktioner: föreskrivande och funktionsbaserade regler. Föreskrivande regler är baserade på erfarenheter från gamla konstruktioner, där livslängden uttrycks i form av tumregler. Med funktionsbaserade regler uttrycks livslängden som önskvärd funktion hos konstruktionen. I och med att funktionsbaserade regler börjar användas finns det ett behov att bättre beskriva exponeringsmiljön för armerade betongkonstruktioner.
Vanligen är miljöpåverkan beskriven med en grov indelning i exponeringszoner, utan speciellt stor hänsyn till de verkliga exponeringsförhållandena. Alternativt kan erfarenheter från betong, som varit exponerade i en miljö liknande den där den aktuella konstruktionen finns eller skall byggas, användas. Detta innebär att en livslängdsdimensionering, och planering av framtida underhåll, baseras på ett ofta bristfälligt underlag som också kan ha stora osäkerheter.
Syftet med Anders Lindvalls studie har därför varit att beskriva och ytterligare förklara inverkan från exponeringsmiljön på armerade betongkonstruktioner och deras livslängd. Eventuella effekter från materialsammansättning och utförande har inte studerats. Studien har varit inriktad på att undersöka miljöpåverkan på betongkonstruktioner i marina miljöer och vägmiljöer som är exponerade för kloridjoner från havsvatten och tösalt.
Resultaten från studien visar att miljöpåverkan och dess variation har stor inverkan på livslängden hos konstruktionen. Studien visar också att det är svårt att jämföra olika konstruktioner med varandra eftersom kvaliteten på betongen varierar och temperatur och luftfuktighet som påverkar betongens livslängd kan variera mycket lokalt och till och med inom samma konstruktion. Exempel på faktorer som inverkar på betongen i marin miljö är kloridkoncentration i havsvatten, avståndet till vattenytan (både horisontellt och vertikalt) samt ytorientering. I vägmiljö påverkas miljön av vilken typ och mängd av tösalt som används samt hur klorider transporteras från vägbanan till omgivningen. Transporten av klorider till omgivningen påverkas av exempelvis fuktigheten på vägbanan samt trafiken (t.ex. typ av fordon och hastigheter). Konstruktionen påverkas av avståndet till och höjd över vägbanan och orienteringen mot trafiken.
Anders Lindvall har placerat betongprovkroppar på tolv olika platser runt om i världen för att undersöka hur miljöpåverkan varierar. Han konstaterar att i havsmiljö ökar kloridhalten i betongen med sjunkande temperatur hos havsvattnet. Dessutom varierar kloridkoncentrationen i havsvattnet över året både periodmässigt och slumpmässigt. Exempel på sådana miljöer är norska fjordar samt Öresund och Kattegatt beroende på effekter från snösmältning samt ström- och vindriktningar.
I vägmiljö har Anders Lindvall studerat både existerande vägbroar och provkroppar. Avståndet till vägbanan, och ytornas orientering till trafiken är faktorer som påverkar kloridupptaget i betongen. Kloriderna kan tas upp dels ur luften, dels ur skvätt från vägbanan. Jämförelser mellan olika vintrar är svåra att göra eftersom användningen av tösalt varierar beroende på vädret.
De modeller för påverkan från kloridjoner som utarbetats tar hänsyn till fukt- och temperaturförhållanden i betongen, horisontellt avstånd till kloridkällan, ytorientering, etc.Med hjälp av dessa modeller kan man beräkna hur djupt kloriderna tränger in i betongen och jämföra med den kritiska kloridhalten, det vill säga den kloridhalt i betongen vid vilken korrosion på armeringen börjar. Baserat på dessa beräkningar kan man bestämma det täckande betongskikt som behövs för att uppnå önskvärd livslängd på konstruktionen
Avhandlingen ”Environmental actions on concrete exposed in marine and road environments and its response” försvarades vid en offentlig disputation på Chalmers den 5 december.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Anders Lindvall, Institutionen för byggnadsteknologi, Chalmers tekniska högskola
Tel: 031-772 2302
E-post: lindvall@bm.chalmers.se
Brister i det tidiga programskedet har sedan lång tid tillbaka påtalats som en bland flera orsaker till byggsektorns något skamfilade rykte att inte kunna leverera väl fungerande byggnader. På senare tid har det dock genomförts flera forsknings- och utvecklingsprojekt med syfte att ta fram arbetsverktyg och processer som, med stöd av informationsteknologi, säkerställer att slutprodukten motsvarar intressenternas krav.
Nina Ryd analyserar hur dessa verktyg kan utvecklas för att även ta hänsyn till byggherrens krav och inte enbart byggprocessens interna och mer byggproduktionsorienterade krav. Som komplement till dessa verktyg presenteras i avhandlingen ett flertal andra metoder som syftar till att fånga upp, identifiera, värdera och formulera byggherrens intentioner.
Som företrädare för ägare, kunder och samhällets krav skapar byggherren redan i tidiga skeden förutsättningar för övriga aktörer under såväl byggprocessen som den långsiktiga förvaltningen. Programskedet och byggherrens möjligheter att formulera krav är på det sättet avgörande för ett gott slutresultat.
I avhandlingen presenteras inledningsvis resultat från en studie av ett byggnadsprojekt, där Nina följt upp de krav som formulerats i syfte att studera vilken roll programdokumentet haft för att styra projekterings- och produktionsskedet. Under en period på två år observerade Nina hur kravformuleringar tolkades och hanterades av dem som skulle verkställa byggherrens intentioner.
– Att delta både på byggherrens och entreprenörens interna möten under ett pågående projekt gav mig betydelsefull insikt om hur programmet kan förmedla byggherrens intentioner. Resultat från fallstudien använde jag sedan som underlag för en intervjustudie, där ett 20-tal representanter både för byggherren och för entreprenören intervjuades om hur de arbetar med program, säger Nina.
Intervjustudien visade att det finns god kunskap om de uppgifter ett program ska innehålla utifrån ett byggprocessorienterat synsätt, medan det finns ett stort behov av kunskap om hur processen att ta fram programuppgifter bör ske utifrån ett verksamhetsorienterat byggherreperspektiv. Intervjuerna visade också att det finns flera olika typer av programmeringsprocesser, med olika syften, som pågår samtidigt under ett och samma projekt. Dessa presenteras och diskuteras i avhandlingen som bygg-, kund-, operativa, respektive strategiska programprocesser.
Avhandlingen ”Exploring construction briefing: from document to process” försvaras vid en offentlig disputation på Chalmers, den 10 december kl 10.00 i
sal VG, Sven Hultins gata 6, Göteborg.
Nina Ryd är från Skövde.
Kontaktinformation
Mer information:
Nina Ryd, Sektionen för arkitektur, Chalmers, Göteborg
Tel:031-772 24 78, e-post: nina@arch.chalmers.se
Hon använder i sitt arbete två begrepp i konsten att ”läsa” omgivningen: orientering och navigering.
– Ofta kan man som besökare i ett klassiskt miljonprogramsområde se var man är och möjligen i fjärran vart man ska, man kan orientera sig, men det är svårt att räkna ut hur man ska komma dit, alltså navigera sig fram, säger hon.
Dessutom utgår avhandlingen från två typer av förutsättningar, de visuella som bygger på synintryck av byggnaders och platsers gestaltning och de underliggande strukturella, som gatunätets utformning och hur stadsrum och stadsdelar hänger ihop.
Anna-Johanna Klasander jämför miljonprogrammets stadsbyggande med andra typer av stadsmiljöer. I den traditionella kvartersstaden följs gatunätet och husen åt. Redan under 1940-talet börjar så småningom kontakten mellan husen och gatan allt mer att lösas upp. Husen kliver långsamt bakåt, på 1950-talet börjar den tidigare funktionsblandade gatan renodlas som transportled mellan husen och i den senare modernismens tidevarv har trafiknätet, gående och byggnader helt separerats.
Detta gör det svårt för människor att se strukturen och sammanhangen och därmed hitta, menar Anna-Johanna Klasander, vilket även bekräftades när hon lät niondeklassare i fyra stadsdelar av olika karaktär rita vägbeskrivningar.
Ungdomarna bodde i Majorna, Tynnered och Gårdsten i Göteborg samt det lilla brukssamhället Lessebo i Småland. Kartorna visade oväntat tydligt att ungdomarna i den stadsdel där gatunätet är starkast frikopplat från bebyggelsemönstret, Tynnered, hade de minst sammanhängande beskrivningarna av hur man tar sig fram.
Arbetet innehåller också en studie av lokala torg i Göteborg. För mycket betong och alltför stora öppna platser brukar vara den främsta kritiken mot miljonprogrammets områden. Det anges ofta som orsak till allmän otrivsel och att de lokala torgen inte lever. Anna-Johanna Klasander menar att det är en alltför svepande förklaring. Andra områden med samma ingredienser i stadsbilden fungerar betydligt bättre.
– Det är ofrånkomligt att städer lever av rörelser. Att isolera en stadsdel rumsligt förstärker dessutom den sociala isoleringen och därmed segregeringen. Vill man göra något åt det, krävs att arkitekter och planerare aktivt funderar över hur kopplingar och möten ska göras i bebyggelsemiljön.
Hon ser anledning att ifrågasätta trafiksepareringen på allvar och lyfter fram det faktum att planeringen av bebyggelsemönster och trafiksystem har avgörande betydelse för vardagslivet – och därmed för stadslivet i stort.
Men alla miljonprogramsområden kan inte behandlas i klump. Vart och ett har sina speciella förutsättningar. Det är därför en viktig uppgift för kommande forskning att skaffa mer empirisk kunskap om hur modernismens stadslandskap verkligen används, så att man inte kastar ut barnet med badvattnet när man förändrar miljonprogrammets stadsbyggande.
Avhandlingen ”Suburban Navigation. Structural Coherence and Visual Appearance in Urban Design” försvaras vid en offentlig disputation den 16 januari kl 10.00 i sal VG, Sven Hultins gata 6, Chalmers tekniska högskola, Göteborg.
Kontaktinformation
Mer information:
Anna-Johanna Klasander, Tema stadsbyggnad, Chalmers Arkitektur, 031-772 80 82
anna-johanna.klasander@arch.chalmers.se
Kontakt på Informationsavdelningen:
Sofie Hebrand, 031-772 84 64
sofie.hebrand@adm.chalmers.se
Torsdagen den 15 januari genomfördes det första e-VLBI experimentet mellan Onsala rymdobservatorium och radioteleskop i Westerbork, Holland, och Cambridge, England. Data från alla tre teleskopen skickades via gigabitnät till ett beräkningscenter i Holland (Joint Institute for VLBI in Europe, JIVE) och redan dagen efter var bilden klar på den avlägsna galaxkärna man observerade. Man är överens om att denna tekniska utvecklingen kommer att revolutionera hela forskningsområdet.
Tack vare den nya optiska fiberlänken mellan Råö och Chalmers, som installerades i slutet av 2003, är Onsala rymdobservatorium ett av de första observatorierna i Europa som kan delta i denna typ av observationer.
Onsala rymdobservatorium har sedan slutet av 1960-talet deltagit i gemensamma interferometriexperiment med radioteleskop i andra länder för att uppnå en betydligt bättre upplösningsförmåga än vad de enskilda teleskopen kan åstadkomma var för sig.
På grund av de stora avstånden mellan teleskopen, upp till interkontinentala avstånd, kallas denna teknik för Very Long Baseline Interferometry (VLBI).
Som första europeiska observatorium genomförde Onsala redan 1968 ett transatlantiskt VLBI experiment mellan Råö och radioteleskop i USA.
De stora avstånden gör det omöjligt att sammanföra signalerna från varje station via kablar till den så kallade korrelator, som beräknar resultatet av observationen. Hittills har man istället spelat in alla data på magnetband och fraktat dessa till korrelatorn. Detta innebär att det ibland har gått lång tid mellan observationens genomförande och dess utvärdering.
De senaste årens utbyggnad av de nationella och internationella forskningsnätverken har numera möjliggjort en överföring av data från teleskopen till korrelatorn i realtid (e-VLBI). Problemet har dock varit att uppkopplingen via snabba gigabitlänkar främst skett hos universitet och forskningsinstitutioner belägna i stora städer och i regel inte nått de astronomiska observatorierna, som oftast befinner sig på avskilda platser.
I samarbete med SUNET (Swedish University Network) har Onsala rymdobservatorium i slutet på förra året installerat en optisk fiber mellan observatoriet och Chalmers tekniska högskola och därmed fått en snabb länk till både SUNET och de övriga europeiska näten.
Den nya e-VLBI tekniken förväntas ersätta magnetbanden inom de närmaste åren och möjliggöra experiment med betydligt förbättrad tillförlitlighet och snabbare utvärdering av resultaten. Samtidigt är det en av få tillämpningar som verkligen kommer att utnyttja alla de fibernät som har installerats för forskningsändamål de senaste åren med stora finansiella medel.
Interferometer
Inom astronomin avses vanligen ett instrumentsystem som möjliggör observationer med väsentligt ökad vinkelupplösning. Interferometern består av ett antal sammankopplade teleskop för samtidiga observationer från rumsligt skilda punkter av den elektromagnetiska strålningen från ett objekt. De observerade fasskillnaderna används för att ge en bild av objektet, varvid bildskärpan i princip blir proportionell mot interferometerns storlek (baslinjen) mätt i antal våglängder. Inom radioastronomin utnyttjar man rutinmässigt radioteleskop på olika kontinenter (VLBI, Very Long Baseline Interferometry).
Citat från Nationalencyklopedin
Kontaktinformation
Mer information
Michael Olberg, förste forskningsingenjör, Onsala Rymdobservatorium, tel 031-772 5507
e-post: olberg@oso.chalmers.se
Projektet tar sin utgångspunkt i konsumenterna och det ökande intresset för hälsa och välbefinnande, där produkter från havet kommer att spela en stor roll. Projektet är inriktat på skräddarsydda produkter för konsumtion, bättre utnyttjande av biprodukter för, till exempel, läkemedelsutvinning, etiskt acceptabel fiskodling med mera.
– Att Chalmers institution för kemi och biovetenskap finns med i SeafoodPlus projektet är ingen slump. Vi arbetar redan sedan tidigare i ett annat stort projekt som finansieras av EUs strukturfonder, Fiskeriverket, Formas och Västra Götalandsregionen. Det handlar om sill som råvare för functional foods och kan ses som ett sorts SeafoodPlus i miniatyr inriktat på en mycket svensk, men tyvärr underutnyttjad råvara, sill. Vi undersöker om sill i kosten kan förebygga sjukdom och främja god hälsa, vilka ämnen i sillen som i så fall är ansvariga för dessa positiva effekter och hur vi skall förbättra sillens hållbarhet och processbarhet. Målet är att konsumenterna skall äta sillen för både dess goda smak och dess hälsobefrämjande egenskaper. Detta projekt utförs i nära samarbete med Väst 5 AB (en sammanslutning av nio sillindustrier längs västkusten), Tjörns kommun och Sahlgrenska Akademin, säger Ingrid Undeland, fiskforskare på Chalmers.
– Chalmers del i det stora SeafoodPlus projektet ligger inom området kvalitet hos råvaror och produkter, ett projekt som har en total budget på 2 633 000 Euro. Vi skall studera kemiska förändringar i fiskråvaran från fångst till framställning av livsmedelsprodukter. En viktig kvalitetsaspekt är att fisk lätt härsknar (oxiderar). Därför skall vi studera hur fettsyror oxiderar vid tillverkningsprocesser och under lagring. Att fiskens konsistens ändras är ett annat kvalitetsfel som vi undersöker. Det beror oftast på förändringar i proteinerna. Fett- och proteinförändringar är dock inte separata processer utan påverkar varandra. Vi skall därför samordna forskningen kring fett och protein och få ny kunskap om hur man kan stoppa härskning och konsistensförändringar. Institutioner i flera andra länder ingår i delprojektet Det mesta av arbetet kommer att ske i modellsystem, fortsätter Ingrid Undeland.
På Göteborgs universitet leder Björn Thrandur Björnsson ett projekt kring akvakultur, fiskodling. Man arbetar med de grundläggande mekanismer som reglerar fett- och proteinomsättningen i fisken. Bättre kunskaper om detta ger möjligheter att genom fodret styra fett och proteinomsättningen hos odlad fisk och därmed skapa bättre produkter.
SeafoodPlus ingår i EUs sjätte ramprogram och blir det största EU-projektet någonsin när det gäller mat från havet, inte bara om man ser till den totala budgeten som är på 26 miljoner Euro, utan också när det gäller komplexiteten i forskningsprogrammet. Det spänner över hela kedjan från fångst till produktion och konsumtion. Stor vikt läggs vid konsumenternas efterfrågan på nyttiga och säkra produkter som framställts på ett miljövänligt sätt. Exempel på frågeställningar i projektet är: Hur påverkar fiskfodret kvaliteten hos den färdiga produkten? Vilka näringsämnen går förlorade under tillverkningen av produkter från havet? Hur kan avfall och biprodukter användas på ett bra sätt? Och, inte minst, vilka attityder har konsumenterna till produkterna och vad kan de hälsomässigt tillföra förutom omega-3-fettsyror? Under fyra och ett halvt år skall forskarna studera detta i fiskodlingar, laboratorier, livsmedels- och läkemedelsföretag, på sjukhus och tillsammans med konsumenter.
Mer än 70 parter
Mer än 70 parter från 16 europeiska länder deltar i projektet. Det är inte bara forskare utan också små och medelstora företag med intressen inom området. Än så länge finns inga svenska företag med, men nya företag välkomnas.
– Ett gyllene tillfälle att skapa nya kontaktytor mellan industri och forskning, säger Ingrid Undeland.
Det övergripande projektansvaret har fiskforskaren Torger Börresen, professor vid det danska fiskforskningsinstitutet i Lyngby. Till sin hjälp har han 12 experter från institutioner i olika länder.
Projektets sex områden är inriktade på
· Näringsaspekter
· Attityder, hälsa och välbefinnande hos konsumenterna
· Säkerhet
· Kvalitet från fångst till konsumentprodukt (här ingår Chalmers del)
· Aspekter på fiskodling (här ingår Göteborgs universitets del)
· Spårbarhet av produkterna från levande fisk till färdig produkt för att skapa förtroende hos konsumenterna
Snabb tillämpning av forskningsresultat
Man satsar på snabb spridning av forskningsresultat och tanken är att resultaten snabbt skall kunna användas kommersiellt. Detta gäller framför allt ny teknik som kan komma fram under projektets gång.
Kontaktinformation
Mer information:
Ingrid Undeland, forskarassistent, Institutionen för kemi och biovetenskap, Chalmers,
tel: 031-3351355 eller 0737-080864,
e-post: iu@fsc.chalmers.se
Björn Thrandur Björnsson, professor, Zoofysiologi, Göteborgs universitet,
tel 031-773 3691,
e-post: Th.Bjornsson@zool.gu.se
Vitamin A-brist är ett stort hälsoproblem i många u-länder, i huvudsak beroende på en vitamin A-fattig kost. Främst är det små barn och kvinnor som drabbas – barn på grund av sitt relativt stora vitamin A-behov för tillväxt och sin begränsade lagringskapacitet av vitaminet och kvinnor för sitt ökade behov under graviditet och amning.
Mellan 250 000 och 500 000 barn blir blinda varje år till följd av vitamin A-brist. Vitamin A-brist leder även till nedsatt immunförsvar, vilket i sin tur leder till infektioner och i långa loppet ökad dödlighet. Vitamin A finns i livsmedel från djurriket, till exempel lever, mjölk och mjölkprodukter, ägg och i form av provitamin A-karotenoider i vissa frukter och grönsaker. Provitamin A-karotenoider, till exempel betakaroten, omvandlas efter upptag i tunntarmen till aktivt vitamin A.
I många u-länder har basfödan vegetabiliskt ursprung och man äter sällan animalisk föda. Problemet är att upptaget av karotenoider från frukt och grönsaker har visat sig vara för dåligt för att upprätthålla en tillfredsställande vitamin A-status.
– Syftet med projektet var att utveckla en en laboratoriemetod som efterliknar matspjälkningen för att kunna bestämma hur stor mängd provitamin A-karotenoider som frigörs och blir tillgänglig för absorption när frukter och grönsaker behandlas på olika sätt, säger Ellen Hedrén.
Resultaten visade att ungefär en tredjedel av ß-karoteninnehållet i morötter frigörs under matspjälkningen när de har kokats, malts till puré och när matolja har tillsatts jämfört med ungefär 3% från råa morotsbitar utan oljetillsats. Från frukter som mango och papaya frigörs generellt sett en stor del av karoteninnehållet (upp till 50%) när de äts färska.
I Afrika är basfödan huvudsakligen av vegetabiliskt ursprung.
Foto: Ellen Hedrén
– I Tanzania äter man traditionellt en slags stärkelserik gröt tillsammans med olika spenatlika gröna blad kokta i vatten och lite salt. Tidigare studier har visat att väldigt lite av provitamin A-innehållet i dessa gröna blad tas upp i tunntarmen. Mina mätningar visade att när bladen kokas med solrosolja eller röd palmolja ökade mängden frigjorda karotener avsevärt jämfört med när de kokas utan olja och den röda palmoljan bidrog i sig själv med en stor mängd karotener med hög tillgänglighet. Beräkningar gjordes för att se om en portion med kokta gröna blad skulle kunna täcka vitamin A-behovet för barn. Det visade sig vara möjligt om bladen kokades med olja.
Resultaten från doktorsarbetet kan användas i framtida hälsoprogram då information ska nå ut till befolkningen i områden med hög vitamin A-brist i syfte att öka kunskapen om vitamin A-brist och hur det kan undvikas. Insatser har gjorts för att distribuera vitamin A kapslar och vitamin A-berika vissa baslivsmedel i områden med omfattande vitamin A-brist. På lång sikt borde det dock vara mer gynnsamt att främja produktionen och konsumtionen av provitamin A rika frukter och grönsaker eftersom de, förutom vitamin A, även innehåller andra viktiga näringsämnen. För att detta ska få effekt på vitamin A-bristproblematiken är det viktigt att frukterna och grönskerna förbehandlas och tillagas på lämpligt sätt för att bibehålla karotenoidinnehållet och öka mängden som kan frigöras under matspjälkningen.
Avhandlingen ”In-vitro-accessibility of provitamin A carotenoids in vegetables and fruits – Effects of different process and preparation methods and estimation of vitamin A activity” försvarades vid en offentlig disputation på Chalmers den 30 januari.
Ellen Hedrén är uppvuxen i Växjö.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Ellen Hedrén, Institutionen för kemi och biovetenskap, livsmedelsvetenskap, Chalmers,
tel: 031-335 1313, e-post:ellen.hedren@fsc.chalmers.se
Inom MACH finns det kunskap från en mängd olika discipliner som fysik, kemi, bioteknik och nanovetenskap. Med detta säkras tillgången till ett brett spektrum av analytiska instrument och personal.
Den kombination av instrumentering som MACH förfogar över finns bara tillgänglig vid ett fåtal laboratorier i världen.
Många forskargrupper på Chalmers har sedan lång tid gott samarbete med industrin. En av uppgifterna för MACH är att öppna fler kanaler för samverkan och underlätta redan pågående. Särskilt viktig är MACHs funktion som en ingång för organisationer utanför Chalmers.
MACH vänder sig huvudsakligen till medelstora och stora företag med materialvetenskapliga frågeställningar som bara kan besvaras med hjälp av avancerad analysutrustning. Tonvikten ligger främst inom elektronmikroskopi och olika spektroskopimetoder.
Genom att engagera personal och experimentell utrustning vid många olika forskargrupper kan MACH erbjuda materialvetenskapliga analyser och problemlösning inom ett intervall som sträcker sig över i princip alla materialklasser, från metaller, halvledare och keramer till polymerer och biologiska material.
Förutom ren uppdragsforskning och konsultation erbjuder MACH även kurser, workshops och fortbildning av personal.
Kontaktinformation
Mer information:
Dr. Johan Angenete
Koordinator för MACH
031-772 33 22
johan.angenete@mach.chalmers.se
Under senare år har det blivit allt vanligare att man i företagen delar in sina produkter i moduler, byggblock, som vart och ett innehåller ett antal olika komponenter. Exempel på moduler i en bil är komplett instrumentbräda, baksäte och innertak. På detta sätt ökar man möjligheterna till att ha gemensamma komponenter i olika produktmodeller, varianter och varumärken. Audi A4 och Volkswagen Passat är exempel på två produkter som har en hel mängd gemensamma moduler och komponenter.
Volvo Personvagnar arbetar sedan mitten av 1990-talet aktivt med modularisering av sina produkter, och har genom detta samlat på sig en hel del erfarenheter inom området. Resultatet av Magnus Perssons studier visar att modularisering inte är så enkelt att genomföra. Man ställs inför ett antal problem och utmaningar – problem som man inte räknat med skall uppstå, men som visar sig vara nödvändiga att hantera. Det blir också nödvändigt att involvera chefer på olika organisatoriska nivåer för att besluta hur problemen skall hanteras. Modularisering kan därför inte genomföras endast utifrån rent tekniska överväganden, vilket idag är en vanlig uppfattning.
En av grundtankarna med moduler är att dessa skall vara frikopplade från varandra och göra det möjligt för dem som utvecklar baksätet och bilens instrumentbräda att kunna göra detta helt utanbehov av kommunikation och koordineringsarbete. Genom detta möjliggörs en kortad utvecklingstid och minskad utvecklingskostnad. Dessutom kan produktionen förenklas genom att olika moduler kan förmonteras innan de monteras in i den slutgiltiga produkten. Frågan är dock, som också ställs i avhandlingen, om modularisering verkligen är så enkelt att genomföra. Uppnår man endast fördelar i utvecklingen av nya produkter och tillverkningen av dessa, eller finns det också problem i och baksidor av modularisering?
Forskningsarbetet visar att det är svårt att uppnå de helt från varandra frikopplade modulerna. En hel del kommunikation och koordineringsarbete i utvecklingen av de olika modulerna kommer ändå att krävas. Olika organisatoriska funktioner (t.ex. marknad, produktutveckling, produktion och service) vill ha olika uppbyggnad och innehåll i de olika modulerna. Därför måste beslut tas om vilka olika krav som skall prioriteras i modulariseringen. Effekterna av dessa beslut spänner över hela företaget och måste därför tas baserat på företagsstrategiska överväganden, besluten ger också effekter i företagets konkurrenssituation.
Avhandlingen ”Managing the Modularization of Complex Products” försvarades vid en offentlig disputation på Chalmers den 6 februari.
Magnus Persson kommer från Trollhättan.
Kontaktinformation
Ytterligare information:
Magnus Persson, Institutionen för arbetsorganisation, Chalmers, tel 031-772 5125, e-post: magper@mot.chalmers.se
Avhandlingen kan beställas från Anita Stålstad (Institutionen för arbetsorganisation), antingen på tel. 031-772 1219 eller genom e-post anista@mot.chalmers.se
Harrysson forskar kring hur man kan bygga bättre och billigare med hänsyn till bland
annat energi, effekt, innemiljö samt kretslopptänkande. Han är dock kritisk till hur dåligt byggbranschen tar till sig forskningsrön. Redan 1997 presenterade Boverket en rapport grundad på Harryssons forskning som handlade om innemiljö och energianvändning i flerbostadshus. I rapporten presenterade Harrysson en unik undersökning där han undersökte energi- och vattenanvändningen, gjorde tekniska mätningar på parametrar av vikt för innemiljön, genomförde enkätundersökningar bland de boende med mera och knöt samman alla resultaten. Därigenom kunde olika byggtekniska lösningar rangordnas utifrån en kombination av låg energianvändning, god innemiljö och kostnadseffektivt byggande och underhåll. Men åtta år efter denna rapport har inte mycket hänt. Tvärtom stöder nya forskningsrön Harryssons slutsats från 1997 att nybyggda flerbostadshus kan ha högre energianvändning än gamla flerbostadshus. Harrysson har också visat att byggkostnaderna är mer än 30 procent högre med flerbostadshus jämfört med gruppbyggda småhus, och energianvändningen är mer än 50 procent högre.
Orsaker till detta är bland annat kollektiv mätning och debitering av energi- och vattenanvändning i flerbostadshusen samt att olika ventilationsapparater och värmepumpar sällan fungerar som de gjort i laboratorietester, när de används i bebodda hus. Under 1990-talet har exempelvis golvvärme installerats i var och varannan nybyggnad, ofta med en hänvisning till att det är energibesparande och bekvämt. Harryssons forskning visar att det sällan stämmer. Golvvärme är dyrare att bygga, använder mer energi och ger nästan alltid ett trögare värmesystem än exempelvis traditionella radiatorer.
– Efter snart tio års forskning inom golvvärmeområdet har systemen blivit mer energieffektiva och mer komfortabla, även om såväl bygg- som driftskostnader fortfarande oftast är högre med golvvärme än med traditionella radiatorer, säger Christer Harrysson. Ett rikstäckande byggföretag förbjöd 2002 golvvärme i de flerbostadshus de bygger. Annars används inte de kunskaper som finns i branschen och samhället om hur ska vi bygga bra, billigt och ekologiskt hållbart. Nu ska vi vid Örebro universitet i ökad grad utnyttja känd kunskap och arbeta med en profilering av forskningen kring byggande av ekologiskt hållbara lösningar och energieffektiva byggnader med god innemiljö och människan i centrum.
Foto på Christer Harrysson finns att hämta på följande adress:
http://stork.oru.se/massmedia/bildarkiv.html#harrysson
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Christer Harrysson på telefon 0702-43 11 39.
