Hur ser ungdomar idag egentligen på sig själva och vad har de för minnesbilder av hur deras föräldrar bemött dem tidigare i livet? Hur ser relationen ut mellan de inre själv- och föräldrabilderna, påverkar ungdomens självbild uppfattningen om föräldrarna eller är det uppfattningen om föräldrarna som påverkar ungdomens självbild? Är det så att vilken självbild man har påverkar förekomsten av problem av olika slag under ungdomsåren? Det är exempel på frågor som Helene Östgård-Ybrandt sökt svar på i sin forskning om den normala ungdomsutvecklingen för pojkar och flickor i åldrarna mellan 12-18 år.

Forskningsresultaten visar entydigt att det gamla uttrycket ”storm and stress” för ungdomsåren inte gäller. Istället visar forskningen att dagens ungdomar har sina föräldrar som förebilder och att de gillar sig själva. Det normativa i alla åldrar, för både flickor och pojkar, är en positiv självbild och positiva inre bilder av föräldrarna, där bilden av modern är något mer positiv än bilden av fadern. Det viktigaste för att man i tonåren ska ha en positiv självbild är att man har haft en mamma som har visat kärlek och omsorg och en pappa som har stått för gränssättning. En sådan kombination av föräldraomsorg ger inte bara en positiv självbild under ungdomsåren utan bidrar också till att ”vaccinera” ungdomen mot svårare psykiska problem som aggressivitet, nedstämdhet och kriminalitet.

Det är alltså viktigt för självbilden hur barndomen varit. Östgård-Ybrandts forskning visar också att det är lika sant att en positiv självbild under tonåren gör att man ser mera positivt på sina föräldrars agerande tidigare i livet. Medan en ungdom med en negativ självbild upplever att föräldrarna har varit mer klandrande, aggressiva och inte brytt sig om dem.

Ett mera negativt mönster av inre själv- och föräldrabilder återfinns i andra ungdomsgrupper, till exempel i gruppen ungdomar med psykologiska och sociala problem med ett antisocialt beteende och speciellt hos flickorna i den gruppen. Ungdomar från Statens institutionsstyrelse, SIS, behandlingsenheter har ingått som en jämförelsegrupp och ett avvikande mönster har visat sig finns i den gruppen av ungdomar.

En av slutsatserna är att det är mycket viktigt att ge barn och ungdomar en positiv självbild. Vuxna i alla sammanhang där barnet vistas, i familjen, i skolan och i fritidsverksamhet behöver gemensamt hjälpas åt för att bidra till att barnet/ungdomen ser positivt på sig själv.

E-publicering av avhandlingen finns på: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-184

Fredagen den 13 februari försvarar Helene Östgård-Ybrandt, institutionen för psykologi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Self-concept, inner residue of past relationships and social functioning in adolescence. A study of age and gender differences in groups of normal and antisocial adolescents. Svensk titel: Självbild, inre bilder av tidiga relationer och socialt fingerande under tonårstiden. En studie av ålders och könsskillnader i normala och antisociala ungdomsgrupper.
Disputationen äger rum kl 10.15 i Hörsalen, Polishögskolan.
Fakultetsopponent är docent Rolf Holmqvist, Institutionen för psykologi, Linköpings universitet.

Kontaktinformation
Helene nås på:
Tel: 090-786 61 97
E-post: helene.ostgard-ybrandt@psy.umu.se

För närvarande pågår en EU-satsning för utveckling av ledarskapskompetens hos företagsledningar i Östeuropa. Förhoppningen är att den ökade kompetensen skall ha utvecklande effekter på deras företag och därmed främja utbytet av varor och tjänster mellan Öst- och Västeuropa. Mellanchefer från företag i Ryssland, Ukraina, Uzbekistan, Vitryssland, Azerbaijan, Kazakstan, Kirgizistan och Mongoliet får utbildning och praktik i bl a Sverige och Finland genom SIBI:s försorg.

Cheferna ska tillbringa två eller tre månader på olika företag. För tillfället befinner sig 20 chefer från Ryssland och fem från Ukraina i Sverige och Finland för att få insikt i hur management ser ut i väst. Deras vistelse i Sverige inleds med en veckas undervisning och seminarier på Företagsekonomiska institutionen vid Stockholms universitet.

Detta är ett av de största utbildningsprojekten inom EU. Totalt i den tredje och nu pågående etappen skall ledarskapskompetens ökas och förbättras hos 970 managers. SIBI ansvarar för placeringen av mellancheferna på företag i Sverige och Finland och de matchas noggrant mot värdföretagets profil och önskemål för att båda parter skall få bästa möjliga utbyte.

Programmet skapar nyttiga kontakter för svenska företag inom skilda branscher. De mottagande företagen får ett unikt tillfälle att lära känna kvalificerade chefer från Östeuropa, vilka kan bidra till en god kännedom om deras respektive hemmamarknad. Cheferna har handplockats till utvecklingsprogrammet.

Närmare information: Ludmila Lindgren, Regional Project Manager, tfn 08-16 17 63.

När vi förändrar sätt att se någonting, beror det då på egenskaper hos det vi ser eller på oss själva? Pedagogisk forskning om lärande som förändrat sätt att se/erfara/förstå någonting,
bygger på att människor upplever sådana förändringar. Man har dock inte vetat om människor faktiskt upplever synvändor, är medvetna om dessa eller vad synvändan i så fall erfars bestå av. I den här studien undersöks om universitetsstudenter upplever och i så fall kan beskriva, vad ett förändrat sätt att erfara någonting utgörs av.
Resultatet av den här aktuella studien visar att samtliga deltagande avgångsstudenter, utom en, vid utbildningarna till arbetsterapeut, läkare, sjukgymnast och sjuksköterska vid ett större svenskt universitet har kunnat beskriva upplevda förändringar hos det egna medvetandet som synvändor. I skriftliga såväl som muntliga berättelser beskriver deltagande studenter förändringar av sitt sätt att
erfara meningen hos ett fenomen, en företeelse eller en situation under sin utbildningspraktik.
Berättelserna innehåller detaljrika beskrivningar av, vad man erfarit utgöra ett förändrat sätt att se någonting i upplevda situationer. Innebörder hos de beskrivna synvändorna har kategoriserats i två kvalitativt skilda huvudkategorier: ”Tillkomst av något nytt”, i form av nytillkommen information eller uppnått resultat av egen handling och ”Omstrukturering av medvetandet”, i form av
förändrad figur/grund, urskiljande av skillnad/likhet, skifte av perspektiv eller synliggörande av
relationer mellan helhet/del. Fyndet att deltagarna i studien kunnat beskriva upplevda synvändor som förändringar hos det egna medvetandet kan förstås genom belysning av Variationsteori om lärande. Enligt denna teori sambildas nämligen det vi erfar med vårt erfarande. Genom att deltagarna uppmanats att samtidigt fokusera, vad man erfarit vid två skilda tillfällen, har såväl vad man erfarit som det egna erfarandet vid två skilda tillfällen samt processen där emellan, synvändan, blivit synliga. Deltagarnas beskrivningar av vad man sett vid två skilda tillfällen, har således gjort det möjligt att bilda kunskap
om, vad man upplevt utgöra förändringar hos det egna medvetandet.
En tydlig skillnad mellan deltagande studentgrupper är att läkarstudenternas berättelser nästan uteslutande kategoriserats som ”Tillkomst av något nytt”, medan övervägande delen av arbetsterapeut-, sjukgymnast- och sjuksköterskestudenternas berättelser kategoriserats som
”Omstrukturering av medvetandet”. Den funna skillnaden mellan innebörder hos de olika studentgruppernas utsagor, har kunnat förstås genom belysning av skillnad mellan den Naturliga inställningen och den Filosofiska inställningen, som de beskrivits inom tidig fenomenologi och styrkts genom historisk belysning. Det teoretiskt belysta fyndet reser frågor om möjlig skillnad i verklighetssyn vid de olika utbildningarna inom medicin å ena sidan och arbetsterapi, omvårdnad och sjukgymnastik å andra sidan.

Disputationen äger rum 2004-02-27 kl. 09.15 i sal D3 50,
Institutionen för pedagogik och didaktik, Mölndalsvägen 118
Författare: Kristina Ahlberg
Tel: 031-773 23 51
e-mail: Kicki.Ahlberg@ped.gu.se

Kontaktinformation
Anki Gustafsson
Tel: 031-773 22 95
anki.gustafsson@ped.gu.se

Göteborgs Universitet
Fakultetskansliet för utbildningsvetenskap
Forskarutbildningarna
Box 300
405 30 GÖTEBORG

Hällefors kommun i Bergslagen var länge ett traditionellt brukssamhälle. När delar av stålverket lades ned för drygt tio år sedan förlorade kommunen inte bara arbetstillfällen utan också sin identitet som bruksort. Hällefors profilerar sig i dag genom stora satsningar inom design, måltidskunskap (med Grythyttan som känt centrum) och teknik.

Satsningarna har genomsyrats av ett miljötänkande som nu fortsätter i en ovanligt konkret form. Hällefors har som enda svenska kommun bestämt sig för att fokusera på faktor 10, ett begrepp som innebär att material och energi ska utnyttjas tio gånger effektivare för att spara naturresurser. Om man till exempel ska renovera bostäder i kommunen ska de material som används vara tio gånger så miljövänliga som de gamla som ersätts.

– Det gäller för Hällefors kommun att förankra idén om faktor 10 i den kommunala organisationen, i det lokala näringslivet och i hela regionen, säger Anders Bro, forskare vid Novemus, Örebro universitet. Ambitionen är att arbetet med faktor 10 ska bidra till en ny lokal identitet för Hällefors som en pionjär inom arbetet med hållbar utveckling. Faktor 10 ska bli en motor för nytänkande.

Genom intervjuer, dokumentstudier och deltagarorienterade metoder ska Anders Bro och hans medarbetare följa utvecklingen i kommunen. De kommer att undersöka hur brett idén om faktor 10 nått ut bland politiker, tjänstemän och kommunanställda. Vilket genomslag har faktor 10 fått i den praktiska verkligheten? Vilka aktörer driver på?
Forskarna ska även analysera själva förändringsarbetet och vad som händer när en ny idé etableras och blir en del av människornas vardag. Hur inlärs ett nytt tänkande och vilka förändringar leder det till?

I projektet ingår kompetensutveckling för politiker och tjänstemän med seminarier och föreläsningar om hur faktor 10-tänkandet kan bli en del av den kommunala vardagen.

Kontaktinformation
Kontaktpersoner: Anders Bro, Örebro universitet, telefon 019-30 30 97 och Pentti Supponen, Hällefors kommun, telefon 0591-641 27.

Fotografi på Anders Bro finns på följande länk: http://stork.oru.se/massmedia/bildarkiv.html#bro

Thomas Hartman, företagsekonomi
Det senaste decenniet har vi kunnat bevittna en ökad konkurrens, vilket bland annat har lett till att företag blivit än mer intresserade av att kunna mäta och följa upp effektiviteten. Samtidigt finns det tydliga tendenser att inom den offentliga sektorn anamma metoder för prestationsuppföljning som utvecklats inom den privata sektorn. Hartmans forskning under senare år har handlat om metoder för att mäta effektivitet och prestationer, dels en utvärdering av sådana metoder, dels hur metoderna används i företag och offentliga organisationer. Hans tidigare forskning har behandlat prissättnings- och avregleringsfrågor, särskilt inom elsektorn och den finansiella sektorn.

Göran Rossholm, litteraturvetenskap
Han har bedrivit tre slags vetenskapliga verksamheter: litterär textanalys, skiftande teoretiska undersökningar och vetenskaplig textutgivning. Textanalysen har fr.a. gällt verk av Ibsen och Strindberg. Det teoretiska arbetet är utpräglat tvärvetenskapligt med inslag av filosofiska, semiotiska och språkvetenskapliga tankegångar. Grundläggande frågor som Vad är en föreställande bild?, Vilka bildlika fenomen förekommer i berättande skönlitteratur?, Hur förhåller sig läsaren av ett fiktionsverk till text och innehåll?, Vad kännetecknar en litterär tolkning? har behandlats i artiklar samt i boken To Be And Not to Be. On Interpretation, Iconicity and Fiction (2004). För närvarande arbetar Rossholm med berättelseteoretiska problem.

William L. Smith , indologi
Han har huvudsakligen forskat i nyindiska språk och litteraturer. Han har bland annat skrivit om olika folkliga versioner av Indiens nationalepos Ramayana, om hinduiska helgonlegender och om ormgudinnan Manasa. Han har även skrivit en omfattande bengaligrammatik. Bengali är ett av världens största språk och även ett viktigt invandrarspråk i Sverige.

Marta Szebehely, socialt arbete med inriktning mot omsorg
Hon har sedan mitten av 1980-talet forskat om omsorg, särskilt om äldreomsorgens vardag i ljuset av pågående socialpolitiska förändringar, och med fokus på såväl de hjälpbehövande äldre och deras anhöriga som på personalen och deras arbetsvillkor. Mellan 1999 och 2001 var hon en av ledamöterna av Kommittén Välfärdsbokslut, och sedan 2002 innehar hon en sexårig forskartjänst med inriktning mot jämställdhetsforskning, finansierad av Vetenskapsrådet. Tillsammans med professor Rosmari Eliasson-Lappalainen i Lund leder hon det av forskningsrådet FAS finansierade forskningsprogrammet ”Äldreomsorgens vardag och villkor”. På senare tid har hon främst varit inriktad på studier av de nordiska ländernas omsorgslösningar. En kvalitativ jämförande studie av hemtjänsten i fyra nordiska huvudstäder har nyligen (2003) publicerats i bokform, Hemhjälp i Norden – illustrationer och reflektioner.

Men vad säger tjejerna själva? Hur blir man egentligen tjej? Vad är normalt och onormalt, rätt och fel? Hur högt får man skratta och hur bredbent får man sitta innan man riskerar sitt rykte? Och hur förhåller det sig med begreppet hora?

I sin avhandling i socialantropologi har Fanny Ambjörnsson vid Stockholms universitet undersökt tjejers vardag och villkor. Under drygt ett år följde Ambjörnsson ett trettiotal tjejer mellan 16 och 18 år på skilda gymnasieprogram. Två klasser med olika syn på sig själva och varandra. Fram växer en bild som är mer komplicerad än den vi möter i medierna. Vi får veta hur tjejer både upprätthåller och utmanar föreställningar om den ”normala” tjejen. Vi får också en förståelse för vilken roll klass, sexualitet och etnicitet spelar i skapandet av genus. För medan tjejerna på samhällsprogrammet lättare tycktes leva upp till bilden av den normala tjejen, valde tjejerna på Barn- och Fritidsprogrammet andra vägar för att hantera krav och normer.

Genom att kombinera perspektiv på klass, genus, sexualitet och etnicitet visar Ambjörnsson hur vi får en ökad förståelse för hur det går till när tjejer försöker förhålla sig till kvinnoidealen. Vi förstår lättare hur det kom sig att Veronica kaxigt använde sig av positionen som hora, medan Karin förklarade att hora är det värsta man kan säga till en tjej. Vi förstår också vilken funktion begreppet kickers hade för de båda tjejgruppernas skapande av genusidentitet. Eller varför tjejerna i Barn- och Fritidsklasen inte ville ta ordet feminism i sin mun.

Doktorsavhandlingens titel:
I en klass för sig. Genus, klass och sexualitet bland gymnasietjejer. (Ordfront Förlag)

Disputationen äger rum fredagen den 20 februari kl. 10.00 i hörsal 4, hus B, Södra huset, Frescati. Opponent är professor Britta Lundgren, Umeå universitet..

Fanny Ambjörnsson nås på telefon 08-674 73 02 (Centrum för genusstudier, Stockholms universitet, 106 91 Stockholm) eller fanny.ambjornsson@socant.su.se

Ekbergs avhandling utgår från den kanadensiske filosofen och statsvetaren Charles Taylors teori om den moderna människans jagmedvetande och frihetsbegrepp. Ekberg sätter in den historiskt givna människan i den kyrkohistoriska och idéhistoriska utvecklingen och ger människan och hennes självmedvetande en central roll.

Avhandlingens syfte är att visa att Luleå stifts lågkyrkliga perspektiv på tron kan bedömas som mer framsynt jämfört med de som höll sig nära den strategi som den lundensiska högkyrkligheten tillämpade och försvarade i polemik mot den uppsaliensiska lågkyrkligheten under 1800-talets kyrkodebatt. En debatt. som kan sägas ha varit Svenska kyrkans tidiga reaktion på den moderna kulturens framväxt. En grundläggande tanke i avhandlingen är att lågkyrklighetens svar på den moderna människans växande jagmedvetande inte alltid bedömts på ett riktigt sätt på grund av att det idéhistoriska perspektivet inte tydligt nog tagits i beaktande.

En avgörande betydelse för den idéhistoriska utvecklingen fick upplysningstidens syn på kunskapen, i vilken människan och tillvaron ställdes mot varandra som två motsatta poler. Det objektiva tänkandet gavs prioritet över det subjektiva tänkandet. Mellan romantiken som filosofisk strömning och pietismen som teologisk, fanns ett visst ömsesidigt inflytande, då båda som en protest mot upplysningen var inriktade på att rädda människan från ”förnuftets dödliga grepp”. Med romantikens expressivism kom en ny människosyn, som åter kunde förena tanke och känsla som det sant mänskliga. Detta krav på autenticitet, att uttrycka ett ”äkta jag”, har blivit en hörnsten i den moderna kulturen.

1800-talets kyrkodebatt, i vilken högkyrklighetens intention var att övervinna den moderna individualismen, visar att lågkyrkligheten i sin kritik mot detta förhållningssätt mest sannolikt var influerad av expressivismen via pietismen.

Avhandlingen koncentrerar sig på Luleå stift under 1900-talets första hälft. Ekberg vill mena att lågkyrklighetens bejakande av det positiva i individualismen som en aspekt i den moderna människans identitet, kunde ge stiftet en speciell beredskap att möta den moderna samhällskulturen. Den art av individualism som formas genom expressivismen, vilken inte bara uppmärksammar människans språkliga natur utan även det mänskliga behovet av självförverkligande står inte i motsättning till den kristna tron. Snarare tycks det möjligt, att på grundval av Taylors teori om expressivismen, tala om Guds återkomst i den moderna kulturen.

Avhandlingens kritiska belysning får en samtidsrelevans, eftersom många av de problem som Luleå stift brottades med under 1900-talets första hälft fortfarande är föremål för diskussion.

Fredagen den 20 februari försvarar Mayvor Ekberg, institutionen för religionsvetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Se människan! En studie av Luleå stifts möte med den moderna kulturen.
Disputationen äger rum kl. 14.15 i Hörsal E, Humanisthuset, Umeå universitet.
Opponent är Ruth Franzén professor i kyrkohistoria, Teologiska institutionen i Uppsala.

Kontaktinformation
Mayvor Ekberg nås på:
Institutionen för utbildningsvetenskap, Luleå tekniska universitet.
Tel: 0920-49 24 10
Eller: 0911-104 75
E-post: Mayvor.Ekberg@lh.luth.se

– Jag har arbetat som specialpedagog i olika skolformer och bl.a. mött ungdomar med rörelsehinder. Under 90-talet insåg jag hur lite jag vet om ungdomars uppfattning av sin gymnasietid. Men jag har även sett begränsningar hos kollegor och arbetsledningar. Detta är upprinnelsen till avhandlingen. Gymnasieskolan saknar kompetens att möta alla elever. 98 procent av grundskoleeleverna går vidare till gymnasieskolan men 43 procent av lärarna upplever att de inte har kompetens att möta alla elever, enligt andra undersökningar.

Ungdomars röster lyfts fram
– Min avhandling lyfter fram några ungdomars röster och perspektiv när de går in i gymnasieskolan, under gymnasietiden men den speglar också ungdomarnas bilder tre år efter de lämnat gymnasieskolan. Det har varit viktigt att lyfta fram deras syn av levnads-, studie- och lärandesituation eftersom de alltsedan de varit små blivit skärskådade av professionella via exempelvis barnhälsovården, habilitering, skola m.m. Däremot har lite forskning ägnats åt ungdomars syn på omvärlden och ungdomars röster har sällan hörts.

– Studien bygger på djupintervjuer med de sju ungdomar som följts under sju års tid. De har alla gått på riksgymnasium, en skolform inom den reguljära gymnasieskolan. Ungdomarna har enligt skollagens formulering ”svåra rörelsehinder.” De har gått på sex olika gymnasieprogram och studietiden har varierat mellan fyra och fem år.

– Mitt fokus i avhandlingen är riktat mot samspel och påverkansprocesser. Det rör exempelvis samspel med lärare, ungdomar, assistenter m.fl. Det rör även ungdomarnas syn på vilket inflytande de har på lärande- och studiesituationen men även hela levnadssituationen.

Unga gillar tvära kast
Det viktigaste resultatet av studien är enligt Lena Lang att se hur olika ungdomarna ser på lärande, studie- och levnadssituation.

– Det finns en variation som består. Olikheterna mellan ungdomarnas bilder snarast förstärks under de sju år studien pågick. Det gäller både enskilda frågor och helhetssynen på gymnasietiden.

– Ungdomarna tycker om en innehållsmässig bredd och variation. Ja, de snarast längtar efter mer omväxling och tvärare kast. De skulle vilja ha mer kontakt med ungdomar utan funktionshinder. Ungdomarna pekar även på att de i första hand är ungdomar – inte i första hand funktionshindrade.

– I utvecklingshänseende tycker de flesta av ungdomarna att lärandeförmågan stärks och att de själva också utvecklas fysiskt. Samtliga tycker att det händer mycket socialt, oberoende av vilka utgångslägen de haft. De får fler kontakter, blir mer kompetenta socialt och alla tycker också att de utvecklar sin självständighet. De vill främst bli mötta som unga och studerande och de vill att omgivningens bild av vad som är normalt vidgas.

Tuff tid efter utbildningen
– Studien visar också att närmsta tiden efter gymnasiet är en kritisk period. Någon uttrycker det som om man väcks ur den dvala som gymnasietiden inneburit.

Plötsligt ska man klara allting själv; skaffa assistent, bostad och få till det med studier eller arbete. Ingen av ungdomarna fortsatte på den bana som gymnasieprogrammet riktat in sig på. Tre år efter gymnasieskolan var det bara en som var tillfreds med sin studie/arbetstillvaro. Han tyckte att han utvecklades och att det fanns en utvecklingspotential i jobbet. Ungdomarna tycker det är svårt att genomdriva sina framtidsplaner och menar att samhället inte ställer upp på rätt sätt för att livet ska fungera.

Lena Lang vill att ungdomarnas bilder, som ges i hennes avhandling, ska tas på allvar och ses som en tillgång.

– På längre sikt kan detta, i sin tur, minska glipan mellan att nästan alla ungdomar går i gymnasieskolan medan närmare hälften av lärarkåren inte anser sig ha tillräcklig kompetens att möta alla elever. Ungdomarna vet när något inte fungerar men upplever att de kan sakna ord, tid, kunskap eller makt för att komma tillrätta med skolsvårigheter.

– Att minska glipan handlar om många olika nivåer. Det rör alltifrån dem som fattar nationella och kommunala beslut till de lärare och klasskamrater som möter dessa elever. Men det rör självfallet även skolledningar som har möjlighet att stimulera lyhördhet, framförhållning, dynamiska förändringar i organisationer i stället för fastlåsta strukturer.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Lena Lang på tfn. 0733-13 52 99 eller e-post: lena.lang@utb.kristianstad.se