Vindkraftspolitiken i Sverige saknade kvantitiva mål fram till år 2002. Det energipolitiska beslutet 2002 fastställde att den årliga användningen av el från förnybara energikällor ska öka med 10 TWh till år 2010 från 2002 års nivå. Planeringsmålet för vindkraft blev 10 TWh till år 2015. Detta innebär en mycket kraftig utbyggnad av vindkraft, både på land och till havs.
Tekniska, ekonomiska, politiska och sociala faktorer påverkar vindkrafts-ut-byggnaden i Sverige. Dit hör till exempel politiska styrmedel för teknik- och marknadsutveckling, hur vindkraftsbranschen och konkurrensen mellan olika aktörer fungerar och hur vindkraften hanteras i den kommunala planeringen. Dessa frågor har analyserats i fyra olika forskningsprojekt vid Avdelningen för miljö- och energisystem, LTH. Sammantaget belyser studierna aspekter som både hindrar och driver vindkraftsutvecklingen i Sverige.
Den övergripande studien av vindkraftens utveckling i Sverige mellan 1975 och 2000, Styrmedel för vindkraftens utveckling i Sverige av Kerstin Åstrand och Lena Neij, analyserar energipolitikens och styrmedlens inverkan på teknik- och marknadsutveckling och ger förklaringar till varför vindkraftverk inte har installerats i högre uträckning.
Studien visar att energipolitik och styrmedel har format teknik- och marknadsutveckling av vindkraft i Sverige, både vad gäller teknikval och olika aktörers medverkan i vindkraftsutvecklingen. Tidig oflexibel styrning av teknik- och marknadsutveckling mot storskalig vindkraftsteknik och ett fåtal aktörer har begränsat teknik- och marknadsutvecklingen. Vidare har kortsiktighet och bristande kontinuitet i styrmedeln bidragit till en långsam utveckling av vindkraft i Sverige. Analyserna av teknik-, kostnads- och aktörsutveckling pekar på en marknad som med största sannolikhet behöver stödjas med kontinuerliga, långsiktiga och väl kombi-nerade styrmedel även i fortsättningen.
Rapporterna Borta med vinden: En analys av konkurrens mellan leverantörer av vindkraftverk i Sverige av Petter Rönnborg och Subcontractors and Component Suppliers in the Swedish Wind Power Industry av Linn Takeuchi Waldegren kartlägger vind-kraftsbranschen i Sverige. ”Borta med vinden” beskriver vindkraftsbranschen med fokus på branschstruktur, ekonomiska förutsättningar och konkurrens mellan aktörerna. Branschens utveckling och de olika aktörerna beskrivs. Slutsatserna visar att branschstrukturen är av oligopolkaraktär med begränsad konkurrens. Detta främst eftersom efterfrågan är mycket begränsad, aktörerna på köparsidan små och spridda samt att de politiska intentionerna varit otydliga. Problem med tillståndsprocessen bidrar också.
”Subcontractors and Component Suppliers in the Swedish Wind Power Industry” behandlar svenska underleverantörers möjligheter att utveckla marknadspositioner inom vindkraftsbranschen. Mycket av den efterfrågan som riktas mot underleverantörer handlar om kompetensområden där svensk industri traditionellt har ansetts stark så Sverige borde ha goda förutsättningar att ta en större markandsandel än vad som är fallet idag. Här studeras den svenska komponenttillverkningen, tillverkningen av vindkraftverk, utvecklingen av vindkraftsmarknaden i Sverige och internationellt, produktutvecklingen av vindkraftverk, relationer mellan komponenttillverkare och deras kunder, svenska företags exportbeteende samt företags köpbeteende.
Kommunerna är en viktig aktör i vindkraftssammanhang, inte minst som planeringsinstrument. Jamil Khans studie, Wind power planning in three Swedish municipalities, visar just den kommunala planeringens roll på implementeringen av vindkraft. Han jämför vindkraftsplaneringen i de tre halländska kommunerna Laholm, Halmstad och Falkenberg. De har liknande fysiska förhållanden för vindkraft men uppvisar tydliga skillnader i till-vägagångssätt vid planering. Detta har lett till skillnader i utbyggnaden av vindkraft.
Kontaktinformation
Frågor besvaras av författarna:
Kerstin Åstrand, e-mail: Kerstin.Astrand@miljo.lth.se, tel: 046-222 8645.
Petter Rönnborg, Handelshögskolan, Göteborgs universitet. E-mail: petter.ronnborg@handels.gu.se
Linn Takeuchi Waldegren, e-mail: Linn.Takeuchi_Waldegren@miljo.lth.se, tel: 046-222 9543.
Jamil Khan, Jamil.Khan@miljo.LTH.se, tel: 046-222 8639.
Stroke är den tredje vanligaste dödsorsaken och den vanligaste orsaken till handikapp i vuxen ålder i den industrialiserade världen. I Sverige insjuknar cirka 25 000 personer varje år. Möjligheterna att behandla patienterna efter det mest akuta skedet har varit begränsade. Patienter med stora hjärnskador har ofta en sänkt medvetandegrad, som gör att de är mycket svåra att ens börja rehabilitera.
Nu finns det dock hopp om en ny behandlingsstrategi. Ett flertal nyligen publicerade studier har gjorts där läkemedlet dexamfetamin har givits under den första veckan efter insjuknandet dels för sig och dels i kombination med sjukgymnastik. Forskningen har bedrivits på neurologiska kliniken på Karolinska sjukhuset och resultaten presenteras i Louise Martinssons avhandling denna vecka.
Även om studierna är förhållandevis små är resultaten är lovande, patienter som fick dexamfetamin efter insjuknande i hjärninfarkt, den vanligaste formen av stroke, återhämtade sig fortare under själva behandlingstiden än patienter som fick placebo. Vidare såg man att dexamfetaminet möjliggjorde sjukgymnastisk behandling för de patienter som till följd av stora hjärninfarkter var vakenhetssänkta och som utan amfetaminet hade svårt att delta aktivt i sin träning.
Verkningsmekanismen är okänd men troligtvis är det amfetaminets förmåga att påverka nivåerna av olika neurotransmittorer i hjärnan, främst noradrenalin, som ligger bakom återhämtningen. Nivåerna av bl a noradrenalin i hjärnan sjunker efter en stroke och genom att återställa balansen verkar hjärnan påverkas på ett för återhämtningen gynnsamt sätt.
Mycket forskning på området återstår dock innan behandlingen kan komma att användas annat än i forskningssyfte. Resultaten från studierna på Karolinska sjukhuset måste bl a bekräftas med avseende på att amfetaminet är säkert att använda ur biverkningssynpunkt. För närvarande pågår ett flertal studier internationellt, där effekten av dexamfetamin i kombination med sjukgymnastik undersöks.
Avhandlingens titel:
Facilitation of recovery after ischemic stroke. Early dexamphetamine and physiotherapy treatment.
Författare:
Louise Martinsson, Institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet,
Tel. 08-517 706 97, 070 628 9137 eller mail louise.martinsson@ks.se
Disputation:
Fredag 19 december 2003, kl. 9.00, Kugelbergsalen, Neurologiska kliniken, Karolinska sjukhuset, Solna.
Avhandlingen abstract (pdf) finns på: http://diss.kib.ki.se/2003/91-7349-668-5/
Det är dessa frågor som Folke Tersman ägnat sig åt. I sin doktorsavhandling utforskade han idén att vi kan underbygga våra värderingar genom att skapa ett logiskt sammanhang (”koherens”) bland dem.
På senare år har han intresserat sig för förekomsten av oenighet i moraliska frågor, både inom och mellan kulturer. Han anser att de stora skillnaderna ger stöd för tanken att våra moraliska ställningstaganden utgör en typ av känslomässiga inställningar, och att denna tanke i sin tur passar väl ihop med en evolutionistisk förklaring av vår känslighet för moraliska överväganden.
Folke Tersman kan nås på 08-16 21 07.
I en flygcockpit finns ett stort antal olika larmenheter. Om något händer med planet kanske tjugo larm går igång samtidigt, lampor blinkar och en mängd olika pipljud signalerar med hög ljudstyrka. Larmen behövs naturligtvis, men de kan också förvirra piloten när det blir för många att hålla reda på samtidigt och man måste komma ihåg vad alla ljud och signaler betyder. Ett problem som varit känt sen ganska länge.
Med detta i tankarna började Pernilla att doktorera. Att designa larmsystem ligger inom fältet cognitive engineering, teknikforskning anpassad efter hur hjärnan uppfattar olika typer av information. Design av datagränssnitt är ett annat område där cognitive engineering har stor betydelse.
Snart fann Pernilla att varningsljuden forskningsmässigt var helt underutvecklade jämfört med till exempel visuella varningstecken. Larmljud har tekniskt sett varit mer eller mindre likadana i många år. Det är tongeneratorer som skapar enkla ljudpulser med olika frekvenser. Hög ljudstyrka och hög frekvens har varit modellen. Det fungerar bra när det finns ett eller två möjliga larm, men problemen uppstår när det blir en osammanhängande kakafoni av olika pip.
Så Pernilla började undersöka hur vi associerar vissa ljud som är mer naturliga, i bemärkelsen att vi har stött på dem förut, och om det blir lättare att komma ihåg dem när man ger dem vissa betydelser. Hon fann att det var lättare att komma ihåg vad ett larmljud betydde om man kunde associera det med något känt och det var också mycket lättare för folk att skilja på fler typer av ljud. Ungefär på samma sätt som det är lättare att skilja på många olika ansikten än på många likartade bilder på intetsägande mönster.
Avhandlingens syfte är helt enkelt att beskriva en metod för hur man kan gå till väga inom industrin när man ska designa ljud som ska beskriva olika funktioner.
Avhandlingens namn: Design of natural warning sounds i human-machine systems
Industriell arbetsvetenskap.
Tid och plats: fredag 19 december, kl14.00, sal E1, Lindstedtsvägen 3
Kontaktinformation
Kontaktpersoner: Pernilla Ulfvengren, 070-787 09 06, 08 790 84 83,
Frågan ställs av Andreas Ryve, doktorand i matematik med ämnesdidaktisk inriktning, vid Mälardalens högskola. I en licentiatavhandling – den första i Sverige i matematik med ämnesdidaktiskt inriktning – har han studerat hur ingenjörsstudenter arbetar i grupp i matematikundervisningen.
– Visst är algoritmer och metoder för att lösa uppgifter en viktig del av matematiken, men det finns många andra moment som skulle kunna göra matematikundervisningen mer meningsfylld för eleverna/ studenterna, menar Andreas Ryve som i sin licentiatavhandling särskilt har intresserat sig för hur studenterna kan använda sig av begreppskartor i undervisningen.
Flera förslag hur man ska komma tillrätta med den ensidiga matematikundervisningen har presenterats av forskare, som t ex mer verklighetsbaserade problem, uppgifter som inte går att lösa med enbart algoritmisk kunskap eller mer matematikkunskap hos matematiklärare.
Olika undervisningsmetoder prövas för att eleverna/ studenterna ska bli mer aktiva under lektionerna, t ex har grupparbeten i matematikundervisningen blivit vanliga på landets högskolor. Frågan är om dessa grupparbeten blir effektiva och matematiskt produktiva om studenterna tillsammans enbart prövar vilka algoritmer som fungerar för en viss typ av uppgift?
I Andreas Ryves studie fick studenterna fick i uppgift att tillsammans konstruera en s.k. begreppskarta i kursen linjär algebra. Syftet med begreppskartor är att studenter ska reflektera över vilka begrepp de har räknat med och hur dessa begrepp är relaterade till andra begrepp inom matematiken.
Egenskapen att begreppskartor går att använda på alla skolnivåer, inom många ämnen och på många olika sätt gör den extra intressant att undersöka.
Andreas Ryves studie visar att ingenjörsstudenternas kommunikation i grupperna när de konstruerar begreppskartor är både effektiva och matematiskt produktiva. Studien föreslår att begreppen effektiv och matematisk produktiv kommunikation behöver diskuteras och preciseras. I studien presenteras också förslag på hur metoderna för analys av grupparbeten inom matematik skulle kunna förbättras.
Titel på avhandlingen är ”Collaborative concept mapping in linear algebra” och den läggs fram torsdag 18/12 kl 13.15 i sal Kappa, Mälardalens högskola, Hus U, Högskoleplan, Västerås.
Kontaktinformation
Mer information ges av
Andreas Ryve på tel 021-10 15 77, 0708-87 02 80 eller e-post: andreas.ryve@mdh.se.
Kristina Eneroth vid Meteorologiska institutionen, Stockholms universitet, beskriver i sin doktorsavhandling resultat från ett mätprojekt över skogarna i Sibirien. Resultaten belyser svårigheter med att bestämma skogens upptag av koldioxid från atmosfären på en kontinental skala.
I början av 1990-talet publicerades ett par vetenskapliga artiklar som pekade på ett stort kolupptag från atmosfären någonstans i skogarna på norra halvklotets mellanbredder. Efterföljande studier har bekräftat dessa resultat. Frågan är nu var denna kolsänka är belägen – Nordamerika eller Eurasien? Hur stor är den? Hur varierar den? Vad är de underliggande processerna? För att besvara dessa frågor krävs uppbyggnad av ett mätprogram som kan bestämma kolflödena till och från atmosfären på regional och kontinental skala. Ett ytterligare motiv för att bestämma denna kolbalans tillkom i mitten av 1990-talet i och med det s.k. Kyotoprotokollet som ger ett utrymme för att använda t.ex. .växande skog för att räkna av åtagandena om att minska koldioxidutsläppen.
Svårigheten med att mäta koldioxidflöden från skog till atmosfär är att markflödena varierar mycket både i tid och rum. Detta gör att det är svårt att göra mätningar som är representativa för en längre period eller ett större område. Kristina Eneroth visar att för att kvantifiera kolupptaget över Sibirien krävs flygplans- och markmätningar med en mycket hög upplösning i både tid och rum. Att genomföra mätningar med sådan hög upplösning är inte realistiskt. För att kunna uppskatta den regionala kolbalansen krävs därför andra metoder såsom t.ex. datamodeller eller satellitmätningar. Direkta mätningar kan här spela en viktig roll för att validera koldioxidberäkningar från t ex regionala transportmodeller.
Klimatet i inre Sibirien karakteriseras av stora variationer från år till år vilket ger möjlighet att undersöka hur förändringar i klimatet påverkar de terrestra ekosystemen. Detta är en viktig fråga då globala klimatmodeller indikerar extra stora temperaturökningar i Sibirien under det kommande århundradet. Frågan är hur en sådan klimatförändring kan komma att påverka kolbalansen i Sibiriens skogar? Ger en uppvärmning upphov till ökad respirationshastighet och därmed ett ökat koldioxidutsläpp från vegetationen? En annan central fråga är hur en temperaturökning skulle kunna komma att påverka kolbalansen i områden av permafrost. En upptining av den sibiriska tundran väntas leda till ökade utsläpp av metan (vilken liksom koldioxid är en viktig växthusgas) och därmed ytterligare öka på uppvärmningen av atmosfären. För att upptäcka sådana långsiktiga förändringar krävs långsiktiga observationsstrategier.
Doktorsavhandlingens titel: Atmospheric Transport of Carbon Dioxide and Other Trace Species in Northern Latitudes.
Disputationen äger rum fredag den 19 december kl. 10:00 i G-salen, Arrheniuslaboratoriet, Frescati.
Kristina Eneroth kan nås på telefon 08-16 23 50, mobil 070-399 46 92, e-post kristina.eneroth@misu.su.se (Meteorologiska institutionen, Stockholms universitet, 106 91, Stockholm)
Bankblod är en bristvara. Dessutom kan transfusion av bankblod vara förenat med infektionsrisker. Att tappa en patient på blod inför en planerad operation, så kallad egenblodgivning, är ett etablerat alternativ som för vissa patientgrupper även har medicinska fördelar. För cancerpatienter kan den på immunsystemet hämmande effekten av bankblod vara skadlig, men det är svårt att hinna med egenblodgivning eftersom det är viktigt att operation sker så snabbt som möjligt. Egenblodgivning börjar vanligen fyra till sex veckor före en planerad operation och blod tappas en gång per vecka.
För att öka volymen av eget tappat blod inför en planerad gynekologisk canceroperation kan kvinnan behandlas med det kroppsegna hormonet erytropoietin, ett hormon som stimulerar nybildning av blod. Andra studier har visat att sådan behandling kan trycka ned kroppens egen produktion av hormonet efter operationen och också stimulera frisättning de inflammatoriska mediatorerna, det vill säga substanser som stimulerar inflammation. Denna studie ger inte stöd för dessa negativa effekter. Genom behandling med erytropoietin förhindrades en av sju kvinnor att hamna under blodvärdesgränsen för tappning.
I många länder är det vanligt med egenblodgivning. I Sverige däremot är verksamheten begränsad och bara 0,2 procent av de årligen cirka 450 000 transfunderade blodpåsarna är patienternas egna. Leg läkare Monica Hyllner, som skrivit den aktuella avhandlingen, anser därför att det krävs en satsning på verksamheten för att svenska patienter som ska genomgå planerad kirurgi ska kunna erbjudas möjligheten att tappas på eget blod.
För mer information kontakta:
Leg läkare Monica Hyllner, telefon: 031-342 10 00, mobiltelefon: 0736-97 25 66, e-post: monica.hyllner@vgregion.se
Handledare:
Docent Anders Bengtsson, telefon: 031-343 48 81, e-post: anders.bengtsson@vgregion.se
Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, institutionen för de kirurgiska disciplinerna, avdelningen för anestesiologi och intensivvård
Avhandlingens titel: Preoperative Deposit of Autologous Blood: Effects on Inflammatory Mediators
Avhandlingen är försvarad.
Kontaktinformation
Ulrika Lundin, informatör/pressansvarig
Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet
telefon: 031-773 38 69, mobiltelefon: 070-775 88 51
e-post: ulrika.lundin@sahlgrenska.gu.se
Sammantaget innebär avhandlingen att ett alternativt sätt att skräddarsy doser av cellgifter har studerats och visat sig fungera. Om metodens fördelar jämfört med standardbehandling kan verifieras i den uppföljande studie som nyligen genomförts på drygt 1500 patienter i Sverige och Danmark, kan vi stå inför en genomgripande förändring inom behandlingen av cancer som sträcker sig långt utanför bröstcancerområdet. En uppenbar fördel med metoden, förutom färre biverkningar och minskad risk för underdosering, är att den skulle kunna ge bättre möjlighet att avgöra värdet av nya cellgifter eftersom man med skräddarsydd dosering sannolikt kan undvika felaktiga doseringar i en högre utsträckning än tidigare.
Vid cancerbehandling bestäms vanligen cellgiftsdoserna utifrån patientens kroppsyta som tar hänsyn till längd och vikt. Denna metod har visat sig otillräcklig för justering av skillnader i cellgiftsmängd i blodet mellan olika patienter. Vissa patienter blir överdoserade med kraftiga biverkningar till följd, medan andra blir underdoserade med risk för otillräcklig effekt på tumören.
Henrik Lindman har studerat en metod att skräddarsy en lagom dos för varje patient. Detta sker genom att man mäter sänkningen av, framför allt, vita blodkroppar efter varje behandling och därefter justerar nästföljande behandling. Metoden visade sig vara framgångsrik i de tre olika pionjärförsök som genomfördes på kvinnor med bröstcancer.
Skillnader i tolererad cellgiftsdos skiljde sig upp till tre gånger mellan olika patienter, vilket bland annat kan bero på genetiska skillnader i känslighet. I ett nordiskt samarbetsprojekt behandlades 525 kvinnor med bröstcancer med hög risk för återfall. Hälften av patienterna fick 9 doser av skräddarsydd behandling medan den andra hälften fick högdosbehandling med benmärgstransplantation efter tre standarddoserade cellgiftskurer. De patienter som fick skräddarsydd behandling fick i mindre grad återfall av bröstcancern (28% jämfört med 37% efter 3 år).
I de övriga två studierna behandlades 26 respektive 44 patienter med spridd bröstcancer. Även här var behandlingseffekten god jämfört med tidigare erfarenheter (81% respektive 63% fick en kraftfull tumörminskning). De kvinnor som klarade de högsta doserna hade inte flera generella biverkningar än de som blev inställda på de lägre doserna.
Namn: Henrik Lindman
Avhandlingens titel: Individually Tailored Toxicity-based
Chemotherapy: Studies on Patients with Primary and Metastatic Breast
Cancer
Institution: Institutionen för onkologi, radiologi och klinisk immunologi
Opponent: Professor Bo Nordenskjöld, Linköpings universitet
Disputationen äger rum: Lördagen 20 december, kl. 9.15 i Rudbeckssalen, Rudbeckslaboratoriet.
Personfoto finns på:
http://www.info.uu.se/pressmapp/HenrikLindman1.jpg och
http://www.info.uu.se/pressmapp/HenrikLindman2.jpg
Kontaktinformation
Henrik Lindman kan nås på 018-611 9142, 070-688 4878 eller via e-post
Henrik.Lindman@onkologi.uu.se, Henrik.Lindman@Akademiska.se
Det står klart sedan den miljöstrategiska stiftelsen, Mistra, beslutat att anslå åtta miljoner kronor för att finansiera en tvåårig uppbyggnad. Om verksamheten utvecklas som beräknat, planeras för ett fortsatt och
växande stöd med upp till åtta miljoner kronor årligen under ytterligare åtta år.
Den senaste tiden har klimatfrågorna på nytt hamnat i hetluften, sedan Ryssland gett olika besked om huruvida man är villigt att ratificera det så kallade Kyoto-protokollet. I detta utfäster sig OECD-länderna och
länderna i det forna östblocket att minska utsläppen av sex olika växthusgaser fram till år 2012 jämfört med 1990. För att avtalet ska träda i kraft måste Ryssland vara med (USA och Australien har sedan tidigare ställt sig utanför samarbetet).
Kyoto-diskussionerna är bara ett exempel på förhandlingar kring de globala klimatfrågorna. LiU-forskarna ska i det nya forskningsprogrammet bland annat studera hur samspelet mellan vetenskapliga experter och politiska beslutsfattare fungerar i dessa sammanhang. Vilken kunskap efterfrågas och vilken erbjuds? Vilken roll spelar olika typer av experter? Vilken kunskap kommer att behövas i framtiden?
Tre arenor står i centrum: arbetet inom ramen för FN:s klimatpanel och klimatkonvention (där bl.a. Kyoto-diskussionerna förs), klimatförhandlingarna rörande Arktis samt insatser för att göra samhället mer anpassat till extrema väderförhållanden.
Forskningsprogrammet är tvärvetenskapligt, med medverkan av såväl samhälls- som naturvetenskapliga forskare. Det ska genomföras i samarbete med SMHI, framför allt klimatforskarna vid Rossby Center, och med forskargrupper i USA, Brasilien och Kina.
Programmet kommer att ledas av professor Gunilla Öberg, verksam inom det miljövetenskapliga området vid Campus Norrköping.
Kontaktinformation
Professor Gunilla Öberg, 011-36 31 82 eller 070-309 06 21.
Forskningslektor Björn-Ola Linnér 013-28 29 66 eller 070-308 40 37.
Så har till exempel personer från de högre klasserna som begått självmord vanligtvis sluppit undan de straff som personer från lägre klasser utsattes för. Det kan bero på flera faktorer. Att arbetare och slavar tog sitt kapital – sin förmåga att arbeta – med sig i graven, medan medlemmar av de högre klasserna lämnade sin förmögenhet efter sig kan ha bidragit till att de förras självmord accepterats i mindre utsträckning än de senares. Även självmord begångna av våldtagna kvinnor har varit relativt accepterade och ibland till och med lovsjungits. Detta kan ha varit ett subtilt resultat av manlig sexuell avundsjuka – en våldtagen kvinna kan ha blivit gravid med en främmande mans avkomma.
Även idag verkar vissa självmord accepteras i högre utsträckning än andra. Vissa under-sökningar har funnit att acceptansen ökar med åldern på den som begått själmord. Det visar Kimmo Sorjonen i sin avhandling som han nyligen lagt fram vid Psykologiska institutionen vid Stockholms universitet. Där visar han att självmord accepteras i större utsträckning om offret är socialbidragstagare snarare än välbärgad, barnlös snarare än förälder samt förlamad. Dessa skillnader kan möjligtvis bero på att vissa människors liv uppfattas ha ett lägre respektive högre värde för samhället. Skillnaden i acceptans kan också bero på att vissa liv uppfattas ha ett lägre värde för individen själv.
Doktorsavhandlingens titel: For whom is suicide accepted?
Kimmo Sorjonen kan nås på telefon 08-16 39 44 (Psykologiska institutionen, Stockholms universitet, 106 91 Stockholm) eller e-post m71ks55t@psychology.su.se
I Anna Hjelmstedts avhandling redovisas hur par som sökt för att påbörja en IVF-behandling (provrörsbefruktning)upplever stress relaterad till infertiliteten. Kvinnorna reagerade starkare på infertiliteten än männen och de kände en stark önskan att få barn. De fick mer socialt stöd än männen. Männen uppfattade att de mest centrala aspekterna av infertiliteten var att uppfylla den manliga rollen och de kände en social skyldighet att bli förälder.
En longitudinell studie med kvinnor, som blivit gravida efter en provrörsbefruktning, och deras partners visar att både kvinnorna och männen var mer oroliga för att förlora graviditeten jämfört med en kontrollgrupp. Kvinnorna upplevde graviditeten mer positivt och de förväntade sig i lägre grad att det kommande föräldraskapet skulle komma att inkräkta på deras frihet. Männen var mer oroliga för att barnet skulle skadas i samband med förlossningen. De IVF-par som hade upplevt infertiliteten mest negativ reagerade också starkast känslomässig under graviditeten.
Resultat av intervjuerna med IVF-paren tyder på att en del kvinnor och män upplever infertiliteten som känslomässigt påfrestande även sedan de har fått barn. Vissa par är tveksamma till att göra en ny IVF-behandling då man inte vill utsätta sig för den psykologiska och fysiska stress som en ny behandling innebär. De flesta av föräldrarna kommer att berätta för barnen om IVF-behandlingen, men vissa är ambivalenta då de är oroliga för omgivningens och barnens reaktioner.
Majoriteten av föräldrarna tror sig uppleva föräldraskapet annorlunda än föräldrar utan tidigare infertilitetsproblem. Det vanligaste skäl som uppgavs var att de upplevde att de är mer känslomässigt engagerade i sina barn och att de är mer toleranta och beredda att tackla problem i föräldrarollen.
Sammanfattningsvis visar resultaten att gendertillhörighet, d.v.s. att vara kvinna respektive att vara man, påverkar hur infertilitet upplevs och hur man väljer strategier när det gäller att hantera infertilitetsstress. Inom mödrahälsovård och förlossningsvård, är det viktigt att vara medveten om att IVF par kan ha en förhöjd grad av oro och samtidigt är det av vikt att stödja dem att se på sin graviditet och förlossning som naturliga processer.
Avhandlingens titel:
In vitro fertilization – emotional reactions to treatment, pregnancy and parenthood
Författare:
Anna Hjelmstedt, Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet, tel 08-517 793 91 eller mail: anna.hjelmstedt@kbh.ki.se
Hela avhandlingen (pdf) och abstract finns på:
http://diss.kib.ki.se/2003/91-7349-715-0
– Det är mycket tveksamt om läroplanernas målstyrning är förenlig med ett interkulturellt synsätt, konstaterar doktorand Monica Eklund.
För att uppnå det övergripande målet – att undersöka om den obligatoriska grundskolan ger barn och ungdomar kunskaper och färdigheter som behövs i ett mångkulturellt samhälle – har två studier genomförts.
– Syftet med de två studierna var att jämföra statens intentioner med ett interkulturellt synsätt, med vad som kommer till uttryck i läroplanerna och med vad eleverna anser att de verkligen lärt sig, kommenterar Monica Eklund.
Den första studien visar att regeringens beslut om ett interkulturellt synsätt bara delvis kommer till uttryck i bland annat läroplaner. Efterföljande studie visar att elever i skolår nio i stor utsträckning instämmer i de interkulturella målen. Men – de anser inte att det är skolan som främst bidragit till lärandet.
En orsak till skillnader mellan intentioner och realitet är att de interkulturella målen inte prioriteras och att läroplanen främst tillgodoser behoven hos elever med svenska som modersmål. Undervisningen för elever med annat modersmål är ofta separerad från övrig undervisning och till exempel modersmålsundervisningen för ofta en undanskymd och ifrågasatt tillvaro. Modersmålslärare och lärare i svenska som andraspråk samt elever med annat modersmål än svenska blir därför ofta marginaliserade i skolans verksamhet. Möjligheterna till interkulturella möten och interkulturellt lärande mellan elever med olika bakgrund begränsas.
– Jag hoppas att man tar dessa problem på allvar när man fortsätter med att forma framtidens skola. Sverige är ett mångkulturellt samhälle och skolan är en viktig plats för att skapa förutsättningar för ett positivt interkulturellt synsätt och lärande i samhället i stort, avslutar Monica Eklund.
I sin avhandling har Monica identifierat en central motsättning i dagens målstyrda system:
– Interkulturellt lärande förutsätter en process. Det är knappast möjligt att separera undervisningens mål från vägen dit, anser Monica.
Disputationen äger rum måndagen den 15 december kl. 13.00 i Aula Sigma, Mitthögskolan, campus Härnösand.
Kontaktinformation
Frågor kan ställas till:
Doktorand Monica Eklund, Mitthögskolan Härnösand/Forskarutbildningen i Lärande, Luleå, 0611-861 89, 070-329 97 96
Nurr1 är ett mycket viktigt protein som behövs under embryonalutvecklingen för att dopaminproducerande celler i hjärnan skall bildas. Nurr1 fortsätter också att vara uttryckt även i den vuxna hjärnan, bl a i hjärnans dopaminceller.
I ett arbete som gruppen publicerade i Nature tidigare i år framgick att kärnreceptorn Nurr1 saknar egen ligand, dvs är en så kallad orphan receptor.
Nu visas att Nurr1 istället kan fungera som partner för en annan kärnreceptor som kallas RXR. Nurr1 och RXR bildar ett komplex som kan stimulera dopamincellernas förmåga att överleva bättre när en ligand för RXR är närvarande. Även andra nervceller som uttrycker Nurr1 svarar på RXR+ligand på likartat sätt.
Kärnreceptorer är betraktade som en av de viktigaste måltavlorna för läkemedelsutveckling och flera läkemedelsbolag har fokuserat på Nurr1 för dess potentiella betydelse i Parkinsons sjukdom.
Bakgrund
Många avgörande funktioner i cellen styrs av kärnreceptorer, som när de aktiveras skickar signaler till DNA att uttrycka vissa gener. Aktiveringen sker vanligen genom att specifika ämnen som kommer in i cellen fungerar som ligander, dvs fäster vid receptorn. Den ligand-bindande delen av receptorn ser ut som en hålighet där liganden passar in precis, som hand i handske. För många kända kärnreceptorer har man hittills inte lyckats identifiera någon ligand, de kallas därför orphan receptors, ”föräldralösa”. Forskargruppen vid Karolinska Institutet har länge studerat Nurr1, som är just en s k orphan receptor, besläktad med steroidhormonreceptorer.
För mer information kontakta:
Professor Thomas Perlmann, Ludwiginstitutet för cancerforskning och Institutionen för cell- och molekylärbiologi, Karolinska Institutet,
tel. 08-524 871 06 eller mail thomas.perlmann@licr.ki.se
Publikation:
Nurr1-RXR heterodimers mediate RXR ligand-induced signaling in neuronal cells
Wallén-Mackenzie Å, Mata de Urquiza A, Petersson S, Rodriguez FJ, Friling S, Wagner J, Ordentlich P, Lengqvist J, Heyman RA, Arenas E, Perlmann T.
Genes and Development, 15 december 2003.
Undersökningar har gjorts av friska vuxna försökspersoner medan de utförde olika träningsuppgifter för arbetsminnet. Hjärnans aktivitet registrerades med magnetkamera, i så kallad fMRI, före, under och efter träningen. Träningen pågick dagligen i fem veckor. Resultaten visar att aktiviteten ökade i vissa specifika delar av hjärnan. Detta tyder på att de delar av nervsystemet som styr arbetsminnet är föränderliga och därmed möjliga att påverka. Metoden att systematiskt träna arbetsminnet kan därför troligen få betydelse som behandling av kognitiva problem vid sjukdom eller skada i nervsystemet, t ex efter en stroke.
Arbetsminnets kapacitet har hittills ansetts vara konstant. På senare tid har dock rapporter kommit som antyder att arbetsminnet kan förbättras om det tränas. Arbetsminnet skiljer sig från långtidsminnet så att det ansvarar för informationsintag, koncentrationsförmåga, problemlösning och korttidsminne. Om man liknar hjärnan vid en dator så är arbetsminnet det man har uppe på skrivbordet, medan långtidsminnet är hårddisken.
Forskargruppen har tidigare rapporterat hur samma typ av träningsmetod kan lindra symptomen vid ADHD, särskilt avseende koncentrationssvårigheter.
För mer information kontakta:
Pernille Olesen, tel. 08-517 773 48 eller mail: pernille.olesen@kbh.ki.se
alternativt
Helena Westerberg, tel. 073 980 1615 eller mail: helena.westerberg@kbh.ki.se
båda vid Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet.
Publikation:
Increased prefrontal and parietal activity after training of working memory
Olesen PJ, Westerberg H, Klingberg T.
Nature Neuroscience Online 14 december 2003.
Med hjälp av en ny enklare och bättre metod har den tid det tar för födan att passera genom mag-tarmkanalen undersökts. Metoden innebär att de som ska undersökas får en måltid där små plastkulor blandats i maten. Sedan genomlyses undersökningspersonerna med en mycket låg röntgenstrålning som gör att läkaren kan se var i kroppen plastkulorna befinner sig och därmed se hur snabbt födan tar sig igenom magen och tarmen. I undersökningsgruppen fanns såväl överviktiga som under- och normalviktiga personer.
Resultaten visar att matens transporthastighet genom kroppen beror på personens kroppssammansättning. Hos överviktiga passerar maten snabbare, hos magra långsammare. Kroppen anpassar på detta vis näringsupptaget så att den hos magra personer försöker få ut så mycket näring som möjligt, medan den hos överviktiga försöker minska näringsupptaget genom att låta föda passera snabbare.
Avhandlingen visar vidare att övervikt hos en del personer kan leda till diarré. Detta beror på ökad utsöndring av kroppens naturliga laxermedel, gallsalter, till tarmen. Eftersom patienterna drabbas av diarré tas mindre näring upp av tarmen, vilket då är ett sätt för kroppen att anpassa näringsupptaget.
Den nya metoden som presenteras i avhandlingen gör att det nu både blir lättare och billigare att upptäcka denna form av diarré.
För mer information kontakta:
Leg läkare Riadh Sadik, mobiltelefon: 0733-64 13 55, mini-call: 0740-34 89 24, telefon (hem): 0302-438 89, e-post: riadhsadik@hotmail.com
Handledare:
Professor Hasse Abrahamsson, telefon: 031-342 10 00, e-post: hasse.abrahamsson@medic.gu.se
Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, institutionen för invärtesmedicin
Avhandlingens titel: Gastrointestinal Transit in Health and Disease
Avhandlingen försvaras fredagen den 19 december 2003, klockan 13.00, i sal F3,
Sahlgrenska universitetssjukhuset/Sahlgrenska, Göteborg
Kontaktinformation
Ulrika Lundin, informatör/pressansvarig
Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet
telefon: 031-773 38 69
mobiltelefon: 070-775 88 51
e-post: ulrika.lundin@sahlgrenska.gu.se
Under åren 1989-1996 bjöds 30- och 35-åriga kvinnor och män i Skaraborgs län in till sin vårdcentral för en hälsoundersökning med en sjuksköterska. Undersökningen omfattade analys av livsstilen vad gällde tobak, alkohol, mat, motion och stress. Dessutom mättes blodtryck, kolesterol och vikt. I det efterföljande hälsosamtalet användes en pedagogiskt utformad så kallad Hälsokurva för att ge deltagarna en samlad bild av olika frisk- och riskfaktorer.
I den utvärdering, som redovisas i avhandlingen, sågs förbättringar avseende matvanor och motion bland dem som deltagit i hälsosamtalen. De förbättrade vanorna fick flera positiva effekter som minskad vikt och lägre kolesterolvärden. I Habo kommun, som deltog i full utsträckning i programmet, minskade den åldersjusterade dödligheten i hjärtinfarkt kraftigt jämfört med övriga Sverige. Detta tolkas som en effekt av de förebyggande insatserna i kombination med de samhällsinriktade åtgärderna som genomfördes i samarbete mellan kommunen och vårdcentralen.
Hälsosamtalen var en del i det omfattande hälsofrämjande programmet Lev hela livet. Programmet hade utöver det individinriktade hälsosamtalet en samhällsinriktad ansats med lokala radioprogram, egen hälsotidning och utbildning av personal i livsmedelsbutiker.
Avhandlingen visar på en modell för förebyggande av hjärtinfarkt som är möjlig att införliva i vårdcentralernas hälsoarbete.
För mer information kontakta:
Distriktsläkare/leg läkare Hans Lingfors, telefon 036-32 52 04, mobiltelefon: 070-342 85 03, e-post: hans.lingfors@lj.se
Handledare:
Professor emeritus Calle Bengtsson, e-post: calle.bengtsson@allmed.gu.se
Professor Lauren Lissner Östlund, telefon: 031-773 68 47, e-post: lauren.lissner@medfak.gu.se
Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, institutionen för samhällsmedicin, avdelningen för allmänmedicin
Avhandlingens titel: Prevention of Ischaemic Heart Disease in Primary Health Care. Experiences from a Health Promotion Programme
Avhandlingen är försvarad.
Ulrika Lundin, informatör/pressansvarig
Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet
telefon: 031-773 38 69, mobiltelefon: 070-775 88 51
e-post: ulrika.lundin@sahlgrenska.gu.se
Kontaktinformation
Ulrika Lundin, informatör/pressansvarig
Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet
telefon: 031-773 38 69, mobiltelefon: 070-775 88 51
e-post: ulrika.lundin@sahlgrenska.gu.se
