Ett internationellt forskarteam har studerat fiskar som finns bevarade i det fossilerade sötvatten-ekosystemet Tanis i North Dakota i USA. Här blev bland annat störar och paddelstörar offer för Chicxulub-meteoritnedslaget som markerade slutet på kritaperioden och dinosauriernas tidevarv.
Massutdöendet i slutet av kritaperioden var ett av de mest selektiva under jordens historia. Alla dinosaurier utom fåglarna dog ut. Det gjorde också flygödlor, ammoniter och de flesta marina reptiler, medan däggdjur, krokodiler och sköldpaddor överlevde.
Fiskarna är perfekt bevarade
Nedslaget skakade om kontinentalplattan och gav upphov till jättelika stående vågor i sjöar och floder. Dessa rörde upp enorma mängder sediment som slukade fiskarna och begravde dem levande. Samtidigt regnade små stelnade droppar av smält berg ner från himlen, mindre än en timme efter nedslaget.
De fossila fiskarna från Tanis är perfekt bevarade och deras ben visar nästan inga tecken på kemisk modifiering av senare geologiska processer.
Bilder från så kallad synkrotronröntgen visar att fiskarnas gälar är fulla med små glaskulor. De kallas ”impact spherules” och bildades när berggrund på ett ögonblick smälte och sprejades upp i rymden av meteoritnedslaget, för att sedan stelna och regna ner genom atmosfären. Även en del av fiskarnas mjukdelar är bevarade.
Fiskben avslöjar årstid
Forskarna har använt utvalda ben från några av fiskarna för att rekonstruera årstidsväxlingarna under kritaperiodens sista år.
– Benen uppvisar säsongsbetonad tillväxt, årsringar, på samma sätt som träd. Årsringarna syntes särskilt väl i våra synkrotrondata, säger forskaren Sophie Sanchez vid Uppsala universitet.
– Mönstret av årsringar fångar inte bara fiskarnas livshistoria utan visar också under vilken årstid katastrofen inträffade, säger Jeroen van der Lubbe vid Vrieuniversitetet i Amsterdam.
Ytterligare ”bevismaterial” kommer från distributionen av benceller inuti benen, och hur dessa varierar i storlek och form. När benen växer snabbt blir bencellerna fler och större.
– I alla fiskar vi studerat kan man följa förändringarna i bencellernas storlek och antal under flera år. De var stigande, men hade ännu inte nått den årliga toppen, det år då fiskarna dog, säger forskaren Dennis Voeten vid Uppsala universitet.
En av paddelstörarna användes för analys med kol-isotoper som avslöjade årstidsvariationerna i fiskartens födointag. Tillgången på zooplankton, som även nuförtiden är paddelstörars favoritföda, varierar med årstiderna men är högst under försommaren.
Melanie During borstar försiktigt bort jord från fossil av fisken paddelstör under utgrävning av fyndigheten vid Tanis. Bild: Jackson Leibach
Det kortvariga extra tillskottet av plankton under vår och sommar berikade fiskens skelett med den tyngre 13C-isotopen gentemot den lättare 12C-isotopen.
– Kol-isotopsignalen från tillväxtkurvan hos den här stackars paddelstören visar att födotillgången ännu inte nått sin topp: döden kom på våren, säger studiens försteförfattare Melanie During vid Uppsala universitet och Vrijeuniversitetet i Amsterdam.
Nedslag under känslig tidpunkt
Meteoriten som slog ner under norra halvklotets vår och södra halvklotets höst inträffade under en särskilt känslig tidpunkt i organismernas livscykler, bland annat parningstiden i norr och början på vinterdvalan i söder.
– Denna upptäckt gör det möjligt för oss att börja förstå varför vissa djurgrupper, som dinosaurierna, dog ut medan andra djur som fåglar och däggdjur överlevde, säger Melanie During.
Melanie A.D. During, Uppsala universitet, melanie.during@ebc.uu.se
I juli 2020 publicerades i tidskriften Nature mycket överraskande och uppmärksammade resultat om en kraftigt ökad skogsavverkning i Sverige och Finland. Många forskare ifrågasatte resultaten och i en studie visas nu hur artikeln i Nature kunde bli så felaktig.
Oförändrad avverkning i Sverige
De flesta europeiska länder har statistik över hur mycket skog som avverkats och på hur stora ytor. Statistiken baseras i de flesta fall på uppgifter från sågverk och massaindustrier och kan ofta bekräftas av andra typer av undersökningar. Officiell statistik om avverkade volymer i Finland och Sverige, för den period som analyseras i Nature-artiklarna, visar en måttlig ökning i Finland och en i stort sett oförändrad nivå i Sverige.
Den nya forskningsstudien har kombinerat samma satellitbaserade skogskartor som Nature-artikeln baserades på med fältinventerade provytor från de finska och svenska riksskogstaxeringarna. Resultaten visar att resultaten i Nature inte kan vara korrekta.
Satellitkartor har blivit bättre
I den nya artikeln jämförs de satellitbaserade kartorna som användes i Nature-studien, med fler än 120 000 ytor som forskarna besökt, och resultaten visar att det inte är avverkningarna som har ökat dramatiskt efter 2015 utan skogskartornas förmåga att upptäcka avverkningar.
Kan vi lita på fjärranalys, som satellitbaserade kartor?
– Ja, vi kan lita på fjärranalys, men Nature-artikeln är ett exempel på forskning där forskarna inte tillräckligt väl har satt sig in i metoden som använts för att övervaka skogsavverkningar över tid med hjälp av satellitdata. Fjärranalys är och kommer att vara en viktig komponent, men i kombination med fältbesökta referensytor, och där kan data från Riksskogstaxeringens provytor spela en viktig roll. Resultaten som nu presenteras i vår artikel lyfter viktiga frågor om vilka metoder som bör användas för övervakning av de europeiska skogarna i framtiden, säger Jonas Fridman, programchef för den svenska Riksskogstaxeringen vid SLU.
Kan ha vilselett beslutsfattare
Hans Petersson, som ansvarar för delar av Sveriges klimatrapportering, påpekar att det finns en risk att de felaktiga resultaten från Nature-artikeln redan har vilselett beslutsfattare och på så vis orsakat oavsiktliga konsekvenser för EU:s skogspolitik.
– Vår nya artikel, liksom arbete från flera forskargrupper i Europa, har gjort det möjligt att komma närmare en korrekt uppskattning av avverkningsnivåerna, säger Hans Petersson, SLU.
Jonas Fridman, programchef, Riksskogstaxeringen, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU jonas.fridman@slu.se, Hans Petersson, forskare, Institutionen för skoglig resurshushållning, Sveriges lantbruksuniversitet, hans.petersson@slu.se
– Det här är något som kan ha påverkat tusentals svenskar, säger Alexandre Bartel, som leder forskargruppen Software Engineering and Security på Institutionen för datavetenskap vid Umeå universitet.
Fick tillgång till namn och personnummer
När du tar ett PCR-test sparas dina testintyg och därmed dina personuppgifter hos privata företag. Alexandre Bartel och hans forskargrupp har upptäckt en kritisk säkerhetsbrist hos ett av de företag som hanterar intygen i Sveriges största städer.
– Genom att tvinga servern att köras i ett oväntat tillstånd kunde jag få tillgång till personlig information, allt från namn och personnummer till var testet utfördes samt vad resultatet blev, säger Alexandre Bartel.
Eftersom dessa privata företag inte kommunicerar hur många tester de hanterar är det fortfarande oklart hur många personer som kan bli drabbade av en sådan sårbarhet.
Företaget åtgärdade snabbt svagheten
När Alexandre Bartel upptäckte problemet i juli 2021 kontaktade han omedelbart företaget. Med hans hjälp kunde företaget – som vill vara anonymt – snabbt hitta och åtgärda svagheten inom 24 timmar.
– Företaget hävdar att de kunde kontrollera att ingen läcka av data eller personlig information hade skett. De var mycket tacksamma och samtidigt har de nu insett att även om de vet att en hög säkerhetsnivå är avgörande för att hantera den här typen av information, så är en djupgående utvärdering av hela programvarusystemets säkerhet ett måste. Företaget säger även att de välkomnar ett framtida samarbete med Umeå universitet i detta område, säger Alexandre Bartel.
Personuppgifter kan läcka
Att dina personuppgifter blir hanterade på ett säkert sätt vid sjukdom och testning är för de flesta en självklarhet. I praktiken kan flera institutioner och företag dela och lagra dessa uppgifter mellan sig, vilket ökar risken för angrepp. Om en angripare hittar en sårbarhet i den svagaste länken kan uppgifterna bli exponerade.
– En anledning till att problem med dataläckage kan uppstå är att de företag som hanterar uppgifterna endast behöver följa svensk lagstiftning och uppfylla en lista med krav, säger Alexandre Bartel.
Men bara för att ett system uppfyller kraven betyder det inte att det är säkert. Det är inte heller obligatoriska att granska det verkliga systemet eller programvarorna. Därför kan brister när det gäller konfigurering och implementering passera under radarn.
– Alla företag utvecklar sina egna system eller köper en licens för ett sådant. Det innebär att liknande problem kan finnas i flera andra företag, fortsätter Alexandre.
Säkerhet i tidigt skede
Det finns två huvudaspekter på säkerhetsproblem. Den första är dataläckage, där en extern part kan se och få tillgång till personuppgifter och liknande. Den andra är när en extern aktör kan ta sig in i ett system och manipulera data. Genom att bygga system med säkerhet i åtanke från början samt låta en tredje part utvärdera systemet kan läckage och andra attacker minimeras. Det är särskilt viktigt om det handlar om personuppgifter.
– Tyvärr tänker de flesta på säkerheten alldeles för sent. De ser det främst som en kostnad, och dessutom är fördelarna med en hög säkerhet ofta osynliga. Om ett system är säkert uppstår inga problem, säger Alexandre Bartel.
Alexandre Bartel och hans forskargrupp på Institutionen för datavetenskap arbetar bland annat med att utveckla programvaruverktyg som kan hitta svagheter automatiskt och på så sätt minimera dataläckage och risken för attacker. Ett av målen är att minska den tid och de beräkningsresurser som krävs.
I en språkvetenskaplig studie har positiv återkoppling i samband med friskvårdsaktiviteter med en personlig tränare undersökts. Inga-Lill Grahn, forskare vid Göteborgs universitet, har tillsammans med Martina Huhtamäki vid Helsingfors universitet följt ett antal deltagares träningstillfällen ihop med personliga tränare.
– Vi är språkvetare och forskar om interaktion, där språket möter våra sociala liv. Vi tittar på hur interaktionen påverkar språket och hur språket påverkar interaktionen, säger Inga-Lill Grahn, forskare vid institutionen för svenska, flerspråkighet och språkteknologi.
– Det språkligt speciella med situationen mellan en tränare och en deltagare i friskvårdsaktiviteter är att det är så mycket som pågår, där kroppen bara är en del. Det kommuniceras inte bara genom prat och tonfall utan även genom vad de gör rent fysiskt.
Små ord kan betyda olika saker
Ta exempelvis det lilla ordet ”bra”. Det kan fungera som en positivt värderad återkoppling, när deltagaren utför övningarna på rätt sätt. Men beroende på saker som tonfall och ihop med hur tränaren använder sitt kroppsspråk kan det lika gärna användas för att markera ett skede då man övergår till nästa övning.
Att det ska förstås som att det är dags att övergå till något annat kan signaleras genom att tränaren använder sig av en annan tonhöjd, eller rent fysiskt vänder sig bort.
Kroppspråk och tonhöjd hjälper förståelsen
Det forskarna såg var att även om samma värderande ord användes (som bra! kanon!), visade tränarna engagemang på olika sätt, beroende på om det handlade om en värdering, en uppmuntran, eller om ordet signalerade att det var dags att fortsätta med nästa övning. Vid en markering av en övergång visades ett vagare socialt engagemang genom att tränarna använde sig av en annan tonhöjd, eller rent fysiskt vände sig bort.
– Vi tittar på hur sociala handlingar används i samtalet, hur deltagarna använder sig av kroppsliga resurser som blickar, gester och rörelser, och var i en sekvens som värderingen kommer. Allt detta spelar roll för hur deltagarna förstår varandra, vilket också möjliggör att de kan fortsätta med aktiviteten, säger Inga-Lill Grahn.
Kan hjälpa när orden inte räcker till
Mycket av interaktionsanalysen kan användas tillämpat. Alltså att man kan få ut mer i kommunikationen i professionella verksamheter, utifrån vad forskningen vet om interaktionen mellan människor. I den aktuella studien ligger fokus på friskvård, men mycket har också gjorts och görs inom sjukvård för att underlätta kommunikation med och för människor som lever med sjukdomar som afasi eller demens – för att ta några exempel.
– Det finns mycket inom samtalsgrammatik som inte finns beskrivet. Hur talspråk kan beskrivas med ett interaktionellt fokus. Vi pratar ju inte i fullständiga meningar, men det gör oftast ingenting eftersom vi använder våra kroppar för att göra oss förstådda. Samtidigt ser vi en systematik i talspråket, även om den skiljer sig en del från skriftspråkets.
Forskar vidare om vokaliseringar som stön och stånk
De båda forskarna har i den aktuella studien undersökt hur tränaren och deltagaren gör för att upprätthålla sina roller och för att uppnå ömsesidig förståelse. Studien ingår i det större forskningsprogrammet Interaktion och variation i pluricentriska språk, ett forskningsprogram i samarbete mellan Stockholms universitet, Helsingfors universitet, Åbo universitet och Institutet för språk och folkminnen i Göteborg.
Just nu håller forskarna på med vidare studier på samma material och då handlar det om det som finns i gränslandet mellan språk och ljud, om vokaliseringar som människor ger ifrån sig.
– Ljud som inte är ord men som har en tydlig roll i interaktionen, till exempel pust, stön och stånk. Det är spännande att vi inte bara använder ord utan också ljud när vi interagerar.
Ett pling i mobilen eller ett plötsligt ljud från gatan. Små och vardagliga blodtryckshöjningar, till följd av snabba stresspåslag, kan kopplas till ett område i hjärnan som styr medveten och inlärd motorik. Upptäckten presenteras av forskare vid Göteborgs universitet och öppnar för en möjlighet att påverka blodtryckshöjningarna och i förlängningen förebygga högt blodtryck.
För omkring hälften av alla med högt blodtryck finns ingen känd orsak, men en teori är att många små återkommande blodtryckstoppar under lång tid kan orsaka högt blodtryck. Det rör sig om kanske hundratals eller tusentals händelser av mikrostress varje dag, varje gång med en blodtryckstopp som följd. En notis som får telefonen att surra till. En bil som tutar på gatan.
Sedan snart tjugo år tillbaka har forskargruppen vid Göteborgs universitet undersökt hur mikrostress påverkar nervsignaler till våra muskler och musklernas genomblödning. Hos hälften av de mer än 150 män som hittills ingått i studierna leder nervsystemets reaktionsmönster till blodtryckstoppar, medan den reaktion som sker i kroppen för den andra hälften inte medför någon förändring av blodtrycket.
Hypermodern hjärnavbildning
I den senaste studien undersöktes tjugo män i åldersspannet 19–45. I experimentet triggades nervsystemets svar av en oväntad elektrisk stöt, tänkt att efterlikna de överraskningar som vi utsätts för dagligen. Forskarna kombinerade två olika mätmetoder: dels en traditionell forskningsmetod som kallas mikroneurografi, som innebär att mycket tunna nålar mäter aktivitet i nervtrådar till musklernas kärlbädd, och dels en modern hjärnavbildningsteknik som kallas MEG (magnetoencefalografi).
Detta gjorde att forskarna kunde koppla den ökade känsligheten för mikrostress till en reflexliknande signal i hjärnan. Det hjärnområde som aktiverar signalen kallas Rolandiska området och kontrollerar flera medvetna hjärnfunktioner. Fyndet öppnar frågan om blodtryckstopparna kan vara inlärda, och därmed också skulle kunna tränas bort.
– Vi ser ett överraskande starkt samband mellan den perifera autonoma kärlreaktion som sker undermedvetet och ett sedan tidigare välkänt reaktionsmönster i en del av hjärnan som sköter medveten tolkning av känselintryck och motorik. Detta väcker frågor om hur självständigt det så kallade autonoma nervsystemet egentligen agerar, säger Mikael Elam, professor i klinisk neurofysiologi vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och studiens sisteförfattare.
Lång väg till klinisk användning
Tanken att upptäckten kanske kan användas för att förebygga högt blodtryck är inte orealistisk, men det återstår mycket forskning.
Justin Schneiderman, universitetslektor i experimentell multimodal neuroavbildning vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet:
– Om vi kan utveckla sätt att filtrera bort störningar kan det i framtiden kanske bli möjligt att mäta den förändrade signaleringen i hjärnan med ett vanligt EEG, som idag finns tillgängligt på alla sjukhus, säger han. I så fall kanske det skulle gå att tidigt identifiera människor som reagerar med blodtryckstoppar långt innan de utvecklar hypertoni. Det skulle i så fall också öppna för många andra möjligheter för förebyggande åtgärder och forskning.
Miljön avgör mängden blodtryckstoppar
Intressant nog verkar vår miljö vara viktigare än vår genetiska kod för vilket reaktionsmönster vi utvecklar – om vi får många blodtryckstoppar under dagen eller inte. En tidigare studie som forskargruppen gjort på enäggstvillingar visar att grundaktiviteten i det blodkärlsreglerande autonoma nervsystemet är mycket likartat hos tvillingarna, men stressutlösta reaktioner skilde sig åt. Mikael Elam igen:
– En spekulation kan vara att många idag lärt sig undertrycka den primitiva impulsen att fly eller fäkta, eftersom den inte är så adekvat i det moderna samhället. Det är en impuls där vi gör oss redo att agera, genom att sänka den kärlsammandragande nervaktiviteten för att öka blodflödet i muskler. Ur ett autonomt hjärt-kärlsjukdomsperspektiv kan det kanske vara fördelaktigt att bevara den gamla impulsen flight-or-fight vid plötsliga överraskningar, funderar han.
Forskargruppen hoppas kunna underlätta studier på befolkningsnivå, där stora grupper av människor följs under lång tid, för att undersöka om individer med reaktionsmönster som leder till många blodtryckstoppar under dagen också har ökad risk för att senare i livet utveckla högt blodtryck, och om detta reaktionsmönster går att påverka.
Fakta om högt blodtryck
Högt blodtryck, hypertoni, är den främsta behandlingsbara orsaken till sjukdom och död i världen. Mer än en fjärdedel av alla vuxna i Sverige har högt blodtryck.
Risken för att utveckla högt blodtryck påverkas av många olika faktorer, bland annat fetma, rökning, diabetes typ 2 och njursjukdom. För omkring hälften av fallen saknas dock en bakomliggande förklaring.
Det kan ta uppemot 15 år att utveckla hypertoni. Tillståndet definieras som ett blodtryck där övertrycket är 140 mmHg eller högre, eller där undertrycket är 90 mmHg eller högre.
Hypertoni ökar risken för flera farliga sjukdomar, som hjärtinfarkt och stroke, och för förtida död.
Kontakt:
Mikael Elam, professor, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, mikael.elam@neuro.gu.se
På de särskilda ungdomshemmen är det möjligt att använda tvångsmedel som kroppsvisitering och avskiljning (isolering). Genom att använda olika tvångsmedel begränsas ungdomarnas fri- och rättigheter kraftigt.
– Placeringen innebär också att de unga ställs inför helt nya relationer, dels till de andra placerade ungdomarna, dels till personalen. Dessutom påverkas de ungas familjemedlemmar eftersom deras kontakt beskärs genom placeringen och ungdomshemmens möjlighet till ytterligare kontaktbegränsningar, säger projektledaren Sofia Enell, universitetslektor på institutionen för socialt arbete vid Linnéuniversitetet.
I forskningsprojektet Att (åter)skapa familj har forskarna Sofia Enell, Linnéuniversitetet, och Monika Wilinska, Jönköping University, tittat på hur ungas relationer påverkas efter placering på låst institution. Projektet har resulterat i tre filmer som ger röst åt unga vuxnas och deras familjemedlemmars berättelser om förståelse av familj och relationer, under och efter placering i en låst vårdform: Unga på låsta institutioner – placerad utan(för) sammanhang, Att göra familj på institution, samt Vad gör institutionsvård med föräldrar?
Påverkar familjerelationer lång tid efteråt
Forskarna ville undersöka på vilket sätt placering på särskilt ungdomshem påverkar familjerelationer på sikt. Resultaten visade bland annat att unga vuxna i och med placeringen ofta förlorar sina sociala sammanhang och även tilltron till andra. Och att det därför är viktigt att de som jobbar inom vården arbetar aktivt med de ungas familjerelationer.
– Framför allt behöver de personer som är viktiga i de ungas liv involveras mer under placeringstiden, säger Sofia Enell.
Tre dokumentärfilmer
Resultaten av forskningsprojektet har mynnat ut i tre filmer som arbetats fram utifrån teman från projektet.
– Med filmerna vill vi ge ett underlag för reflektioner och ett mer fördjupat samtal om institutionsplacerade ungas relationer. Filmerna riktar sig både till de som i sitt arbete möter placerade unga och till de som på ett eller annat sätt har egen erfarenhet av institutionsvård. Vår förhoppning är att filmerna och de samtal som följer ska bidra till att utveckla och förbättra socialtjänstens och institutionsvårdens arbete med placerade ungas relationer, säger Sofia Enell.
Söker mer nyanserad förståelse
Idag ligger fokus på kraftfulla markeringar mot ungdomar som bryter mot olika normer i samhället, samt vilka förändringar som de förväntas göra under en institutionsplacering. Studien visar på vikten av att fokusera på de relationella sammanhang de unga kommer från och ingår i, såväl under placering som efter placering.
– Vill vi få en mer nyanserad förståelse av vad institutionsvård innebär för både de unga och deras familjemedlemmar behöver vi bredda perspektiven. Vi menar att de relationella sammanhangen har en avgörande betydelse de ungas fortsatta vuxenblivande, säger Sofia Enell.
Kontakt:
Sofia Enell, lektor i socialt arbete, Linnéuniversitetet, sofia.enell@lnu.se
En hälsosam demokrati kännetecknas av konkurrenskraftiga val där minst två kandidater eller partier har goda chanser att vinna. Tidigare forskning har visat att de politiska effekterna är positiva vid den typen av val. Om en regering anar att den kan förlora nästa val, uppmuntras den att arbeta hårdare, prestera bättre och därmed leverera mer till väljarna.
Konkurrensutsatta val har dock en mörkare sida, särskilt i nyare demokratier med mindre stabila offentliga institutioner.
– Osäkerheten som uppstår när ett val ser ut att bli väldigt jämnt kan få politiker att underminera valintegriteten för att öka sina egna segerchanser. Jämna val kan vara skadliga för demokratin, säger Stephen Dawson, doktorand på .
Konkurrenter kan vinna odemokratiskt
Stephen Dawson har undersökt förhållandet mellan politisk konkurrens, hur politiker och väljare uppfattar konkurrensen, och valens integritet. Studien bygger bland annat på data från 109 presidentval runt om i världen mellan åren 1996–2016 samt från kommunalval i Sydafrika år 2016. Stephen Dawson har analyserat om förekomst av valfusk och röstköp har något med opinionsläge och tidigare valresultat att göra.
Resultaten visar att risken för valfusk och röstköp ökade i länder där såväl mätningar som tidigare valresultat indikerade att valen skulle bli jämna, där flera kandidater hade en realistisk chans att vinna. Ett exempel är valet i Honduras år 2013.
– Opinionsmätningarna visade inledningsvis på jämna siffror, men valet fläckades av anklagelser om kraftfulla försök att manipulera processen, vilket så småningom resulterade i en bekväm valseger för det sittande partiet. Summan av kardemumman är att även om ett val framstår som högst demokratiskt i den meningen att det är konkurrenskraftigt, så kan alltså konkurrenter vinna på ett odemokratiskt sätt.
Felaktig information negativt för väljarbeteendet
Andra manipulativa strategier, som att störa oppositionen tidigt i valrörelsen, kan minska behovet av valfusk och röstköp och på så vis ge sken av att valet går rätt till. Men den politiska konkurrensen påverkar inte bara politiker. Många väljare grundar sitt val på bland annat kandidaternas relativa popularitet.
Ett exempel som Stephen Dawson fann under sina studier är från 2013 års val i Turkiet. Vid den tiden påstods president Erdogan ha försökt få opinionssiffror manipulerade och publicerade i en tidning innan förhandlingar skulle äga rum med det pro-kurdiska folkdemokratiska partiet (HDP), i ett försök att påverka opinionen.
– Information, ofta via media, om vem som sannolikt kommer att vinna eller förlora nästa val är därför en nyckelkomponent när vi tänker på hur rättvist ett val är. Om informationen är felaktig kan det få negativa konsekvenser för hur och om en person röstar eftersom media är med och formar väljarnas politiska attityder och beteenden.
Media har stort ansvar
Att väljarnas valbeteenden påverkas av hur de uppfattar det politiska konkurrensläget är viktigare nu än någonsin att bevaka. Under valkampanjer nås människor av en ökande mängd information som är av varierande kvalitet. FN har exempelvis varnat för hotet mot den globala valintegriteten. Till problembilden hör hur politiker och valda ledare använder sociala medier för att främja hat, sprida desinformation och undergräva förtroendet för både civilsamhället och statliga institutioner.
– Det är otroligt viktigt att övervaka hur information om tillståndet i den politiska konkurrensen påverkas av politiska aktörer under valtider. Opinionsundersökningar mäter politisk konkurrens. Medierna spelar därför en viktig roll för att säkerställa att de kommunicerar korrekt information om kandidaterna och valprocessen, så att väljarnas val inte påverkas negativt och valen blir rättvist ifrågasatta.
Så gjorde forskaren
Avhandlingen bygger på fyra uppsatser:
Studie av 109 presidentval runt om i världen mellan åren 1996–2016. Datan bygger på expertundersökningar om förekomst av valfusk och opinionsundersökningar inför varje val.
Studie av röstköp i Sydafrika 2016. Den kombinerar en undersökning av över 3 000 medborgare med folkräkningsdata och tidigare valresultat.
En kvalitativ studie av val där valdeltagandet minskade markant – i Kazakstan 2005, Kirgizistan 2011, Armenien 2013 och Georgien 2008. Underlag var nyheter som spårade utvecklingen av valkampanjerna.
Två datainsamlingsprocesser i Turkiets storstadsregioner 2020. Totalt deltog 3 600 individer i två online-undersökningar med inbäddade experiment om opinionsundersökningars effekt på deras val.
Stephen Dawson, doktorand, statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet, stephen.dawson@gu.se.
På många platser i Europa och Nordamerika ser forskarna ökande salthalter i sötvattensystemen, orsakade av vägsaltning men också av gruvdrift och gödsling inom jordbruket.
Forskarna bakom en ny studie har undersökt hur känsliga djurplankton är för ökade salthalter. Studierna har gjorts med hjälp av så kallade mesokosmer i 16 sjöar i Europa och Nordamerika. En mesokosm är en behållare som fylls med tillräckligt mycket sjövatten för att rymma nästan ett helt ekosystem. I dessa avgränsade miljöer har forskarna testat vad som händer med livet i vattnet om man höjer salthalten.
I Sverige har tre sjöar undersökts: Stortjärn i Västerbotten, Erken i Uppland och Feresjön i Småland.
Forskarna undersöker sjövattnet med hjälp av en mesokosm. Bild: Andreas Palmén
Även säkra salthalter kan påverka
Studien visar att även salthalter som ligger under gränsvärden för vad som betraktats som säkra halter för vattenlevande organismer, kan ha en negativ påverkan på djurplankton, som är en viktig födoresurs för många fiskarter.
På hälften av provtagningsställena, bland annat en i Sverige, kunde man också se en så kallad kaskadeffekt, där minskningen av djurplankton hade lett till en ökning av växtplankton eller mikroalger. Detta leder till att mindre ljus når sjöbotten, vilket i sin tur kan påverka bottenlevande djur och växter. Som en följd av det kan rekreationsvärden (ungefär omgivningens möjlighet att skänka människor tillfälle till återhämtning, redaktionens kommentar), fiske och dricksvattenkvalitet påverkas negativt.
– Det är oroande att det sker en storskalig påverkan på livet i sötvatten redan vid salthalter som ligger under gränsvärden som används inom till exempel EU, säger Silke Langenheder, professor i limnologi* vid Uppsala universitet och en av de svenska deltagarna i studien. Det betyder att saltning kan utgöra ett större hot mot den biologiska mångfalden och sötvattenekosystemens funktion än vad vi tidigare har trott. Vi ser inga tydliga problem i Sverige i dagsläget, men våra resultat visar att vi måste bevaka det här området noggrant.
*Limnologi är läran om inlandsvatten, vanligen sötvatten.
Källa: Wikipedia
Isigare vägar på grund av klimatförändringarna
Hjalmar Laudon, professor i skogsmarkens biogeokemi, har specialiserat sig på hur vattenkvalitet i skog och mark påverkas av bland annat klimatförändringarna vintertid. Han konstaterar att studien visar att det finns stor anledning att hålla koll på vägsaltets negativa effekter framöver.
– Åtminstone i norra Sveriges ser vi att klimatförändringarna leder till mer frekventa perioder då vintertemperaturen svänger runt nollstrecket, vilket orsakar allt isigare vintervägar. Det skulle kunna leda till ökad användning av vägsalt som kan skada livet i sjöarna, säger Hjalmar Laudon.
Forskarna bakom studien pekar på behovet av att utvärdera befintliga gränsvärden för salthalter och att överväga att utforma sådana i de länder som saknar gränsvärden. I Sverige till exempel finns endast gränsvärden för dricksvatten, vilket omfattar dricksvattentäkterna.
Att övervikt och fetma utgör riskfaktorer för svår covid-19 är känt sedan tidigare, men det har saknats studier som följer stora grupper individer med tidigt identifierad fetma, och hur svårt sjuka de blir om de senare får covid-19.
I den aktuella studien ingår data från svenska värnpliktsregistret om 1 551 670 män i Sverige, födda 1950-1987, som mönstrade åren 1969-2005. Vid mönstringen mättes längd och vikt.
När mönstringsdata samkördes med sjukhusregistret, intensivvårdsregistret och dödsorsaksregistret framträdde en klar koppling mellan BMI i ungdomen och risken för att många år senare få covid-19 som krävde sjukhusvård. Ännu tydligare var kopplingen mellan BMI i övre tonåren och behovet av intensivvård vid covid.
Ökad risk redan från normalvikt
För studien hade forskarna delat in männen i sex grupper:
Undervikt (BMI 15-18,5)
normalvikt i tre nivåer (18,5-20, 20-22,5 och 22,5-25)
övervikt (25-30)
fetma (BMI 30 eller mer).
I gruppen som helhet behövde 4 315 män med covid-19 sjukhusvård under det studerade året (2020), varav 729 intensivvårdades. 224 män i studien avled med covid.
Redan från BMI 22,5-25 i ungdomen, värden inom spannet för normalvikt, sågs de förhöjda riskerna för behov av sjukhusvård vid covid-19. Behovet ökade successivt med stigande BMI-värden från mönstringen, 15-50 år tidigare.
Räkna ut BMI för vuxna
Multiplicera längd i meter med längd i meter. Dividera vikten i kilo med det talet. Exempel: 70 kg / (1,70 m X 1,70 m) = BMI 24,2 kg/m2
BMI under 18,5 kan innebära för låg vikt. BMI 18,5-24,9 kan antas vara normalvikt. BMI 25-29,9 indikerar övervikt, BMI 30 och uppåt utgör troligen fetma.
Källa: 1177 Vårdguiden
Fetma tidigt i livet riskfaktor vid covid-19
– På befolkningsnivå kan vi se att övervikt i sena tonåren ökar risken för sjukhusvård och intensivvård i samband med covid-19. Vid fetma i tonåren är det mer än dubbelt så hög risk att hamna på en intensivvårdsavdelning jämfört med BMI 18,5-20, säger Josefina Robertson, forskare på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, ST-läkare i infektionssjukdomar på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
Maria Åberg är docent på avdelningen för samhällsmedicin och folkhälsa, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, specialistläkare i allmänmedicin inom Regionhälsan i Västra Götalandsregionen.
– Flera studier har identifierat övervikt som en riskfaktor för att bli svårt sjuk i covid-19 och vi visar nu att övervikt och fetma redan tidigt i livet spelar roll, säger hon.
Viktigt inför kommande pandemier
Att fetma kan kopplas till ökad risk för att bli allvarligt sjuk vid olika infektionssjukdomar, exempelvis influensa, är välkänt. Övervikt har negativ inverkan på immunförsvaret och ökar inflammationsbenägenheten, vilket kan bidra till svårare infektioner.
De tidiga BMI-värdena i den aktuella studien visade sig följa männen upp i medelåldern. Detta framgår av data från hälsotester, så kallade Hälsoprofilbedömningar, från HPI, Health Profile Institute, för 151 693 av deltagarna. Josefina Robertson igen:
– Det är intressant att se att männens BMI i tonåren är en riskfaktor för allvarlig covid-19 många år senare. Ett högt BMI i tonåren kvarstod dessutom i medelåldern, vilket är en trend som även andra studier har visat. Därför är det viktigt med förebyggande insatser mot övervikt redan i unga år, inte minst inför kommande virala pandemier, avslutar hon.
Josefina Robertson, forskare på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, ST-läkare i infektionssjukdomar på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, josefina.robertson@gu.se
Maria Åberg, Maria Åberg är docent på avdelningen för samhällsmedicin och folkhälsa, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, specialistläkare i allmänmedicin inom Regionhälsan i Västra Götalandsregionen, maria.aberg@gu.se
Som första forskare i världen har Pauline Snoeijs Leijonmalm vid Stockholms universitet tillsammans med sitt forskarteam kartlagt fiskbeståndet i centrala Norra Ishavet.
– Det var helt oväntat att Atlanttorsken, som är en kustfisk, skulle finnas så långt norrut i en fyra kilometer djup ocean. Jag blev så exalterad att jag skrek högt och pussade fisken när vi fick upp den, säger Pauline Snoeijs Leijonmalm, professor i marin ekologi vid Stockholms universitet och forskningsledare för ett EU-projekt om fiskbeståndet i centrala Norra Ishavet.
Djuphavskamera upptäckte bläckfisk och prickfisk
Det var under forskningsexpeditionen MOSAiC, med den tyska isbrytaren Polarstern, som forskarna oväntat fångade fyra större fiskar på 350–400 meters djup. Med hjälp av fiskeexpert Anders Svenson från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, kunde man fånga de första torskarna under den metertjocka arktiska isen. Med en djuphavskamera upptäckte forskarteamet dessutom att atlantisk armkroksbläckfisk och atlantisk prickfisk också förekommer långt norrut.
– Atlantfisken hade kommit in med atlantströmmarna och härstammar från norska lekområden. Våra laboratorieanalyser visade att den hade levt i arktiska vattentemperaturer (under 2 grader) i upp till sex år. Så även om Atlanttorsken inte har ett eget centralarktiskt bestånd, visar forskningen att den kan överleva i det atlantiska vattenskiktet i Arktis, där några få exemplar verkar hitta tillräckligt med mat, säger Pauline Snoeijs Leijonmalm.
Förklarar förekomsten av säl, valross och isbjörn
Atlantskiktet, som ligger på 200–600 meters djup, består av varmare vattenmassor med temperaturer på mellan 0–2 grader. Skiktet når långt in i den arktiska bassängen, som annars har vattentemperaturer under 0 grader. Forskning med ekolod visar att det i detta varmare atlantskikt finns ett ”deep scattering layer” (DSL). Det består av små fiskar och djurplankton, men alltså även enstaka exemplar av Atlanttorsk. Här finns en för Arktis oväntat väl fungerande näringsväv.
Som rovfisk högt upp i näringskedjan har torsken en viktig funktion i näringsväven. Kontinuerlig invandring av större atlantfiskar, tillsammans med de små fiskarna som finns i det atlantiska vattenskiktet, fungerar som potentiell mat för arktiska däggdjur som har förmågan att kunna dyka ända ner dit.
– Detta kan förklara varför säl, valross och isbjörn kan överleva vid Nordpolen. Däggdjur som dessa är väldigt få, men de finns där. Tack vare det atlantiska vattenskiktet har de möjligheten att hitta mat, även om fiskbeståndet är litet.
Arktis klimat är i ständig förändring
Den globala uppvärmningen drabbar Arktis hårdare än resten av planeten. Sedan 1980-talet har havsisens utbredning minskat dramatiskt. I dag är ytan bara cirka 60 procent av vad den tidigare var.
– Isarna har ändrat karaktär under de senaste årtiondena. De är tunnare och mindre stabila. Vindarna får därför lätt tag på isen och flyttar omkring den på ett oförutsägbart sätt. Det händer hela tiden mycket med klimatet i Arktis och det går jättefort, säger Pauline Snoeijs Leijonmalm.
Forskarna upptäckte också tecken på att transporten av kol till djupare vatten inte är lika effektiv i de centrala delarna av Norra Ishavet som den är i andra oceaner. Den dagliga vertikala förflyttningen av fisk och djurplankton i atlantskiktet saknas under polarnatten och polardagen. Detta på grund av att det då inte skiftar mellan dag och natt och den vertikala migrationen styrs av ljus. ”Vertikal migration” innebär att organismerna tar med sig kolet ner till djupare vatten.
Fisken räcker bara till för Arktis eget djurliv
Forskningen visar därmed på en mycket känslig Arktisk näringsväv. Om den störs kan det få allvarliga konsekvenser för både djurliv och klimat.
– Även om det kommer in större fiskar med atlantströmmarna, är Norra Ishavets förmåga att behålla större fiskbestånd begränsad på grund av sin brist på näring. Vår slutsats är att fisken bara räcker till för Arktis eget djurliv, inte för kommersiellt fiske, säger Pauline Snoeijs Leijonmalm.
Joakim Hjelm, forskare vid institutionen för akvatiska resurser vid SLU, håller med.
– Det är av största vikt att detta känsliga men fungerande ekosystem, som ligger utanför alla nationella ekonomiska zoner, får ett kraftfullt internationellt skydd liknande det som finns på plats i Antarktis, säger han.
Världens största polarexpedition
MOSAiC (Multidisciplinary drifting observatory for the study of Arctic climate) avgick från norska Tromsö den 20 september 2020 med den tyska isbrytaren Polarstern. Det är världens hittills största polarexpedition med en budget på omkring 1,5 miljarder kronor. Expeditionen lät sig sedan frysa fast i isen under ett år.
Totalt deltog över 500 forskare och fler än 80 forskningsinstitutioner från ett 20-tal länder i MOSAiC. Däribland fanns Stockholms universitet, Göteborgs universitet, Uppsala universitet och Sveriges lantbruksuniversitet.
Forskningsprojektet om fiskbeståndet, finansierat av CINEA (Europeiska Kommissionen) och svenska Polarforskningssekretariatet, är ett av de forskningsprojekt som genomfördes under MOSAiC-expeditionen.
Pauline Snoeijs Leijonmalm, forskningsledare och professor i marin ekologi vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik, Stockholms universitet, pauline.snoeijs-leijonmalm@su.se
Joakim Hjelm, forskningsledare vid Institutionen för akvatiska resurser och Havsfiskelaboratoriet i Lysekil, SLU, joakim.hjelm@slu.se
– Jag har kunnat visa på ett starkt samband mellan läsning och skrivande för tvåspråkiga elever både inom och mellan språken. Det betyder att läs- och skrivförmåga på persiska stödjer läs- och skrivförmåga på svenska och vice versa.
I dagens globala samhälle är tvåspråkighet allt vanligare. Många växer upp med ett språk hemma och ett annat i skolan. Men många tvåspråkiga elever skriver längre och mer detaljrika texter och använder mer komplex grammatik på svenska.
– Eleverna både läser och skriver bättre på skolspråket svenska jämfört med sitt modersmål persiska, säger Baran Johansson. De läser mer effektivt och skriver mer flytande utan lika många mikropauser på svenska jämfört med persiska.
Baran Johansson, Umeå universitet, har undersökt hur barn i årskurs 4 till 9 läser och skriver på två språk med olika alfabet. Deltagarna är persiska-svenska tvåspråkiga elever med och utan lässvårigheter som kan läsa och skriva både på persiska (arabiskt alfabet) och svenska (latinskt alfabet).
Både styrkor och svårigheter delas mellan språken
Det finns ett starkt samband mellan läsning och skrivande, oavsett vilket språk det gäller. I en avhandling visar Baran Johansson att svaga läsare skrev långsammare och producerade kortare texter. Starka läsare skrev snabbare och producerade längre texter.
– Det finns en interaktion och ett beroende mellan modersmålet och svenskan som man ska ta hänsyn till. Tvåspråkiga elever kan överföra läs- och skrivförmågor mellan sina språk säger Baran Johansson.
Genom att också studera svagare elever så kan man se att även svårigheter delas mellan olika språk.
– Jag har skapat begreppet ”Multideficiency”, som förklarar hur underliggande svårigheter i till exempel avkodning och förståelse av texter delas mellan språken. En elev som har svårt att läsa och förstå på båda språken, har också svårt att producera sammanhängande texter på båda språken.
Öka undervisning i modersmål
Skolan behöver bli bättre på att skilja mellan tvåspråkiga elever som håller på att lära sig ett andra språk och tvåspråkiga elever som har primära lässvårigheter oavsett språk. Tvåspråkiga elever med lässvårigheter ska identifieras lika tidigt som enspråkiga elever säger Baran Johansson.
Skolan bör öka modersmålsundervisning för tvåspråkiga barn, särskilt de som lär sig att läsa och skriva i två olika alfabetiska system.
På grund av de starka sambanden mellan läsande och skrivande mellan språken är det också viktigt att bättre samordna undervisningen i svenska och på modersmålet. Att vara tvåspråkig är en del av barnens identitet som de ska kunna omfamna och utveckla genom att kunna läsa och skriva flytande på båda sina språk.
En orsak till det kan vara att vi hela tiden exponeras för komplicerade blandningar av kemikalier. All existerande riskvärdering, och därmed etablerade gränsvärden, bygger däremot på att kemikalier granskas en i taget.
Svårt att bedöma risken med kemikalieblandningar
Dagens riskvärderingssystem för kemikalier räcker inte för att upptäcka påverkan av kemikalieblandningar. Det visar en studie som gjorts inom ramen för EU-projektet EDC-MixRisk. Genom att sammankoppla befolkningsstudier med experiment i cell- och djurmodeller kunde forskarna stärka en misstänkt risk för barns språkutveckling och utveckla nya principer för riskvärdering.
Det är ovanligt med forskning där man kopplar samman epidemiologiska studier i befolkningen med experimentella cell- och djurmodeller. Ett sådant tvärvetenskapligt angreppssätt kan utgöra en bra grund för utveckling av bättre riskvärderingsmetoder.
Kemikalier mättes i blod och urin hos gravida kvinnor
Den aktuella studien har tagit fasta på detta och är genomförd i tre steg. I det första steget identifierades en blandning av kemikalier i blod och urin på gravida kvinnor i SELMA-studien som kunde kopplas till försenad språkutveckling hos barnen. I den kritiska blandningen ingick ett antal ftalater, bisfenol A och perfluorerade kemikalier.
Studerar barns exponering för kemikalier
SELMA-studien drivs vid Karlstads universitet och följer cirka 2 000 mor-barn-par från tidig graviditet till förlossning och upp i barnets skolålder. Det övergripande syftet är att undersöka betydelsen av exponering för hormonstörande kemikalier under tidig fostertid för barnets hälsa och utveckling senare i livet.
Studien har bland annat visat samband mellan blandningar av olika kemikalier och barnets könsutveckling, luftvägsbesvär, kognitiv utveckling samt tillväxt under barndomen.
I ett andra steg genomfördes experimentella undersökningar för att studera sambandet mellan humanrelevanta nivåer av denna blandning och hormonstörning eller andra biologiska mekanismer. I ett tredje steg användes slutligen fynden från de experimentella undersökningarna för att utveckla nya principer för att riskvärdera kemikalieblandningen.
– Det unika i detta omfattande projekt är att vi har kopplat samman befolkningsdata med experimentella studier. Sedan har vi använt denna information för att utveckla nya metoder för riskvärdering av kemikalieblandningar, säger Carl-Gustaf Bornehag, professor vid Karlstads universitet och projektledare för SELMA-studien samt ansvarig för epidemiologiska delen i EDC-MixRisk.
Över hälften av barnen riskerade försenad språkutveckling
Genom att koppla samman olika vetenskapliga metoder på detta sätt kunde forskarna visa att 54 procent av barnen i SELMA-studien som exponerades för en blandning av kemikalier under tidig graviditet hade ökad risk för försenad språkutveckling. Denna risk blev inte synlig när dagens gränsvärden för enskilda kemikalier användes.
– Intressant är att fynden i de experimentella systemen speglade väl det vi hittade i den epidemiologiska delen samt att effekterna kunde påvisas vid för människan normala exponeringsnivåer. Till exempel såg vi att blandningen i en cellkultur påverkade gener som har visats vara inblandade i autism, en sjukdom där språkutvecklingen ofta är nedsatt, säger Joëlle Rüegg, professor i miljötoxikologi vid Uppsala universitet och ansvarig för experimentella delen i EDC-MixRisk.
Studien har genomförts i samarbete med sju lärosäten från Sverige (Uppsala universitet, Karlstads universitet, Göteborgs universitet, Karolinska institutet, Lunds universitet, Stockholms universitet, Örebro universitet), samt fem partners i EU och en i USA.
Övervikt är en riskfaktor för att utveckla typ 2-diabetes och hjärt-kärlsjukdomar. Den här typen av sjukdomar kan i sin tur öka risken för att utveckla demenssjukdom och Alzheimers sjukdom. Tidigare forskning har visat att en kost med mycket fett och socker leder till övervikt och diabetes hos möss och även kan påverka minnet. Hittills har det saknats kunskap om huruvida ohälsosamma kostvanor ger tillfälliga eller permanenta förändringar av hjärnan.
Kosten påverkade hjärnans struktur
Forskare vid Lunds universitet har studerat hur kosten påverkade hjärnans struktur och funktion hos möss av båda könen. Deras studie visar att en kost rik på fett och socker gav omfattande metabola förändringar i hippocampus och hjärnbarken samt försämrat minne.
– Ett viktigt resultat av studien var att vi kunde se att hjärnans försämrade funktion inte behöver bli bestående, säger Joao Duarte, forskare inom diabetes och hjärnans funktion vid Lunds universitets diabetescentrum.
Hippocampus och hjärnbarken
Hippocampus är den del av den mänskliga hjärnan med tydligast koppling till minnet. Forskarna tror att detta är den del av hjärnan som lagrar långtidsminnen.
Hjärnbarken är det yttre skiktet av storhjärnan och är uppdelad i lober som styr olika funktioner, som tal, tänkande och minne hos människor.
Hippocampus och hjärnbarken har liknande funktion hos möss. Hjärnbarken är mer välutvecklad hos människor än hos möss.
Studerade beteendet hos möss
Möss av båda könen ingick i studien och delades slumpmässigt in i tre grupper. En grupp möss fick en kost som till 60 procent bestod av mättat fett och sockersötad dryck under fyra månader, följt av en diet med låg andel fett under två månader. En annan grupp fick dieten som innehöll 60 procent fett och sockersötad dryck under sex månader. En tredje grupp fick en diet som till tio procent bestod av fett.
Mössens hjärnor studerades under tiden, samtidigt som man utförde flera beteendeexperiment.
– Våra undersökningar med magnetkamera visade att de möss som hade fått onyttig mat fick förändrad metabolisk profil jämfört med de möss som hade ätit mer hälsosamt. Vi kunde också se att en ohälsosam diet med fet mat ledde till försämrad minnesförmåga. Studien visar också att hjärnan återfick sin ursprungliga struktur hos de möss som fick ändrad diet. Vi kunde också se att viktiga minnesfunktioner återställdes, vilket är väldigt positivt, säger Joao Duarte.
Bidra till ett bättre åldrande
Kunskapen kan bidra till ett mer hälsosamt åldrande hos personer mer typ 2-diabetes. Sjukdomen kräver livslång behandling och kan leda till olika komplikationer. Det finns inget botemedel mot demenssjukdomar.
– Det är svårt att genomföra samma typ av studie på människor, och forskning på möss har sina begränsningar. Samtidigt så finns det stora likheter mellan möss och människor när det gäller hur ämnesomsättningen stödjer hjärnans funktion. Vi anser att våra resultat är robusta och ger ytterligare evidens för att ohälsosamma matvanor kan skada viktiga kognitiva förmågor. Det är viktigt att äldre människor med typ 2-diabetes får hjälp att utveckla en hälsosam livsstil, eftersom det kan bidra till ett bättre åldrande utan demenssjukdomar, säger Joao Duarte.
Så gjordes forskningen
Totalt ingick 72 möss av båda könen i studien och delades slumpmässigt in i tre grupper. En grupp möss fick en kost som till 60 procent bestod av mättat fett och sockersötad dryck under fyra månader, följt av en diet med låg andel fett under två månader. En annan grupp fick dieten som innehöll 60 procent fett och sockersötad dryck under sex månader. En tredje grupp fick en diet som till tio procent bestod av fett.
Forskarna använde sig av magnetresonanstomografi (MRS) för att göra mätningar i mössens hjärnor under tiden som experimentet pågick. Flera beteendeexperiment utfördes parallellt med dessa mätningar för att studera mössens minnesförmåga.
Minnesförmågor undersöktes genom tester där forskarna studerade hur bra mössen var på att känna igen nya objekt. De möss som fick fet mat utforskade inte nya föremål i samma utsträckning som de möss som fick en hälsosammare diet. Mössen som först fick fet mat följt av en period av hälsosammare mat återfick sina förmågor att känna igen nya objekt.
Joao Duarte, universitetslektor och forskare inom diabetes och hjärnans funktion vid Lunds universitet, joao.duarte@med.lu.se
Forskare från Uppsala universitet och Universidade de Lisboa har undersökt ett skelett som upptäckts i en stenåldersgrav i Amoreira i Portugal. Genom att använda biomolekylär arkeologi, modern dna-teknik och historiska skrifter, har forskarna kunnat ringa in åldern på skelettet och mannens ursprung.
Kan se vad mannen ätit och druckit
– Vi kan se att det handlar om en första generationens afrikansk man från nuvarande Mauretanien, Senegal eller Gambia. Förmodligen kom han till Portugal med slavhandeln på 1600-talet, och dog någon gång mellan 1630 och 1760. Isotopstudier av skelettet visar på en diet som var vanlig i Västafrika men inte Portugal, vid den tiden, bland annat musslor. Vi kan också se att vattnet som mannen konsumerat i sin ursprungsmiljö går att härleda till den regionen, säger Rita Peyroteo Stjerna, arkeolog vid Uppsala universitet, och studiens försteförfattare.
I Targusdalen i Portugal finns ett stort antal begravningshögar som till stor del består av musselskal. Gravhögen i Amoreira grävdes ut på 1930-talet och bland flera begravda personer fanns den här mannen, som var ovanligt välbevarad och ovanligt lång. Skeletten hamnade senare på ett museum i Porto i Portugal. I den nu publicerade studien, gjord alltså 90 år efter att skelettet hittades, visar genetiska undersökningar att mannen har afrikanskt ursprung, och att han är nära släkt med dagens befolkning i Senegal och Gambia.
Gravhögar som liknar varandra
Under mer än 300 år pågick slavhandel där afrikaner såldes till bland annat Portugal där de tvingades på nya namn, nytt språk och ny religion. En del afrikanska grupper i Portugal utvecklade strategier för att kunna bevara sin ursprungliga sociokulturella identitet och värderingar, på liknande sätt som man tidigare sett i Nordamerika.
I Västafrika finns gravmonument som påminner mycket om de specifika stenåldersgravarna i Portugal och detta gravskick sträcker sig fram till dagens datum. Det är möjligt att mannen som begravdes i Amoreira placerades där av människor som ville följa den västafrikanska traditionen inför mannens sista vila. Sådana exempel på begravningar har hittats hos afrikanska slavar på Kanarieöarna.
Är han den mördade João?
Men varför begravdes en man från Afrika i en stenåldersgrav, och vem var han? Forskarna har studerat kyrkböcker från den tiden och då hittat anteckningar om en ung man som hette João at Arneiro da Amoreira, som ska ha mördats den 1 november 1676, i samma område som graven finns. Det står i kyrkböckerna att han har begravts på den lokala kyrkogården, medan de ben som studerats hittades i Amoreira. Det finns också en notis om att han var en ”mörk” man, vilket stämmer överens med forskarnas dna-analyser.
– Vi kommer aldrig att få veta om det verkligen är hans kropp som vi har analyserat. Kanske är det en slump att våra fynd har så mycket gemensamt med João at Arneiro da Amoreira, men att det i själva verket är en annan individ, säger Rita Peyroteo Stjerna.
Dna-tekniken gjorde det möjligt
Studien visar på hur olika vetenskapliga metoder kan hjälpa till att rekonstruera historien om en människa från Västafrika som troligen kom till Portugal som en del i den storskaliga slavhandel som pågick vid tiden.
– Det här är information som omöjligt skulle ha upptäckts utan vår moderna dna-teknik. Mannens historia har legat dold i nära hundra år i ett museum och nu kan vi äntligen veta lite mer om honom, säger Rita Peyroteo Stjerna.
Rita Peyroteo Stjerna, arkeolog vid institutionen för organismbiologi vid Uppsala universitet, rita.peyroteo.stjerna@ebc.uu.se, Luciana Gaspar Simões, genetiker och doktorand vid institutionen för organismbiologi vid Uppsala universitet, luciana.simoes@ebc.uu.se, Mattias Jakobsson, professor vid institutionen för organismbiologi vid Uppsala universitet, mattias.jakobsson@ebc.uu.se.
– Det här visar på hur en genetisk variant kan vara ett tveeggat svärd; å ena sidan är den dålig om personen får covid-19 men å andra sidan ger den ett skydd mot hiv, säger Hugo Zeberg, forskare vid Karolinska Institutet och Max Planck Institutet för Evolutionär Antropologi i Tyskland.
Vissa människor blir allvarligt sjuka när de smittas av coronaviruset sars-cov-2 medan andra bara får lindriga symtom eller inga symtom alls. Förutom riskfaktorer som hög ålder och vissa kroniska sjukdomar, som diabetes, bidrar vårt genetiska arv också till vår individuella risk att drabbas av svår covid-19.
Hösten 2020 visade Hugo Zeberg och Svante Pääbo vid Max Planck Institutet att den mest betydelsefulla genetiska riskfaktorn för svår covid-19 är nedärvd från neandertalare.
Våren 2021 studerade samma forskarduo genvarianten i forntids-dna från människor och såg att denna variant hade stigit kraftigt i frekvens efter den senaste istiden. För att vara en genetisk variant som är nedärvd från neandertalare har den blivit oväntat vanlig, vilket tyder på att den har varit gynnsam i det förgångna.
Dålig vid covid-19 men bra mot hiv
– Denna genetiska riskfaktor för covid-19 är så vanlig att jag börjande fundera på om den kunde vara bra för något, till exempel skydda mot en annan infektionssjukdom, säger Hugo Zeberg.
Den genetiska riskfaktorn sitter i en region på kromosom 3 med många gener. I närheten sitter flera gener som kodar för receptorer i immunförsvaret. En av dessa receptorer, CCR5, används av hiv-viruset för att infektera vita blodkroppar.
Hugo Zeberg fann att personer som bar riskfaktorn för covid-19 hade färre antal CCR5-receptorer. Detta ledde honom till att testa om de också hade lägre risk för att bli infekterade med hiv. Genom att analysera patientdata i tre stora biobanker (FinnGen, UK Biobank och Michigan Genomic Initiative) fann han att bärare av riskvarianten för covid-19 hade 27 procent lägre risk att bli infekterade med hiv.
Eftersom hiv uppstod under 1900-talet kan motståndskraft mot hiv inte förklara varför den genetiska riskvarianten för covid-19 blev så vanlig bland människor redan för 10 000 år sedan.
– Nu vet vi att den här riskvarianten för covid-19 ger skydd mot hiv, men det var förmodligen någon annan sjukdom som drev upp dess frekvens efter den senaste istiden, avslutar Hugo Zeberg.
Arvet från neandertalarna
Forskning visar att nedärvda gener från neandertalarna kan vara både bra och dåliga.
2020 upptäcktes att var tredje europeisk kvinna har ärvt receptorn för gulkroppshormon från neandertalare – en genvariant som är förknippad med ökad fertilitet, färre blödningar under tidig graviditet och färre missfall.
Samma år visade samma forskare att den som bär på en viss bit dna, nedärvd från neandertalare, har tre gånger högre risk att hamna i respirator om de smittas av coronaviruset.
Fortsatt forskning visade sen att det också fanns en genvariant som skyddade mot svår covid-19 med 20 procent, ett arv från neandertalarna som hälften av alla människor utanför Afrika bär på.
Nyligen (januari 2022) rapporterade forskarna om ett protein som är unikt för människor, skyddar mot oxidativ stress. Motsvarande neandertalprotein som finns nedärvt hos 1-2 procent av befolkningen i Indien, Pakistan och Bangladesh, ger en flerfaldigt ökad risk för kärlsjukdom och inflammatorisk tarmsjukdom.
Larmrapporter om vikande läsning har duggat tätt de senaste åren. Forskaren Henrikka Wilinger har studerat en särskilt läsintresserad grupp – högutbildade och flerspråkiga – och hur de tar sig an den svenska skönlitteraturen.
Varför ville du göra studien?
– Både flerspråkighet och läsandets roll i samhället är högaktuella ämnen. Personerna i min avhandling tillhör en grupp vars röster vi sällan får höra och många av dem är dessutom väldigt kompetenta läsare. En allt större del av befolkningen är född i ett annat land och därför är det angeläget att forska om flerspråkighet, mångfald och integration. Jag är själv flerspråkig och mycket litteraturintresserad.
Hur har du gått till väga?
– Jag har intervjuat och observerat ett 20-tal personer med utländsk bakgrund som läser svenskkurser på avancerad nivå i universitetsmiljö. Dessutom har jag skrivit fram tio läsarbiografier, eller porträtt om man så vill, som bygger på djupintervjuer med personer som bott länge i Sverige om hur de läser på fritiden.
Hur läser personerna du intervjuat?
– De har med sig stor språklig kompetens och har varit vana vid att läsa även innan de kom till Sverige. De är väl bekanta med världslitteraturen och uttrycker en vilja att läsa de svenska klassikerna, som ett sätt att lära sig om Sverige. Flera förväntar sig också att det ska finnas en officiell kanon (”en lista med goda svenska litterära verk”, redaktionens kommentar) som alla svenskar har läst i skolan. Så är det i många länder, till exempel i Östeuropa. Någon beskriver också hur läsandet av klassikerna kan bli ett sätt att knyta an till tidigare generationer, när de själva saknar historiska och geografiska band till Sverige.
Vad bidrar din studie med i samhällsdebatten om läsning, flerspråkighet och integration?
– I Sverige har det länge funnits en enspråkighetsnorm vilket innebär att en person anses ha ett förstaspråk och sedan kanske ett mindre utvecklat andra språk. Det är en förenklad uppdelning, som tyvärr även forskningen ofta gör. Flera av personerna jag intervjuat talar, skriver och läser obehindrat på flera språk. Svenskan läggs alltså ofta till en större språklig palett. Vissa beskriver till exempel hur de väljer lässpråk utifrån typ av litteratur. Jag hoppas att min studie bidrar till en nyansering och ökad förståelse för hur flerspråkigt läsande fungerar.
Henriikka Wilinger, adjunkt i svenska som andraspråk, ämneslärarprogrammet samt i svenska som främmande språk, Malmö universitet, henriikka.wilinger@mau.se
