Nyhet Arkiv - Sida 1531 av 1693

Wihuripriset, som delas ut av finska Wihuri Foundation är ett av den internationella vetenskaps- och kulturvärldens mest prestigefyllda priser. Utmärkelsen delas enligt stadgarna ut till en person som genom ”kreativa insatser synnerligen bidragit till att utveckla och föra mänsklighetens kulturella och ekonomiska tillväxt framåt.”

”The Foundation shall accomplish its aims by distributing prizes in recognition of creative work that has specially furthered and developed the cultural and economic progress of mankind.”

Wihuristiftelsen delar ut två priser; Sibeliuspriset och det internationella priset. Eftersom stiftelsen har 50-årsjubileum skall båda priserna delas ut i år. De båda Wihuripriserna delas inte ut varje år, utan då stiftelsen finner att någon gjort sig förtjänt av det, dock måste det enligt stadgarna delas ut minst var tredje år.

När Barbara Czarniawska nu tilldelas priset är hon både första svensk och första kvinna att motta utmärkelsen. Prissumman är på 100.000 euro och det delas ut 9 oktober i Finlandia Hall i Helsingfors.

Barbara Czarniawska är organisationsforskare och professor i företagsekonomi vid Gothenburg Research Institute, GRI, vid Handelshögskolan vid Göteborgs universitet. Hennes forskning har en stor bredd. De senaste åren har hon bland annat lett ett forskningsprogram som studerat organisering av större städer, tittat på hur fenomen som företag och företagande beskrivs i film och böcker, och tittat på e-affärers betydelse för organisering av företag.

– Handelshögskolan i Göteborg är förstås mycket stolt över att vår professor Barbara Czarniawska, som förmodligen är Sveriges för närvarande mest internationellt kända professor, får denna utmärkelse. Barbara är en stor inspirationskälla för våra forskare och har genom sin internationella gärning bidragit till Handelshögskolans goda internationella rykte, säger Rolf Wolff, rektor vid Handelshögskolan i Göteborg.

För ytterligare information, kontakta:
Rektor Rolf Wolff, 0708-84 08 04
Professor Barbara Czarniawska, 0708-95 05 50
Informatör Maria Norrström, 031-773 1247, 0709-22 66 89

Foto på Barbara kan erhållas via Maria Norrström, alternativt på http://www.handels.gu.se/pub/2003/wihuripriset.htm

Sammanfattning om Wihuripriset:

Under de senaste 49 åren har the Wihuri Foundation for International Prizes delat ut 27 pris, 12 Sibeliuspris till kompositörer och 15 pris till vetenskapsmän som representerar ett brett spektrum av vetenskaper.

Pristagare:

The Wihuri International Prize:
Rolf Nevanlinna, 1958, Finland (mathematics)
Pentti I. Halonen (medicine) tillsammans med Väinö Hovin kanssa, (physics) 1961, Finland,
Sir John McMichael, 1968, UK, (medicine)
Lars Ahlfors, 1968, USA, (mathematics)
Sir Peter Hirsch, 1971, UK, (metallurgy)
Georg Henrik von Wright, 1976, Finland, (philosophy)
Jaakko Hintikka, 1976, Finland, (philosophy)
Derrick B. Jelliffe, 1979, USA, (nutrition)
Aldo van Eyck, 1982, NL, (architecture)
Aksel C. Wiin-Nielsen, 1983, Danmark, (meteorology)
John Williams Mellor, 1985, USA, (agricultural economics)
Kullervo Kuusela, 1988, Finland, (forestry)
Kari I. Kivirikko, 1991, Finland, (medical biochemistry)
Olli V. Lounasmaa, 1994, Finland, (technical physics)
Niilo B. Hallman, 1997, (pediatrics)

The Wihuri Sibelius Prize:
Jean Sibelius, 1953
Paul Hindemith, 1955
Dmitri Shostakovich, 1958
Igor Stravinsky, 1963
Benjamin Britten, 1965
Erik Bergman tillsammans med Usko Meriläisen och
Einojuhani Rautavaaran, 1965
Olivier Messiaen, 1971
Witold Lutoslawski, 1973
Joonas Kokkonen, 1973
Krzysztof Penderecki, 1983
Aulis Sallinen, 1983
György Ligeti, 2000

Maria Norrström
Informatör
Handelshögskolan vid Göteborgs universitet
Rektors kansli
Box 600, 405 30 Göteborg
Besöksadress: Vasagatan 1
Telefon:031-773 1247
Fax: 031-773 1402
Mobil: 0709-22 66 89
e-post: Maria.Norrstrom@handels.gu.se
www.handels.gu.se

Kontaktinformation
Maria Norrström
Informatör
Handelshögskolan vid Göteborgs universitet
Rektors kansli
Box 600, 405 30 Göteborg
Besöksadress: Vasagatan 1
Telefon:031-773 1247
Fax: 031-773 1402
Mobil: 0709-22 66 89
e-post: Maria.Norrstrom@handels.gu.se
www.handels.gu.se

Forskare kring Stefan Hohmann, professor vid Institutionen för cell och molekylärbiologi, och Jan Rydström, professor vid avdelningen för Biokemi och biofysik, är förtjusta över Kungliga vetenskapsakademins val och gratulerar Peter Agre. De studerar också vattenkanaler (aquaporins) såväl som besläktade glycerol kanaler.

– När vi 1990 upptäckte proteinet Fps1 i jäst, visste vi endast att det hade likheter med några få andra proteiner från bakterier, växter samt människa, men vi visste inte riktigt vilken funktion Fps1 kunde ha. Ett år senare publicerades den nyskapande artikeln från Peter Agres grupp och detta revolutionerade fältet. Vi fortsatte med våra studier av Fps1 och vi vet nu att proteinet har en mycket stor betydelse för kontrollen av vattenbalansen i jäst och vi vet även ganska väl på vilket sätt den gör det, säger Hohmann.

Forskargruppen i Göteborg har samarbetat med Peter Agre under åren i olika projekt. För närvarande har de tillsammans med en grupp i Danmark och en i Schweiz ett gemensamt projekt med stöd från ”the Human Frontier Science Foundation” för att förstå strukturen samt funktionen hos aquaporiner från människa med hjälp av jäst som modellsystem. År 2000 organiserade göteborgsgruppen den internationella konferensen om aquaporiner i Göteborg, där 2003 års Nobelpristagare gav en föreläsning. Tillsammans publicerade de 2001 en bok om aquaporiner, vilken ofta används som referens i fältet.

– Nobelpriset är välförtjänt eftersom upptäckten av aquaporiner totalt har förändrat vårt sätt att se på vattentransporten över biologiska membran i en cell. Det finns fyra olika aquaporiner i jäst, tio hos människa samt över 30 hos växter. Då vi vet att dessa proteiner är viktiga för att kontrollera flödet av vatten och lösta föreningar, är en viktig uppgift för framtiden att exakt förstå vilken betydelse vart och ett av dessa aquaporiner har. Som exempel verkar några aquaporiner i njurarna, andra i hjärnan samt ytterligare andra i svettkörtlar. Exakt vad gör de där och hur kontrolleras de? En artikel som nyligen publicerades i den välrenommerade tidskriften Nature ger några idéer om hur aquaporiner fungerar i rötterna hos växter. Det finns mycket spännande biologi och biokemi att upptäcka kring aquaporiner och förståelsen av dessa proteiner kan förändra det sätt på vilket vi behandlar sjukdomar och odlar grödor, säger Hohmann.

Pressmeddelandet kan även läsas här:
http://www.science.gu.se/press/2003/nobelpriskemi.shtml

Stefan Hohmann
Professor
Göteborgs universitet
Telefon: 031 773 2595
E-post: hohmann@gmm.gu.se

Tanja Thompson
Informatör
Göteborgs universitet
Fakultetskansliet för naturvetenskap
Box 460, 405 30 Göteborg
Telefon: 031-773 4857
E-post: tanja.thompson@science.gu.se

Kontaktinformation
Tanja Thompson
Informatör
Göteborgs universitet
Fakultetskansliet för naturvetenskap
Box 460, 405 30 Göteborg
Telefon: 031-773 4857
E-post: tanja.thompson@science.gu.se

En tredjedel av alla nya cancerfall hos män i Sverige år 2000 var prostatacancer, vilket innebär att det är den i särklass vanligaste cancerformen hos män. Sjukdomen svarade samma år för 5,6 procent av alla dödsfall hos män. Sverige har därmed bland de högsta dödstalen i världen i prostatacancer. Under den närmaste 15-årsperioden kan man befara en fortsatt ökning av antalet insjuknade. En förbättrad vård av män med hjärtkärlsjukdomar och den minskande rökningen bland män har gjort att färre dör av sjukdomar i cirkulationsorganen. Relativt fler män riskerar därför pga förlängd medellivslängd att få prostatacancer och även att dö av sjukdomen.

I Sverige har SBU avrått från tidigdiagnostik med PSA hos symtomfria män. Detta beslut baserades på att prostatacancer i de allra flesta fall är mycket långsamväxande och att, med tanke på den relativt höga åldern vid diagnos, många män därför skulle få en cancerdiagnos och eventuell behandling utan att vara hjälpta av den. Under de senaste åren har dock PSA-provtagning i oorganiserad form ökat kraftigt i Sverige.

I läkare Magnus Törnbloms aktuella avhandling har två populationer av män följts i 12 respektive 20 år efter blodprovstagning för PSA. Totalt har över 1600 män med medelåldern 67 år studerats. Resultaten visar att screening med PSA avsevärt tidigarelägger diagnosen av prostatacancer. Speciellt studerades män med PSA-nivåer i intervallet 3-10 ng/mL, dvs i det intervall där flertalet tumörer ännu inte spridit sig och således fortfarande är botbara. Inom 11 år upptäcktes prostatacancer, på grund av besvär, hos 20 procent av männen som levde så länge. Vid 20 års uppföljning hade ytterliggare 20 procent av männen inom detta PSA-intervall utvecklat prostatacancer. Tiden från det att en tumör kan upptäckas med PSA-testet till dess att symptom uppstår kan alltså variera kraftigt.

Även tiden till död i prostatacancer studerades. Det framgick då att prostatacancer i en ganska stor grupp av män, med lätt förhöjda eller normala PSA-nivåer, är mycket snabbväxande. Det första dödsfallet av prostatacancer kom redan 6 år efter blodprovstagning hos en man med ett lätt förhöjt PSA. Efter 6-10 år, 11-15 år respektive 16-20 år kom 60, 78 respektive 100 procent av dödsfallen i prostatacancer från gruppen av män med PSA nivåer under 10 ng/mL.

I USA där allmän PSA screening bedrivits i oorganiserad form sedan slutet på 1980-talet hade mer än hälften av männen över 65 års ålder PSA testat sig år 1994. Detta ledde initialt till en mycket kraftig ökning av antalet nya diagnostiserade fall. Sedan 1994 har dock dödstalen i prostatacancer sjunkit stadigt i USA. Det har diskuterats mycket om denna nedgång i dödligheten beror på tidigdiagnostik med efterföljande kirurgi eller strålbehandling eller om andra orsaker spelar in. Magnus Törnbloms avhandling stöder förmodandet att den minskade dödligheten i prostatacancer i USA kan förklaras av en utbredd PSA-screening, då många av de män som dör av sjukdomen har PSA värden inom behandlingsbara nivåer 6-10 år före dödsfallen.

PSA-screening ger således mycket goda möjligheter att identifiera absoluta majoriteten av män med prostatacancer i ett tidigt skede. Chansen att hitta elaka snabbväxande tumörer innan de spridit sig är stor men skall vägas mot att många tumörer (ca hälften i denna undersökning) utvecklar sig mycket långsamt (risk för överdiagnostik). Fortsatt forskning bör inriktas på att finna metoder som skiljer ut de potentiellt allvarliga fallen från de mer ofarliga. Utfallet av två stora pågående screeningstudier, kommer förhoppningsvis inom ett par år kunna ge ett tillräckligt beslutsunderlag för huruvida allmän screening för prostatacancer ska rekommenderas eller ej.

Avhandlingens titel:
The diagnostic performance of prostate-specific antigen (PSA) in early detection of prostate cancer: Considerations of sensitivity, specificity, lead-time and survival

Författare:
Magnus Törnblom, Centrum för kirurgisk vetenskap, Karolinska Institutet, tel 08-585 877 81 eller 070 796 7218 alternativt mail: magnus.tornblom@cfss.ki.se

Disputation:
Fredag 10 oktober 2003, kl 9.00 Föreläsningssal C1-87, Huddinge Universitetssjukhus.

Hela avhandlingen (pdf) och abstract finns på: http://diss.kib.ki.se/2003/91-7349-660-X/

– Om brasilianska såpor berättar socialantropologen Thaïs Machado-Borges

– Hur säljer man dammsugare på olika språk? Språkvetaren Kristina Jämtelid berättar om kommunikationen på ett svenskt, internationellt företag

– Om luftföroreningarnas ursprung berättar meteorologen Michael Norman

– Vad åt man på stenåldern? Arkeologen Gunilla Eriksson berättar om stenåldersmänniskornas matvanor

– Om föräldraledighet och fattigdom bland spädbarnsfamiljer berättar sociologen Tommy Ferrarini

Dessa ämnen – och många fler – tas upp under Forskardagarna vid Stockholms universitet 16-18 oktober. 70 nydisputerade humanister, samhällsvetare, naturvetare och jurister presenterar då sin forskning genom korta populärvetenskapliga föredrag i Aula Magna, Frescati. Det ges även möjlighet för informella möten mellan besökarna och forskarna efter föreläsningarna i ett Forskarkafé. Forskardagarna genomförs för femte året i rad och antalet besökare har i det närmaste dubblerats varje år. I år förväntas omkring 5 000 besökare, varav merparten är gymnasieelever. Tack vare det stora intresset har Forskardagarna i år utökats från två till tre dagar.

Arrangemanget är öppet för alla. Fri entré. Ingen platsgaranti. Välkommen!

För mer information, besök www.forskardagarna.su.se

Presskontakt för Forskardagarna är Maria Sandqvist, Enheten för kommunikation och samverkan, tfn 08-16 13 77, mobil 070-664 22 64, e-post maria.sandqvist@eks.su.se.

Lavar är symbiotiska organismer, vilket kan liknas vid ett äktenskap där de två parterna, en svamp och en alg, eller en svamp och en cyanobakterie, tillsammans bildar en arbetsenhet. Genom att ingå i detta äktenskap kan de enskilda organismerna frodas på platser och under förhållanden där de annars inte skulle överleva. I lavsymbiosien bygger svampen ett hus, den struktur som vi ser när vi tittar på en lav. Svampen bjuder sedan in en alg eller en bakterie i sitt hus. I utbyte betalar algen eller bakterien ”hyra” till svampen i form av energirika sockerföreningar och i bakteriernas fall även kväve. Utan dessa hyresintäkter skulle svampen inte kunna underhålla och bygga vidare på sitt hus och få algen/bakterien att stanna kvar – laven skulle då försvinna.

Lavar finns över hela världen och man kan hitta dem i alla typer av miljöer, djupt inne i tropikerna, i taigans vackra urskogar, på kalfjäll och alptoppar, vid de två arktiska polerna, men också på gravstenar och storstadens nedsmutsade trottoarer. Lavar är speciellt viktiga i näringsfattiga och karga miljöer, som den arktiska och alpina tundran, men även på tallhedar. Lavar saknar rötter och de kan därför inte ta upp vatten ur marken och själva reglera när och hur länge de ska vara aktiva, levande, eftersom livsaktivitet fordrar vatten. Lavar kan alltså bara vara aktiva när det finns tillgång på vatten, när de torkar ut är de inaktiva och i stort sätt ”levande döda”. Tyvärr har människans exploatering av naturen, avverkning av gamla naturskogar, samt ökade miljöföroreningar lett till att många av våra lavar mår dåligt, eller rent av försvunnit. För att rädda lavarna måste vi därför undersöka vad som styr och påverkar deras överlevnad, samt förstå hur parterna i laväktenskapet kommunicerar med varandra. Varför är det till exempel så att vissa laväktenskap är ytterst känsliga för miljöförändringar medan andra kan frodas på tungmetallavfall och i storstadens bilavgaser.

Lena Dahlman har studerat om lavar fördelar näring och resurser på ett optimalt sätt mellan alg/bakterie och svamp genom att undersöka hur lavar reagerar på yttre miljöförändringar såsom förändringar i ljus, vatten och kvävetillgång. Hon har kunnat visa att lavar är bra på att fördela sina resurser mellan alg/bakterie och svamp på ett optimerat sätt, dvs svampen verkar vara bra på att bjuda in nog många alger/bakterier till sitt hus så att kostnaderna för underhåll och nybyggnation kan underhållas av ”hyresgästerna”. När laven får en ökad näringsstatus tillåts alltså fler alger att bo i huset och lavens hela metabolism och tillväxtpotential ökar. Detta tyder på att, trots att lavar inte själva kan reglera när de är aktiva, så kan de ändå reglera sina resurser mellan parterna för att uppnå jämvikt inom symbiosen. Sammanfattningsvis tyder detta alltså på en stark reglering och kommunikation mellan parterna i laväktenskapet. Vilka de faktiska signalerna som styr denna fördelning är, återstår dock att visa i framtida studier.

E-publicering av avhandlingen: http://publications.uu.se/umu/theses/abstract.xsql?dbid=115
Fredagen den 17 oktober försvarar Lena Dahlman, institutionen för ekologi och geovetenskap, Umeå universitet, sin doktorsavhandling med titeln ”Resource acquisition and allocation in lichens. Svensk titel: Näringsupptag och dess fördelning i lavar.
Disputationen äger rum kl. 10.00 i stora hörsalen i KBC. Fakultetsopponent är Prof. David Richardson, Deaknus för St Mary’s University, Halifax, Kanada

Kontaktinformation
Lena Dahlman är uppväxt i Borlänge och har tillbringat många somrar hos mormor Kajsa Norden i Vänersborg.

Lena nås på:
Institutionen för ekologi och geovetenskap
Tel: 090 – 786 67 12, 070-207 33 36
E-post: Lena.Dahlman@eg.umu.se

I dagens språkundervisning finns det en stark tradition att behandla kultur som ren faktainformation som förmedlas genom språket. När det gäller engelskundervisningen får eleverna huvudsakligen lära sig om förhållandena i Storbritannien och USA. Forskare och språkdebattörer världen över ifrågasätter nu detta sätt att undervisa. Det går inte ihop med den förändrade synen på kultur, identitet, nationalitet och språk.

Om detta handlar Eva Gagnestams doktorsavhandling ”Kultur i språkundervisning – med fokus på engelska”. Studien bygger på enkäter och djupintervjuer med gymnasieelever, yrkesverksamma gymnasielärare och lärarstuderande.

– Jag har velat få en bild av hur dessa tre grupper uppfattar språkundervisningen i skolan och hur kultur behandlas där. Det har visat sig att elever och lärare har väldigt olika syn på innehållet i den gemensamma engelskundervisningen.

Ofta är det eleverna som har det mer moderna sättet att se på förhållandet mellan språk och kultur.

– Engelskan har brett ut sig explosionsartat och blivit ett kommunikationsspråk som tillhör ett stort antal kulturer i världen. För eleverna börjar engelskan bli ett kontaktspråk som inte behöver höra ihop med någon specifik kultur, detta mycket tack vare internet. Språklärarna i undersökningen har en mer traditionell syn på nationalitet och menar att språk och kultur alltid hör ihop.

Hälften av språklärarna och nästan hälften av gymnasieeleverna i studien vill ha en förändrad undervisning om kultur i språkundervisningen. Trots detta har den förändrade synen på kultur, identitet, nationalitet och det engelska språket ännu inte slagit igenom i undervisningen. Eva Gagnestam menar att språklärarna måste ompröva sin syn på kultur i språkundervisningen och att de bör få lämplig fortbildning på området, vilket också ett flertal av dem efterfrågar.

Eva Gagnestam är uppvuxen i det mångetniska Kiruna och har själv arbetat som språklärare under många år. Hon har även arbetat med internationalisering samt studievägledning för språklärarstudenter vid Karlstads universitet.

Hennes avhandling kan beställas från Carina Oscarsson, tfn 054-700 11 90, e-post Carina.Oscarsson@kau.se

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Eva Gagnestam, tfn 054-700 16 33, 054-21 23 30 eller 070-560 65 23, e-post Eva.Gagnestam@kau.se

Skogsstyrelsens generaldirektör varnade nyligen för att svensk skogsråvara inte kommer att räcka till för industrins framtida behov. Om näring tillförs växer granar fortare, men även vedbildningen påverkas. Christina Lundgren vid SLU har i sitt doktorsarbete studerat hur kvaliteten på virke och vedfibrer påverkas av gödsling och intensivodling.

Upprepad optimerad näringstillförsel (gödsling) mer än fördubblade granarnas tillväxt. Vedfibrernas storlek i tvärsnittet, det vill säga fiberdiameter och fiberväggstjocklek, förändrades också. Fibrer från gödslade träd hade tunnare cellväggar och något större diametrar. Dessa egenskaper påverkar bland annat hur väl fibrerna plattas till och sedan binds samman i papper. Papper som tillverkas av sådana fibrer bör få bra yt- och tryckegenskaper, något som är viktigt för till exempel tidningspapper. Däremot kan rivstyrkan försämras.

Förutom en snabb tillväxt fick gödslade granar lättare ved. Produktionen av virkesvolym ökade dock förhållandevis mer än vad veddensiteten minskade. Cellulosafibrillernas vinkel jämfört med fiberaxeln (mikrofibrillvinkeln) var större för träd från gödslade bestånd. Denna skillnad i fiberväggens uppbyggnad i kombination med en lägre densitet innebär att virket blir svagare och mindre lämpligt som byggnadsvirke.

Christina Lundgren är noga med att understryka att det inte är gödslingen i sig utan den högre tillväxthastigheten som orsakar förändringar i vedbildningen. Om tillväxtökningen är densamma påverkar gödsling inte veden mer än till exempel gallring.

Inom svensk skogspolitik är miljö- och produktionsmål jämställda. Det innebär att skogsmark ska brukas med lika stor hänsyn till miljö och produktion. Ett alternativ till dagens utbredda skogsskötsel är att bruka vissa marker mer intensivt, och då använda till exempel gödsling för att få fram mer snabbväxande granskog (så kallad fiberskog). I ett försök i Västerbotten som ingår i studien fyrdubblades exempelvis virkesvolymen efter att näring tillförts. Tanken är att om produktionen på så sätt ökar på vissa marker, kan andra marker sparas och avsättas till reservat eller någon annan form av naturvård.

Christina Lundgrens försök ingår i ett fiberskogsprojekt (www-fiberskog.slu.se/index.html), som drivits i samarbete mellan SLU och skogsindustrin.

Jägmästare Christina Lundgren, vid institutionen för skogens produkter och marknader, försvarar fredagen den 10 oktober kl. 9.00 sin doktorsavhandling Wood and Fibre Properties of Fertilized Norway Spruce. Disputationen äger rum i Loftets hörsal, Ultuna, Uppsala. Opponent är Lektor Andreas Bergstedt, Institut for Økonomi, Skov og Landskab/Skovbrug, KVL, Danmark.

Kontaktinformation
Mer information: Christina Lundgren, 018-67 24 73, 070-46 72 782
E-post: Christina.Lundgren@spm.slu.se

Sorkfeber är, efter influensa, den vanligaste allvarliga febersjukdomen som orsakas av ett virus i norra Sverige. Det är det så kallade Puumalaviruset som ger upphov till infektionen, och viruset har skogssork (Clethrionomys glareolus) som naturlig värd. Gert Olsson vid SLU utreder i sin doktorsavhandling förekomsten av sorkfeber – eller nephropathia epidemica – i norra Sverige i förhållande till förekomsten av skogssork och virus. Storleken på sorkstammen fluktuerar inom området, och en cykel är 3-4 år.

Resultaten i avhandlingen visar att flest människor insjuknar i sorkfeber under vinterhalvåret i norra Sverige, och då i synnerhet under perioden oktober-december. Medelålders män drabbas oftare än andra grupper. Många blir smittade av Puumalavirus i närheten av hus i kustområden, och ofta i vedbodar, uthus eller liknande utrymmen. Sorkfeberpatienter i studien förknippade ofta smittotillfället med att damm rörts upp och andats in vid något tillfälle. Damm kan bära med sig smittosamma viruspartiklar.

Med hjälp av uppgifter från ett antal patienter har Gert Olsson identifierat olika lokaler där sorkfeber har uppträtt. Under en femårsperiod räknades antal skogssorkar vid sådana lokaler och jämfördes med andra slumpvist utvalda ställen. Resultaten visar att ställen med känd sorkfebersmitta beboddes av fler sorkar än andra lokaler. Skillnaderna var särskilt stora vid sorkcykelns toppar. Vid dessa lokaler råder dessutom en större risk för såväl skogssorkar som människor att exponeras för Puumalavirus.

I en annan studie undersöktes under en säsong hur variationer i miljö inverkar på förekomsten av skogssorkar och Puumalavirus. Flest smittade sorkar fanns i områden med karaktärsarter typiska för gammal, fuktig skog (exempelvis gran, blåbär och garnlav). Lokalens miljöbetingelser är därför troligtvis av betydelse för risken att exponeras av Puumalavirus.

Långlivade, övervintrande skogssorkar – om än fåtaliga i populationen som helhet – framstår som betydelsefulla för Puumalavirusets bevarande på lokal skala. De år då Puumalaviruset inte återfanns bland insamlade skogssorkar var under populationfasens bottenår. Då hittades inte heller övervintrande skogssorkar lokalt. Överföring av Puumalavirus sker framförallt mellan könsmogna skogssorkar under sommarhalvåret, och då i synnerhet mellan hanar.

Puumalaviruset hör till den växande gruppen Hantavirus (familjen Bunyaviridae) där respektive virus förknipas med en specifik art bland sorkar, råttor, möss eller lämlar. Tillsammans orsakar dessa virus uppskattningsvis mer än 150 000 människors insjuknande i världen varje år. Andelen människor som dör i sjukdomar orsakade av hantavirus varierar stort, från mindre än 0,5 procent (sorkfeber) till cirka 45 procent (Hantavirus pulmonary syndrome).

I ett globalt perspektiv hör norra Sverige till en av de regioner som uppvisar de högsta talen av diagnostiserade fall av hantavirussmitta per invånare – i genomsnitt 25 fall per 100 000 invånare och år – undantagslöst rör det sig här om sorkfeber. Mörkertalet bland smittade i norra Sverige är stort; för varje diagnosticerat fall förblir 7-8 oupptäckta.

Fil. Lic. Gert Olsson, vid institutionen för skoglig zooekologi, försvarar fredagen den 10 oktober kl. 10.00 sin doktorsavhandling Nephropathia Epidemica and Puumala Virus Occurence in Relation to Bank Vole (Clethrionomys glareolus) Dynamics and Environmental Factors in Northern Sweden. Disputationen äger rum i P-O Bäckströms sal, SLU, Umeå. Opponent är Prof Dr Herwig Leirs, University of Antwerp, Belgien.

Kontaktinformation
Mer information: Gert Olsson, 090-786 66 33, 070-376 16 66
E-post: Gert.Olsson@szooek.slu.se

Fil dr Anna Söderpalm, verksam vid institutionen för klinisk neurovetenskap vid Sahlgrenska akademin, har intresserat sig för hur människors konsumtionsmönster och upplevelse av alkohol skiljer sig åt beroende på hur höga nivåer av stresshormonet kortisol de har i kroppen. För att studera detta närmare har hon genomfört fyra test på två grupper frivilliga personer i åldrarna 21-35 år.

Efter att ha genomgått en övning som gjorde att nivåerna av stresshormonet kortisol ökade fick den ena gruppen dricka alkohol medan den andra gruppen fick placebodryck (i detta fall juice). Undersökningsgrupperna fick sedan dricka alkohol respektive placebodryck när deras kortisolnivåer var normala.

Resultaten visade att försökspersonerna upplevde att alkoholen hade en kraftigare lugnande effekt när de var stressade än när de var ostressade. Det visade sig också att stressen gjorde att försökspersonerna drack mer både av alkohol och av placebodryck.

– Studierna har en potentiell möjlighet att i framtiden kunna förebygga missbruk och behandla missbrukare genom att man får en djupare förståelse för vilken roll stress spelar i användandet av alkohol, säger Anna Söderpalm.

För mer information kontakta:

Fil dr Anna Söderpalm, mobiltelefon: 0734-21 48 48, e-post: anna.soderpalm@neuro.gu.se

Webbplats: http://www.nhv.se/nar/

Ulrika Lundin, informatör/pressansvarig
Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet
telefon: 031-773 38 69
mobiltelefon: 070-775 88 51
e-post: ulrika.lundin@sahlgrenska.gu.se

Kontaktinformation
Ulrika Lundin, informatör/pressansvarig
Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet
telefon: 031-773 38 69
mobiltelefon: 070-775 88 51
e-post: ulrika.lundin@sahlgrenska.gu.se

I juni 1770 steg den nybefordrade stiftamtmannen över Island, Laurits Thodal, i land i Reykjavik. Han var öns högste ämbetsman och hans officiella åliggande var att ta befälet över denna avlägsna del av den danska monarkin. Men Thodal hade också ett hemligt uppdrag. Det var att undersöka möjligheten att avskeda hälften eller två tredjedelar av alla isländska ämbetsmän och ersätta dem med mer pålitliga norska och danska män.
Under de följande hundra åren fick centralmakten gång på gång vidta drastiska åtgärder för att stävja korruption och nepotism bland isländska ämbetsmän. Samtidigt genomgick förvaltningen i den danska monarkin en period av modernisering och blev till en väl etablerad byråkratisk institution.

Vid 1800-talets mitt hade centralmaktens reformambitioner visserligen minskat men nu konfronterades kungamakten av en ny isländsk nationalism. Efter enväldets fall 1848, skakades Island av oroligheter och uppror. Detta ledde bland annat till att den danska regeringen skickade beväpnade trupper till Island, den fredliga ön som kungamakten hade lyckads styra sedan medeltiden utan att några beväpnade styrkor någonsin hade befunnit sig där.

För att kunna genomföra sina reformer och i strävandet efter att utöva kontroll över samhället in i minsta detalj, var det danska enväldet totalt beroende av sin förvaltning. Det medförde att de regionala ämbetsmännen, stiftamtman, amtmän och landsfogde, fick en avgörande roll som kronans och centralmaktens representanter. Men ämbetsmännen kunde också motverka statens intressen, om de stred mot deras ambitioner. Med hjälp av ett välutvecklat nätverk, lyckades de isländska ämbetsmännen ofta manipulera den danska kronans planer till sin egen fördel och värna om sin ställning, som en mäktig elit i det isländska samhället.

Avhandlingens titel: Nätverk och nepotism. Den regionala förvaltningen på Island 1770 – 1870.
Disputationen äger rum lördagen den 17 oktober 2003 kl. 13.00
Opponent: Fil.dr Mats Hallenberg
Sal L 100, Etnologen, Lennart Torstenssonsgatan 8, Göteborg
Närmare upplysningar kan fås av Einar Hreinsson, tel. 031-773 51 32 (arb.),
031-12 81 98 (hem), e-post Einar.Hreinsson@history.gu.se

Kontaktinformation
Barbro Ryder Liljegren
Informationsssekreterare
Humanistiska fakultetskansliet
Box 200
SE 405 30 GÖTEBORG Sweden
tel 031-773 4865
fax 031 773 1144
e-post: Barbro.Ryder@hum.gu.se
hemsida: www.hum.gu.se

Födandeprocessen var en omstörtande händelse som påverkade hela samhället och dess strukturer. Detta får till följd att barnafödande i de allra flesta kulturer genom tiderna var utsatt för manipulationer av olika slag, vilka tog sig materiella uttryck och att män hade en minst lika viktig roll i utformandet av händelsen som de födande kvinnorna.

Födandet var en viktig händelse som var omgärdad av en mängd föremål som också kan spåras i det arkeologiska materialet. Elisabeth Beausang ger flera exempel på utvecklade sofistikerade artefakter t. ex strukturer som underlättar utdrivningsskedet, behållare för moderkakan, amuletter och figuriner som kan knytas till barnafödande.

Det materiella sammanhanget kring barnafödandet var förvånansvärt likt det man normalt återfinner i religiösa sammanhang. Detta innebär att många av de arkeologiska lämningar som normalt tolkas som tillhörande en religiös sfär istället kan knytas till barnafödande.

Som en konsekvens av barnafödande diskuteras och analyseras även innebörden av vad mammor förväntas göra och faktiskt gör i förhållande till sin avkomma utifrån ett av Sveriges äldsta skelett. Skelettet bär spår av barnafödande på bäckenbenet och tolkas som flerbarnsmamma. Stora variationer på hur och vem som tagit ansvar för de allra minsta barnen kan dock påvisas i både tid och rum. Den norm som idag är förhärskande kring hur man skall modra, dvs att mammans agerande under barnets första år är helt avgörande för barnets fysiska, psykologiska och sociala utveckling, var enligt tillgängliga källor en relativt ovanlig och kort historisk parentes.

Avhandlingens titel: Childbirth and Mothering in Archaeology.
Disputationen äger rum fredagen den 24 oktober 2003 kl. 10.00
Opponent: Dr. John Chapman
Sal T 302, Arkeologen, Olof Wijksgatan 6, Göteborg
Närmare upplysningar kan fås av Elisabeth Beausang, tel. 040-611 98 44 (hem),
mobil 0708-69 66 24, e-post beausang@telia.com

Avhandlingsförfattaren undersöker hur dessa böcker och filmer, främst nordamerikanska från sent nittonhundratal (t.ex. Marilynne Robinsons Housekeeping 1980, Ridley Scotts Thelma & Louise 1991 och Erika Lopez Flaming Iguanas 1997) söker skriva om traditionella berättelser om ”the road” och om kvinnors och mäns mobilitet som Jack Kerouacs On the Road (1957) genom att ersätta män med kvinnor i huvudrollerna. Vad händer, frågar Enevold, när kvinnor överger sin position i marginalen och beger sig ut på vägarna själva? Hur skriver författare in kvinnor i traditionen som mobila subjekt istället för objekt?

Avhandlingen ligger i gränslandet mellan feministiska, litterära, sociologiska och kulturella studier. Enevold föreslår en rad begrepp och metaforer med vilka man skall kunna förstå resetraditionen och diskutera ”women on the road” på ett nytt sätt, ur en feministisk synvinkel. Dessa begrepp tjänar till att könskoda rese- och rörlighetstraditionen och bidra med reviderade, genusmedvetna, bilder av mobila kvinnor i litteratur och film.

Berättelser i vilka kvinnan överlever som kvinnligt mobilt subjekt beskrivs i avhandlingen ske i två faser av omskrivning av det gamla ”road-manuset”: en approprierande och en metafiktiv. Anmärkningsvärd för dessa berättelser är betydelsen av roadmovien Thelma & Louise (1991). Road-manuset skrivs om med hjälp av strategierna re-scripting, som innebär en kullkastning av polariseringen manligt/kvinnligt, samt de-scripting, som innebär ett slutligt anammande av ”vägmödrar” som Thelma och Louise istället för manliga förebilder som förkastas och att kvinnans tillträde till vägen tas för självklar. Dessa nya strategier som uppstår i och med kvinnans intåg som rörligt subjekt måste ses som delar av en ny road-estetik. Denna nya estetik kan inte ses som ny om man enbart ser road-berättelserna ur ett genreperspektiv. Genus måste vara det förhärskande analysperspektivet för att road-estetiken i kvinnors road-berättelser ska kunna uppfattas som förändrad.

Avhandlingen syntetiserar slutligen den könsomkodning som andragenerations-feministiska berättelser som Thelma and Louise har iscensatt med en tredjegenerations-feministisk sensibilitet som uppvisas i novellantologier som Jennie Goode’s Drive (2000). Den här generationen kvinnliga resenärer visar en gång för alla att kvinnor inte längre är enbart modersfigurer som väntar där hemma, sexuella objekt i berättelsens utkant eller passagerare i bilens baksäte utan tekniskt kompetenta, mobiliserade, bemyndigade (empowered) och aktiva subjekt som styr sina egna öden.

Avhandlingens titel: Women on the Road: Regendering Narratives of Mobility. (Kvinnor på väg: Om könsomkodningen av berättelser om mobilitet)
Disputationen äger rum lördagen den 18 oktober 2003 kl. 13.15
Opponent: Professor Graham Huggan
Rum 2304 A, Campus Gräsvik, Blekinge tekniska högskola
Närmare upplysningar kan fås av Jessica Enevold Madesdotter, tel. 0455-38 53 67 (arb.), 031-14 72 72 (hem), mobil 0709-18 66 08, e-post jessica.enevold@bth.se

Det finns flera anledningar till detta svaga intresse för västerländska ritualer. Den kanske främsta är att initiatoriska sällskap som Frimurareorden många gånger har betraktats som en del av den västerländska esoterismen, ett forskningsfält som det tills alldeles nyligen har ansetts vara ovärdigt att forska i. De få akademiska studier som trots detta behandlar västerländska initiationsritualer tenderar att begränsa sig till ett par få ordnar, istället för att studera dessa ritualer ur ett större perspektiv.

Henrik Bogdans avhandling behandlar den historiska utvecklingen av frimureriska initiationsritualer och dessa ritualers förhållande till den västerländska esoterismen. Analysen börjar med frimureriets tre S:t Johannesgrader som utgör förebilden för praktiskt taget samtliga senare frimureriska initiationsritualer, och fortsätter med utvecklingen av de frimureriska s.k. Höggradsriterna, exemplifierat genom en analys av True Mason, eller Académie des Vrais Maçons, som användes av Rite Ecossais philosophique. Boken behandlar även Hermetic Order of the Golden Dawn, den mest inflytelserika av alla ockultistiska initiatoriska sällskap från 1800-talet.

Avslutningsvis analyseras de tre initiationsritualerna som användes av Gerald Gardners häxkonströrelse på 1950-talet.
.
Avhandlingens titel: From Darkness to Light. Western Esoteric Rituals of Initiation.
Disputationen äger rum fredagen den 24 oktober 2003 kl 10.15
Opponent: Professor Antoine Faivre
Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg
Närmare upplysningar kan fås av Henrik Bogdan, tel. 031-773 53 16 (arb.),
031-774 25 51 (hem), e-post henrik.bogdan@religion.gu.se

Jonas Larsson undersöker i sin avhandling huvudtankarna i det så kallade starka programmet inom den moderna vetenskapssociologin. Förespråkarna för detta program har från 70-talet och framåt särskilt kommit att försvara tanken att all kunskap kan förstås och förklaras sociologiskt. Avhandlingsförfattaren är sympatiskt inställd till starka programmets ambition men visar också att konflikten mellan det rationella och det sociala i en väsentlig mening fortlever inom det starka programmet.

Larsson undersöker dels det starka programmets symmetrites och dels den så kallade finitismen som tillsammans formulerar programmets teoretiska och metodologiska alternativ till den ”svagare” vetenskapssociologin där sociala faktorer betraktas som något störande för rationellt tänkande. Symmetritesen uttrycker det metodologiska kravet att kunskap i ett givet samhälle eller i en given forskargrupp skall förklaras med hänvisning till bidragande sociala faktorer oberoende av värderingar av kunskapens rationalitet. Finitismen å andra sidan innebär att kunskap skall förstås i termer av konventioner. Detta innebär att vetenskapsmän inte besitter, och inte kan besitta, objektiva måttstockar för korrekt förfarande som förklarar kunskap i rationella termer.

Avhandlingen argumenterar särskilt för följande slutsatser:

Symmetritesen och de sociologiska intresseförklaringar som det starka programmet de facto presenterar kan förstås som ett slags rationella intresseförklaringar, det vill säga förklaringar som baseras på att berörda agenter agerar rationellt utifrån sina olika intressen.

Finitismen innebär ytterst att också det slags rationella intresseförklaringar som symmetritesen påbjuder inte kan upprätthållas.

Förutom den motsägelse som identifieras ovan så argumenterar Larsson sammantaget för att det starka programmets studier av kunskapens användning – och dess fokus på de mål och intressen som är förbundna med denna användning – innefattar en viktig variant av den motsättning mellan det rationella och det sociala som ytterst motiverade det starka programmet.

Avhandlingens titel: Finitism and Symmetry: An Inquiry into the Basic Notions of the Strong Programme.
Disputationen äger rum lördagen den 25 oktober 2003 kl. 10.15
Opponent: Professor Barry Barnes
Stora hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg
Närmare upplysningar kan fås av Jonas Larsson, tel. 031 – 773 52 48 (arb.),
031 – 40 37 74 (hem), mobil: 0703 – 34 73 10, e-post Jonas.Larsson@TheorySc.gu.se

Edlund belyser i sin avhandling de bottniska säljägarnas begreppssystem. Avhandlingen omfattar såväl jägarnas ingående ekologiska kunskaper om säl och is som deras kulturella och sociala miljö. Bara det faktum att jägarna hade omkring 150 ord för säl säger en del om hur omfattade säljägarkulturens begreppssystem var.

Prisjuryns motivering: Ann-Catrine Edlunds avhandling, Sälen och Jägaren. De bottniska jägarnas begreppssystem för säl ur ett kognitivt perspektiv, utgör ett värdefullt bidrag till övre Norrlands kulturhistoria. Genom att analysera de bottniska säljägarnas ordförråd utifrån kognitiv lingvistisk teori och kognitiv antropologi sätts säljägarnas språkbruk in i en kulturell kontext. Genom den språkvetenskapliga analysen avtäcks säljägarkulturens begreppssystem.

Prissumman är på 70 000 kronor. I en kommentar till priset säger Ann-Catrine Edlund:

– Jag är naturligtvis mycket glad över att min forskning uppmärksammas, och känner mig uppmuntrad inför mitt fortsatta arbete.

Hennes fortsatta forskning, som går under projektnamnet Ett rum för dagen: Tre självförsörjande kvinnors dagboksskrivande i norrländsk agrar miljö under tidigt 1900-tal, innebär en vidareutveckling av hennes forskarprofil och en orientering åt det genusteoretiska hållet.

Ann-Catrine Edlund disputerade år 2000. Ett pressmeddelande på avhandlingen finns på:
http://info2.adm.umu.se/Press/PressRelease.aspx?id=413

Avhandlingen har tidigare tilldelats Kungliga Gustav Adolfs Akademiens pris.

Kontaktinformation
Ann-Catrine Edlund nås på:
090-786 52 45
E-post: ann-catrine.edlund@nord.umu.se

Blodsjukdomar och diabetes är två områden där forskare från Malmö gjort sig internationellt kända. Den forskningen ska inrymmas i CRC, liksom forskning om andra viktiga sjukdomar som åderförfettning, cancer och fetma. Det ska finnas en särskild patientmottagning vid CRC för personer som deltar i olika sådana studier.

I CRC-projektet ingår fem byggnader. Etapp 1, som kostar 380 miljoner kr och omfattar tre nya byggnader för grundutbildning, bibliotek och laboratorier på sammanlagt 17 000 kvm, ska stå klar år 2005. En andra etapp är tänkt att innehålla renoveringen av två befintliga byggnader för samhällsmedicin, patientundersökningar och administration. Alla byggnader ska sammanbindas av ett inomhustorg med kafé, restaurang och reception.

CRC-bygget påbörjas officiellt med en ”första stenen läggs”-ceremoni måndagen den 13 oktober kl 15.30. Vid ceremonin kommer bl a Lunds universitets rektor Göran Bexell och Region Skånes regionråd Uno Aldegren att tala.