– Om myndigheterna vill ha en levande landsbygd måste de förstå kvinnors prioriteringar. Kvinnor vill inte alltid tjäna stora pengar utan främst få ihop sina liv, säger Christina Scholten, nybliven doktor vid Lunds universitet.

Christina Scholtens avhandling som läggs fram i ämnet kulturgeografi och ekonomisk geografi har titeln ”Kvinnors Försörjningsrum. Hegemonins förvaltare och murbräckor”. Tjugo sydsvenska inlandskommuner, som får utvecklingsstöd, granskas. Regionalpolitikens mål ställs mot kvinnliga företagares erfarenheter.

Utgångspunkten är de stora förändringarna på arbetsmarknaden i början och mitten av 1990-talet, då cirka en halv miljon jobb försvann. Samtidigt gick Sverige med i EU, vilket innebar nya tillfällen för glesbygden att söka pengar för strukturomvandlingar.

– Tidigare utvecklingsbidrag hade mest sökts av män. Jag blev nyfiken på om kvinnor sökte i högre grad nu, eftersom det också blev en uttalad regionalpolitisk ambition att öka det kvinnliga företagandet, berättar Christina Scholten.

Hon har djupintervjuat åtta kvinnor, varav fem aldrig kom i gång med sina företag eller avbröt verksamheten på ett tidigt stadium.
Hennes slutsats är att myndigheterna misslyckats med att öka jämställdheten.

– Organisationer som Almi Företagspartner med flera har en gammaldags bild som hämmar den kvinnliga företagsamheten. Traditionellt manliga områden uppfattas som det normala medan de kvinnliga ses som avvikande. De kommuner jag studerat präglas av traditionellt manlig och tung verkstadsindustri och den dominerande uppfattningen inom de regionala stödorganisationerna är att riktiga företag ska syssla med tillverkning och vara inställda på tillväxt. Detta speglar dåligt kvinnors företagsambitioner och önskningar.

– För kvinnorna handlar det främst om att hitta en försörjning. I en tid av allmän arbetslöshet och då kanske även mannen står utan jobb, framstår att starta eget som enda alternativet. Men kvinnor varken kan eller vill lägga all kraft på det egna företaget, för att de också underordnar sig den traditionella könsnormen, säger Christina Scholten.

Förutsättningen och poängen med ett eget företag är att kvinnorna kan kombinera det med ansvaret för hem och barn.

– Företaget blir inte det stora projektet, utan del i livet som helhet.

Kvinnor som startar eget utmanar heller inte könsnormerna på så sätt att de försöker ta sig in i traditionellt manliga branscher. Deras företagsidéer gäller tjänstesektorn, upplevelseturism, sjukvård mm.

Utvecklingsstödet till kvinnligt företagande är också motsägelsefullt, enligt Christina Scholten. Samtidigt som kvinnor ganska lätt erhållit starta eget-bidrag, så har deras företag inte betraktats som intressanta eller lovande, just för att de inte varit inställda på tillverkning och tillväxt. Kvinnorna har inte fått den uppbackning vare sig från myndigheter eller familjer som män ofta kan räkna med.

De har haft svårt att få de avtal och tillstånd som behövs för att komma igång, och har dessutom haft bekymmer med att kombinera egenföretagandet med rollen som maka och mor.

– Kvinnor vill driva företag i mindre skala, för att få ihop sina liv. Det innebär samtidigt stora ekonomiska risker. De driver inte aktiebolag, och när de lägger ner drabbas de ofta personligen av ekonomiska förluster.

– Verksamheter som det är svårt att få lönsamma ska inte uppmuntras, menar Christina Scholten. Men samtidigt måste normen för vad som är ett företag luckras upp om glesbygden ska leva.

– Även verkstadsindustrin var småskalig i början, och tjänsteföretag, privatsjukvård, turistanläggningar mm kan bli betydelsefulla näringar med tiden. Det gäller för de regionalpolitiska instanserna att förstå villkoren för och värdet av deltidsföretag, och stödja dem på rätt sätt, om kvinnors potential ska kunna utnyttjas och utflyttningen från landsbygden hejdas.

Kontaktinformation
Mer info: Christina Scholten, tel: 0470 – 864 21, 0733 – 50 85 14

Företagsledarutbildningen med 30 deltagare har möjliggjorts tack vare ett samarbete mellan kinesiska och svenska partners: Det välrenommerade Shanghai Jiao Tong University, Motorola China och Stockholm University School of Business (Företagsekonomiska institutionen vid Stockholms universitet).

De 30 deltagarna är alla från olika områden inom telekommunikation.

Mer information kan fås av prefekt Sikander Khan, docent, e-post: sik@fek.su.se

U-länder kan ha större utrymme att påverka energianvändning via skatter och andra styrmedel än vad man tidigare trott. Många tidigare studier har dragit slutsatsen att ekonomisk tillväxt mer eller mindre automatiskt leder till kraftigt ökad energianvändning, eftersom det är så svårt att tillämpa energisnål teknik i u-länder.

Den första av avhandlingens fyra artiklar visar att de senaste tjugo årens ekonomiska tillväxt i Namibia inte har lett till ökad kommersiell energianvändning. Många branscher har faktiskt bytt till mer energisnål teknik, vilket kan bero på att Namibia haft högre energiskatter än många andra u-länder.

Den andra artikeln i avhandlingen visar att en bra närmiljö kan vara viktigare än man insett för de fattiga i u-ländernas slumområden. I slummen runt Namibias huvudstad kan mark köpas och säljas fritt. Köpare betalar långt över genomsnittspriset för tomter i närheten av det enda grönområdet, medan tomter nära en soptipp säljs klart billigare än genomsnittet.

I den tredje artikeln studeras om namibiska bönder främst använder grundvatten som en vattenreserv när regnen uteblir, eller som en extra vattenkälla året om oavsett nederbörd. Detta kan ha betydelse på sikt, eftersom grundvattennivåerna sjunker på många håll i landet. Om grundvattnet främst fungerar som en vattenreserv skulle man lätt kunna ersätta det med exempelvis bättre lagringsdammar för regnvatten. Resultaten är svårtolkade, men visar inte entydigt att grundvattnet främst fungerar som en vattenreserv.

I den fjärde artikeln studeras konflikten mellan namibiska fiskebåtar och utländska fisketurister, som fiskar efter samma art vid Namibias kust. Det kommersiella fisket har låg lönsamhet, medan fisketurismen skulle kunna ge stora intäkter för staten om fiskelicenser infördes. Detta tyder på att det vore bäst att avveckla det kommersiella fisket och överlåta allt fiske av denna art till turister.

Fredagen den 3 oktober försvarar Jesper Stage, nationalekonomiska institutionen, Umeå universitet, sin doktorsavhandling med titeln ”Mixing oil and water – studies of the Namibian economy”, en samling artiklar om miljö- och naturresursfrågor i Namibia.
Disputationen äger rum kl. 10.15 i Humanisthuset, hörsal F.
Fakultetsopponent är Anders Danielson, Nationalekonomiska institutionen, Lunds universitet.

Kontaktinformation
Jesper Stage är född i Umeå och har huvudsakligen varit bosatt i Umeå, men har även bott i olika afrikanska länder i flera år.

Jesper Stage nås på:
Telefon: 090 – 786 53 36
E-post: Jesper.Stage@econ.umu.se

”Allmänheten har i alla tider varit en stenig åker, och det fordras uthållighet för att få skörd.” Det hävdade Robert Larsson (1885-1956), en på 1910- och 1920-talet uppskattad författare av populärbiologiska skrifter, när han diskuterade innebörden och konsekvenserna av den mendelistiska ärftlighetsläran. Allmänheten, sedd som en stenig åker, var med skiftande kunskaper i naturvetenskap och ibland sval motivation för studier i vetenskapliga ämnen både populärvetenskapens raison d’être och dess ständiga gissel.

Men problemet hade också en annan sida än den som Robert Larsson underströk. Wilhelm Leche (1850-1927), zoolog och framgångsrik popularisator på det biologiska fältet, hade ett årtionde tidigare ansett att populärvetenskapens största utmaning inte nödvändigtvis var den tunna jordmån som allmänheten utgjorde. Det var tvärtom popularisatorerna själva som var populärvetenskapens största belastning. Den populära litteraturen i naturalhistoria hade enligt Leche serverat läsaren ”stenar i stället för bröd”. Man hade lämnat ett empiriskt råmaterial som bara fackmannen kunde tänkas bli intresserad av, medan lekmannen som sökte djupare svar på människans problem blev lämnad vind för våg.

Kaj Johansson konstaterar i sin avhandling att oavsett om det är åkermarken eller brödfödan som är stenig, så har vetenskap och dess popularisering historiskt förknippats såväl med världsåskådningar som med konkreta politiska frågor. Den biologiska populärvetenskapen har varit en litterär knutpunkt där många av dessa frågor kommit till uttryck och behandlats. Avhandlingen visar hur bilden av populärvetenskap, som resultat av ett enkelriktat flöde av vetenskaplig information, bryts sönder till ett historiskt fenomen av mer komplex och rikhaltig natur.

Avhandlingsförfattaren betonar att populärvetenskap utgör ett gränsland där man kan bryta ny mark både i vetenskapsfilosofiskt och idéhistoriskt avseende. Utifrån frågan ”vad är populärvetenskap?” ger avhandlingen ett artikulerat och sammanhängande teoretiskt synsätt på populärvetenskapens plats, populariseringens förutsättningar och populärvetenskapens mångskiftande funktioner. Närmare bestämt visas hur en undersökning, med utgångspunkt i Ludwik Flecks vetenskapsfilosofi, ger bitvis nya synsätt för en idéhistorisk och vetenskapshistorisk behandling av populärvetenskap. I relation till dessa synsätt ger Johansson flera historiska exempel ur den svenskspråkiga populärbiologin från 1900-talets början. Där illustreras populärvetenskapens funktioner, men bitvis problematiseras också en traditionell uppfattning av populärvetenskapens form och funktion.

Avslutningsvis ger studien även argument för att populärvetenskap bör behandlas som ett i högsta grad relevant område för en vetenskapshistoria som vill ge en bred bild av vetenskapernas utveckling och betydelse.

Avhandlingens titel: Den torgförda biologin. Studier i populärvetenskapens problem och tematik.
Disputationen äger rum fredagen den 3 oktober 2003 kl. 10.15
Opponent: Fil.dr Torbjörn Gustafsson Chorell
Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg
Närmare upplysningar kan fås av Kaj Johansson, tel. 031-773 52 95 (arb.), 031-774 16 28 (hem), e-post kaj.johansson@idehist.gu.se

Kontaktinformation
Barbro Ryder Liljegren
Informationsssekreterare
Humanistiska fakultetskansliet
Box 200
SE 405 30 GÖTEBORG Sweden
tel 031-773 4865
fax 031 773 1144
e-post: Barbro.Ryder@hum.gu.se
hemsida: www.hum.gu.se

Åsa Andersson har intervjuat ett tjugotal tonårsflickor med olika ursprung, som alla bodde och gick i skolan i samma göteborgsstadsdel under slutet av 1990-talet. Vad innebär ”det mångkulturella samhället” för dem och varför är de ofta ironiska när de talar om det?

Stadsdelen har under årens lopp getts mycket negativ uppmärksamhet, framförallt i massmedia, vilket inneburit viss social stigmatisering för dess invånare. I centrum för studien står kön, ungdom, etnicitet, plats och social skiktning. Det mångkulturella samhället utgör en påtaglig realitet för flickorna, en realitet som tillsammans med olika former av ojämlikhet ställer dem inför mångtydiga och motsägelsefulla situationer och relationer att tolka och begripa.

Men det mångkulturella samhället utgör också en pågående diskussion att förhålla sig till. Det kan handla om normer och strategier för hur flickor kan agera för att få möjlighet att delta på offentliga ungdomsarenor utan att riskera sitt rykte. Det kan även handla om vilka möjligheter man har att själv välja etnisk eller nationell tillhörighet. Och det kan visa sig att beteckningar som ”svensk” och ”utlänning” i vissa sammanhang kan ha lika mycket med stadsdelstillhörighet, klass och stil att göra som med var man själv eller ens föräldrar är födda.

Även i fråga om kön och sexualitet avspeglas effekter av den etniska och sociala segregationen. Den i många sammanhang mycket betydelsefulla kvinnliga oskulden omtalas exempelvis som ett slags etnisk och platsberoende statusmarkör. Med hjälp av en sådan urskiljs med kraftfulla generaliseringar de som omnämns som fina eller rena flickor från dåliga, invandrartjejer från de svenska, och i förlängningen även olika stadsdelar från varandra. Men jämsides med dylika skillnadsmarkeringar pågår även identifikationer och gemenskaps-yttringar över de tillskrivna etniska gränserna. Det ges i flickornas berättelser många exempel på hur man försöker bryta med och markera avstånd mot stängda etniska kategoriseringar. Att vara, som flera av de intervjuade uttrycker det, ”riktig” assyrier, somalier, svensk eller något annat, är inte eftersträvansvärt, då det innebär ett uteslutande av andra tillhörigheter. Detta kan i sin tur även försvåra de transkulturella umgängesmönster som de allra flesta av flickorna praktiserar. I flickornas kritik mot etniska stängningar ryms stundtals också en kritik mot en könsordning, som ofta formuleras som etnisk men som inte sällan visar sig ha transkulturella förbindelser och funktioner. I många av flickornas berättelser och meningsutbyten ges exempel på ambivalens och inkonsekvens av ett slag som inte indikerar någon tydlig definition av multikulturalism som politiskt program. Snarare kan de unga berättelserna exemplifiera behovet av att ständigt hålla en kritisk dialog om det mångkulturella samhället vid liv.

Avhandlingens titel: Inte samma lika. Identifikationer hos tonårsflickor i en multietnisk stadsdel.
Disputationen äger rum fredagen den 10 oktober 2003 kl. 13.00
Opponent: Docent Karin Salomonsson
Sal L 100, Etnologen, Lennart Torstenssonsgatan 8, Göteborg
Närmare upplysningar kan fås av Åsa Andersson, tel. 0521-264819 (arb.), 031-24 12 49 (hem), e-post asa.andersson@.htu.se

Kontaktinformation
Barbro Ryder Liljegren
Informationsssekreterare
Humanistiska fakultetskansliet
Box 200
SE 405 30 GÖTEBORG Sweden
tel 031-773 4865
fax 031 773 1144
e-post: Barbro.Ryder@hum.gu.se
hemsida: www.hum.gu.se

Det har blivit allt vanligare att kvinnor startar företag inom vård och omsorg. I statistiken ingår den branschen i en större grupp med etiketten ”hälso- och sjukvård, socialtjänst och veterinärverksamhet” och där är hälften av alla företagare kvinnor. Vad beror det på att fler kvinnor än män startar företag inom vård och omsorg? Och varför väljer kvinnor oftast att driva företaget som firma eller handelsbolag medan männen bildar aktiebolag? Det är exempel på frågor som ska undersökas av forskarna Gunnel Forsberg och Katarina Pettersson vid Kulturgeografiska institutionen, Stockholms universitet i ett nystartat forskningsprojekt.

Idag finns ingen fullständig bild av företag inom vård och omsorg. Är det vanligast med små företag eller stora? Var i landet finns flest företag? Till att börja med ska forskarna därför kartlägga företagen inom branschen. I nästa fas ska man intervjua företagare om deras kompetens, nätverk, tillgång till kapital och vilka kunder man har. En intressant fråga är förstås om kvinnliga och manliga företagare skiljer sig åt i dessa aspekter.

En annan fråga är vilket motiv de haft för att starta företaget. Tidigare forskning har visat att både kvinnliga och manliga nyföretagare drivs av en önskan att realisera en idé och att man vill ”vara sin egen”. För kvinnor är möjligheten att bättre kunna kombinera arbete och familj också ett starkt skäl. Gäller detta även för nya kvinnliga företagare inom vård och omsorg? Finns det andra motiv, till exempel att kvinnan tidigare jobbat inom offentlig sektor och har valt att ”knoppa av sig” för att starta eget inom ett område som hon känner väl till?

– Genom projektet synliggörs företagande kvinnor. Det innebär också att en bransch som traditionellt inte ses som tillväxtskapande, men som är en viktig del av ekonomin, lyfts fram, säger Katarina Pettersson.

Forskarnas projekt ingår i forsknings- och utvecklingsprogrammet ”Innovativa kommuner, landsting och regioner” med totalt nio projekt. Programmet har en budget på drygt 11 miljoner och drivs av Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Verket för innovationssystem (Vinnova) och Trygghetsfonden för kommuner och landsting.

För ytterligare information kontakta Katarina Pettersson, Kulturgeografiska institutionen, Stockholms universitet tfn: 070-979 88 57, e-post: Katarina.Pettersson@humangeo.su.se