Antalet stater som tillverkar personminor har minskat från 55 till 14 uppger Landmine Monitor i sin årsbok 2002. Trots detta kvarstår problemen med utspridda odetonerade minor i världen. Även långt efter det att krig officiellt upphört, fortsätter minorna att skörda oskyldiga offer.

Enligt Röda korset dör cirka 10 000 människor och skadas 30 000 varje år på grund av minor.

Magnus Lundberg behandlar i sin avhandling olika metoder att hitta nedgrävda landminor med hjälp av två bilder, en tagen i det infraröda området och en i det synliga området.

Optisk detektering medför stora fördelar eftersom metoden fungerar från stora avstånd. Detta möjliggör detektering från flygande plattformar, som små obemannade helikoptrar, vilket gör att man kan inspektera stora ytor på kort tid. Dessutom bidrar ökat avstånd till säkrare hantering.

Att använda kameror för att lokalisera nedgrävda objekt kan tyckas vara märkligt. Men en nedgrävd mina stör den naturliga värme- och fuktbalansen. Under gynnsamma förhållanden skapar detta en temperaturskillnad på ytan som går att identifiera med en infraröd kamera. Problemet är att dessa skillnader är ganska små, och signaturen från en mina är kraftigt störd av brus och effekter från ojämnheter i jorden och på ytan. Magnus Lundberg visar på att det är yteffekterna som bidrar mest till dessa störningar.

Eftersom en vanlig kamera kan observera ytans egenskaper kan denna bidra med relevant information. I princip kan man med hjälp av en bild i det synliga vågbandet reducera störningarna i den infraröda bilden och därmed lättare identifiera skillnaderna orsakade av den nedgrävda minan.

Dessutom betraktar Magnus Lundberg olika sätt att hantera problemet att varken signaturen från den nedgrävda minan eller egenskaperna hos störningarna är helt kända. Utvärderingar av data innehållande riktiga minor visar på en drastisk förbättring av prestanda jämfört med om man bara använder den infraröda bilden.

Magnus behandlar också problemet med att hitta ytlagda minor med optisk teknik. Dessa är ganska vanliga, eftersom trupper inte alltid har tid att gräva ner alla minor, samt att de relativt ofta sprids från helikoptrar. Ett problem är att minorna, trots att de är ytlagda, sällan syns fullständigt från ovan. Detta beror på att de medvetet placerats under buskar och i högt gräs, men lika ofta av att de med tiden blivit täckta av sand, jord och växande gräs.

Det faktum att de är delvis skymda gör att traditionellt utvecklade metoder, som inte betraktar detta fenomen inte fungerar bra.

Magnus Lundberg ger ett förslag på hur detta beteende kan modelleras. Han presenterar och utvärderar detektorer som bygger på denna modell. Även här påvisas drastiska prestandaförbättringar gentemot tidigare presenterade metoder.

Avhandlingen ”Land Mine Detection using Dual-Band Electro-Optical Sensing” försvarades vid en offentlig disputation på Chalmers den 25 augusti 2003.

Kontaktinformation
Mer information:
Magnus Lundberg, e-post: mlg@s2.chalmers.se,
telefon: 070 543 2022

Regnvatten som rinner av på tak, vägar och parkeringsytor i stadsområden kallas dagvatten och avleds oftast till närmaste vattendrag. Under avrinningen tvättar vattnet av ytorna. På så sätt transporteras stora mängder tungmetaller och organiska föroreningar till sjöar och vattendrag.

Under det senaste decenniet har man i Sverige testat och diskuterat flera olika metoder för rening av dagvatten. Den vanligaste metoden för rening är idag att leda vattnet till dammar och våtmarker, där föroreningar och partiklar sedimenteras.

Dammar
Jonas German har undersökt funktionen och effektiviteten hos dagvattendammar i Göteborg, Växjö och Örebro genom provtagningar på vatten och sediment, samt genom beräkningar av strömning och reningsprocesser.

Utvärderingen visade att dammar är en effektiv metod för att minska belastningen av föroreningar från dagvatten. Eftersom föroreningskoncentrationen i vattnet och i sedimenten har ett samband, kan dammsediment användas för att beskriva hur mycket föroreningar som finns i ett visst stadsområde.

Resultaten visar också att vattenbelastningen på dammen är den viktigaste faktorn som styr reningseffektiviteten. Även den hydrauliska effektiviteten, det vill säga hur effektivt dammvolymen utnyttjas, är av stor vikt. Detta kan vara en försvårande omständighet eftersom utrymmet att bygga dammar på ofta är begränsat.

Detta betyder att dammar är mindre effektiva under vintern än sommaren, eftersom smältvatten då belastar dammen mycket under kort tid.

Gatusopning
I syfte att undersöka om mängden föroreningar på gator kan minskas med gatusopning, sopades en gata i Jönköping och mängden borttaget sediment och tungmetaller mättes. Det visade sig kunna vara en effektiv metod – en hel del tungmetaller och sediment sopades bort. En begränsning med denna metod är, förutom att det är förhållandevis kostsamt, att ytorna måste vara fria från parkerade bilar och liknande vid sopningstillfället.

Föroreningarna
De största mängderna tungmetaller fanns i de sandiga fraktionerna av sedimenten, däremot hittades de högsta halterna i de finkornigaste fraktionerna. Koppar visade sig vara den förorening som hade de mest förhöjda halterna i såväl dagvatten som sediment från dammar och gator. Tänkbara källor till förekomsten av koppar är byggnadsmaterial och slitage från bilarnas bromsbelägg.

Avhandlingen ”Reducing Stormwater Pollution – Performance of Retention Ponds and Street Sweeping” försvarades vid en offentlig disputation den 29 augusti vid Chalmers tekniska högskola, Göteborg.

Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Jonas German, Institutionen för Vatten Miljö Transport (WET) Chalmers tekniska högskola, tel 031-772 2171
e-post: jonas.german@wet.chalmers.se

En aktuell studie vid Chalmers kastar nu nytt ljus över de bakomliggande mekanismerna vid erosionskorrosion. Specialbyggda testriggar och avancerad ytanalys har gjort det möjligt att studera hur oxider bildas och bryts ned. Kunskapen väntas på sikt leda till utveckling av mer motståndskraftiga rostfria stål.

Modern el- och fjärrvärmeproduktion utifrån biobränsle sker ofta i kraftvärmeverk som arbetar med tekniken förbränning i fluidiserad bädd. Detta innebär att bränslet under förbränningsprocessen blandas med en större mängd sand och sätts i kraftig rörelse av en stark uppåtgående luftström.

Fördelen medförbränningstekniken är att den genererar väldigt låga utsläpp av miljöskadliga svavel- och kväveföreningar. Nackdelen är att vissa kostsamma komponenter i anslutning till eldstaden såsom värmeväxlare är väldigt känsliga för angrepp av erosionskorrosion. De drabbas då av både korrosion från de heta rökgaserna och erosion från den virvlande sanden. Genom en synergistisk effekt blir angreppet ofta avsevärt förvärrat. För att undvika haveri måste därför biobränsleeldade anläggningar köras under driftsförhållanden som i de flesta fall genererar en låg verkningsgrad och därmed sämre ekonomi. Rikard Norling presenterar i sin avhandling om erosionskorrosion en banbrytande studie av mekanismerna bakom fenomenet.

Det har länge varit känt att olika exponeringsmiljöer kan ge upphov till ett antal olika typer av erosionkorrosion, men endast vissa av dessa har tidigare kunnat förklaras utifrån ett kemiskt-fysikaliskt perspektiv. I det aktuella arbetet har tillgången till två specialbyggda testriggar för erosionskorrosion, samt Chalmers högteknologiska utrustning för ytanalys, gett en helt ny möjlighet att studera hur oxider bildas på de korroderade ytorna, samt hur dessa bryts ner av den samtidiga erosionen. Detta har gjort att helt nya förklaringsmodeller till mekanismerna bakom vissa typer av erosionskorrosion kunnat utvecklas.

I ett fortsatt forskningsarbete är nu förhoppningen att den nya kunskapen skall leda till en utveckling av rostfria stål som bättre kan stå emot erosionskorrosion i förbränningsanläggningar.

Avhandlingen ”Oxide Formation and Degradation during Erosion-Corrosion of Iron and Nickel Based Alloys” försvarades vid en offentlig disputation fredagen den 29 augusti 2003, vid Chalmers tekniska högskola, Göteborg.

Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Rikard Norling, Institutionen för materialteknik, Chalmers.
Tel 031-772 15 31
rino@em.chalmers.se

Kontakt på Informationsavdelningen:
Sofie Hebrand, tel 031-772 84 64
sofie.hebrand@adm.chalmers.se

Att kadmium är giftigt känner de flesta människor till. Det kan orsaka cancer och bestående skador på njurarna. Kadmium finns i olika biobränslen på grund av upptag från marken och förekommer även i hushållssopor, eftersom det ingår i plaster och pigment. Vid förbränning förgasas det kadmium som finns i bränslet. När rökgasen och askpartiklarna svalnar kondenserar kadmiumföreningar på de små lätta askpartiklarna, flygaskan.

Maria Caterina Camerani Pinzani har undersökt flygaska från fluidbäddpannor eldade med dels energiskog, salix, dels hushållsavfall. Hon fann att i båda askorna fanns kadmium huvudsakligen i form av klorid, sulfat, oxid, och silikat.

Klorid och sulfat löser sig lätt i vatten. I aska från hushållsavfall är det inte nödvändigtvis en nackdel, eftersom den askan ändå ska deponeras under betryggade former och man i framtiden kan komma att behöva kadmium som komponent i nya material. Om då kadmiet finns koncentrerat i en form som är lätt att lösa upp kan man återvinna metallen från den deponerade askan.

När det gäller återföring av träaska till skogsmark bör halten av kadmium vara låg. Skogsstyrelsen anger 30 mg/kg aska som övre gräns. De träaskor som studerades i det aktuella arbetet hade kadmiumhalter strax över 30 mg/kg, men innehöll till stor del kadmium i form av silikat och oxid, som inte lakas ut i vatten så lätt. För att de ska frigöras måste man tillsätta en syra. Det innebär dels att kadmium inte så lätt frigör sig från partiklarna, dels att det inte så lätt tas upp av organismer. Träaskan skulle alltså kunna vara lämpad att återföra till skogsmarken trots att totalhalten kadmium var något för hög.

Resultaten visar tydligt att en bestämning av totalhalten av en metall i aska inte ger fullständig information om den tänkbara miljöpåverkan av metallen. Man behöver också information om vilka kemiska föreningar av metallen som finns i askan. Undersökningar av den typ som gjorts i det aktuella arbetet ger detaljerad sådan information, men är komplicerade att utföra. Andelen lösliga metallföreningar kan också uppskattas med olika laktest.

Undersökningen kunde göras tack vare ett samarbete mellan Chalmers Tekniska Högskola och European Synchrotron Radiation Facility (ESRF) i Grenoble, Frankrike.

Avhandlingen ”Cadmium Distribution and Speciation by Synchrotron Radiation Induced X-Ray Microprobe Techniques” försvarades vid en offentlig disputation den 5 september vid Chalmers, Göteborg.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Maria Caterina Camerani Pinzani, Oorganisk miljökemi, Chalmers, tel 031-772 82 10
caterina@envic.chalmers.se

– Man kan inte förhandla med naturen. Tänk dig en kemikalie som är giftig för torsk men inte påverkar andra djur. Tänk dig vidare att det gjordes ett utsläpp av denna kemikalie i Östersjön, och att hälften av all torsk dödades. Detta skulle säkert betraktas som en miljökatastrof men det är faktiskt vad fisket gör – dödar hälften av all vuxen torsk, säger Sture Hansson, docent i systemekologi vid Stockholms universitet.

Tillsammans med forskarkollegorna Christer Brönmark och Leif Pihl har han skrivit ett kapitel i Torskar torsken? Deras slutsats är att dagens yrkesfiske innebär rovdrift på fisken. Hugo Andersson, vice ordförande i Sveriges Fiskares Riksförbund är helt emot ett stopp för torskfiske. Han tror istället på bacomanäten som nu är de enda tillåtna för Sveriges torskfiskare i Östersjön sedan sommarstoppet på torskfiske hävts. Från bacomanäten kan de mindre fiskarna ta sig ut vilket medför minskade fångster av småfisk.

– Vi måste också få med oss de andra nationerna i Östersjön på detta. Vi är nog alla överens om att Polen och Baltikum har en överkapacitet av trålare, säger han.
Även Stefan Nyström, ordförande i Sportfiskarna och Bengt Johansson, ordförande i Sveriges Yrkesfiskares Ekonomiska Förening medverkar i Torskar torsken? Bengt Johansson anser att ett småskaligt fiske kan rädda torsken. Och då bör även industrifisket efter sill och skarpsill upphöra. Annars finns risk att torsken inte har tillräckligt med mat när den börjar öka igen, anser han.

Stefan Nyström vill ha ett omedelbart stopp för torskfiske.
– Det är en trist nödåtgärd som behövs nu när det är så dåligt med torsk, säger han.
I Torskar torsken? tas även andra frågor upp, exempelvis konsekvenserna av vattenbruk och situationen för vildlaxen och flodkräftan.

Kontaktinformation
Sture Hansson kan nås på: tel. 08-16 42 48, mobil: 0708- 14 05 99
E-post: sture_h@system.ecology.su.se

Recensionsexemplar av pocketboken kan beställas av: Maria Guminski, informationsassistent, tel. 08-775 40 08
E-post: maria.guminski@formas.se

Övrig information kan ges av: Thomas Gustafsson, pressinformatör Formas,
tel. 08-775 40 09, 073- 642 32 88
E-post: thomas.gustafsson@formas.se