David Tjeder tar ett nytt grepp på temat män och manlighet. Under hela 1800-talet längtade medelklassens män tillbaka till en tid då män verkligen var riktiga män. Men den manlighet de längtade tillbaka till förändrades över tid. Mars, skulle man kunna säga, var ständigt en ny planet. Medan undergiven tilltro till Guds försyn var höjden av manlighet kring 1800 betraktades en sådan undergivenhet tvärtom som omanlig från mitten av seklet. Medan manlighet fram till seklets mitt kunde vara att klä sig i tjusiga kläder och konversera damer i salonger försvann denna manlighetsmodell efter ungefär 1860. Och medan en del mot seklets slut betraktade förförelse som manligheten själv förklarade andra att förföraren istället var omanligheten inkarnerad. David Tjeder visar att manlighet inte är en fråga om gener utan om idéer. Man föds inte till man – man blir det.
David Tjeders avhandling visar vidare att:
• medan de kvinnoideal som rådde då och nu handlade och handlar om hur kvinnan skall göra sig åtråvärd för mannen, var manligheten först och främst homosocial; män såg till andra män, inte kvinnor, för att befästa sin manlighet;
• tidigare forskning har felaktigt hävdat att mannen genom historien varit en könlös, osynliggjord norm. Manligheten var inte ett icke-ämne; tvärtom diskuterade man vitt och brett vad en riktig man skulle vara. Mannen må ha betraktats som människa, men han var först och främst en könad man;
• manligheten tycks alltid vara i kris; det finns alltid män som längtar tillbaka till en gyllene ålder då män verkligen var män, och som hävdar att de samtida männen bara är veka fjollor;
• manlighet var, då som nu, en fråga om makt. Att vara en riktig man var att ha makt, både över andra män och över kvinnor.
Doktorsavhandlingens titel: The power of character: Middle-class musculinities, 1800 – 1900
David Tjeder kan nås på tfn 0733-78 24 03, e-post david.tjeder@historia.su.se
Avhandlingen kan beställas på www.tjeder.nu
David Tjeder kommer att medverka i Forskardagarna 16 – 18 oktober.
Uppgifterna framkommer i en avhandling från Lunds universitet, skriven av sjukhusapotekaren i Malmö Karin Henricson. Hon har gjort studier på kommun- och kommundelsnivå av dessa läkemedel.
Att barn från bättre ställda områden får mer antibiotika kan bero på att välutbildade föräldrar har lättare att tala för sig vid läkarbesöken, tror Karin Henricson. Men den teorin stämmer inte i Köpenhamn med omnejd, där barn i familjer med hög utbildningsnivå får mindre antibiotika. Antalet läkarbesök är dock högre i Köpenhamn, så en möjlig tolkning är att besöken hos doktorn gör de danska föräldrarna så trygga att de oftare vågar avvakta sjukdomens utveckling.
När det gäller kodein, så handlar det om preparat som Treo Comp, Panocod och Citodon, som i viss mån omvandlas till morfin i kroppen och därför kan ge beroende. Karin Henricson visar att kodein i Malmö oftast förskrivs av privata läkare och oftast till medelålders kvinnor. Det är i socioekonomiskt svaga områden som kodein används mest, och där används också mer lugnande medel som Sobril och Valium.
Sedan studierna gjordes på 90-talet har försök gjorts att minska förskrivningen av antibiotika och kodein i Skåne. Nivåerna har också sänkts, men ligger fortfarande högre än i landet som helhet. Kodeinnivån i Malmö ligger t ex på 14 i stället för 10 dygnsdoser per 1000 invånare och dag.
Statiner, slutligen, har i kliniska prövningar visat sig minska riskerna för död i hjärtinfarkt. Karin Henricsson, som räknat på sambandet mellan statinanvändning i Sveriges kommuner och död i akut hjärtinfarkt, har dock inte kunnat visa någon sådan riskminskning.
– Det kan delvis bero på att vår metod inte varit finmaskig nog. Men det kan också bero på att läkarna skriver ut lägre doser av statinerna än de som använts i de ursprungliga prövningarna. Vi vet också att patienterna inte alltid följer doktorns ordinationer. Här, som vid all annan läkemedelsförskrivning, behövs bättre uppföljning av patienterna, menar hon.
Avhandlingen, som läggs fram den 5 juni, heter Pharmacoepidemiology of antibiotics, weak opioids and statins with special reference to socioeconomic aspects – an ecological approach. Arbetet har finansierats av Apoteket AB och Apotekarsocieteten. Karin Henricson träffas på tel 040-33 36 94, karin.henricson@apoteket.se. En sammanfattning av avhandlingen finns på http://www.lub.lu.se/cgi-bin/show_diss.pl?db=global&fname=med_802.html.
Flera av de berörda forskningsprojekten drivs i nära samarbete med värmländska kommuner och skolor.
– Vi är förstås bedrövade över att plötsligt tvingas avbryta dessa värdefulla samarbeten och pågående forskning, säger Solveig Hägglund, professor i pedagogik vid Karlstads universitet.
Hans-Åke Scherp, universitetslektor i pedagogik med fokus på skolforskning, håller med. Han har i nära samarbete med flera kommuner studerat hur man ska kunna skapa ett bättre stöd för lärarna i deras dagliga arbete. Av det fyra år långa projektet återstår endast ett år. Nu måste arbetet avbrytas till dess att en annan lösning på finansiering har hittats.
– Det är oerhört dystert att man från statens sida drar undan pengarna när endast slutdatainsamling och slutrapportering återstår av projektet. Det är ett oerhört slöseri med resurser, säger Hans-Åke Scherp.
Det är bland annat forskningsprojekt om skolutveckling, fredspedagogik, skolors förbättringskulturer och förskolebarns läsande och skrivande som från och med den 1 juli i år står utan pengar. Ledarna för de olika projekten håller just nu på att se över konsekvenserna av de indragna bidragen. Man försöker också hitta lösningar för att kunna fullfölja projekten.
Orsaken till att forskningsbidragen dras in är de hårda besparingskrav som regeringen nyligen ålade Myndigheten för skolutveckling, tidigare en del av Skolverket. 114 miljoner kronor måste sparas in under år 2003, vilket utgör cirka 40 procent av myndighetens budget.
– Besparingskraven är ett hårt slag mot den nationella satsningen på att utveckla forskning som knyter an till lärarutbildning och pedagogisk yrkesverksamhet. Många av de doktorander som är berörda av besparingen är själva lärare och utgör en viktig grupp i att stärka lärarprofessionen i Sverige, säger Anders Arnqvist, dekanus för fakultetsnämnd lärande vid Karlstads universitet.
Anders Arnqvist är själv en av de forskare som berörs av beslutet. I och med att de utlovade bidragen dras in måste projektet ”Att läsa och skriva i förskolan” avbrytas.
– Utan pengar kan vi inte fortsätta i den omfattning som var tänkt. Vi har samlat in alla data, men har inte längre möjligheter att analysera och följa upp dessa uppgifter i den omfattning vi önskar, säger Anders Arnqvist.
Totalt drabbas 17 svenska forskningsprogram om skolans utveckling. Dessutom påverkas ett 30-tal renodlade projekt, ett 70-tal doktorander samt ett 20-tal disputerade forskare vid flera högskolor och universitet i Sverige.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Anders Arnqvist, tfn 054-700 11 79 alt. 0702-17 74 99, e-post Anders.Arnqvist@kau.se
Solveig Hägglund, tfn 054-700 13 29 alt. 0702-57 83 56, e-post Solveig.Hagglund@kau.se
Hans-Åke Scherp, tfn 054-700 14 52 alt. 070-376 44 64, e-post Hans-Ake.Scherp@kau.se
I Sverige produceras stora mängder terpentin inom massaindustrin men ingen upparbetning sker i landet. I sin forskning har Marica Lindmark Henriksson haft ett nära samarbete med SCA:s massafabrik Ortviken. Bara vid denna industri utvinns cirka 100 ton terpentin per år som restprodukt.
Terpentin har länge använts som lösningsmedel för färger, men användningen har minskat till förmån för petroleumbaserade lösningsmedel. Det finns också en tradition att framställa doft- och smakämnen ur terpentin. Dessa har används för syntes till bland annat kamfer, syntetisk pine oil, linalool och många andra doft- och smakämnen. Men även här har billigare petroleumråvara kommit in i bilden.
– Förhoppningsvis kan min forskning bidra till en renässans för terpentinet som doftämne, avslutar Marica Lindmark Henriksson.
Marica Lindmark Henriksson, 32 år, Sundsvall, kommer ursprungligen från Sollefteå. Hon har studerat vid Kemistlinjen på Mitthögskolan och sedan 1996 har Marica Lindmark Henriksson varit doktorand i organisk kemi vid Institutionen för naturvetenskap och miljö.
Marica Lindmark Henrikssons disputerar tisdagen den 27 maj kl. 10.00 i SCA-salen O 102, Åkroken, Mitthögskolan, Campus Sundsvall. Hon försvarar då sin avhandling med rubriken ”Biotransformations of Turpentine Constituents: Oxygenation and Esterification”.
Kontaktinformation
Marica Lindmark Henriksson, doktorand, Mitthögskolan 060-14 85 77, marica.lindmark@mh.se
Trots stora framsteg inom handkirurgin, som idag möjliggör en mycket förfinad reparation av en avkapad perifer nerv, leder nervskador fortfarande till ett stora funktionella bortfall. Cirka 90 % av dessa patienter får kvarstående handikapp, framför allt i form av känselbortnedsättning och många kan inte fortsätta i sitt tidigare arbete. Tekniskt finns inte så stora framsteg att vänta, eftersom mikrokirurgin är väl utvecklad, utan det vetenskapliga intresset har istället fokuserats på hur cellförändringar efter en perifer nervskada ska kunna förhindras. Idag vet man att celldöden vid sådana skador framför allt drabbar känselnervceller och är omfattande. Den bakomliggande orsaken är brist på nervcellsstimulerande faktorer. Dessa produceras normalt i nervcellernas målorgan, dvs. i huden för känselnervceller, och transporteras därifrån till nervcellskroppen vid ryggmärgen. Vid en nervskada upphör denna transport, vilket får till följd att en stor del av nervcellerna dör. Tillväxtfaktorer kan också produceras av s.k. Schwann- celler, som normalt omger de flesta nervfibrer. Vid en nervskada försöker kroppen producera extra tillväxtfaktorer vid skadeplatsen genom att aktivera Schwann-celler, men denna produktion är otillräcklig.
I avhandlingen studeras tidsförloppet vid nervcellsdöd efter perifera nervskador, hur en systemisk tillförsel av nervcellsskyddande substanser kan reducera nervcellsdöden och stimulera nervcellernas fiberutväxt samt hur en lokal administration av nervtillväxtfaktorer och odlade Schwann- celler kan förbättra nervläkningen.
Via studier av DNA-förändringar hos cellerna visas att nervcellsdöden inleds redan 24 timmar efter nervskadan och når sitt maximum efter 2 månader, när den omfattar 40% av den totala nervcellsmängden. En signifikant reduktion av nervcellsdöden noterades om nerven kunde repareras omedelbart efter skadan. Två kliniskt användbara substanser – acetyl-carnitin (ALCAR) och acetyl-cystein (NAC) – visade sig ha kraftigt skyddande effekt på känselnervceller i studier som ingår i avhandlingen. Båda substanserna eliminerade nervcellsdöden och gav en flerfaldigt förbättrad nervläkning. Det visar att substanserna inte bara har nervcellsskyddande effekt utan också stimulerar nervfiberutväxten hos de överlevande nervcellerna.
I de två avslutande delarbetena studeras effekterna hos lokalt tillförda tillväxtfaktorer – leucemia inhibiting factor (LIF), glial growth factor (GGF) samt odlade Schwann-celler (SC) – i en nervskademodell. GGF är en tillväxtfaktor som huvudsakligen verkar genom att stimulera Schwann- cellerna, vilket i sin tur indirekt ökar produktionen av tillväxtfaktorer. Syftet med studierna var att undersöka med vilken teknik man skall kunna eliminera användandet av nervtransplantat vid perifer nervkirurgi. Idag måste en defekt mellan skadade nervändar överbryggas genom transplanterade hudnerver från patienten ben, vilket innebär känselförlust, ärrbildningar och ibland smärttillstånd på benen. Eftersom ett återskapande av funktionerna i händer och fingrar är så viktigt för patienten accepterar man dessa bieffekter pga. att ingen annan metod finns tillgänglig.
I avhandlingen framgår att när defekten mellan nervändarna överbryggas med en resorberbar nervprotes fylld med tillväxtfaktorerna LIF, GGF och SC, kunde man man genom mätning av flera nervläkningsparametrar i ett modellförsök se ett bättre resultat än när man använder nervtransplantat från den egna kroppen. Det har möjliggjort planeringen för kliniska studier för att säkerställa att resultaten också är tillämpliga på människa.
Avhandlingen läggs fram vid Inst. för kirurgisk och perioperativ vetenskap samt Inst. för integrativ medicinsk biologi, Umeå universitet,och har med titeln ”Sensory neuronal protection and improving regeneration after peripheral nerve injury”. Svensk titel: ”Hur vi förbättrar nervcellsöverlevnad och nervläkning efter nervskador”.
Disputationen äger rum kl 9.00 i Stora föreläsningssalen, Biologihuset.
Fakultetsopponent är professor Angus McGrouther, Plastic and Reconstructive Surgery Research, University of Manchester.
Kontaktinformation
Andrew McKay Hart,legitimerad läkare som genomgår specialistutbildning i hand och plastikirurgi,, tfn 090-7865123, e-post: andy-nicky@andynickyhart.freeserve.co.uk Professor Mikael Wiberg (handledare för projektet) tfn 090-7865123 el 070-5760652, e-post: mikael.wiberg@handsurg.umu.se
Och vilken roll spelar det att det är kvinnor och män som pratar? Tar männen större plats i samtalen än kvinnorna eller delar man lika? Hur påverkar föreställningar om vad som är typiskt manligt och typiskt kvinnligt vad vi berättar om oss själva?
Karin Milles konstaterar i sin avhandling vid Institutionen för nordiska språk, Stockholms universitet att mötena, trots att de verkar informella och vardagliga, ändå är strukturerade för att uppfylla mötets syfte och att ordföranden styr och dominerar samtalet. Några större skillnader mellan kvinnorna och männen vad gällde deras grad av inflytande och dominans i samtalen fann hon inte.
Karin Milles har analyserat fem videofilmade möten från olika arbetsplatser. Analyserna visar många likheter mellan de fem mötena vad avser hur samtalen organiseras. Det visade sig att även om samtalen var informella var de ändå strukturerade och följde dagordningen och inte tilläts glida iväg alltför mycket från ämnet. Ordförandena styrde samtalet, öppnade och avslutade både hela mötet och de enskilda dagordningsärendena.
Genom att analysera olika sätt att dominera i samtal visade analysen att kvinnorna gav mer samtalsstöd och oftare misslyckades med att få något sagt, vilket skulle kunna ha ett samband med det ojämställda förhållandena mellan kvinnor och män i samhället i stort. Samtidigt dominerade kvinnorna samtalen mer med frågor och uppmaningar än männen. Det viktigaste resultatet var dock att skillnaderna mellan grupperna överlag var små.
Analysen av en mans berättande i ett av mötena visade hur uppfattningar om vad som är typiskt manligt, exempelvis hjältemod och jakt, påverkade den bild av sig själv som mannen kunde skapa i samtalet.
Doktorsavhandlingens titel: Kvinnor och män i möte. En samtalsanalytisk studie av interna arbetsmöten. (Men and women in meetings. A conversation analytic study of workplace meetings.)
Disputationen äger rum lördag den 31 maj kl. 13.00 i hörsal 7, hus D, Södra huset, Frescati. Opponent är docent Catrin Norrby, Göteborgs universitet.
Karin Milles kan nås på telefon 08-674 71 86 eller e-post karin.milles@nordiska.su.se.
Karin Milles medverkar i Forskardagarna 16 – 18 oktober
Birgitta Öhman visar i sin avhandling som hon lägger fram vid Stockholms universitet att sjuksköterskornas pedagogiska arbete främst skedde informellt, spontant, oreflekterat och integrerat i dagligen återkommande arbetsuppgifter. Undervisningen, eller snarare informationsgivningen, uppfattades därför som rutiner snarare än som problemformulerande patientundervisning. Som begränsande ramar uppfattades dels yttre betingelser såsom sjuksköterskors anpassning till medicinskt behandlingsarbete, ständig brist på tid, avsaknad av samtalsrum, dels avsaknad av egna pedagogiska strategier.
I avhandlingen skildras ett försök med forskningscirklar. Utvärderingarna visade att sjuksköterskornas insikter om sin pedagogiska funktion stärktes genom forskningscirklarna, och de uppgav att de börjat använda sig av ett patientorienterat förhållningssätt i sin undervisning.
Avhandlingen kan ge en förståelse av hur svårt det är att nå de politiska mål som finns uppsatta för sjuksköterskors undervisande funktion i den verklighet som råder vid geriatriska kliniker.
Birgitta Öhman har bakgrund som sjuksköterska och vårdlärare och är adjunkt vid Sophiahemmet Högskola i Stockholm. Hon ingår i Vårdpedagogiskt forum vid Institutionen för samhälle, kultur och lärande vid Lärarhögskolan i Stockholm.
Doktorsavhandlingens titel: Sjuksköterskans patientundervisning inom geriatrisk vård och rehabilitering
Disputationen äger rum tisdag den 3 juni kl. 13.00 i sal 03, Sophiahemmet Högskola, Lindstedtsvägen 8. Opponent är professor Kerstin Segesten, Högskolan i Borås
Birgitta Öhman kan nås på jb.ohman@swipnet.se eller tfn 08-83 61 65.
I alla våra celler i kroppen har vi samma uppsättning gener, samma genotyp. Trots detta kan olika celler ha väldigt olika funktion och utseende i en organism Detta beror på att gener uttrycks olika i olika celler beroende på deras uppgift. Således måste vissa gener vara aktiva/på och andra inaktiva/av. Ibland kan specifika gener hållas antingen påslagna eller avslagna i ett mönster som ärvs genom celldelning efter celldelning. Studiet av hur dessa mönster upprätthålls kallas epigenetik.
Hos bananflugor studeras flera epigenetiska fenomen. Ett sådant är hur vissa geners aktivitet regleras under embryonalutvecklingen. Det tidiga embryot är segmenterat, både hos bananflugor och människor. Varje segment har en specifik identitet och denna styrs av uttrycket av de homeotiska generna. Dessa måste hållas på- eller avslagna i ett specifikt mönster för att segmenteringen ska bli rätt.
Det finns två grupper av gener som ansvarar för detta, Polycomb-gruppen och trithorax-gruppen. Den första ansvarar för att de homoetiska generna är avstängda där de ska vara avstängda och den andra ansvarar för att de hålls aktiva där de så ska vara. Mutationer i någon av de här generna ger s.k. homeotiska transformationer hos embryot, d v s ett visst segment kommer att få fel identitet och likna ett annat segment.
En del av dessa gener är väl studerade andra vet man väldigt lite om. Den gen Birve studerat, Suppressor of zeste 12, är en relativt nyupptäckt Polycomb-grupp-gen. Den är alltså ansvarig för att hålla de homeotiska generna avslagna.
Ännu vet vi mycket lite om hur genprodukten fungerar, men Anna Birve har visat att den ingår i ett stort proteinkomplex, som binder till vissa specifika ställen på kromosomerna och där ser till att gener hålls avstängda. Andra forskare har också funnit att genen är involverad i olika former av cancer. Studier av gener som denna är värdefull för att ge förståelse om hur geners aktivitetsmönster upprätthålls genom flera celldelningar, kunskap som kan tillämpas för förståelse av bl.a. embryonalutveckling och uppkomst av cancer.
Fredagen den 30 maj försvarar Anna Birve, institutionen för molekylärbiologi, Umeå universitet, sin doktorsavhandling med titeln, Suppressor of zeste 12, a Polycomb group gene in Drosophila melanogaster; one piece in the epigenetic puzzle.Svensk titel: Suppressor of zeste 12, en Polycomb-grupp gen i Drosophila melanogaster; en bit i det epigenetiska pusslet.
Disputationen äger rum kl. 10.00 i Major Groove, Molekylärbiologi, byggnad 6L.
Fakultetsopponent är Prof. Allen Shearn, Johns Hopkins University, Baltimore, USA.
Kontaktinformation
Anna Birve nås på:
institutionen för molekylärbiologi
Tel: 090-785 67 69
E-post: Anna.Birve@molbiol.umu.se
Margareta Tillberg har i sin doktorsavhandling vid Konstvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet, studerat en okänd färglära som Mikhail Matiushin (1866-1934), teoretiker, konstnär och musiker, gav ut i Leningrad och Moskva 1932. Tack vare fleråriga studier i ryska arkiv kan Tillberg redovisa filosofin bakom färgsättningen som än idag används för S:t Petersburgs huvudgata Nevskij Prospekt.
Tillsammans med poeten och konstnären Elena Guro (1877-1913) utgick Matiushin från noggranna iakttagelser av naturen. De var inspirerade av den engelske 1600-talsfilosofen Francis Bacons idéer om att läsa naturen som en bok liksom Emmanuel Swedenborgs föreställning om en flerskiktad verklighet. Under 1920-talet samverkade Matiushin, då ”röd professor”, med Malevich och Tatlin vid ett av de många institut för statliga konst och forskning som inrättades efter revolutionen 1917.
På Institutionen för Organisk Kultur försökte han hitta förbindelselänkar mellan olika konstarter. Färg, form, volym och minsta ljudenhet i poesi och fågelkvitter undersöktes i ”laboratorier” med hjälp av så skilda vetenskaper som medicin, biologi, konstteori och astronomi. Målet var ett språk som alla universums människor och djur kunde förstå. Dessa tillägnade kunskaper ansågs kunna gå i arv. Den Nya Sovjetmänniskan skulle lära sig se dimensioner osynliga för andra. Matiushin’s färglära förbjöds under Stalintiden.
Doktorsavhandlingens titel: Coloured Universe and the Russian Avant-Garde. Matiushin on Colour Vision in Stalin’s Russia 1932
Disputationen äger rum torsdag den 5 juni kl.. 13.00 i hörsal 8, hus D, Södra huset, Frescati. Opponent är fil.dr Jeff Werner, Högskolan på Gotland.
Margareta Tillberg kan nås på 08-644 88 89, 070-601 52 20, e-post
meka@swipnet.se.se
Margareta Tillberg medverkar i Forskardagarna 16 – 18 oktober.
Den nya föreningens officiella namn är Nordic Baltic Chapter of International Humic Substance Society (IHSS). Det internationella samfundet, IHSS, består av cirka 900 forskare som specialiserat sig på humus, den organiska substansen i mark och vatten
– Vi har tidigare haft en nordisk IHSS-förening. Men nu vidgar vi vyerna, berättar Ulla Lundström.
Försurning inget problem för träden
Under de tre konferensdagarna på Mitthögskolan, där 120 forskare från 25 länder deltog, ventilerades de hetaste frågorna på humusfronten.
En av dem som lade fram nya forskningsrön var Sara Holmström, doktorand vid Institutionen för naturvetenskap och miljö på Mitthögskolan, Campus Sundsvall.
Inom forskargruppen för markkemi på Mitthögskolan försöker hon och hennes kollegor att klarlägga sambanden mellan vittring av jorden och trädens upptag av mineralnäringsämnen. Man studerar också markförsurningens påverkan och inverkan av åtgärder som askåterföring och kalkning.
– För en tid sedan upptäckte forskargruppen att träd via hyfer, troligen från mykorrhizasvampar som lever i symbios med trädens rötter, kan etsa i mineralkorn i blekjorden. Detta betyder troligen att träden via svamparnas hyfer har tillgång till mineralnäring direkt ur mineralkornen, berättade Sara Holmström
Forskarna vid Mitthögskolan har visat att lågmolekylära syror, som citron- och oxalsyra, förelåg i komplex med cirka 30 procent av det lösliga aluminiumet i markvattnet i blekjorden.
– Vilket tyder på att dessa syror är aktiva i vittring av mineral. Vi har också visat att mykorrhizasvampar kan avge dessa syror, konstaterade Sara Holmström.
Forskarna arbetar nu med en annan grupp av komplexbildare, så kallade sideroforer, som man också tror är aktiva i dessa sammanhang.
– Dessa har vi nyligen lyckats bestämma både i markvatten från jord med mykorrhizasvampar och i odlingar av dessa svampar, berättade Sara Holmström.
Om träden kan ta upp sin näring direkt ur mineralkorn innebär det att försurningen egentligen inte är så allvarlig för trädens näringsförsörjning.
Svenska sjöar bidrar till växthuseffekten
Mats Jansson, professor vid Institutionen för ekologi och geovetenskap på Umeå universitet presenterade på konferensen nya rön som visar att svenska sjöar bidrar till växthuseffekten. I sjöar med hög tillförsel av humusämnen blir bakterier den viktigaste basen för produktion av växter och djur. Mats Janssons forskargrupp har konstaterat att bakteriedominerade sjöar har en speciell sammansättning av organismer och är mindre produktiva än sjöar som domineras av växtplankton. När bakterier omvandlar humusämnen till bakteriebiomassa bildas även koldioxid. Beräkningar visar att sjöar i norra Sverige omvandlar cirka 50 procent av allt humus som tillförs sjöarna till koldioxid. Sjöarna blir därmed viktiga för de nordliga ekosystemens påverkan på växthuseffekten.
Pressbilder finns på: www.mh.se/press/humus.asp
Kontaktinformation
För mer information om den nya föreningen och humuskonferensen kontakta Ulla Lundström, professor, Mitthögskolan Tfn: 060-148416, 070-2090325
Vårpromotionen börjar klockan 16.00 i Aula Nordica och beräknas vara klar omkring klockan 18.00. Dagen innan, fredagen den 30 maj klockan 14.00 äger en förövning rum i Aula Nordica då doktorer och pristagare får en genomgång av ceremonin och övar inför processionen.
Massmedia är välkommen vid båda tillfällena.
För musiken under ceremonien svarar Folkmusik Für Alle och Umeå studentkör.
Samtliga doktorer presenteras med en kort text, pristagarna med bild och text i en festskrift.
Festskriften och bilder på pristagarna finns på:
http://www.umu.se/infoenheten/promotion/varpromotion.html
Bilderna är fria för nedladdning.
Kontaktinformation
Ytterligare information om själva ceremonin lämnas av ceremonimästare Gunvor Larsson
Tel: 090-786 77 76
Mobil: 070-593 70 89
E-post: gunvor.larsson@adm.umu.se
Örebro kommun är centralort för hörselskadade och döva elever runt om i landet. Hösten 1994 flyttades hörselklasserna i kommunen från en vanlig grundskola till specialskolan och de hörselskadade barnen fick döva skolkamrater istället för hörande. Den språkliga omgivningen utanför klassrummet förändrades vid skolbytet från talad svenska till teckenspråk. Syftet med avhandlingen har varit att studera hörselskadade barns identitet och självförtroende och hur de eventuellt förändras i samband med byte av den språkliga skolmiljön.
Studien visar att de hörselskadade barnen lever i en mycket sårbar situation. Många av de hörselskadade barnen kände sig socialt isolerade på fritiden och vissa saknade gemenskap med skolkamraterna på rasterna. De flesta barnen längtade efter att få träffa fler jämnåriga efter skoltid, ett problem som även barnens föräldrar poängterade. Skolgården var den sociala arena där de hörselskadade barnen huvudsakligen hade sitt umgänge med jämnåriga och det är på rasterna som samspelet med skolkamrater och bilden av den egna personen kan prövas och växa fram. På den vanliga skolan med hörande skolkamrater använde de hörande och hörselskadade barnen skolgården på ett ojämlikt sätt. Flera av de hörselskadade barnen var rädda för att möta de hörande eleverna. De lekte därför i periferin av skolgården medan de hörande barnen befann sig på de centrala delarna. De flesta hörselklasseleverna trivdes bättre på specialskolan. Där lekte de på skolgårdens centrala interaktionsplatser och kände inte samma utanförskap som på skolan med hörande skolkamrater.
Likhet med andra var viktigt för de hörselskadade barnen och för deras känsla av samhörighet och jämlikhet. De betonade själva sin tvåspråkighet när de beskrev vilka de var, vilket för dem betyder både teckenspråk och talat språk. De fann sin likhet framförallt i relation till andra hörselskadade och uppfattade döva barn som nästan lika sig själva. Detta ledde till att många av de hörselskadade barnen kände gemenskap, fick bättre självförtroende och mådde bättre sedan de bytt till specialskolan och fick döva skolkamrater.
För mer information kontakta Elinor Brunnberg på telefon 070-605 74 48
Foto på Elinor Brunnberg finns att hämta i pressrummet på Örebro universitets webbplats på
adressen http://www.oru.se/massmedia/bild.html#brunnberg.
Syftet med avhandlingsarbetet har varit att öka kunskapen kring buller i skolmiljön, undersöka de exponeringsivåer som förekommer samt finna faktorer som särskillt måste beaktas när man bedömer risken för negativ bullerpåverkan i skolan.
Kontorsföretag och kommuner lägger allt större vikt vid att personalen skall få arbeta i en så stressfri miljö som möjligt. Det främjar individens hälsa och välbefinnande och i slutändan även det arbete som utförs. Sveriges största arbetsplats, skolan med ca 1,5 milj. aktörer, ligger dock efter i detta arbete. I ett klassrum arbetar upp till trettio personer tillsammans. Att i en sådan miljö koncentrera sig på sitt eget arbete och uppnå ett gott resultat är inte alltid det lättaste. Det är därför viktigt att skolan kan erbjuda en god, stressfri och trivsam arbetsmiljö, både psykosocialt och fysikaliskt. En viktig faktor är ljudmiljön.
Det är svårt att ställa upp allmänna riktlinjer för buller i skolan. Rekommenderade nivåer är en hjälp men det är lika viktigt att ta hänsyn till situationen och egenskaper hos individen, arbetsbelastningen, bullrets informationsinnehåll, etc. Grunden till arbetet för förbättrad arbetsmiljö måste vara individen. Åtgärder i arbetsmiljön grundas på rekommendationer i Arbetarskyddsstyrelsens bullerföreskrifter. Den rekommenderade högsta acceptabla bakgrundsnivån för miljöer med särskilda krav på låg ljudnivå och förutsättning för koncentration och kommunikation är 40 dB(A).
Avhandlingen visar att bakgrundsljudet i klassrummen huvudsakligen stammar från ventilationssystemet. Nivåerna för detta bakgrundsljud låg i intervallet 33-42 dB(A). I 16 av 22 uppmätta klassrum kan bakgrundsljudet anses vara lågfrekvent, dock visade sig elever som var exponerade för högre andel lågfrekvent buller inte vara mer störda än andra.
Aktivitetsbullret, dvs. under lektionerna, låg i intervallet 50-70 dB(A). Det är nivåer som måste betraktas som väldigt höga med tanke på det arbete som utförs och de krav som ställs på koncentration och förmåga att kunna kommunicera. En viktig aspekt är bullrets förmåga att maskera tal så att det blir svårt att höra och i längden tröttsamt för såväl talare som lyssnare. Vid de här ljudnivåerna finns en uppenbar risk för att lärarens röst inte kan uppfattas på ett tillfredsställande sätt. Detta är olyckligt eftersom barns hörsel är känslig och kräver större skillnader mellan önskvärt och störande ljud för att de skall förstå vad som sägs. Risken för hörselskada vid den här typen av exponering måste dock betraktas som låg.
Studierna pekar på en högre grad av störning för de yngre eleverna. Äldre elever kan tänkas ha större vana och förmåga att skärma av störande faktorer och behålla koncentrationen på arbetet.
Klassrummet är en arbetsplats för en femtedel av den svenska befolkningen. Avhandlingen ger en liten del av en övertygande mängd forskningsresultat som pekar på bullrets negativa effekter på hälsa, beteende, prestation, och subjektiv respons i skolmiljön. Med avseende på den växande oron över kunskapsnivån hos dagens elever har vi knappast råd att ignorera betydelsen av en god ljudmiljö för att uppnå skolans målsättning.
Avhandlingen läggs fram vid Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, yrkesmedicin, Umeå universitet, och Arbetslivsinstitutet, Umeå, och har titeln ”Classroom Noise – Exposure and subjective response among pupils”. Svensk titel: ”Buller i klassrum – Exponering och subjektiva effekter bland elever”.
Disputationen äger rum kl. 13.00, Stora föreläsningssalen, ALI norr, Umeå.
Fakultetsopponent är docent Rauno Pääkkönen, Tampere Regional Institute of Occupational Health, Finland.
Kontaktinformation
Pär Lundquist nås på tfn 090-17 60 29, e-post: par.lundquist@arbetslivsinstitutet.se
Sven-Donald Hedmans avhandling, institutionen för arkeologi och samiska studie Umeå universitet, behandlar det samiska boplatsmönster som uppstår i övre Norrlands skogsområden under yngre järnålder i bland annat Västra Rebraur och Abraur i Arjeplogs kommun samt områden vid Östra Kikkejaur i Arvidsjaur kommun
Under historisk tid finns ett etablerat renskötande skogssamiskt samhälle inom undersökningsområdet. Det historiskt kända skogssamiska boplatsmönstret visar på stora likheter med det vikingatida boplatsmönstret. Det innebär att det boplatsmönster som uppstår under vikingatid troligen kan hänföras till en begynnande renskötsel. Den renskötsel som bedrivs är i kombination med jakt och fiske, s k seminomadism. Uppkomsten av det vikingatida boplatsmönstret beror på att det samiska samhället i skogslandet har blivit så beroende av renskötsel att det styr boplatsmönstret.
Etableringen av boplatsmönstret samt dess kontinuitet in i historisk tid är den tidsmässiga ramen. Boplatsmönstret karaktäriseras framförallt av härdar eldstäder, men de samiska offerplatsfynden är också viktiga studieobjekt för att förstå innebörden av boplatsmönstret. Centralt för avhandlingen är, hur ett arkeologiskt material kan appliceras på frågor kring renskötselns introduktion.
I början av vikingatid sker en stor förändring av boplatsmönstret i övre Norrlands inland. Från att boplatserna under tidigare tidsperioder varit strandanknutna, så börjar nya nischer att nyttjas. Boplatserna lokaliseras till områden med bra renbete, intill småbäckar, vid myrar och småsjöar. Vad som framförallt karaktäriserar boplatserna är koncentrationer av härdar. Härdarna förekommer i stort antal, ofta i grupper på ca 3-10 härdar.
Ett flertal av fynden som påträffas på boplatserna finns även representerade i de samiska offerplatsfynden, 800-1350 e kr. Det visar att härdarna ska studeras i en samisk kontext.
Ett rikt fyndmaterial har framkommit vid undersökningar på boplatserna som visar på rika kontakter, framförallt österut, Ladogaområdet, men också västerut, Norge. Fyndmaterialet visar på en kontinuitet över tid, från vikingatid till 1700-tal. Härdarnas datering har en likadan spridning över tid.
Onsdagen den 28 maj försvarar Sven-Donald Hedman, institutionen för arkeologi och samiska studier, Umeå universitet, sin doktorsavhandling med titeln Boplatser och offerplatser. Ekonomisk strategi och boplatsmönster bland skogssamer 700-1600 AD.
Disputationen äger rum 10.15 i KBC-huset, lilla hörsalen.
Opponent är docent Gert Magnusson, Riksantikvarieämbetet, Stockholm.
Sven-Donald Hedman bor och är uppväxt i Arjeplog, Lappland och är för närvarande anställd som projektledare för Skog och Historia på Norrbottens museum.
Kontaktinformation
Sven-Donald Hedman nås på:
Tel arb: 0920-24 35 67
Hem: 0961-613 52
E-post: arb. sven-donald.hedman@nll.se
E-post: hem. svenne.hedman@telia.com
Cancer orsakas av skador på det genetiska materialet, DNA, som resulterar i föränd-ringar (mutationer) i gener som styr bl.a. cellers tillväxtkontroll. Det finns två huvudtyper av sådana gener:
• onkgenerna – fungerar som cellens ”gaspedaler”
• tumörsuppressorgenerna – fungerar som ”bromsar” för celltillväxt.
Cancer utvecklas stegvis genom en serie av mutationer som leder till att ett antal onkgener aktiveras (gaspedalen är ständigt på, vilket den normalt bara är ”per rekvisition”) och att ett antal tumörsuppressorgener inaktiveras eller slås ut (bromsen ur funktion).
En av de mest kända och viktigaste onkgenerna är myc, som normalt är en livsnödvändig gen för celltillväxt. Gjorda beräkningar visar att denna gen direkt eller indirekt är påverkad i hälften av alla tumörer hos människa. De flesta tumörer med ak-tiverande mutationer i myc är mycket aggressiva, och prognosen för sådana patienter är särskilt dålig. Här finns såväl barntumörer (neuroblastom, vissa leukemier och lymfom), som vuxentumörer (bröstcancer, lungcancer, livmoderhalscancer).
För att på sikt kunna skräddarsy behandling mot ”myc-tumörer” är det nödvändigt att skaffa tillräckligt med kunskap om myc:s funktion och reglering i cellen, speciellt dess svaga punkter. Forskning under det senaste decenniet har visat att det protein som kodas från myc-genen är en faktor som styr uttrycket av andra gener.
Myc-proteinet tycks fungera som en överordnad ”spindel i nätet” som reglerar uttrycket av hundratals gener inblandade i celldelning och celltillväxt, cellers överlevnad och död, cellers utmognad, energi- och ämnesomsättning, tumörens blodförsörjning och förmåga att bilda metastaser (nya tumörer). Allt detta gör Myc inom loppet av ca 30 minuter, vilket är ett proteins livslängd i cellen. Proteinet tillverkas, gör sin uppgift och bryts sedan ner.
Professor Lars-Gunnar Larssons forskargrupp och andra forskargrupper upptäckte för ett par år sedan att detta sker genom att proteinet märks med en ”flagga” som heter ubiquitin. Märkningen är en signal för att proteinet ska förstöras i en speciell process. Forskarna upptäckte också att Myc i vissa barntumörer är muterad på ett sådant sätt att den inte längre känns igen av nedbrytningsmaskineriet och därigenom får en längre livslängd, vilket gör att den ansamlas i cellen. Detta ligger bakom utvecklingen av cancer.
Hittills har inget varit känt om de proteiner som dirigerar nedbrytningen av Myc. I det idag utgivna numret av Molecular Cell, som är en högt rankad internationell tidskrift, visar doktoranden Natalie von der Lehr och en rad andra medarbetare i professor Lars-Gunnar Larssons team, vid institutionen för växtbiologi och skogsgenetik på SLU Ultuna, samt en konkurrerande forskargrupp i New York (i egen artikel), att ett protein kallat Skp2 är ansvarigt för att känna igen och placera ubiquitin-flag-gan på Myc, som därefter bryts ner. Förvånande nog visar sig Skp2, som också är en onkgen, inte vara en motståndare utan istället en medhjälpare till Myc.
Systemet tycks fungera så att flaggan för Myc:s nedbrytning, ubiquitin, samtidigt fungerar som en ”licens” för att Myc ska få aktivera sina många målgener. Myc får alltså genom flaggan en tillåtelse att aktivera gener i 30 minuter om den därefter ”lovar” att begå självmord, med andra ord ett sorts kamikaze-uppdrag. Den nya kunskapen om hur Myc fungerar kan nu användas för att lägga upp strategier för att sätta käppar i hjulet för Myc:s verksamhet. I framtiden kan denna kunskap bidra till behandling av cancer.
Mer info:
Lars-Gunnar Larsson, tel. 018-67 33 42, 0733-32 04 21
Fotnot:
Natalie von der Lehr försvarar sin doktorsavhandling onsdagen den 28 maj kl 09.00
i aulan på Genetikcentrum, SLU Ultuna.
Opponent är Bill Tansey, Coldspring Harbour Laboratories, New York, USA.
Sjuklighet och dödlighet relaterat till hiv har minskat dramatiskt i de länder där behandling med olika läkemedel finns tillgänglig. Bromsmediciner som förhindrar virusets förökning används då i olika kombinationer (s k HAART). Dagens effektiva kombinationsbehandlingar har dock nackdelar med biverkningar och att viruset kan utveckla motståndskraft mot läkemedlen. En studie av hivpatienter som fick kombinationsbehandling under två år visade att den fysiska hälsan stabiliserades. Den emotionella hälsan försämrades däremot, en försämring som framför allt var kopplad till biverkningar av medicinerna, som t ex mag-tarmbesvär, värk eller fettförändringar.
I en annan studie har längre planerade behandlingsuppehåll prövats för att minska biverkningar och resistensutveckling. Patienter har då följts före och under ett planerat behandlingsuppehåll, och virusnivåer och immunceller har kontrollerats regelbundet. Vid ett behandlingsuppehåll stiger virusnivåerna. En nyutvecklad metod som upptäcker lägre virusnivåer än vad som kan mätas med vanliga rutinmetoder har använts. Resultaten visar att patienter med snabbare ökning av virusnivåerna även hade en snabbare sänkning av immunförsvarscellerna. De patienter vars sjukdomsförlopp var mer allvarligt innan de började sin kombinationsbehandling hade också snabbare ökning av virusnivåerna under det planerade uppehållet. Den fysiska hälsan var något bättre efter två års behandlingsuppehåll. En orsak till detta skulle kunna vara att tidigare biverkningar minskat.
Den hälsorelaterade livskvaliteten hos män med hivinfektion i allmänhet undersöktes också. Hivpatienterna hade en betydligt sämre livskvalitet jämfört med en grupp slumpvis utvalda svenskar, speciellt när det gäller de känslomässiga och sociala delarna av livskvaliteten. Då flertalet av hivpatienterna i studien var män som smittats sexuellt via person av samma kön, undersöktes också livskvaliteten hos hivnegativa homo/bisexuella män. Jämfört med de slumpmässigt utvalda svenskarna mådde de hivnegativa männen sämre när det gäller livskvalitet med avseende på känslor, familj och generell hälsa, men bättre när det gäller den fysiska hälsan.
En femårig studie av ett hivbaserat behandlingsvaccin visade att vaccinet är säkert, tolereras väl, ger förbättrade immunfunktioner, men inte har någon uppenbar effekt på sjukdomsförloppet. I kombination med effektiv antiretroviral behandling skulle dock ett behandlingsvaccin kunna vara en möjlighet att ytterligare stärka kroppens försvar mot virus.
Avhandlingens titel:
HIV therapies – from health-related quality of life to DNA levels
Författare:
Lars E. Eriksson, Institutionen för omvårdnad, Karolinska Institutet,
tel 08-524 838 31, mobil 070-444 3100 alternativt
mail: lars.eriksson@omv.ki.se
Disputation:
Onsdag 28 maj 2003, kl. 9.00,
Föreläsningssal Adam, Berzelius väg 3, Karolinska Institutet, Solna.
