Med Janet Frames liv och verk som en ’case-study’ studerar Maria Wikse i sin avhandling, som hon nu lägger fram vid Engelska institutionen, Stockholms universitet, mytbildningar kring författarrollen. Hon studerar ”the woman writer figure” och kartlägger genom jämförande studier underliggande genus- och maktstrukturer, men även kopplingar mellan genus och klass, nationalitet, ras och etnisk tillhörighet. Vidare diskuterar Maria Wikse hur normativa identitetskonstruktioner förstärks i litteraturhistoriska berättelser, recensioner och biografier vilket hon jämför med Frames senare romaner, hennes självbiografi, och Jane Campions filmatisering av självbiografin, där de både förstärks och problematiseras.

Maria Wikse använder i sin avhandling ett vitt fält av feministiska forskare, även om Judith Butlers genusteorier är mest centrala. Avhandlingen är tvärvetenskaplig i och med att den, förutom Frames verk och Campions film, studerar två biografier samt flera recensioner och litteraturhistoriska texter.

Doktorsavhandlingens titel: Materialisations of a Woman Writer: An Investigation of Gender Politics in Janet Frame’s Biographical Legend

Disputation äger rum lördag den17 maj kl. 10:00 i hörsal 5, hus B, Södra Huset, Frescati. Opponent är professor Linda Andersson, University of Newcastle.

Maria Wikse kan nås på telefon 08-16 26 22 (Engelska institutionen, 106 91 Stockholm) eller e-post: maria.wikse@english.su.se

Anders Lundkvist visar i sin avhandling ”Conversation Realities: Five Studies of User Interactions as Sources of Innovation” hur fokus på innovationsprocessen förskjuts från företagsinterna funktioner till interaktiva processer på marknaden med kunder och användare.

Avhandlingen består av fem fristående artiklar som belyser (1) hur och varför kunder och användare frivilligt delar information med varandra, (2) hur företag organiserar sig efter de förändrade roller som kunder antar och (3) den datorstödda interaktion som sker mellan kunder i innovationsprocessen.

Ett genomgående nyckelbegrepp i avhandlingen är konversation som mer än kommunikation pekar på vikten av en öppen och ömsesidig interaktion mellan deltagarna i innovationsprocessen.

Den viktigaste slutsatsen som lyfts fram i avhandlingen är att marknadsförare, såväl forskare som praktiker, närmare måste studera hur kunder i nätverk skapar och omformar tjänster och produkter. Avhandlingen pekar på interaktionen mellan kunder som betydelsefull för problemlösning och kompletterar därmed tidigare studier där enskilda kunders kognitiva förmåga varit i fokus.

Anders Lundkvist disputerar den 16 maj 2003, kl 13.00 i Philipssalen, hus 3 i Kräftriket (Roslagsvägen 101) i Stockholm. Han nås på e-post: anders.lundkvist@bat.se eller tfn 070-723 53 90.

Information om avhandlingen kommer fortlöpande att uppdateras på www.fek.su.se/home/alu/

Doktorsavhandlingen kan beställas i sin helhet via koordinator Richard Castillius, rc@fek.su.se

Anders Lundkvist, forskare och lärare vid Företagsekonomiska institutionen, Stockholms universitet har mer än 15 års erfarenhet av marknadsföring och elektroniska medier. Han är bl.a. medförfattare till årets marknadsföringsbok 1998, andra böcker och artiklar.

Tioårsåldern brukar anses som en problemfri mellanålder och är därför en ganska outforskad period i barns liv.
– Många vuxna och även forskare blir förvånade över att det är så vanligt med låtsaskompisar i den åldern, säger Eva Hoff och berättar att dessa låtsasvänner kan vara allt från pysslingar och vilda djur till jämgamla barn. Låtsaskompisarna kan ha många olika funktioner: De uppfinns bland annat som tröst, sällskap, motivation, självreglering eller helt enkelt för att sätta lite färg på tillvaron.

Genom att testa barnen med olika kreativitetstest har Eva Hoff kommit fram till att barn med låtsaskompisar ofta är mer kreativa än andra. Men hennes undersökningar visar också att barn med påhittade vänner många gånger har en sämre självbild än deras kompisar. De har färre vänner av kött och blod och det är inte ovanligt att de mår sämre psykiskt.
– Dessa barn verkar däremot kunna hantera sina sociala brister just tack vare sin kreativa förmåga, säger Eva Hoff.

Men trots att barn med låtsaskompisar ofta har en sämre självbild så finns inga självklara samband mellan självbild och kreativitet. Det har Eva Hoff också visat genom sin forskning. Självbilden byggs på barnets uppfattning om sitt psykiska välbefinnande, sina talanger och relationer till vänner och föräldrar. Eva Hoff hade väntat sig att mer kreativa barn skulle ha en annan självbild än mindre kreativa men hon fann inga skillnader. Det fanns ungefär lika många kreativa barn som beskrev sig som populära och psykiskt välmående som sådana som beskrev sig som ensamma och mindre välfungerande.
– Ett kreativt barn kan alltså både vara klassens ljus och en ensamvarg, säger Eva Hoff. Hon menar att kreativitetsbegreppet är komplext och att det blir mer användbart om man skiljer mellan introverta och extroverta kreativa personligheter.

Kontaktinformation
Eva Hoff disputerar med sin avhandling The Creative World of Middle Childhood fredagen den 16 maj kl 13.00 i Kulturens Auditorium, Lund.
För mer information kontakta henne på telefon 046-222 86 87 eller e-post Eva.Hoff@psychology.lu.se

Sverige är fyllt av klosterruiner, som alla vittnar om en inrättning som spelade en betydande roll i medeltidens ekonomiska och andliga liv. Till de mest kända hör Varnhems kloster i Västergötland och Vadstena kloster i Östergötland. Sedan 1951, då det åter blev tillåtet att leva i kloster i Sverige, har ett antal nya kloster och kommuniteter upprättats i landet. Det är därför intressant att ställa sig frågan hur och varför det svenska klosterväsendet en gång upplöstes. Martin Berntson behandlar denna klosterupplösning, som i sin helhet inte tidigare har undersökts.

Klosterväsendet var betydelsefullt i medeltidens svenska samhälle, både i religiöst och ekonomiskt avseende. I samband med reformationen under 1500-talet upplöstes såväl de kloster som levde av räntan från landbönder som tiggarkonventen, vars främsta inkomstkälla bestod av insamlade medel. Processen tog dock lång tid, närmare sjuttio år, och ett antal nunnekloster överlevde under flera decennier, paradoxalt nog tack vare understöd från statsmakten.

-Jag har velat påvisa att klostrens upplösning var en långsam process, som främst hängde samman med Västerås riksdag 1527, där det beslöts att begränsa tiggarbrödernas rörelsefrihet samt låta världsliga förläningsmän styra de kloster som levde av ränta från landbönder”, säger Martin Berntson. Att ett antal nunnekloster överlevde under flera decennier berodde i första hand på att det upprättats speciella avtal mellan dem och statsmakten.

– Det var inte nödvändigtvis en självklarhet för statsmakten att på sikt upplösa hela det svenska klosterväsendet, menar författaren. Det går nämligen inte att utesluta att man ville omvandla klostren i luthersk riktning, vilket förekom i Tyskland och Danmark vid samma tid.

De ingrepp som gjordes i de svenska klostren var inte särskilt uppskattade bland allmänheten. I samband med ett antal uppror åren 1525-1543 riktades omfattande folklig kritik mot att klostren upplöstes. Även vissa svenska biskopar uttryckte kritik mot klosterupplösningen. Kritiken vilade delvis på juridiska grunder, uttryckt i värnandet av ”kyrkans frihet” och ”den goda, gamla, kristliga sedvänjan”, två uttryckssätt som innefattade klosterväsendet. Kritiken byggde även på det faktum att Guds vedergällning ansågs drabba landet på grund av ingreppen i och upplösningen av klosterväsendet. Vidare fyllde munkarna en funktion i det medeltida samhället i fråga om själens frälsning, bland annat genom själamässor, vilka ansågs förkorta tiden i skärselden, samt genom de tideböner som lästes i klostren. Under upproren riktades kritik mot att denna ”Guds tjänst” upphörde genom klostrens upplösning.

Avhandlingens titel: Klostren och reformationen. Upplösningen av kloster och konvent i Sverige 1523-1596.
Disputationen äger rum lördagen den 24 maj 2003 kl. 10.15
Opponent: Docent Yvonne Maria Werner
Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg
Närmare upplysningar kan fås av Martin Berntson, tel. 031-773 53 13 (arb.),
031-704 91 48 (hem), e-post martin. berntson@ religion.gu.se

Kontaktinformation
Barbro Ryder Liljegren
Informationsssekreterare
Humanistiska fakultetskansliet
Box 200
SE 405 30 GÖTEBORG Sweden
tel 031-773 4865
fax 031 773 1144
e-post: Barbro.Ryder@hum.gu.se
hemsida: www.hum.gu.se

Njutning, livsglädje och fantasi framför samhällsnytta, moralism och realism. Så löd den nya estetiska parollen som lanserades i början av 1890-talet. Med denna paroll motsatte sig ett manligt avantgarde den kvinnliga problemdebatterande prosa som växt sig stark under det föregående decenniet. Selma Lagerlöfs debutroman Gösta Berlings saga (1891) utkom just i denna brytningstid. Med utgångspunkt i denna undersöker Jenny Bergenmar i sin avhandling spänningsfältet mellan kön, modernitet, estetik och moral och finner att Selma lierade sig med det manliga avantgardet.

Den samhällsomvälvning som äger rum i fiktionen kan betraktas som en gestaltning av modernitetens existentiella och sociala problem, särskilt kärlekens förändrade villkor. Vad är egentligen ont och gott i ett samhälle som förlorat sina traditionella värden? Bejakelsen av den erotiska kärleken skapar både etiska problem och möjligheter att förändra samhället. Genom att låta njutningsfilosofin träda i den borgerliga moralens ställe går Lagerlöf i dialog med sin samtid -såväl med nittitalets nya litteratursyn som med Nietzsches tänkande. Därmed avviker hon också från förväntningarna på en kvinnlig författare.

Jenny Bergenmar undersöker romanens moderniseringstema bland annat via dialogen med två i samtiden kanoniserade texter – Goethes Faust och Germaine de Staëls Corinne. Gösta Berlings saga för diskussionen vidare i dessa texter om mannens och kvinnans plats i moderniteten, i relation till utrymmet för frihet, kunskap och individuella behov. I samband med diskussionen av romanens upplösning behandlas den allt tydligare motsättningen mellan en estetisk livshållning, relaterad till Nietzsche och Kierkegaard, och en etisk, besläktad både med en lutheransk kallelsetanke och med sekelslutets moraliska utopier. Avhandlingen utmynnar i en diskussion av texten som etiskt möte, både mellan fiktionens karaktärer och mellan läsare och text. Denna dimension av berättandet möjliggörs både av den episodiska kompositionen, som konfronterar läsaren med oväntade händelser, och av berättarens inlevelsefulla förhållande till fiktionsgestalterna och direkta appeller till läsaren.

Avhandlingens titel: Förvildade hjärtan. Livets estetik och berättandets etik i Selma Lagelöfs Gösta Berlings saga.
Disputationen äger rum lördagen den 24 maj 2003 kl. 10.15
Opponent: Docent Anders Tyrberg
Sal 10, universitetets huvudbyggnad, Vasaparken, Göteborg
Närmare upplysningar kan fås av Jenny Bergenmar, tel. 031-773 4390 (arb.),
031-14 70 07 (hem), e-post jenny.bergenmar@lit.gu.se

Kontaktinformation
Barbro Ryder Liljegren
Informationsssekreterare
Humanistiska fakultetskansliet
Box 200
SE 405 30 GÖTEBORG Sweden
tel 031-773 4865
fax 031 773 1144
e-post: Barbro.Ryder@hum.gu.se
hemsida: www.hum.gu.se

Den västerländska moralfilosofin har sedan antikens dagar försökt besvara vad som är det rätta att göra, och en mängd förslag till teorier har presenterats genom tiderna. Dessa olika teorier är dock allt som oftast inte eniga om vad som utgör det moraliskt rätta, och diskussioner om vilken teori som är mest övertygande pågår alltjämt. En sådan teori är den s k ’konsekvensetiken’ som i sin enklaste form förfäktar principen att man alltid bör göra det som leder till de bästa konsekvenserna för så många människor som möjligt. Jan Lif diskuterar i sin avhandling frågan ”Kan en konsekvensetiker vara en riktig vän?” utifrån en nutida internationell filosofisk debatt.

Den mest kända konsekvensetiska teorin är ’utilitarismen’, som formulerades av engelsmannen Jeremy Bentham under slutet av 1700-talet, och vidareutvecklades av bl.a. John Stuart Mill. Ett bland många sätt att ifrågasätta om konsekvensetiken verkligen ger det mest övertygande skälet till vad som är det moraliskt rätta har varit att konfrontera denna teori med de motiv som ansetts nödvändiga för att vara en riktig vän. ’Vänskap’ har av många filosofer ända sedan Aristoteles dagar ansetts vara moraliskt värdefullt, och det har på senare tid hävdats att om en person som är övertygad konsekvensetiker inte kan vara en riktig vän så är detta ett tecken på att teorin är falsk.

Avhandlingen presenterar ett förslag till hur ’vänskap’ kan förstås, och argumenterar för att det handlar om ett speciellt subjektivt ’perspektiv’ på en annan person och den relation man har med den personen. En ’konsekvensetiker’ förstås som en person som är motiverad att alltid göra det som leder till de bästa konsekvenserna, och frågan blir således om dessa motiv är möjliga att kombinera med det perspektiv vänskap kräver. Det slutliga svaret blir att en konsekvensetiker mycket väl kan vara en riktig vän.

Jan Lif hävdar dock att detta svar trots allt inte på något vis påvisar att konsekvensetiken är sann (eller falsk, om svaret varit negativt). Detta beror på att den moralfilosofiska debatten bygger på en allt för snäv modell av moralfilosofi, som inte kan belysa de moraliska värden som ’vänskap’ innehåller. Men för att påvisa att en moralteori är sann eller falsk utifrån denna frågeställning måste dessa värden belysas, och paradoxalt nog är därför frågans relevans således avgjord på förhand.

Avhandlingen försöker avslutningsvis belysa dessa värden, och svårigheten för denna modell av moralfilosofi att hantera dem, med hjälp av diskussioner inom modern feministisk etik rörande personliga relationer.

Avhandlingens titel: Can a consequentialist be a real friend? (Who cares?)
Disputationen äger rum onsdagen den 28 maj 2003 kl. 10
Opponent: Docent Roger Fjellström
Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg
Närmare upplysningar kan fås av Jan Lif, tel. 031-773 5159 (arb.),
031-774 14 01 (hem), e-post jan.lif@www.phil.gu.se

Kontaktinformation
Barbro Ryder Liljegren
Informationsssekreterare
Humanistiska fakultetskansliet
Box 200
SE 405 30 GÖTEBORG Sweden
tel 031-773 4865
fax 031 773 1144
e-post: Barbro.Ryder@hum.gu.se
hemsida: www.hum.gu.se