Nyhet Arkiv - Sida 1561 av 1693

Förklaringen är att maskinföraren kan köra lite närmare träden, eftersom han kan acceptera en större lutning på maskinen när han sitter rakt. Och då minskar bl.a. tidsåtgången för att manövrera maskinens kran.
I studien var prestationen ca fem procent högre när föraren hade horisonteringen påslagen. Något överraskande visade det sig att vinsten var störst vid måttliga lutningar på 3-5 grader.

Horisontering av förarstolen minskar dessutom risken för belastningsskador hos skördar- och skotarförare. Idag har ungefär 30 procent av maskinparken horisonterad förarplats. En andel som borde vara större, hävdar Berndt Nordén som gjort studien:

– Utan tvekan ska man snarast se till att horisontera alla förarplatser. Det finns idag bra teknik för 20 000 kronor och några timmars jobb. Det betalar sig direkt – för att inte tala om den minskade risken för belastningsskador!

Det finns flera sätt att horisontera maskinförarnas arbetsplatser. Man kan sitta i en hängande hytt, man kan montera en horisonterande platta under stolen eller också horisonteras hela maskinen med hjul som sitter på pendelaxlar.

Revolutionerande studieteknik
Studien varade i flera månader och omfattade nästan tjugotusen träd. Med konventionell studieteknik är det omöjligt att genomföra en sådan stor studie. Men med automatisk datainsamling (ADI), där en dator kontinuerligt sammanställer uppgifter om tidsåtgång, de fällda träden och om markens lutning, är det nu möjligt att hitta rationaliseringspotentialer som tidigare kunnat upptäckas först efter mycket lång tids användning.

– Automatisk datainsamling är ett kraftfullt hjälpmedel för skogsbrukets fortsatta rationalisering, menar Berndt Nordén. Det är ett genombrott att kunna registrera dessa data och göra analyser med så små medel.

Läs mer i Resultat nr 1 2003 från Skogforsk!

Kontaktinformation
Berndt Nordén Skogforsk
Tel. 018 18 85 78
berndt.norden@skogforsk.se

lars Rullgård disputerar i höst på en avhandling med titeln ”Complex geometry and analysis and applications to inverse problems”.

Stipendiet på 50.000 kronor har karaktären av pris för ett framstående forskningsarbete som leder fram till doktorsexamen.

I denna avhandling kombinerades kvalitativ och kvantitativ metod för att studera tidiga livskonsekvenser av hjärtinfarkt avseende psykologiska aspekter och genus. Fem månader efter den akuta hjärtinfarkten var studiedeltagarnas (37 kvinnor och 77 män) hälsorelaterade livskvalitet sänkt, både fysiskt och mentalt. En könsskillnad var att kvinnor uppgav sämre fysisk hälsa och social funktion, jämfört med män.

I en intervjustudie (11 kvinnor och 10 män) framkom att synsättet att hjärtinfarkt är en akut hjärtattack snarare än ett tecken på en bakomliggande kärlsjukdom kan bidra till att omorienteringen begränsas. Även copingstrategin ”minimering” kan bidra till att livsstilförändringar blir modesta. Kvinnor och män använde liknande strategier för att hantera hälsoproblem. Det är känt sedan tidigare och visades i studien att minimering kan öka välbefinnandet i den tidiga återhämtningsfasen. En skillnad som indikerades i intervjustudien var att män kämpar ”mot” medan kvinnor kämpar ”med” sjukdomen. För att stötta i den tidiga återhämtningsfasen bör individernas trötthet, sjukdomsuppfattning, och strategier att hantera sjukdomen uppmärksammas.

Avhandlingens titel: To be stricken with first-time myocardial infarction from acute symptoms onset to early readjustment in women and men
Avhandlingsförfattare: Eva Brink, tel. 0303-100 16 (bost), 0521-26 42 26 (arb.)
e-post: Eva.Brink@htu.se
Fakultetsopponentens namn: Fil. dr Ulf Stenström, Jönköping
Tid och plats för disputation: Onsdagen den 14 maj 2003 kl. 10.00, sal F1, psykologiska institutionen, Haraldsgatan 1, Göteborg

Kontaktinformation
Svenbo Johansson, avdelningsdirektör
Samhällsvetenskapliga fakultetskansliet, Göteborgs universitet
Besöksadress: Skanstorget 18
Postadress: Box 720, 405 30 Göteborg

tel. : +46 (0)31 7731022
fax: +46 (0)31 7731940
e-post: Svenbo.Johansson@samfak.gu.se

Orsaken till att isen blev tunnare under 80-talet var att atmosfären transporterade ovanligt mycket värme från söder till norr under somrarna, en av allt att döma naturlig variation. Molnigare vintrar i Arktis minskade isens tjocklek ytterligare eftersom molntäcket hindrade värmeutstrålning. De nya forskningsresultaten baserar sig på modellberäkningar.

Tidigare modellberäkningar har hävdat att isen inte alls blev tunnare under 80-talet. I dessa studier menar forskarna att orsaken till att isen verkat vara tunnare vid de ubåtsmätningar som gjorts berott på att vinden transporterat tjock is från de centrala delarna av Arktis där man mätt istjockleken, mot den Kanadensiska kusten där man inte gjort några mätningar. I avhandlingen påvisas det att de tidigare studierna inte tagit hänsyn till variationerna i issmälting orsakat av värmetransporten. Man har inte heller tagit hänsyn till effekten av moln.

I dagsläget baserar sig de uppmätta förändringarna av istjocklek på 18 ubåts-expeditioner. Då de resterande 42 expeditionerna, som förnärvarande är hemligstämplade, blir tillgängliga för forskarvärlden kommer en mer tillförlitlig bild av isens variationer att komma fram.

—

Johan Söderkvist, Institutionen för geovetenskaper, disputerar för att avlägga filosofie doktorsexamen i oceanografi med avhandlingen ”Sensitivity and Variability of the Arctic Ocean Ica Cover” tisdagen den 29 april 2003 kl 10.00. Disputationen äger rum i Stora Hörsalen, Geovetarcentrum, Guldhedsgatan 5 A, Göteborg

Pressmeddelandet kan även läsas här:
http://www.science.gu.se/press/2003/johan_soderkvist.shtml

Johan Söderkvist
Göteborgs universitet
Institutionen för geovetenskaper
Telefon: 031-7732878
E-post: joso@oce.gu.se

Kontaktinformation
Tanja Thompson
Informatör
Göteborgs universtitet
Fakultetskansliet för naturvetenskap
Box 460, 405 30 Göteborg
Telefon: 031-773 4857
E-post: tanja.thompson@science.gu.se

Genom hela människans historia har musik och religion gått hand i hand. I det nutida västerländska samhället där den etablerade kristendomen förlorat mycket av sin forna auktoritet, fortsätter religionen i andra former – ofta i samklang med musiken – att fylla en viktig funktion för många människor. Inte minst brukar populärmusiken lyftas fram som en ersättning för eller ny form av religion. Undersökningar gjorda bland svenska ungdomar under 1900-talet har också pekat i den riktningen. Många unga nämner i undersökningarna musiken som något andligt och med religionen förbundet.

Thomas Bossius försöker i sin avhandling bidra till förståelsen av musikens funktion på livsåskådningsområdet. Han ger en djupgående och inträngande analys av hur sambandet mellan populärmusiken och religionen ser ut då unga människor själva på ett medvetet sätt använder sig av dessa för att skapa identitet, mål och mening i sina liv.

I fokus står black metal- och transkulturen, som båda präglas just av ett medvetet och mycket tydligt sätt att använda sig av religion i olika former. Transkulturen är en del av techno- eller ravekulturen, och använder sig framförallt av New Age, nyhedendom och shamanism. Black metal-kulturen är en del av metal- eller hårdrockskulturen, och använder sig främst av satanism och en högervriden form av asatro. Båda delkulturerna uppstod under 1980-talet och stod på höjden av popularitet runt mitten av 1990-talet.

Ser man till utanpåverket i de båda kulturerna är de i mångt och mycket varandras direkta motsatser. När deltagarna i transkulturen talar om kärlek, fred och förståelse, talar deltagarna i black metal-kulturen om hat, krig och oförståelse. Thomas Bossius avhandling visar dock på att de båda på ett djupare plan har många likheter. Båda kulturerna använder huvudsakligen religionen till att hantera frågor och problem förknippade med det nutida, senmoderna, samhället och med vuxenblivandet. Frågor rörande meningen med livet, framtiden, planetens och mänsklighetens överlevnad, liksom den egna tryggheten står i fokus hos båda delkulturerna. Detta är också teman som de delar med de ungdomar som deltagit i allmänna religionssociologiska undersökningar kring livsfrågor bland svenska ungdomar i det nutida Sverige.

Avhandlingens titel: Med framtiden i backspegeln. Black metal- och transkulturen. Ungdomar, musik och religion i en senmodern värld.
Disputationen äger rum fredagen den 9 maj 2003 kl. 13.00
Opponent: Professor Johan Fornäs
Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg
Närmare upplysningar kan fås av Thomas Bossius, tel. 031-773 5383 (arb.),
031-40 43 32 (hem), e-post thomas.bossius@musikvet.gu.se

Kontaktinformation
Barbro Ryder Liljegren
Informationsssekreterare
Humanistiska fakultetskansliet
Box 200
SE 405 30 GÖTEBORG Sweden
tel 031-773 4865
fax 031 773 1144
e-post: Barbro.Ryder@hum.gu.se
Internet: www.hum.gu.se

Maria Brunskog tar i sin avhandling upp vad man bör göra inom kulturvårdens område för att bevara svenska s k lackverksarbeten som tillverkades från senare delen av 1600-talet och under 1700-talet. Lackverksarbetena var från början tänkta att ersätta den lilla men – enligt den tidens uppfattning – förhållandevis dyra import av orientaliska lackarbeten. Så småningom kom tillverkningen att bli formmässigt alltmer västerländsk och konstnärligt självständig.

Lackerarna utgjorde en särskild grupp hantverkare och arbetade främst under Hall-ordningens privilegier. Verkstäderna var som regel små och sysselsatte tillsammans förmodligen inte fler än 50-60 personer under hela den period som avhandlingen omfattar. Olika ytbehandlingar, såväl transparenta som pigmenterade, är ett hittills ganska lite studerat ämne, trots att mycket av det materiella kulturarvet som finns samlat i våra museer består av just trä med sådana ytskikt. Hur de tillverkades, av vilka substanser osv. är inte klarlagt i någon större utsträckning, än mindre vilka ”ålderskrämpor” sådana ytbehandlingar kan få med tiden. Ej heller vad som kan göras för att de ska bevaras så oförändrade och under så lång tid som möjligt, med målet att förebygga nedbrytning snarare än att restaurera redan skadade föremål.

Maria Brunskog vill med sin avhandling förbättra kunskapsläget för den praktiskt orienterade föremålsvården (konserveringsverksamheten) vid svenska museer, och genom ökade kunskaper om denna typ av föremål väcka intresse inom en vidare krets för deras bevarande.

Avhandlingsförfattaren har gjort en systematisk undersökning av ännu existerande lackverksarbeten och konstaterar att hantverkarna i Sverige i stort följde samma procedurer och använde samma substanser som motsvarande tillverkare i Europa i övrigt. Några individuella särdrag kan eventuellt härledas till enskilda personer verksamma i Sverige och till användning av handböcker publicerade på svenska vid samma tidpunkt. I vilket skick föremålen är idag kan förmodligen förklaras både av vilket trä som användes som blindträ, och hur väl grunderingen gjordes liksom av vad de utsatts för under århundradena. För framtiden bör förvaringsbetingelserna ta större hänsyn till deras materialtekniska särdrag än vad som hittills varit vanligt. Även konserverings- och restaureringsmetoder bör utarbetas och anpassas i förhållande till dessa särdrag.

Avhandlingens titel: Japanning in Sweden 1680s-1790s. Characteristics and Preservation of Orientalized Coatings on Wooden Substrates.
(Kännetecken och bevarande av österländskt präglade ytbehandlingar på trä.)
Disputationen äger rum tisdagen den 13 maj 2003 kl. 10.00
Opponent: Professor Jonathan Ashley-Smith
Aulan, Kulturvård, Bastionsplatsen, Göteborg
Närmare upplysningar kan fås av Maria Brunskog, tel. 070-46 31 587 (arb.),
08-33 61 07 (hem), e-post curare.brunskog@spray.se

William Blake (1757-1827) har enligt en närmast enig kritikerkår ansetts förmedla en negativ bild av kvinnan i sin poesi. Många har till och med beskyllt honom för att vara misogynist eller sexist. Men Magnus Ankarsjö ser i sin avhandling tvärtemot Blakes ofullbordade episka poem The Four Zoas som en genusutopi, där Blake ger en oväntat positiv bild av kvinnan.

I den över ett hundra sidor långa dikten The Four Zoas använder Blake sig av fyra kvinnliga baskaraktärer och fyra korresponderande manliga karaktärer, enligt ett av honom själv konstruerat mytologiskt system. Genom att analysera graden av aktivitet och passivitet hos dessa karaktärer, har Ankarsjö kommit fram till slutsatsen att Blakes kvinnliga symboler påvisar en betydligt högre aktivitetsgrad än vad som framkommit i tidigare kritiska läsningar.

Som en av tidernas främsta visionära konstnärliga skapare, visualiserar Blake en post-apokalyptisk existens i en utopisk tillvaro där man och kvinna lever i endräktig samvaro i fullständig jämlikhet på alla plan. The Four Zoas är ett poem som genom vad avhandlingsförfattaren kallar ”gender interactivity” beskriver en kontinuerlig process och utveckling mot en förlösande apokalyps och en påföljande ideal könsjämlik existens. Vid apokalypsen i poemets slutskede har man och kvinna genom diverse stridigheter och hård kamp i en fallen värld symboliskt uppnått ett slags förenande samförstånd, där de två könen har lyckats upphäva tudelningen som ägde rum i syndafallet.

Denna slutliga återförening äger rum i två steg. Det första är kallar Ankarsjö ”gender reunion”, ett slags för-apokalyptiskt tillstånd innan den definitiva återföreningen mellan man och kvinna, som han valt att kalla ”male-female togetherness”. Enligt Blake är detta det högsta tillstånd människan kan uppnå, och i The Four Zoas uppnår åtminstone en av parkonstellationerna detta.

Avhandlingsförfattaren har delvis använt sig av teori och metod från modern genusforskning. Den amerikanska, provokativa, genusteoretikern Judith Butler är en av de kritiker han använt sig av. Även begrepp från bland andra Luce Irigaray, Anne K. Mellor och Northrop Frye diskuteras. Han tecknar också en bakgrundsbild av Blakes samtid, främst då den radikala Londonmiljö som var rådande efter inflytandet från den Franska Revolutionen under 1780- och 90-talet. Blake, som anses som den kanske mest Londoncentrerade författaren någonsin, var ett naturligt inslag i denna konstnärligt nyskapande och produktiva miljö. Andra portalfigurer i dessa kretsar var den radikala bokförläggaren Joseph Johnson samt de två feministpionjärerna Mary Wollstonecraft och Mary Hays.

Avhandlingens titel: ”Bring Me My Arrows of Desire”. Gender Utopia in Blake’s The Four Zoas.
Disputationen äger rum fredagen den 16 maj 2003 kl. 10
Opponent: Dr David Worrall
Stora hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg
Närmare upplysningar kan fås av Magnus Ankarsjö, tel. 031- 773 5275 eller
033-16 44 82 (arb.), 033-14 04 74 (hem), e-post magnus.ankarsjo@eng.gu.se

– disputation 17 maj 2003

På 1960-talet var det några få personer i Skandinavien som blev så intresserade av skotsk säckpipsblåsning och trumning att de började lära sig spela själva, trots att det inte fanns någon tradition för denna musik i Skandinavien. Dessa skapade en liten gemenskap bestående av entusiastiska skandinaviska säckpipsblåsare och trummare. Mats d Hermansson, själv säckpipsblåsare, analyserar i sin avhandling bakgrunden till varför denna marginella skotska musikgenre spreds till Skandinavien, hur musiken utvecklades här och vilken funktion musiken kan tänkas ha.

Den stora skotska höglandssäckpipan och dess musik utvecklades som en del i klanhövdingarnas maktstrukturer i 1500-talets gaeliska klansamhälle. Senare inkorporerades säckpipan i den brittiska armén där den behöll sin funktion att representera den politiska makten. Denna funktion förstärktes på 1850-talet genom formerandet av säckpipsband med säckpipsblåsare och trummare i färgstarka uniformer. Säckpipan utvecklades också till en romantisk ikon för Skottland – en ikon som spreds runt världen av den brittiska armén och senare genom massmedia. Den stora höglandssäckpipan kom att ’kolonialisera’ säckpipsbegreppet och till stor del blev den ’säckpipan’, trots att den bara är en typ av säckpipa bland många.

Ett flertal av de skandinaviska pionjärerna fick sitt intresse vid den imponerande åsynen av ett säckpipsband. Mot en bakgrund av psykoanalytiska begrepp relaterade till identitet och personliga identitetsval i det moderna västerländska samhället diskuterar Hermansson mekanismerna bakom uppkomsten av ett intresse som en fantasi och denna fantasis förverkligande.

De skandinaviska entusiasterna mötte en mycket stark tradition av skotska säckpipsblåsare och trummare som var mer än villiga att dela med sig av sin kunskap och kultur. Genom böcker, inspelningar och några få lektioner lyckades ett antal skandinaver lära sig spela och gradvis kopierades spelsätt och framförande så exakt att man närmast kan säga att den skotska traditionen ’klonades’ i Skandinavien. Detta är anmärkningsvärt i förhållande till många andra ’importerade’ musiktraditioner.

Inledningsvis riktade pionjärerna sitt intresse både mot musiken och de utommusikaliska ’ikoniska’ aspekterna av genren, såsom kiltar, uniformer och romantisk skotsk klanhistoria, men efterhand tog intresset för musiken överhanden för flertalet av de som spelar. Här har den över tvåhundra år gamla skotska traditionen att tävla i säckpipsspel varit av betydelse. För den generella skandinaviska publiken fungerar genren till stor del som en ikon för Skottland eller som något exotiskt.

Fascinerade av den skotska säckpipan och de skotska trummorna sökte de skandinaviska pionjärerna en romantisk ikon, men de fann en personlig identitet i en liten men hängiven gemenskap av skandinaviska säckpipsblåsare och trummare.

Avhandlingens titel: From Icon to Identity. Scottish Piping & Drumming in
Scandinavia.
Disputationen äger rum lördagen den 17 maj 2003 kl. 13.00
Opponent: Docent Lars Lundberg
Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg
Närmare upplysningar kan fås av Mats d Hermansson, tel. 031-13 24 90 (hem), mobill 070-792 5612, e-post mats@murrays.nu

– Tack vare sina fina egenskaper blev Lekvattengranen redan 1954 utvald att ingå i det svenska förädlingsprogrammet för skogsträd, berättar Johan Sonesson på forskningsinstitutet Skogforsk.

Man tog ris från granen och gjorde ett stort antal ympar som sedan planterades ut i tre olika fröplantager i Mellansverige. Där står ymparna än idag och korsar sig med ympar från andra granar som också har fina egenskaper. Resultatet blir varje år stora mängder frö av hög kvalitet, som skördas och blir granplantor som sedan planteras ut i skogen.

Lekvattengranen är en av cirka 6000 svenska granar som ingår i det svenska förädlingsprogrammet för skogsträd. Skogforsk har testat alla granarna som ingår i programmet genom att plantera ut deras avkommor i fältförsök över hela landet.

– Eftersom Lekvattengranen för sin goda tillväxt och vitalitet vidare till sina avkommor kommer den att fortsätta korsas vidare i många decennier. Lekvattengranen lever alltså vidare, säger Johan Sonesson.

Kontaktinformation
Kontakt:
Johan Sonesson, Skogforsk.
Tel: 018-18 85 00, 070-518 85 89
E-post: johan.sonesson@skogforsk.se

Malin von Essen, pressansvarig
Tel: 018-18 85 00, 070-630 68 67
E-post: malin.vonessen@skogforsk.se

– Med den här satsningen tar skogsbruket tillvara de senaste årtiondenas framsteg för skogsträdsförädlingen. Den ökade virkesproduktionen motsvarar en extra årsavverkning av dagens storlek vart femte år. Dessutom kommer virkeskvaliteten och motståndskraften mot skador att bli högre i framtidens skogar, säger Ola Rosvall på forskningsinstitutet Skogforsk.

Det tar 15-20 år innan träden i en fröplantage börjar producera frö. Och eftersom fröproduktionen avtar efter ytterligare 20 år måste nya fröplantager byggas med jämna mellanrum. Den nya plantageomgången är den tredje i ordningen och ersätter plantager från 1980-talet.

15 plantager fördelade över landet
– Våra prognoser visar att vi behöver frö till cirka 400 miljoner plantor per år om 20 år. För att klara det krävs 360 hektar nya fröplantager spridda över hela Sverige, säger Ola Rosvall.

Inledningsvis planeras 15 nya fröplantager. Till de platser som kan bli aktuella hör bland annat:

– Götaland: Lilla Istad (Öland)

– Svealand: Österfärnebo (Gästrikland) och Sollerön i Siljan (Dalarna)

– Norrland: Östteg, Umeå (Västerbotten)

Anläggningen och skötseln av plantagerna beräknas kosta fem miljoner kronor per år under 20 år. Skogsägareföreningar, skogsbolag och plantskolor kommer att anlägga och finansiera plantagerna i ett samarbete, där var och en äger sin andel. Skogforsks styrelse har det övergripande ansvaret för utbyggnaden.

Kontaktinformation
Kontakt:
Ola Rosvall, Skogforsk
Tel: 090-15 09 53, 070-216 42 02
E-post: ola.rosvall@skogforsk.se

Malin von Essen, pressansvarig
Tel: 018-18 85 76, 070-630 68 67
E-post: malin.vonessen@skogforsk.se

Att delta i långa demokratiska samtal ger människor en mer positiv bild av sig själva. Det är viktigt för självbilden att bli sedd och få lov att föra fram sina åsikter, och här spelar även informella samtal vid sidan av mötena stor roll. Ett livligt debattklimat där deltagarna pratar i mun på varandra och där man kan bli avbruten är inte lika illa som att inte bli sedd. Huruvida samtalen leder till beslut och genomförande är av mindre betydelse för deltagarnas självförtroende. Däremot är personligt ansvar för genomförande positivt för både självbild och kunskapsnivå för den som har fått ett uppdrag.

Detta visar Annika Theodorsson i sin doktorsavhandling Samtala både länge och väl. I avhandlingen, som läggs fram vid Förvaltningshögskolan, Göteborgs universitet den 16 maj, studeras medlemmarnas samtal i tre föräldrakooperativa förskolor. Syftet med studien är att se hur demokratiska samtalen är, hur de som deltar upplever dem samt vilka effekter deltagandet har på dem.

Bakgrunden till studien är att demokratin, i den betydelsen att alla medborgare ska vara med och bestämma, har stora brister. De flesta medborgare deltar bara när de går och röstar i allmänna val. Dessutom sjunker valdeltagandet. För många människor är det ett stort steg att engagera sig i politiken. Det krävs en tilltro till sin egen förmåga för att våga, något som inte alla har. Att delta aktivt i en demokratiskt styrd förening kan vara ett sätt att pröva sina vingar och få de kunskaper och det självförtroende som behövs för att delta i ”den stora demokratin”. Antaganden om positiva effekter av demokratiskt deltagande har förts fram av flera demokratiteoretiska forskare, men de har sällan prövats empiriskt. I Samtala både länge och väl studeras deltagande i demokratiska samtal och vad som händer med de människor som deltar. Avhandlingen väver samman teorier om demokrati med socialpsykologisk teori och studerar både gruppen och individen. Det material som ligger till grund för analysen är observationer av alla möten i de tre kooperativen under drygt ett års tid och samtalsintervjuer med ett trettiotal medlemmar.

Avhandlingens titel: Samtala både länge och väl. Deliberativ demokrati i tre föräldrakooperativ och dess effekter på deltagarna
Avhandlingsförfattare: Annika Theodorsson, tel. 031-14 88 31(bost), 031-773 49 67(arb.)
e-post: Annika.Theodorsson@spa.gu.se
Fakultetsopponentens namn: Dr. polit., Jacob Aars, Bergen
Tid och plats för disputation: Fredagen den 16 maj 2003 kl. 14.15, Hörsal Dragonen, Sprängkullsgatan 19, Göteborg

Kontaktinformation
Svenbo Johansson, avdelningsdirektör
Samhällsvetenskapliga fakultetskansliet, Göteborgs universitet
Besöksadress: Skanstorget 18
Postadress: Box 720, 405 30 Göteborg

tel. : +46 (0)31 7731022
fax: +46 (0)31 7731940
e-post: Svenbo.Johansson@samfak.gu.se

VINNVÄXT-programmet har varit upplagt som en tävling, där alla regioner i Sverige har kunnat komma med förslag om utveckling av forskning och innovationssystem för tillväxt i regionen. Ett krav för VINNOVA-finansieringen är att regionen ställer minst en lika stor summa till satsningens direkta förfogande.

Robotdalen, med Mälardalens högskola som en av huvudaktörerna, är en av de tre vinnarna i tävlingen. Satsningen ska utveckla Mälardalen till en världsledande region för forskning, utveckling och tillverkning inom industrirobotik, fältrobotik och robotik för vård och omsorg.

– Robotdalen är ett regionalt styrkeområde i internationell toppklass. Det är en ambitiös satsning med hög tillväxtpotential. Dessutom är både det regionala ledarskapet och regionens forskningsbas inom området mycket starka, säger Kaj Klarin, VINNOVA.

– En del av pengarna ska användas för att öka intresset för robotik och att attrahera studenter till regionen, säger Lars Asplund, professor vid Instititonen för Datavetenskap vid Mälardalens högskola och projektledare för Robocup Academy.

I Robocup Academy kommer elever på grundskole- och gymnasienivå att i Västerås samverka med studenter från högskolans ingenjörs-, magister- och civilingenjörsutbildningar med att programmera och konstruera robotar.

Huvudmannaskapet för Robotdalen har Mälardalens högskola och Örebro universitet, som båda samarbetar med samhälle, företag och har viktig forskning inom robotteknologi.

Inom Mälardalsregionen finns flera stora industriella intressenter för Robotdalen, bland annat ABB Robotics, Volvo Construction Equipment, Atlas Copco. Totalt har 35 företag, tre högskolor och universitet, tre kommuner, tre länsstyrelser och tre landsting varit aktiva i planeringsarbetet av Robotdalen. För att satsningen ska få full finansiering krävs full regional medfinansiering, förtydligande av vilka individuella aktörer som ska bidra, aktivt deltagande av politiker samt tydliggörande av nödvändiga forskningskontakter.

De övriga två vinnarna i VINNOVA-tävlingen är Innovationer i Gränsland, ett innovationsprojekt i Skåne som utvecklar spetskompetens inom livsmedelsnäringen och Uppsala Bio, som sysslar med bioteknisk forskning och har drivit fram innovationer inom läkemedel, diagnostik och medicinsk teknik.

Kontaktinformation
För mer information om Robotdalen kontakta
professor Christer Norström, 021-10 14 64, 070-27 44 955,
professor Lars Asplund, 021-10 70 36, 070-257 25 78, Institutionen för Datavetenskap vid Mälardalens högskola eller Harry Franck, ABB, 021-32 30 01, 070-532 30 01.

Aska och slagg från förbränningsprodukter av organiskt material, så som hushållsavfall, trä och restprodukter från massa och pappersindustrin, innehåller upp till 10 procent organiskt kol. Detta kol är till stor del vattenlösligt och kan därmed läcka från de tippar där askan lagras och ut till omgivningen. För att förutsäga askans effekter på naturen över tid är det viktigt att veta vilka typer av organiskt material som läcker ut. Det kan vara ämnen som är skadliga både för människor och miljön. I avhandlingen undersöks därför olika förbränningsaskors innehåll av skadliga ämnen. De askor som undersökts är färsk och åldrad aska från sopförbränning, aska från förbränning av biobränslen och askor från förbränning av restprodukter från massa och pappersindustrin. Resultaten visar att den totala mängden organiskt material i askor från sopförbränning sjunker under det att de lagras utomhus. Trots detta är koncentrationen av organiskt material i vattenlösningar från färsk och lagrad aska ungefär lika stor. Detta beror på att det organiska material som finns i askan, till exempel oförbränt hushållsavfall, bryts ner under lagringen och omvandlas då till föreningar som lättare löser sig i vatten.

Askornas innehåll av skadliga och ibland cancerogena restprodukter, så kallade polycykliska aromatiska kolväten (PAH), har också undersökts. Johansson visar att askor från förbränning av sopor och biobränslen innehåller jämförbara mängder av dessa restprodukter och att samtliga av dessa låg under Naturvårdsverkets generella riktvärden. Askblandning av hälften biobränsle och hälften restprodukter från massa och pappersindustrin har även undersökts. Denna aska visade sig innehålla skadliga restprodukter som överstiger Naturvårdsverkets gränsvärden. Detta betyder att det finns en stor variation av mängden PAH i förbränningsaskor. Det är därför inte möjligt att generellt avgöra om aska kan användas som exempelvis fyllnadsmaterial vid vägbyggnationer. Varje aska bör undersökas för att kunna avgöra om den går att användas som resurs eller om den ska klassas som miljöfarligt avfall.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Inger Johansson tel 019-30 39 85 eller e-post: inger.johansson@nat.oru.se

MIM-sekretariatet har en koordinerande funktion och är för de närmaste tre åren placerat i Stockholm. Värdar för sekretariatet är Stockholms Universitet och Karolinska Institutet. Tidigare har sekretariatet drivits av Wellcome Trust i London och Fogarty International Center på NIH i Washington DC.

Ett viktigt syfte med invigningen är att samla internationell malariaexpertis för att under några dagar diskutera strategiskt hur kampen mot malaria ska bedrivas och hur malariaforskning i Afrika bäst kan stärkas i framtiden.

MIM består av fyra delar:
– MIM-sekretariatet. I ett tidigt skede beslöts att sekretariatet ska rotera vart tredje-fjärde år för att bibehålla den multilaterala aspekten.
– MIM/TDR som handhar utvärdering och utbetalning av forskningsanslag som delas ut till afrikanska forskare inom alla forskningsdiscipliner som relaterar till malaria. MIM/TDR är inhyst hos WHO/TDR i Geneve.
– MIMCom är MIMs kommunikationsarm och är drivs från National Library of Medicine på NIH. MIMCom har finansierat och byggt upp snabba, pålitliga internetanslutningar på flera platser runt om i Afrika via VSAT och bekostar även de fortlöpande driftskostnaderna.
– MR4 är en reagensbank där forskare från hela världen gratis kan rekvirera reagens i form av cell- och parasitkulturer, microarrays, antikroppar, genetiskt material från både mygga och parasit mm. MR4 är en del av American Type Culture Collection (ATCC) i Manassas, Virginia, USA.

Malaria är alltjämt ett globalt hälsoproblem av oerhörda proportioner; WHO uppskattar att 300-500 miljoner människor har malaria världen över och ca 2 miljoner människor dör årligen till följd av sjukdomen. Afrika är värst drabbat; 90% av fallen inträffar där och 90% av alla dödsfall sker bland barn under 5 års ålder i Afrika söder om Sahara.

MIM startades 1997 och har på kort tid uppnått goda resultat med stort genomslag. Man slog från början fast att det var av utomordentligt stor vikt att stärka forskningskapaciteten lokalt i de länder där sjukdomen grasserar, då närheten till klinisk verklighet har stor betydelse för utvecklingen av effektiva strategier för att kontrollera och bekämpa malaria.

För mer information, kontakta:
Andreas Heddini, koordinator,
tel 08-16 10 95 eller mail: andreas.heddini@mim.su.se

Information om MIM finns på: www.mim.su.se

Att antalet sjukskrivningar med diagnosen utbrändhet ökar dramatiskt har väl knappast undgått någon, inte heller att de drabbade blir allt yngre.

Vid Luleå tekniska universitet görs nu konkreta åtgärder för att förbättra den psykosociala miljön i samhället. Sedan våren 2002 erbjuds blivande civilingenjörer en 5-poängs kurs i psykosocial arbetsmiljö. Målet är att ge studenterna kunskaper om hur psykosociala faktorer påverkar vår hälsa, vad det är som gör att vi blir sjuka och hur vi kan bli friska igen.

– Vi vänder oss i första hand till studerande inom civilingenjörsprogrammen, eftersom många av dem går vidare till ledande befattningar med personalansvar. En målsättning är att öka förståelsen och ge kunskap, inspiration och verktyg för att ingenjörerna systematiskt ska kunna arbeta med arbetsmiljön inom olika företag. Helt enkelt rusta dem inför framtiden, säger Eva Mauritzson-
Sandberg.

– Det har nu gått två år sedan samarbetet mellan Luleå tekniska universitet, Karolinska institutet, Hjärt- och lungfonden, STF ingenjörsutbildning och Civilingejörsförbundet inleddes. Detta samarbete har i dag lett fram till en mycket populär universitetskurs i stressprevention för civil-ingenjörsprogrammen. Samarbetspartnerna har genom omfattande sponsring bidragit till att alla studenter på kursen fick möjlighet att delta i en internationell konferens i Stockholm med bland andra Kristina Maslash. Detta inslag i kursen var synnerligen uppskattat.

Flera olika utvecklingsprojekt har diskuterats inom samarbetet och nu är det dags att gå vidare och få planerna mer konkretiserade. Det som ska diskuteras är bland annat etableringen av ett stresscentrum i Luleå för utbildning och forskning.

– Vi hoppas kunna avsluta mötet med att säga att ”Luleå tekniska universitet, uppbackat av professor Lennart Levi, Civilingjenörsförbundet och STF IU, har nu tagit ett historiskt beslut om att starta ett tvärvetenskapligt institut/centrum för arbetet mot stress & utbrändhet” säger Eva Mauritzson-Sandberg.

Tisdagen den 29 april klockan 14.50-16.25 (F-huset, sal 531) håller professor Lennart Levi en föreläsning på temat ”Arbetsrelaterad stress – vad varje civilingenjör och blivande chef bör veta”.

Vid det planerade mötet deltar Eva Mauritzson-Sandberg, rektor Ingegerd Palmér, Ylva Fältholm (prefekt vid Institutionen för arbetsvetenskap), professorn i teknisk psykologi Håkan Alm samt doktoranden i teknisk psykologi Tommy Nordmark, samtliga verksamma vid Luleå tekniska universitet.
Inbjudna deltagare är professor emeritus Lennart Levi, professor Åke Nygren från Karolinska institutet, Janke Wikholm, chef för STF Ingenjörsutbildning, Petra Lundberg från Hjärt- och lungfonden samt Lars Garnefält, utvecklingschef på Civilingenjörsförbundet.

Upplysningar: Fil. dr Eva Mauritzson-Sandberg, tel. 0920-49 23 84 eller eva.mauritzson-sandberg@arb.luth.se

I centrala nervsystemet ger IL-1 effekter som minskad social och fysisk aktivitet, minskad aptit och feber. IL-1-aktivering av det neuroendokrina systemet leder till ökad frisättning av akutfas-proteiner från levern samt frisättning av hormoner från hypotalamus, hypofys och binjure. Förhöjda koncentrationer av IL-1 hittas dessutom vid kroniskt inflammatoriska sjukdomar. IL-1-liknande symptom (t.ex. feber) ses ofta vid bakteriella infektioner och dessa har ansetts vara förmedlade av IL-1.

Under vissa sjukdomstillstånd skulle en minskning av effekterna av IL-1 vara positivt. Susanne Tingsborg vid Institutionen för neurokemi och neurotoxikologi vid Stockholms universitet visar i sin avhandling hur IL-1-effekterna regleras efter en perifer injektion av lipopolysaccharide (LPS), ett derivat från E. Coli bakteriens cellvägg. Effekterna av IL-1 regleras i kroppen med ett nätverk av proteiner bestående bl.a. av en IL-1 receptor-antagonist (IL-1ra) vilken binder till IL-1 receptorn utan att förmedla någon signal in i cellen.

Susanne Tingsborg visar att IL-1 som förekommer i två varianter, IL-1_ och _, samt IL-1ra produceras kontinuerligt i binjuremärgens chromaffina celler. Här kan IL-1_ endast detekteras i celler som producerar noradrenalin, medan IL-1_ och IL-1ra dessutom finns i adrenalin-producerande celler. För att IL-1_ ska vara bioaktivt krävs klyvning av proproteinet proIL-1_ av enzymet interleukin-1 converting enzyme (ICE). Produktionen av både IL-1 och ICE i binjuren påverkas av LPS behandlingen. I hjärnan visas denna behandling påverka klyvningen av proIL-1_ olika i olika regioner. Dessutom visar författaren att möss med överproduktion av IL-1ra i hjärnan får feber som normala möss efter injicering av LPS. Detta indikerar att IL-1 har en roll under normal homeostasis i binjuren och att tillgängliga IL-1 receptorer i hjärnan inte är avgörande för feber-svaret efter LPS-behandlingen.

Doktorsavhandlingens titel: The interleukin-1 family of proteins in the brain and adrenal gland – regulation in response to bacterial LPS

Disputationen äger rum fredag den 9 maj kl. 10.00 i Magnélisalen, Kemiska övningslaboratoriet, Frescati. Opponent är professor Fred J. H. Tilders från VU University Medical Center, Amsterdam, Nederländerna

Susanne Tingsborg kan nås på e-post susannet@neurochem.su.se