Men trombocyterna kan också utgöra problem.
Personer med för lågt antal trombocyter, eller med medfödda defekter i sin trombocytfunktion, har en ökad blödningsrisk. Det finns också personer med det motsatta problemet; de har alltför lättaktiverade trombocyter, vilket ökar risken för att de täpper till blodkärl i hjärta eller hjärna och framkallar stroke eller hjärtinfarkt.
Idag finns ett antal trombocythämmande läkemedel som ges till patienter för att förhindra att blodproppar uppstår, men det finns inget enkelt och snabbt sätt att mäta hur bra man lyckats hämma trombocyterna. Det här är ett problem därför att variationen i känslighet för de här läkemedlen är ganska hög. En överdosering kan därför istället öka risken för att en blödning uppstår.
För att komma närmare en lösning med hur man ska kunna mäta effekten av läkemedlen har Sofia Ramström i sin avhandling studerat hur trombocyterna i färska blodprover bidrar till koaguleringsprocessen. För att kunna göra det har hon använt sig av en speciell teknik, så kallad fri oscillationsreometri (FOR).
Hennes resultat visar bland annat att man kan undvika koagulation genom att snabbt avlägsna trombocyterna, men också att koagulationstiden kan halveras om trombocyterna aktiveras. Det här skulle kunna utnyttjas i ett diagnostiskt test, där man mäter hur bra patientens trombocyter reagerar när de i FOR-instrumentet utsätts för en aktivering liknande den som de skulle ha genomgått vid en kärlskada i kroppen, till exempel vid en bristning av en åderförkalkad kärlvägg.
– I förlängningen kan resultaten förhoppningsvis leda till en förbättrad precision när man använder trombocythämmande läkemedel. Resultaten kan också innebära att det blir lättare att diagnosticera personer som har medfödda problem med trombocytfunktionsrubbningar, rubbningar som i sin tur kan leda till blödningsproblem, säger Sofia Ramström.
Sofia Ramström är knuten till Forskarskolan Forum Scientium och till Institutionen för biomedicin och kirurgi (IBK) vid Linöpings universitet. Hon disputerar fredagen den 14 mars. Avhandlingen heter ”The role of platelets in whole blood coagulation”. Opponent är professor Nils Olav Solum vid Rikshospitalet i Oslo.
Kontaktinformation
Sofia Ramström nås på tel 013-22 24 25, e-post sofra@ifm.liu.se
Det visar arbetsterapeuten Barbro Krevers i sin avhandling i ämnet vårdvetenskap.
Hon har i fyra delstudier studerat hur äldre patienter och anhöriga upplever kontakten med sjukhusvården.
– Att mäta patienters upplevelse av vård är inte enkelt. Ett vanligt resultat i olika undersökningar är att 80 procent av dem är nöjda. Men det resultatet ger inte så mycket information och kan lura oss att tro att allt är bra, säger Barbro Krevers.
Med hjälp av intervjuer med 14 patienter och tio anhöriga har hon därför arbetat fram en modell för hur vårdpersonalen ska kunna förstå patienters upplevelse av den vård de får på sjukhuset.
Resultaten av intervjuerna visar att patienternas tidigare erfarenhet av sjukhusvård spelar roll för hur förväntningarna på vården är. Likaså har patienternas individuella syn på sin hälsa/sjukdom och förväntan på hur den ska utvecklas en stor betydelse för hur de upplever vården.
– Även deras syn på sig själva påverkar upplevelsen, säger Barbro Krevers. Hennes resultat i en större studie visar att de patienter som inte hade tidigare erfarenhet av sjukhusvård, som förväntade sig en negativ hälsoutveckling efter utskrivning och som skattade sin livssituation som sämre, också hade en lägre skattning av i vilken grad vården hade uppfyllt deras behov. De var alltså överlag mer kritiska till vården.
För de patienter som hade tidigare erfarenhet av sjukhusvård och som hade en mer positiv syn både på sin hälsoutveckling och på sin livssituation, var resultatet det omvända. De var generellt sett mer positiva till den vård de hade fått.
Resultaten visar även att patientgrupper har olika behov under vårdprocessens olika faser. Den teoretiska modell Barbro Krevers arbetat fram ska underlätta för vårdpersonalen att få fram dessa mönster bland patienterna redan vid inskrivningen, så att vården i tid ska kunna möta deras individuella behov.
– Det behövs lärande och kontinuerlig kvalitetsförbättring i vården. Genom att ta reda på vilka tidigare erfarenheter patienten har och vilken hälsoförväntan som finns, kan man därmed också få fram att olika patientgrupper har olika förväntningar och behov av vården. När man vet det är det också lättare för vårdpersonalen att se till att de behoven uppfylls.
Patienternas behov kan exempelvis handla om hur de blir introducerade på vårdavdelningen, vilka rutiner som finns, vilka effekter olika mediciner har och hur de förbereds för utskrivning.
Avhandlingen belyser även omständigheterna för anhörigas möjlighet att vara delaktiga i sjukhusvården.
Barbro Krevers är knuten till Institutionen för Hälsa och Samhälle och disputerade den 7 februari. Avhandlingen heter ”Patient and relative perspectives regarding quality in hospital care for older people – Theory and Methods”. Opponent var docent Britt-Inger Saveman vid Högskolan i Kalmar.
Kontaktinformation
Barbro Krevers kan nås på e-post barbro.krevers@ihs.liu.se
Avhandlingens fokus ligger på de kvinnliga karaktärerna och deras relationer till varandra. I deras relationer synliggörs könsmaktordningen där kvinnornas huvudsakliga funktion är att bevaka både sig själva och andra kvinnor. Det är sålunda ett patriarkat som inte längre kräver mäns närvaro som beskrivs. I dessa problematiska vänskapsrelationer finns dock också grogrund till att tillsammans skapa nya självbilder.
Lördag den 29 mars försvarar Katarina Gregersdotter, institutionen för moderna språk, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Watching Women, Falling Women. Power and Dialogue in Three Novels by Margaret Atwood. Svensk titel: Sedda/Seende Kvinnor, Fallande Kvinnor: Makt och Dialog i Tre Romaner av Margaret Atwood.
Disputationen äger rum kl 10.15 i Humanisthuset, hörsal F.
Fakultetsopponent är docent Britta Olinder, Institutionen för engelska, Göteborg universitet.
Kontaktinformation
Katarina nås på:
Tel: 090-786 77 36
Mobil: 070-779 26 29
E-post: katarina.gregersdotter@engelska.umu.se
Äppleodling går tillbaka flera tusen år i tiden. Arkeologiska fynd av torkade äpplen i Östergötland har daterats till 2 500 år före Kristus. Äpplen betraktas som en attraktiv och hälsosam frukt i hela världen. Ekologisk produktion av äpplen ökar utomlands men omfattningen är fortfarande blygsam i Sverige.
Hortonom Boel Sandskär vid SLU i Alnarp har i sitt doktorsarbete identifierat viktiga sjukdomar och skadegörare på äpplen i ekologisk fruktproduktion. Studien är fokuserad på svampen äppleskorv, vilken räknas som den allvarligaste växtsjukdomen hos oss. Äppleskorv angriper både blad och frukt.
Resistensen, eller motståndskraften, mot skorv hos över 450 gamla och nya äpplesorter har utvärderats under tre år i Alnarp och Balsgård i södra Sverige. Det fanns tydliga skillnader mellan sorter och år. Omkring tio procent av dessa äpplesorter visade en god motståndskraft, exempelvis Prima, Reglindis, Antonovka, Vanda, Discovery och Mio.
Det fanns också ett samband mellan bladskorv och fruktskorv, vilket innebär att när bladen angrips i hög grad av skorv blir även frukten angripen. Sambandet visade sig vara starkare under år med högre infektionstryck.
Kartläggningen av olika äppleskorvraser är den första som gjorts i Sverige. Infekterade blad samlades in från flera ställen i Syd- och Mellansverige. För testerna i Alnarp användes ett speciellt indikatorsortiment, bestående av olika selektioner, sorter och arter inom äpplesläktet Malus. Skorvras 1 var vanligast och fanns i alla prover. Raserna 1-4 och 6 hittades under åren 1999-2001.
Ett fältförsök planterades i Kivik med samma slags Malus-indikatorer, och i detta försök kunde ras 7 rapporteras för första gången i landet. Ras 7 infekterar en speciell klon av rosenapeln Malus floribunda. Denna speciella rosenapel innehåller en resistensgen mot skorv, och har använts för resistensförädling mot skorv i över 60 år. Fyndet av ras 7 innebär en risk att sorter med gener från rosenapeln kan angripas av skorv. Skorvsymtom har också hittats på prydnadsapeln Malus baccata jackii, vilket kan indikera en i Sverige tidigare okänd äppleskorvras.
En ekologisk försöksodling i Alnarp, med sorterna Amorosa (röd Aroma) och Discovery, innehåller rader av prydnadsbuskar. Tanken är att buskarna ska gynna rovinsekter och andra nyttiga djur. Insekts- och spindelförekomsten följdes under flera år i odlingen och fångsterna delades upp i naturliga fiender och skadedjur. Vresros och tuja innehöll flest naturliga fiender, medan snöbär och rosentry hyste ett mindre antal.
Äpplevecklaren var den allvarligaste skadegöraren i odlingen, och stod för skador på över 20 procent av den totala skörden de två år som undersökningen pågick. Feromoner rekommenderas för att komma tillrätta med detta problem. När det gäller angrepp av äpplestekel och frostfjäril fanns det stora skillnader i mottaglighet mellan de båda äpplesorterna. Dessa insekter föredrar bägge Discovery framför Amorosa. Slutsatsen är att Amorosa är lämpligare att plantera i en ekologisk odling.
Hortonom Boel Sandskär, institutionen för växtvetenskap, SLU, försvarar fredagen den 21 mars klockan 10.00 sin avhandling för vinnande av agronomie doktorsexamen.
Plats: Stora sessionssalen, Slottet, Alnarp
Titel: Apple Scab (Venturia inaequalis) and pests in Organic Orchards
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Boel Sandskär, 040-41 50 82. E-post: Boel.Sandskar@vv.slu.se
Sofia Willstrand-Holmer, Företagsekonomiska institutionen vid Stockholms universitet inleder sin doktorsavhandling med frågan ”Hur konstrueras kunskap om kunder?” Författarens organisatoriska perspektiv och nyfikenhet för konstruktion och förändring lyfter fram frågorna: vilka är inblandade i konstruktion av kunskap om kunder, hur kan distans förstås, hur materialiseras en idé till objekt och handling, kan centrala idéer och koncept förflyttas till det lokala utan att transformeras?
Sofia Willstrand-Holmer har studerat ICA-sammanslutningen. Fältstudien omfattar centralorganisationens konstruerande av idéer och koncept, konstruktion av informationssystem och normer för ”kunskap om kunder” samt handlarnas lokala översättning. Sofia har på nära håll observerat de inblandade, deras handlande, texter och berättelser. Handlarstudien omfattar även djupintervjuer med tjugosex handlare geografiskt spridda över landet.
Avhandlingen visar att bakom ett fenomen som kunskap om kunder finns det ett omfattande konstruerande, så kallade aktanter kommer genom förhandlingar, pakter och obligatoriska passager överens. Exempelvis är informationssystemet en aktant som institutionaliserar begrepp och fattar beslut. Studien visar också att det finns redigerande aktanter, som försöker förklara (styra) åt andra. Detta tar sig bland annat uttryck i berättande förändring. Där berättande förändring blir ett sätt att materialisera idéer och förändra organisationen.
Men samtidigt som stabiliserande krafter försöker få aktör-nätverk irreversibla och stadiga så blir de inte stabila. Detta beror på en kedja av översättningar, där det lokala alltid översätter de centrala koncepten. Det går därför inte att anta att centrala idéer och koncept kan förflyttas utan att förändras.
Doktorsavhandlingens titel: Att konstruera kunskap om kunder – en studie om förändring och berättelser i ICA-sammanslutningen.
Sofia Willstrand-Holmer disputerar torsdag den 27 mars kl. 10.00 i Philipssalen, hus 3 i Kräftriket, Roslagsv 101 i Stockholm.
Sofia Willstrand-Holmer nås på tfn 08-674 7429, 070-496 1042 eller e-post :sofia@fek.su.se
Avhandlingen kan beställas via koordinator Richard Castillus, rc@fek.su.se.
Intelligenta produkter är något som svenska industrier har stort behov av.
– Komplicerade processer där många mätningar görs kräver intelligenta sensorer och system för att kunna hantera den mängd data som behandlas, förklarar Hans-Erik Nilsson.
Projektet som Mitthögskolan nu fått anslag till är uppdelat i fyra delprojekt med tydliga fokus. Dels handlar det om innovativ antennteknik och RF-ID-teknologi, det vill säga utnyttjande av små och billiga kretsar för identifiering med hjälp av radiosignaler. Dels ska man utveckla röntgensensorer som känner våglängden på röntgenstrålarna, något som ofta kallas för färgröntgen.
– Vi kommer nu att kunna stärka vår roll vid utvecklingen av framtidens röntgenbildsensorer, säger Hans-Erik Nilsson.
Avancerade halvledarmaterial och -komponenter står också på programmet liksom konstruktion av integrerade kretsar med både analog och digital elektronik- mixed signal design.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Hans-Erik Nilsson, Mitthögskolan
060-148739, 070-232 38 08
hans-erik.nilsson@mh.se
”Nästan alla patienter i denna avhandling hade blivit uppmanade att säga till när de hade ont. Det gjorde de också, men alltför många av dem fortsatte att plågas av smärta. Det fanns också patienter som upplevde att de inte ens hade blivit trodda när de talade om sina smärtor”.
Det skriver sjuksköterskan och forskaren Barbro Boström i en avhandling från Lunds universitet. Hon har studerat smärtupplevelser hos en grupp nyligen opererade patienter och en grupp cancerpatienter inom den palliativa (lindrande) vården.
Resultatet är nedslående. Av de 100 nyopererade patienterna kände 29 vid intervjutillfället medelsvår eller svår smärta, och 79 hade haft sådan smärta inom det senaste dygnet. Motsvarande siffror för de 75 cancerpatienterna var 22 respektive 47. Mer än en tredjedel av alla patienter hade alltså ordentligt ont, eller hade nyligen haft det.
– Så ska det inte behöva vara! Smärta utgör mycket sällan ett nödvändigt ont, menar Barbro Boström
Tvärtom är det viktigt att lindra smärta så fort som möjligt, eftersom den annars riskerar att permanentas och bli värre. Det var vad som hänt med många av cancerpatienterna. De var nöjda med behandlingen i den palliativa vården, men den tidigare dåliga smärtlindringen inom den vanliga vården hade gett upphov till smärtmönster som blivit svåra att bryta.
– Det räcker inte att uppmana patienterna att säga till om de har ont. Man måste också förklara varför det är viktigt att lindra smärtan, och resonera om hur olika mediciner fungerar. Patienterna vill kunna väga smärtlindringens fördelar och nackdelar. Den här kontrollen över den egna smärtan sågs som minst lika viktig som smärtlindringen i sig, säger Barbro Boström.
Flera skalor finns utarbetade för att mäta smärta. På den s k VAS-skalan får patienten markera var han eller hon ligger mellan ytterligheterna ”ingen smärta” och ”värsta tänkbara smärta”. En annan skala innehåller beskrivande ord som stickande, bultande och molande, och en tredje innehåller värderingsord som tröttande och fruktansvärd.
Socialstyrelsen har gett ut riktlinjer om smärtlindring, men det återstår uppenbarligen mycket att göra innan riktlinjerna förankrats i den praktiska vardagen.
– Det borde bli lika självklart att undersöka patienternas smärta som att undersöka puls, temperatur och blodtryck. Läkarna bör fråga om patientens nuvarande och tidigare smärtupplevelser, och sjuksköterskorna bör resonera med patienten om smärta och smärtbehandling, menar Barbro Boström.
Avhandlingen heter Acute and cancer-related pain management. Disputationen äger rum i Halmstad den 4 april. Barbro Boström träffas på tel 035-16 74 05, barbro.bostrom@hos.hh.se.
Mediernas agenda följer i stor utsträckning den dagordning som sätts av politiker och beslutsfattare – i alla fall när det handlar om konflikter som blivit mål för FN-operationer.
Det visar Anthonsen i sin avhandling ”Decisions on Participation in UN Operations: Do Media Matter?” Avhandlingen ger svar på två frågor: Finns det en CNN-effekt i Danmark och Sverige? Eller används medierna för att skapa folklig och politisk konsensus för en viss politisk linje?
Avhandlingen visar tre saker:
1) Att det absolut inte finns någon generell effekt av medier på utrikespolitiska beslut om deltagande i FN-operationer.
2) Att svenska och danska politiker och beslutsfattare på tjänstemannanivå är mycket medvetna om att förmedla sin bild av FN-medverkan till medier och därmed säkra folklig och politisk konsensus, men att de också är medvetna om att de inte kan påverka medier direkt.
3) Att det finns mycket stor skillnad i nivå och kvalitet på den uppmärksamhet som svenska och danska medier ger olika konflikter. Låg grad av uppmärksamhet och bred FN-vänlig konsensus är främsta orsakerna till att medier inte spelar någon roll i dessa utrikespolitiska beslut.
Resultaten bygger på analys av 7 987 tidningsartiklar och 2 911 TV-inslag, samt på intervjuer med 26 centrala beslutsfattare i Sverige och Danmark. Efter korta sammanfattningar av de 16 inbördeskonflikter, som FN har intervenerat i under 1990-talet, går Anthonsen igenom danska och svenska beslut om att delta i FN:s operationer i dessa konflikter.
Avhandlingen visar att svenska beslutsfattare fattar beslut om när och hur Sverige ska gå med i FN-operationer utan medial eller opinionsmässig inblandning. Medier trycker inte på för svenskt agerande, och de kräver aldrig att regeringen ska kalla hem folk. Enligt beslutsfattarna är det främst tre faktorer som avgör huruvida Sverige deltar eller inte: Pengar, utbildad personal och FN-mandatets karaktär. Medier kan alltså inte få Sverige att gå med i en FN-operation genom att t ex visa bilder på hjälplösa barn i Rwanda eller svältande flyktingar i Somalia.
Svenskt deltagande i FN-operationer varierar från att sända ut ett par observatörer till t ex Östra Timor till långvariga, multifunktionella insatser i det forna Jugoslavien, och är ibland riskfyllt och farligt för svensk personal – under åren 1948 till 2001 har 67 svenskar mist livet under FN-tjänst. Ändå visar olika opinionsundersökningar att det finns ett mycket starkt folkligt stöd för deltagandet. Anthonsen kartlägger opinionen bland riksdagsledamöter, och visar att frågan om att skicka ut uniformerad personal under FN-kommando i stort sett inte är politiserad.
Avhandlingens titel: Decisions on Participation in UN Operations: Do Media Matter?
– Danish and Swedish Response to Intra State Conflicts in the 1990s Avhandlingsförfattare: Mette Anthonsen, tel. 0737-33 30 80(mob.), 031-773 46 89(arb.)
e-post: mette.anthonsen@pol.gu.se
Fakultetsopponentens namn: Professor Jan Ekecrantz, Stockholm
Tid och plats för disputation: Lördagen den 29 mars 2003, kl. 10.15, Hörsal Dragonen,
Sprängkullsgatan 19, Göteborg
Kontaktinformation
Svenbo Johansson, avdelningsdirektör
Samhällsvetenskapliga fakultetskansliet, Göteborgs universitet
Besöksadress: Skanstorget 18
Postadress: Box 720, 405 30 Göteborg
tel. : +46 (0)31 7731022
fax: +46 (0)31 7731940
e-post: Svenbo.Johansson@samfak.gu.se
Såväl nationellt som internationellt finns miljömål och kritiska gränsvärden som är till för att begränsa ozonets negativa verkningar på hälsa, växter samt olika material. Syftet med det akuta kritiska gränsvärdet är att försäkra sig om att alla växter skyddas mot akuta ozonskador. Idag baseras de kritiska gränsvärdena för ozon på hur mycket ozon som finns i luften som omger växterna. Hur mycket ozon som kommer in i växter beror bland annat på klimatet.
Norra Europa, speciellt Skandinavien har ett klimat med ljusa sommardagar och ett relativt fuktigt klimat som gynnar upptag av ozon. Längre söderut i Europa är klimatet torrare med kortare dagar vilket leder till att upptaget blir lägre. Detta innebär att man med dagens beräkningssätt av kritiska gränsvärden överskattar ozoneffekterna i södra Europa samt underskattar ozoneffekterna i norra Europa.
Forskargruppen vid Tillämpad miljövetenskap och Botaniska institutionen vid Göteborgs universitet har tillsammans med IVL Svenska miljöinstitutet i över tio års tid gjort fältförsök med klöver på Östad säteri utanför Alingsås. Avhandlingen visar även att klöver fungerar utmärkt som signalväxt/bioindikator för skadligt höga halter av marknära ozon. Dagar med mycket höga ozonhalter i luften förekommer flera gånger per år. Symptomen är små prickar eller fläckar på bladens över- och undersidor. Fläckarna är först ljusa då klorofyll och andra pigment bryts ner. Sedan övergår färgen till brunt när vävnaden dör.
En jämförelse mellan arterna sub-, vit- och rödklöver, visade att subklöver var mest känslig för ozon. Rödklöver var minst ozonkänslig. En förklaring till skillnaden i ozonkänslighet mellan arterna visade sig klyvöppningskonduktansen (ett mått på genomsläpplighet för gaser in i växten) och bladtjocklek vara. Subklöver var den klöverart som fungerade bäst som bioindikator för marknära ozon. Den var mycket känslig för ozon, den var lätt att odla samt uppvisade mycket tydliga symptom i hela Sverige, Belgien samt Österrike.
Det finns många skäl till att använda bioindikatorer, ett skäl är att det är mycket billigare att användanda subklöver än att mäta halter med ozoninstrument. Ytterligare skäl till att använda bioindikatorer är att synliga skador av ozon utgör ett direkt bevis på skadligheten av de ozonhalter vi har idag. När subklöver har synliga prickar vet man att det finns risk för skador på mindre känsliga växter.
Problemet med marknära ozon kan endast minska om kraftiga internationella utsläppsbegränsningar beslutas och genomförs. Det som en enskild lantbrukare/grönsaksodlare kan göra för att minska ozonskadorna är att välja mindre ozonkänsliga sorter eller att sluta vattna plantorna de dagar då kraftigt ökade ozonhalter förekommer. Detta gör att klyvöppningarna stänger vilket i sin tur gör att mindre ozon kommer in i och kan skada växten.
—
Gunilla Phil Karlsson, disputerade i tillämpad miljövetenskap vid Göteborgs universitet den 21 februari 2003. Avhandlingen har titeln ”Clover as a bioindicator for phytotoxic ozone”.
Pressmeddelandet kan även läsas här:
http://www.science.gu.se/press/2003/gunilla_pihlkarlsson.shtml
Gunilla Pihl Karlsson
Göteborgs universitet
Institutionen för miljövetenskap och kulturvård
Telefon: 031-725 62 08 alt. 070-523 85 99
E-post: gunilla.pihl.karlsson@miljo.gu.se
Kontaktinformation
Tanja Thompson
Informatör
Göteborgs universtitet
Fakultetskansliet för naturvetenskap
Box 460, 405 30 Göteborg
Telefon: 031-773 4857
E-post: tanja.thompson@science.gu.se
Omkring tre procent av alla barn drabbas av amblyopi en störning i synutvecklingen som leder till nedsatt synskärpa på ena ögat eller båda ögonen och som inte kan korrigeras med glasögon. Amblyopi är vanligtvis kopplat till skelning eller olikstora brytningsfel och kan bara uppstå under barnaåren. Behandlingen innebär, förutom korrekta glasögon, oftast att det bättre ögat täcks för med en lapp för att tvinga det sämre ögat att träna upp synen. För att vara framgångsrik bör behandlingen starta före 7-8 års ålder.
Ett tusen 12-13-åriga barn undersöktes i Sverige och ett tusen barn i Mexiko i ett internationellt samarbetsprojekt mellan institutionen för klinisk neurovetenskap och motsvarande institution i Monterrey, Mexiko. Undersökningarna har visat att befolkningsundersökning av barn i 4-5 årsåldern, och efterföljande behandling, kan minska förekomsten av amblyopi till mellan hälften och en tredjedel. Drygt 98 procent av alla svenska barn genomgår synskärpeundersökning vid 4-5 års ålder på
barnavårdcentralerna. I Mexiko finns inget liknande system.
I en uppföljningsstudie 10 år efter avslutad behandling undersökte samma forskargrupp individer som i barndomen blivit behandlade för amblyopi. Resultaten visar att goda behandlingsresultat är bestående, det vill säga den uppnådda synskärpan står sig upp i vuxen ålder på det amblyopa ögat. Det är uppmuntrande resultat både för barn och vuxna med amblyopi och personal som arbetar inom barnögonvården.
Studierna har också visat att det finns en stor grupp barn (omkring 1,5 procent) som har en synnedsättning av oklar orsak. Undersökningarna pekar på att barn med synnedsättning av oklar orsak, liksom barn där sedvanlig behandling inte fungerar, bör undersökas mer utförligt.
Leg läkare Josefin Ohlsson,
tel 031-343 32 55, fax 031-41 29 04,
e-post: josefin@oft.gu.se
Handledare: Doc Anders Sjöström, tel 031-343 40 00 (vx)
Avhandling för medicine doktorsexamen vid Göteborgs universitet, Institutionen för klinisk neurovetenskap, Sektionen för oftalmologi. Avhandlingens titel: ”Amblyopia and subnormal visual acuity. Studies of prevalence, assessment and outcome.” Avhandlingen försvarad.
Kontaktinformation
Carina Elmäng, informatör
Sahlgrenska akademin
vid Göteborgs universitet
Box 400, 405 30 Göteborg
tel 031-773 35 77
mobil 0708-77 33 57
De medeltida breven har av tidigare forskare inte kunnat användas som underlag för att beskriva hur fornsvenskan såg ut. Men Rakel Johnson visar i sin avhandling däremot att de medeltida breven utgör en av de bästa källorna vi har eftersom vi vet exakt var brevet skrevs, vilket år och t.o.m. vilken dag det skrevs.
Avhandlingsförfattaren har undersökt ett medeltida textmaterial på svenska som tidigare inte behandlats på ett systematiskt sätt, nämligen breven, eller diplomen som de också kallas, från 1300-talet. Undersökningen av skriftspråket i breven visar att det finns betydande variationer i språket beträffande kasus och bruk av vokaler. Detta var mer eller mindre förväntat då skriftspråket under medeltiden inte var normerat på samma sätt som idag, då vi har grammatikor och lexikon som förmedlar en ”riksspråksstandard” av svenskan. Men förvånande nog fanns det även en hög grad av standardisering i språket liksom att skriftspråket genomgick stora förändringar under den relativt korta undersökningsperioden på 45 år. Trots att brevskrivarna var spridda geografiskt över stora områden genomgick skriftspråket under 1300-talet snabba förändringar.
Tolkningen av undersökningsresultatet är att skriftspråket som vi möter i brevmaterialet är resultatet av skrivarnas konstruktion av ett svenskt skriftspråk på grundval av deras undervisning i stavning och grammatik, troligen vid ett centralt lärosäte som t.ex. domkyrkan i Uppsala. Denna undervisning kan, åtminstone vad beträffar kasus, ha varit baserad på den latinska skolgrammatiken. Den medeltida skrivaren var utbildad inom kyrkans hägn och var sannolikt väl bevandrad i den latinska grammatiken, som utgjorde en förebild när han reflekterade över hur han skulle skriva på svenska. När det gäller undervisningen i stavning kan den ha varit baserad på nu förlorade förelägg som samlingar av brevkopior och färdiga formulär på svenska.
Istället för att som tidigare, betrakta de medeltida texter som direkta återspeglingar av talspråket under medeltiden ska de i första hand ses som resultatet av de medeltida skrivarnas mer eller mindre lyckade försök att skapa det svenska skriftspråket.
Avhandlingens titel: Skrivaren och språket. Skriftspråkbruk, kasus och vokaler i medeltidsbrev på svenska.
Disputationen äger rum
lördagen den 29 mars 2003 kl. 10.15
Opponent: Professor Jan Ragnar Hagland
Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg
Närmare upplysningar kan fås av Rakel Johnson,
tel. 031-773 5293 (arb.), 031-99 09 51 (hem),
e-post rakel.johnson@svenska.gu.se
Kontaktinformation
Barbro Ryder Liljegren
Informationsssekreterare
Humanistiska fakultetskansliet
Box 200
SE 405 30 GÖTEBORG Sweden
tel 031-773 4865
fax 031 773 1144
e-post: Barbro.Ryder@hum.gu.se
Internet: www.hum.gu.se
Språkstörda barn använder sig ofta mer av gester och annan kroppskommunikation för att bli förstådda. Vilka typer av gester de använder beror på vilken typ av språkstörning de har. Detta framkommer i Ann-Christin Månssons avhandling där hon studerat relationen mellan gester och semantiska processer hos en grupp språkstörda barn kontra en grupp normalspråkiga.
Avhandlingsförfattaren har analyserat barn med två olika typer av språkstörningar och jämfört dem med en kontrollgrupp. En grupp hade främst problem med ljudsystem och grammatik i sitt tal, medan den andra gruppen hade problem med språkförståelse och ordfinnande. Barnen var 4-6 år gamla. De studerades i olika situationer, en testsituation där de skulle benämna bilder och en spontantalssituation.
Ett syfte var att se om olika typer av språkliga problem hade samband med gester och annan kroppskommunikation. Det visade sig att barn som hade problem med ljudsystem och grammatik hade mer kroppskommunikation, framförallt i spontantalssituationen. Detta var en mer krävande situation för dessa barn, eftersom de ofta blev missförstådda. I testsituationen framkom de andra barnens problem med ordfinnande och språkförståelse, vilket resulterade i mer kroppskommunikation.
Alla tre grupperna använde visuell och funktionell likhet när de bytte ut ett ord de inte hade tillgång till. De barn som hade språkförståelseproblem använde mer visuell likhet, de tog framförallt upp formen hos föremålet i sina ordersättningar. De barn som främst hade problem med ljudsystem och grammatik i sitt tal tog upp närhetsrelationer i sina ordersättningar, dvs. sådant som förekommer i samma situation, t.ex. hur något fungerar eller låter.
Ann-Christin Månsson utvecklade en metod för att observera gesternas innehåll. Barnen med språkförståelseproblem tog upp formen i gesten. De visar ibland rätt gest medan de säger fel ord. Men deras gester saknade vissa särdrag, t.ex. att visa föremålets funktion, framför allt när de skulle utgå från en bild. De barn som främst hade problem med ljudsystem och grammatik i sitt tal gav ofta ytterligare information i sina gester, särskilt om föremålets funktion. Båda grupperna av språkstörda barn förlängde sina gester för att antingen få personen de talade med att hjälpa till att säga ordet, eller att upprätthålla den andra personens intresse för att fortsätta kommunikationen. Resultaten visar att gester och talat språk har ett nära förhållande till varandra.
Avhandlingens titel: The relation between gestures and semantic processes: A study of normal language development and specific language impairment in children.
Disputationen äger rum lördagen den 29 mars 2003 kl. 13.00
Opponent: Dr Sotaro Kita
Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg
Närmare upplysningar kan fås av Ann-Christin Månsson, e-post anki@ ling.gu.se
Kontaktinformation
Barbro Ryder Liljegren
Informationsssekreterare
Humanistiska fakultetskansliet
Box 200
SE 405 30 GÖTEBORG Sweden
tel 031-773 4865
fax 031 773 1144
e-post: Barbro.Ryder@hum.gu.se
Internet: www.hum.gu.se
Susanne Svensson presenterar i sin avhandling resultat från laboratorieförsök och fältförsök som visar att musslor avgiftas snabbare på sommaren än under hösten. Däremot är det inte möjligt under en rimlig tidsperiod experimentellt påskynda avgiftningshastigheten genom att förändra till exempel vattentemperatur eller födotillgång för musslan.
Okadasyra är ett naturligt gift och produceras av planktonalger ur släktet Dinophysis vilka utgör en del av födoresursen för musslor. En förutsättning för att avgiftning ska ske är att havsvattnet är fritt från dessa giftproducerande alger. Fältstudierna har också visat att ostron och hjärtmusslor innehåller betydligt lägre halter av okadasyra jämfört med blåmusslor, vilket har stor betydelse för skörd och försäljning av dessa arter.
Okadasyra har visat sig vara ett mycket giftigt ämne för de flesta organismer på grund av att ämnet stör vitala cellulära processer. Däremot vet man mycket litet om hur blåmusslor reagerar på okadasyra. Men Susanne Svensson presenterar resultat som tyder på att okadasyra inte orsakar mätbara skadliga effekter i musslorna. Musslans blodceller överlever till exempel upp till tusen gånger högre koncentrationer av okadasyra jämfört med andra celltyper. Troligen har musslorna skyddsmekanismer mot alggiftet och kan därför överleva under tider på året då de innehåller höga halter.
—
Susanne Svensson, Zoologiska institutionen, disputerar för att avlägga filosofie doktorsexamen i zoofysiologi vid Göteborgs universitet med avhandlingen ”Effects, dynamics and management of okadaic acid (diarrhoeic shellfish toxin) in blue mussels, Mytilus edulis” fredagen den 28 mars 2003, kl 10.00. Disputationen äger rum på Tjärnö marinbiologiska laboratorium, Strömstad.
Pressmeddelandet kan även läsas här:
http://www.science.gu.se/press/2003/susanne_svensson.shtml
Susanne Svensson
Göteborgs universitet
Zoologiska institutionen
Telefon: 0526-686 78 (jobb), mobil 070-408 54 58
E-post: Susanne.Svensson@rossini.zool.gu.se
Kontaktinformation
Tanja Thompson
Informatör
Göteborgs universtitet
Fakultetskansliet för naturvetenskap
Box 460, 405 30 Göteborg
Telefon: 031-773 4857
E-post: tanja.thompson@science.gu.se
Dagens transportsystem står inför en grundläggande kris. En kris som innebär ett ifrågasättande av den rådande (förenklade) synen på såväl tillväxt som modernisering.Att bygga upp teknisk-sociala system för bilar och tunga fordon utgör en väsentlig del av denna s k modernisering. Samtidigt innebär moderniseringen att både urbanisering och människors behov av rörlighet ökar snabbare än den ekonomiska tillväxten i övrigt.
I dagsläget har varken politiker eller företagare en helhetssyn på hur dagens städers krisartade transportförhållanden skall hanteras. Vare sig stat eller marknad har heller klara riktlinjer för hur man skall hantera det ständigt ökande behovet av rörlighet hos den snabbt växande andelen fattiga i utvecklingsländerna – eller hur transportsystemen skall klara kraven på hållbar utveckling. Tvärtom leder dagens utformning av persontransporter till en ökad ojämlikhet, samtidigt som det ar oklart vilka aktörer (om några) som är beredda att ta ansvar för pågående utveckling.
Denna avhandling ger exempel från tre olika miljöer i syfte att granska mekanismerna bakom globaliseringen av bilar och tunga fordon: en historisk del fokuserar på Brasilia och Teheran medan samtida urbana miljöer undersöks med exempel från Rom och New Delhi. Slutligen undersöks biltillverkarnas syn på sin egen roll i bilanvändandets globalisering och behovet av hållbarhet s.k. sustainability.
Resultaten visar att USA har varit och fortfarande är den dominerade förebilden vad gäller den attraktiva och moderna livsstilen och att bilens roll i denna modell tas för given. De lokala eller traditionella behoven i städer som t ex New Delhi tas inte på allvar och påverkar alltså inte utvecklingen av transportsystemen. Det finns en stark tilltro hos såväl politiker som företagare att en fortsatt teknisk utveckling skall lösa de aktuella problemen. Denna relativt oproblematiserade tilltro förefaller riskfylld då många av bilismens problem snarare är av en social än teknisk karaktär.
Avhandlingens titel: The unmanegeable modernity. An exploratory study of motorized mobility in development
Avhandlingsförfattare: Marie Thynell, tel. 031-13 63 64(bost), 031-773 4937(arb.)
e-post: m.thynell@padrigu.gu.se
Fakultetsopponentens namn: Professor emer. Thomas P. Hughes, University of Pennsylvania
Tid och plats för disputation: Lördagen den 5 april 2003, kl. 13.00, sal 120, Världshuset, Brogatan 4, Göteborg
Kontaktinformation
Svenbo Johansson, avdelningsdirektör
Samhällsvetenskapliga fakultetskansliet, Göteborgs universitet
Besöksadress: Skanstorget 18
Postadress: Box 720, 405 30 Göteborg
tel. : +46 (0)31 7731022
fax: +46 (0)31 7731940
e-post: Svenbo.Johansson@samfak.gu.se
Den höga smågrisdödligheten (10-20%) är ett stort problem i svinuppfödningen, både ur djurskyddssynpunkt och ekonomisk synpunkt. Suggans modersegenskaper är avgörande för dödligheten, eftersom de vanligaste dödsorsakerna är svält och att suggan råkar klämma ihjäl smågrisarna. I framtiden kommer suggans modersegenskaper att få en ännu viktigare roll i flera länder, dels på grund av den ökande besättningsstorleken, dels eftersom produktionsformer med lösgående suggor blir allt vanligare.
Anna Valros har under flera år studerat vad som kännetecknar en sugga med goda modersegenskaper och hur dessa påverkar grisarnas tillväxt och överlevnad. Tillsammans med sina kollegor observerade hon suggors beteende, hormonproduktion och ämnesomsättning under en femveckors digivningsperiod och under efterföljande fortplantningscykel. Resultaten presenteras på fredag i en doktorsavhandling.
Avhandlingen visar att ju oftare en sugga ger di, desto bättre växer grisarna. I motsats till kor kan suggor inte lagra mjölk i juvret och därmed inte fullt kompensera ett långt digivningsintervall med ökad mjölkmängd. Digivningsbeteendet verkar också vara en individuell egenskap hos suggor, eftersom suggornas beteende var relativt konstant från dag till dag.
Det är viktigt att grisarna får tillräckligt med mjölk genast i början av digivningsperioden, eftersom denna tid är speciellt kritisk då det gäller risken för svältdöd. Därför bör suggans ämnesomsättning snabbt anpassas till att främja mjölkproduktionen genom att använda av sina egna fettreserver (katabolisk ämnesomsättning) som tillägg till den energi hon får via födan. Anna Valros kunde se att suggor med låg grisdödlighet i sin kull var effektiva på att snabbt övergå från att ha lagrat fettreserver under dräktigheten till att använda dessa efter grisningen. Dessa suggor visade sig också ha en hög halt av mjölkhormonet oxytocin.
Suggans smågrisproduktion bör behandlas som en helhet, eftersom det också kan hända att en sugga har för små egna näringsreserver för att producera tillräckligt med mjölk till sina grisar. Följden kan bli nedsatt fertilitet under följande fortplantningscykel. Några sådana problem uppstod inte i Anna Valros studie, där dock suggorna matades rikligt.
Avhandlingen ger ny information om suggans modersegenskaper och om hur goda modersegenskaper ska definieras. Dessutom påvisades att flera karakteristika i suggans digivningsbeteende åtminstone delvis upprepar sig från dag till dag under en digivningsperiod, vilket tyder på att det till viss del är ärftligt. Detta sporrar till fortsatta studier kring möjligheten att avla för goda modersegenskaper.
FM Anna Valros avhandling är en del av ett större nordiskt samarbetsprojekt. Avhandlingen försvaras fredagen 28 mars 2003 i Helsingfors. Professor Bo Algers vid SLU i Skara har varit huvudhandledare för doktorsarbetet. Opponent är professor Per Jensen från Linköpings universitet.
För mer information, kontakta Anna Valros eller Bo Algers:
Anna.Valros@helsinki.fi
Telefon +358-9-19149508, alt. +358-50-5217022.
Bo.Algers@hmh.slu.se
Telefon 0511-67 200
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Anna Valros eller Bo Algers:
Anna.Valros@helsinki.fi
Telefon +358-9-19149508, alt. +358-50-5217022.
Bo.Algers@hmh.slu.se
Telefon 0511-67 200
Forskarskolan har ambitionen att i första hand ha Norden som rekryteringsbas, men är även öppen för övriga sökanden. HLK ansvarar för utannonsering, administration och genomförande. Helsingfors universitet ansvarar för att samtliga doktorander registreras.
Forskarutbildningen kommer att starta i maj 2003.
En vetenskaplig rådgivargrupp med professorerna Pertti Kansanen, Hannele Niemi och Leif Åberg vid Helsingfors universitet kommer att bistå HLK:s professorer med kvalitetsarbetet.
De områden vid HLK, som nu skall utveckla vetenskapsområdet lärande och kommunikation är:
Historia med inriktning mot historiedidaktik:
Professor Hans Albin Larsson
Medie- och kommunikationsvetenskap:
Professor Lars-Åke Engblom
Pedagogik:
Professor Henning Johansson och Professor Mohamed Chaib
Pedagogiskt arbete:
Professor Tomas Kroksmark
Specialpedagogik:
Professor Ann Ahlberg
Kontaktinformation
VD, professor Henning Johansson, HLK, tfn 036-15 69 60, henning.johansson@hlk.hj.se
Professor Pertti Kansansen, Helsingfors universitet, tfn +358 91 91 28 137
