Våtmarkerna minskade drastiskt i det sydsvenska landskapet under förra seklet. De dränerades eller lades igen för att öka framkomligheten i jord-
och skogsbruket och för att ge större odlingsarealer. Upp till 90% av alla våtmarker gick förlorade och med dem försvann groddjur, växter, fåglar och insekter. Populationerna minskade och en del arter dog ut helt.
Idag vill man återskapa våtmarker, ibland med syftet att minska läckaget av näringsämnen ut i sjöar och hav, men också med syftet att åter öka den biologiska mångfalden.
Men gällande rekommendationerna för våtmarksanläggningar leder till för ensartade marker, menar Elisabeth Lundkvist, som har studerat insekterna i olika typer av våtmarker.
Det behövs både stora och små våtmarker, i öppna miljöer och i skog, permanenta och temporära, alltså sådana som torkar ut sommartid.
Våtmarkernas successionsstadium, d.v.s. hur utvecklingen av framför allt vegetationen har fortskridit, är också viktigare än man hittills trott.
Tidigare har man ansett att nya våtmarker har varit mindre värdefulla för biologisk mångfald än de gamla med riklig vegetation. Men de nya våtmarkerna hyser organismer som inte finns då våtmarken åldras och vegetationen breder ut sig. Alltså behövs våtmarker som är i olika successionsstadier, från nya till gamla.
Dessutom måste man tänka på avstånden mellan våtmarkerna. De ska bilda ett nätverk i landskapet för att organismerna ha en chans att sprida sig och kolonisera nya vatten.
Med våtmarker följer stickmygg, sällan uppskattade av människor. Anläggs våtmarker i tättbebyggda områden kan det bli problem. Elisabeth Lundkvist har undersökt om rovlevande insekter kan äta tillräckligt med mygglarver för att hålla myggpopulationerna i schack.
I experiment lyckades dykarskalbaggar påtagligt reducera mängden mygg.
– Men i verkligheten kan man nog inte räkna med rovinsekterna. Även om man optimerar förhållandena för dem, blir det svårt att få så många rovinsekter som behövs, säger Elisabeth Lundkvist.
– Man får istället inrikta sig på att utforma våtmarken så att myggproblem undviks och den kunskapen finns, i alla fall delvis.
Elisabeth Lundkvist doktorerar fredagen den 21 mars. Avhandlingen heter ”Diversity, dispersal, and interactions among diving beetles and mosquitoes
in Swedish wetlands”. Opponent är professor Scott A Wissinger, Allegheny Collage, USA.
Kontaktinformation
Elisabeth Lundkvist kan nås på avdelningen för biologi,
Linköpings universitet telefon 013-28 12 96 eller e-post elilu@ifm.liu.se
Det har kommit en ström av nya psykoaktiva mediciner de senaste decennierna. Men sedan läkemedlen väl introducerats, finns få rapporter om hur de fungerar i den psykiatriska vardagen.
Daniel Öhman, analytisk kemist och forskare vid Hälsouniversitetet i Linköping, har utvecklat och förbättrat metoder för att mäta drogkoncentrationer med hjälp av blodprov från patienter som ordinerats tre av de nyaste drogerna som används vid antidepressiv respektive antipsykotisk behandling: citolapram (läkemedlet Cipramil), reboxetin (Edronax) och ziprasidon (Zeldox).
Koncentrationen av drogerna i kroppen kan variera kraftigt mellan olika patienter, trots att den föreskrivna dosen är densamma. Och alla läkemedel har ett samband (även om det inte alltid är fastställt) mellan koncentration och effekt, både vad det gäller önskad verkan och oönskade biverkningar.
Olika bioanalytiska metoder har därför blivit viktiga verktyg för att optimera den individuella läkemedelsbehandlingen. Tyngden i Daniel Öhmans forskning ligger i analystekniken och syftet med hans forskning är att underlätta läkemedelsanalyserna inom ämnesområdet klinisk farmakologi.
I sitt doktorsarbete utgår Daniel Öhman från mer än 500 patientprover och har därmed fått en bild av hur läkemedlen slår hos en heterogen grupp användare, vilket alltså inte är så vanligt.
Han visar bland annat att den antidepressiva drogen reboxetin (som verkar hämmande på återupptaget av noradrenalin) bryts ned olika hos kvinnor och män. På grund av den sammansättning läkemedlet har i kroppen efter nedbrytningen, finns det anledning att tro att drogen verkar effektivare på kvinnor. Samma dos medicin ger hos kvinnor i medeltal 30 procent högre
återupptagshämmande effekt. Det visade sig också att en patient som äter reboxetin hade ungefär samma koncentration över tid, medan spridningen mellan individer var mycket stor.
I klartext betyder det att en hel del patienter, framför allt kvinnor, förmodligen tar mer medicin än de skulle behöva.
Kontaktinformation
Daniel Öhman disputerade den 28 februari på avhandlingen ”Bioanalytical Development för Application in Therapeutic Drog Monitoring: Focus on Drugs Used in Psychiatry”. Han kan nås på telefon 070-242 75 52, epost
daniel.ohman@imv.liu.se
I nästan 100 år har olika forskningsförsök visat att nervnätverk i ryggmärgen, vid farmakologisk stimulering, kan bilda rytmiska gångrörelser trots att de är helt isolerade från hjärnan. Idag finns en stor kunskap om hur dessa nervnätverk är organiserade hos lägre stående ryggradsdjur, men man har vetat mycket lite om deras uppbyggnad och organisation hos däggdjur, inklusive hos människan. Nya forskningsförsök kastar nu nytt ljus över hur detta nervnätverk är organiserat. Genom att genetiskt slå ut en receptor (EphA4) eller det ämne som binder receptorn (ephrinB3) hos möss har forskarna visat att en modifiering uppstår av gångnätverket i ryggmärgen som leder till att mössen hoppar istället för att gå.
Det är neurobiologen Klas Kullanders forskningsgrupp vid Göteborgs Universitet och AstraZeneca och neurofysiologen Ole Kiehns forskningsgrupp vid institutionen för neurovetenskap, Karolinska Institutet, som har funnit att den specifika receptorn och dess ligand har betydelse för utvecklingen av ryggmärgens gångnätverk.
Stort grundvetenskapligt och potentiellt kliniskt intresse
– Basala motoriska aktiviteter, som till exempel förmågan till gång, födointag eller andning, kan bildas i isolerade nervnätverk utan påverkan från omgivningen i form av sinnesintryck till hjärnan, säger Ole Kiehn. Enkelt uttryckt skulle man kunna säga att vi alla har ett ”centralkontor” i ryggmärgen för uppbyggnad av mönstren för muskelkoordinering. Det är alltså inte endast hjärnan som avgör om vi kan röra våra extremiteter eller ej.
– Vi har nu kunnat beskriva förändringarna i gångnätverket, dvs varför mössen börjar hoppa, och därmed fått en betydligt större kunskap om nätverkets organisation. Det är viktigt för att vi i framtiden ska ha möjlighet att strategiskt forma behandlingsriktlinjer för en bättre rehabilitering av ryggmärgskadade.
Publikation:
Role of EphA4 and ephrinB3 in local neuronal circuits that control walking
Kullander K, Butt SJB, Lebret JM, Lundfald L, Restrepo CE, Rydström A, Klein R, Kiehn O.
Science 299, 21 March 2003.
För ytterligare information vänligen kontakta Ole Kiehn, tel: 08-728 39 51 eller Klas Kullander, tel: 031-7762153.
Till skillnad mot denna syn presenterar Jakob Håkansson i sin avhandling vid Psykologiska institutionen, Stockholms universitet kvalitativa och kvantitativa resultat som visar att empati istället ska ses som ett samarbete mellan två individer som kommunicerar med varandra genom sina verbala och icke-verbala handlingar. Genom kommunikationen formar de ett delat perspektiv på situationen. Den som är föremål för empatin visar genom sina handlingar vad han eller hon känner medan den empatiserande i sin tur genom sina handlingar visar att han eller hon förstår och bryr sig om. Handlingarna mellan de två är därför viktiga för att båda ska uppleva det som genuin empati.
Nyckeln till denna genuina empati är tidigare erfarenheter. Förståelsen och omtanken kommer av att den empatiserande känner igen sig i vad den andra är med om. Undersökningsdeltagares egna berättelser ger exempel på att det ibland handlar om en nästan precis likadan tidigare erfarenhet och ibland om en likhet på en mer generell nivå. Det är just för att förståelsen är erfarenhetsbaserad snarare än intellektuell som den medför omtanke.
Att se den andra som subjekt snarare än objekt är en förutsättning för empati. Det går inte att objektifiera en annan person och samtidigt känna empati. De empiriska resultaten visar också att det är vanligast att empati väcks när en människa i svårigheter ses som ett subjekt.
Doktorsavhandlingens titel: Exploring the phenomenon of empathy
Disputationen äger rum
fredag den 28 mars kl. 10.00 i David Magnussonsalen, Psykologiska institutionen, Frescati Hagväg 8.
Opponent är professor Mark H. Davis, Eckerd College, Florida.
Jakob Håkansson kan nås på 08-16 42 23 eller jh@psychology.su.se
Studien ”Kränkningar i skolan” syftar till att kartlägga förekomsten av kränkande behandling i den svenska grund- och gymnasieskolan. Särskilt uppmärksammas etniskt och sexuellt relaterade kränkningar samt hur dessa kan kopplas till faktorer som kön, socioekonomisk status och svensk/utländsk bakgrund. Undersökningen har utförts vid Centrum för värdegrundsstudier vid Göteborgs universitet tillsammans med forskare från Karlstads universitet, på uppdrag av Skolverket.
Studien baserar sig främst på en enkätundersökning bland 3 400 elever i årskurs fem, åtta och andra året i gymnasiet. Var fjärde elev anger att de har utsatts för någon form av kränkande handling eller språkbruk vid mer än ett enstaka tillfälle. Flickor, elever i årskurs åtta och elever med utländsk bakgrund är överrepresenterade.
Forskarna bakom studien menar att de signaler som skolan sänder ut genom till exempel sitt undervisningsinnehåll också kan betraktas som en indirekt form av kränkning.
– Kränkning bryter mot principen om alla människors lika värde. Denna princip måste genomsyra hela skoldagen. Kvinnor, homosexuella och människor med annan etnisk bakgrund måste i mycket större utsträckning synas i undervisningsinnehållet än vad är fallet idag, säger Christina Osbeck, forskarstuderande vid Karlstads universitet och en av de ansvariga bakom undersökningen.
Detsamma gäller för skolmiljön, som genom till exempel rasistisk klotter sänder ut signaler som strider mot alla människors lika värde. Christina Osbeck menar att skolan här talar ”med kluven tunga”.
Parallellt med enkätstudien genomfördes en mindre intervjustudie i syfte att belysa de informella miljöerna i skolan. Professor Solveig Hägglund vid Karlstads universitet är en av de personer som står bakom denna undersökning.
– Resultatet visar att inte ens de organiserade undervisningssituationerna utgör fredade zoner för kränkande handlingar. Kränkningar förekommer överallt, såväl i korridoren som i klassrummet. Det går därför inte att dela upp skolan i formella och informella miljöer. För eleverna utgör skolmiljön en helhet.
Tisdagen den 1 april 2003 kl 10.00-12.00 presenteras de båda studierna vid Göteborgs universitet, i Arkeologen sal T290.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Christina Osbeck, tfn 054-700 17 93 alt. 0739-80 58 74, e-post Christina.Osbeck@kau.se
Solveig Hägglund, tfn 054-700 13 29 alt. 070-257 83 56, e-post Solveig.Hagglund@kau.se
Mellan 1992 och 2001 har forskare vid institutionen för ekologi och geovetenskap i Umeå undersökt sammansättningen av abborre samt djur- och växtplankton i en liten skogssjö i Västerbotten. I den aktuella sjön fanns det under vissa perioder gott om tusenbröder, det vill säga abborrar som stannat upp i växten eftersom de inte fått i sig tillräckligt med näring.
– Det finns många sjöar med tusenbrödratillstånd. Tidigare har man utgått från att det föds en ny årsklass som utvecklas till nya tusenbröder när de gamla tusenbröderna dör bort, säger Lennart Persson, professor vid Umeå universitet.
I sådana fall skulle sjöarna ständigt bestå av tusenbröder. Men så är inte fallet. Umeåforskarna har nu visat att fisksamhället växlar mellan två olika faser. I den ena fasen dominerar några få gigantiska abborrar och årsyngel. I den andra fasen dominerar tusenbröder. Skiftet mellan de olika faserna påverkar hela sjöekosystemet ända ner till minsta lilla växtplankton. Biomassan hos växtplankton är exempelvis mer än dubbelt så hög under gigantfasen som under tusenbrödrafasen.
Oberoende av ålder livnär sig abborrar på djurplankton även om årsyngel har den största effekten på djurplankton. Större abborrar är dessutom kannibaler och äter gärna yngre abborrar. För att de äldre abborrarna ska få i sig så mycket energi som möjligt bör de unga offren inte vara alltför små. Tidigare modeller har inte tagit hänsyn till den energi som fisk, i det här fallet abborrar, kan utvinna via kannibalism. I artikeln i Proceedings of the National Academy of Sciences visar författarna empiriskt och med en modell att detta är av högsta betydelse för fisksamhällets dynamik. Genom kannibalism kan abborrarna under en fas bli väldigt storvuxna. Dessa gigantiska fiskar driver dynamiken i sjöekosystem.
När antalet äldre abborrar, kannibaler, är högt förorsakar de en stor dödlighet bland de unga offren. Men kannibalerna växer sakta och blir tusenbröder, eftersom de inte kan utvinna tillräckligt med energi då deras offer, abborrynglen, är väldigt små när de fångas. På grund av den höga kannibalismen finns det bara årsyngel under en kort period av tillväxtsäsongen. Trycket på årsynglets huvudsakliga föda, djurplankton, är därför låg, vilket i sin tur leder till att djurplankton kan trycka ned sin föda, växtplankton, till låga nivåer. Samtidigt är nyrekryteringen av abborre väldigt liten på grund av den höga kannibalismen. Dödligheten hos äldre abborrar kompenseras därför inte och antalet kannibaler minskar år för år. När tillräckligt många tusenbrödraabborrar dött bort förlorar de kontroll över sina offer, som därmed också överlever längre och blir större. De kvarvarande kannibalerna kommer därför att öka dramatiskt i storlek och bli giganter genom att äta av de stora årsyngeln. Även om de gigantiska kannibalerna bara är få till antalet ökar den totala fruktbarheten för några år framåt. Under den här tiden föds det alltså fler abborrar och dessutom överlever fler årsyngel. Ynglen konkurrerar då ut de ettåriga abborrarna, som svälter till döds, vilket sker eftersom årsynglet trycker ner den gemensamma födan, djurplankton, till väldigt låga nivåer. Detta leder i sin tur till en ökning av djurplanktons föda, växtplankton. Eftersom ettåriga abborrar konkurreras ut av årsyngel sker dock en mycket liten ny rekrytering till de gigantiska kannibalerna och efter ett antal år kompenseras inte dödligheten hos giganterna av den höga fruktbarheten per gigant. Antalet årsyngel minskar därmed, vilket i sin tur leder till minskad konkurrens för ettåriga abborrar, som därför överlever sitt andra levnadsår och bildar en ny stark årsklass av kannibaler. Denna starka årsklass kommer på grund av sitt stora antal att kraftigt kannibalisera på kommande års årsyngel och äter dessa då de är yngre och mindre energirika, varmed abborrbeståndet återigen kommer att domineras av tusenbröder.
Artikeln heter ”Gigantic cannibals driving a whole lake trophic cascade” och är skriven av forskare vid Umeå universitet och Amsterdams universitet och finns att läsa på http://www.pnas.org/cgi/reprint/0636404100v1.pdf.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta:
Lennart Persson, professor vid institutionen för ekologi och geovetenskap
Telefon: 090-786 63 16
E-post: Lennart.Persson@eg.umu.se
Tanken med stöd till det civila samhället som ett sätt att främja en demokratisk politisk kultur är att dessa organisationer dels kan utgöra en motvikt till regeringsmakten i mottagarlandet, dels ge sina medlemmar ökad kunskap och en fostran i aktiv demokrati.
Men så bra fungerar det inte alltid i praktiken. Ibland startar regeringen, för att få mer kontroll över biståndet, ett så nära samarbete med frivilligorganisationerna att dessas självständighet begränsas. De stryps så att säga i en alltför välvillig omfamning. Så var fallet i Honduras efter orkanen Mitch, där flera biståndsgivare ville se ett aktivt deltagande från det civila samhället i återuppbyggnadsprocessen.
Andra gånger visar sig frivilligorganisationerna ge föga fostring i demokrati – de kan vara precis lika ledarcentrerade och toppstyrda som landets traditionella politiska organisationer. En tredje fara är att ett alltför ensidigt fokus på det civila samhället ger fel signaler.
– I en ny och svag demokrati kan folk uppfatta detta stöd som att det är organisationerna och inte regeringen som är den legitima politiska kraften i samhället. Det undergräver den valda regeringens ställning, vilket ju inte är biståndsgivarnas avsikt, säger Caroline Boussard.
I de många fattiga stater där demokratin är bräcklig är det viktigt att stöd till det civila samhället kompletteras med stöd till de politiska institutionerna, menar hon. Stöd enbart till frivilligorganisationer kan reserveras för auktoritära regimer, där dessa organisationer oavsett eventuella brister utgör en nödvändig motpol till regimen.
Det är bland annat besvikelsen över tidigare misslyckade biståndsprojekt som fått givarna att nu vilja satsa mer på gräsrotsorganisationer. Men sådana måste få växa fram inifrån i sin egen takt, de kan inte snabbodlas med gödning utifrån. Det är en av lundaforskarens slutsatser, som hon hoppas kunna sprida bland svenska och internationella biståndsgivare.
Avhandlingen heter Crafting democracy – civil society in post-transition Honduras. Disputationen äger rum den 28 mars. Caroline Boussard träffas på tel 046-222 45 55, caroline.boussard@svet.lu.se.
Anna Flyman Mattsson har studerat inlärningen hos gymnasieungdomar som läser fortsättningsfranska. Genom att studera lärarnas och studenternas tal har hon sett vilka övningar som är bättre och vilka som är sämre lämpade för att träna grammatik och vilka övningar som är bättre eller sämre för elevernas ordförråd. I sin forskning utgår hon från tidigare studier som pekar på att talträning är grundläggande för språkinlärning.
– Franska och tyska är språk som eleverna nästan uteslutande får tala och lyssna till i klassrummet, säger Anna Flyman Mattsson. Därför är det viktigt att tiden i klassrummet utnyttjas på bästa tänkbara sätt.
För att få eleverna att tala är lärarnas frågor ett viktigt medel. Men lärarna ställer ofta frågor där eleverna kan svara med ett enkelt ja eller nej. Anna Flyman Mattsson har vid sina inspelningar av fransklektioner noterat att många undviker att tala och ofta kommer undan med ett ”oui” eller ”non” på lärarens frågor.
– Får eleven chansen att slippa säga något så tar hon eller han ofta den. Lärarna bör lägga större vikt vid att ställa frågor som ”tvingar” eleverna att svara med mer än ett ord, säger hon.
En aspekt av språket som Anna Flyman Mattsson har studerat är hur eleverna använder olika verbformer. I konversationen används oftast presens och eleverna får mycket lite övning i att använda andra tempus. I övningar där man mer explicit tränar just formen blir tempusvariationen större. Anna Flyman Mattssons studier visar också att frekvensen av olika verbformer i lärarnas tal har stor betydelse för elevernas eget tal.
Dagens språkundervisning är mycket fokuserad på att lära ut regler. När Anna Flyman Mattsson intervjuade elever om fransk grammatik visade det sig att eleverna ofta kunde reglerna men att de ändå hade svårt att använda sig av dem i talet. Det fanns alltså ett glapp mellan undervisningen och språkanvändningen.
På 1700-talet var språkstudier ofta det samma som grammatikstudier. Det viktiga var att kunna läsa ett språk, inte att kunna tala det. Successivt lades vikt även vid talet men det var egentligen först under mitten av 1900-talet som kommunikationsträningen verkligen tog fart. Man uppfann språklaboratorier och på kanadensiska skolor infördes ”språkbad” för att de engelsktalande eleverna skulle lära sig franska. Det ansågs att det bästa sättet att lära sig ett nytt språk var att ständigt lyssna till det.
– Det har visat sig att det inte räcker med språkbad för den som vill lära sig att tala grammatiskt korrekt, säger Anna Flyman Mattsson. Idag är trenden för att lära sig ett språk en kombination av språkbad och formträning.
Anna Flyman Mattsson kommer under de närmsta åren att forska om Lunds nya tvåspråkiga Montessoriskola som startar till hösten.
Kontaktinformation
Anna Flyman Mattsson disputerar med avhandlingen Teaching, Learning, and Student Output. A study of French in the classroom.
Tid: fredagen 21 mars klockan 10.15
Plats: Hörsal 128 Stora Algatan 4
Hon nås på telefonnummer 046/ 18 48 31 eller 046-222 04 39
e-post Anna.Flyman@ling.lu.se
Och vem kan göra det bättre än just flickor på teknis? Sarah Emond är student (läser maskinteknik) och leder Flickor på teknis tillsammans med Sofia Svensson (kemiteknik). De har själva båda lockats till LTH genom Flickor på teknis. Dessutom medverkar en lång rad studenter som presenterar de olika utbildningsprogrammen.
Intresset för LTH bland flickorna är för all del inte så dåligt när det gäller t ex arkitektur, industridesign, kemi-teknik eller bioteknik. Även lantmäteri och industriell ekonomi lockar nästan lika många flickor som pojkar. Men på andra områden är det sämre: elektronik och data, infocom och teknisk fysik t ex har bara 10-20 procent kvinnliga studenter.
– Och det är ju inte så bra. Tjejer behövs på alla områden, säger Sarah Emond. Speciellt som det låga intresset nog beror på förutfattade meningar om att det är så svårt – eller bland så konstiga typer. Vi kan visa att vi tjejer klarar oss lika bra som killarna och att det är vanliga människor som pluggar här.
– En annan sak man inte är så medveten om är hur många olika sorters civilingenjörer det finns. Vi visar hela bredden i utbildningen, förklarar Sarah och Sofia.
De flickor som bjuds till Lund går sista året på gymnasiets naturvetenskapliga eller tekniska program. Under de tre dagarna får tjejerna information om de olika civil-ingenjörs-utbildningarna på LTH. De bor hos äldre kvinnliga studenter, faddrar, vilket är uppskattat då det ger en personlig inblick hur det är att vara student i Lund. Det ingår också studentspex, en studentikos s k gasquemiddag och andra lättsammare inslag. Flickorna får också chansen att delta i några laborationer.
Inbjudningarna går främst till gymnasieskolor i Skåne, Halland och Småland. Flickor på teknis goda rykte har dock spridit sig och intresseanmälningar har kommit även från Göteborgs-trakten och besvarats positivt.
För journalister som vill komma på reportagebesök kan det vara bra att veta att på torsdag förmiddag kl 8-10 är det välkomstträff i aulan i Ingvar Kamprad Designcentrum, IKDC. Ett annat lämpligt tillfälle att träffa flickorna samlade kunde vara torsdag eller fredag kl 14.30-16, då det hålls möten med yrkesverksamma kvinnliga civilingenjörer.
Arrangemanget bekostas av LTH i samarbete med sponsrande företag. Flickorna behöver bara betala resan.
Även från ert område reser flickor till LTH, se nedanstående lista över skolor (ungefärligt ordnade från söder mot norr) om ni vill intervjua någon deltagare före, under eller efter besöket i Lund. Kontakta skolans studievägledare/SYO för kontakt med berörda flickor.
Söderslättsgymnasiet, Trelleborg – 4 flickor
Sydskånska gymnasiet, Ystad – 2 flickor
Naturbruksgymnasiet i Bollerup – 5 flickor
Heleneholmaskolan, Malmö – 3 flickor
Malmö Latinskola – 2 flickor
Malmö Borgarskola – 10 flickor
S:t Petri skola, Malmö – 4 flickor
Katedralskolan, Lund – 5 flickor
Spyken, Lund – 5 flickor
Bergaskolan, Eslöv – 1 flicka
Gullstrandskolan, Landskrona – 5 flickor
Hässleholms tekniska skola, 2 flickor
Tycho Braheskolan, Helsingborg – 3 flickor
Österängsgymnasiet, Kristianstad – 4 flickor
Kullagymnasiet, Höganäs – 1 flicka
Ängelholms gymnasium – 19 flickor
Klippans gymnasieskola, Klippan – 3 flickor
Ehrensvärdska gymnasiet, Karlskrona – 3 flickor
Nordenbergsskolan, Olofström – 1 flicka
Haganässkolan, Älmhult – 6 flickor
Vilhem Mobergsgymnasiet, Emmaboda – 3 flickor
Sannarpsgymnasiet, Halmstad – 5 flickor
Kattegattgymnasiet, Halmstad – 4 flickor
Teknikum, Växjö – 6 flickor
Lars Kaggskolan, Kalmar – 1 flicka
Falkenbergs gymnasieskola – 2 flickor
Mönsteråsgymnasiet, Mönsterås – 4 flickor
Oscarsgymnasiet, Oscarshamn – 3 flickor
Gislaveds gymnasium – 2 flickor
Sven Eriksongymnasiet, Borås – 3 flickor
Bäckängsgymnasiet, Borås – 1 flicka
Per Brahegymnasiet, Jönköping – 2 flickor
Erik Dahlbergsgymnasiet, Jönköping – 2 flickor
Gullmarsgymnasiet, Lysekil – 2 flickor
Birger Sjöberggymnasiet, Vänersborg – 3 flickor
Kontaktinformation
Mer information om Flickor på teknis finns på www.lth.se/for_skolor/fpt/default.html
Sarah Emond kan nås på 070-6693388 och Sofia Svensson på 0733-826600.
Gitte Malm har själv arbetat som montessorilärare i elva år och under de åren upplevde hon en stor filosofisk medvetenhet hos montessorilärarna.
– Samtidigt uppfattade jag att montessoriuppdraget tolkades olika och jag ville ta reda på varför. Jag har velat komma åt hur montessoriuppdraget är relaterat till lärarnas egna livserfarenheter och syn på sin lärargärning.
– Samtidigt finns endast lite forskning kring hur det är att vara montessorilärare. Därför är det viktigt att lärarnas egna röster lyftas fram för att visa hur de upplever och uppfattar sin yrkesroll.
Åtta kvinnliga montessorilärarers liv och berättelser om sin lärargärning är utgångspunkterna för Malms undersökning. Hon har använt sig av loggböcker, lärarnas skriftliga reflektioner, intervjuer och samtal. De väsentliga frågorna har kretsat kring; vilka värderingar man har som montessorilärare, varför man har valt detta yrke, hur det personliga speglar sig i det professionella, hur de ser på sig själva som montessorilärare och hur de ser på montessoripedagogiken i ett framtidsperspektiv?
– Många montessorilärare är vana att förklara för andra varför de gör på ett visst sätt och är därför vana att reflektera.
MER DISKUSSION MINDRE TRADITION
Montessoripedagogikens grundare, Maria Montessori, utvecklade sin pedagogik för mer än femtio år sedan. Avhandlingen har därför också studerat om lärarna är benägna att ta till sig nya idéer och forskning om skola och utbildning
Malms studie visar att det inom den undersökta gruppen finns en stor samstämmighet om hur de ska tolka centrala begrepp som exempelvis respekt och frihet.
– Flera av lärarna är dock kritiska till att lärarutbildningar inom Montessori, håller fast vid ett mer traditionellt och ibland fundamentalistiskt synsätt. Här skulle behövas mycket mer diskussion och givande och tagande av idéer lärarna emellan. De problem och svårigheter som man upplever finns, är relaterade till motstridiga tolkningar av Montessoris teori och praktik och att man upplever en allmän brist på samarbete lärarna emellan.
– Undersökningen med de åtta lärarna pekar på att det finns en koppling mellan livserfarenhet, personliga övertygelser och hur man utövar yrket. Den egna filosofin kring lärargärningen som varje lärare utvecklar är färgad av egna livserfarenheter. Kritiska händelser i livet präglar också lärargärningen. Så även om man har samma grundläggande syn på utbildning från början så utvecklas lärarrollen olika.
– Avhandlingens ”occupational life stories” är ett värde i sig. Life history metoden gör det möjligt att se deltagarna både som individer och som medlemmar i en grupp med samma professionella identitet.
HOPPAS PÅ UTVECKLING
Gitte Malm hoppas att hennes avhandling ska läsas av montessorilärare världen över och att den ska stimulera till debatt och diskussion.
– Det finns bland en del montessorilärare en rädsla att förlora sin identitet om man överger de traditionella metoderna. Andra är mer fria och menar att montessoripedagogiken kan utvecklas. Genom att ta till sig modern forskning kan man förnya sin undervisning. Avhandlingen kan läsas av alla som är intresserade av hur det är att vara lärare. Att reflektera och kritiskt granska den egna verksamheten är en förutsättning för en meningsfull utveckling, säger Gitte Malm.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Gitte Malm 040-665 80 23 eller e-post gitte.malm@lut.mah.se
ASSW, Arctic Science Summit Week, är en årlig mötesarena för internationella polarforskare som 2003 arrangeras i Kiruna av Polarforskningssekretariatet, den svenska myndigheten för polarforskning. I samband med ASSW ordnas kringaktiviteter för att presentera svensk och internationell forskning i och om polartrakterna. En av dessa aktiviteter är den öppna föreläsning som ordnas i Kiruna på kvällen 1 april, The Arctic sky – a study of Inuit astronomy and celestial lore, om inuiternas relation till himlakropparna i den arktiska polarnatten. En annan aktivitet är Science Day, onsdag 2 april, som innehåller föreläsningar på temana Remote Sensing, Life in Extreme Environments och Polar Platforms and Observatories. Föreläsningarna hålls på Institutet för Rymdfysik och på Esrange och forskare verksamma där kommer också att delta. Efter Science Day, på kvällen 2 april, ordnas ett kulturellt evenemang av sällan skådat slag (premiär igår kväll tisdag 18 mars) på Ice Globe Theatre vid Ishotellet i Jukkasjärvi; Ensemblen Voices of Ice spelar nyskriven musik, av de svenska tonsättarna Karin Rehnqvist och William Brunson, på klassiska instrument skulpterade i is av Tim Linhart.
Eventuellt finns också andra möjligheter att sitta med som åhörare vid möten. Hela programmet finns tillgängligt på www.polar.se/assw.
Den 31 mars har Esrange en uppskjutning av en Maxus-raket. Maxus är ett samarbetsprojekt mellan Rymdbolaget och det europeiska rymdföretaget Astrium. Maxus är det största sondraketprojektet inom det europeiska sondraket-programmet för mikrogravitation. Kund är som vanligt ESA. Pressen är välkommen att närvara under uppskjutningen. Inbjudan och mer information kommer.
Kontaktinformation
Observera: För att delta som pressrepresentant på Institutet för Rymdfysik, Esrange och Ishotellet krävs föranmälan.
För mer information om ASSW, Science Day, Voices of Ice och anmälan till dessa aktiviteter, kontakta Sofia Rickberg, informationssekreterare på Polarforskningssekretariatet, på telefon 08-673 97 25, 070-344 92 65 eller e-post sofia.rickberg@polar.se. Läs mer om ASSW på www.polar.se/assw
För mer information om och anmälan till uppskjutningen av Maxus, kontakta Johanna Bergström-Roos, PR & Information på Esrange, på telefon 0980-720 24 eller e-post johanna.bergstrom-roos@esrange.ssc.se. Läs om Maxus 5 på www.ssc.se/ssd/svensk/maxus5.html
Fernströmstiftelsen grundades 1978 av skeppsredaren dr Eric K Fernström och har sin bas vid medicinska fakulteten i Lund. Förutom det nordiska priset delar stiftelsen varje år ut 600 000 kr i lokala priser till yngre forskare utvalda av landets sex medicinska fakulteter. Stiftelsen ordnar också vetenskapliga symposier, i år jubileumssymposiet ”Functional genomics and inflammatory diseases” den 23-25 oktober.
Prissumman för det nordiska priset har tidigare varit 500 000 kr, men fördubblas från och med i år till en miljon kr.
– Ett skäl till detta är att vi vill hedra stiftelsens 25-årsjubileum, säger stiftelsens ordförande dr Elisabeth Fernström.
– Ett annat är att vi vill visa vår uppskattning av det goda samarbetet med medicinska fakulteten i Lund och med de olika priskommittéerna runtom i landet. Den medicinska forskningen ligger också mig personligen mycket varmt om hjärtat.
Fernströmpriset delas traditionellt ut i samband med Forskningens Dag i Lund. Det är ett arrangemang med föredrag och utställningar om medicinska forskningsrön, som i år infaller den 3 november. Kungaparet kommer att delta vid prisutdelningen för tredje gången – de två första gångerna var vid Fernströmstiftelsens fem- och tioårsjubileer.
Det preliminära temat för årets Forskningens Dag är Barn och handikapp. Programmet i Lund kommer att upprepas vid Forskningens Dag i Malmö, som i år infaller dagen efter, dvs den 4 november.
Mer information Monica Vikingsson, tel 046-17 20 95, e-post fernstrom@medfak.lu.se. Om Fernströmstiftelsen, se www.medfak.lu.se/fernstrom.
Forskaren har samtidigt avstängts tills vidare från alla former av djurförsök.
– Det finns ett tydligt regelverk kring försök med djur, men i det här fallet har detta inte följts. Därför har vi nu skärpt våra kontrollrutiner, säger Jan Carlstedt-Duke, dekanus för forskning och ansvarig i försöksdjursfrågor.
– I fortsättningen kommer vi att begränsa antalet personer som får initiera djurförsök. Varje försök måste aktivt godkännas av en namngiven ansvarig person.
I de aktuella försöken, som gjorts på råtta, studeras läkningsprocessen vid benbrott och hur denna kan förbättras. Försöken görs under narkos och modellen är etablerad sedan länge. Studierna har sedan utvidgats till att också gälla ingrepp på nervsystemet i samband med läkningen. Det är denna del av arbetet som saknat etiskt tillstånd.
– Vi har kommit fram till att försöken inte genomförts på ett acceptabelt sätt ur vetenskaplig synpunkt, säger Jan Carlstedt-Duke.
Miljökontoret i Solna som är tillståndsmyndighet har nu lämnat ärendet vidare till åklagare.
För mer information kontakta; Jan Carlstedt-Duke, tel: 08-728 6470
Med vänlig hälsning
Mathias Fock
Informationschef
Karolinska Institutet
Tel: 08-728 6599
Psoriasisartrit är en inflammatorisk led- och ryggsjukdom som är associerad med hudsjukdomen psoriasis. Den kan vara mild, övergående och drabba ett fåtal leder men också vara mycket aggressiv, drabba många leder och ge svåra ledskador. Det är inte alltid man ser förhöjd sänka eller andra tecken på inflammation i blodproverna.
I avhandlingen studeras de olika sjukdomsuttrycken. Möjliga sjukdomsgener har undersökts hos patienter med psoriasis och psoriasisartrit. Mer än 30% av dem som hade psoriasis i huden visade sig ha inflammation i leder eller rygg, vilket är vanligare än man hittills har ansett. Räknar man in även andra symtom, t.ex. inflammation i senor och senfästen, drabbades nästan hälften av dem med psoriasis. Ledinflammationerna gav skador i lederna i 60% av fallen och när ledsjukdomen drabbade många leder var risken större för en svårare sjukdomsbild. Vissa av dem som drabbas av psoriasisartrit kan få påverkan på andra organ och avhandlingen visar ökad risk för njurpåverkan hos dem som har höjd sänka.
Några starka samband mellan psoriasisartrit och de gener som undersöktes kunde inte hittas och ingen enskild sjukdomsgen kunde identifieras. Däremot tycks vissa gener kunna påverka hur sjukdomen uttrycker sig. En av de undersökta generna som visade ett visst samband med psoriasisartrit har också hittats vid andra sjukdomar, t.ex.ledgångsreumatism och diabetes. Sannolikt krävs flera olika gener för att psoriasisartrit skall utvecklas.
Avhandlingen läggs fram vid Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, reumatologi, Umeå universitet, och har titeln ”A clinical and genetic study of psoriatic arthritis”. Svensk titel: ”En klinisk och genetisk studie av psoriasisartrit”.
Disputationen äger rum kl 9.00 i sal D, 9 tr, Tandläkarhögskolan.
Fakultetsopponent är professor Marjatta Leirisalo-Repo, Institutionen för medicin, enheten för reumatologi, Helsingfors universitet, Finland.
Kontaktinformation
Gerd-Marie Alenius är specialistläkare vid enheten för reumatologi, Norrlands universitetssjukhus, tel. 090-785 16 76, e-post: gerd-marie.alenius@medicin.umu.se
Under de senaste tio åren har många framsteg gjort för att utröna vad som styr hur olika typer nervceller utvecklas ur en stamcell och var, framför allt i hjärnan, som vilken cell bildas. Nu har en forskargrupp, med huvudsäte vid Karolinska Institutet, beskrivit olika signalsubstanser som också kontrollerar tidsordningen för neurala stamcellers utveckling.
Forskarna har studerat utvecklingen av motoriska och serotonerga neuroner från samma typ av ursprungscell hos möss. Genom att studera utvecklingen under tid har flera så kallade transkriptionsfaktorer identifierats, som avgör när en viss cell ska bildas. Ett oväntat fynd var att samma faktorer tidigare var kända för att reglera var en viss typ av neural cell bildas.
– Att upptäcka att dessa redan kända proteiner har nya hittills okända roller är fängslande. Resultaten visar hur tätt sammanflätade tids- och rumsaspekterna av hur nervceller utvecklas är, säger docent Johan Ericson, Karolinska Institutet.
Resultaten publiceras i veckans nummer av tidskriften Genes & Development, se www.genesdev.org under Advance Online Articles.
För mer information kontakta:
Johan Ericson, Institutionen för cell- och molekylärbiologi, Karolinska Institutet,
tel 08-728 7334 eller mail johan.ericson@cmb.ki.se
Luktsinnet är viktigt för att finna föda och undvika faror samt för kommunikation mellan olika individer. De flesta däggdjur har två luktorgan: det huvudsakliga luktorganet, som detekterar vanliga luktämnen, samt det vomeronasala organet, eller Jacobsons organ, som främst känner igen feromoner. Det senare är en speciell typ av luktämnen som utsöndras av en individ och som kan påverka hormonnivåer och beteenden hos andra individer av samma art. Nervceller i båda luktorganen har specialiserade proteiner, s.k. luktreceptorer, på cellytan som känner igen olika luktämnen. Däggdjur har fler än 1 000 olika luktreceptorer och varje nervcell uttrycker bara en enda luktreceptor.
Både det huvudsakliga luktorganet och det vomeronasala organet är uppdelade i zoner, där nervceller i de olika zonerna uttrycker olika luktreceptorer. I avhandlingen beskrivs uttryck av gener som tyder på att zonerna har olika mekanismer som styr bildandet av nya luktsinnesnervceller, påverkar till vilken region i hjärnan nervcellerna skickar sina utskott samt reglerar signaler i nervcellerna vid luktämnesdetektion. Vidare visas att nervceller i de olika zonerna i det huvudsakliga luktorganet känner igen strukturellt olika luktämnen. Möss som saknar ett protein som är viktigt för överförandet av signaler från luktreceptorerna i nervceller, och därmed har problem med att detektera vissa typer av luktämnen och feromoner, får ett delvis ändrat socialt beteende.
Studier av luktsinnet ger inte bara ny information om hur detta sinnesorgan fungerar och varför det är viktigt, utan bidrar också med information om basala mekanismer för bildandet och funktionen av nervsystemet som helhet.
Avhandlingen har titeln ”Zonal arrangement and function of mouse main and accessory olfactory neurons”. Svensk titel: ”Zonal organisation och funktion av primära luktsinnesneuroner i mus”.
Disputationen äger rum kl. 10.00 i föreläsningssalen Major Groove, Inst. för molekylärbiologi, by 6L.
Fakultetsopponent är Dr. Jörg Strottman, Institute für Physiologie, Universität Hohenheim, Stuttgart, Tyskland.
Kontaktinformation
Marianne Norlin finns vid Inst. för molekylärbiologi, Umeå universitet. E-post: marianne.norlin@molbiol.umu.se
Tel. 070-1729186, 090-785 6714 (arb.), 090-13 23 31 (bost.)
