Aktionsforskning, där forskare och praktiker tillsammans deltar i utvecklingsprocesser, kan leda till ett mer jämställt arbetsliv, och till ökad kunskap om mekanismerna bakom segregering och dominans.
Det framgår av en doktorsavhandling som den 21 mars läggs fram vid sociologiska institutionen vid Göteborgs universitet. Agneta Hansson har studerat hur det går till när forskning på samma gång både bidrar till vetenskaplig kunskapsutveckling och till praktisk nytta för arbetslivets utveckling. Genom sin studie visar Agneta Hansson hur aktionsforskning bidrar med ny kunskap på tre nivåer:
– den leder till teoretiska, vetenskapliga resultat som bidrar till att utveckla de akademiska ämnesområdena,
– den leder till praktisk utvecklingskompetens och till kunskap om hur man kan lösa den egna organisationens problem, och
– den leder till praktiska resultat i form av konkret handling i den aktuella organisationen.
Agneta Hansson har studerat ett antal doktorsavhandlingar inom psykologi, företagsekonomi, pedagogik och statsvetenskap som bygger på aktionsforskningsprojekt som genomfördes inom ramen för LOM- programmet (Ledning-Organisation-Medbestämmande). LOM var ett nationellt, statligt forsknings- och utvecklingsprogram inom arbetslivsområdet som drevs för tio år sedan och som omfattade 150 företag och förvaltningar över hela landet och där ett 50-tal forskare från olika ämnesområden var engagerade tillsammans med flera tusen arbetstagare. Författarna till de studerade avhandlingarna har både agerat som ”konsulter” i organisationernas praktiska förändringsarbete och, i sin forskarroll, studerat och reflekterat över detta arbete.
Syftet med Agneta Hanssons studie har varit att studera hur aktionsforskningsprocessen kan gå till, vilka problemområden som behandlas, vilka metoder som används och vilka resultat den leder fram till. Resultaten från hennes undersökning visar att aktionsforskning, där forskare och praktiker tillsammans deltar i utvecklingsprocesser, kan leda till kunskap om kommunikation, demokratisering, lärande, nätverksbildning, ledarskap, organisationsutveckling och jämställdhet. Och hon pekar på hur aktionsforskningen genom sitt arbetssätt, t ex skulle kunna leda både till ett mer jämställt arbetsliv och till ökad kunskap om mekanismerna bakom segregering och dominans, och hur aktionsforskning kan vara en verkningsfull ansats i arbetet med högskolans s k tredje uppgift, den interaktiva samverkan med det omgivande samhället.
Agneta Hansson är verksam vid avdelningen för arbetslivsutveckling med inriktning mot genus och jämställdhet, Högskolan i Halmstad.
Avhandlingens titel: Praktiskt taget. Aktionsforskning som teori och praktik – i spåren efter LOM
Avhandlingsförfattare: Agneta Hansson, tel. 035-356 73 (bost.), 035-167 355 (arb.)
e-post: agneta.hansson@work.hh.se
Fakultetsopponentens namn: Professor Johanna Esseveld, Lund
Tid och plats för disputation: Fredagen den 21 mars 2003, kl. 13.15, Hörsal Sappören,
Sprängkullsgatan 25, Göteborg
Kontaktinformation
Svenbo Johansson, avdelningsdirektör
Samhällsvetenskapliga fakultetskansliet, Göteborgs universitet
Besöksadress: Skanstorget 18
Postadress: Box 720, 405 30 Göteborg
tel. : +46 (0)31 7731022
fax: +46 (0)31 7731940
e-post: Svenbo.Johansson@samfak.gu.se
Avhandlingens författare Anna Axmon ingår i ett forskarlag vid avdelningen för yrkes- och miljömedicin som länge arbetat med hälsoeffekter av PCB. Den grupp människor man studerat är svenska yrkesfiskare och deras familjer, eftersom dessa äter mer fisk än svenskar i allmänhet. Fiskare har också ganska ofta växt upp i fiskarsamhällen, vilket betyder att de hela livet fått i sig mycket fisk och därmed – om det handlar om östersjöfisk – också ganska mycket miljögifter.
Lundaforskarna har tidigare funnit att kvinnor som ätit mycket östersjöfisk fått barn med lägre födelsevikt än kvinnor som ätit mycket fisk fångad i andra vatten. Däremot verkar fiskätandet alltså inte ge någon effekt på fruktsamheten, mätt i den tid som går tills kvinnan blir gravid vid en planerad graviditet.
– Detta stämmer med djurförsök, som visat att det krävs lägre doser av PCB för att påverka fostret än för att påverka fertiliteten. De svenska
kostrekommendationerna, som är satta med tanke på fostret, klarar alltså med god marginal att skydda den kvinnliga fruktsamheten, säger Anna Axmon.
Hennes kollega Anna Rignell-Hydbom har nyligen börjat en studie av den manliga fruktsamheten, för att se om männens fertilitet påverkas av Östersjöns miljögifter.
Anna Axmon träffas på tel 046-17 39 60, e-post Anna.Axmon@ymed.lu.se. En sammanfattning av avhandlingen finns i databasen http://www.lub.lu.se/dissdb/, gör Search och skriv in Anna Axmon.
Vanliga antikroppar har dock nackdelar, t.ex. besvärlig och dyr produktion samt behovet av djurförsök. För att undkomma dessa problem har forskare börjat tillverka syntetiska antikroppar med andra egenskaper, men man har inte vetat hur de binder till sitt mål. Forskare vid Stockholms universitet under ledning av Pär Nordlund, professor i strukturbiokemi, har nu bestämt strukturen på en syntetisk antikropp (affibody) som bundit till sitt målprotein. Strukturen visar att trots att affibodyn bara är en tiondel så stor som en biologisk antikropp har den en lika stor bindningsyta till sitt mål.
Att känna till strukturen och därmed detaljerna i bindningen ger en bra bas för vidareutveckling av syntetiska bindarproteiner. Det finns potential att utveckla nya teknologier baserade på syntetiska antikroppar som biologiska antikroppar inte lämpar sig för. Strukturen löstes med röntgenkristallografi, en metod som tillåter forskarna att bestämma positionen på varje atom i komplexet.
Resultatet publicerades i Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America, PNAS, i mars. Samtidigt publiceras även resultat av en forskargrupp vid KTH, som löst samma proteinstruktur med en annan teknik, NMR-spektroskopi. Att båda metoderna använts är en stor fördel då resultaten bekräftar och kompletterar varandra.
Närmare information lämnas av doktorand Martin Högbom vid Institutionen för biokemi och biofysik, tfn 08-5537 8593, 070-413 28 06 eller hogbom@dbb.su.se
Vintermötet hålls på Storliens Högfjällshotell i Jämtland och täcker såväl miljökemi som miljötoxikologi och miljörisker. Ett 80-tal deltagare från akademiska institutioner, företag och myndigheter från både Sverige och Norge kommer att finnas på plats.
– Vi vill med detta möte samordna våra insatser mellan Sverige och Norge, men också mellan de olika forskarna i Sverige. Forskare träffas ofta vid stora internationella konferenser och har då liten tid att sitta ner och prata med kolleger inom landet och med våra ”närmaste”. Detta möte ger goda möjligheter för att diskutera samarbeten och även för doktorander att få träffa andra aktiva forskare från Sverige och Norge. Språket kommer att vara skandinaviska, vilket ytterligare framhåller våra gemensamma frågor, säger Per-Anders Bergqvist, kemiska institutionen vid Umeå universitet.
Under mötet kommer bland annat omgivningsmiljö, arbetsmiljö och livsmedel att diskuteras. Innehållet innefattar organiska miljögifter, metaller och radionukleider. Själv programmet är indelat i följande teman: hälsorelaterad miljöövervakning, provtagningsmetoder och mätningar, globala och regionala frågor, nya miljögifter och exponeringsvägar samt analysfrågor.
Inbjudna plenarföreläsare är bland annat:
• Jon Øyvind Odland, Universitetet i Tromsø, ”Urbefolkningens eksponering for miljøgifter i sub-arktiske og arktiske områder”
• Mats Tysklind, Umeå Universitet, ”Dioxiner i fet fisk från Östersjön”
• Yngvar Thomassén, Statens arbeidsmiljøinstitutt, ”Nano-partikler – finnes de også i arbeidsatmosfæren?”
• Peter Haglund, Umeå Universitet, ”Kompletta dioxinanalyser till lågt pris – en utopi?”
• Gunnar Bengtsson, Kemikalieinspektionen, ”Internationellt arbete för att förändra kemikalieanvändningen”
Initiativtagare till det Miljökemiska vintermötet är Svenska Kemistsamfundet, sektionen för Miljökemi, och Norsk Kjemisk Selskap.
Fullständigt program och mer information finns på http://storage.chem.umu.se/miljokonf/index.htm
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta:
Per-Anders Bergqvist
Telefon: 070-6440084
E-post: Per-Anders.Bergqvist@chem.umu.se
Idag finner denna position sitt uttryck i den breda floran av gröna rörelser, men för hundra år sedan kanaliserades dessa moderniseringskritiska idéer, i Sverige såväl som i andra industrialiserande länder, i så kallade reformrörelser. Naturskyddsrörelser, djurskyddsrörelser, vegetariska rörelser, nudismrörelser, jordreformrörelser och trädgårdsstadsrörelser är några exempel. Martin Stolare har undersökt fyra svenska reformrörelser under perioden 1900-1920. Och även om rörelserna inte fick något större genomslag menar Stolare att det är för tidigt att stämpla dem som historiens förlorare.
I avhandlingen granskas fyra reformrörelser under 1900-talets två första decennier: främst den georgistiska jordreformrörelsen, men även den värmländska ungdomsrörelsen, den vegetariska rörelsen samt småbrukarrörelsen kring tidningen Odlaren. Detta var en period då det svenska samhället med allt raskare steg lämnade det traditionella bondesamhället bakom sig för att istället anta skepnaden av ett modernt industrisamhälle. I dessa fyra rörelser riktades kritik mot denna omvandlingsprocess. Man gillade helt enkelt inte det samhälle vars konturer avtecknade sig allt tydligare. Rörelserna formulerade i detta läge egna bilder eller visioner över hur samhället borde vara organiserat. Martin Stolare problematiserar dessa samhällsvisioner och diskuterar rörelsernas strävan att vinna stöd för visionerna i samtiden.
Rörelsernas kritik av det moderna följde två huvudlinjer. För det första intog rörel-serna en civilisationskritisk hållning i det att de menade att det moderna, industriella livet hade avlägsnat människan från naturen. Målet för rörelserna var att återskapa ett mer naturenligt levnadssätt i form av ett pastoralt ideal, där natur och kultur kunde vara sammanvävda med varandra på ett balanserat sätt. För det andra tog rörelserna i kulturkritisk anda avstånd från den klasskampsmentalitet, som de menade genomsyrade samhället. Klasskampen gödde ett egoistiskt tänkande som rörelserna ville utrota hos människan. I klasskampssamhället stod den ena klassen mot den andra. Det var ett samhälle i strid. Rörelsernas alternativ var en moralisk utopi, ett tillstånd där man levde i nära brödraskap med varandra och där man älskade sin nästa så som sig själv. Trots att rörelserna riktade kritik mot många av de sidor som följde med det moderna samhällets framväxt, kan man inte beteckna dem som snävt antimodernistiska, vars enda mål var att återvända till det traditionella samhället. Snarare stod de för idéen om en alternativ modernisering där jordbruket – och inte industrin – skulle utgöra moderniseringsprocessens kraftkälla.
Det skulle vara enkelt att stämpla dessa rörelser som historiens förlorare. Några större anhängarskaror erövrade nämligen aldrig rörelserna och inte heller kom det svenska samhället under 1900-talet att utformas så som rörelserna hade förslagit. Men om man gör det går man för snabbt fram. För när kan man egentligen dra streck i historien och peka ut vinnare och förlorare? Idag erhåller det perspektiv som dessa moderniseringskritiska rörelser representerade vid 1900-talets inledning allt fler anhängare. Vem vet hur det blir i framtiden, kanske får dessa tankar om brödraskap och det naturenliga levnadssättet en större plats i det kommande svenska samhället än vad de har idag? Tiden har ju kraften att göra vinnare av förlorare.
Avhandlingens titel: Kultur och Natur. Moderniseringskritiska företeelser i Sverige 1900-1920.
Disputationen äger rum lördagen den 15 mars 2003 kl. 13.30
Opponent: Professor Bo Sundin
Elandersalen, Karlstad universitet
Närmare upplysningar kan fås av
Martin Stolare, tel. 054-700 1428 (arb),
054-21 55 69 (hem), 0702-29 70 43 (mobil),
e-post martin.stolare@kau.se
Kontaktinformation
Barbro Ryder Liljegren
Informationsssekreterare
Humanistiska fakultetskansliet
Box 200
SE 405 30 GÖTEBORG Sweden
tel 031-773 4865
fax 031 773 1144
e-post: Barbro.Ryder@hum.gu.se
Internet: www.hum.gu.se
Isinstrumentbyggaren Tim Linhart från New Mexico, USA, har varit i Jukkasjärvi sedan början av februari. Där bygger han just nu färdigt instrumenten till en sexhövdad ensemble, Voices of Ice, som består av:
* Gunilla von Bahr, flöjt
* Ulrika Bodén, sång
* Olle Hagson, kontrabas
* Jonny Axelsson, slagverk
* Åsa Åkerberg, cello
* Susan Barrett, cello
Ensemblen ”Voices of Ice” framför de nyskrivna styckena ”Ice Music Fantasy for soprano, speaker, ice instruments and an audience with warm mittens” av Karin Rehnqvist och ”Of Ice and Frozen Circles” av Bill Brunson. Förutom detta återfinns även mer välkända stycken av Haydn, Bach och Vivaldi på programmet. Konserten ges även 1-2 april på Ice Globe Theatre.
Publiken möter kontrasterna mellan nytt-svenskt och gammalt-europeiskt i nya spännande klanger från instrument skulpterade av is. Strängar, munstycken och greppbrädor utförs i de traditionella materialen – ett gammalt hantverk på nytt sätt.
Musikuppförandet ingår i programmet för två olika evenemang i mars-april:
”Science as Art” 16-20/3, ett seminarium i Abisko om uttryck för vetenskap i konstnärlig form, organiserat av Polarforskningssekretariatet och Riksbankens Jubileumsfond.
”Arctic Science Summit Week” (ASSW) 31/3-4/4, en årligen återkommande internationell konferens som samlar över 100 av världens ledande Arktisforskare till en mängd möten i Kiruna. Polarforskningssekretariatet är värd för årets konferens med stöd av Institutet för Rymdfysik, Esrange och Länsstyrelsen i Norrbotten.
Kontaktinformation
För mer information om:
Voices of Ice och ASSW, kontakta Sofia Rickberg: 08-673 97 25, 070-344 92 65 eller sofia.rickberg@polar.se.
Science as Art, kontakta Anders Karlqvist: 08-673 96 01, 070-344 92 67 eller anders.karlqvist@polar.se.
Läs mer om ASSW på www.polar.se/assw
Läs mer om Science as Art på www.didaktekon.se/abisko/abisko.htm
Läs mer om Tim Linhart och isinstrumenten på www.kissmyice.com
Läs mer om Ice Globe Theatre på www.icehotel.com
Det visar den licentiatavhandling som veterinär Susanne Demmers försvarade vid SLU den 7 mars.
-Men det finns all anledning att på alla sätt försöka förebygga denna för föl allvarliga sjukdom, betonar Susanne Demmers.
Vid sidan om sitt arbete som klinikveterinär på institutionen för medicin och kirurgi, stordjur vid SLU, driver hon och hennes familj Västerbo stuteri som är ett av landets större travstuterier.
SKILLNAD I SAMMA STALL
-Jag har under årens lopp haft fölungar som insjuknat i lunginflammation på grund av Rhodococcus equi och undrat varför vissa föl blir sjuka och andra inte, trots att de finns i samma stall. Jag har också haft funderingar över hur tidigt fölen smittas.
Dessa frågeställningar har utgjort basen i Susanne Demmers forskning kring en sjukdom som upptäcktes redan 1923 av en svensk, Hilding Magnusson. Sjukdomen finns över hela världen och kan även drabba människor med dåligt immunförsvar som t ex AIDS-patienter. Uppfödare med stort antal hästar har större problem med sjukdomen än uppfödare med ett eller två ston. Ädlare hästraser drabbas lättare än andra raser.
TRÄCK SPRIDER SMITTA
-Största smittkällan tycks vara hästarnas träck. Det är oerhört viktigt att såväl boxen där stoet fölar, som den första rasthagen sto och föl släpps ut i, är noggrannt rengjorda. Viktigt är också ge helt nyfödda föl extra råmjölk för att stärka immunförsvaret.
Det är de unga fölen som drabbas, mellan en till fyra månaders ålder, och sjukdomens dödlighet kan ligga på 30-40 procent. Däremot drabbas vuxna hästar aldrig.
För att bota sjukdomen, krävs en bredspektrig antibiotikabehandling. Helst bör veterinär via bakteriologiskt prov konstatera att det verkligen är en Rhodococcus-infektion innan behandling sätts in.
JÄMFÖRT BEHANDLINGAR
Susanne Demmers har jämfört två förekommande antibiotikabehandlingar, baserat på 72 behandlade fall vid SLU:s hästklinik. Hon såg ingen skillnad mellan användandet av erytromycin/rifampin jämfört med gentamicin/rifampin. Eftersom erytromycin kan ge akut dödlig diarré hos fölets moder, vilket har inträffat i ett fåtal fall vid behandling på klinik, rekommenderas att gentamicin används.
I forskningen har även undersökts två fölgrupper från två olika stuterier för att se hur neutrofilen (en av de första blodcellerna i immunförsvaret som aktiveras mot bakteriella infektioner) utvecklades mellan andra levnadsdygnet upp till 56:e dygnet. Den ena fölgruppen gavs i förebyggande syfte blodplasma för att stärka immunförsvaret och den andra gruppen fick ingen behandling alls. Susanne Demmers konstaterade att under de första tre veckorna hade fölens neutrofiler nedsatt förmåga att bekämpa bakterier p.g.a. bristande faktorer i blodet hos fölen. Dock märkte hon inte någon skillnad mellan den grupp som fick plasma och den obehandlade.
ARBETSPROV PÅ MATTA
– Jag har också gjort en studie på 3-åriga travhästar som haft Rhodococcus
equi som föl och som var i professionell träning.
Hästarna fick göra arbetsprov på rullmatta. Deras lungfunktion och gasutbytet i lungorna undersöktes med en inertgasteknik. För att kunna göra detta kördes hästarna med andningsmask samtidigt som blodtryck, hjärtfrekvens, andningsfrekvens, blodgaser och röd cellvolym mättes. Men trots att dessa 3-åriga hästar hade varit sjuka i lunginflammation med bölder som föl, hade hästarna en normal lungfunktion och arbetskapacitet jämfört med en grupp kontrollhästar.
Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta
Susanne Demmers 018-67 29 34 (arb.) 070-545 44 75, 0224-93 054 (bost.)
Forskningsprojektet ”Skolors förbättringskulturer 1980 till 2001” baseras på en studie av 35 svenska grundskolor och deras arbetsorganisation. Den första undersökningen gjordes mellan 1980 och 1985. Då tittade man närmare på lärarnas arbetssätt, elevers och föräldrars inflytande, kontakterna med omvärlden och ledningens arbete. Under år 2000 och 2001 återvände man till samma skolor och ställde samma frågor till rektorer, lärare, elever, politiker, föräldrar och fackrepresentanter.
Resultatet visar att en del skolor framgångsrikt har utvecklat sin organisation och sina arbetssätt, medan andra har stått stilla. Generellt kan man säga att förbättringsarbetet i de svenska skolorna i de flesta fall går långsamt. En av orsakerna är den åtstramade ekonomin, som bland annat fått till följd att antalet speciallärare har sjunkit drastiskt. En annan orsak är förmodligen decentraliseringen av skolan som ägt rum sedan mitten av 1980-talet. Tidigare styrdes skolorna av staten. Idag ligger en stor del av ansvaret lokalt på kommunen, för att man bättre ska kunna anpassa skolans organisation till de förutsättningar som finns. Detta verkar emellertid inte ha satt fart på förbättringsarbetet.
– Det har visat sig att decentraliseringen verkar bromsa upp och försvåra förbättringsprocessen i skolorna. Det ökade ansvaret tenderar att försvåra en långsiktig och uthållig styrning av den pedagogiska verksamheten. Det ställer också större krav på både lärare och rektorer att delta i den lokala dialogen för att inte riskera en centralstyrning på lokal nivå, säger Ulf Blossing, doktor i pedagogik vid Karlstads universitet och en av de ansvariga för projektet.
Under 1980-talets första hälft kunde man se en tydlig ökning av den kollektiva arbetsorganisationen i de svenska skolorna. Idag är resultatet inte lika entydigt. I vissa fall har samarbetet till och med försämrats. Samtidigt visar studien att en fast och tydlig organisationsstruktur i högre grad främjar effektiviteten och kommunikationen på skolorna än vad en kollektiv arbetsorganisation gör.
Även elevinflytandet förefaller ha gått bakåt efter en uppgång i mitten av 1980-talet. Detta ska dock granskas närmare i den fortsatta analysen.
– Tanken med elevråd och klassråd verkar föra en tynande tillvaro. Även om individualiseringen av skolan har ökat och gett den enskilde eleven möjlighet att jobba utifrån egna förutsättningar, har kontrollen och styrningen av elevernas inflytande blivit hårdare. Det handlar inte längre om att tillsammans ta tag i planeringen av undervisningen, säger Ulf Blossing.
– Vi kan inte leva kvar i föreställningen att förändringar kan ske på kort tid. Vi måste vara uthålliga i vårt arbete med att förbättra organisationen på våra skolor och försöka knyta det till skolornas utvecklingshistoria.
Projektet ”Skolors förbättringskulturer 1980 till 2001” ingår i antologin ”Skolkulturer”, som ges ut av Studentlitteratur i början av mars. I boken slutredovisas sju forskningsprojekt som alla knyter an till begreppet skolkultur. Bakom antologin står Svenska Kommunförbundet, som också har finansierat projektet. Vid Karlstads universitet deltar forskarna Ulf Blossing och Kerstin Lindvall samt doktoranderna Åsa Söderström och Christina Osbeck.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Ulf Blossing, tfn 054-700 15 45 alt 070-573 85 70, e-post Ulf.Blossing@kau.se
Kerstin Lindvall, e-post Kerstin.Lindvall@kau.se
Bakterien Y. pseudotuberculosis orsakar mag-tarmsjukdomar hos människor och har stora likheter med den bakterie som orsakar böldpest nämligen Y. pestis. I möss orsakar Y. pseudotuberculosis pestliknande sjukdomar och kan därför fungera som modell för livshotande infektioner orsakade av Y. pestis.
Bakterien har utvecklat ett så kallat typ III secretionssystem med vilket den kan injicera proteiner i våra celler. Väl inne så stör dessa proteiner cellens signalsystem så att bakterierna inte kan tas upp och dödas av cellen. Detta gör att bakterien kan växa utanför cellerna och orsaka sjukdom. Injiceringen av proteiner sker bara där bakterien är i kontakt med cellen och inga proteiner spills till omgivningen.
Lena Sundberg, institutionen för molekylär biologi, har i detalj studerat hur injiceringsmekanismen går till, vilka proteiner som är inblandade och hur den är reglerad. Hennes studier visar att de proteiner som krävs för injiceringen bara uttrycks vid 37*C, alltså inne i kroppen.
Sundberg har även visat att några av de proteiner som krävs för att bakterien skall kunna injicera även är inblandade i reglering av själva proteintransporten in i cellen och ser till att dessa inte hamnar utanför cellerna.
Lena Sundberg har också visat att ett av de proteiner som sitter på ytan av bakterien skulle kunna användas som komponent i ett framtida vaccin mot pest.
Sundbergs studier är viktiga för att förstå sjukdomsmekanismen hos bakterier. Denna kunskap kan även appliceras på besläktade sjukdoms bakterier med ett likartat injektionssystem exempelvis Salmonella och Shigella.
Fredagen den 14 mars försvarar Lena Sundberg, FOI och institutionen för molekylär biologi, Umeå universitet, sin doktorsavhandling med titeln Regulation and function of the type III secretion system of Yersinia pseudotuberculosis. Svensk titel: Reglering och funktion av typ III sekretions systemet hos Yersinia pseudotuberculosis.
Disputationen äger rum kl 9.00 i Major Groove, NUS, byggnad 6L.
Fackultetsopponent är Professor Karl-Eric Magnusson, Linköpings universitet.
Kontaktinformation
Lena Sundberg nås på: Institutionen för medicinskt skydd, FOI
Tel: 090-10 66 68
E-post: lena.sundberg@foi.se
Rasism och främlingsfientlighet utgör en förtryckande vardagsverklighet för en mängd invandrare i det svenska samhället. Motsättningar mellan den västerländska kulturen och mellanösterns kulturer är en av de centrala konfliktlinjerna i dagens samhälle. Ofta tar man i debatten fasta på de påstådda olikheterna mellan människor från de olika kulturerna. Dessa fakta gör det viktigt att uppmärksamma och analysera de bilder och berättelser som medverkar till att skapa vår uppfattning om kulturskillnader mellan olika etniska grupper i samhället.
En huvudsaklig slutsats i Carina Tigervalls avhandling (sociologiska institutionen, Umeå universitet) är att filmer som Vingar av glas och Jalla! Jalla! till viss del ifrågasätter och nyanserar traditionella bilder av invandrare, som till exempel bilden av den äldre invandrarmannen som en maktfullkomlig patriark och den unga invandrarkvinnan som ett hjälplöst offer. Men samtidigt befäster vissa av de studerade filmerna andra vanliga föreställningar om invandrare, och speciellt då invandrarmän, vilka framställs som totalt olika oss svenskar i många avseenden.
Vissa teman i några av filmerna kan exempelvis kopplas till det medierna kallar hedersmordsdebatten. Vissa muslimska män framställs som oförstående till, eller till och med motståndare mot, invandrarungdomarnas önskan att på västerländskt sätt själva välja sina kärlekspartners. Därigenom förstärker filmerna föreställningarna om invandrare, främst muslimska män, som totalt olika och mindre mänskliga än oss svenskar.
Fredagen den 14 mars försvarar Carina Tigervall, sociologiska institutionen, Umeå universitet, sin licentiatavhandling: ”Tigerns avklippta morrhår. Vi och de Andra i den nya svenska filmen anno 2000”.
Disputationen äger rum i Humanisthuset, hörsal E, kl. 10.15.
Fakultetsopponent är Docent Tytti Soila, Filmvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet.
Kontaktinformation
Carina Tigervall är född 1962 och uppvuxen i Docksta, Kramfors kommun i Ångermanland.
Carina Tigervall nås på:
Tel: 090-786 59 84
Hem: 090-77 22 38
E-post: carina.tigervall@soc.umu.se
Nötkreatur drabbas ofta av inälvsparasiter. Dessa förökar sig i djuren och sprids på betesmarkerna med djurens träck. Parasitinfektionerna förebyggs effektivt med avmaskningsmedel, men är inte tillåtet inom ekologisk produktion. Alternativa kontrollstrategier behöver alltså utvecklas och dessa kan med fördel även tillämpas i det konventionella lantbruket. Att helt strunta i att parasitbekämpning går ut över såväl kalvarnas välbefinnande som djurägarens ekonomi.
I sitt avhandlingsarbete prövade Sten-Olof Dimander olika strategier för att begränsa parasiterna, med och utan avmaskningsmedel. I fleråriga betesförsök undersökte han parasitsmittans utveckling och överlevnad i betesgräset under svenska klimatförhållanden. Kunskap om vad som styr betessmittans storlek är en grundförutsättning för god rådgivning till våra nötkreatursuppfödare, oavsett vilken metod för parasitbekämpning som används.
Enligt resultat från betesförsöken kan man uppnå acceptabel parasitkontroll med ett mer genomtänkt betesutnyttjande. Om kalvarna släpps på ett rent välkomstbete i början av maj följt av ett byte till ett återväxtbete i mitten av sommaren klarar de sig från allvarliga parasitangrepp. Tack vare det frodiga återväxtbetet var tillväxten hos dessa djur till och med något bättre än hos avmaskade kalvar. Välkomstbetet i detta försök hade föregående år använts av äldre mjölkkor. Nötkreatur med beteserfarenhet utvecklar som regel bra motståndskraft mot maskarna och förklarar varför kalvarna i försöket klarade sig från kraftiga parasitinfektioner den efterföljande våren.
Biologisk kontroll med en naturligt förekommande mikroskopisk rovsvamp testades också. Kalvarna fick i början av betessäsongen foder som innehöll rovsvampens sporer. Dessa passerar genom matsmältningssystemet utan att påverka parasiterna i kalvens mage och tarm. På betet utvecklar svampen däremot ett fångstnät som snärjer och förintar parasitlarverna i komockan innan de letar sig ut i betesgräset. Eftersom rovsvampen ändamålsenligt hamnar i träcken där parasitens larver också finns är komockans nedbrytningshastighet avgörande för svampens effekt. Behandlingsresultatet försämrades därför väsentligt vid intensivt regn då komockorna försvann på kort tid.
Avhandlingens visar att ekologiska kalvar kan födas upp i våra svenska beteshagar utan parasitproblem och med god tillväxt. Avmaskningsfria kontrollmetoder måste emellertid anpassas till kunskap om hur parasitsmittan utvecklas under svenska klimat- och betesförhållanden. Därtill krävs tillräcklig betesareal, engagerade djurägare och god rådgivning.
Veterinär Sten-Olof Dimander, SLU, avdelningen för parasitologi, försvarar fredag den 7 mars 2003 kl. 13.15 sin doktorsavhandling Epidemiology and Control of Gastrointestinal Nematodes in First-Season Grazing Cattle in Sweden. Disputationen äger rum i Ettans föreläsningssal, Klinikcentrum, SLU, Ultuna. Fakultetsopponent är Professor Pierre Dorny, Department of Animal Health, Prince Leopold Institute of Tropical Medicine, Antwerpen, Belgien.
Kontaktinformation
För mer information: Sten-Olof Dimander, tel. 018-67 40 34 eller sten-olof.dimander@sva.se
För bilder: http://www.slu.se/aktuellt/pressbilder/index.html
Ruvhten Sijte, Härjedalen, är en av de få samebyar i Sverige där man bedriver systematisk avel. Sedan 1986 har hälften av alla renägare i samebyn individmärkt sina renar och valt ut kalvar för avel utifrån kalvarnas vikter med hjälp av ett datoriserat urvalsprogram. En genomsnittlig renkalv väger 40 kilo på hösten.
År 1997 vägdes dessutom kalvar tillhörande de ägare som inte bedriver urval. Skillnaden i kalvvikter mellan dessa två grupper var 0,7 kilo, och de som bedrev avel hade fått en viktökning bland sina kalvar på drygt 1 kilo mellan åren 1986 och 1997.
Med hjälp av en genetisk datamodell har Lars Rönnegård och hans kollegor visat att om alla hade bedrivit urval så hade kalvvikterna ökat med 2 kilo under samma period, dvs. dubbelt så mycket som man fick ut i verkligheten. Skillnaden beror på att bra gener från avelsgruppen blivit utspädda med sämre gener från den övriga renhjorden.
Det kan vara svårt för alla i en sameby att samtidigt börja med vägning och avelsarbete. En alternativ lösning är att de som inte bedriver urval slaktar alla sina handjur i samband med kalvslakten på hösten. Då skulle honorna para sig med avelstjurar från andra renägare, vilket skulle leda till högre kalvvikter. Dessutom är det ekonomiskt fördelaktigt att slakta mycket hankalv eftersom de väger mer än honorna. Lars Rönnegård och hans kollegor har visat att detta alternativ kan ge en lika stor ökning i kalvvikter, samtidigt som risken att få problem orsakade av inavel är mycket liten i samebyar med mer än 2000 djur.
Det har annars varit vanligt att man visserligen slaktar de flesta handjuren på hösten, som kalvar, men att man sparar en del av de tjurkalvar som ser störst och finast ut. Den nya avhandlingen visar alltså att detta inte räcker som urvalsmetod, utan att man får bättre resultat om man tar datorn till hjälp.
I avhandlingen diskuteras också hur avelsarbetet kan tänkas begränsas av den miljö renen lever i och vikten av att studera renskötseln i dess sociala sammanhang.
FM Lars Rönnegård, institutionen för husdjursgenetik, SLU, försvarar torsdagen den 20 mars kl. 09.00 sin doktorsavhandling Selection, maternal effects and inbreeding in reindeer husbandry. Disputationen äger rum i sal L, Undervisningshuset, SLU, Ultuna, Uppsala. Fakultetsopponent är Dr Keith Hammond, FAO, Rom.
Kontaktinformation
Mer information: Lars Rönnegård, 018-67 19 75 alt. 023-65 440 eller e-post: Lars.Ronnegard@hgen.slu.se
Trots att ekonomer har ägnat mycket kraft åt att förstå varför det finns inkomstskillnader mellan länder, finns klyftan mellan rika och fattiga kvar. Ett problem med den klassiska tillväxtteorin är att den tar den institutionella miljön för given. Men den sociala, juridiska och politiska kontexten är avgörande för hur ekonomiska instrument fungerar. I en doktorsavhandling från Handelshögskolan i Göteborg betonas vikten av att titta på de enskilda delarna i sig, eftersom de skiljer sig vad gäller vad de påverkas av, och hur de i sin tur påverkar både tillväxt och miljökvalitet.
Avhandlingen visar att ökad politisk frihet (demokrati) i u-länder verkar öka marknadens roll i förhållande till staten och öka öppenheten för internationell handel. Det finns inga tendenser på att en ökad politisk frihet skulle leda till en mindre liberal ekonomisk politik.
Hur ekonomisk frihet påverkar tillväxten har också studerats. Där bekräftas, att även om ett index av ekonomisk frihet visar på en positiv relation till tillväxt, är vissa typer av frihet mer betydelsefulla för tillväxt än andra, och vissa typer av liberalisering behöver inte leda till tillväxt. Förbättring av äganderättsstrukturen och det juridiska systemet verkar vara den mest betydande variabeln för den tidigare visade positiva effekten av ekonomisk tillväxt och frihet.
I avhandlingen har även den ekonomiska frihetens direkta effekter på miljön studerats. Det finns få tendenser till någon effektivitetseffekt för koldioxidutsläpp, dvs att färre resurser används för samma produktion, eller att ökad handelsfrihet skulle påverka koldioxidutsläppen. Däremot verkar det finnas en stabilitetseffekt via att individer vågar ta långsiktiga investeringsbeslut. Denna effekt minskar koldioxidutsläppen i länder med en liten industrisektor och ökar utsläppen i länder med stor industrisektor. Om man även tar med att ekonomisk frihet påverkar storleken på produktionen i ett land, som i sin tur påverkar utsläppen, ser bilden annorlunda ut.
Tid för disputation: onsdag 3 mars kl 13.00
Plats: Sal E44, Vasagatan 1, Göteborg
Avhandlingens författare: Susanna Lundström
Avhandlingens titel: ”On Institutions, Economic Growth and the Environment”
Välkommen!
För ytterligare information kontakta: Susanna Lundström, tel 031-773 5252, e-post Susanna.Lundstrom@economics.gu.se
Kontaktinformation
Maria Norrström
Informatör
Handelshögskolan vid Göteborgs universitet
Rektors kansli
Box 600, 405 30 Göteborg
Besöksadress: Vasagatan 1
Telefon:031-773 1247
Fax: 031-773 1402
Mobil: 0709-22 66 89
e-post: Maria.Norrstrom@handels.gu.se
www.handels.gu.se
Grundutbildningen vid Göteborgs universitet bedrivs inom ramen för tre program – Miljövetenskapligt program 160 poäng, Naturvetenskaplig problemlösning 160 poäng och Samhällsvetenskapligt miljövetarprogram 160 poäng, samt som fristående kurser.
Högskoleverkets bedömargrupp fick ett gott huvudintryck av verksamheten. Utbildningen har en imponerande bredd och omfattning.
Högskoleverkets bedömargrupp skriver:
”Kursutbudet är stort och brett och utbildningsprogrammen väl genomtänkta. Lärarkapaciteten är mycket god med många disputerade, forskningsaktiva, engagerade lärare med god ämnesmässig täckning och pedagogisk erfarenhet. Flera av lärarna i den fasta staben har dessutom tidigare erfarenhet av praktiskt miljöarbete från näringsliv och myndigheter. Programledning och lärare omprövar och vidareutvecklar ständigt utbildningsprogrammen och har ett mycket bra kvalitetssäkringssystem med fungerande rutiner för kursvärderingar, regelbundna egeninitierade utvärderingar och strategiska planer. Det finns goda rutiner för hantering av examensarbeten med en utformad mall för betygssättning. Examensarbeten skrivs alltid enskilt och det är ett krav att handledaren är disputerad. Examensarbetena ger intryck av ett levande samarbete mellan universitet och det omgivande samhället och ger även en bra grund för forskarutbildning. Det är positivt med den nystartade miljövetenskapliga temaserie som löper som en strimma genom terminerna och är tillgängligt för alla studenter. Detta skulle med fördel kunna utvecklas ännu mer.”
Rapporten i sin helthet:
http://www.hsv.se/sv/CollectionServlet?view=0&page_id=1708&expand_tree=69
Pressmeddelandet kan även läsas här:
http://www.science.gu.se/press/2003/utvarderingmiljo.shtml
För ytterligare information:
Håkan Eggert
Studierektor – Samhällsvetenskapligt miljövetarprogram
Telefon: 031-773 4175
Mobil: 0705-243610
Gunnar Köhlin
Programordförande – Samhällsvetenskaplig miljövetarprogram
Telefon: 031-773 1326
Mobil: 0705-35 05 08
Göran Wallin
Studierektor – Miljövetenskapligt program
Telefon: 070-582 11 55
Kontaktinformation
Tanja Thompson
Informatör
Göteborgs universtitet
Fakultetskansliet för naturvetenskap
Box 460, 405 30 Göteborg
Telefon: 031-773 4857
E-post: tanja.thompson@science.gu.se
Hur ska barn som växer upp i ett samhälle präglat av konsumtion, själva bli kompetenta och medvetna konsumenter? Det är komplicerat att vara konsument idag med mängder av produkter och reklamkampanjer som gör allt för att attrahera köpare, inte minst den viktiga målgruppen barn. För att klara av rollen som konsument måste nya metoder för skydd av barn tas fram, säger Jesper Olesen och menar att det inte finns någon mening med att värja barn mot konsumtion.
– Barn lever redan i ett konsumtionssamhälle och har länge levt i ett materiellt samhälle, nu är de också viktiga aktörer som konsumenter, menar Jesper Olesen.
Jesper Olesen har forskat kring barn som konsumenter och med hjälp av intervjuer med barn från de nordiska länderna har han sökt fördjupa kunskapen om hur barn blir och uppträder som konsumenter. I fokus har användandet av mobiltelefoner stått. Anledningarna till att mobiltelefonen fått utgöra diskussionsunderlag är flera, inte minst för att intresset för produkten är stort bland barn.
– Barn är ett viktigt segment för mobiltillverkarna, säger Jesper Olesen, och menar att mobiltelefoner konkurrerar med stil, ekonomi och teknik och att funktionerna är flera, både materiella och symboliska.
Jesper Olesen betonar att det numera inte bara är vuxna som bestämmer vilka produkter som bäst tillfredsställer barns behov. Barn förväntas delta i utformningen av barndomen som konsumenter. Producenterna vänder sig idag direkt till barn och marknadsföringen är anpassad för att tilltala de yngre konsumenterna. Det medför att barnens roll som konsumenter förändras. Detta i sin tur ställer högre krav på en dialog om konsumtion, menar Jesper Olesen och efterlyser en normativ etik för att skilja god och dålig konsumtion åt.
– Barns konsumtion av mobiltelefoner är inte enbart ett isolerat barnkulturfenomen, längtan efter en mobiltelefon blir till i ett komplext samspel mellan barn, vuxna och marknaden, säger Jesper Olesen i sin rapport Alternative modeller for forbrugerbeskyttelse av børn.
Inbjudan till seminarium
Centrum för Konsumentvetenskap, CFK inbjuder till seminarium där CFK:s gästforskare Jesper Olesen berättar om sin rapport ”Alternative modeller for forbrugerbeskyttelse av børn”.
Tid: Torsdag 6 mars kl. 13.15 – 15.00 Lokal: E 45, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, Vasagatan 1. Seminariet hålls på engelska. Välkommen!
Rapporten i sin helhet kommer att finnas tillgänglig för nedladdning i Pdf-format på Centrum för Konsumentvetenskaps hemsida. www.cfk.gu.se den 5/3. CFK bildades i april 2001 av Göteborgs universitet och Chalmers tekniska högskola och är placerat vid Gothenburg Research Institute (GRI), Handelshögskolan vid Göteborgs universitet. CFK är ett nationellt forskningscentrum med stöd från regeringen.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Jesper Olesen, fil.dr, lif@post.tele.dk
Karin M Ekström, Föreståndare CFK, 031-773 14 80, karin.ekstrom@cfk.gu.se
Johanna Ödman, Informatör CFK, 031-773 58 71, johanna.odman@cfk.gu.se
Målet är att svenskt utvecklingssamarbete strategiskt och samlat ska arbeta med biologisk mångfald utifrån behoven för en hållbar utveckling med fattigdomsinriktning.
– Genom det Internationella Programmet för Biologisk Mångfald tar det svenska
biståndet – och därmed vi alla – ytterligare ett steg framåt för att hantera morgondagens ödesfrågor, säger Mats Segnestam, chef vid Sidas miljöpolicyenhet.
Välkommen att vara med vid invigningen av samarbetet!
Tid: fredagen den 7 mars kl 10.30
Plats: Centrum för biologisk mångfald, CBM, SLU, Program:
10.30 Ann-Christin Bylund, rektor vid SLU
10.40 Lena Marcusson, prorektor vid Uppsala universitet
10.45 Mats Segnestam, chef vid Sidas miljöpolicyenhet
10.55-11.05 Urban Emanuelsson, Föreståndare vid CBM
11.15-11.30 Biologisk mångfald i svenskt utvecklingssamarbete:
presentation av SwedBios verksamhet, Maria Berlekom, verksamhetsledare, samt medarbetarna i det nya programmet, Karin Gerhardt och Marie Byström
Kontaktinformation
Maria Berlekom, verksamhetsledare, tel 018-67 2768, 070-582 5834
Mikael Propst, SLU, 018-67 14 13
