EU utökas med fler medlemsstater och den europeiska integrationen tilltar. I dessa processer är de lokala och regionala nivåerna betydelsefulla. Det blir därför allt viktigare att förstå vilka förutsättningar dessa har i andra europeiska stater. Vilka skillnader finns mellan olika stater och vilka är beröringspunkterna? Boken är med avsikt skriven så att den ska vara begriplig för en rad olika målgrupper.
– Kommunsystem i Europa vänder sig till studenter, politiker, tjänstemän och andra praktiker som kan vara intresserade av att få ett nytt perspektiv på svenska kommuner, säger Lidström.
Den första delen av boken består av en genomgång av de 37 staternas kommunalsystem. Här diskuteras struktur, kommunernas uppgifter, demokratifrågor, finansiering och utvecklingstendenser. Bokens senare del är jämförande. Likheter och skillnader lyfts fram och mönster diskuteras. Kommunsystem i Europa ger en aktuell och bred översikt över kommuners och regioners villkor i dagens Europa.
Kommunsystem i Europa utgör en andra, kraftigt reviderad och expanderad upplaga. Sju nya stater har tillkommit och de diskuterande och analyserande avsnitten har utvecklats.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Anders Lidström, statsvetenskapliga institutionen, Umeå universitet.
Tel: 090/786 61 81 eller: anders.lidstrom@pol.umu.se
Mobil: 070/691 32 99
I Sverige drabbas ca 7 barn varje år av njursvikt som är så svår att dialys eller njurtransplantation krävs. På Pediatriskt Transplantationscentrum vid Huddinge Universitetssjukhus har dessa behandlingsformer använts även till mycket små barn sedan ca 20 år tillbaka. Behandlingsresultaten presenteras nu i en ny avhandling från institutionen för klinisk vetenskap och centrum för kirurgisk vetenskap vid Karolinska Institutet.
Resultaten är positiva och visar att både patientöverlevnad och njuröverlevnad är goda, samt att långtidskomplikationer ofta är få och lindriga. En orsak till de lyckade resultaten är den stora andelen levande donatorer, hela 72 procent, säger Märta Englund, författare till avhandlingen.
I sina studier visar hon att patientöverlevnad och njuröverlevnad var 89 respektive 66 procent 10 år efter transplantation. De barn som avled hade svåra infektioner eller var i mycket dåligt tillstånd redan när de kom för transplantation. Märta Englund visar också i sin avhandling att de njurtransplanterade barnens tillväxt förbättrades.
Barn som drabbats av njursvikt växer ofta långsammare än friska barn. Men efter transplantation kunde vi se en tillväxtspurt. Efter fem år var endast 15 procent av barnen något kortare än normalt för sin ålder. Det ska jämföras med 58 procent vid tiden för transplantation, säger hon.
Studierna är gjorda på 53 barn som fick sin första njure under åren 1981-1991, och som följts fram till 2001. Barnens åldrar var vid första transplantationen mellan 5 månader och 15 år.
Avhandlingens titel:
Long-term outcome of Renal Transplantation in Childhood
Författare:
Märta Englund, Institutionen för klinisk vetenskap, (huvudtillhörighet, 75%) och Centrum för kirurgisk vetenskap, Karolinska Institutet, Tel 08-58581462,
e-post: marta.englund@klinvet.ki.se
Disputation:
Fredagen den 21 februari, 2003, kl 09.00, Rehabgatan 64 (plan 6),
Huddinge Universitetssjukhus,
När vi använder dubbdäck och kallstartar våra bilar i vintertid hamnar tonvis av föroreningar i snön. Vinterdäcken läcker ut oljor och organiska föreningar. Och ur avgasrören kommer stoft, bly, koppar och zink. Vägsaltet som sprids ackumuleras också i snön.
Idag tippar de flesta kommuner den bortplogade snön i vattnet eller på landdeponier. När snön sedan smälter får de omgivande biologiska systemen en koncentrerad dos av föroreningar. Men genom att frakta snö från trafikerade gator till en speciell deponi tror forskarna på avdelningen för VA-teknik på Luleå Tekniska Universitet att den okontrollerade spridningen av föroreningar kan minskas väsentligt:
– Tanken är att tippen för den smutsiga snön ska utformas med hänsyn till föroreningsinnehållet och att smältvattnet ska renas på ett tillräckligt sätt, berättar Karin Reinosdotter.
Förhållandevis ren snö, från vägar med mindre trafik, ska däremot kunna omhändertas direkt vid lokala deponier. Då blir också transportsträckorna korta.
Kontaktinformation
Mer information:
Anneli Megner, pressansvarig Formas, 08-7754009, 073-6423288, anneli.megner@formas.se
Karin Reinosdotter, doktorand avd för VA-teknik, LTU, 0920-492426, kare@luth.se
– Sverige och Finland är Europas viktigaste skogsnationer. Genom att satsa på nordisk samverkan inom ett område där båda länderna har vetenskaplig excellence hoppas vi kunna stärka träråvarans ställning som ekologiskt hållbart material. Satsningen kan också leda till utökat samarbete inom forskning och innovation i ett bredare EU-perspektiv, säger Lisa Sennerby Forsse, Formas huvudsekreterare.
Bakom ”Wood Material Science”-programmet står förutom Formas även Finlands Akademi, det finska Jord- och skogsbruksministeriet och finska Teknologiska utvecklingscentralen (TEKES). Totalt kommer motsvarande ungefär 35 miljoner kronor att delas ut till åtta svensk-finska forskningsprojekt* under en första etapp. Projekten fokuserar på forskning om råvaruegenskaperna hos trä och hur de kan förbättras.
Urban Nilsson och Sune Linder på SLU i Alnarp och deras medforskare på Skogsforskningsinstitutet i Finland ska ta reda på hur bland annat gallring påverkar virkeskvaliteten. En stark gallring ger en plötsligt ökad tillväxt hos de träd som står kvar. Forskarnas hypotes är att det kan leda till försämrad kvalitet för virke som ska användas till byggnadsändamål.
– Hittills har det bedrivits lite forskning om hur skogsskötsel påverkar virkeskvaliteten. Därför känns detta samarbetsprojekt extra spännande, säger Urban Nilsson.
Björn Sundberg på SLU i Umeå, Hannele Tuominen på Umeå universitet och deras finska kollega på Åbo universitet kommer att studera de mekanismer som styr vedens bildning. När det blåser stimuleras trädens diametertillväxt och vedfibrernas egenskaper förändras. Forskarna planerar nu att kartlägga de gener och signalsubstanser som retas då träden svajar. Växthormonet etylen är en viktig faktor som induceras av vindpåverkan och stimulerar tillväxt, och man är särskilt intresserad av hur denna mekanism fungerar.
– Möjligheten att samarbeta på detta sätt med våra finska kollegor kompletterar vår kompetensprofil och förbättrar möjligheterna till framgångsrik forskning, säger Björn Sundberg.
*Formas har beviljat stöd till 7 samarbetsprojekt, som inkluderar 10 olika delprojekt vid SLU, SkogForsk, Luleå tekniska universitet, Karlstad universitet, Umeå universitet respektive STFI. Läs hela listan på www.formas.se/docs/Pressmeddelanden/listaWMS.pdf
Kontaktinformation
Mer information:
Anneli Megner, pressansvarig Formas, 08-7754009, 073-6423288, anneli.megner@formas.se
Boel Åström, forskningssekreterare Formas, 08-7754051, boel.astrom@formas.se
Hans-Örjan Nohrstedt, programchef Formas, 08-7754016, hans-orjan.nohrstedt@formas.se
Urban Nilsson, professor i skogsskötsel vid SLU Alnarp, 070-3465192
Björn Sundberg, professor, SLU Umeå, 090-7866303, bjorn.sundberg@genfys.slu.se
I november, då Formas hade sin stora årliga anslagsutdelning, blev många skogsforskare besvikna eftersom anslagen till Gremmeniella-forskningen blev mindre än förväntat. Det programförslag som SLU lämnat in utgjorde inte tillräckligt underlag för behandling och beslut.
– Det är glädjande att forskarna nu kan få möjlighet att samla in viktiga data från den pågående svampepidemin. Beslutet om akutbidrag löser inte det långsiktiga forskningsbehovet, men det akuta behovet av datainsamling och dokumentation är tillgodosett. För framtiden hoppas vi att även skogsnäringen känner ansvar för att medverka till att stödja forskning som kan ge en ökad förståelse för skogsskador, säger Formas huvudsekreterare Lisa Sennerby Forsse.
Den forskning som nu fått bidrag kommer att rikta sig mot att följa Gremeniella-skadornas fortsatta utveckling och undersöka vilka orsaker som ligger bakom epidemins uppträdande. Forskarna vill bland annat ta reda på hur faktorer som temperatur och fuktighet påverkat svampangreppen.
Kontaktinformation
Mer information:
Anneli Megner, pressansvarig Formas, 08-7754009, 073-6423288, anneli.megner@formas.se
Boel Åström, forskningssekreterare Formas, 08-7754051, boel.astrom@formas.se
Lisa Sennerby Forsse, huvudsekreterare Formas, 08-7754058, lisa.sennerby.forsse@formas.se
Stroke orsakas i regel av en blodpropp i ett hjärnans kärl med celldöd som följd. Hjärncellerna vid stroke utsätts kraftigt minskat blodflöde och därmed brist på syre och socker vilket medför celldöd till följd av nekros eller s.k. programmerad celldöd, apoptos. I Xiao-Leis avhandling studerades fördelningen mellan dessa typer av celldöd och deras konsekvenser.
Resultaten visar bl.a. att celler med apoptos dyker upp tidigare (inom 24 timmar efter skadan) än nekrotiska celler och dröjer kvar lika länge (upp till 72 timmar). Det var vanligast med samtidig apoptos och nekros i hjärnområden med starkt nedsatt blodflöde. I avhandlingen studeras också effekterna på molekylärnivå av proteinerna Bcl-w och Bcl-2, som motverkar apoptos och som också fanns i högre nivåer efter en lindrigare stroke. På motsvarande sätt noterades lägre utsläpp av apoptosfaktorn Smac/DIABLO från mitokondrierna vid en lindrigare skada. Den här regleringen på molekylär nivå kan vara avgörande för graden av celldöd vid stroke genom att förhållandet mellan mängden Bcl-w och Bcl-2 kontra det apoptosframkallande proteinet Bax styr mängden frigjort Smac/DIABLO.
Avhandlingen läggs fram vid Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, medicin, Umeå universitet, och har titeln ”Apoptotic and necrotic cell death after photothrombotiv ring stroke – characterization of a stroke model and its morphological and molecular consequences”.
Disputationen äger rum kl 13.00 i Sal B, 9 tr., Tandläkarhögskolan.
Fakultetsoppponent är docent Klas Blomgren, Inst. för fysiologi och farmakologi, Göteborgs universitet.
Kontaktinformation
Xiao-Lei Hu finns vid enheten för medicin, tel. 090-785 1326, e-post xiaolei.hu@medicin.umu.se
Flera tidigare studier pekar på att arbetsmarknadspolitiska program minskade chansen att få jobb under tidigt 1990-tal. Den nya undersökningen visar att programmen även hade negativa konsekvenser för ett annat mål för politiken: den geografiska rörligheten minskade efter deltagande i ett program.
Bakgrund
Ett av de ursprungliga motiven till att införa en aktiv arbetsmarknadspolitik var att stimulera geografisk och yrkesmässig rörlighet. Stukturomvandlingen på arbetsmarknaden skulle underlättas med rörlighetsstimulerande program som flyttbidrag och arbetsmarknadsutbildning.
Resultat och metod
I studien undersöks arbetsmarknadsutbildning och program som subventionerar sysselsättning separat. Undersökningen baseras på de individer som blev arbetslösa under 1993 och dessa individer följs i upp till fem år efter arbetslöshetsinträdet.
Flera studier av effekten av arbetsmarknadspolitiska program kommer till slutsatsen att deltagande minskade chansen att få jobb under tidigt 1990-tal. Vi visar att detta resultat även gäller för flyttar till jobb. Sannolikheten att flytta till jobb var ungefär 60 procent lägre för programdeltagare i relation till jämförbara icke-deltagare. Effekten av deltagande var i stort sett lika för arbetsmarknadsutbildning och subventionerad sysselsättning.
Rapporten visar även att chansen att få jobb i hemmaregionen och chansen att få jobb utanför hemmaregionen påverkades i lika stor utsträckning. Inriktningen på sökaktiviteten förändrades alltså inte av programdeltagande.
Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta Peter Fredriksson (tel: 018-471 70 95, e-post: peter.fredriksson@ifau.uu.se ) eller Per Johansson (tel: 018-471 70 86, e-post: per.johansson@ifau.uu.se).
Lördagen den 8 mars disputerar Olof Sundin vid Göteborgs universitet. I sin avhandling har han undersökt fackinformation (exempelvis facklitteratur och bibliografiska databaser) och påvisar dess sociala betydelser i sjuksköterskors yrkespraktik. Därmed skiljer sig studien från annan forskning på området som främst ser fackinformation som ett rationellt underlag för beslutsfattande.
I sitt arbete har han intervjuat specialistsjuksköterskor med ansvar för utvecklingsfrågor, så kallade avdelningslärare, och undersökt deras erfarenheter och förhållningssätt till informationssökning och informationsanvändning. Intervjuerna har analyserats mot bakgrund av hur man ser på betydelsen av fackinformation i sjuksköterskeprofessionens facklitteratur.
Olof Sundin visar hur sjuksköterskors fackinformation bidrar till att etablera en förändrad yrkesidentitet. I denna yrkesidentitet ges sjuksköterskornas sökning och användning av fackinformation en viktig roll. I en medicinskt dominerad sjukvård visar det sig vara svårt för den nya, mer omvårdnadsorienterade, yrkesidentitetens normer och värderingar kring fackinformation att få utrymme. Avhandlingen visar hur sjuksköterskors utvecklar informationsstrategier för att påverka omgivningen i en riktning som stämmer överens med den nya yrkesidentiteten. Informationssökning och informationsanvändning är med andra ord viktiga instrument för maktutövande och främjande av professionella intressen.
Olof Sundin är verksam som lärare och forskare vid Institutionen Biblioteks- och informationsvetenskap/Bibliotekshögskolan vid Högskolan i Borås och Göteborgs universitet. Yrkesidentiteter och informationsstrategier är hans doktorsavhandling.
Vill du beställa avhandlingen, kontakta Carina Waldén:
Tel. 033-164059
e-post carina.walden@hb.se
Avhandlingens titel: Informationsstrategier och yrkesidentiteter. En studie av sjuksköterskors relation till fackinformation vid arbetsplatsen
Avhandlingsförfattare: Olof Sundin, tel. 031-13 24 48 (bost.), 033-17 47 89 (arb.)
e-post: olof.sundin@hb.se
Fakultetsopponentens namn: Fil. dr Marianne Wikgren, Åbo Akademi
Tid och plats för disputation: Lördagen den 8 mars 2003, kl. 10.00, sal C 203, Högskolan i Borås, Allégatan 1, Borås
Kontaktinformation
Svenbo Johansson, avdelningsdirektör
Samhällsvetenskapliga fakultetskansliet, Göteborgs universitet
Besöksadress: Skanstorget 18
Postadress: Box 720, 405 30 Göteborg
tel. : +46 (0)31 7731022
fax: +46 (0)31 7731940
e-post: Svenbo.Johansson@samfak.gu.se
Syftet med avhandlingen har varit att studera om och hur professionella inom så olika områden som medicin, förskola och skola utvecklar kompetens genom fokussamtal om läs- och skrivsvårigheter/dyslexi.
– Jag har intresse av att veta hur yrkesgrupper kommunicerar sin kompetens i samhället. Mitt intresse beror på att jag som utbildare möter studenter, kollegor och föräldrar som undrar hur yrkeskunnande når elever med läs- och skrivsvårigheter/dyslexi, säger Lena Geijer.
Lena Geijer har gjort ett 40-tal intervjuer med yrkesföreträdare för vård, förskola och skola i fokussamtal, dvs. gruppsamtal där olika parter kommer till tals. I samtalen fokuserar parterna på en gemensam fråga om t.ex. läs- och skrivsvårigheter/dyslexi.
Lena Geijer visar i sin avhandling att gruppsamtal mellan företrädare för olika yrken leder till en förändrad syn på kompetens. Genom samverkan med andra discipliner utvecklar professionella yrkesutövare en fördjupad förståelse och vilja till omdefinition av tidigare handlingar. Man börjar tala med varandra på ett annat och bättre sätt. Avhandlingen visar att när de professionella yrkesutövarna ser konsekvenserna av den transprofessionella kommunikationen via fokussamtal, dokumenterar man lärande som leder till kompetensfördjupning och ändrar verksamheter.
– Vi får ut för lite av vår kompetens därför att vi inte sätter ihop den till en helhet, säger hon och hoppas att hennes avhandling kommer att användas för kompetensutveckling i organisationer, i skolan, i lärarutbildningen och näringslivet.
Doktorsavhandlingens titel: Samtal för samverkan. En studie av transprofessionell kommunikation och kompetensutveckling om läs- och skrivsvårigheter/dyslexi
Disputationen äger rum fredag 21 februari kl. 13.00 i Aula Konradsberg, Lärarhögskolan, Konradsbergsatan 7A. Opponent är professor Mikael Alexanderson, Luleå tekniska universitet.
Lena Geijer kan nås på tfn 08 737 98 59, eller e-post lena.geijer@lhs.se
”Varför blir vissa forskningsenheter mer framgångsrika än andra?” Denna frågeställning utgjorde ett
avstamp för de studier som syftade till att bringa klarhet i frågan. Studierna genomfördes huvudsakligen på ett par tekniska högskolor, Chalmers Tekniska Högskola i Göteborg och Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm och fokuserades således på forskningsverksamhet inom teknik och naturvetenskap. De fyra studier det kom att bli frågan om, genomfördes med hjälp av intervjuer och skriftliga enkäter.
Då det gäller de erhållna resultaten kan man inledningsvis konstatera att det är svårt att på ett entydigt sätt sortera ut framgångsrika respektive mindre framgångsrika enheter eftersom forskningsenheterna kunde vara olika framgångsrika beroende på vilka mätkriterier man utgick ifrån. T ex innebär ett stort antal publicerade artiklar inte med automatik en högkvalitativ forskning. Kvantitet och kvalitet behöver således inte gå hand i hand.
Sammantaget pekade dock resultaten från de olika studierna på ett antal faktorer som skapade en god jordmån för forskning. Till dessa hörde olika individanknutna aspekter såsom hög vetenskaplig
kompetens, stort engagemang och bra självförtroende. Forskningsledaren utgjorde en betydelsefull komponent i sammanhanget och förutom den mer eller mindre givna faktorn vetenskaplig kompetens var det viktigt att denne lade ner sin själ i verksamheten, var tydlig och auktoritativ i sin ledningsutövning men också dynamisk och förändringsbenägen. Andra viktiga egenskaper och förmågor som visade sig vara knutna till ett framgångsrikt ledarskap var ett stort självförtroende, en extrovert läggning och förmågan att marknadsföra den forskning som bedrevs inom den egna enheten. Vidare framkom det att det psykosociala klimatet inom framgångsrika enheter bland annat karaktäriserades av kollegial gemenskap, öppenhet, kreativitet och frihetliga arbetsvillkor. Slutligen var det viktigt att det fanns stora möjligheter att delta i olika former av vetenskapliga utbyten och debatter.
Avhandlingens titel: Psykosocial forskningsmiljö och vetenskaplig produktivitet
Avhandlingsförfattare: Lennart Widenberg, tel. 031-14 33 08 (bost)
e-post: lennartwidenberg@hotmail.com
Fakultetsopponentens namn: Professor Jan Holmer, Göteborgs universitet
Tid och plats för disputation: Fredagen den 28 februari 2003, kl. 10.00, sal F1, psykologiska institutionen, Haraldsgatan 1, Göteborg
Kontaktinformation
–
Svenbo Johansson, avdelningsdirektör
Samhällsvetenskapliga fakultetskansliet, Göteborgs universitet
Besöksadress: Skanstorget 18
Postadress: Box 720, 405 30 Göteborg
tel. : +46 (0)31 7731022
fax: +46 (0)31 7731940
e-post: Svenbo.Johansson@samfak.gu.se
Ruggning, då fåglar byter ut sina vingpennor, borde innebära en uppenbar risk för fåglar då den under ruggningen resulterande minskningen av vingyta bör försämra deras flygförmåga. Men, pilfinkars flyktförmåga visade sig förvånansvärt nog inte försämras under ruggningen, vilket antyder att de kan kompensera fysiologiskt för den minskning av vingyta som orsakas av ruggningen. I ett experiment påvisades också fåglarnas kompensatoriska förmåga genom att pilfinkar som utsattes för simulerad ruggning minskade sin kroppsvikt samtidigt som de byggde en större flygmuskulatur. En annan påverkande faktor är storleken på den grupp de lever i. Större grupper är generellt säkrare att leva i och pilfinkarna visade sig också reglera sin kroppsvikt och flygmuskulatur utifrån gruppens storlek. Fåglarna hade alltså större reserver när de var trygga i en stor grupp, men minskade sina reserver när gruppen var liten och risken att bli tagen av ett rovdjur större.
Fåglar reglerar också sin kropp noggrant under flyttningen i förhållande till en skiftande miljö. Många flyttfåglars färd avbryts av hav och öken och för att kunna passera dessa barriärer måste de ackumulera stora mängder energi. Men att bära på stora energireserver har sina baksidor, en tyngre kropp är dyrare i drift och ökar risken att bli tagen av rovdjur, vilket gör att fåglar sällan lägger på sig extrema mängder energi. Näktergalar flyttar från Sverige via norra Egypten över Sahara. Hur kan en oerfaren fågel, som flyttar ensam på natten, veta på förhand att de står inför en vidsträckt öken och därmed är tvungen att ackumulera väldiga energireserver för att kunna korsa denna barriär? För att svara på detta utförde Johan Lind och kollegor vid Stockholms universitet och Naturhistoriska Riksmuseet, experiment med näktergalar. Fåglar sattes i burar i Sverige och fick uppleva en simulerad flyttning, från Sverige ner till den norra randen av Sahara, med hjälp av ett artificiellt magnetiskt fält. I jämförelse med kontrollfåglar ackumulerade fåglarna som upplevt en magnetisk flyttning större reserver än kontrollfåglarna. Detta visar, för första gången, att fåglar kan använda sig av det geomagnetiska fältet när de ackumulerar sitt flygbränsle.
Vikten av att kunna flyga bra, billigt och säkert samt den långa tidsperiod under vilken fåglar flugit omkring på jorden är en av anledningarna till att vi finner en så finstämd reglering av fåglars vikt.
Doktorsavhandlingens titel: Adaptive body regulation in the life history of birds
Disputationen äger rum fredag 28 februari kl. 10.00 i Sal G, Arrheniuslaboratorierna, Frescati, Svante Arrhenius väg 16. Opponent är Doktor Theunis Piersma, Universitetet i Groningen, Nederländerna.
Johan Lind kan nås på telefon 08-16 40 52 (Zoologiska Iistitutionen, Stockholms universitet, 106 91 Stockholm), e-post Johan.Lind@zoologi.su.se
En nerv kan gå av genom kross-, skär- och slitskador i samband med t ex trafikolyckor, arbetsplatsolyckor och komplicerade förlossningar. Om det går försöker kirurgerna sy ihop de avskurna nervänderna, men ibland har det gått så lång tid sedan skadan att nervändarna hunnit dra ihop sig och förkortas alltför mycket, eller också är nervändarna alltför söndertrasade. Då tar man i stället en nerv från en annan del av patientens kropp, oftast en liten känselnerv.
– Följden blir brist på känsel i det område som nerven tagits från. Ofta blir ärret på denna plats också fullt av nya, felväxande nervtrådar och därför smärtsamt.
– Ett annat problem är att den transplanterade nerven kan vara tunnare än den som den ska ersätta, eftersom man ju inte vill offra en stor nerv från något annat håll. Detta ökar risken för felkopplingar. Det kan till exempel kännas i tummen när man rör vid patientens pekfinger, eller tvärtom, säger Jerker Brandt på handkirurgen i Malmö.
Jerker Brandt har nyligen doktorerat på en avhandling om ett möjligt alternativ till nervtransplantat. Han har provat att använda en bit av en sena, som kavlats ut till ett membran och vikts ihop till ett tunt rör. Senan har också försetts med så kallade Schwannceller. Det är en typ av celler som fungerar som hölje kring nervtrådarna och som har en nyckelfunktion i samband med läkningen av skadade nervtrådar.
Att odla upp tillräckligt med Schwannceller från en skadad patient skulle dock ta flera veckor, alldeles för lång tid i det här sammanhanget. Jerker Brandt har i stället använt en ny metod kallad snabbdissociation, där cellerna sållas fram med hjälp av enzymer. Metoden har utvecklats av professor Martin Kanjes grupp på zoofysiologen i Lund, som har ett nära samarbete med handkirurgerna i Malmö.
Kanjes forskargrupp studerar nu om ett silikonrör fyllt med Schwannceller skulle kunna användas som transplantat, och fungera som en stomme där avskurna nervtrådar kan växa in och reparera sig själva. Jerker Brandt ska för sin del se om en nerv från en annan individ kan behandlas för att inte ge några negativa immunförsvarsreaktioner och sedan fyllas med patientens egna Schwannceller. Han kommer att arbeta med försöksdjur, men i en mänsklig tillämpning skulle det handla om nerver från avlidna donatorer.
Jerker Brandt träffas på tel 040-33 10 00 eller 0706-72 04 55, e-post jerker.brandt@hand.mas.lu.se. En schematisk skiss över en sentransplantation finns tillgänglig.
Högpresterande datorsystem blir allt viktigare, efter hand som datorer används i alltmer komplexa sammanhang inom fysik, kemi, meteorologi, mekanik, medicin med mera. Exempel på tillämpningar inom dessa områden är förbränningsteknik för motorer, klimatmodeller, deformering av plaster, vindtunnelsimuleringar och experimentell biologi.
Artikeln kommer att presenteras på konferensen i april i Nice, Frankrike.
– Det är en mycket prestigefylld utmärkelse, en milstolpe i en forskares karriär, säger Håkan Sundell.
Philippas Tsigas (till vänster) och Håkan Sundell framför den superdator på Chalmers som används i deras forskningsarbete.
Philippas Tsigas och Håkan Sundell har uppfunnit en metod för att, på ett mycket effektivt sätt, konstruera en synkroniseringsmekanism som liknar den som finns till exempel i kösystemet i banken. Denna mekanism används i många högpresterande datorsystem och har stor inverkan på deras prestanda. Den ökade effektiviteten beror på en innovativ design som tillåter de parallella processorerna att köra kösystemet själva, istället för att vänta medan de köar. Den nya ”väntefria” tekniken är lätt att införliva i olika högpresterande datorsystem och väntas få stor betydelse, till exempel inom bioinformatik för studier av DNA och proteinsekvenser, vid simulering av krocktester i bilindustrin, vid design av flygplan, i miljöer för virtuell verklighet och modellering samt förutsägelser av väder.
– Tidigare typiska synkroniseringsmekanismer för högpresterande databehandling tillät inte mycket parallellism. Med denna ”väntefria” teknik kan parallellismen utnyttjas även i synkroniseringsfasen av högpresterande databehandling, tror Philippas Tsigas.
Av de 402 forskningsartiklar som var inskickade till IEEE’s konferens 2003, har 124 blivit utvalda för presentation i Nice. Pris delades ut för den bästa forskningsartikeln i vart och ett av de fyra konferensområdena: algoritmer, applikationer, arkitektur och mjukvara. Artikeln av Håkan Sundell och Philippas Tsigas har fått priset för bästa forskningsartikel inom området algoritmer.
Kontaktinformation
Mer information:
Philippas Tsigas, Datavetenskap, Chalmers, tel: 031-772 5409,
e-post: tsigas@cs.chalmers.se
Håkan Sundell, Datavetenskap, Chalmers, tel: 031-772 1053,
e-post: phs@cs.chalmers.se
Programmet för konferensen finns på http://www.ipdps.org/ipdps2003/2003_program.html
Vår hörsel försämras naturligt med åldern, men utsätts vi för buller kan
hörseln bli än mer försämrad. För att bedöma om hörselskador orsakats av
buller i arbetslivet eller beror på normalt åldrande, krävs ett bra
referensmaterial. Det har, märkligt nog, hittills inte funnits några
referensdata som utgår från vanliga svenska förhållanden. Men nu finns det.
Magnus Johansson, forskare på avd. för teknisk audiologi vid Institutionen
för nervsystem och rörelseorgan, Hälsouniversitetet i Linköping, har ägnat
sitt avhandlingsarbete till att få fram ett lämpligt referensmaterial. Idag
finns det tillgängligt på Arbetsmiljöverkets
hemsida,www.av.se/publikationer/bocker/fysiskt/h293.shtm
Magnus Johansson har undersökt hörselförmågan hos en normalgrupp om 600
personer som inte utsatts för skadligt yrkesbuller och presenterar i
avhandlingen data för män och kvinnor i olika åldrar.
ˆ Generellt visar det sig att hörseln försämras efter 50 och att män hör
sämre än kvinnor, säger Magnus Johansson.
Hos normalgruppen hade 21 procent av kvinnorna och 25 procent av männen
någon grad av hörselnedsättning. 9 procent av kvinnorna respektive 18
procent av männen svarade att de hade tinnitus.
Och i åldersgruppen 60-69 år hade 64 procent av männen nedsatt hörsel mot
51 procent av kvinnorna.
Resultatet visar också att många väntar för länge innan de söker hjälp för
dålig hörsel. 7,7 procent skulle ha nytta av en hörapparat, men bara 2,4
procent har fått apparater utprovade.
En av doktorsavhandlingens fyra delstudier behandlar undersökningar av
hörseln hos bullerutsatta verkstads- och industriarbetare. Utvecklingen
från 70- till 90-talet är positiv med allt färre hörselskadade,
ˆ Under 70-talet var ca 37% av männen mellan 30 och 39 år klassade som
normalhörande inom verkstadsindustrin. Under 90-talet var motsvarande
siffra 66%. Om de inte hade varit utsatta för yrkesbuller skulle man
förvänta sig över 80% normalhörande. Motsvarande trend syns även för andra
åldersgrupper, säger Magnus Johansson.
Magnus Johansson doktorerar den 28 februari. Avhandlingen heter ”On noise
and hearing loss. Prevalence and reference data.” Opponent är professor
Einar Laukli, Universitetssykehuset Nord-Norge.
Kontaktinformation
Magnus Johansson kan nås på
telefon 013-22 12 94, 070-482 86 45 eller e-post magnus.johansson@inr.liu.se
Det visar arbetsterapeuten Barbro Krevers i sin avhandling i ämnet
vårdvetenskap.
Hon har i fyra delstudier studerat hur äldre patienter och anhöriga upplever
kontakten med sjukhusvården.
– Att mäta patienters upplevelse av vård är inte enkelt. Ett vanligt resultat i olika undersökningar är att 80 procent av dem är nöjda. Men det
resultatet ger inte så mycket information och kan lura oss att tro att allt är bra, säger Barbro Krevers.
Med hjälp av intervjuer med 14 patienter och tio anhöriga har hon därför arbetat fram en modell för hur vårdpersonalen ska kunna förstå patienters upplevelse av den vård de får på sjukhuset.
Resultaten av intervjuerna visar att patienternas tidigare erfarenhet av
sjukhusvård spelar roll för hur förväntningarna på vården är. Likaså har
patienternas individuella syn på sin hälsa/sjukdom och förväntan på hur den
ska utvecklas en stor betydelse för hur de upplever vården.
– Även deras syn på sig själva påverkar upplevelsen, säger Barbro Krevers.
Hennes resultat i en större studie visar att de patienter som inte hade tidigare erfarenhet av sjukhusvård, som förväntade sig en negativ hälsoutveckling efter utskrivning och som skattade sin livssituation som
sämre, också hade en lägre skattning av i vilken grad vården hade uppfyllt
deras behov. De var alltså överlag mer kritiska till vården.
För de patienter som hade tidigare erfarenhet av sjukhusvård och som hade en mer positiv syn både på sin hälsoutveckling och på sin livssituation, var resultatet det omvända. De var generellt sett mer positiva till den vård de hade fått.
Resultaten visar även att patientgrupper har olika behov under vårdprocessens olika faser. Den teoretiska modell Barbro Krevers arbetat fram ska underlätta för vårdpersonalen att få fram dessa mönster bland patienterna redan vid inskrivningen, så att vården i tid ska kunna möta deras individuella behov.
ˆ Det behövs lärande och kontinuerlig kvalitetsförbättring i vården. Genom
att ta reda på vilka tidigare erfarenheter patienten har och vilken
hälsoförväntan som finns, kan man därmed också få fram att olika patientgrupper har olika förväntningar och behov av vården. När man vet det
är det också lättare för vårdpersonalen att se till att de behoven uppfylls.
Patienternas behov kan exempelvis handla om hur de blir introducerade på
vårdavdelningen, vilka rutiner som finns, vilka effekter olika mediciner har och hur de förbereds för utskrivning.
Avhandlingen belyser även omständigheterna för anhörigas möjlighet att vara delaktiga i sjukhusvården.
Barbro Krevers är knuten till Institutionen för Hälsa och Samhälle och
disputerade den 7 februari. Avhandlingen heter ”Patient and relative
perspectives regarding quality in hospital care for older people ˆ Theory
and Methods”. Opponent var docent Britt-Inger Saveman vid Högskolan i
Kalmar.
Kontaktinformation
Barbro Krevers kan nås på e-post barbro.krevers@ihs.liu.se
Marie Jansson, som nyligen disputerat vid tema Hälsa och samhälle, har gått igenom alla offentliga utredningar sedan 40-talet som handlar om socialförsäkring, rehabilitering, arbetsliv, hushållsarbete och jämställdhet. Hon har statsvetenskaplig bakgrund och har gjort studien med hjälp av både traditionell politisk teori och feministisk teori.
Studien visar att den arbetsinriktade rehabiliteringen präglats av liknande problem ända sedan 40-talet. Ansvarsfrågor, samordningsproblem och resurser har utretts i åtminstone 60 år. Reformer och stora ekonomiska insatser har genomförts utan att i någon större omfattning ha utvärderats.
I de första utredningarna Marie Jansson har gått igenom är medborgaren man och kvinna. Allt arbete har ett värde, såväl hushållsarbete som förvärvsarbete. Arbetsfördelningen mellan kvinnor och män, i hemmet och på arbetsmarknaden var offentligt erkänd.
– Det förvånansvärda är att hushållsarbete betraktades som ett riktigt arbete, som det var viktigt att någon utförde, säger hon. Det arbete som kvinnor faktiskt utförde värdesattes, även om det inte ansågs vara självklart att det skulle utföras av just kvinnorna.
Som ett led i jämställdhetspolitiken blir kvinnor och män så småningom medborgare på lika villkor i socialförsäkringens regelverk. Från och med 60-talet är medborgaren en könsneutral individ med samma möjligheter och skyldigheter till förvärvsarbete. Men samtidigt som regelverken blev könsneutrala, bortsåg man från det faktum att vardagslivet ser olika ut för kvinnor och män.
– De könsneutrala regelverken tar enbart hänsyn till den offentliga sfären. Men i ett feministiskt perspektiv, som också tar hänsyn till vardagslivets realiteter med stora skillnader mellan kvinnor och män, är det tydligt att könsneutrala regelverk inte självklart leder till jämställdhet, säger Marie Jansson.
Hon konstaterar att rehabilitering enbart diskuteras i förhållande till förvärvsarbete, trots att kvinnors ansvar och vardagsarbete också leder till sjukdom. Hushållsarbete, med allt från städning till vård av barn, sjuka och gamla jämställs med fritidssysslor som medborgaren själv väljer om och när det ska utföras.
-Trots att välfärdsstaten är beroende av hushållsarbete värdesätts det inte, säger Marie Jansson. Man utgår från att vi väljer om vi ska laga mat, gå på friskis och svettis eller om vi ska jobba.
Avhandlingen heter Två kön eller inget alls. Politiska intentioner och vardagslivets realiteter i den arbetslivsinriktade rehabiliteringen. Opponent var professor Bjørn Hvinden, universitetet i Trondheim.
Kontaktinformation
Marie Jansson kan nås på tel 013 28 58 23 och e-post marja@ihs.liu.se.
