Endokrina tumörer är en grupp av hormonproducerande tumörer, som drabbar såväl yngre som äldre personer. Endokrina tumörer diagnosticeras ofta först när de har spritt sig (metastaserat) till lever, bukhåla eller
lymfkörtlar. Patienter med dessa tumörer kan få hormonella symptom såsom våldsamma attacker av kraftig rodnad, astmaliknande symptom, diarré och högersidigt hjärtfel. Det är viktigt med snabb och korrekt diagnos, för att kunna ge bästa möjliga behandling. För diagnos av endokrina tumörer
används antikroppar utvecklade mot unika beståndsdelar (vesikler) i tumörcellerna.

Vesikler och deras proteiner är karakteristiska för den vävnad som tumörerna utgår ifrån. I denna avhandling har hormonproducerande tumörer från mag-/tarmkanalen, undersökts med inriktning på vesikelproteiner.
Resultaten visar att vesikel-proteinerna SV2, NESP55 och VMAT finns i hormonproducerande tumörer, men ej i icke hormonproducerande tumörer. SV2-proteinet finns i alla typer av endokrina tumörer utgående från mag-tarmkanalen, och är därför en utmärkt markör för att identifiera
endokrina tumörer.

VMAT-proteinet i hormon-producerande tumörceller är av betydelse för upptagning av radioaktivt noradrenalin. Detta innebär att patienter med hormonproducerande tumörer som uttrycker VMAT kan behandlas med riktad strålterapi. Upptäckten av de nya vesikelproteinerna SV2, NESP55 och
VMAT ger möjlighet till snabbare diagnos av hormonproducerande tumörer ­
hos patienter vars tumör uttrycker VMAT ges möjlighet till tidig strålterapi.

Specialistläkare Anne-Marie Levin Jakobsen, tel 031-342 15 02, fax 031-82 71 94
e-post anne-marie.jakobsen@llcr.med.gu.se


Handledare: Professor Ola Nilsson, tel 031-342 28 29
Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Institutionen för laboratoriemedicin, Avdelningen för patologi
Avhandlingens titel: Vesicle Proteins as Markers for Neuroendocrine Tumours.
Avhandlingen är försvarad.

Kontaktinformation
Carina Elmäng, informatör
Sahlgrenska akademin
vid Göteborgs universitet
Box 400, 405 30 Göteborg
tel 031-773 35 77
mobil 0708-77 33 57

Vi exponeras ständigt för kemikalier, naturliga och kroppsfrämmande, på naturlig väg och utan att vi känner till det. Ett av flera ämnen som undersökts i Eden Tarekes avhandling är akrylamid. Redan tidigare hade det indikerats att låga halter akrylamid förekommer i vårt blod, men däremot visste man inte var akrylamiden kom ifrån. Eden Tareke undersökte om dieten kunde vara en källa och visade att akrylamid kunde bildas i relativt sett höga nivåer vid upphettning av föda. Hon har med samma känsliga metodik som används för att upptäcka reaktiva ämnen i blodet, studerat hur olika faktorer, t.ex. tarmfloran, kan påverka nivåer av naturligt förekommande reaktiva ämnen. Sådana ämnen utgör en bakgrundsexponering för naturliga cancerriskfaktorer. Andra ämnen som studerats är isopren, etylenoxid och propylenoxid.


Doktorsavhandlingens titel: Identification and Origin of Potential Background Carcinogens: Endogenous Isoprene and Oxiranes, Dietart Acrylamide.

Disputationen ägde rum fredag 7 februari kl. 10.00 vid Stockholms universitet. Opponent var prof. Joseph Rafter, Karolinska Institutet.

Eden Tareke kan nås på telefon 08-16 20 18 (Institutionen för miljökemi, Stockholms universitet, 106 91, Stockholm), e-post eden.tareke@mk.su.se

I fokus för arbetet, som bygger på fyra studier, står utländska lärares erfarenheter av den svenska skolan och de insatser samhället gör och bör göra för att ta tillvara utländsk lärarkompetens. Studierna visar att det krävs ett kvalificerat översättningsarbete för att överföra yrkeskompetens från ett samhälle till ett annat.

Utländska lärare som får chansen att visa sitt kunnande i skolans vardag tillför skolan nya perspektiv som kan stimulera en daglig pedagogisk utveckling. Inte minst gäller detta skolor med övervägande svenska elever. Här ger utländska lärare sina elever synliga tecken på vuxenvärldens mångfald och konkreta exempel på sådana kulturmöten, som kan främja internationell förståelse. För elever med utländsk bakgrund blir de utländska lärarna förutom särskilda förebilder också exempel på att utbildning lönar sig. De utländska lärarna fungerar som brobyggare mellan olika elevgrupper och mellan skolan och föräldrar med utländskt ursprung.

Det som krävs för att utländska lärares kompetens skall komma skolan till del är en kortare kompletterande utbildning med utgångspunkt i att dessa lärare har sin grundutbildning och lärarexamen bakom sig. Villkoret för att den svenska skolan sedan skall kunna tillgodogöra sig denna kompetens är att utländska lärare, när de söker anställning, bedöms utifrån sina inre kvalifikationer och inte utifrån yttre kännetecken som utseende, brytning och namn. Kompletterande utbildningar måste leda till svensk lärarbehörighet och skall bidra till att översättningsarbetet blir framgångsrikt. Samhället och dess medborgare måste också stödja och underlätta de ansträngningar som den utländska läraren behöver göra för att både kunna dra nytta av sin utbildning från ursprungslandet och fullt ut fungera i den svenska skolan.

Fil.lic. Gunlög Bredänge, tel.: 031-7732467, fax: 031-7732070, tel. hem: 031-297226, e-post gunlog.bredange@ped.gu.se

Avhandling för filosofie doktorsexamen vid utbildningsvetenskapliga fakulteten vid Göteborgs universitet, institutionen för pedagogik och didaktik, enheten för kultur, socialisation och samhälle.

Avhandlingens titel: Gränslös pedagog. Fyra studier av utländska lärare i svensk skola.

Avhandlingen försvaras fredag 28 februari 2003, klockan 0915, i D3 50, Pedagogen, Frölundagatan 118, Mölndal.
Opponent är docent Annick Sjögren, Södertörns högskola, Huddinge.

Kontaktinformation
Britt Tellow
Kansliet för utbildningsvetenskap
Box 300
405 30 Göteborg
Sweden
Tel +46 31 773 2268
Fax +46 31 773 2100

När folkbiblioteken bildades för ungefär 100 år sedan hade de stor betydelse för demokratiseringen av det svenska samhället och för välfärdssamhällets framväxt. Bosse Jonsson är bibliotekarie och undersöker i sin avhandling i pedagogik vilken funktion folkbiblioteken fyller i dag och vilka de idémässiga rötterna är.

– Eftersom folkbibliotekens verksamhet inte är reglerad i lag borde idéerna få större betydelse för deras utformning, säger Bosse Jonsson.

Han har intervjuat bibliotekschefer och ansvariga politiker i nio kommuner i olika delar av landet om deras syn på folbibliotekens roll i dag. De vill gärna arrangera folkbiblioteken så att det som besökarna förväntar sig också finns där. Innehållet ska inte styras av biblioteken, men om de används som bibliotekschefer och politiker tänkt sig ska de inspirera till intresse för samhällsfrågor och delaktighet i medborgarnas gemensamma intressen.

Det gör att användarna får ett stort inflytande, medan de som inte är användare får mindre inflytande, trots att de är med och finansierar verksamheten. Det är ett problem som biblioteken delar med annan offentlig verksamhet.

– Politiken får mindre betydelse och invånarna hänvisas till sin egen sin egen förmåga, säger Bosse Jonsson och nämner skolan som ett annat exempel. Där ska eleverna i dag ta ansvar för både sitt eget inflytande och sitt eget lärande.

Synsättet har också betydelse för bibliotekariens och andras yrkesutövning i offentliga verksamheter, menar Bosse Jonsson. Hur påverkar det synen på yrkeskunnande och yrkeskunskap när verksamheten ska utformas som användarna vill?

I dokument, utredningar och annan forskning om synen på folkbiblioteken sedan deras tillkomst har han kunnat se rötterna till det synsätt han mött i intervjuerna. Och när han jämför det synsätt som styr folkbibliotekens verksamhet med det som styr marknadsekonomin kommer han fram till att de idémässiga rötterna har mycket gemensamt.

Avhandlingen heter Medborgaren och marknaden. Pedagogisk diskurs för folkbibliotek. Opponent var professor Geir Vestheim vid Göteborgs universitet och Högskolan i Borås.

Kontaktinformation
Bo Jonsson kan nås på tel 016-15 34 53 eller 073-963 24 12 och via e-post bo.jonsson@mdh.se

Studien, benämnd NEPHRIC, publiceras i New England Journal of Medicine torsdagen den 6 februari. Den visar att kontrastmedlet iodixanol signifikant minskar risken för patienter med nedsatt njurfunktion och diabetes att utveckla kontrastmedelsinducerad njurskada. Samtidigt visade NEPHRIC-studien att njurskada orsakad av kontrastmedel är en kliniskt relevant frågeställning. 25 procent av patienterna i kontrollgruppen utvecklade en njurskada som i de flesta fall var övergående. Sex patienter blev emellertid inlagda på sjukhus med akut njursvikt. Ingen av de patienter som fick iodixanol utvecklade akut njursvikt och påverkan på njurfunktionen var avsevärt lägre.

Bakgrund
Akut njursvikt är ett allvarligt och kostsamt tillstånd. Från tidigare studier vet man att röntgenkontrastmedel kan orsaka en njurskada av klinisk betydelse. Antalet patienter som genomgår röntgenundersökningar i diagnostiskt och behandlande syfte ökar idag. Den tekniska utvecklingen framför allt med spiraldatortomografi och diagnostiska och interventionella kärlundersökningar har kraftigt ökat användandet av kontrastmedel. Utvecklingen gör att patienter nu kan bli undersökta i betydligt högre åldrar även om de är svårt sjuka. Icke minst innebär det att ett ökat antal patienter med t.ex. diabetes och nedsatt njurfunktion, som utgör en högriskgrupp genomgår röntgenundersökningar.

Studien
NEPHRIC-studien är en prospektiv, randomiserad, dubbelblind studie som utförts i fem europeiska länder. Undersökningen har omfattat patienter som har genomgått undersökningar av hjärtats kranskärl och blodkärl i benen. Man jämförde ett konventionellt kontrastmedel med det iso-osmolära. Effekten på njurfunktionen mättes enligt internationellt vedertagna definitioner på när en eventuell njurskada har uppstått, d.v.s. när kreatininkoncentrationen i blodet stiger över vissa nivåer. Patienterna följdes i sju dagar.

Publikation:
New England Journal of Medicine, 348:6, 491-499.
Nephrotoxic effects in high-risk patients undergoing angiography. Aspelin, et al.

För mer information, kontakta:
Professor Peter Aspelin, Centrum för kirurgisk vetenskap, Karolinska Institutet,
tel 08-585 86236 eller mail: peter.aspelin@cfss.ki.se

Växternas gröna färgämne, klorofyllet, gör att växterna kan leva på endast solljus och vatten med hjälp utav fotosyntesen. Klorofyllet måste emellertid hållas ”på plats” av olika proteiner för att fotosyntesen ska fungera. Det finns minst 20 olika proteiner som sköter om detta och därför har alla sin speciella funktion i fotosyntesen. Ett av dem, kallat LHC II (”Light harvesting complex of photosystem II”) innehåller mest klorofyll och finns dessutom i mycket större mängd än de andra. I de gröna delarna av växter finns det bara ett protein som är vanligare än LHC II och eftersom huvuddelen av allt liv på jorden är gröna växter är antagligen LHC II det protein som det finns näst mest av på jorden. Det är förmodligen det protein som du sett mest av i ditt liv, eftersom det mesta av den gröna färgen på jorden är LHC II.

Naturligtvis har tusentals forskare värden över studerat LHC II för att förstå dess roll i fotosyntesen. Men ett viktigt redskap i dessa studier har tyvärr saknats – man har aldrig haft tillgång till en växt som saknar LHC II. Nu har emellertid Jenny Andersson och Stefan Jansson, doktorand respektive professor vid Umeå Plant Science Centre, med hjälp av genetisk ingenjörskonst lyckats skapa en backtravs- (Arabidopsis-) planta utan LHC II. Genom att därefter, i samarbete med forskare i England och Holland, studera vad dessa växter INTE kan göra som ”vanliga” backtravar kan, går det att dra slutsatser om LHC II:s funktion i fotosyntesen.
– Det visade sig vara betydande skillnader mellan dessa växter, backtravar utan LHC II växte sämre i svagt ljus, berättar Jenny Andersson. De klarade sig även sämre utomhus och saknade en viktig regleringsfunktion i fotosyntesen kallad ”State transitions”. Däremot såg de s k thylakoidmembranen i kloroplasten likadana ut, vilket var förvånande eftersom många forskare trott att formen på dessa berodde av LHC II. Det mest oväntade resultatet var dock att växten svarade på avsaknaden av proteinet med att i stället göra mer av ett protein som normalt endast finns i små mängder (CP26), och som nu hoppade in på LHC II:s plats. Även om CP26 inte fungerade lika bra kunde växterna därmed i vissa avseenden kompensera förlusten.

– Med hjälp av gentekniken får vi verktyg att studera växterna på ett mycket bättre sätt. Den unika forskarmiljön inom växtforskning i Umeå i kombination med samarbetspartners som är världsledande på sina områden gör att vi har goda möjligheter att bidra till förståelsen av den process som är grunden för livet på jorden, nämligen fotosyntesen, säger Stefan Jansson.

De nya rönen publiceras dels i en artikel i veckans nummer av Nature (AV Ruban, M Wentworth, AE Yakushevska, J Andersson, PJ Lee, W Keegstra, JP Dekker, EJ Boekema, S Jansson, P Horton, ”Plants lacking the main light harvesting complex retain PSII macro-organisation”), i en kommande artikel i Plant Journal (J Andersson, M Wentworth, R Walters, C Howard, AV Ruban, P Horton, S Jansson, ”Absence of the main light-harvetsing complex of photosystem II affects photosynthetic function”), samt vid Jenny Anderssons disputation den 28 februari kl 10.00 i hörsal KB3A9 på Umeå Universitet.

Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta:
Stefan Jansson, professor vid institutionen för fysiologisk botanik
Telefon: 090- 786 53 54, 070 – 677 23 31
E-post: Stefan.Jansson@plantphys.umu.se

Vid WHO-konferensen Safe Motherhood Initiative 1986 myntades uttrycket:
”Every four hour, day in, day out, a jumbo crashes and all on board are killed. The 250 passengers are all pregnant women from low-income countries…”
Och det är lika sant 16 år senare. Situationen för de nyfödda, medpassagerarna, är likaså fortsatt dyster.

Under flera år har läkare Kenneth Challis arbetat med att förbättra graviditetsutfallet hos kvinnor i södra Moçambique. Normalgraviditeter och graviditeter med komplikationer från diabetes, syfilis och malaria har studerats och behandlingsmetoder har prövats.

Resultat och erfarenheter redovisas nu i Kenneth Challis avhandling vid Karolinska Institutet. Bland annat visas hur en enkel förebyggande behandling med malariamedicin på ett effektivt sätt minskade förekomsten av malaria hos de gravida kvinnorna. Malaria är vanligt förekommande i Moçambique, cirka en tredjedel av studerade förstföderskor hade malaria under graviditeten. Infektionen innebär en allvarlig risk både för kvinnan och det ofödda barnet, då malariaparasiten sprids till moderkakan. Behandling med läkemedlet Fansidar vid två tillfällen under graviditeten minskade förekomsten av malaria signifikant och därmed sjönk både mödra- och fosterdödligheten. Det medförde också att de nyfödda hade högre födelsevikt.

Även syfilis är vanligt förekommande bland gravida kvinnor i Moçambique, prevalensen är 10 procent. Genom att införa en screening för syfilis vid mödravårdscentralen, att behandla de kvinnor som visat sig vara infekterade och dessutom erbjuda behandling till deras partners kunde den tidiga spädbarnsdödligheten minskas signifikant.

Ytterligare studier visar att förekomsten av graviditetsdiabetes var stor och högre hos kvinnor vars barn dött redan i fosterlivet. Förmodligen bidrar graviditetsdiabetes till att förvärra infektioner som är vanligt förekommande hos kvinnor i låginkomstländer, såsom hiv, hepatit, tuberkulos, malaria och syfilis. Med en enkel screeningtest, i form av en papperssticka, kan diabetes upptäckas hos gravida kvinnor.

Avhandlingens titel:
Monitoring pregnancy for improved perinatal outcome in Mozambique

Författare:
Kenneth Challis, Institutionen för folkhälsovetenskap, Karolinska Institutet,
tel. vx 060-181 000 sökare 306, mobil 070 643 4709 eller mail Kenneth.Challis@lvn.se

– Ensamhet bidrar ofta till att någon återfaller i missbruk, säger fil dr Anette Skårner vid Göteborgs universitet, som skrivit rapporten. Men tunga missbrukare har ofta få eller inga positiva relationer kvar i sin omgivning. Man kräver att de ska kunna träda in i okända sociala världar utan någon som guidar. Det är viktigt att behandlare arbetar systematiskt för att hjälpa missbrukare att skapa nya sociala nätverk, och inte bara fokuserar på att någon ska sluta missbruka.

Få självvalda kontakter i bristande nätverk
Rapporten bygger på en undersökning av tvångsvårdade narkotikamissbrukares sociala nätverk och vilken betydelse dessa nätverk har i missbrukarens liv. Gruppen har jämförts med en grupp missbrukare i öppenvård, som Anette Skårner studerat i sin avhandling från 2002. Resultatet visar att de tvångsvårdade missbrukarna har en betydligt tuffare situation än dem inom öppenvården. Nätverken innehåller färre personer, är mindre differentierade, det vill säga hämtar personer från färre håll. Man har få personliga vänner, varken drogfria eller missbrukande.

De nära relationer som ändå finns i nätverken är framförallt till personer från den närmaste släkt- och familjekretsen, men de sociala banden är ofta präglade av skuld, ambivalens eller ett komplext beroende. Öppenvårdspatienterna hade ofta upplevt en kontinuerlig väl fungerande kontakt med en professionell hjälpare, något som var undantag bland dem som kom in för tvångsvård.

SiS förespråkar eftervårdssamordnare
– Studien visar på vikten av kontinuitet i vården, säger generaldirektör Sture Korpi. Tillsammans med socialtjänsten måste vi hitta nya vägar för att följa och stötta missbrukaren på vägen till ett drogfritt liv. I Skåne startar SiS i år en modell med en särskild eftervårdssamordnare som ska samordna olika hjälpinsatser och se till att man inte släpper taget om den man ska hjälpa.

Brister i bemötandet från professionella
Stödet från de professionella hjälparna inom socialtjänsten har inte varit tillräckligt omfattande och det man erbjuds stämmer inte alltid med de egna behoven och önskningarna. Man kan bli respektlöst bemött och betraktad som ”icke behandlingsbar”. Personalomsättningen är stor inom socialtjänsten, vilket gör att det kan kännas meningslöst att börja knyta an till någon.

– Många upplever att relationer till socialtjänsten präglats av en maktkamp, där inga av missbrukarens önskemål kan tillgodoses förrän han eller hon uppnått total drogfrihet, säger Anette Skårner. Det här är olyckligt och gynnar inte någon.

Budskapet från missbrukarna är att man vill bli sedd som människa och inte bara som missbrukare. Hjälparen ska både kunna möta och respektera personen där den befinner sig nu och samtidigt ge hopp om en annan livsväg.

”Var köper man inträdesbiljett till ett konventionellt socialt liv?”
Missbrukarnas berättelser illustrerar tydligt den negativa spiral som de hamnat i. Ju mer isolerad man är, desto mer isolerad riskerar man att förbli. Hur ska man då hjälpa någon till drogfrihet? Anette Skårner tar upp några principiella utgångspunkter för behandlingsarbete med missbrukare där nätverksperspektivet ingår:

Lägg stor vikt vid relationsskapande och stödjande insatser i början av behandlingen. Ofta handlar det om att överbrygga en kompakt mur av misstro.

Skapa ingen maktkamp i stil med ”du måste bevisa att du kan vara drogfri innan du får hjälp”, utan börja där klienten är.

Hitta en balans mellan att förstå och acceptera och skapa hopp och handlingsmöjligheter.

Vidta insatser på olika nivåer samtidigt.

Träna missbrukaren i hans förmåga att knyta och vidmakthålla sociala band.

Arbeta med hela nätverket – inte bara den närmaste familjen.

Bekräfta missbrukarens nya, drogfria identitet.

Satsa på eftervård!

Se människan – inte bara missbrukaren!
Fakta studien: 21 personer mellan 21 och 48 år har intervjuats, varav 3 kvinnor. Alla vårdades på en institution med målgruppen tunga missbrukare med psykiska störningar. Medelåldern var 36 år. Samtliga var tvångsomhändertagna för sitt missbruk och hade en mycket svår livsituation. Flertalet försörjdes genom sjukbidrag, pension eller socialbidrag. Majoriteten hade problem med boende. Kriminalitet var vanligt.

Kontaktinformation
Mer information: Fil dr Anette Skårner, tel 031-773 16 05, 0701-75 95 58
Ytterligare kommentarer: Generaldirektör Sture Korpi, tel 08-453 40 01, 070-533 13 75
Presskontakt: Pressekreterare Jessica Rydén, tel 08-453 40 56, 070-687 32 42
Rapporten ”Det är dom här jag har och inte har” kan beställas kostnadsfritt för journalister på
tel 08-453 40 00, fax 08-453 40 50 eller via webbplatsen www.stat-inst.se

Förmaksflimmer (FF) är den vanligaste arytmiformen i befolkningen och är associerad med ökad sjuklighet och dödlighet, främst pga ogynnsam påverkan på blodet och den ökade risken för stroke. Traditionell behandling med antiarytmiska läkemedel eller kateterburen terapi kan vara otillräcklig eller medföra allvarliga biverkningar. Maze-operationen är ett öppet hjärtkirurgiskt ingrepp som utvecklats i syfte att bota FF genom att återställa sinusrytmen, synkroniseringen mellan förmak och kammare samt kontraktionen av förmaken.

I en aktuell avhandling från Karolinska Institutet har kliniska resultat av Maze-operationen utvärderats, både som isolerat ingrepp och i kombination med klaffoperation, hos patienter med mitralissjukdom och FF.

En av de delstudier som ingår i Anders Albåges avhandling visar att av 26 patienter, som genomgått Maze-operationen, var 92% fria från FF efter en uppföljningsperiod på 3-55 (median 18) månader. Ingen mortalitet eller neurologiska komplikationer förekom. En majoritet (90%) av patienterna var inte i behov av varken antiarytmika eller antikoagulantia efter operationen.

Fyrtiosju patienter som genomgått kombinerad Maze och mitralklaffoperation jämfördes med 47 patienter med FF, som enbart genomgick klaffoperationen. Resultaten visade ingen skillnad i perioperativ mortalitet eller morbiditet mellan grupperna, trots att det kombinerade ingreppet var mer komplicerat. På längre sikt hade Maze-gruppen signifikant högre förekomst av sinusrytm (75 mot 36%), minskad förekomst av TIA/stroke, och minskade behov av antiarytmika och antikoagulantia.

Maze-operationen kan medföra en kraftig postoperativ vätskeretention, som har antagits ha hormonell bakgrund. Kardiella hormoner är ofta förhöjda i samband med försämrad vänsterkammarfunktion och hjärtsvikt, vilket kan förekomma vid FF. I två delarbeten i avhandlingen har förändringar av atrial natriuretic peptide (ANP), brain natriuretic peptide (BNP) och andra neurohormoner i samband med Maze-kirurgi studerats. Sexton respektive 15 patienter utvärderades med hormonprover och mätning av hemodynamiska variabler dels i direkt samband med Maze-operationen, dels 6 månader efter ingreppet. I den perioperativa studien ingick en kontrollgrupp på 10 patienter som genomgick bypass-operation. Resultaten visar att Maze-patienterna hade kraftiga stegringar av de vätskeretinerande hormonerna antidiuretiskt hormon och aldosteron efter ingreppet, och behövde mer diuretika postoperativt. Däremot förekom ingen demonstrerbar skillnad i nivåer av ANP och BNP tidigt postoperativt mellan grupperna. Efter 6 månader hade Maze-patienterna klart sänkta nivåer av ANP, BNP och angiotensin II jämfört med preoperativt, som hormonella indikatorer på förbättrad hjärtfunktion efter en lyckad Maze-operation, med återställande av sinusrytm.

Maze-operationen skapar med kirurgiska snitt i förmaken fysiska barriärer som släcker ut den kaotiska elektriska aktiviteten vid FF. En farhåga har varit att skador ska uppstå på det underliggande normala retledningssystemet, vilket utvärderats i en studie med etablerad elektrofysiologisk teknik. Hos 37 patienter gjordes invasiv elektrofysiologisk undersökning före samt 6 respektive 15 månader efter Maze-operationen. Information från denna typ av undersökning kan ge vägledning om postoperativt behov av pacemaker och antiarytmika. Efter i medel 4 års uppföljning hade 86% av dessa patienter sinusrytm eller förmaksstyrd pacemakerrytm. Studien visade att Maze-operationen, korrekt utförd, skadar varken sinusknutans funktion eller andra delar av retledningssystemet permanent.

Sammanfattning: Maze-operationen är en etablerad kirurgisk behandling av FF, med mycket goda resultat och acceptabla risker, både som isolerat ingrepp och i kombination med annan hjärtkirurgi. Operationen kan vara stroke-förebyggande vid FF och minska behovet av antiarytmika och antikoagulantia. Postoperativ vätskeretention kan i större utsträckning bero på höjningar av ADH och aldosteron, än på förändringar i ANP-utsöndring. Sänkta nivåer av natriuretiska peptider efter en lyckad Maze-operation kan vara en hormonell bekräftan på förbättrad hjärtfunktion. Operationen skadar inte permanent hjärtats elektriska retledningssystem. Maze-operationen är ett bra alternativ för selekterade patienter med symtomgivande medicinskt refraktärt FF. Utvecklingen mot mindre traumatiska och förenklade kirurgiska behandlingsmetoder av FF är stark och förväntas få ökad betydelse i framtiden.


Avhandlingens titel:
Surgical treatment of atrial fibrillation. Clinical, hormonal and electrophysiological aspects of the Maze operation

Författare:
Anders Albåge, Centrum för kirurgisk vetenskap och Institutionen för medicin vid Huddinge Universitetssjukhus, Karolinska Institutet, tel 08-585 81860 eller mail: anders.albage@hs.se

Disputation:
Fredag 7 februari 2003, kl. 9.00, Föreläsningssal M63, Huddinge Universitetssjukhus.

Den grekiska arkitekturen har varit förebild för att antal byggnader under 1800- och 1900-talet, t.ex. Capitolium och Lincoln Memorial i Washington samt British Museum i London. Detta intresse har resulterat i att den enskilda byggnaden har hamnat i fokus även i arkeologiska sammanhang. Hur grekerna planerade det arkitektoniska rummet är emellertid diskuterat i betydligt mindre grad än den enskilda byggnaden. Henrik Boman anser därför att det är viktigt att göra en studie där samspelet mellan byggnaderna är det centrala, inte den enskilda byggnaden.

Parthenon, Olympeion och Zeustemplet är välkända för alla idag tack vare TV, media och inte minst turistresor. Den enskilda byggnaden var bärare av de element som västerlandet associerade med den grekiska kulturen, t.ex. var den doriska, joniska och korintiska kolonnordningen indikatorer på förfinad kultur och arkitektur.

Henrik Boman ger i sin avhandling ett alternativ till tolkningen av arrangemang av byggnader i offentliga miljöer. Med utgångspunkt i kunskap som förvärvats genom studiet av den enskilda byggnaden och genom en fokusering på fyra aspekter av rummet, byggs en bild av det grekiska rummet upp som inte sammanfaller med den traditionella. De fyra specifika aspekterna är: sekvens (relativ kronologi), gränsen mellan det offentliga rummet och det privata, cirkulationssystem samt de byggnader som lämnades ofärdiga på centrala platser i den offentliga miljön.

Med detta perspektiv på grekisk arkitektur kan man karaktärisera det grekiska rummet på följande vis. Byggnaderna stod oförändrade under en mycket lång tid, vilket ger äldre stilar och dekor en betydelse för det senare gestaltandet av miljön. Ser vi på helgedomen Akropolis i Athen som exempel så byggdes Parthenon och de andra templen på 400-talet f.Kr., medan helgedomen användes till 500-talet efter Kristus ­ miljön såg nästan exakt likadan ut under 900 år. Detta innebär att det som vi ser som specifika stildrag i en speciell tidsperiod är ett konstant inslag i den byggda miljön under en betydligt längre period.

Förändringen i miljön skedde i första hand genom användandet av mindre element som statybaser och monument, inte genom uppförandet av nya byggnader. Man kan se hur byggnader och cirkulationsmönster ändrats genom att mindre element blockerar eller förstärker arkitekturen.

Vidare kan man se att ofärdiga byggnader och strukturer i ruiner lämnades kvar synligt på viktiga platser i miljön. Demonterade rester av äldre byggnader lagrades ofta, förmodligen synligt, vilket kan kopplas till en attityd där bygganden som process var en lika viktig aspekt av en byggnad som dess fysiska existens.

Avhandlingens titel: Movement in Space. An Architectural Analysis of Public Space in Archaic to Hellenistic Greece.
Disputationen äger rum lördagen den 8 februari 2003 kl. 13.15
Opponent: Professor John Camp
Sal T 307, Arkeologen, Olof Wijksgatan 6, Göteborg
Närmare upplysningar kan fås av Henrik Boman, tel. 031-16 85 34 (hem),
e-post henrik.boman@class.gu.se

Kontaktinformation
Barbro Ryder Liljegren
Informationsssekreterare
Humanistiska fakultetskansliet
Box 200
SE 405 30 GÖTEBORG Sweden
tel 031-773 4865
fax 031 773 1144
e-post: Barbro.Ryder@hum.gu.se
Internet: www.hum.gu.se

Idag är Stora Bjurum mest känt för sina tranor. Varje år besöker tiotusentals människor godset vid Hornborgasjöns södra strand för att beskåda den fågeldans som utgör ett av våra mest folkkära vårtecken. Men för hundra år sedan var Stora Bjurum något av ett eget rike. Det var en av Västergötlands största jordegendomar, men också en egen församling och en egen kommun – gränserna var desamma. På ägorna bodde över 600 människor som i huvudsak sysselsattes med en enda sak: att odla potatis. Av potatisen gjordes brännvin i bränneriet framme vid huvudgården. Det som blev kvar i jorden blev fågelföda – det var så tranorna först kom till platsen.

Över hela detta jättelika potatisrike härskade en man: patron Jönsson. Det var han som ägde all jord. Det var han som kontrollerade alla arbetstillfällen och alla bostäder. Det var han som bestämde över skola, kyrka och fattigvård. Men hur fungerade egentligen ett samhälle där i stort sett alla maktmedel var samlad i händerna på en enda människa? Hur utnyttjade patron sin makt och i vilket syfte? Vad kunde de så till synes maktlösa underlydande göra för att hävda sina intressen? Och hur förändrades allt detta under en tid av industrialisering, emigration och begynnande demokratisering. Detta är några av de frågor som Lars Nyström behandlar i sin doktorsavhandling i historia.

Inom tidigare svensk historisk forskning har godsens utveckling under industrisamhällets framväxt inte ägnats något större intresse. Livet på herrgårdarna kring förra sekelskiftet har istället skildrats i skönlitterär form, genom den så kallade statarskolan. Därför är Nyströms avhandling något av ett pionjärarbete. Han har genomfört en bred studie av godset, där sambanden mellan naturgeografiska förutsättningar, jordbruk, arbetsorganisation, samt sociala och kulturella förhållanden analyseras. Tyngdpunkten ligger emellertid på det politiska planet. Nyström visar här på en till synes motsägelsefull och mycket spänningsfull relation mellan patron och de underlydande. Godssamhället kännetecknas å ena sidan av en stark lokal gemenskap där hela godset är ”som en enda stor familj”, å andra sidan av en ständigt latent konflikt mellan över- och underordnad, något som i vissa fall tog sig uttryck i öppen konfrontation eller våld.

Avhandlingen visar vidare på hur patrons maktutövning förändrades i mötet med industrialiseringen, demokratiseringen och den växande arbetarrörelsen. Det blev nu allt viktigare för honom att legitimera det egna maktinnehavet genom en patriarkal ideologi som underströk ömsesidigheten mellan över- och underordnad. Men denna ideologi kunde också utnyttjas av de underlydande, som på olika sätt försökte vända godsägarens anspråk på att vara ”en god patron” till egna krav på bättre arbetsvillkor. Trots att godsägarens maktmonopol på ytan förblev intakt kunde de underlydande på så vis successivt flytta fram sina positioner.

Avhandlingens titel: Potatisriket. Stora Bjurum 1857-1917. Jorden, makten, samhället.
Disputationen äger rum fredagen den 14 februari 2003 kl. 10
Opponent: Fil.dr Christer Ericsson
Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg
Närmare upplysningar kan fås av Lars Nyström, tel. 031-773 55 09 (arb.), e-post lars.nystrom@history.gu.se

Kontaktinformation
Barbro Ryder Liljegren
Informationsssekreterare
Humanistiska fakultetskansliet
Box 200
SE 405 30 GÖTEBORG Sweden
tel 031-773 4865
fax 031 773 1144
e-post: Barbro.Ryder@hum.gu.se
Internet: www.hum.gu.se

Dan Ronisz med kollegor har studerat dels odlad regnbåge, en sötvattensfisk som ofta används i laboratorier och dels tånglake. Tånglake är en vild havsfisk som är stationär, dess hälsa och effekter på biomarkörer i den speglar den miljösituation där den fångas. Ronisz har undersökt korttids- och högdoseffekter av de två fettlösliga bromerade flamskyddsmedlen.

TBBPA påverkade vid höga doser en antioxidant i regnbåge, vilket tyder på att det kan utsätta fisk för en ökad mängd skadliga radikaler. HBCDD hämmade delvis den mekanism som tar hand om fettlösliga gifter.

HBCDD har tidigare hittats i sill i Östersjön, och i 10 gånger högre nivåer i ägg från sillgrissla som äter sill, vilket tyder på att HBCDD ansamlas högre upp i näringskedjan. Fettlösliga ämnen som ansamlas på detta sätt kan ge stora effekter när deras nivåer uppnått ett tröskelvärde. Detta var exempelvis fallet på 1960-talet med polyklorerade bifenyler (PCB). Efter flera decenniers användning började PCB plötsligt ge effekter i havet, som reproduktionsstörningar och till och med sterilitet i sälar i Östersjön.

Andra resultat som presenteras i avhandlingen kan tyda på att HBCDD är en så kallad peroxisom proliferator. Peroxisom proliferatorer är ämnen som kan orsaka cancer, åtminstone i råttor och möss, och då framför allt vid kronisk exponering.

Biomarkörer i fisk är tidiga varningssignaler som kan berätta om att vattenmiljön är utsatt för föroreningar. Dessa biomarkörer ingår i miljöövervakningsprogram som har som syfte att bevaka situationen i vattenmiljön. Förändringar i vissa försvarsmekanismer i fisk används som biomarkörer. Exempelvis är förändring av den mekanism som gör att fettlösliga gifter kan utsöndras ur kroppen biomarkör för polycykliska aromatiska kolväten som uppstår vid ofullständig förbränning av organiskt material (bilavgaser, cigarrettrök, skogsbränder) eller från oljespill. Andra biomarkörer är förändringar av så kallade antioxidanter som skyddar levande organismer från aktiverade former av syre, det vill säga radikaler. Dessa radikaler kan skada celler och molekyler som till exempel DNA.

TBBPA och HBCDD finns bland annat i kretskort, elektriska apparater, men även i biltextilier, bil- och möbelstoppningar, gardiner och mattor.

Dan Ronisz, Zoologiska institutionen, disputerade för filosofie doktorsexamen i zoofysiologi fredagen den 31 januari. Avhandlingen har titeln ”EROD, Phase II, and Antioxidant Enzyme Activities as Biomarkers in Eelpout and Rainbow Trout”.

Pressmeddelandet kan även läsas här:
http://www.science.gu.se/press/2003/dan_roinsz.shtml

Dan Ronisz
Göteborgs universitet
Zoologiska institutionen, Zoofysiologi
Telefon: 031-773 3683
E-post: dan.ronisz@zool.gu.se

Kontaktinformation
Tanja Thompson
Informatör
Göteborgs universtitet
Fakultetskansliet för naturvetenskap
Box 460, 405 30 Göteborg
Telefon: 031-773 4857
E-post: tanja.thompson@science.gu.se

Syftet var dels att kartlägga omständigheterna kring och konsekvenserna av fall, dels att utvärdera effekten av ett preventionsprogram som genomfördes av flera personalkategorier och som riktades mot olika fallriskfaktorer.

Under en treårsuppföljning föll 121 personer – 63 procent av alla pensionärer i ett särskilt boende – 428 gånger varav 118 fall (28%) resulterade i någon form av skada. Mer än var tionde fall resulterade i en fraktur. Ungefär en fjärdedel av fallen inträffade under natten. Lika många inträffade i anslutning till toalettbesök och i samband med akut sjukdom.

För att utvärdera ett preventionsprogram för fall och skador genomfördes en randomiserad studie bland alla 439 pensionärer som bodde i något av nio utvalda särskilda boenden. Ungefär hälften deltog i interventionen och de andra deltog som kontroller. Exempel på åtgärder var att utbilda personal, att minska riskfaktorer i omgivningen, att träna styrka, balans, gång och säkra förflyttningar, att granska medicinering och sjukdomssymtom samt att erbjuda höftskyddsbyxor. Alla personalgrupper deltog i interventionen. När ett fall hade inträffat gjordes en särskild fallutredning.

Resultatet visade statistiskt signifikanta skillnader mellan interventions- och kontrollgruppen i både antal fall och antal personer som föll samt i antal lårbensfrakturer. Fortsatta analyser visade att preventionsprogrammet var effektivt för äldre med god eller måttligt nedsatt kognition (varseblivning, minnesfunktion m.m.). I gruppen med mer uttalad kognitionsnedsättning noterades ingen minskning av fall, däremot betydligt färre lårbensfrakturer. Träningsprogrammet gav förbättrad rörelseförmåga bland de äldre oavsett kognitionsnivå och effekten kvarstod lång tid efter avslutad träning. Förbättringen i rörelseförmåga visade dock inget signifikant samband med minskad fallrisk. För att också minska fallrisken för sköra äldre med större kognitiv nedsättning är det viktigt i den fortsatta forskningen att utveckla effektiva preventionsprogram.

Avhandlingen läggs fram vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, geriatrik och sjukgymnastik, och har titeln ”Fall and injury prevention in older people living in residential care facilities”.
Disputationen äger rum kl 9.00 i Vårdvetarhusets aula.
Fakultetsoppponent är professor Sirkka-Liisa Kivelä, Institute of Clinical Medicine, Turku university, Åbo, Finland.

Kontaktinformation
Jane Jensen är sjukgymnast och finns vid enheten för sjukgymnastik, tel. 090-785 87 13, e-post Jane.Jensen@germed.umu.se

Resultaten visar att klassmorfars arbete i sig själv kan vara en del av det sociala kapital som finns mellan klassmorfar och elever. Elevernas svar visar att både pojkar och flickor känner att de har samma möjligheter i skolan, att de känner sig lika trygga i skolan och att klassmorfar hjälper alla. Resultaten stöder antagandet att det sociala kapitalet ökar för eleverna. Svaren från de äldre aktörerna i studien visar att trots att de har ett mycket krävande arbete så upplever de ändå detta som positivt, genom att de får ett socialt nätverk tillsammans med övriga vuxna samt mycket positiv energi från eleverna. Detta indikerar ett ökat socialt kapital även för de äldre. Resultaten stöder den teoretiska modellen att den ömsesidiga interaktion som sker i klassrummen i skolorna där klassmorfarsprojektet äger rum ger möjligheter till både formellt och informellt lärande och till ett ökat socialt kapital för både den yngre och den äldre generationen.

Den teoretiska bakgrunden bygger på både ett livslångt och ett livsvitt perspektiv på lärande. Det livsvida perspektivet inkluderar både formellt och informellt lärande. Socialt kapital utforskas också för att kunna konstatera i vilken utsträckning begreppet är jämförbart med det teoretiska ramverket. En strukturell modell har utvecklats för att belysa det teoretiska ramverket och dess relationer till arbetet i klassrummen. För att analysera resultaten från de 580 eleverna från 17 skolor har man mätt olika enheter som trygghet, kommunikation och normer samt struktur i klassrummet och använt LISREL (LInear Structural RELations) som metod. Dessutom användes en kvalitativ metod för att analysera ”klassmorfädernas” uppfattning och erfarenhet av sitt arbete.


Doktorsavhandlingens titel: Lifelong Learning, Intergenerational Learning and Social Capital: From Theory to Practice

Disputationen äger rum måndag 10 februari kl.10.00 i Nordenskiöldsalen, Geovetenskapens hus, Frescati. Opponent är professor Tom Schuller, University of London, Storbritannien.

Ann-Kristin Boström kan nås på telefon 08-16 31 25 (Institutionen för internationell pedagogik, Stockholms universitet, 106 91 Stockholm) e-post ann-kristin.bostrom@interped.su.se

Syreradikaler är en sorts aggressiva molekyler som angriper vår arvsmassa och påskyndar vårt åldrande. De bildas som sidoprodukter under cellernas syreförbränning. Som tur är finns också proteinet SOD (Super-Oxid-Dismutas) i vår kropp och skyddar oss mot syreradikaler. SOD-proteinets funktion är att omedelbart fånga upp bryta ner syreradikalerna. Till sin hjälp har proteinet en ”mini-katalysator” bestående två metallatomer, en koppar och en zink. I mitten av 1990-talet upptäckte forskare att vissa ärftliga förändringar av SOD:s struktur är kopplade till den neurodegenerativa sjukdomen ALS. Exakt hur det förändrade SOD-proteinet orsakar sjukdomen har däremot varit svårare att räkna ut.

Spekulationerna har i huvudsak rört störningar i proteinets förmåga att hantera syreradikalerna, men sjukdomsmodellerna har inte riktigt gått att få ihop. Inte förrän Umeåforskarna började undersöka hur SOD strukturen intar sin form. Det verkar inte vara det färdiga proteinet som orsakar problemen utan ett av dess förstadier – ett förstadium där metallerna ännu inte stoppats på plats. Eftersom metallatomerna inte bara är katalysatorer utan också håller ihop proteinets struktur blir dessa metall-lösa förstadier av SOD ganska sladdriga och ostabila. Att sladdriga proteiner har en tendens att veckas fel och klibba ihop till skadliga aggregat är känt sedan tidigare från andra neurodegenarativa sjukdomar som Alzheimers sjukdom och Galna ko-sjukan. Med SOD verkar det dock som att det normala proteinets förstadier kan hanteras av cellen, men i kombination med en ärftlig förändring passeras gränsen för vad systemet tål.
– Vi kan till och med skönja ett samband mellan stabiliteten hos olika genetiskt förändrade förstadier av SOD och hur allvarligt sjukdomsförlopp som de orsakar. Det här innebär att ALS kan komma att klassificeras som en i raden av de allvarliga sjukdomstillstånd som under senare år har kunnat härledas till proteiners felveckning, säger Mikael Oliveberg, professor i biokemi.
Forskningsresultaten har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Proceedings of the National Academy of Science, USA.

Även om mycket återstår att reda ut, ser forskarna det här som det mest lovande spåret hittills. Nästa steg är att hjälpa de instabila förstadierna genom att dämpa de cellulära mekanismer som normalt påfrestar SOD-strukturen. Förhoppningsvis ska detta bromsa nedbrytningen av nervcellerna. Försöken kommer att göras på transgena möss vars arvsmassa har ändrats så att dom utvecklar ALS och dör efter 125 dagar. Om forskarna kan förlänga mössens överlevnadstid har de kommit ett stort steg på vägen.

Projektet utförs som ett unikt samarbete mellan biokemister och medicinare vid Umeå Universitet. Tillsammans täcker gruppen alla forskningsnivåer från biofysik/proteinkemi, via funktionsgenomik till klinik.

Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta:
Mikael Oliveberg, professor i biokemi
Telefon: 090-786 79 67
E-post: mikael.oliveberg@chem.umu.se

En tvärvetenskaplig syn på genus och sexualitet är nödvändig, dels för att fylla ut medicinska kunskapsluckor och dels för att ha bättre möjlighet att förstå ­ och kunna respektera ­ människors val av livsstil.

Läkaren Anna Westerståhl undersöker i sin avhandling hur genus och sexualitet förstås, diskuteras och bemöts i ett medicinskt sammanhang. Med exempel från tre olika sorters möten visar hon några av de utmaningar och svårigheter som finns vid användandet av ett genus/sexualitetsbegrepp som sträcker sig utanför den traditionella, biomedicinska ramen.

Ett av de sammanhang som undersöktes gäller distriktsläkare och deras medvetenhet och kunskap om lesbiska kvinnor bland de egna patienterna. Resultaten visar att få av distriktsläkarna kände till att de hade lesbiska kvinnor bland sina patienter, dessutom var kunskapen om
lesbiska kvinnors levnadsvillkor och hälsofrågor begränsad.

Det andra sammanhanget gäller ämnesföreträdare/lärare på medicinska fakulteten vid Göteborgs universitet och deras syn på genus i sina egna ämnen och i undervisningen. Resultaten visar att genusperspektiv på det
egna ämnet uppfattades antingen som ovetenskapligt och irrelevant eller som angeläget och relevant. I bägge fall var genusperspektiv starkt förknippad med kvinnor och det var kvinnor som symboliserade genusperspektivet och kvinnor som talade om genus. Undervisning med ett genusperspektiv var begränsad till några få områden inom utbildningen.

Det tredje sammanhanget gäller kvinnor som deltagit i ett mångårigt hälsoprojekt avseende riskfaktorer för hjärt-/kärlsjukdom. Resultaten visar att dessa kvinnor genom hälsobefrämjande aktiviteter hade förbättrat sin riskfaktorprofil, trots att den medicinska informationen
om riskfaktorer de fått kunde vara både oklar till sitt innehåll och påträngande till sin form.

Leg läkare Anna Westerståhl, tel 031-773 68 33, fax 031-774 17 08, e-post: anna.westerstahl@allmed.gu.se

Huvudhandledare: professor Cecilia Björkelund tel: 031-773 68 32, Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Institutionen för samhällsmedicin, Avdelningen
för allmänmedicin. Avhandlingens titel Encounters in the medical context ­ issues of gender and sexuality
Möten i det medicinska sammanhanget ­ tema genus och sexualitet. Avhandlingen försvaras fredagen den 14 februari klockan 9.00, Arvid Wallgrens Backe, Hus 2 Sal 2119.

Kontaktinformation
Carina Elmäng, informatör
Sahlgrenska akademin
vid Göteborgs universitet
Box 400, 405 30 Göteborg
tel 031-773 35 77
mobil 0708-77 33 57