– Både den fysiska och psykiska hälsan bland kvinnorna är alarmerande när de tas in för tvångsvård, säger psykolog Iréne Jansson vid Lunden, som genomfört studien. Den höga förekomsten av psykiska störningar visar också på vikten att utveckla och bygga ut vården för unga kvinnor med dubbeldiagnos.

115 kvinnor har undersökts
Den nya studien presenteras i rapporten Psykisk och somatisk belastning hos tvångsvårdade kvinnor. Där beskrivs bakgrund, fysisk och psykisk sjukdomsbild och vårdkonsumtion bland 115 av 216 av de kvinnor som vårdats på Lunden perioden januari 1997 till juni 2000. Lunden är både ett LVM-hem för vuxna missbrukande kvinnor och ett ungdomshem för unga kvinnor omhändertagna enligt LVU. I undersökningen ingår 69 personer från LVM-hemmet och 46 från ungdomshemmet. Genomsnittsåldern var 27 respektive 18 och ett halvt år. 53 procent av kvinnorna på LVM-hemmet var under 26 år. De flesta har narkotikamissbruk, och ofta missbrukade kvinnorna flera preparat samtidigt.

Lika stor psykisk ohälsa bland de yngre
Resultatet visar en hög förekomst av personlighetsstörningar och psykisk ohälsa. De yngre kvinnorna vid ungdomshemmet hade samma behov av vård för psykiska problem som de äldre vid LVM-hemmet. Runt 70 procent hade någon form av personlighetsstörning. Bland de yngre var beteendestörningar vanligast, vilket nästan hälften hade. Bland de äldre hade 23 procent en antisocial personlighetsstörning och 26 procent en borderlinestörning.

– Tvångsvården har en oerhört viktig roll att fylla, säger Iréne Jansson. Dels för att avbryta den destruktiva livsföringen, dels för att det ofta är första gången som kvinnorna är drogfria under en så lång period att man kan börja ställa en diagnos. Något som i sin tur är nödvändigt för att man ska kunna hitta rätt behandling efter tiden på institutionen. I dag är det tyvärr ofta svårt att hitta bra vårdalternativ för unga kvinnor med missbruk och psykisk störning.
Stora vårdkonsumenter
Kvinnorna är även i mycket dåligt fysiskt skick när de skrivs in vid institutionen och har konsumerat mycket sjukvård. 70 procent hade året före tvångsplaceringen vårdats på distriktsläkar- eller specialistmottagning. 61 procent av de LVM-vårdade kvinnorna hade behandlats inom psykiatrisk slutenvård, i regel för avgiftning.

– Beaktat den låga medelåldern har de en extremt hög konsumtion av sjukvård, säger Iréne Jansson. Men dessvärre har de medicinska insatserna före tvångsvården ofta inte samordnats, satts in utan adekvat tillsyn och utan tillräckliga återbesök. Resultatet blir förutom stort mänskligt lidande en både dyr och ineffektiv vård.

Exempel på vanliga missbruksrelaterade sjukdomar och besvär är stafylokockinfektioner, bölder, blodförgiftning, alkoholförgiftning, uttorkning, hjärtmuskelinflammation, underlivsbesvär och drogutlösta psykoser. Hepatit C-infektion förekom bland drygt hälften av samtliga klienter – en alarmerande nivå med tanke på den höga smittrisken.

Hög frekvens av självmordsförsök
Livssituationen för kvinnorna före tvångsplaceringen var mycket tuff. Nästan hälften av kvinnorna som LVM-vårdades saknade bostad och var tredje av kvinnorna på ungdomshemmet. Avsaknaden av bostad leder ofta till sämre hälsa, våld och övergrepp. En femtedel av kvinnorna på ungdomshemmet och cirka 40 procent bland LVM-kvinnorna hade prostituterat sig. Den hopplösa situationen återspeglas i de många självmordsförsöken. Så många som 60 procent av kvinnorna uppger att de försökt att ta sitt liv.
Missbruk och psykisk störning vanligt i uppväxtfamiljen
Kvinnornas problem speglar den instabilitet som de flesta tvingats leva med under uppväxten. 60 procent av LVM-kvinnorna och 40 procent bland LVU-kvinnorna hade upplevt missbruk i familjen. 40 procent av LVM-kvinnorna och nästan var fjärde av de yngre kvinnorna hade vuxit upp med föräldrar med psykiska störningar.

Många har ej gått ut grundskolan
Utbildningsnivån är generellt sett mycket låg. Oroväckande är att de yngre i större utsträckning än de äldre saknade fullständig grundskola. 26 procent av de yngre kvinnorna saknade fullständig grundskoleutbildning i jämförelse med 15 procent bland de äldre.

Kontaktinformation
Mer information: Psykolog och forskarstuderande Iréne Jansson, tel 046-38 67 05
Presskontakt: Pressekreterare Jessica Rydén, tel 08-453 40 56, 070-687 32 42
Rapporten kan beställas kostnadsfritt för journalister på tel 08-453 40 00 eller via webbplatsen www.stat-inst.se

Åsa Waldo har studerat kommunala handlingar och intervjuat malmöbor, lokala politiker och tjänstemän. Bakgrunden är den utveckling som pågår i Malmö, där en ökad bilism bidrar till en utspridning av boende, arbetsplats och service. Externa köpcentra drar till sig allt mer kommers samtidigt som servicen i bostadsområdena tunnas ut. Detta leder till en ond cirkel: det blir svårt att hinna med vardagslivet i ett utspritt samhälle om man inte kör bil; när fler människor övergår till att köra bil utarmas kollektivtrafikens underlag; dålig närservice och kollektivtrafik gör bilen till ett ännu starkare alternativ, och så vidare.

Den sociala segregeringen i Malmö är ett bakomliggande skäl, menar Åsa Waldo. De två områden hon studerat består båda av en ”lugn” del och en ”problematisk” del, där stadsdelscentret ligger. Det har gjort att invånarna ser centret som oattraktivt och otryggt, och hellre handlar någon annanstans.

– Politiker och tjänstemän gör inte den här kopplingen. Man talar om att befolkningen inte vill stödja sina lokala handlare, men ser inte att det finns bakomliggande skäl som beror på segregeringen, säger Åsa Waldo.

Medan planerarna alltså lägger ansvaret för den ökande bilismen på malmöborna, så lägger dessa ansvaret på planerarna för att bristande kollektivtrafik och bristande närservice tvingar dem att åka bil. Tjänstemännen anser att politikerna borde ha större kraft att stå emot näringslivets krav, medan politikerna försöker medla mellan olika intressen. I praktiken prioriteras dock oftast de ekonomiska intressena.

– Man menar att om Malmö säger nej till ett externt köpcentrum, så läggs det bara i en annan kommun på Malmös bekostnad. En större samordning mellan kommunerna vore värdefullt, men en sådan finns inte idag, säger Åsa Waldo.

Forskarens sammanfattande slutsats är därför nedslående: ”Med utgångspunkt i den här studien kan man konstatera att det för tillfället inte finns tillräckligt verksamma motkrafter mot samhällets utspridning och en fortsatt ökad bilism”.

Avhandlingen heter Staden och resandet – Mötet mellan planering och vardagsliv. Åsa Waldo träffas på tel 040-92 29 53, e-post Asa.Waldo@soc.lu.se. Mer information finns också på
http://www.lub.lu.se/dissdb/, klicka på Social Sciences.

Så skulle man kort kunna presentera den senaste nyheten från det akademiska Västsverige – en retreat- och konferensanläggning som Göteborgs universitet nästa år börjar bygga upp på Jonsereds herrgård i Partille kommun. Göteborgs universitet och fastighetsföretaget Wallenstam övertar då som hyresgäst respektive hyresvärd herrgården.

-Tanken är att Jonsereds herrgård ska bli en mötesplats, säger Bengt-Ove Boström, vicerektor för kvalitetsfrågor vid Göteborgs universitet och ordförande i den arbetsgrupp som drivit Jonseredsprojektet.

– Och de som ska mötas är lärare och forskare med skiftande bakgrund. Men det är också universitetet och det övriga samhället. Det är sist men inte minst aktörer som inte brukar mötas – som i vardagslag rör sig i skilda världar – men som skulle kunna vidga sina perspektiv genom att göra det.

-Till Jonsered ska man också kunna komma när man i sin egen vetenskapliga eller konstnärliga verksamhet är beroende av att vara ensam. En del av anläggningen blir därför ett gästhem. Dit ska till exempel forskare, lärare och författare kunna dra sig tillbaka för att koncentrerat kunna arbeta i en stimulerande miljö, säger Bengt-Ove Boström.

Förebilder för Jonseredsanläggningen är bl a Sigtunastiftelsen och San Michele på Capri.

-Ett önskemål om en sådan här mötesplats har länge funnits, fortsätter han. Det som födde det var behovet av en ökad samverkan inom Göteborgs universitet. Göteborgs universitet är ett av landets största och visar upp en mycket stor bredd i fråga om utbildning och forskning. Den bredden är en styrka – under förutsättning att vi genom att samverka över disciplin- och fakultetsgränserna drar nytta av den.

När Jonsered herrgård för en tid sedan visade sig vara till salu fick universitetet en möjlighet att realisera sina planer. Det innebar alltså att drömmen om mötesplatsen nu kan bli verklighet.

– Vad vi sökte var ett ställe inte alltför långt från Göteborg, något avsides och naturskönt beläget men ändå lätt att nå med olika transportmedel, säger Bengt-Ove Boström. Jonsereds herrgård är så nära det idealet man kan komma.

Formerna för och karaktären på mötena kommer att variera.
-Vår ambition är att regelbundet arrangera seminarier och konferenser kring angelägna, gärna lite provokativt formulerade, teman, förklarar Bengt-Ove Boström. Där ska, tänker vi oss, deltagare som företräder olika samhällsområden, vetenskapliga skolor och ideologiska riktningar diskutera till exempel kultur, utbildning och forskning, välfärd, tillväxt och miljö – men kanske också mer existentiella frågor. Och det är då, hoppas vi, inte bara svenska deltagare. Vi räknar med att som medverkande ibland kunna bjuda in intressanta forskare, politiker och kulturpersonligheter från andra länder.

Göteborgs universitet övertar Jonsereds herrgård först 2004. Både dessförinnan och därefter krävs ett omfattande arbete såväl med att utforma en programverksamhet som att se till att den yttre och den inre miljön motsvarar verksamhetens krav.

-Verksamhetens utveckling kommer i hög grad att bli beroende av möjligheterna att få anslag, donationer eller andra bidrag. Universitetets resurser för utåtriktad verksamhet är mycket begränsade. De sonderingar vi har gjort ger oss dock anledning att vara optimistiska. Vi tror att det finns många som är intresserade av att stödja denna typ av verksamhet, säger Bengt-Ove Boström.

Universitetets rektor Bo Samuelsson uttrycker stor tillfredsställelse över att denna anläggning med dess gränsöverskridande verksamhet nu ska komma till stånd. Den visar Göteborgs universitets strävan att vara ett öppet universitet som söker samverkan såväl med det omgivande samhället som internt inom universitetet.

I projektets arbetsgrupp har förutom Bengt-Ove Boström ingått

Birgitta Skarin Frykman (prorektor)
Stefan Nilsson (dekan, naturvetenskapliga fakulteten)
Kerstin Norén (dekan, humanistiska fakulteten)
Lennart Weibull (dekan, samhällsvetenskapliga fakulteten)
Kristina Johansson (ekonom)
Gunnar Dahlström (chef för Göteborgs stadsmuseum)
Anders Franck (redaktör)

Kontaktperson: Bengt-Ove Boström
Telefon: 031 773 1193
Mobil: 0709 323888
—

Kontaktinformation
Pressekreterare
Åke Pettersson
Informationsavdelningen
Göteborgs universitet
Box 100
405 30 Göteborg
tel 031-773 44 53
fax 031-773 43 54
e-post: Ake.Pettersson@adm.gu.se
internet: www.gu.se

Det medeltida livet i både Skänninge och Vadstena har tidigare undersökts ingående, men efter 1500-talet har forskningen inte visat de bägge städerna något intresse. De uppfattades som stora bondbyar, om än med stadsprivilegier, men torftiga och misslyckade.

Men Claes Westling på CIVITAS kommer i sin avhandling fram till att de bägge städerna hade en större och mer sammansatt befolkning, med fler hantverkare och köpmän än man tidigare har trott. Invånarnas kontaktfält omfattade många av den tidens viktiga mellansvenska städer, som Stockholm, Göteborg, Norrköping och Jönköping. Även kontakterna mellan Skänninge och Vadstena var livliga.

– Historiker utgår ofta från centralmaktens perspektiv, menar Claes Westling. Men med ett lokalt perspektiv blir bilden av stadslivet i små städer som Skänninge och Vadstena en annan.

Vid mitten av 1600-talet hade stadsförvaltningen, länsstyrelserna och hovrätterna tagit fastare form. Det gör att det finns lokalt arkivmaterial att ta del av långt innan befolkningsstatistiken kom 1749. För att undersöka befolkningens storlek och sociala sammansättning harr Claes Westling har studerat brevväxling, domböcker och kyrkans folkbokföring för att komplettera uppgifter från mantalslängderna.

– Mantalslängderna gjorde inte anspråk på att täcka in hela befolkningen, säger Claes Westling. Man vet inte hur många som saknas, men genom att anlita flera andra källor får jag fram en annan bild än den som enbart mantalslängderna ger.

Liksom i de flesta stora städer på 1600-talet fanns det inslag av jordbruk även i Skänninge och Vadstena, men det innebär inte att de var utpräglade jordbrukssamhällen som man tidigare trott. I Vadstena fanns många hantverkare och det statliga inflytandet var viktigt med ett stort antal människor knutna till slottet, hospitalet och krigsmanshuset. De allra flesta skänningeborna var borgare och många av dem hantverkare.

Enligt Claes Westlings uppgifter hade Vadstena 1208 och Skänninge 549 invånare år 1650. Det är betydligt fler än de 521 respektive 326 invånare som tidigare forskning kommit fram till. Antalet hantverkare var enligt Claes Westling 77 i Vadstena och 21 i Skänninge.

Claes Westling disputerade den 24 januari. Avhandlingen heter Småstadens dynamik. Skänninges och Vadstenas befolkning och kontaktfält ca 1630-1660. Opponent var fil. dr Björn Asker vid Uppsala universitet.

Kontaktinformation
Claes Westling kan nås på tel 0143-75335 och e-post claes.westling@landsarkivet-vadstena.ra.se.

Fenomenet ”groupthink” kan drabba starkt sammansvetsade grupper med brister i arbetets organisering, särskilt om medlemmarna har liknande bakgrund och gruppen utsätts för svårigheter. Det innebär att gruppen kan bygga upp en uppblåst och overklig bild av sig själv och sin relation till omvärlden. Ändå är det utifrån dessa föreställningar som gruppen arbetar och fattar beslut. Fenomenet har framförallt studerats i beslutsfattande grupper i amerikanska presidenters närhet.

Michael Rosander har doktorerat i psykologi och undersöker i avhandlingen grupptänkande i helt vanliga grupper i det svenska arbetslivet och föreningslivet. Han gör det genom att vidareutveckla den modell som tillämpats i de amerikanska studierna.

– Den ursprungliga modellen användes för att undersöka mycket speciella grupper i amerikansk politik. Jag har velat få fram en mer generell modell som kan användas även på andra typer av grupper, säger Michael Rosander, som är knuten till en forskningsgrupp studerar processer i grupper och sociala system.

Han har med hjälp av sin utvidgade modell undersökt grupper inom vården, i skolan och hos polisen, men också i kyrkor och inom idrotten.

Förutom det uppblåsta grupptänkandet har Michael Rosander också hittat ett helt motsatt grupptänkande som präglas av uppgivenhet. Men reaktionerna kan ändå bli likartade. I bägge fallen kan gruppen till exempel bortse från ett förslag utifrån, men av olika anledningar. Den uppblåsta gruppen kan helt enkelt tycka att förslagsställarna är mindre kunniga än man själv, medan den uppgivna gruppen kan tycka att det nya förslaget inte tjänar något till.

– I de kraftfulla grupper som tidigare undersökts fanns det kanske inte utrymme för uppgivenhet och nedstämdhet, påpekar Michael Rosander

– Grupptänkande är inte resultatet av någon medveten planering, utan något gruppen dras in i. Genom att vara medveten om vad som kan hända är möjligheterna större att grupptänkandet kan upptäckas i tid.

Michael Rosander doktorerade den 24 januari. Avhandlingen heter ”Groupthink. An inquiry into the vicissitudes of regressive processes.” Opponent var docent Erik Olsson vid Lunds universitet.

Kontaktinformation
Michael Rosander kan nås på telefon 013- 28 21 95 och e-post micro@ibv.liu.se.

Det har varit många turer kring Mitthögskolans ansökan om att få bli universitet. När Högskoleverket i december föreslog att Mitthögskolans ansökan om ytterligare ett vetenskapsområde skulle avslås var det nog många som trodde att ”loppet var kört”.
– Regeringen har genom sitt positiva beslut visat att de är beredda att ge Mitthögskolan ett stor förtroende, konstaterar Gunnar Svedberg.
De senaste veckorna har man fått uppleva en mycket stark regional kraftsamling för högskolan.
– Jag tror knappast att det någonstans i resten av vårt land skulle gå att manifestera en sådan enighet som man nu visat i Jämtland och Västernorrland. Stödet från landshövdingar, ledande kommun-, landstings- och rikspolitiker samt företrädare för näringslivet är enormt starkt, säger Gunnar Svedberg.

En angenäm namnfråga

Nu när universitetsfrågan är löst gäller att formulera ett bra namn. Gunnar Svedberg är själv inte klar över vad han tycker i frågan. Mittuniversitetet är ett alternativ. Mittsveriges universitet eller Mittsvenska universitetet är andra.
– Vill man lyfta fram att vi finns i Norrland, skulle ett alternativt namn kunna vara Mittnorrlands universitet. Det skulle också anspela på det goda och trygga som finns i begreppet Norrland, säger Gunnar Svedberg.
Under den senaste månaden har Gunnar Svedberg och många andra kritiserat Högskoleverkets hantering av ärendet. Men rektorn har också tagit till sig av kritiken.
– Jag tänker bland annat på deras kritik av vår strategi med parallell utveckling av många forskarutbildningsmiljöer i stället för kraftsamling till något färre. Det är faktiskt via profilering inom några forskningsområden som vi lyckats så bra inom det naturvetenskapliga området, menar han.
Gunnar Svedberg konstaterar att den i normalfallet rätt konservativa akademiska världen inte förväntas applådera att en ung och stor högskola, som aldrig ens varit universitetsfilial, snart blir universitet.
– I viss mån rör det konkurrens om resurser. Men i högre grad är det nog ändå fråga om genuin omtanke om kvaliteten i svensk forskarutbildning. Här måste vi upp till bevis, säger han.

Lyckade profilsatsningar

Några av profilsatsningarna har varit mycket lyckosamma. Idag är till exempel Mitthögskolan det lärosäte i Sverige som har den mest omfattande forskningen inom det skogsindustriella området. Enbart vid forskningscentrat FSCN finns ett fyrtiotal doktorander och ett tiotal professorer.
– Där har utvecklingen varit mycket positiv och forskningen har snabbt nått internationellt erkännande.
Även inom elektronik- och telematikområdet har Mitthögskolans forskning inom några delområden nått en världsledande position och vad gäller turismforskningen utgör ETOUR den i särklass största forskningssatsningen i Sverige.

Dags att skörda

Gunnar Svedberg poängterar dock att grundutbildningen är och förblir den viktigaste uppgiften.
– Under några år har universitetsambitionerna stått i fokus inom Mitthögskolan. Forskning och forskarutbildning måste givetvis fortsätta att vara prioriterat, men samtidigt ska vi nu ägna ännu mer uppmärksamhet åt kvaliteten i grundutbildningen. Ett lärosäte må ha hur bra forskning som helst, men har man inte en bra grundutbildning, är man ändå inte ett bra lärosäte, säger han.
Med sin bakgrund i en småbrukarfamilj ser Gunnar Svedberg det som att skördetiden randas för Mitthögskolan. Man får dock inte slå sig till ro.
– Fast det är ändå något helt annat att slita hårt när man har lite vind i ryggen, avslutar Gunnar Svedberg.

Kontaktinformation
För ytterligare kommentarer
Rektor Gunnar Svedberg 070 – 593 36 37

Undersökningen visar att kvinnliga politiker endast utgör 39 procent av alla medverkande politiker och att de bara upptar 35 procent av den talade tiden. Kvinnliga politiker upplevs som yngre, de ler oftare och får mindre utrymme. Det visar sig också att de kvinnliga politikerna oftare framstår som maktlösa, misslyckade eller bortgjorda. De manliga politikerna är i majoritet, de är ofta medelålders och bereds större utrymme. Manliga politiker framstår också i mycket högre utsträckning som viktiga och handlingskraftiga.

– De manliga politikerna tillåts ta många olika roller och samtidigt bevara status och handlingskraft, medan de kvinnliga politikernas makt är begränsad till färre roller och ämnesområden, säger Jenny Norén.

Jenny Norén menar att den ojämställda framställningen framförallt beror på genuskonstruktion, det vill säga vilka beteenden vi förväntar oss av män och kvinnor. Det har även att göra med den specifika situationen och hur journalisten och politikerna interagerar. I förlängningen menar hon att den ojämlika bilden av kvinnliga och manliga politiker kan innebära en fara för demokratin:

– I många fall är medias bild av politiker den enda vi har tillgång till, det betyder att Rapports nyhetssändningar påverkar hur vi röstar. Vem röstar på maktlösa, bortgjorda kvinnor? En negativ framtoning i medier kan innebära ett minskat politiskt stöd och en brist på positiva kvinnliga politiska förebilder.

Jenny Norén kritiserar nyhetsprogrammens ”neutrala” framtoning och menar att det krävs ett medvetet arbete för att förändra de stora skillnaderna i framställningen av kvinnliga och manliga politiker

– Först när journalister och politiker blir medvetna om de ojämlika representationerna och anstränger sig för att förändra dem, blir det möjligt för oss tittare att ta del av en mer jämställd bild av framtidens politiker.

Magisteruppsatsens titel: Bilder av politiker – en studie av hur kvinnliga och manliga politiker representeras, och genus och makt konstrueras, i Rapports nyhetssändningar under år 2001.

Jenny Norén kan nås på jeynon97@hotmail.com eller tfn 0709-901129