Vid FSCN drivs det av KK-stiftelsen finansierade forsknings- och utvecklingsprojektet – Nyheter 2020. Här fokuseras på effekterna av den snabba förändringsprocessen när det gäller nyhetsförmedling och verksamheten på nyhetsredaktionerna. I en ny rapport från projektet presenteras bland annat resultat från mer djupgående studier av några nyhetsredaktioner. Forskarna har via enkäter, personintervjuer och gruppobservationer tagit pulsen på redaktionerna.
En slutsats som dras i rapporten är att planeringshorisonten är kort och att många av de anställda inte vet vilka mål tidningen eller radiostationen har. Snarare än långsiktiga strategier är det den operativa verksamhetsinriktningen som blir strategin. Och på de undersökta redaktionerna upplever bara en fjärdedel av personalen att de har stora möjligheter att påverka planerade förändringar på sin arbetsplats.
– Kanske är det så att all kommunikativ energi krävs externt och att man tror sig vara lika duktiga internt som externt, säger Börje Alström.
När det gäller landsortstidningarnas framtida affärsidé menar Börje Alström att medierna måste tydliggöra sina varumärken.
– Både journalister och läsare kräver en ökad närvaro av medierna i lokalsamhället. Att mediet kommer närmare sin publik och visar sitt engagemang, säger han.
Detta kräver ökad mobilitet – rent fysiskt- men också ökad journalistik närvaro i lokalsamhället.
– Något som utmanar och sätter den journalistiska integriteten på svåra prov, avslutar Börje Alström.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Börje Alström, Mitthögskolan Tfn: 060-14 8761, 070-671 44 89. Epost: Borje.Alstrom@mh.se

Att handla med varandra, att interagera ekonomiskt, är att kommunicera. Denna kommunikation är mättad med mening. Så som skrift är en teknologi för att kommunicera språklig mening över avstånd i tid och rum, på samma sätt är pengar en teknologi för att kommunicera framarbetad mening över avstånd i tid och rum. Om vi använder detta perspektiv för att beskriva globaliseringsprocessen, och framför allt den globala finansmarknaden, ser vi att dessa samhälleliga förändringsmotorer påverkar oss och våra livsvärldar på ett mycket djupare sätt än vad är synligt inom gängse perspektiv. Den institutionella förändring som dessa driver har djupgående moraliska och ontologiska konsekvenser. Det behövs en demokratisk debatt om huruvida vi skall förstå samhället och oss själva så som globaliseringens ”ekonomistiska diskurs” beskriver oss. Men den demokratiska processen försvåras av att den globala finansmarknadens disciplinerande ekonomiska dynamik lägger fast och normaliserar en moraliskt och ontologiskt snäv förståelse av samhället och individen.
Avhandlingens teoretiska experiment består i konstruerandet av ett perspektiv vilket används för att titta på den globala finansmarknaden. Detta perspektiv konstrueras medelst tre olika delar. Den första delen är en teori om makt, människor och kunskap som konstrueras med hjälp av den franske fenomenologen Maurice Merleau-Ponty, vars filosofi föregriper många av de ”postiga” teorier som varit så betydelsefulla för samhällsvetenskapen under de senaste decennierna. Det är framför allt Pontys syn på människan som en enhetlig varelse (alltså inte delad i själ och kropp) som är viktig för avhandlingen. Denna människosyn kombineras med en syn på samhället som socialt konstruerat och genomsyrat av diskursiva (ekonomiska/politiska) maktmönster. Dessa maktmönster är inte permanenta, utan samhället omformas fortlöpande, och den övergripande diskurs som karaktäriserar en viss period institutionaliseras aldrig definitivt.
Den andra delen består i en kort historik över den globala finansmarknadens framväxt, och en liten dekonstruktion av den ”ekonomistiska diskursen”. Denna dekonstruktion består i en diskussion av några centrala grundvalar för den moderna ekonomiska vetenskapen (f.a. jämviktsteori) och den ”ekonomistiska diskursen” utkristalliseras som en matematiserad variant på den nyttoetik som radikala liberaler (t.ex. Bentham) formulerade under 1800-talet, kombinerat med ett klassiskt samhällsveten-skapsideal. Den ekonomistiska diskursen består alltså i den normalitet som befästs när politik och social samverkan tvingas in i en institutionell ordning som skall vara förenlig med neoklassiska ekonomiska grundantaganden.
Den tredje delen är en applikation av Pontys syn på människan och social samverkan, på pengar och ekonomisk interaktion. Pengar blir i denna del en teknologi för kommunikation av den mening som människor skapar i sitt arbete. Lika mycket som de är värde är pengar alltså meningsöverförande, ungefär som bokstäver. Detta gäller även i dagens samhälle.
Den ekonomistiska diskursen gör alltså att den globala finansmarknadens makt utövas inom en institutionell ordning som i sin tur gör att de mäktiga inte kan se den makt de själva utövar. Politisk debatt och kontroll behövs både för att demokratisera denna makt, och för att möjliggöra en (om-) förhandling av den fortlöpande samhälleliga omkonstruktion som globaliseringsprocessen innebär.

Avhandlingens titel: Money, meaning, power. Global financial markets and dexterous communication
Avhandlingsförfattare: Erik Andersson, tel.031-773 4678
e-post: e.andersson@padrigu.gu.se
Fakultetsopponentens namn: Associate professor Spike Peterson, University of Arizona
Tid och plats för disputation: Fredagen den 31 januari 2003, kl. 13.15, institutionen för freds- och utvecklingsforskning, Brogatan 4, Göteborg

Kontaktinformation
Svenbo Johansson, avdelningsdirektör
Samhällsvetenskapliga fakultetskansliet, Göteborgs universitet
Besöksadress: Skanstorget 18
Postadress: Box 720, 405 30 Göteborg

tel. : +46 (0)31 7731022
fax: +46 (0)31 7731940
e-post: Svenbo.Johansson@samfak.gu.se

Först efter 15 år i Sverige försvinner överrepresentationen. Enligt den officiella integrationspolitiken är två år en skälig tid för introduktion och integration. Glappet mellan politiska mål och invandrarnas verklighet är anmärkningsvärd.

I välfärdsstatens väntrum heter en ny doktorsavhandling från institutionen för socialt arbete vid Göteborgs universitet. Eva Franzén visar på skillnader och likheter mellan invandrares och svenskars förhållande till socialbidrag, självförsörjning och välfärd. Invandrarnas förhållandevis höga socialbidragstagande tycks inte bero på att de objektivt sett har sämre förutsättningar än infödda svenskar. Hänsyn har då tagits till skillnader i ålder, hushållssammansättning, utbildning och bostadsort. En förklaring kan därför vara etnisk diskriminering.

Integrationspolitikens mål är att jämlikhet ska råda mellan de som invandrat till Sverige och de som är infödda. Man kan se invandrares ekonomiska integration som en process som efter en viss tid förväntas leda till jämlikhet med infödda svenskar i motsvarande situation. Det är emellertid uppenbart att den tid invandrare behöver vänta på att få jämlika möjligheter till självförsörjning är allt för lång. De hamnar utanför det generella välfärdssystemet. Man kan jämföra väntetid om 15 år med de två år som statsmakterna bedömt som skälig för introduktion i landet. I det perspektivet framstår integrationspolitiken som misslyckad.

Att inte få fotfäste på arbetsmarknaden och att istället bli hänvisad till det selektiva socialbidraget under en så lång följd av år drabbar individens levnadsförhållanden i olika avseenden. Att vara socialbidragstagare tycks i sig medföra negativa konsekvenser. Levnadsförhållanden bland individer med socialbidrag är klart sämre än de som gäller för individer med förvärvsinkomster eller med transfereringsförsörjning (t.ex. A-kassa, föräldraförsäkring). Socialbidragstagare drabbas i större utsträckning av sjukdom, social isolering och andra svårigheter. Det tycks som om socialbidragstagare inte bara är drabbade av ekonomiska problem utan riskerar att bli socialt exkluderade även avseende levnadsvillkoren i övrigt.

Invandrare har generellt sett fått en underordnad ställning på flera viktiga områden i samhället. De har hamnat i välfärdsstatens väntrum. Eftersom välfärdsstatens bidragssystem i stor utsträckning är knutna till arbete och arbetsmarknad samlas invandrare i ett väntrum där tröskeln är allt för hög till nästa rum. För att komma i åtnjutande av välfärdsstatens generella bidrag och stödformer måste tröskeln passeras dvs. individen måste få fotfäste på arbetsmarknaden. I avhandlingen I välfärdsstatens väntrum framgår att de utrikes föddas socialbidragstagande inte kan betraktas som introduktionssvårigheter. Det höga bidragstagandet är istället ett uttryck för socioekonomisk ojämlikhet mellan infödda och de som invandrat till landet. Denna omständighet kan också beskrivas som social exkludering med uppenbara drag av etnifiering vilken i synnerhet drabbar flyktingar och nya etniska grupper.

Avhandlingens titel: I välfärdsstatens väntrum. Studier av invandrares socialbidragstagande
Avhandlingsförfattare: Eva Franzén, 08-555 53228 (arb.), 073-702 2933
e-post: Eva.Franzen@sos.se
Fakultetsopponentens namn: Professor Åke Bergmark, Stockholm
Tid och plats för disputation: Fredagen den 31 januari 2003, kl. 10.15, Malmstenssalen, Handelshögskolan, Vasagatan 1, Göteborg

Kontaktinformation
Svenbo Johansson, avdelningsdirektör
Samhällsvetenskapliga fakultetskansliet, Göteborgs universitet
Besöksadress: Skanstorget 18
Postadress: Box 720, 405 30 Göteborg

tel. : +46 (0)31 7731022
fax: +46 (0)31 7731940
e-post: Svenbo.Johansson@samfak.gu.se

Den nationella studien leds av forskaren Anders Gustafsson vid Karlstads universitet i samarbete med stiftelsen Marknadstekniskt centrum, MTC, i utvecklingsprojektet Morgondagens tjänster.

För att mäta befolkningens teknikmognad har forskarna använt sig av en metod utvecklad av professor A. Parasuraman vid University of Miami och Charles Colby, vd för Rockbridge Associates i USA. Metoden består av ett index där man mäter människors attityder i fyra dimensioner: optimism, innovationsbenägenhet, obehag och osäkerhet. Det som mäts i dimensionen optimism handlar om hur vi tror att vår vardag kommer att förenklas av den nya tekniken. I dimensionen innovationsbenägenhet mäts hur snabba vi är att ta till oss den nya tekniken. Inom dimensionen obehag mäts det obehag som vi känner inför att inte riktigt kunna styra över den nya tekniken. Osäkerhetsdimensionen mäter vår misstro och skepticism inför den nya tekniken.

De två första dimensionerna bidrar till att vi vill ta till oss ny teknik medan de två sista dimensionerna verkar hämmande.

Jämförbara mätningar har tidigare genomförts i USA och i Österrike. Vid en jämförelse visar det sig att Sverige har en större andel individer som snabbt tar till sig den nya tekniken, så kallade utforskare. Men här finns också en större andel människor som är skeptiska till den nya tekniken och fler som är sena att ta till sig ny teknik, så kallade eftersläntrare.

– Det som kan sägas känneteckna svensken är att vi inte är rädda för den nya tekniken, men vi är mer skeptiska. Vi tror inte att ny teknik kommer att bidra till ett bättre liv, i alla fall inte i lika hög utsträckning som amerikanen eller österrikaren, säger Anders Gustafsson.

Forskarna har funnit ganska stora demografiska skillnader mellan individer med hög teknikmognad och individer med låg teknikmognad. Generellt sett är de som har hög teknikmognad yngre, mer välutbildade, har ofta teknisk utbildning och är män. Eftersläntrarna finns på mindre orter, de har lägre inkomster och lägre utbildning.
Kvinnor är generellt sett långsammare på att ta till sig ny teknik än män.

– Resultaten visar att Sverige borde fungera bra som testmarknad för nya produkter eftersom vi har en stor andel utforskare, det vill säga användare som aktivt söker nyheter och är nyfikna på ny teknik, säger Anders Gustafsson.

Han anser dock att det är lite oroande att landet även har en så pass stor grupp eftersläntrare, människor som är ovilliga att prova och använda ny teknik. Det är något samhällsutvecklare och myndigheter måste ha i åtanke.

Indexet för att mäta teknikmognad kan användas när man vill kunna förutsäga i vilket land som ny teknik kommer att slå igenom först och för att bedöma och jämföra mottagligheten för ny teknik mellan olika kundgrupper och länder. Mätmetoden kan hjälpa företag att förstå hur de ska kommunicera för att kunderna ska ta till sig ny teknik. Utvecklare kan få ökad förståelse hur ny teknik måste anpassas till olika kundgrupper. Man kan också identifiera vilka grupper av människor som är lämpliga för att hjälpa företag att prova ut den nya tekniken i testpaneler.

Studien omfattar 1 004 svenska medborgare i åldrarna 18 år och uppåt och innehåller 51 procent kvinnor och 49 procent män. Den kan alltså sägas vara representativ för Sveriges befolkning. Begreppet teknikmognad handlar om människors möjlighet och vilja att ta till sig och använda ny teknik. Det är inte ett mått på kompetens eller intelligens.

Kontaktinformation
Anders Gustafsson, docent, 0705-153430,
054-700 15 56,e-post: anders.gustafsson@kau.se

Detta visar Anette Sandberg, universitetsadjunkt i pedagogik vid Mälardalens högskola, i den första svenska studien om vuxnas lekerfarenheter som slutförts vid Göteborgs universitet och Mälardalens högskola.
Rymningslekar, lekar med rörelse och fysiska utmaningar, hemliga platser och utomhuslek tillsammans med andra barn är betydelsefulla lekerfarenheter. I avhandlingen ”Vuxnas lekvärld. En studie om vuxnas erfarenheter av lek” presenteras vuxnas erfarenheter av lek, såsom dessa gestaltar sig när vuxna tänker tillbaka på sin barndom.
Betydelsen av att kunna leka utomhus är påtaglig när olika personer berättar om hur de lekte som små. En fördel med utomhusleken var frihet från vuxnas ingripande samtidigt som man fick en rörelsefrihet i grannskapet.
I den nu avslutade studien har cirka 500 pedagogikstuderande vid Mälardalens högskola tecknat och beskrivit hur de har lekt. I undersökningen ingick även femton vuxna personer med funktionshinder och tjugo förskollärare som har intervjuats om sina lekerfarenheter.
Vilka erfarenheter av lek bär vuxna med sig? Hur uppfattar vuxna lek?
– 20-29-åringar som är födda på 1970-talet hade framförallt lekminnen från risk- och chanstagningslekar, kanske beroende på att de var uppväxta under den fria perioden.
– Lekar som innehöll komplexitet var något som deltagare i åldern 30-39 år speciellt mindes. De växte upp under 1960-talet då Lego blev en populär leksak.
– 40-49-åringar mindes att de var starkt påverkade av flow.
– De som hade sin barndom under 1940-talet då det var krig och fattigdom, beskrev särskilt lekar från olika platser och lekar med kamrater.
Deltagarna gjorde också jämförelser med barns lek idag. I studien beskrivs en vardag fylld av avbrott. Tid för lek konkurrerar med tid för organiserade aktiviteter och påverkan av media. Det är i dag en allmän uppfattning att leken har utvecklats från gemensam utelek till individuell innelek.
Många vuxna anser att de fortfarande leker ibland. Många olika kulturella miljöer förknippas med lek för ungdomar och vuxna, såsom diskotek, biografer och restauranger. I tidigare forskning om lek förekommer sällan denna association. Lek med inslag av komplexitet har dessutom en framträdande betydelse för vuxna.
Sammanfattningsvis visar resultaten på tre väsentliga dimensioner i lek; en social, en fysisk och en förändringsdimension. Det visade sig att leken har erbjudit vuxna personer med funktionshinder delaktighet och känslan av att vara inkluderad i lekgemenskapen. Men lek innebar även anpassning, solidaritet och utmaningar.
______________________________________________________
Mer information om avhandlingen ges av Anette Sandberg, tel. arb: 021-10 14 04, fax:021-10 13 90, tel.bost:021-33 26 92, e-post: anette.sandberg@mdh.se
Handledare är professor Ingrid Pramling Samuelsson, tel. arb: 031- 773 24 61, E-post: ingrid.pramling@ped.gu.se samt professor Eva Björck-Åkesson, tel.arb: 021-10 14 28, E-post: eva.bjorck-akesson@mdh.se
Avhandlingens titel: ”Vuxnas lekvärld. En studie om vuxnas erfarenheter av lek”.
Avhandlingen försvaras fredagen den 24 januari 2003, klockan 13.00, i Omegasalen, Mälardalens högskola i Västeråss

Kontaktinformation
Britt Tellow
Kansliet för utbildningsvetenskap
Box 300
405 30 Göteborg
Sweden
Tel +46 31 773 2268
Fax +46 31 773 2100

Esa Manninen på tema Teknik och social förändring undersöker i sin avhandling den svenska mobilteleindustrin under slutet av 1990-talet.

– Det är en expansiv industri där det förekommer mycket av både produkt- och processinnovationer, men vilken inverkan det har på just sysselsättningen har inte tidigare undersökts, säger Esa Manninen. Med produktinnovationer menas nya eller förbättrade varor och tjänster, medan processinnovationer är nya eller förbättrade produktionsmetoder.

Under 1990-talet växte produktionen av både varor och tjänster för mobiltelefoni snabbt. 1998 hade den svenska mobilteleindustrin omkring fyrtio tusen anställda i lite drygt 200 företag och en omsättning på 150 miljarder kronor.

Med hjälp av en enkät har Esa Manninen undersökt hur produkt- och processinnovationer påverkat sysselsättningen i de 200 företagen. Enligt studien ökar produktinnovationer antalet anställda i större utsträckning än processinnovationer, något som även tidigare forskning kommit fram till.

– Ett mer överraskande resultat är att även processinnovationer ofta leder till att antalet anställda ökar, säger Esa Manninen.

Processinnovationer handlar i regel om att införa nya produktionsmetoder för att öka effektiviteten och därmed minska antalet anställda. Men i många av företagen i Esa Manninens studie ledde processutvecklingen ändå till att antalet anställda ökade.

– Det tyder på att det efter en tid uppstår mekanismer som påverkar sysselsättningen i en annan riktning. En sådan mekanism är att priset sjunker när varan eller tjänsten med hjälp av tekniska förändringar kan produceras mer effektivt. På sikt ökar det efterfrågan och därmed också behovet av arbetskraft.

Avhandlingen heter New Technology – New Jobs? The Case of Mobile Telecommunications in Sweden. Disputationen sker tisdagen den 14 januari 2003 kl 13.15 i sal Key 1, hus Key, universitetsområdet Valla, Linköpings universitet. Fakultetsopponent är professor Mario Pianta, universitetet i Urbino, Italien.

Kontaktinformation
Esa Manninen kan nås på tel 013-28 29 68, mobil 073-9496812 eller e-post esama@tema.liu.se.