Design och systemdesign handlar om att skapa en förändring av något slag, att skapa något nytt helt enkelt. Detta ”nya” kan i princip vara vad som helst – från design av en ny produkt (en mobiltelefon), en tjänst (SMS) eller en organisationsförändring (Telias omvandling från statligt verk till markandsanpassat företag).
Det ”nya” kan också handla om en mental process där de som ingår i en organisation ska ändra sin mentala bild av något – för att Telia på ett bra, fungerande sätt ska kunna genomföra sin omstrukturering krävs självfallet att alla som arbetar på Telia förändrar sin syn på företaget.

Sådan mental förändring är viktig också inom exempelvis skolan – åtminstone om de nya satsningarna på individuellt anpassad undervisning ska få ett reellt genomslag och för att man ska kunna gå från utlärning (aktiv lärare och passiva elever) till aktiv inlärning (aktiv lärare och aktiva elever).

I avhandlingen ”A multi-modal approach to soft systems methodology” med vilken Birgitta Bergvall-Kåreborn disputerar den 17 december, har fokus legat på metoder som riktar in sig på att utveckla designerns designförmåga. Detta är ett nytt sätt att se på metoder som håller på att växa fram främst inom sådana områden som hanterar komplexa problem med hög förändringstakt.

– Som utgångspunkt för arbetet har jag använt mig av en processmetod som fokuserar på olika perspektiv på en förändring, detta för att öka och bredda den allmänna förståelsen av situationen. Skillnaderna i vilket perspektiv olika människor har på en konkret situation kan ha sin grund i arbetsroller och hur man tror att förändringen kommer att påverka ens egen situation, säger Birgitta Bergvall-Kåreborn.

– Vilket perspektiv man väljer kan också bero på olikheter i utbildning, bakgrund, kön och ålder.

Genom att presentera ett antal centrala aspekter på hur systemdesign ska fungera väl – både ur tekniskt, individuellt och organisatoriskt perspektiv – bidrar Birgitta Bergvall-Kåreborns forskning till att den som designar förändringarna får det stöd han eller hon behöver när det kommer till att besluta om vad som ska förändras, vad som ska uppnås samt hur utvärderingen av hur förändringsarbetet fortlöper och vilka konsekvenser det får.

Disputationen genomförs tisdagen den 17 december, opponent är professor emeritus Peter Checkland och ordförande är professor Ann Hägerfors.

Upplysningar: Birgitta Bergvall-Kåreborn, tel. 0920-49 13 27, birgitta.bergvall@ies.luth.se eller informatör Lena Edenbrink, tel. 0920-49 16 22, 070-679 16 22, lena.edenbrink@adm.luth.se

Avhandlingen fokuserar på hur flickor och pojkar i några lägre grundskoleklasser, årskurs 0-6, under skoltid utvecklar sina identiteter i samspel med varandra och med lärare. Studien är genomförd vid två skolor där den ena är helt svensk och den andra etniskt blandad med ungefär 30% invandrarbarn.

Resultaten visar att flickor liksom pojkar inte uppträder i låsta könsroller utan att deras könsbeteende ofta skiftar under dagens lopp. En och samma flicka kan under en rast uppträda som en kokett Barbie men också som en livlig sporttjej eller ställa pojkarna till svars för ojämlikt behandlande. Men det visar sig också att pojkar intar en dominant ställning gentemot flickor. Inom pojkgrupperna uppträder även maktskillnader medan sådana är mindre synliga bland flickorna.

Avhandlingen visar också att invandrareleverna normaliserar sig till de svenska kamraternas sätt att vara, de vill inte avvika utan anammar de vanligaste könsmönstren som kamraterna uppvisar. Det dubbelsidiga kulturmöte i klassrummet, som läroplanen föreskriver, var dock sällsynt och invandrareleverna måste få erfara att integrationen sker från två håll för att de inte skall försvinna i mängden i helklassammanhang.

Lärarna är betydelsefulla som könsförebilder men också som förmedlare av läroplanens etiska värden, bland annat jämställdhet. Detta återspeglas i elevers sätt att ge uttryck för sin identitet och i deras samspelsmönster, framför allt under lektionstid. Elevernas grad av deltagande i skolarbetet är beroende av lärarnas stöd och pojkar får överlag mer uppmärksamhet än flickor. Flickorna söker sig i första hand till varandra men enskilda flickor i varje klass tar för sig och hävdar sig bland pojkarna. Det är speciellt märkbart i mindre grupper.

Såväl flickor som pojkar och lärare uppvisar mångsidiga identiteter liksom att de ibland överskrider könsgränser de vanligtvis beaktar. Det framträder framför allt bland de yngsta eleverna samt bland flickor i alla åldrar som prövar att utvidga de kvinnliga domänerna. Denna flexibilitet liksom det faktum, att de flesta elever bär på föreställningar om att människor i grunden är lika, framstår som gynnsamma förutsättningar för att i skolan arbeta för förändring av ojämlika maktordningar och traditionella könsmönster.

Torsdagen den 19 december försvarar Ulla Forsberg, pedagogiska institutionen, Umeå universitet, sin doktorsavhandling med titeln: Är det någon ”könsordning” i skolan? Analys av könsdiskurser i etniskt homogena och etniskt heterogena elevgrupper i årskurserna 0 – 6.
Disputationen äger rum kl.10.00 i Humanisthuset, hörsal G.
Fakultetsopponent är Professor Gunilla Halldén, Tema Barn, Linköpings universitet.

Kontaktinformation
Ulla Forsberg nås på:
Tel: 090 – 786 68 22
090-71 57 20
E-post: ulla.forsberg@pedag.umu.se

Allt fler människor världen över konsumerar ett likriktat innehåll av bilder och information, vi underhålls av samma såpoperor, musikvideos, sportevenemang och läser nyheter om samma krig och politiska skeenden. Detta är tydligt till exempel i Indien där televisionen med ett universellt bekant utbud lanserats brett under de senaste decennierna. Emellertid har i detta land också dagspressen på inhemska språk haft en kraftig tillväxt. Tidningar som framför allt intresserar sig för nyheter på lokal, regional och nationell nivå har blivit fler och fått allt större upplagor. Det är inte självklart hur detta massmedium förhåller sig till kulturell globalisering.

Per Ståhlberg har i sin avhandling vid Socialantropologiska institutionen, Stockholms universitet, behandlat den hindispråkiga dagspressen och dess journalister i delstaten Uttar Pradesh. Han har under några längre perioder under senare delen av 1990-talet följt arbetet på ett antal tidningsredaktioner i staden Lucknow. Tidningarnas innehåll behandlas, likaså arbetets organisation samt journalisternas rutiner, bakgrund och karriärer. Studien belyser hur dessa hindispråkiga journalister formulerar sin yrkesroll och vilken status de har i en indisk offentlighet – framför allt i relation till den engelskspråkiga indiska pressen.

I sin avhandling ger Per Ståhlberg en bild av lokala och kulturellt specifika förhållanden för en yrkesgrupp som med liknande arbetsmetoder och uppgifter återfinns över hela världen. Få människor utanför tidningarnas spridningsområden skulle intressera sig för nyheterna som dessa hindispråkiga journalister producerar. Men deras rapportering sker på det hela taget i enlighet med en universell idé om journalistisk verksamhet. Det är en lokal praktik av en global modell.

Avhandlingens titel: Lucknow Daily: How A Hindi Newspaper Constructs Society

Disputationen äger rum fredag 20 december kl. 13.00 i hörsal 9, hus D, Södra huset, Frescati. Opponent är Dr. Thomas Blom Hansen, University of Edinburgh, Skottland.

Per Ståhlberg kan nås på tfn 08-16 26 85 (Socialantropologiska institutionen, Stockholms universitet), e-post per.stahlberg@socant.su.se

Strängteorin bygger på antagandet att de allra minsta byggstenarna i universum utgörs av små stränglika objekt, så kallade supersträngar. Dessa strängar är så små att de enbart finns i teorin. Om man i tanken förstorar en supersträng så att den blir lika stor som punkten som avslutar den här meningen, skulle en atom som förstoras lika många gånger bli lika stor som Vintergatan. Tanken är hisnande då vår galax mäter 100 000 ljusår från den ena kanten till den andra.

Allting i hela universum är uppbyggt av supersträngar. Människor, djur, hav och stjärnor. Det går inte att dela upp en supersträng i mindre delar. Den består enbart av sig själv. I det allra första ögonblicket efter Big Bang tror man att universum var fyllt av supersträngar. Egenskaperna som strängarna har är därför viktiga för att vi ska kunna förstå hur vårt universum utvecklades efter Big Bang och varför universum ser ut som det gör.

Strängteorin beskriver även de krafter som verkar mellan strängarna. Många forskare anser att strängteorin, efter Newtons rörelselagar och Einsteins relativitetsteori, är den viktigaste teorin om gravitation genom tiderna. Och den mest utvecklade.

Jens Fjelstad, nybliven doktor i fysik vid Karlstads universitet, har under flera års tid studerat den gåtfulla och ännu inte bevisade supersträngen. Hans avhandling ”Conformal field theory and the holographic principle” handlar till stora delar om gravitation.

– Allt som händer på stora skalor, det vill säga i rymden, styrs av gravitation. På små avstånd däremot får naturen väldigt underliga egenskaper när man tittar på gravitationen utifrån Einsteins ekvationer.

Lösningen på detta problem kan enligt Jens Fjelstad finnas i den holografiska principen. Han och många andra forskare på området menar att strängteorin inte är bunden till rummets tre dimensioner. Rummet som vi lever i består av längd, bredd och höjd. Den holografiska principen går emellertid ut på att man bara behöver två dimensioner för att beskriva allt som finns och händer i universum.

– Jag har tittat på en mycket enkel modell av verkligheten, där vi helt enkelt har slängt bort en dimension. Då blir plötsligt gravitation väldigt enkel att beskriva, säger Jens Fjelstad.

För att beskriva mekanismen bakom den holografiska principen har han bland annat studerat fenomenet svarta hål, det vill säga rester av stjärnor som krympt ihop och nu fungerar som rymdens egna dammsugare. I avhandlingen har han kunnat härleda egenskaper hos svarta hål ur den holografiska principen.

Jens Fjelstads doktorsavhandling är redan något av historisk. Fredagen den 6 december lades den, som första avhandling inom N/T-sektorn vid Karlstads universitet, fram för disputation. Som nybliven doktor hoppas Jens Fjelstad att även framöver kunna ägna sig åt forskning inom området strängteori. För den stora gåtan om tillvarons minsta byggstenar är långt ifrån löst.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Jens Fjelstad, tfn 054-700 21 47, e-post Jens.Fjelstad@kau.se.

Arjen Stroeven, naturgeografi
I sin forskning försöker han återskapa den Skandinaviska inlandsisens höjd, utbredning och dynamik under nyckelperioder under den senaste nedisningscykeln, dvs. de sista 120 000 åren. Med hjälp av kosmogena isotoper i kvartsmineral har hans forskargrupp bestämt åldern på landformer som bevarats under, skapats av eller påverkats av isen under olika skeenden. Skillnader i isens påverkan på landskapet beror på att temperaturförhållandena vid isens botten både varierar från plats till plats och vid en och samma plats under en nedisningscykel. Bevarade ytor har varit kalla och därmed har landskapet bevarats i fruset skick. I de områden där isen kraftigt omdanat landskapet smälter isen vid botten p.g.a. trycket från ovanliggande ismassa och detta aktiverar de s.k. sub-glaciala erosionsprocesserna

Ingrid Bryntse, oorganisk kemi, särskilt fasta tillståndets kemi
Ingrid Bryntse har i sin forskning bland annat studerat supraledande metalloxider med förhållandevis höga kritiska temperaturer. Hon har undersökt ett antal olika syntesmetoder för att tillverka dessa kemiska föreningar och studerat hur strukturella arrangemang, jonladdning m.m. påverkar materialens egenskaper. För detta har hon främst använt analysmetoderna röntgendiffraktion och elektronmikroskopi. Hon har sedan många år ett aktivt samarbete med svenska och internationella forskningsgrupper.

ECHO-projektet koordineras av Max Planck Institutet för vetenskapshistoria i Berlin och bland de ledande aktörerna finns ytterligare två Max Planck Institut – för psykolingvistik i Nederländerna och för konsthistoria i Rom samt en del andra lärosäten. Sven Strömqvist, professor i lingvistik vid LU, har just varit i Berlin och tryckt på startknappen tillsammans med andra samarbetspartners. Han leder planeringen av det nya Språk- och Litteraturcentrum vid Lunds universitet där lundadelen av ECHO ska utföras.
– Mycket av de material vi hänför till kulturarvet finns redan i digital form. Men det är svårt att hitta och utnyttja det på ett systematiskt sätt. Syftet med ECHO är att samla kulturarvet och göra det tillgängligt via Internet – i första hand för forskarsamhället men senare även för skolor och allmänhet, säger Sven Strömqvist.
Den första etappen är ett pilotprojekt på 18 månader, finansierat med drygt 2 miljoner euro ur EUs femte ramprogram. Under denna tid ska de ansvariga bland annat visa att ECHO är tekniskt möjligt att genomföra.

Multimedialt och gränsöverskridande
– Vi ska bygga upp en infrastruktur med institutioner och organisationer som vill bidra med material som ska klassificeras och läggas in. Vi ska också bygga en sökmotor och annan teknik som behövs. Tekniken ska demonstreras på tre områden: språk, konsthistoria och vetenskapshistoria. För Lunds del är det ämnena lingvistik och biblioteks-och informationsvetenskap som kommer att engageras i pilotprojektet, berättar Sven Strömqvist.
– Hela ECHO-projektet är en stor utmaning men också mycket spännande. Det är både multimedialt och gränsöverskridande. Här kommer ämnen från olika fakulteter att samarbeta. Jag tror att det på sikt blir en guldgruva både för forskarsamhället och för den stora allmänheten. Det ska t.ex. bli möjligt att ladda ner inspelningar av minoritetsspråk och bilder från den miljö där språket talas.
Ambitionen är att projektet ska bli självgående. I teknikdelen ingår att utveckla verktyg för att lägga in och analysera material av olika slag.
– Att Lund har kommit med i ECHO och att vi fått en ledande funktion är ett resultat av arbetet med Språk-och Litteraturcentrum och Humanistlaboratoriet och de internationella kontakter vi fått, påpekar Sven Strömqvist.

Kontaktinformation
Sven.Stromqvist@ling.lu.se
Tel 046/222 03 89

Den visar att även om miljöarbetet ibland tilldelas ett stort utrymme så definieras och motiveras det genom ett affärstänkande där ny teknik står i centrum (teknocentrism). Miljöproblem handlar ofta om att ersätta resurskrävande produkter och processer med effektivare och på marknaden attraktiva teknologiska lösningar. Med detta kommer både för- och nackdelar. Passar miljöarbetet in i en lönsam och teknologiskt möjlig strategi blir integrationen kraftig. Samspelar inte miljöarbetet förskjuts det i periferin och lämnas till andra intressenter att driva. Det här skapar dock spänningar. Samtidigt som företagen legitimeras av att följa ett affärstänkande konfronteras de även av krav på ett vidare ansvarstagande för sina verksamheters verkliga och förmodade negativa konsekvenser på miljön. Dessa krav, som kommer både inifrån och utanför företagen, går bortom den traditionella synen på företagens roll i samhället. Spänningarna måste dock hanteras för att företagen fortsättningsvis ska framstå som legitima aktörer och detta görs framförallt via ett teknocentriskt förhållningssätt.

Avhandlingens slutsatser handlar därför om att gå bortom detta dominerande förhållningssätt. För att öka förståelsen för miljöfrågornas dynamik och för att bättre möjliggöra handling på en mer symbolisk arena behövs toleranta och reflexiva förhållningssätt där problem och lösningar inte låses in i ett affärstänkande. Det alternativ som utvecklas i avhandlingen betonar därför ökad öppenhet, delaktighet och reflexivitet.

Torsdagen den 19 december försvarar Johan Sandström, företagsekonomiska institutionen vid Umeå universitet, sin doktorsavhandling med titeln ”Organizational Approaches to Greening: Technocentrism and Beyond” Svensk översättning: Organisatoriska förhållningssätt till miljöfrågor: Bortom teknocentrism.
Disputationen äger rum kl. 13.15 i Humanisthuset, hörsal G.
Fakultetsopponent är Professor Nigel Roome, Erasmus University, Rotterdam, Holland.

Johan Sandström föddes i Umeå 1973. Mellan 1984 och 1992 bodde han i Göteborg för att sedan återvända för studier vid Handelshögskolan i Umeå. Han bor sedan 2001 i Örebro.

Kontaktinformation
Johan Sandström nås på:
johan.sandstrom@fek.umu.se
070-358 11 01 mobil
019-10 96 09 hem