24-timmarsservice är något som många myndigheter planerar att införa. Detta är då ofta både ett sätt att rationalisera verksamheten och öka service och tillgänglighet.
– Här är det lätt hänt att man rationaliserar för hårt. De kvalificerade ärendena bör fortfarande handläggas av människor, säger Karl W Sandberg.
Han poängterar vikten av att informationssystemen anpassas för alla grupper i samhället. Ingen ska riskera att gå vilse bland all teknisk information på dataskärmen eller i telefonluren.
I samarbete med Arbetslivsinstitutet genomför Mitthögskolan bland annat ett forskningsprojekt i det jämtländska samhället Trångsviken. Det handlar om att med hjälp av bredbandslösningar och skapande av nätverk få småföretag i Jämtlands inland att samarbeta mer med varandra för att få tillväxt och välstånd.
– Jag vill hellre prata om växtbygd än om glesbygd, säger Karl W Sandberg.
Karl W Sandbergs utgångspunkt för sin forskning är människans krav på informationssystem och informations- och kommunikationsteknik i komplexa teknikmiljöer, där genomgripande kunskaper om psykologiska och tekniska aspekter kan ge underlag för mer användbara system.
Karl W Sandberg installerades i september som professor i informatik vid Institutionen för informationsteknologi och medier på Mitthögskolan. Dessutom arbetar han deltid som forskare på Arbetslivsinstitutet med inriktning mot utvecklingsprocesser i småföretag sett ur ett IT-perspektiv.
Karl W Sandberg började sin yrkesbana som ingenjör på ASEA i Västerås. 1989 doktorerade han i psykologi vid Umeå universitet. Innan han 1998 kom till Mitthögskolan arbetade Karl W Sandberg vid Vårdhögskolan i Boden och på Luleå tekniska universitet där han antogs som docent i teknisk psykologi.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Karl W Sandberg, Mitthögskolan
070-588 72 54, karl.w.sandberg@mh.se
Gnosjö är en plats i Sverige som förknippas med framgång och ekonomisk tillväxt. Kommunens namn likställs ofta med framgångsrik företagsamhet och ett stort antal småföretagare. Den svårfångade ”anda” som sägs ligga bakom kommunens framgång – den så kallade gnosjöandan – har blivit ett begrepp som till och med är eget uppslagsord i Nationalencyklopedin.
Katarina Pettersson har i sitt avhandlingsarbete granskat den positiva bilden av Gnosjö. Det är en bild som skapas och förmedlas av aktörer inom både politik, media och forskning. Det visar sig att i beskrivningar av Gnosjös företagare och företagaranda lyfts män och mäns arbete fram som förklaringar till framgången. Det är män som benämns företagare medan kvinnor i den mån de nämns, kallas företagarhustrur, medhjälpare eller stödjare. Etiketten företagare har fått en maskulin prägel trots att det finns 33% kvinnliga företagare i Gnosjö.
Katarina Pettersson undersöker hur framgångsbilden skapats genom att ett antal teman upprepas och formar ett nätverk av gemensamma argument och uttalanden. Detta nätverk kallar hon gnosjödiskursen. Metoden i avhandlingen, diskursanalys, avslöjar de underliggande betydelser som finns i uttalanden och formuleringar som beskriver Gnosjö som en framgångsrik företagarbygd. De aktörer som medverkar till att skapa diskursen är bland andra forskare i företagsekonomi och kulturgeografi, journalister, politiska debattörer och planerare.
I allt ifrån historiska skildringar till nutida artiklar i tidningar, politiska dokument och forskningsrapporter, vilka Katarina Pettersson har analyserat, framstår framgången i Gnosjö som skapad av män. Kvinnors arbete och produktion lyfts inte fram.
Förutom att de kvinnliga företagarna osynliggörs så finns det också en politisk underton i en del beskrivningar av Gnosjö. Dessa nedvärderar arbeten i den offentliga sektorn. En del av aktörer som framhåller gnosjöandan som ett ideal argumenterar nämligen för satsningar på det privata näringslivet framför satsningar på den offentliga sektorn.
Att Gnosjö skulle vara en bra förebild för andra platser och regioner att ta efter, som ofta hävdas i debatten, ställer sig Katarina Petterson kritisk till. Hennes analys visar att den bild av Gnosjö som lyfts fram i media, forskning och politisk debatt är en ensidig bild, som inte tillmäter kvinnor och män lika stort värde när det gäller förmågan att bidra till skapandet av framgångsrik företagsamhet och ekonomisk tillväxt i en region.
Katarina Pettersson disputerar på avhandlingen ”Företagande män och osynliggjorda kvinnor” fredagen den 6 december kl. 10.15 i Hörsal 2 Ekonomikum, Uppsala universitet.
Kontaktinformation
Katarina Pettersson kan nås på telefon 018-471 73 81 eller via e-post katarina.pettersson@kultgeog.uu.se
När Sverige blev medlem i EU 1995, blev vi också delaktiga i ett utvecklingsprogram riktat mot landsbygden, LEADER II. Programmets målsättningar skulle förverkligas genom stöd till lokala utvecklingsprojekt. I EU-kommissionens försök att styra utvecklingen på landsbygden användes två delvis nya metoder för att prioritera användningen av programmets resurser, dels partnerskap, som var lokala styrelser med representanter för den offentliga, privata och ideella sektorn, dels tolv nybildade regioner där programmet genomfördes.
Lars Larsson har i sitt avhandlingsarbete undersökt vad detta arbetssätt förde med sig i relation till den existerande politiska administrationen, framför allt den kommunala. Hur demokratiska var partnerskapen och vilka arbetsformer uppmuntrades? Vilka aktörer kunde delta? Vad betydde regionernas utformning för programmets effektivitet? Spelade det någon roll för det lokala utvecklingsarbetet att delta i LEADER II?
Eftersom aktörer från flera sektorer styrde programmet genom partnerskapen, fanns det inledningsvis farhågor att de kommunala företrädarna skulle förlora makten till icke folkvalda aktörer. Lars Larssons studie visar att i praktiken behöll representanterna från den offentliga sektorn makten i programmets alla skeden, från initiering via planering till genomförande. De gjorde det utifrån en formaliserad demokratisk legitimitet, men också utifrån tillgången till utvecklingsresurser. De övriga sektorerna kom mer att ha rollen av idégivare och genomförare av enskilda utvecklingsprojekt.
Utformningen av regionerna, som omfattade mellan tre och nio kommuner, skedde till stor del av partnerskapen själva, vilket medförde omfattande förhandlingar kring regionernas gränsdragning. Regionerna användes strategiskt för att skapa territoriell samverkan där de ingående aktörerna skulle kunna bidra på bästa sätt. De redan konkurrenskraftiga aktörerna förmådde attrahera ytterligare utvecklingsresurser.
Genom LEADER II lyckades man visserligen skapa arbetstillfällen, företag och öka antalet turistattraktioner, men huruvida programmet bidrog till en hållbar utveckling på den lokala nivån är svårt att fastställa, dels för att resultatuppföljningen försvårats genom krångliga rutiner och ofullständiga data, dels för att utvecklingsarbete är en långsam process.
Den här typen av samverkansbaserade styrformer ökar i omfattning. Lars Larsson visar i sin avhandling att de kan skapa nya konstellationer av aktörer, vilka kan bli handlingskraftiga och bestå över längre tidsperioder. Däremot har de svårigheter att entydigt åstadkomma mer konkreta resultat som inte exempelvis kommunerna själva kunde ha uppnått. Valet av styrformer kräver därför en noggrann analys. Partnerskapen är ingen universallösning för att skapa utveckling.
Lars Larsson disputerar på avhandlingen
”När EU kom till byn – Leader II ett sätt att styra landsbygdens utveckling” fredagen den 29 november kl. 10.15 i sal IV, Universitetshuset, Uppsala.
Kontaktinformation
Lars Larsson kan nås på telefon 023-70 91 75 eller via e-post lars.larsson@dfr.se
De flesta studier av vikingarnas religion fokuserar på dess högre aspekter – gudarna och myterna som berättar om dem – på bekostnad av en mer vardaglig tro på trolldom och vidskepelse. Faktum är att denna typ av alldaglig magi utgör ett av huvudtemana både i de isländska sagorna och i vikingatidens poesi, vilket gör det ännu märkligare att förhållandevis lite forskning har ägnats åt detta ämne. Det är mycket vi inte vet om hur denna värld av andliga krafter upplevdes och uppfattades av den yngre järnålderns män och kvinnor.
Neil Price behandlar i sin avhandling den fornnordiska magin i en resa som omfattar dess betydelse och funktion, utövande och utövare, samt de komplicerade mönster av sexuell identitet med vilka denna underbyggs. Särskild vikt lägger han vid idén om ett ”övernaturligt auktoriserande av våld”‚ i vilket det vi idag kallar religion och krig möttes och blandades till någonting helt annat. I korthet kan man konstatera att den fysiska krigföringen verkar ha stöttats av en struktur av ritualer som syftade till att ge stridslycka. Trollformler användes mot fienden, och för att ge styrka till den egna sidan. Bredvid det verkliga slagfältet fanns en osynlig motsvarighet, på vilken man kunde släppa lös olika sorters övernaturliga varelser som kämpade vid sidan om de mänskliga krigarna. Bland de sistnämnda fanns också de som kunde hämta egen kraft från den andra världen, bärsärkarna, som trodde att de kunde förvandla sig till björnar eller vargar.
Kärnan i det hela var ett intrikat magiskt komplex, som gick under namnet sejd (”seiðr” på fornnordiska). Detta var nära förknippat med guden Oden, och har ofta tolkats som en slags shamanism. De som utförde sejden var framför allt kvinnor. Utövarna kan i några fall spåras arkeologiskt i gravarna från vikingatiden, bland annat genom att vissa av deras speciella redskap kan identifieras. Sejdkomplexet kan också ge oss kunskap om dåtidens samhälle i stort. Skandinavien rymde under vikingatiden en komplicerad blandning av kulturer, och man kan finna många likheter mellan sejden och samernas ritualer. Liknande paralleller kan dras till trossystem hos andra arktiska folk, och det är tydligt att vikingarnas religion hade mycket gemensamt med cirkumpolära kulturer över hela världen. Precis som snarlika fenomen i andra shamanistiska sammanhang, representerade sejden för nordborna inte bara ett centralt magiskt begrepp: den var helt enkelt ett sätt att förstå verkligheten.
Neil Price disputerar på avhandlingen
”The Viking Way. Religion and War in Late Iron Age Scandinavia” lördagen den 30 november kl. 10.00 i Auditorium Minus, Gustavianum, Uppsala.
Kontaktinformation
Neil Price kan nås på telefon 018-471 20 89 eller via e-post Neil.Price@arkeologi.uu.se
Katarina Graffmans avhandlingsarbete baseras på ett nio månader långt fältarbete på produktionsbolaget Meter Film och Television i Stockholm. Studien har strukturerats utifrån antagandet att TV-produktion kan studeras med hjälp av Pierre Bourdieus teori om kulturella produktionsfält och att produktionsbolaget Meter är en institution på TV-produktionsfältet. I avhandlingen presenterar Katarina Graffman en etnografisk analys av produktionsbolaget och här kommer de anonyma, utåt sett osynliga, strukturerna, skeendena och diskurserna till uttryck.
Det är alltså ett kommersiellt TV-produktionsbolag som beskrivs och analyseras i avhandlingen – det vill säga verksamheten, människorna och kulturen. Allt som pågår på företaget påverkas av konkurrerande värdehierarkier. Är TV-producenter företagare eller konstnärer? Är television ”kommersiell skit” eller folkbildning? Likriktar TV-programmen kulturen eller ges det utrymme för nyskapande? Verkar televisionen i namn av samhällets maktstruktur eller tjänar den allmänheten?
De som arbetar på Meter säger sig producera television under ledord som kvalitet och noggrannhet. Dessa ledord kan översättas till företagets symboliska kapital och har format dess profil. Den som producerar kvalitativ television på ett noggrant sätt tillerkänns ett värde och endast personer med rätt avpassade egenskaper passar in. Produktionen skapas efter förutsättningarna i fältet samt utifrån produktionsbolagets etablerade profil och producenterna verkar inom en given ram. Vad innebär egentligen den kommersiella ramen: är producenterna konstnärer eller företagare?
TV-produktion på ett bolag som Meter är en kommersiell verksamhet. Men att tjäna pengar kan inte ske till vilket pris som helst. Den TV som produceras skall vara ”bra” och ”kvalitativ” framhåller producenterna. TV-produktion innebär således något mer än att bara förse kanalerna med de program de efterfrågar och att attrahera de sökta målgrupperna. En stor del av de program som producerades på Meter beskrevs som ”folkbildning” eller program med ”mervärde”. Meter har blivit lite av specialister på featureprogram, eller lättfakta. Denna programform kan ses som ett resultat av spänningar mellan kommersiella krafter kontra public service, fabrikation kontra konstnärskap, underhållning kontra information. Feature, som förmedlar underhållande kunskap, fångar publikens intresse och efterfrågas därmed av kanalerna. Epitetet ”folkbildning” fungerar som en legitimering av den kommersiella produktionen för producenterna.
Katarina Graffman disputerar på avhandlingen ”Kommersiell mediekultur: En etnografisk studie av TV-producenter och TV-produktion” fredagen den 6 december kl. 10.15 i sal 1022, Trädgårdsgatan 18, Uppsala.
Kontaktinformation
Katarina Graffman kan nås på telefon 08-592 565 20 eller via e-post Katarina.Graffman@culturelab.se
1991 var Karin Taube också nationellt ansvarig för IEA:s internationella undersökning, där man också mätte barn och ungdomars läsförståelse. Den gången kom Sverige på tredje plats i världen. I PISA- undersökningen 2000 hade vi ramlat ner en placering- till delad fjärde plats. Före Sverige ligger Finland, Canada och Nya Zeeland. Nästa undersökning genomförs under våren 2003.
– Sett ur ett internationellt perspektiv är läget gott i Sverige när det gäller läsförståelse. Våra ungdomar är duktiga på att söka information och tolka den. Däremot är de sämre på att reflektera över informationens innehåll. Detta gäller speciellt pojkarna, säger Karin Taube.
Varför ligger då Finland så bra till i PISA-undersökningen?
– Förmodligen handlar det om att lågstadielärarna i Finland har relativt hög status och är välutbildade. Det är på lågstadiet som de viktigaste insatserna görs för att skapa goda läsare, konstaterar Karin Taube.
I sin installationsföresläsning kommer Karin Taube också att berätta om sin forskning i läsförståelse bland svenska barn som har ett annat modersmål än svenska.
– En slutsats som jag dragit är att man inte kan dra alla invandrargrupper över en kam. Det skiljer oerhört mycket mellan invandrare från olika länder.
Vidare presenteras spännande resultat från undersökningar som hon gjort om hur olika typer av inlärningspedagogik påverkar läsförståelsen.
I september 2002 installerades Karin Taube som professor i pedagogik vid Institutionen för utbildningsvetenskap på Mitthögskolan i Härnösand.
Hon föddes och växte upp i Sundsvall och har arbetat som folkskollärare och speciallärare. Karin Taube doktorerade 1989 i psykologi vid Umeå universitet. Hon har tidigare bland annat varit verksam som forskare vid Stockholms universitet, högskolelektor vid Lärarhögskolan i Stockholm och som professor vid Högskolan i Kalmar.
Karin Taube håller sin installationsföreläsning den 28 november kl. 15.00-16.00 i Sigmasalen på Mitthögskolan i Härnösand.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Karin Taube, Mitthögskolan
0611-863 33, 070-312 01 83, karin.taube@mh.se
Möjligheten att vara pappaledig har snart funnits i 30 år, men kvinnorna tar fortfarande ut nästan 90 procent av föräldraledigheten. Roger Klinth på tema Barn vid Linköpings universitet undersöker i sin avhandling hur jämställdhetspolitiken hanteras när det är män och inte kvinnor som står i fokus. Han har följt den politiska debatten om föräldraledighet och jämställt föräldraskap sedan tidigt 60-tal.
– Pappaledigheten har ända sedan den infördes 1974 i första hand varit utformad som en rättighet för familjen, konstaterar Roger Klinth. Männens föräldraledighet var ett valfritt åtagande. Principen om familjens valfrihet är ett av de överordnade mål som begränsat jämställdhetspolitikens möjligheter.
Pappaledighet och ekonomisk tillväxt
En ofta underförstådd princip i diskussionen om pappledighet har handlat om ekonomi. Ambitionen att männen ska vara föräldralediga har underordnats det politiska målet att skapa ekonomisk tillväxt. Inte minst har det färgat debatten om att kvotera mäns och kvinnors föräldraledighet. Eftersom männen utgjort den ekonomiska ryggraden i både familjen och samhället blir priset för en jämställd föräldraförsäkring högre. Kritiken mot pappaledigheten har också ökat i tider av ekonomisk tillbakagång.
På det tidiga sextiotalet fanns en radikal tanke i jämställdhetsdebatten om en dubbel emancipation som skulle förändra både kvinnors och mäns sätt att leva. Men den tanken tunnades ut när barnomsorgen började byggas ut i början av sjuttiotalet. I stället för männens aktiva faderskap var det barnomsorgen som blev förutsättningen för kvinnornas inträde på arbetsmarknaden. Både föräldraförsäkringen och barnomsorgen ingick i ett arbetsmarknadspolitisk tänkande som innebar att jämställdhetsprincipen blev underordnad.
Faderskapet underordnat yrkesidentiteten
– Man kan se en tydlig skillnad i sättet att diskutera mäns respektive kvinnors föräldraledighet, konstaterar Roger Klinth. För männen gäller valfrihet medan kvinnans föräldraledighet alltid har varit en underförstådd nödvändighet.
– Det manliga medborgarskapet har förändrats från att omfatta enbart yrkesarbete till att omfatta både yrkesarbete och faderskap. Men faderskapet har aldrig blivit lika starkt som yrkesidentiteten, säger Roger Klinth och pekar på politikens svårigheter att förändra sociala mönster.
Avhandling:
Göra pappa med barn. Disputationen sker den 29 november i Wallenbergssalen, Östergötlands länsmuseum, Linköping. Opponent är fil dr Gunnel Karlsson, Göteborgs universitet.
Kontaktinformation
Roger Klinth, rogkl@tema.liu.se.
Via hälsoundersökningarna inom Västerbottens- och MONICA-projekten samlades blodprover in mellan 1985 och 2000. Av de undersökta personerna registrerades alla som insjuknat i stroke eller hjärtinfarkt efter provtagningstillfället. Prover från dessa personer jämfördes därefter med ett antal individer som inte insjuknade. Fördelen med denna typ av studie är att blodproverna har insamlats före sjukdomshändelsen, oftast flera år, och att nivåerna av de faktorer som skall undersökas därför kan värderas som varningssignaler, markörer, för senare hjärt-kärlsjukdom.
En delstudie visar att de som hade avvikande nivåer av den blodproppsupplösande faktorn tPA/PAI-1 komplex hade ökad risk för framtida hjärninfarkt och hjärnblödning. I en annan delstudie observerades att de med låga nivåer av koagulationsfaktorn von Willebrand-faktor hade en nästan fem gånger ökad risk för hjärnblödning. Denna risk verkade dessutom öka ytterligare för individer med högt blodtryck. Även låga nivåer av faktorn trombomodulin innebar ökad risk för hjärnblödning. Två delstudier visade att de som bar på en genetisk variant som utsöndrade låga nivåer av den blodproppsupplösande faktorn tPA hade ökad risk att drabbas av hjärtinfarkt. Däremot hade denna genetiska markör ingen betydelse för risken att insjukna i stroke.
Sammanfattningsvis stöder resultaten hypotesen att hemostasfaktorer har betydelse för risken att insjukna i kardiovaskulär sjukdom i allmänhet och hjärnblödning i synnerhet. Behandling och åtgärder mot kända riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom – t.ex. högt blodtryck, höga blodfettsnivåer, diabetes och rökning – är grunden i den förebyggande sjukvården mot hjärtinfarkt och stroke. Markörer (biokemiska eller genetiska) som kan identifiera högriskindivider skulle bli särskilt värdefulla eftersom dessa personer kunde erbjudas en intensifierad förebyggande behandling. Ytterligare studier krävs dock innan sådana markörer kan tas i bruk i den kliniska vardagen.
Avhandlingen läggs fram vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, och har titeln ”Hemostatic factors in cardiovascular disease, with special reference to stroke”. Svensk titel: ”Hemostasfaktorer vid kardiovaskulär sjukdom, med särskild anknytning till stroke”.
Disputationen äger rum kl 09.00 i Sal B, Tandläkarhögskolan.
Fakultetsopponent är professor Göran Berglund, Institutionen för medicin, Malmö universitetssjukhus.
Kontaktinformation
Lars Johansson, är överläkare vid Medicin-geriatriska kliniken, Skellefteå lasarett och kan nås via lasarettets växel, tel. 0910-771000, e-post: lars.johansson.ss@vll.se
Malignt melanom är den tumörform som ökat mest i länder med vit befolkning över de senaste decennierna. Studier har visat att upp till 90% av tumörerna uppkommer pga solexposition. I princip utsätts huden för två typer av solexposition; kronisk bestrålning, som i ansiktet samt mer tillfällig, ofta brännande, bestrålning på områden som inte dagligen utsätts för solljus.
Läkare Peter Gillgren beskriver i sin avhandling hur lokalisationen av primära hudmelanom kan relateras till tumörens egenskaper och också är av betydelse för patientens prognos. Den databas för melanom som finns i Stockholm-Gotland har använts i analyserna. Registreringen av cancer anses som närmast komplett i Sverige (populationsbaserad registrering) och detta anses mycket viktigt när studier av detta slag utförs.
Resultaten visar att andelen av malignt melanom var drygt tre gånger högre i ansiktet jämfört med hudområden utanför huvud-halsregionen, men också att patienter med malignt melanom inom huvud-halsområdet var i genomsnitt 12 år äldre jämfört med patienter med melanom på övriga kroppen (66 vs. 54 år). Naturlig solbränna har i studier visat sig ha en viss skyddande effekt. Hypotetiskt kan detta leda till att högre doser av total UV-strålning krävs för att melanom i ansiktet skall utvecklas, vilket kan förklara skillnaderna i diagnosålder.
Den melanomspecifika 10-årsöverlevnaden i huvud-halsregionen för män och kvinnor var 68% respektive 87%. Tidigare, icke populationsbaserade studier har redovisat en betydligt sämre prognos.
– Vi tror att det finns en snedregistrering mot fall med allvarligare melanom i dessa studier. Vår studie visar på det angelägna med att använda populationsbaserade patientmaterial, säger Peter Gillgren.
Vid analys av prognos för huvud-hals melanom i relation till tumörens egenskaper och övriga patientdata sågs att endast tumörens tjocklek har betydelse för överlevnaden. Vidare föreföll storleken av den marginal med vilken tumören opererades bort inte ha betydelse för prognosen.
Det är känt att patienter som redan insjuknat i malignt melanom har en ökad risk att utveckla ett nytt melanom. De aktuella studierna visar att den andra tumören ofta uppkommer inom samma hudområde som den första. Detta anses vara av stor betydelse för att skräddarsy uppföljningsrutiner för denna typ av patienter.
Vidare redovisas analyser av prognosen hos melanompatienter kopplat till hudytor. I denna analys delades hela huden in i 24 områden. För första gången visades då att patienter med melanom på nedre delen av ryggen har sämst prognos.
Avhandlingens titel:
Body site of cutaneous malignant melanoma: Primary tumor location in relation to phenotypic and prognostic factors
Författare:
Peter Gillgren, Institution Södersjukhuset, Karolinska Institutet,
tel 08-616 2384, mobil 070 484 1085 eller mail peter.gillgren@sos.sll.se
Disputation:
Fredag 29 november 2002, kl. 9.00, Aulan, Plan 6, Södersjukhuset, Stockholm.
Kassava är den rotfrukt som står för det huvudsakliga kaloriintaget för mer än 500 miljoner människor i tropikerna. Drygt hälften av världsproduktionen sker på småjordbruk med utarmade jordar, och det är angeläget att de framsteg som görs i den internationella växtförädlingen kan komma dessa jordbruk till del. Det är dock oklart hur nya egenskaper ska överföras till sorter som kan odlas på de utarmade jordarna. Kommer den lokala miljön och bondens prioriteringar att medföra att tester som görs på försöksstationerna ger dålig fingervisning om vilka sorter som passar bonden bäst? Det kanske också finns en risk att egenskaper som skapats genom böndernas lokala förädling under kassavans domesticering går förlorade.
Jonathan Mkumbira, doktorand vid institutionen för växtbiologi vid SLU, har studerat kassawaodlingar i sitt hemland Malawi. Han jämförde åtta olika sorter på åtta försöksstationer, representativa för Malawis odlingszoner, och upprepade försöken under tre odlingssäsonger. Han kunde visa att sorterna rangordnades olika från en miljö till en annan och att resultaten från ett fåtal testmiljöer därför inte går att använda i hela landet.
En analys av kassavaodlingar, i ett par byar nära Malawisjön, talar för att sorturvalet kan bli bättre om det görs i samarbete med småjordbrukarna. För det första visar den att bönderna här har en bättre metodik än kassavabotanikerna för att identifiera sorter med hjälp av utseendet, en mycket värdefull kunskap vid introduktion av nya sorter. Det är också tydligt att skillnader i den lokala miljön påverkar rangordningen mellan sorter, vilket talar för att urvalet av sorter kan vinna på att göras under dessa bönders odlingsförhållanden.
Det finns två grupper av kassavasorter, dels söta sorter, som kan ätas direkt, dels bittra sorter som – för att avgiftas – måste jäsas och torkas innan de tillagas. Trots att denna indelningsgrund troligen är den som haft betydelse under längst tid av kassavans domesticering har den inte medfört att två genetiskt skilda grupper bildats. Analysen tyder snarare på att den genetiska differentiering som finns uppstår lokalt, på flera ställen samtidigt, vilket ger oss anledning att tro att de två formerna är lätta att skapa genom förädling.
Detta arbete är en produkt av ett multidisciplinärt angreppssätt. Resultaten från traditionella fältförsök har kombinerats med DNA-identifiering av kassavaplantor, kemisk analys av de cyanogena glukosider, som är korrelerade med plantornas smak, samt med intervjuer av bönder.
MPhil Jonathan Mkumbira, SLU, institutionen för växtbiologi, försvarar fredagen den 29 november 2002 kl. 10.00 sin avhandling Cassava Development for Small-scale Farmers: Approaches to Breeding in Malawi för vinnande av agronomie doktorsexamen. Disputationen äger rum i aulan, Genetikcentrum, SLU, Uppsala. Fakultetsopponent är Dr Salvatore Ceccarrelli, ICARDA, Aleppo, Syrien.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta professor Urban Gullberg på e-post Urban.Gullberg@vbiol.slu.se eller telefon 018-67 15 25.
– Skolorna är en helt ny satsning och syftar till att främja forskning inom tvärvetenskapligt intressanta områden, berättar Lisa Sennerby Forsse, som är huvudsekreterare och leder Formas verksamhet. Nordens Ark är en av forskarskolorna. Verksamheten där syftar till att rädda utrotningshotade arter på nordliga breddgrader.
Idag beslutade Formas styrelse att bevilja medel till 200 av de 1200 forskningsprojekt som ansökt om pengar från Formas. Totalt fördelades 254 miljoner kronor till projekt som pågår i ett till tre år. En fjärdel av anslagen går till Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, och knappt en tiondel till var och en av följande, Lunds universitet, Kungliga tekniska högskolan, och Uppsala universitet.
– Det är glädjande att kunna belöna duktiga forskare inom viktiga forskningsområden, säger Lisa Sennerby Forsse. Samtidigt tvingas vi konstatera att många bra projekt blivit utan pengar. Våra anslag räcker tyvärr bara till en bråkdel av de ansökningar vi får in.
Klimatforskning är ett viktigt område och växthuseffektens problem belyses ur flera olika synvinklar. Bland projekt som fått bidrag finns ett som handlar om metanutsläpp i myrmarker, ett annat som syftar till att minska klimatutsläppen från byggsektorn och ett tredje om framtida översvämningars effekter.
Hälsoeffekter av livsmedel är ett annat område som Formas beviljat pengar till. Forskning om chipsätares halter av akrylamid i blodet och om temperaturens och uppvärmningstidens betydelse för akrylamid i mat är exempel på sådan forskning.
I år satsar Formas också särskilt på unga forskare.
– En fjärdedel av de projekt som beviljats har gått till unga forskare och det är speciellt roligt, avslutar Lisa Sennerby Forsse.
Läs hela listan på forskningsprojekt som fått bidrag på www.formas.se
Kontaktinformation
Mer information:
Anneli Megner, pressansvarig, tel 08-775 4009, mobil 073-642 3288,
e-post: anneli.megner@formas.se
Ett stort problemen vid cellgiftsbehandling av tumörsjukdomar är illamående och kräkningar. I avhandlingen studeras om det finns ett samspel mellan cellgifters giftverkan på odlade celler och olika läkemedel mot illamående och kräkning (antiemetika). För att kunna genomföra studien har flera metoder för att studera celler använts. Ett bildanalyssystem där snabba förändringar av cellernas volym och form på levande cancerceller har utvecklats och utvärderats. Flera metoder för att mäta celldöd och påverkan på celler har också prövats.
Resultaten visar att antiemetika i vissa fall påverkar cellgifternas giftverkan (celldöd, storleksförändringar, jonflöden) på odlade tumörceller. Om detta förhållande gäller också vid cellgiftsbehandling kan detta ha betydelse för hur väl behandlingen lyckas.
Avhandlingen läggs fram vid Institutionen för medicinsk biovetenskap, klinisk kemi, samt Institutionen för strålningsvetenskaper, onkologi, och har titeln ”Antiemetic drug interference with anticancer drug cytotoxicity”. Svensk titel: ”Antiemetikas interferens med cytostatikas giftighet”.
Disputationen äger rum kl. 09.30 i Sal 244, By 7, Norrlands universitetssjukhus, Umeå.
Fakultetsopponent är professor Curt Peterson, Institutionen för klinisk farmakologi, Linköpings universitet.
Kontaktinformation
Parviz Behnam-Motlagh nås på 090-785 29 81 eller parviz.behnam@medbio.umu.se
– Bilförarnas känslotillstånd påverkas av estetiken och detta är något som negligerats i tidigare trafiksäkerhetsmodeller, säger Helena Drottenborg. I sitt avhandlingsarbete har hon hämtat kunskaper från ämnesområdena estetik, miljöpsykologi och trafiksäkerhet.
I sina studier har hon mätt trafiksäkerheten i tio fula och tio vackra trafikmiljöer. För att kunna bestämma vad som är vackert respektive fult har hon tagit psykologiska och neuropsykologiska modeller till hjälp. Genom att på olika sätt mäta bilförarnas upplevelser har hon bevisat att vackra miljöer uppfattas som mer trivsamma och därmed har de en positiv, lugnande inverkan på bilföraren.
– Man kan till exempel mäta bilförarnas emotionella tillstånd, hjärtaktivitet och blinkningar, säger Helena Drottenborg. En ful miljö har en stressande inverkan vilket leder till att de negativa känslorna ökar och ögonen blinkar oftare.
– Att estetiken har betydelse för bilförarens beteende innebär inte att en vacker vägmiljö löser alla trafikproblem, påpekar hon. Endast 5-10 procent av bilkörningen påverkas av bilförarens välbefinnande. Övriga 90 procent bestäms av andra faktorer. Men att ta med estetiken i modeller för bilförarnas beteende är en nyhet i trafiksäkerhetsforskningen.
HelenaDrottenborg har låtit bilförare under 8-10 minuter köra omkring i fula respektive vackra miljöer och samtidigt mätt deras psykologiska och fysiologiska reaktioner samt deras beteende. Det visade sig att försökspersonerna körde långsammare i vackra miljöer.
Hur ska då en trafikmiljö se ut för att väcka positiva känslor?
– Den ska vara väl balanserad och ha en trevlig atmosfär, säger Helena Drottenborg och anger Sölvegatan i Lund som ett gott exempel.
– Mina undersökningar visade bland annat att bilförarna körde långsammare under trädens blomningsperiod än när träden var avlövade.
– Man har länge försökt bygga vackra vägar med motiveringen att en vacker omgivning har en lugnande inverkan på föraren. Men hittills har vägestetik varit mycket upp till konstnärers godtycke och dessa är inte tränade i att tänka i termer av trafiksäkerhet, säger Helena Drottenborg som hoppas att hennes forskning ska bana vägen för nya metoder att beakta estetiken i förhållande till trafiksäkerheten.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Helena Drottenborg på telefonnummer 046-222 91 25,
046-12 38 64 e-post Helena.Drottenborg@tft.lth.se
Hon disputerar på avhandlingen ” Are beautiful traffic environments safer than Uglytraffic environment?”
Tid: 6 december 2002 kl-10.15
Plats: LTH hus V sal B
Hossein Sheiban vid Historiska institutionen, Stockholms universitet har nyligen lagt fram sin doktorsavhandling där han behandlar framväxten av den moderna stadsplaneringen i Stockholm under senare hälften av 1800-talet. Den omformades då i ett ekonomiskt och socialt kraftfält, där balansen alltmer försköts åt det sociala. Från att främst ha varit till för att underlätta flödet av varor genom staden övergick stadsplaneringen till att handla om hygien, moral och patriarkal uppfostran av goda medborgare. Ett i huvudsak ekonomiskt perspektiv på staden och planeringen diversifierades och sociala frågor växte fram ur en kommunalpolitik som dominerades av företag och företagare. Arbetarbostadsfrågan blir en nyckel till förståelsen av denna process.
Författaren visar med hjälp av ett rikt och ofta dramatiskt källmaterial hur stadens fysiska och sociala rum formades och förändrades inom loppet av några årtionden.
Doktorsavhandlingens titel: Den ekonomiska staden. Stadsplanering i Stockholm under senare hälften av 1800-talet
Hossein Sheiban nås på tfn 08-16 28 07, e-post hossein.sheiban@historia.su.se
Avhandlingen kan beställas från Arkiv Förlag i Lund, tfn 046-13 39 20, fax 046-13 39 29, www.arkiv.nu
Nanoteknologi och nanoelektronik, som för 40 år sedan bara var en idé, är nu verklighet. Fysikern Lotten Glans forskning kan vara till stor nytta för de som arbetar med nanoteknologi. Med datorns hjälp simulerar hon hur långsamma högt laddade joner kolliderar med materia . Detta leder till att en stor mängd energi överförs. Men åverkan sker lokalt, på en atomär nivå. Denna form av ”atomslöjd” är en del av den grundforskning som kan användas för att utveckla nanoelektroniken.
I docentföreläsningen, som har rubriken ”På kollisionskurs i fysiken”, behandlar Lotten Glans en teoretisk, fysikalisk beskrivning av kollisioner mellan jonerna och isolatorer eller kluster av kolatomer.
Lotten Glans kommer ursprungligen från Uppsala. Vid Uppsala universitet studerade hon på fysiklinjen och doktorerade sedan i kvantkemi. Efter ett par år i USA och arbete vid Stockholms universitet kom hon 1999 till Mitthögskolan i Sundsvall. Här arbetar hon som lektor i fysik vid Institutionen för teknik, fysik och matematik.
Lotten Glans docentföreläsning hålls den 27 november kl. 11.00-12.00 i Fälldinsalen, Åkroken, Campus Sundsvall.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Lotten Glans, Mitthögskolan
Tel: 060-616471
Skötesrensystemet innebar i korthet att renskötarna ansvarade för icke-samernas renar, vilket resulterade i goda relationer mellan de båda befolkningsgrupperna. Länge var det en medveten strategi från renskötarnas sida. Det var till en början ett helt informellt system, som många gånger fungerade som överlevnadsstrategi och konfliktminimerare. Systemet var också mycket betydelsefullt ur ett socioekonomiskt perspektiv.
Informella system har varit av stor betydelse inom den samiska kulturen för att underlätta samernas levnadssätt i kontakter med andra befolkningar och deras kulturer. På längre sikt blev många samer direkt beroende av skötesrensystemet vilket resulterade i att riksdagen förändrade förutsättningarna för det.
I avhandlingen studeras närmare vilka konsekvenser bland annat lagförändringar, den framväxande industrialiseringsprocessen, yttre och inre förändringar i samhället, kan få för informella system och de berörda parterna. När levnadsförutsättningarna förändrades fick detta återverkningar för den socioekonomiska relationen mellan samerna och icke-samer som ägde renar. När parternas gemensamma intressen och behov av varandra avtog förändrades också den inbördes relationen, vilket påverkade relationerna dem emellan på ett negativt sätt.
Det är också tydligt att samerna hade små möjligheter att påverka sin egen levnadssituation vid denna tidpunkt, utan det framgår att lagstiftarna lyssnade i större utsträckning på så kallad sameexpertis än på samerna själva. Detta förhållningssätt fick även konsekvenser för samerna. Samerna befann sig länge i en situation där de hade lite att säga till om. Under 1900-talet förändrades renskötarnas relation till den övriga befolkningen på ett negativt sätt vilket kan förklaras med ovan nämnda faktorer. I skötesrensystemet speglas det hur relationerna i samhället förändrades till det sämre.
Åsa Nordin är uppvuxen i Tärnaby
Fredagen den 29 november försvarar Åsa Nordin, institutionen för arkeologi och samiska studier, Umeå universitet, sin doktorsavhandling med titeln Relationer i ett samiskt samhälle: En studie av skötesrensystemet i Gällivare socken under första hälften av 1900-talet.
Disputationen äger rum kl. 10.00 i humanisthuset, hörsal F.
Fakultetsopponent är docent Lennart Lundmark, Stockholm.
Kontaktinformation
Åsa Nordin nås på:
Tel: 090-7867992
Mobil: 070-3988596
E-post: asa.nordin@samiska.umu.se
