I takt med att kritiken ökar mot vård och omsorg blir forskningen inom dessa områden viktigare. Kunskapen, som genereras är viktig för vårdens kvalitet och utveckling. Landets doktorander fyller därmed en viktig funktion i arbetet med att utveckla kunskap för praktiken.

För andra året i rad anordnar Karolinska Institutet och dess partnerskolor (Mitthögskolan, Mälardalens Högskola, Örebro Universitet, Högskolan Dalarna) en kongress, särskilt för doktorander och unga forskare inom området. I år anordnas kongressen i samarbete med Vårdalstiftelsen och Vårdalinstitutet. Mer än 90 forskningsprojekt presenteras och de demonstrerar den stora bredd som vård- och omsorgsforskningen har. De demonstrerar också var frontlinjen i denna forskning går.

Presentationerna omfattar resultat från forskning om äldres situation, vård och omsorg. Till exempel presenteras resultat som rör förekomst av olika problem som smärta, urininkontinens, livskvalitet, effekten av sjukgymnastisk behandling liksom äldres syn på prioritering i vården. Även forskning om olika sätt att förstå och stödja närstående samt personer som insjuknat i någon demenssjukdom presenteras.

Ett andra stort område rör kroniska sjukdomar som stroke och cancer. Särskilt ses forskning om konsekvenser av stroke och insatser för att förbättra situationen. Även andra neurologiska tillstånd som MS behandlas i forskningen. Presentationerna som rör cancer har en god spridning i det att det forskas om barn, äldre samt invandrare med cancer. Det är särskilt forskning som rör hur livet påverkas av att drabbas av cancer och olika sätt att ge psykosocialt stöd och dess effekter.

Ett tredje stort tema rör kvinnors och barns hälsa. Här presenteras forskning som rör graviditet och depression, abortpiller och forskning om kvinnors upplevelser av att ha drabbats av hjärtinfarkt, effekter av olika sätt att behandla stressinkontinens. Barnens situation uppmärksammas i studier som rör ADHD samt handikappade barns situation särskilt i skolmiljö.

Hälso- och sjukvården, dess tillkortakommanden och förtjänster, vårdmiljöer liksom olika specialarrangemang har varit föremål för forskning i en mängd olika varianter från rådgivning före sjukhusvård, akutvård till vård i hemmet.

Sammantaget är det en stor bredd i forskningen från problem i samband med stamcellstransplantation till upplevelsen av ofrivillig psykiatrisk vård. Den stora bredden och variationsrikedomen i projektens natur är en styrka och samtidigt en risk i den meningen att studierna blir små och isolerade och att kunskapsbidraget då kan bli för fragmenterat.

Den nu arrangerade kongressen är ett sätt att stödja samarbete, nätverk och nya studier i större grupper. Kongressen arrangeras för att främja utveckling av nätverk mellan olika forskargrupper och för att de skall inspirera varandra till nya samarbetsprojekt ännu mera i frontlinjen för vård- och omsorgsforskning. Kunskapen om vård och omsorg som fenomen, dess innehåll och framförallt mottagarnas behov och situation är synnerligen viktig för ett modernt och högt stående samhälle.

Arrangörerna planerar att denna typ av kongress skall vara ett årligen återkommande inslag för att stärka och bidra till kraftsamling inom vård- och omsorgsforskningen.

För ytterligare information och detaljerat program, se:
http://www.ki.se/hcs/Kongress.html


Av resultatet framgår att 30-talets dialogiska och kunskapserbjudande program visar stor tilltro till lyssnarbarnen som kompetenta och ansvarsfulla. På 40-talet förbyts detta mot en auktoritär lydnadspedagogik. 50-talets mångfacetterade hälsoprogram utgör en blandning av auktoritära och dialogiska program och alltfler erbjuder ett indirekt lärande i gestaltningar och reportage.

På 30-talet framställs både flickor och pojkar som goda förebilder, medan i senare program flickor marginaliseras och de flesta program handlar om pojkar. På 50-talet framställs tonårsflickor negativt, medan pojkar framställs positivt. Tvärtom är det med de yngre barnen på 40- och 50-talet: pojkar framställs negativt och flickor positivt – i den mån flickor över huvudtaget förekommer.

Avhandlingen är av värde för pedagoger, läromedelsproducenter och andra intresserade av mediehistoria, retorik och olika former för påverkan. Titti Forsslund har mångårig erfarenhet av produktion, forskning, utveckling och utvärdering av utbildningsprogram inom radio och television.

Doktorsavhandlingens titel: Frisk och Stark med Skolradion. Pedagogik och retorik i hälsoprogram 1930-1959

Disputationen äger rum fredag 8 november kl. 13.00 i sal J218, Lärarhögskolan i Stockholm, Rålambsvägen 30. Opponent är lektor Karin Stigbrand, Södertörns högskola

Titti Forsslund kan nås på 070-640 72 04 (fram till disputationen), 0498-25 99 84 (efter disputationen).

I människans näthinna finns tappar och stavar. Det är sinnesceller som reagerar på ljus genom att skicka nervimpulser till hjärnans syncentrum som sedan tolkar det som ses. Tapparna används för färgseende och stavarna för mörkerseende. Tapparna används främst på dagen och så fort det mörknar tar stavarna över. Stavarna gör att vi kan se även i svag belysning, men de ger ingen färgupplevelse. Forskarna har tidigare trott att djur inte heller kan se färg i mörker trots att färgerna är viktiga för att djuren ska känna igen olika typer av objekt.
Forskarna har undersökt den nattaktiva snabelsvärmaren Deilephila elpenor som är en europeisk fjärilsart och sällsynt i Sverige. Den lever av nektar från blommor. I nya beteendeexperiment har forskarassistent Almut Kelber, doktorand Anna Balkenius och professor Eric Warrant upptäckt att svärmaren kan använda sig av färgseende för att skilja mellan olika konstgjorda blommor i mycket svag belysning. I experimenten användes en belysning som motsvarar ljuset en stjärnklar natt. Samma blommor visades också för människor och där svärmarna fortfarande ser färg är människor helt färgblinda.
– Svärmaren verkar använda sig av färgerna för att hitta blommor som de vet ger tillräckligt med belöning i form av nektar, säger Almut Kelber.
I ett annat experiment testade forskartrion om svärmarna kunde hitta rätt blomma även när färgsammansättningen på belysningen ändrades. Precis som människor upplevde svärmarna att en blå blomma är blå i både gul och vit belysning. Förmågan att bortse från belysningens färg kallas färgkonstans och gör att färger ser likadana ut i olika väder, miljöer eller vid olika tidpunkter på dagen.
Belysningen som tas upp av svärmarnas fotoreceptorer, deras variant på människans tappar och stavar, är egentligen för svag för att den ska kunna återge färger. Det indikerar att svärmarna på något sätt summerar reaktioner från flera fotoreceptorer eller lägger ihop signaler över tiden för att möjliggöra ett färgseende på natten.
Att se färger i mörker verkar spela en stor ekologisk roll för nattfjärilar. Almut Kelber och hennes kollegor undersökte även två andra typer av nattfjärilar och de experimenten pekar på liknande resultat.
– Det kan vara så att många arter av stora nattfjärilar ser färger i mörker, säger Almut Kelber.

För mer information kontakta: Almut Kelber på telefon 046-2223454 eller Almut.Kelber@cob.lu.se, Anna Balkenius på telefon 046-2229340 eller Anna.Balkenius@cob.lu.se och Eric Warrant på telefon 046-2229341 eller Eric.Warrant@cob.lu.se

Enligt Kyotoprotokollet ska länder få tillgodoräkna sig så kallade kolsänkor för att minska sina kolioxidutsläpp. Detta trots att vi varken känner till hur omfattande de är eller hur de påverkas av olika faktorer. Vissa forskare fruktar att klimatförändringen kommer att minska effekten av kolsänkorna, andra antyder att de kan växa när temperaturen stiger.
Det nya spetsforskningsnätverket kommer att mäta flödet av koldioxid och metan i ett trettiotal mätstationer. Detta kommer att ge unik information om hur kolsänkorna fungerar. Rönen kommer att kunna utnyttjas i klimat- och väderprognosmodeller.
Forskarna kommer också att skapa en gemensam databas på internet för att göra det lättare att analysera forskningsmaterial och att göra synteser. I den nya spetsforskningsenheten arbetar 41 äldre och 24 yngre forskare samt 74 doktorander.
Forskarnätverket är en del av det nordiska programmet för spetsforskningsenheter, vars syfte är att höja den nordiska forskningens vetenskapliga nivå och göra forskningen i Norden internationellt synligare. Programmet är inriktat på naturvetenskaplig grundforskning i globala förändringar. Programmet genomförs åren 2003-2007, och dess årliga finansiering uppgår till ca 10 miljoner danska kronor (ca 1,35 milj. euro).

Övriga forskarnätverk som utsetts är:
Helsingfors universitet: Klimatförändringens effekter på biosfären
Oslo universitet: Effekter på ekosystemen
Århus universitet: Luminescensbaserade dateringsmetoder
Bakgrundsinformation om spetsforskningsprogrammet och forskarnätverken finns på http://www.formas.se/docs/pressmeddelanden/pressmeddelande32.html

Kontaktinformation
För mer information om forskarnätverket:
Professor Anders Lindroth, Lund Universitet, tfn +46 46 22 20 474 och +46 70 573 86 33, anders.lindroth@nateko.lu.se

Formas: Anneli Megner, 08-7754009, anneli.megner@formas.se
Vetenskapsrådet: Kajsa Eriksson, 08-54644216, 0733-666216, Kajsa.Eriksson@vr.se

Under senare år har barns rättsliga ställning inom olika områden väckt allt större intresse. I FNs barnkonvention, som Sverige har skrivit under, understryker man barnets rätt till likabehandling, dess rätt att yttra sig och påverka, samt dess rätt till skydd i utsatta situationer.
Titti Mattsson, avhandlingens författare, har undersökt 390 länsrättsdomar som lett till tvångsvård. Hon har studerat rättsäkerhetsskyddet, integritetsskyddet och barnets successiva inflytande i rättsprocessen och bland annat funnit brister i barnens yttrande- och insynsrätt.

– Det går en tydlig gräns vid 15 års ålder, säger Titti Mattsson. Enligt svensk lagstiftning har 15-åringar full rätt att uttala sig i rättsärenden och det gör de. Däremot är det inte säkert att man följer barnets önskemål.
– Barnens ombud är ofta dåliga på att upplysa barnet om att allt som han eller hon säger kommer att användas i rättsprocessen, säger Titti Mattsson och påpekar att detta kan ses som ett rättssäkerhetsproblem. Ofta upplever ungdomarna det som en kränkning att man har låtit dem uttala sig men ändå inte tagit hänsyn till deras vilja.

Barn under 15 år uttalar sig sällan i rättsprocessen. I stället är det barnets juridiska biträde eller ställföreträdare som för fram barnets ståndpunkt och häri ligger ett problem. Titti Mattsson har nämligen funnit att barnets ståndpunkt varierar beroende på om de kommer till tals själva eller via ombud.
– När barn uttalar sig själva är det könsneutralt, säger Titti Mattsson. Det finns alltså inte någon skillnad mellan pojkar och flickor när det gäller vilka saker de väljer att ta upp i rättsprocessen. Däremot kan man upptäcka könsskillnader när barnens representanter uttalar sig. En ställföreträdare som för flickors talan lägger ofta vikten vid vårdnadshavaren och när man för pojkars talan läggs vikten vid deras tillgång till skola och kompisar.

– Eftersom det saknas regelverk i relationen mellan barn och ställföreträdare finns det utrymme för godtycke, säger Titti Mattsson. Hon har jämfört den svenska rättsprocessen med den norska och den engelska och funnit att man där är mycket bättre på att ge barnen yttrande- och insynsrätt.
– I det norska och engelska rättssystemet finns tydliga regler som styr förhållandet mellan barnet och dess ställföreträdare, säger Titti Mattson. Hon menar att man i Sverige bör lära av dessa länder för att bättre leva upp till FNs barnkonvention.

– I den svenska lagstiftningen finns en grundtanke att man skyddar barnet genom att låta andra föra dess talan. Men eftersom barnet redan är så involverat skyddar man inte genom att hålla det utanför, menar Titti Mattsson.

Kontaktinformation
Avhandlingen heter Barnet och rättsprocessen. Rättssäkerhet, integritetsskydd och autonomi i samband med beslut om tvångsvård.
Disputationen äger rum den 9 november klockan 10.15 i Kungshuset, Lund
Titti Mattsson nås på följande telefonnummer 046-222 10 24, 070-2735326, 0467-270 20

Karin Osvaldsson utforskar i sin avhandling på tema Barn så kallade multipartssamtal, eller nätverksmöten, på ungdomshem. Hon har analyserat sammanlagt 30 timmars samtal med tio flickor som tagits in för utredning. I mötena har både personal på ungdomshemmet, representanter från socialtjänsten, och ibland även skolan, samt flickan och hennes familj deltagit. Karin Osvaldsson har varit med på dels det inledande mötet, dels det möte där utredningens resultat och rekommendationer för framtiden diskuterades. Hon har fört anteckningar, spelat in samtalen på band och transkriberat dem i detalj. Dessemellan har hon intervjuat flickorna.

Det visade sig att det uppstod förhandlingar om flickornas problem mellan betydligt fler än dem själva och ungdomshemmet. De hamnade i en komplicerad process där alla parter förhandlade sinsemellan om vad som var den huvudsakliga problematiken och vad som var bäst att göra.

I Sverige förordar man i dag arbete med sociala nätverk, men Karin Osvaldsson betonar att ordförandens roll är oerhört viktig i mötet mellan de olika representanterna för att balansera rösterna som hade åsikter om flickorna. Utan en ordförande med den förmågan hade de kunnat hamna i en betydligt mer problematisk samtalssituation. Ibland fick ordföranden agera som flickornas språkrör.

Karin Osvaldsson är psykolog och har på tema Barn genomgått en tvärvetenskaplig forskarutbildning. I avhandlingen har hon till stor del utgått från etnometodologi, som är en inriktning inom sociologin som betonar den sociala organisationen och hur den byggs upp genom interaktion.

Avhandlingen heter ”Talking trouble. Institutionality and identity in a youth detention home.” Disputationen äger rum den 31 oktober 2002 på Linköpings universitet. Opponent är professor Jonathan Potter, Loughborough University.

Kontaktinformation
Karin Osvaldsson kan nås på tel 013-28 29 39 och e-post karos@tema.liu.se.


I media har det på senare år förts en diskussion om ”dramatiska omstruktureringar” av distributionsstrukturer. Till exempel har rubriker som ”mellanhanden är död” indikerat att ”direktförsäljning” från producent till slutkund är det vinnande konceptet för framtiden. Företag som PC-tillverkaren Dell har till exempel lyfts fram som förebild i detta avseende, med en distributionsstruktur som ofta beskrivits som ett direktflöde från producent till konsument. I denna studie pekas det på att omstruktureringen inte är fullt så omvälvande som det ofta framställs. Det som beskrivs som direktdistribution, det vill säga att inga mellanhänder finns i distributionskanalen mellan producent och konsument, har visat sig vara en alltför förenklad bild av verkligheten. Denna typ av distributionskanaler karaktäriseras i stället ofta av ett mycket stort antal inblandade aktörer som på ett integrerat sätt arbetar med olika typer av värdeadderande aktiviteter.

Studien pekar på att distributionsstrukturer består av komplexa mönster, karaktäriserade av stor mångfald och olika beroenden mellan involverade aktörer. Produkterna förändras kontinuerligt i dessa strukturer med avseende på dess egenskaper i tid, plats, och form. Detta kontrasterar mot den gängse bilden av distribution som en gapöverbryggande funktion mellan produktion och konsumtion, där distributionskanalen har till uppgift att kanalisera den färdiga produkten från producent till konsument.

I linje med detta ifrågasätter Kajsa Hulthén kanalperspektivet i avhandlingen och argumenterar för att produktion och distributionsaktiviteter inte alltid med lätthet kan separeras vilket är en utgångspunkt för detta perspektiv. Vidare så diskuterar hon det faktum att olika typer av ”kanaler” är kopplade till varandra genom gemensamt resursutnyttjande, något som inte tydligt framkommer i de förhärskande kanalteorierna.

I avhandlingen argumenterar Hulthén i stället för ett nätverksperspektiv som ett kompletterande och alternativt angreppssätt för att förstå variation i distributionsstrukturer. Ett sådant perspektiv kan fånga andra aspekter av det komplex som ett distributionsnätverk utgör än vad ett kanalperspektiv medger.

Avhandlingen Variety in Distribution Networks: A Transvection Analysis försvarades vid en offentlig disputation på Chalmers den 18 oktober.

Kontaktinformation
Mer information:
Kajsa Hulthén, Industriell marknadsföring, Chalmers tekniska högskola,
tel: 031-772 5283 eller 739-300300, e-post: kajsa@mot.Chalmers.se

Tandimplantat är sedan länge en beprövad metod för att få fastsittande tänder i tandlösa partier av käken. I vissa fall har patienten emellertid inget ben att fästa titanskruvarna i. Därför krävs det en benuppbyggnad före implantatbehandlingen. Benet har då i allmänhet tagits från patientens höft eller käke, vilket krävt ett ytterligare ingrepp och medfört besvär från tagstället efter operationen. Då många av de aktuella patienterna är äldre har det ibland uppstått komplikationer i efterförloppet. Dessa ingrepp innebär också ökade kostnader.

I avhandlingen prövas vetenskapligt om man istället för att ta ben från patienten kan implantera ett benersättningsmaterial, benpulver från kalv. Studierna visar att metoden fungerar både på cellnivå, histologiskt, och i praktiken, kliniskt. När man packar benmaterialet mot patientens eget kvarvarande ben ”luras” bencellerna att bilda nytt mänskligt ben. Avhandlingen visar också att det kompletterade benet motstår sönderfall (resorption) och fungerar utmärkt som stöd för tandimplantaten.

I en jämförande studie mellan tre olika typer av transplantat (ben från käke, ben från käke blandat med kalvben och endast kalvben) noterades inga skillnader i benbildning och slutresultat för implantaten, förutom att det krävdes tre månaders längre läkningstid om endast kalvben användes.

Avhandlingen har titeln ”On Healing of Titanium Implants in Xenografts”. Svensk titel: ”Inläkning av titanimplantat i kalvben transplanterat till människa”.
Disputationen äger rum kl 9.00 i Sal B, 9 tr., Tandläkarhögskolan i Umeå.
Fakultetsopponent är professor Sölve Hellem, Bergens universitet, Norge.

Kontaktinformation
Mats Hallman är tandläkare och specialist i käkkirurgi, sedan 10 år verksam som övertandläkare vid käkkirugiska kliniken, Länssjukhuset i Gävle.
Han kan nås på tel. 070-205 56 31, e-post: mats.hallman@lg.se.

Avhandlingen studerar, ur de utvecklingsstördas eget perspektiv, hur vardagen och det sociala livet gestaltar sig för denna grupp människor. Hur använder de t.ex. lägenheten, vad betyder den för dem, hur använder de de gemensamma utrymmena, bostadsområdet och den lokala offentliga miljön, vilka platser besöker de, vilka människor träffar de och vad karaktäriserar dessa platser och möten? Tre olika gruppboenden belägna i tre olika miljöer – två i s.k. miljonprogramsområden och en i ett äldre, attraktivt innerstadsområde – har studerats.

Betydelsefullt kontaktnät

Resultatet av studien visar att det privata utrymmet under senare tid blivit större, samtidigt som de kollektiva arenorna minskat i omfattning. Denna utveckling ligger inte alltid i linje med de utvecklingsstördas egna önskemål. Bibbi Ringsby Jansson fann att den egna lägenheten är betydelsefull, men att den främst används för att få lugn och ro och sällan för social samvaro. Flera av dem hade dock ett rikt och viktigt kontaktnät som trots att det inte kan beskrivas som nära och personligt, föreföll vara väldigt betydelsefullt. Det kunde t.ex. bestå av busschaufförer, konditoripersonal och affärsbiträden. Bostadsområdets karaktär, husens storlek och utformning och förekomsten av mötesplatser visade sig ha en avgörande betydelse för hur kontakter och samspel med grannar och andra i omgivningen såg ut. De olika vardagsarenorna – den egna lägenheten, gruppboendets träfflokal och de offentliga mötesplatserna – bildade ett socialt sammanhang av stor betydelse för de här människornas förutsättningar att delta i samhällslivet på sina egna villkor.
– Den här gruppen har fått större inflytande i sin vardag, men inte när det gäller de stora besluten som rör ramarna för deras tillvaro. På den punkten kan det bli bättre, säger Bibbi Ringsby Jansson.

Kontaktinformation
För mer information kontakta: Bibbi Ringsby Jansson tel 0521- 26 42 82, e-post
bibbi.ringsby.jansson@htu.se

Målet med Vetenskapsrådets satsning inom utbildningsvetenskap är att stärka forskning och forskarutbildning kring utbildning och lärande. Lärarutbildningen och de pedagogiskt yrkesverksammas behov av kunskapsutveckling ska särskilt uppmärksammas.

Fler ansökningar
Det är tredje gången Vetenskapsrådet utlyser medel inom utbildningsvetenskap. Totalt kom 199 ansökningar in, vilket kan jämföras med 50 ansökningar för 2001 och 150 ansökningar för 2002. Nära hälften av ansökningarna är från kvinnliga sökande.
– Forskningsområdet är högintressant med tanke på den aktuella diskussion som förs kring skola och lärande. Därför är det glädjande att antalet ansökningar fortsätter att öka inom det här nya området, säger Berit Askling, huvudsekreterare i utbildningsvetenskapliga kommittén.
Totalt delas 132 miljoner ut till ny forskning inom utbildningsvetenskap. Förutom projektbidrag beviljades även en forskarskola, ett nätverk och ytterligare en forskarskola får planeringsbidrag. Bidragen delas ut från nästa år till mellan tre och fyra år framåt.

Samverkan och stor spännvidd
De beviljade projekten finns inom en rad forskningsområden: didaktiska frågor inom naturvetenskap, teknik och språk, yrkeslärares kunskapsutveckling, lek och lärande i förskolan, olika synsätt på musikundervisningen, statlig styrning av skolan i historiskt perspektiv och datorstöd i språkundervisning samt i medicinsk och teknisk utbildning,
– Tillsammans visar de här projekten på spännvidden inom det utbildningsvetenskapliga forskningsfältet. Ansökningarna avslöjar också i flera fall intressant samverkan mellan forskare från olika discipliner och från olika lärosäten, säger Berit Askling.

Alla beslut och mer fakta
Utbildningsvetenskapliga kommittén inrättades förra året och har till uppgift att stödja forskning om utbildning och undervisning samt om lärande och kunskapsbildning.
Mer om fakta om utbildningsvetenskap och ansökningsomgången, lista över alla beviljade projekt uppdelad på olika högskolor och utbildningsorter finns på Vetenskapsrådets webbplats under ”Beviljade bidrag” eller ”Utbildningsvetenskap”.

Kontaktinformation
Ytterligare kommentarer
Berit Askling, huvudsekreterare utbildningsvetenskapliga kommittén
08-546 441 84 / berit.askling@vr.se

Birgitta Mattsson, informationsansvarig utbildningsvetenskap
08-546 442 11 / birgitta.mattsson@vr.se

Tid: torsdag 7 november kl. 11.00 – 17.00
Plats: Nordenskiöldsalen och Högbomsalen, Geovetenskapens hus, Frescati
Arrangör: Centrum för naturresurs- och miljöforskning

Forskningen presenteras i tio korta seminarier och en utställning. Framtidens miljöforskning diskuteras i en paneldebatt. Tjugo institutioner och centra från olika fakulteter medverkar i arrangemanget, som ska bli årligen återkommande.

Syftet är att visa olika angreppssätt inom forskningsområdet hållbar utveckling, att hitta kopplingar mellan olika ämnen och diskutera hur forskning kan bidra till det hållbara samhället.

Ur programmet:

– Det asiatiska stoftmolnet
Henning Rodhe, professor i kemisk meteorologi.

– Ekosystemperspektiv i ekonomi
Anne-Sophie Crépin, fil. dr i nationalekonomi.

– Den internationella miljörätten och skyddet av ”Global Commons”.
Said Mahmoudi, professor i internationell rätt

Utställningen presenterar institutionernas verksamhet genom postrar, filmer och bildspel.

I den avslutande paneldebatten, kl. 15.15 – 16.30 i Nordenskiöldsalen, medverkar Bert Bolin, professor emeritus i meteorologi, Adrienne Sörbom, fil. dr i sociologi, Jonas Ebbesson, docent i miljörätt och Åke Bergman, professor i miljökemi. Moderator är Anders Björnsson, chefredaktör på Dagens Forskning.

Information om programmet finns på www.cnm.su.se

Ytterligare information ges av Cajsa Martinsson, tfn 08-16 36 65.

Produktionen av kväveoxid är hög både hos spetälske- och tuberkulospatienter.
När det gäller spetälska, så kan kväveoxiden tidigt i en infektion ha en viss avdödande effekt på bacillerna . Men den hejdar inte alltid sjukdomens utveckling, och kan i senare stadier tvärtom tänkas bidra till skadorna på huden, säger Thomas Schön.

Han har gjort fältstudier i Etiopien, ett land där spetälska och tuberkulos ofta förekommer. I Etiopien studerade han bland annat resultatet av ett syntetiskt kosttillskott med aminosyran arginin till tuberkulospatienter. Arginin behövs för att upprätthålla kroppens produktion av kväveoxid, och tillskottet av arginin ledde också till minskade symptom och kortare smittsamhetsperiod hos de etiopiska patienterna.

– Arginin finns bland annat i jordnötter. Att äta tillskott av jordnötter borde alltså kunna stärka kroppens försvar mot tuberkulos. Ett sådant födotillskott kan vara ett enkelt och billigt sätt att förbättra behandlingen av sjukdomen i fattiga länder, menar Thomas Schön. Han hoppas kunna fortsätta sin forskning med att prova denna teori i praktiken.

Tuberkulos drabbar oftast lungorna och dödar över två miljoner människor årligen världen över. Sjukdomen är åter aktuell i Sverige bland annat på grund av antibiotikaresistenta tuberkelbakterier i Baltikum och Ryssland.

Thomas Schöns avhandling heter Nitric Oxide in Tuberculosis and Leprosy.
Disputationen äger rum den 1 november med dr Gilla Kaplan från International Center for Public Health, New Jersey, USA som opponent. Thomas Schön träffas på tel 013-22 20 60 (bara under vecka 44) samt på e-post t.schon@telia.com.

Närmare 6000, huvudsakligen yngre kvinnor är drabbade av systemisk lupus erythematosus, SLE. Sjukdomen är delvis genetisk och ger upphov till skador på huden och olika organ. Den genetiska varianten i genen PDCD1 identifierades i familjer där det finns minst två personer med sjukdomen. Genetiska analyser hade visat att den del där genen PDCD1 är lokaliserad i kromosom 2 var involverad i sjukdomen.

Forskargruppen har med ytterligare precision bestämt genens position och sekvenserat hela genen. Man hittade då flera varianter, men enbart en fanns återkommande i de sjuka i familjerna. För att vara säker på att varianten var associerad med sjukdomen, studerade närmare 2500 individer inklusive familjer från USA. Varianten finns hos en del av patienterna och kan förklara en av mekanismerna bakom sjukdomsutveckling. Det genetiska varianten i PDCD1 genen kan modifiera det normala genfunktionen och genuttrycket, men det är fortfarande oklar exakt hur.

Upptäckten av denna variant gör det emellertid möjligt att gå vidare och undersöka hur olika genkombinationer samverkar till uppkomsten av sjukdomen. Denna upptäckt av en genvariant för SLE är efter en genvariant i Crohn’s sjukdom, den andra världen som har identifierats för en så kallad autoimmun sjukdom, dvs. en sjukdom där cellerna från immunförsvaret producerar antikroppar mot egna vävnader. Det är också en av de få varianter som har identifierats vid det man kallar en komplex sjukdom, dvs. sjukdomar som hjärtinfarkt, högt blodtryck och schizofreni.

Denna upptäckt som forskargruppen i Uppsala nu redovisar kan förbättra framtidens genetiska diagnostik och bli en hjälp för att utforma en bättre terapi för de drabbade.

Prokunina, m.fl., A regulatory polymorphism within the PDCD1 gene is associated with susceptibility to systemic lupus erythematosus in humans, Nature Genetics, Vol. 32 No. 2 October 2002.

Kontaktinformation
För ytterligare information kan docent Marta Alarcón – för närvarande på utlandsresa – kontaktas via Uppsala universitets informationsavdelning, Jon Hogdal, 018-471 19 86 eller Johannes Borgegård, 018 471 19 74.

Diskoteksbranden på Hisingen i Göteborg 1998 är den svåraste brandkatastrof som drabbat Sverige i modern tid. 63 ungdomar dog och över 200 skadades. Barbro Renck, lektor i folkhälsovetenskap vid Karlstads universitet, har studerat polisens erfarenheter och upplevelser av ett stressfyllt och psykiskt påfrestande insatsarbete ett och ett halvt år efter brandkatastrofen. I forskningsrapporten riktas bland annat stark kritik mot mediernas agerande i samband med katastrofen.

– Det är tragiskt att se på mediernas rapportering av insatsarbetet. Deras okunskap drabbade en hel poliskår och skadade deras förtroende för en lång tid framöver. Här har massmedia mycket att lära, säger Barbro Renck.

Det hon syftar på är den negativa bild av polisen som målades upp i media, mycket beroende på bristande erfarenheter av krisbevakning hos många journalister. Bland annat fick chockade människor uttala sig kritiskt mot polisens arbete att hindra unga människor att ta sig in i den brinnande byggnaden igen. En insats som troligen räddade liv.

Forskningsrapporten pekar tydligt på att inga poliser lämnades opåverkade av katastrofen. En del av dem, främst de som kom tidigt till platsen samt de poliser som hade ledande funktioner, visade fortfarande något förhöjda stressnivåer ett och ett halvt år efter katastrofen.

Medias negativa rapportering utgjorde enligt undersökningen endast en av flera stressfaktorer. Ovissheten vid utryckningen om vad som väntade vid brandplatsen var stor och ingen kunde vara mentalt förberedd. De starka sinnesintrycken och katastrofens omfattning var ytterligare två stressfaktorer, liksom de hot och i vissa fall det våld som riktades mot polisen både under och efter insatsarbetet. Det som polisen upplevde som mest påfrestande och stressfyllt var kontakten med anhöriga och vänner till skadade och döda, både på brandplatsen och på sjukhusen.

Samtidigt visar undersökningen att få poliser ville ge upp eller tappade modet under insatsarbetet.
– Att kunna avskärma sig från sina egna känslor i ett så tufft läge visar på en oerhört stor professionalitet inom poliskåren. Den mycket krävande uppgiften hindrade dem från att tänka på mänskliga konsekvenser, säger Barbro Renck.

I rapporten belyser hon även det stöd som poliserna fick efter katastrofen. Inte minst kamratstödet uppfattades som något mycket viktigt och betydelsefullt. Även det mer planerade krisstödet upplevdes av de flesta som mycket positivt.
– Här har polisen lärt sig en hel del inför framtiden. De har bland annat insett vikten och värdet av ett välplanerat krisstöd, säger Barbro Renck.

Forskningsrapporten utgör en delstudie i projektet ”Stressreaktioner, copingstrategier och psykiska följdverkningar hos insatspersonal under och efter en brandkatastrof”, som finansierats av Överstyrelsen för Civil Beredskap, ÖCB. Drygt 40 poliser deltog i studien, varav fem kvinnor. Projektet omfattar även en pågående studie av brandmän och ambulanspersonal som deltog i insatsarbetet vid brandkatastrofen. Syftet är att få ökade kunskaper för det framtida arbetsmiljöarbetet hos polis och räddningstjänst.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Barbro Renck, tfn 054-700 25 10 alt. 070-543 61 49, e-post Barbro.Renck@kau.se.

Eriksson har studerat hur debatt- och nyhetsjournalistik i TV framställer politiker och deras yttranden och hur detta sedan uppfattas av tittarna. Studierna visar att de invanda formerna för produktion och framställning tenderar att skapa mer eller mindre negativa bilder av politiken. Eriksson menar bland annat att detta är en följd av TV-journalistikens föreställningar om vad som lockar tittare. Men det är också en följd av en självuppfattning bland journalister som innebär en särskild syn på den egna uppgiften. TV-journalistiken ska som medborgarnas ombud granska makthavarna. Genom att politiker får mer utrymme i TV ökar också tillgängligheten för medborgarna att ta del av politiken. Men sättet den framställs på gör att intresset för politik minskar och ett avstånd skapas mellan politiker och TV-tittare.
– Utifrån TV-journalistikens sätt att återge politiken ligger det nära till hands som tittare att tvivla på politikernas handlingsmotiv eller deras förmågor, säger Göran Eriksson. Istället för att sticka hål på vissa myter om politiken, så bidrar TV-journalistiken till att upprätthålla dem.

Disputationen äger rum fredag 1 november klockan 13.00 i Hörsal F i Forumhuset, Örebro universitet. Opponent är professor Klaus Bruhn Jensen från Köpenhamns universitet.

Foto på Göran Eriksson finns att hämta i pressrummet på Örebro universitets webbplats på adressen http://www.oru.se/massmedia/bild.html#eriksson.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Göran Eriksson på telefon 019-30 38 15 eller e-post: goran.eriksson@hum.oru.se.

Avhandlingen visar att trolldom och häxeri personifierar orsaker till olycka och förklarar dem i sociala termer. Trolldom erbjuder också möjligheter till att åtgärda olycka genom exempelvis magiskt-religiöst botande, liksom att förebygga osäkerhet.

Studien visar att trolldomsföreställningar är flexibla och anpassningsbara. Genom sin flexibilitet befäster trolldomsidiomet sin meningsfullhet och meningsskapande förmåga. Föreställningar om trolldom anpassar sig följaktligen till förändrade omständigheter; exempelvis i form av globalisering, urbanisering och modernisering.

Trolldom är att betrakta som något som både formas av, och formar, sitt sociala och kulturella sammanhang. I flera avseenden speglar trolldomsföreställningar i Haiti, västra halvklotets fattigaste land, de oförutsägbara livsvillkor som följer i fattigdomens spår.

Genom fallbeskrivningar visar studien att även trolldomsidiomets sociala dynamik är flexibel. Det kan exempelvis existera flera parallella trolldomsförklaringar av en och samma olycka. Trolldomsförklaringar tenderar att förändras över tid, samt samexistera med andra, till exempel biomedicinska, förklaringar. Olika förklaringar står också i direkt samband med specifika strategier för att hantera olycka och osäkerhet.

Ur ett lokalt perspektiv karaktäriseras trolldom och magi i stor utsträckning av osäkerhet och oförutsägbarhet. Studien finner till exempel att trolldomsförklaringar manifesterar sig i form av rykten, antydningar och hypoteser snarare än i form av direkta anklagelser. Studien bemöter därigenom också tidigare synsätt på trolldom som en i första hand socialt och kulturellt konserverande kraft.

Avhandlingens titel: Poverty and sorcery in urban Haiti
Avhandlingsförfattare: Markel Thylefors, tel. 0707-20 64 28 (bost.), 031-773 4604 (arb.)
e-post: Markel.Thylefors@sant.gu.se
Fakultetsopponentens namn: Fil. dr Jan Lundius, Lund
Tid och plats för disputation: Lördagen den 16 november 2002, kl. 10.15, Sal 105, Världshuset,
Brogatan 4, Göteborg

Kontaktinformation
–
Svenbo Johansson, avdelningsdirektör
Samhällsvetenskapliga fakultetskansliet, Göteborgs universitet
Besöksadress: Skanstorget 18
Postadress: Box 720, 405 30 Göteborg

tel. : +46 (0)31 7731022
fax: +46 (0)31 7731940
e-post: Svenbo.Johansson@samfak.gu.se