Studien visar att nära hälften av personer med depression har otillräckligt socialt stöd och det är framförallt kvinnor som behöver mer stöd än vad som finns tillgängligt i familjen. Män får i hög grad sitt sociala stöd från sin partner och familj medan kvinnor får söka sitt stöd hos personer utanför familjen. Framför allt saknar kvinnor den
emotionella komponenten av det sociala stödet samt någon förtrogen att tala med.

Personer med depression blir utsatta för mer stress än vanligt, framförallt sker en ökning av dispyter med partnern och med övriga familjemedlemmar. Detta visar vilken påfrestning depressionen ger utifrån ett familjeperspektiv.

För både män och kvinnor ledde tillfrisknandet från en depression till förändringar och utveckling i deras liv, både på ett inre och ett yttre plan. På ett yttre plan ändrade de sina praktiska dagliga sysselsättningar, både inom familjen och på arbetet. För att göra det krävdes det en inre förändring som innebar att de på olika sätt
omvärderade sitt liv.

Övergången var en lång process, där de fick anpassa sig till sin nya roll och till nya situationer. Detta ledde så småningom fram till en ny känsla av mening i livet och en fördjupad känsla av sammanhang.

Hälso- och sjukvårdens uppgift kan vara att stödja män och kvinnor med depression, så att de själva kan ta tillvara sin förmåga att hitta rätta strategier i läkningsprocessen. Viktigt är också att involvera männens och kvinnornas sociala nätverk som en naturlig del i vården, samt att
upprätta och bevara vårdande relationer.

Leg sjuksköterska Ingela Skärsäter, tel 035-13 17 81, fax 035-13 17 22
e-post: ingela.skarsater@lthalland.se


Handledare:
Ingegerd Bergbom, tel 031-77 36 070
e-post: ingegerd.bergbom@fhs.gu.se


Avhandling för filosofie doktorsexamen i omvårdnad vid Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Vårdvetenskapliga fakulteten, Institutionen för omvårdnad.

Avhandlingens titel: The importance of social support for men and women, suffering from major depression. A descriptive and explorative study.

Avhandlingen försvaras fredagen den 11 oktober 2002, kl 09.00 i Aulan, SU/Sahlgrenska, Göteborg.

Kontaktinformation
Carina Elmäng
informatör
Sahlgrenska akademin
tel 031-773 35 77
fax 031-82 58 92
mobil 0708-77 33 57

Avhandlingen från Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet kan få stor betydelse genom att man med en ny undersökningsmetod kan välja rätt behandling till patienterna direkt och därigenom slippa onödiga ingrepp.
För första gången har forskare visat att nuvarande behandlingsmetod med titthålskirurgi bara är tillräcklig i hälften av fallen.

I studien mätte man hjärnans konsistens före operation med hjälp av en tryckundersökning. Man fann att patienter med stela hjärnor förbättrades efter titthålsingrepp, medan de med mjukare hjärnor blev bättre först efter shuntoperation. Ett titthålsingrepp är behäftat med betydligt färre komplikationer än en shuntoperation och är att föredra om den botar patienten.

Resultatet av studien visar också att analys av hjärnvätskan är en lovande metod för att förutse resultatet av en operation. Det kan få stor betydelse för att ge kirurg, patient och anhöriga en prognos om graden av förbättring man kan förvänta sig efter hjärnoperationen; en
prognos som man sedan kan väga emot de risker en operation innebär.

Hydrocefalus eller vattenskalle är en sjukdom som leder till att hjärnvätska ansamlas i hjärnan och patienten drabbas av minnesnedsättning, gång- och balansstörning, urininkontinens och huvudvärk. Att drabbas av hydrocefalus är lika vanligt som att få MS. En av de vanligaste typerna av hydrocefalus är akveduktstenos, som beror på en förträngning av den så kallade akvedukten, en vätskekanal centralt i hjärnan.

Leg läkare Magnus Tisell, tel arbete: 031-342 10 00 (vxl), tel hem, 031-96 40 74
E-post arbete: Magnus.Tisell@vgregion.se
E-post hem: Magnus.Tisell@hem.utfors.se


Handledare är Professor Carsten Wikkelsö 031-3422458
Avhandling för medicine doktorsavhandling vid Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Institutionen för klinisk neurovetenskap Avhandlingens titel Primary aqueductal stenosis in adults. Avhandlingen försvaras torsdagen den 17 oktober klockan 09.00 i
patologens föreläsningssal, SU/Sahlgrenska.

Kontaktinformation
Carina Elmäng
informatör
Sahlgrenska akademin
tel 031-773 35 77
fax 031-82 58 92
mobil 0708-77 33 57

Riksidrottsförbundets ordförande, Gunnar Larsson kommer att tala om ”Svensk idrott idag folkrörelse eller affärsrörelse”. Inte minst intressant med tanke på hans bakgrund som ordförande i ett av de allsvenska fotbollslag som länge diskuterat bolagisering, IFK Göteborg.

På temat ”Idrottssponsring i internationell marknadsföring av Volvo”, talar Sven Österberg, VD, Event Management och Volvo Ocean Race, AB Volvo.

Ett tredje tema är ”Idrott och medier i samspel”. Om detta talar representanter för kvällspress, morgonpress och TV; Aftonbladets chefredaktör, Anders Gerdin, chefredaktören för allmänna redaktionen på GP, Jonathan Falck samt SVT:s Albert Svanberg.

På programmet står också ”Gothia Cup världens största ungdomsturnering”, Gothia Cup-generalen Dennis Andersson, ”Internationella idrottsevenemang som ekonomisk språngbräda”, professorn vid Handelshögskolan i Göteborg, Tommy D. Andersson och ”Boule den tredje ålderns sport”, journalisten vid GP, Kerstin Wallin och forskaren vid JMG, Ulf Wallin.

Välkommen till ett välmatat seminarium om idrott, liv och pengar på Handelshögskolan i Göteborg!

Se programmet på http://www.handels.gu.se/handels/evenemang/prinsbertil2002.htm

Karl Erik Gustafsson
Professor, ordförande i nämnden för Prins Bertils fond

Kontaktinformation
Maria Norrström
Informatör
Handelshögskolan vid Göteborgs universitet
Rektors kansli
Box 600, 405 30 Göteborg
Besöksadress: Vasagatan 1
Telefon:031-773 1247
Fax: 031-773 1402
Mobil: 0709-22 66 89
e-post: Maria.Norrstrom@handels.gu.se
www.handels.gu.se

Vid en jämförelse av personer med olika lång utbildning finner man ofta betydande inkomstskillnader. Det behöver dock inte bero på utbildningen i sig, utan kan bero på att personer med olika lång utbildning skiljer sig åt i andra avseenden, exempelvis medfödd förmåga och motivation. Tar man inte hänsyn till sådana skillnader finns det risk för att utbildningens effekter överskattas. Dessvärre är många av de faktorer som påverkar människors utbildningslängd svåra att mäta. Den här studien bemöter problemet genom att mäta inkomsteffekten av skillnader i utbildningslängd som uppkommit på grund av slumpmässiga inslag i antagningen till högskolan.

Antagningen påverkar utbildningslängden men inte inkomsterna
Rapporten visar att slumpmässigheten i antagningen till högskolan delvis har långsiktiga konsekvenser. De som hade tur att antas till högskolan 1982 hade i genomsnitt en fjärdedels år längre utbildning 1996 än de som hade oturen att inte bli antagna vid samma tillfälle, även när hänsyn tas till studier påbörjade efter 1982. Vad som är förvånande är att de som antogs 1982 i genomsnitt inte hade högre inkomster 1996 än de som inte antogs. Den ökade utbildningslängden för dem som kom in på högskolan 1982 har alltså inte lett till motsvarande inkomstökningar. Det visar att ett år på högskolan medför en inkomstökning på högst 1,7 procent, eller högst 5 procent för en treårig utbildning.

Bakgrund och metod
I studien jämförs personer som sökte och kom in på högskolan 1982 med personer som sökte men inte kom in. Platsbegränsningen på högskolan gör att sökande med i princip lika formella meriter i vissa fall behandlas olika, eftersom en skiljelinje dras mellan dem som uppnår respektive inte uppnår lägsta antagningspoäng. Vissa personer har tur att hamna ovanför skiljelinjen och bli antagna, medan andra har otur att hamna under och inte bli antagna. Det är alltså inte personernas medfödda förmåga eller motivation utan slumpen som avgör vem som tilldelas de sista studieplatserna. Högskoleutbildningens inkomsteffekt kan därmed mätas som inkomstskillnaden i förhållande till skillnaden i utbildningslängd mellan dem som antogs och dem som inte antogs 1982. Rapporten baseras på alla personer som sökte till högskolan via UHÄ hösten 1982, samt ett urval av personer som inte sökte. Deras utbildning och inkomster följs mellan 1981 och 1996.

Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta Erik Mellander tel: 018-471 70 87 eller Björn Öckert tel: 001 617 253 8547 (efter kl 14.00).

Kommunerna förbinds i dag med varandra och platser världen över genom bland annat IT, gränsöverskridande verksamheter och politiska institutioner som EU. Vad som sker i ett hörn av världen kan ha effekter för andra platser långt därifrån. Ett exempel på detta är då ett företag introducerar ett nytt produktionssätt med bas i utnyttjande av ny teknik. Andra företag inom samma bransch tvingas då, om möjligt, att följa efter för att bibehålla sin konkurrenskraft. Det politiska svaret på globala och internationella beroenden och kopplingar blir bland annat att ansvaret för lokal och regional utveckling flyttas nedåt i den politiska hierarkin, avregleringar av organisationsformer genomförs, och det sker en övergång från regel- till målstyrning.

En effekt av decentralisering och avreglering är att planeringen i ökad utsträckning blir lokalt specialiserad. Skillnaderna mellan kommunerna ökar därmed. Kristina Zampoukos har i sitt avhandlingsarbete undersökt mötet mellan den kommunala planeringen och IT i Sverige. Hennes rön baseras dels på en enkät som 85% av landets kommuner besvarat, dels på fallstudier i kommunerna Arvidsjaur, Arvika, Gotland, Helsingborg och Ystad. En av hennes teser är att IT, av stat och kommuner, uppfattas som något som samhället bör styra. Frågan är emellertid om samhället kan styra IT?

Kristina Zampoukos visar i sin avhandling att makten över de sociala och ekonomiska processer som kan förknippas med IT är geografiskt ojämn, vilket innebär att kommunerna har olika förutsättningar att kontrollera och styra utvecklingen inom det egna territoriet. Hon identifierar ett antal faktorer som är avgörande för att IT ska kunna utnyttjas som medel i lokala utvecklingsprocesser. Sådana faktorer är en processinriktad planering som också kännetecknas av dialog med en mångfald aktörer och en successiv koordinering av resurser – omfattande allt från kapital till kunskap. Att planeringen präglas av följsamhet och flexibilitet speglar den föränderliga, globaliserade och därmed komplexa ekonomin, menar Kristina Zampoukos.

Andra resultat i avhandlingen är: nio av tio kommuner har en IT-strategi som är förankrad i den politiska ledningen, nio av tio kommuner vill genom sin IT-planering stimulera IT-användandet bland medborgarna, tre av fyra kommuner har som uttalat mål med sin IT-planering att höja kunskapsnivån bland medborgarna, fem av tio kommuner vill stimulera IT-användningen inom näringslivet och enbart en av tio kommuner anser att IT-planeringen inte inkluderar satsningar på teknik och infrastruktur

Avhandlingens resultat kan bilda underlag för utformningen av den svenska IT-politiken. Den kan också fungera som en idébok för praktiker genom sina konkreta exempel på samtida svensk planering i allmänhet, och kommunal IT-planering i synnerhet.

Kristina Zampoukos disputerade på avhandlingen ”IT, planeringen och kommunerna” vid Uppsala universitet den 4 oktober.

Kontaktinformation
Kristina Zampoukos kan nås på telefon 018-471 73 92 eller via e-post Kristina.Zampoukos@kultgeog.uu.se

I diskussionerna om den Digitala Klyftan framställs äldre ofta som en av de missgynnade grupper i samhället när det gäller IT-användning. Äldre påstås vara traditionsbundna eftersläntrare. Sirkku Männikkö-Barbutiu beskriver och analyserar i sin avhandling, som hon lägger fram vid Institutionen för data- och systemvetenskap vid Stockholms universitet hur ett antal äldre faktiskt gör när de tillägnar sig ny teknik i form av persondatorer. Hon synliggör en framväxande relation mellan dessa människor och den nya tekniken, en relation som inte på något sätt är okomplicerad utan dynamisk, föränderlig och i ständig utveckling.

Motivet bakom beslutet att skaffa sig en dator kan beskrivas i termer av ’generationsklyfta’ och ’hjärngymnastik’. Tekniken skaffas och används i förhoppningen om att kunna förstärka banden till de närmaste, barnen och barnbarnen, samt för att ’hänga med’ i det moderna samhället. Med teknikens hjälp hoppas man kunna hålla åldrandet på behörigt avstånd.

Sirkku Männikkö-Barbutiu visar hur andvändningen av persondator blir en del i det postmoderna identitetsprojektet som även äldre människor ägnar sig åt. Datoranvändande seniorer är med och både skapar ’cyberkultur’ samtidigt som de är en del av den. Seniorer synliggör sig själva i olika nät-projekt samt spränger den fysiska kroppens begränsningar med datorns hjälp när de t. ex. blir ’cyberturister’. Datoranvändningen utvecklas relativt långsamt eftersom tekniken är komplicerad. Det organiserade och sociala lärandet i små studiecirklar stödjer den enskildes stegvisa erövrande av tekniken: man hjälps åt när tekniken inte fungerar; man utbyter erfarenheter och idéer om nya användningssätt; man möter tillsammans med andra äldre det moderna samhällets och den nya teknikens utmaningar.

Doktorsavhandlingens titel: Senior Cyborgs: About Appropriation of Personal Computers Among Some Swedish Elderly People.

Disputationen äger rum fredag 18 oktober kl 13.00 på Institutionen för data- och systemvetenskap, IT-universitetet, Forum, sal 401, Isafjordsgatan 39, Kista. Opponent är professor David Hakken, State University of New York Institute of Technology, Utica/Rome, USA.

Sirkku Männikkö-Barbutiu kan nås på telefon 08-16 49 10 eller e-post sirbar@lhs.se

The Early Manifest Glaucoma Trial, som är den internationella benämningen på studien, har följt 255 patienter i åldersgruppen 50 till 80 år. De flesta patienterna upptäcktes genom en hälsoundersökning av över 44.000 personer i Malmö och Helsingborg under åren 1992-1997. En grupp med 129 patienter behandlades med ögondroppar och laser för att sänka ögontrycket. En kontrollgrupp, 126 patienter, lämnades obehandlad. Båda grupperna följdes med noggranna undersökningar var tredje månad. Lämplig behandling erbjöds genast åt alla patienter som visade tecken på försämring.

Efter en medeluppföljningstid av 6 år konstaterade man att det tog i medeltal 48 månader att upptäcka tecken på försämring hos patienterna i kontrollgruppen. I den behandlade gruppen tog det 66 månader innan sådan försämring kunde upptäckas. I den behandlade gruppen hade ögontrycket sänkts med i medeltal 25%. Positiva behandlingseffekter fanns i varierande grad hos alla grupper av patienter oberoende av ålder, initialt ögontryck och omfattningen av sjukdomsskador vid studiestarten.

Använts i hundra år
Trots att trycksänkning är den klassiska metoden att behandla glaukompatienter och har använts i hundra år så är det först nu som forskare tydligt har visat att behandlingen är effektiv och lönsam. De senaste decennierna har ögonläkare världen över börjat tvivla på
nyttan av att sänka även måttligt höga tryck i ögonen. Screeningprojekt har planerats men övergivits. Behandlingen har ibland varit halvhjärtad

Anders Heijl, professor i Malmö och huvudförfattare till rapporten, anser att resultaten bör ses i ett större perspektiv.
– Trots att mycket av osäkerheten avseende effekten av gängse glaukomterapi nu skingrats, innebär detta inte att alla patienter med glaukom genast måste behandlas så intensivt som möjligt. Fastän vi använde mycket känsliga metoder för att upptäcka försämring, uppvisade många patienter oförändrade och relativt små synskador under hela uppföljningstiden, även i den obehandlade kontrollgruppen, påpekar Anders Heijl.
– Å andra sidan, försämrades synfunktionen hos så många som 30% av den behandlade gruppen inom 4 år trots de tydliga behandlingseffekterna.

Behandling bör individualiseras
Studien har alltså visat att de individuella skillnaderna är mycket större än man trott. Synen försämras snabbt hos vissa patienter, långsamt hos andra. Den först insatta behandlingen var otillräcklig hos flera patienter, som uppvisade snabba försämringar. Professor Heijl betonar att en viktig slutsats är att behandlingen för tidiga nyupptäckta glaukom bör vara individualiserad.

– Flera faktorer såsom; ålder, nivå av ögontrycket, och sjukdomens omfattning bör avgöra hur intensiv behandlingen skall vara. Behandlingen bör alltså skräddarsys för patientens individuella behov” säger Anders Heijl. ”Ingen glaukombehandling är fri från biverkningar. För många patienter kan ett möjligt alternativ vara att avstå från tidig behandling, och att istället följa sjukdomen med mer frekventa kontroller än vad som är vanligt idag och vara beredd att starta behandling vid tecken på försämring.

Glaukom räknas som en folksjukdom och blir vanligare med åldern. Omkring 4 procent av alla 75-åringar har glaukom.som än i dag är en av de vanligaste orsakerna till blindhet.

– – Resultaten aktualiserar frågan om man bör spåra upp patienter med odiagnosticerad glaukom. Och det är hälften av alla glaukompatienter. Nuförtiden söker patienter oftast vård först när sjukdomen är tämligen avancerad, säger professor Heijl.

Studien i Malmö har följts med stort intresse – både av patientföreningar och av forskare och ögonläkare. Resultaten kan fungera som vägvisare i glaukomvården.

De känsliga metoder som gör det möjligt att mäta även små synfältsförändringar har utvecklats av ögonforskarna i Malmö och används idag världen över.

Mer information kan lämnas av professor Anders Heijl tel 040/040-33 27 41 ,
Anders.Heijl@oftal.mas.lu.se

Kontaktinformation
Professor Anders Heijl
tel 040/040-33 27 41 ,
Anders.Heijl@oftal.mas.lu.se


Båda pristagarna är emeriti-professorer: Margareta Blombäck, 77 år, vid Institutionen för kirurgisk vetenskap , Sektionen för klinisk koagulationsforskning och Birger Blombäck, 76 år, vid Institutionen för medicinsk biokemi och biofysik (MBB). Båda har ägnat hela sin forskarkarriär åt att förstå hur koagulationssystemet fungerar, hur störningar i systemet uppkommer och hur de kan behandlas.
Blödarsjuka karakteriseras av att blodet inte kan koagulera. Det saknas, helt eller i varierande grad, en koagulationsfaktor. Den svåraste formen av hemofili, s.k. klassisk blödarsjuka, drabbar endast pojkar men anlaget förs vidare av kvinnorna i familjen. Vissa kungaätter i Europa är kända hemofilisläkter, t.ex den ryska tsarfamiljen. Sjukdomen leder till svåra blödningar i bl. a. muskler och leder och många pojkar blev rullstolsbundna redan som barn på grund av ledskador som var en följd av upprepade ledblödningar. Innan det fanns behandling var medellivslängden för en hemolifilipatient bara sexton år. En helt annan form av blödningssjukdom är den s.k.von Willebrands sjukdom, som drabbar båda könen och finns i både lätta och allvarliga former. Så mycket som 1 procent av befolkningen kan ha denna koagulationsrubbning – många utan att de vet om det. Enda tecknet kan vara en benägenhet att blöda mycket vid skador eller, för kvinnornas del, ymniga menstruationsblödningar.
När ett blodkärl skadas så utlöses genast ett reparationsprogram som syftar till att snarast stoppa blödningen. I blodet finns ett protein, fibrinogen, som med hjälp av enzymet trombin omvandlas till fibrin, ett trådliknande ämne som bildar nät för att plugga igen skadan. Fungerar inte programmet alls så kan minsta blödning få allvarliga konsekvenser.

Fann koagulationsfaktor
Birger och Margareta Blombäck redovisade i sina avhandlingar en metod som de utarbetat att framställa ett rent fibrinogen, Därmed hade de skapat en grund för att gå vidare och studera hur fibrinet bildades och upplöstes. Med hjälp av det renade fibrinogenet kunde de visa var koagulationsfaktorn bildades och att den var aktiv i en viss fraktion av proteinreningen. De arbetade i början av 1950-talet i professor Eric Jorpes laboratorium på Karolinska Institutet dit också andra forskare med intresse för koagulation och blodproppssjukdom drogs. Bland dem fanns Inga Marie Nilsson som var kliniker från Malmö.
I samarbete med Inga Marie Nilsson visade Blombäcks att det i deras fibrinogenfraktion fanns en faktor som befrämjade koagulationen. De gav den namnet ”antihemofiliglobulin” (AHF eller fraktion 1-0). Tillsammans visade de också att samma AHF stoppade blödning hos patienter med von Willebrands sjukdom. Den första patienten rapporterades av Inga Marie Nilsson vid ett internationellt symposium i Malmö 1956 och arbetet publicerades året därefter med Inga Marie Nilsson, Margareta Blombäck och Irene von Francken som författare.

Vågade operera
Birger och Margareta Blombäcks forskning gjorde att läkarna nu vågade sig på att operera patienter med blödarsjuka – något som tidigare varit för riskabelt. Fraktion 1-0 revolutionerade behandlingen av blödarsjuka och efterfrågan på faktorn var stor. De första åren höll Birger och Margareta Blombäck till i en källare på KI där de framställde fraktionen. År 1966 såldes metoden till läkemedelsföretaget Kabi som övertog produktionen.
Senare började man också ge fraktion 1-0 som regelbunden förebyggande behandling till hemofilipatienter flera gånger i veckan. Därigenom är Sverige det land som har längst erfarenhet av profylax vid blödarsjuka. Det har också visat sig att tack vare denna förebyggande behandling lyckas man förhindra utvecklingen av de invalidiserande ledförändringarna hos blödarsjuka, vilket har förändrat dessa patienters liv radikalt.

Internationellt kända
Birger och Margareta Blombäck tillbringade i början på 60-talet en period i Australien och införde sin metod där. Båda är väl kända även internationellt för sin forskning och Birger Blombäck har under en lång tid varit halvtidsanställd på New York Bloodbank.
De har också intresserat sig för den motsatta obalansen i koagulationssystemet som leder till att det bildas blodproppar. Arbetet i deras forskargrupp har resulterat i ett läkemedel, utvecklat av Astra, som ges för att förebygga tromboser, dvs blodproppar. Deras metoder att bestämma koagulationsfaktorer används på laboratorier världen över.
Birger och Margareta Blombäck startade sin karriär inom koagulations-forskningen under Erik Jorpes som då var professor i biokemi på KI. Hans forskning om heparin gjorde laboratoriet på KI känt över hela världen. Pristagarna har fortsatt den traditionen och själva fått efterföljare som fortsatt kartläggningen av hur blodets förmåga att koagulera kan hämmas eller överdrivas och hur defekter i systemet kan behandlas,
————————————————————
Det nordiska Fernströmpriset delas u i samband med Forskningens Dag vid Medicinska fakulteten vid Lunds universitet den 6 november. Fernströmstiftelsen bildades 1978 efter en donation av skeppsredare Eric K Fernström. Mottagaren av det nordiska priset utses av en priskommitté vid medicinska fakulteten i Lund. Dessutom delar var och en av de sex medicinska fakulteterna i landet varje år ut ett lokalt Fernströmpris, 100.000 kr,till yngre forskare.

OBS! Pressbilder på pristagarna finns på nätet, www.medfak.lu.se/fernstrom

Begreppet ”Learning environment” används ofta i en mycket vid bemärkelse och innefattar bl.a. läromedel, IT-stöd och studieplaner. Nya innovativa undervisningsformer medför behov av förändringar i läromiljön. Många högskolor har skapat ett kunskapscentra som integrerar bibliotek, IT, utrustning för färdighetsträning och annan pedagogisk utrustning för att skapa en integrerad inlärningsmiljö. Utvecklingen under senare år mot ökad användning av distans- och annan datorundervisning/stöd, ställer helt nya krav på studenternas inlärningsomgivning och på samverkansformerna mellan studenter och lärare, innehållet och den sociala uppbyggnaden kring lärande.

Avsikten med detta seminarium är att diskutera ”Learning environments” ur olika perspektiv som omfattar allmänna pedagogiska aspekter, praktisk applikation och i synnerhet förslag till innovativa förändringar. Ledande internationella pedagoger och forskare har inbjudits för att utveckla och diskutera begreppet. Studenterna kommer att visa en film som de har spelat in om hur de upplever sin läromiljö.

Målgrupp: lärare inom hälso- och vårdutbildningar vid landets universitet och högskolor.

Talare:
Geoff Norman, McMaster university, Canada
Ference Marton, Göteborgs universitet
Ann Russell, OISE, Toronto, Cananda
Sanna Järvelä, Univerisity of Oulu, Finland
Vivianne Sundqvist, dekan, Styrelsen för utbildning, Karolinska Institutet
Kirsti Lonka, professor i medicinsk pedagogik, Karolinska Institutet

Datum: 17 oktober 2002, kl. 09.30-16.00
Lokal: Aulan, Södertörns högskola

För mer information:
Professor Jörgen Nordenström, tel 08-553 823 11, jorgen.nordenstrom@cfss.ki.se
Professor Kirsti Lonka, tel 08-728 70 04, Kirsti.Lonka@lime.ki.se

För några år sedan genomfördes ett projekt vid Lunds universitet som syftade till att förkorta studietiderna utan att uppsatsernas vetenskapliga kvalitet påverkades negativt. Resultatet blev synnerligen lyckat: andelen uppsatser som blev färdiga inom den tidsram som föreskrivs i kursplaner ökade från under 10 % till över 50 %; uppsatsernas vetenskapliga kvalitet försämrades inte. Nu kommer boken där projektets resultat och arbetssätt beskrivs och problematiseras: Coaching och handledning av grupper – i universitets- och högskoleutbildning.

Författarna, Gunnar Andersson och Anders Persson, vill rikta blicken mot hur studenter ska komma ut ur, och inte endast in i högskolan.
– Det är inte tillräckligt att bereda många plats inom högskolan, de måste också ges reella möjligheter att tillgodogöra sig en god utbildning, säger Gunnar Andersson, fil doktor i filosofi vid Lunds universitet. Grupphandledningen och coachingen har syftat till att åstadkomma detta när det gäller studenternas uppsatser. Boken har skrivits i syfte att komma universitetslärare i massutbildningen till undsättning.

I boken, som ges ut av Studentlitteratur i oktober 2002, beskrivs ingående hur projektet genomförts och hur grupphandledning och coaching fungerar i praktiken. Läsaren får veta hur man som handledare går tillväga för att skapa och upprätthålla ett konstruktivt gruppklimat som befrämjar goda studentprestationer. Vidare beskrivs i minsta detalj hur man handleder och coachar handledare. Behovet av dessa förändringar inom universitets- och högskoleutbildningen sätts också in i det större sammanhang som utgörs av den högre utbildningens förvandling till massutbildning. Frågan ”Vad är rätt kvalitet?” ställs också mot den bakgrunden.

Projektet finansierades av Rådet för högskoleutbildning och det sätt att bedriva uppsatshandledning och handledarutbildning som utvecklades har nu permanentats vid Sociologiska institutionen i Lund, där projektet genomfördes 1999-2001.

Författare är:
Gunnar Andersson, fil doktor i sociologi och verksam som lektor vid Sociologiska Institutionen i Lund. Hans huvudsakliga forskningsintresse har varit relationen mellan arbetsliv och familjeliv, främst karriär- och familjeliv och han har bl.a. publicerat Leva för jobbet och jobba för livet (1993). Nuvarande forskning handlar om skolledarskap i olika skolkulturer. Han har lång pedagogisk erfarenhet och har undervisat, utvecklat och ansvarat för kurser av många olika slag inom universitetets ram.

Anders Persson, professor (adjungerad) i utbildningsvetenskap vid Malmö högskola, docent och universitetslektor i sociologi vid Lunds universitet och f.n. forskare vid Arbetslivsinstitutet i Malmö. Hans aktuella forskning handlar om skolledarskap i olika skolkulturer. Bland hans tidigare utgivna böcker kan nämnas Skola & makt (1994) och Social kompetens (2000). Som praktisk pedagog har han belönats med studenternas pris som ”bästa föreläsare inom p-linjen i Lund 1990-92” och Lunds universitets pedagogiska pris 1995.

Kontaktinformation
För mer information se artikel i universitetstidningen LUM på följande nätadress: http://www.lu.se/info/lum/LUM_05_01/06_grupptryck.html
Gunnar Andersson är anträffbar på 046-2229573 eller mail: gunnar.andersson@soc.lu.se och Anders Persson på 040-109509 eller mail: anders.persson@niwl.se

En stor del av de intervjuade ungdomarna på Industriort hade också invandrarbakgrund vilket inte var fallet i Bruksort. Resultatet visar att man som flicka är mer positiv till flyktingar och invandrare än vad pojkar är. Pojkar var också mer negativa till invandring än flickor vilket även gällde pojkar med invandrarbakgrund. De sistnämnda var framförallt negativa till att invandrare och flyktingar skulle bosätta sig på deras hemort. Men om man sedan lärde känna flyktingarna försvann ofta den negativa inställningen. Pojkar trodde också att flyktingar och invandrare fick materiella fördelar i jämförelse med de familjer som var bofasta på orten. Pojkar lade också stor vikt vid juridiska argument till om flyktingar och invandrare skulle få uppehållstillstånd det vill säga att flyktingar som anlände till Sverige inte tidigare skulle vara straffade. Flickor hade däremot en mer empatisk uppfattning, man såg till flyktingarnas förhållanden i hemlandet. Ungdomar med svensk bakgrund kunde ha kompisar som var rasister eller skinheads vilket inte var fallet med de ungdomar som hade annan etnisk bakgrund än svensk. Det som kan förstås av undersökningen är att det framför allt är pojkar som konfronteras med flyktingar i närmiljön när till exempel en flyktingförläggning etableras på hemorten. Därigenom blir man också mer skeptiskt inställda till att flyktingar kommer till deras hemort. Vidare är det viktigt att information framförs till människor så att människor bättre kan förstå på vilka grunder beslut tas om varför flyktingförläggningar förläggs till en ort.

Anders är född i Stockholm men är uppvuxen i Skellefteå och flyttade till Umeå hösten 1983.

Lördagen den 16 november försvarar Anders Lindström, pedagogiska institutionen, Umeå universitet, sin doktorsavhandling med titeln Inte har dom gjort mej nåt! – En studie av ungdomars attityder till invandrare och flyktingar i två mindre svenska lokalsamhällen.
Disputation äger rum kl. 10.00 i Norra Beteendevetarhuset.
Fakultetsopponent är professor Sverker Lindblad, Pedagogik, Uppsala universitet.

Kontaktinformation
Anders nås på:
Tel: 090 – 786 77 74
Mobil: 070 – 604 54 10
E-post: Anders.Lindstrom@pedag.umu.se

Under större delen av 1800-talet uttryckte läkare i Sverige och många andra europeiska länder en påfallande oro över hur en manligt kodad självtillräcklighet hade kommit att hota familjebildningen, den sunda sexualiteten och människans sanna natur. Alarmerande siffror presenterades om att män och kvinnor förblev ogifta i högre utsträckning än tidigare. I synnerhet i de större städerna tycktes det fruktsamma äktenskapet och människosläktets gemensamma strävanden utmanas av ett tilltagande intresse för den enskilda individens utveckling och behov. En ökande individualism påstods ha urholkat könslivet och den moderna kulturen kritiserades för att ha fört med sig en obalans mellan manliga och kvinnliga värden.

Maja Larsson belyser i sin avhandling ”Den moraliska kroppen” en tid när föreställningar om kön och individualitet tydligt konstruerade och begränsade populärmedicinska tolkningar av kvinnors och mäns kroppar och liv. Av den ymniga litteratur om könsliv, livsstil, äktenskap och hälsa som under seklet gavs ut i Sverige framgår att läkare från och med sekelskiftet 1800 började läsa in egenskaper som hårdhet, karaktär, slutenhet, objektivitet och autonomi i mannens kropp och själ. Parallellt kopplades kvinnan på ett helt annat sätt än tidigare samman med ett vitt definierat könsliv, med havandeskap, amning, familjeliv och en altruistisk och beroende läggning.

Polariseringen mellan en manligt kodad individualitet och ett kvinnligt kodat könsliv var dock långt ifrån fast eller entydig. Mer avgränsade analyser av de diskussioner som fördes i seklets medicinska texter och rådgivningsböcker visar att förståelsen av mäns och kvinnors kroppar var synnerligen obeständiga och präglade av spänningar och motsägelser. Idéer om klass, ålder och grad av civilisering grep in i det vetenskapliga särskiljandet mellan kvinnligt och manligt och sammantaget var 1800-talets särartstänkande långt mer instabilt än vad som har hävdats i tidigare tongivande forskning.

Vetenskapliga teorier om fertilitet, könsmognad och sexuella begär visar sig i denna studie inte bara ha handlat om den biologiska kroppen utan även format diskussioner om den borgerliga familjen, samhällets moraliska utveckling, äktenskapets ursprung, arbetets fördelning och den moderna civilisationens brister. Medicinska texter, tolkningar och begrepp konstruerade aktivt skiljelinjer mellan kvinnor och män, arbetare och borgerskap, barn och vuxna, inom- och utomeuropeiska folk. Skillnader som alltså inte bör ses som givna av naturen utan som konstruerade i 1800-talets kultur och vetenskap.

Maja Larsson disputerar på avhandlingen ”Den moraliska kroppen: Tolkningar av kön och individualitet i 1800-talets populärmedicin” lördag 26 oktober kl. 10.15 i Auditorium Minus, Gustavianum, Uppsala.

Kontaktinformation
Maja Larsson kan nås på telefon 018-471 15 75 eller via e-post Marianne.Larsson@idehist.uu.se

Anhöriga och personal vid tre kommunala sjukhem i Stockholm har intervjuats om hur de upplever varandra och om hur samarbetet dem sinsemellan skulle kunna förbättras. Resultaten redovisas i Annika Hertzbergs avhandling som presenterats vid Karolinska Institutet.

I avhandlingen beskrivs hur anhöriga i samband intervjuerna nästan undantagslöst inleder med att säga att personalen är trevlig för att därefter fortsätta med att beskriva situationer som varit svåra att hantera. Anhöriga var vanligen nöjda med den fysiska omvårdnaden med kände sig besvikna på den psykosociala omvårdnaden och personalens förmåga att aktivera den boende. När anhöriga talade kritiskt om personalen visade de samtidigt förståelse för att det fanns brister eftersom arbetet är så ansträngande, litet uppskattat och dåligt betalt.
Anhöriga var rädda att framföra kritik och speciella önskemål. De ville inte upplevas som besvärliga, då de kände sig osäkra på om det skulle kunna slå tillbaka mot den boende. Osäkerheten var en dominerande aspekt i anhörigas relation till personalen. En del anhöriga satsade avsiktligt på att få till stånd en bra relation till personalen för att på så sätt skapa utrymme för inflytande över vården av den boende.

Personalen, sjuksköterskor och undersköterskor, hade rent allmänt en positiv attityd till anhöriga, främst för att de anses som viktiga för den boendes välbefinnande.
Sjuksköterskorna menade att mötet med anhöriga var en del av deras arbete samtidigt som det hade mycket låg prioritet. En bidragande orsak till detta kan vara att detta arbete är osynligt och inte erkänt av kolleger och överordnade. Många anhöriga upplevdes som tämligen krävande och vissa som direkt besvärliga och påfrestande. Framförallt kvinnliga anhöriga engagerade sig i detaljer och upplevdes ibland som att de la sig i.
Sjuksköterskorna menade att man inte kan förvänta sig att anhöriga deltar i den direkta omvårdnaden, de var tydliga med att det var de som hade ansvaret för den boende.
Undersköterskorna var positiva till att anhöriga skulle kunna hjälpa till praktiskt med den reservationen att anhöriga skulle hålla sig till de rutiner man hade utvecklat på avdelningarna så att det inte hindrade arbetet.
Allmänt menade personalen att många anhöriga har orealistiska förväntningar och önskemål om aktiviteter för den boende.

Sammanfattningsvis kan sägas att relationen och interaktionen mellan anhöriga och personal är absolut beroende av hur man lyckas få till stånd en fungerande kommunikation och samarbete parterna emellan.

Avhandlingens titel:
We, not them and us – a utopia? Relatives’ and nursing home staffs’ views and experiences with each other.

Författare:
Annika Hertzberg, Neurotec-institutionen, Karolinska Institutet,
tel. 08-690 0141 alt. 070 981 7875, mail: annika.hertzberg@neurotec.ki.se

Otrygghet och rädsla har sedan slutet av 1990-talet fått ett allt större utrymme i diskussioner om stadsmiljöer. Men framställningen av urbant liv är ambivalent – staden är både spännande, lockande och skrämmande. Även kvinnors och feministers inställning till staden är kluven. Samtidigt som staden ger många möjligheter, upplevs den ibland som hotfull och rädslan för sexuella övergrepp hindrar en del kvinnors rörelsefrihet.

I sin bok ”Trygg stad” presenterar Carina Listerborn vetenskapliga diskurser kring rädsla och kring åtgärdsförslag samt en fallstudie genomförd i Göteborg som exemplifierar hur trygghetsprojekt utformas i praktiken. Dessa tre delar ger tillsammans en beskrivning av den ”trygghetsdiskurs” som idag har ett stort inflytande över stadsutvecklingen. Studien utgår från ett feministiskt diskursanalytiskt perspektiv. För att synliggöra omedvetna eller dolda ”förgivettaganden” om trygghet och rädsla finns det ett behov av att belysa idéer som cirkulerar inom det trygghetsskapande- och brottsförebyggande arbetet och vilka förändringar i stadsmiljöer det kan komma att innebära. Föreställningar om den spännande staden hamnar ofta i konflikt med föreställningar om den trygga staden, därför diskuteras här om det går att ta rädslan på allvar, samtidigt som stadens positiva egenskaper betonas och olika grupper ges lika möjligheter att utnyttja stadens offentliga rum.

Avhandlingen Trygg stad, försvaras vid en offentlig disputation på Chalmers den 11 oktober kl 10.00 i sal VG, Sven Hultins gata 6, Göteborg.

Kontaktinformation
Mer information:
Carina Listerborn, Arkitektur, Chalmers tekniska högskola, tel: 031-772 8082, e-post: cali@arch.chalmers.se

Satsning på långtidsarbetslösa med svaga kunskaper i svenska
Rinkeby stadsdelsförvaltning drev under åren 1998-2000 ett EU-finansierat arbetsmarknadsprojekt inriktat på personer som hade svaga svenskkunskaper och som bedömdes stå långt från arbetsmarknaden. I projektet Rinkeby Arbetscentrum samarbetade man nära med arbetsförmedlingen, och 497 personer fick där möjlighet att studera svenska och samhällskunskap, arbetsträna, praktisera och söka jobb på heltid.

Verksamheterna genomfördes väl
Deltagarna hade överlag positiva erfarenheter från projektets verksamheter. Kontakterna med personal och kamrater fungerade väl liksom praktik och arbetsträning. Svenskkunskaperna förbättrades och deltagarna kände större framtidstro. Även personalen var nöjd med verksamheten.

Osäkert om chansen till arbete ökade
När deltagarna följdes upp 16 månader efter projekttiden hade 32 % arbete. En hög siffra för en grupp som tidigare ansetts ha mycket svårt att få arbete. En matchad grupp arbetslösa med samma bakgrund och arbetslöshetserfarenheter från andra delar av norra Storstockholm hade dock högre andel sysselsatta: 44 % av jämförelsegruppen hade arbete vid samma tidpunkt. Det är därför osäkert om projektet påverkade chansen till arbete. Den förbättrade konjunkturen bidrog sannolikt väsentligt till de höga andelarna som var sysselsatta.

Inga samband med upplevt lärande eller kompetensutveckling
En idé inom Rinkeby Arbetscentrum var att lärande och kompetensutveckling skulle underlätta möjligheterna att få arbete. Deltagarnas egna uppfattningar om sin kompetensutveckling visade dock inga tydliga samband med senare sysselsättning i arbete eller utbildning. Förkunskaper, arbetserfarenheter och aktuella referenser från personalen betydde mer för att få arbete.

Kontaktinformation
Vill du veta mer? Kontakta Lennart Hallsten, Arbetslivsinstitutet, på telefon
08-730 94 30 eller via e-post: lennart.hallsten@niwl.se

Under senare tid har miljöpåverkan hos produkter fått allt mer uppmärksamhet. Förr var det främst utsläpp från enskilda produktionsanläggningar som betonades, men i dagsläget vill man ofta se den miljöpåverkan som hänger samman med tillverkning och användning av produkter i ett helhetssammanhang. Sedan slutet av 80-talet har bedömningsmetoder utvecklats för att kunna ta sådana helhetsgrepp på miljöpåverkan hos produkter ”från vaggan till graven” Sådana livscykelanalyser kan användas för att jämföra miljöpåverkan hos liknande produkter eller för att undersöka hur en viss förändring av en produkt påverkar dess miljöprestanda. Inte sällan leder dessa studier till att man ser att en produkt är bättre än en annan i vissa avseenden, men sämre i andra, det vill säga man kan inte entydigt avgöra vilken produkt som är att föredra i miljöhänseende generellt sett. Detsamma gäller för analyser av produktförändringar.

För att livscykelanalyser skall leda till användbara resultat krävs därför ofta att man prioriterar några former av miljöpåverkan framför andra. Sådana prioriteringar måste bygga på naturveteskaplig kunskap om miljöeffekter av olika utsläpp och aktiviteter, men de kan inte göras enbart på vetenskaplig grund. De förutsätter ställningstaganden som till sin karaktär är moraliska eller politiska: hur allvarliga är negativa effekter på människors hälsa jämfört med minskat livsutrymme för andra arter?

Magnus Bengtsson har undersökt hur sådana här värdefrågor hanteras i tillämpade livscykelanalyser.
– Det finns en tendens att undvika tydliga ställningstaganden i dessa frågor, säger Magnus. I många fall verkar man vilja skjuta över sådana här centrala men kanske obekväma och svåra frågor till någon annan aktör. Inte sällan finns det förväntningar att forskare skall leverera expertsvar på dessa värdefrågor. För att skapa öppenhet och trovärdighet i miljöarbetet är det tvärtom viktigt att tillverkande företag och andra organisationer är tydliga i sina prioriteringar.

Forskningen presenteras i en doktorsavhandling med titeln ”Facts and Interpretations in Environmental Assessments of Products”, som försvaras vid en offentlig disputation på Chalmers den 10 oktober kl 10.00 i sal VM, Sven Hultins gata 6, Göteborg.

Kontaktinformation
Mer information:
Magnus Bengtsson, Miljösystemanalys, Chalmers tekniska högskola, tel: 031-772 2174, e-post: magnus.bengtsson@esa.chalmers.se