Lagring av kväveoxider är ett sätt att minska utsläppen när förbränningen i motorn sker i luftöverskott. I en lagringskatalysator för kväveoxider finns ämnen, t ex bariumoxid, som gör att kväveoxiderna fastnar på katalysatorytan. Med jämna mellanrum måste katalysatorn regnereras, vilket man åstadkommer genom att köra motorn med syreunderskott under en kort period. Denna procedur gör att kväveoxiderna lossnar från katalysatorytan och eftersom avgasen nu har låg halt av syre kan kväveoxiderna på katalysatorn omvandlas och bilda kvävgas, som är helt ofarlig.

I sitt arbete har Louise Olsson undersökt de grundläggande mekanismerna för lagring av kväveoxider, med både experiment och datorsimuleringar. Experimenten har utförts i flödesreaktorer, där man kan styra och kontrollera vilka gaser som katalysatorn exponeras för.

– Halten av kväveoxid, och även andra komponenter, mäts efter katalysatorn. Experimenten används tillsammans med teori för att bygga upp en förståelse för vilka reaktioner som sker på ytan. Denna modell för våra egentillverkade lagringskatalysatorer för kväveoxid har vi använt för att förutsäga resultat från andra mätningar och vi fann en god överensstämmelse mellan experimentella och simulerade koncentrationer, säger Louise Olsson.

En viktig förutsättning för att kunna lagra in kväveoxider i katalysatorn är att kunna oxidera kvävemonooxid till kvävedioxid Bildandet av kvävedioxid är också viktig i andra katalysatorsystem,
t ex för att regnerera partikelfilter, som används för att reducera emissionerna av skadliga partiklar från dieselmotorer. Louise Olsson har också undersökt oxidation av kväveoxid på katalysatorer med platina, både experimentellt och genom datorbaserad modellering. Simuleringarna visade bl a vilket reaktionssteg på ytan som bestämde hastigheten. Vidare har hon studerat katalysatorns deaktivering med tiden, och experiment visade att sådan deaktivering beror på att det bildas platinaoxid.

Avhandlingen ”Fundamental Studies of Catalytic NOx Removal” försvarades vid en offentlig disputation på Chalmers den 4 oktober

Kontaktinformation
Mer information:
Louise Olsson, Institutionen för kemiteknik och miljövetenskap, Chalmers tekniska högskola, tel: 031-772 3028, e-post: louise@cre.chalmers.se

Forskningsprojektet är tvärvetenskapligt och resultaten ska ligga till grund för utveckling av och riktlinjer för ett bättre äldreboende i Europa. Detta ska ske bland annat med hjälp av en översyn av de lagar och normer som styr utformningen av boendemiljön i de fem olika länderna.

– En stödjande och väl utformad omgivning kan förebygga sjukdom och främja hälsa, säger Susanne Ivarsson, arbetsterapeut vid Lunds universitet och koordinator för projektet som går under namnet ENABLE-AGE. En meningsfull och värdig vardag i en miljö som främjar delaktighet tar tillvara de äldres kompetens och ger bättre förutsättningar för en god hälsa. Därför kommer forskningen att inrikta sig på att studera närmiljöns och bostadens utformning och tillgänglighet. Man vill se hur boendet påverkar möjligheterna att utnyttja hälso- och sjukvårdsservice och närservice (affärer, bank, post). Dessutom ska man studera de äldres möjligheter att delta i de aktiviteter som pågår i kommunen.

Totalt kommer 2000 äldre personer i Europa att tillfrågas om medverkan i projektet. Den svenska undersökningen omfattar 400 ensamboende kvinnor och män som är 80 år och äldre och som bor i Halmstad, Helsingborg eller Lund.
I Sverige är det forskare från Lunds universitet som ansvarar för undersökningen. Under senare år har forskargruppen vid Lunds universitet utvecklat vetenskapliga metoder för kartläggning av bostäders tillgänglighet och användbarhet och denna metodik är en viktig del i projektet.

– De äldres medverkan i undersökningen är nödvändig för att kunna genomföra förändringar som kan vara ovärderliga för att man som äldre skall kunna bo kvar hemma och leva ett gott liv, säger Susanne Ivarsson. Vi strävar efter att de som deltar i studien skall ges möjlighet att påverka sin hemmiljö.

Kontaktinformation
Om Du har frågor kring projektet är du välkommen att ringa
Susanne Ivarsson, Koordinator, leg arbetsterapeut, Docent
Tel: 0703-17 31 11
Synneve Dahlin-Ivanoff Svensk projektledare, leg. arbetsterapeut, Med Dr
Tel: 0706-22 90 24

I sin doktorsavhandling som Kristina Lundgren nu lägger fram vid Institutionen för journalistik, medier och kommunikation (JMK) vid Stockholms universitet visar hon att ett femtiotal kvinnliga journalister var verksamma i Stockholms dagspress redan under 1930-talet, då den moderna journalistiken växte fram. De skrev i olika genrer och utvecklade olika reporterroller, som för några kvinnor ledde till att de blev sina respektive tidningars stjärnreportrar.

Ur mångfalden av kvinnliga journalister framträder en treklöver av solister, som samtidigt ger exempel på tre utvecklingslinjer i svensk press. Det är signaturerna Bang (Barbro Alving) som den allvetande och berättande reportern på den publiktillvända morgontidningen Dagens Nyheter, Maud (Adlercreutz) som den iakttagande och återgivande reportern på den nya kvällstidningen Aftonbladet, och Attis (Astrid Ljungström) som den rapporterande och resonerande reportern på den mer strikta morgontidningen Svenska Dagbladet.


Doktorsavhandlingens titel: Solister i mångfalden. Signaturerna Bang, Maud och Attis samt andra kvinnliga dagspressjournalister med utgångspunkt i 1930-talet

Avhandlingen försvaras i JMK-salen, Institutionen för journalistik, medier och kommunikation, Karlavägen 104, lördagen den 12 oktober kl.10.00. Opponent är professor Henrika Zilliacus-Tikkanen från Helsingfors

Boken kan beställas från JMK, Box 27861, 115 93 Stockholm, e-post larsson@jmk.su.se

Kristina Lundgren kan nås på tfn 08-16 17 33, e-post lundgren@jmk.su.se

Marknära ozon skadar växter och är ett hot mot människors hälsa. Ozon bildas i luftmassor som är förorenade med kväveoxider och kolväten under påverkan av solljus. I olika experimentella försökssystem testades tall och gran med avseende på ozonets effekter på olika fysiologiska parametrar samt på biomassa (gran). Studierna visade att ozon påverkade flera olika fysiologiska processer, bland annat vattenhushållningen hos båda arterna, fotosyntesen hos gran samt biomassatillväxten hos gran.

Det internationella arbetet med utsläppsbegränsningar (svaveldioxid, kväveoxider, kolväten) bedrivs inom UNECE (United Nations Economic Commission for Europe). Där arbetar man med kritiska gränsvärden som verktyg för att kartlägga Europa med avseende på risker för skador och bedöma behovet av minskade utsläpp för varje land.

För marknära ozon har olika typer av exponeringsindex testats för att komma fram till det nu gällande indexet, AOT40 (som står för Accumulated exposure Over a Threshold of 40 nl l-1). I avhandlingen har olika typer av exponeringsindex testats för att visa på förhållandet mellan ozonexponering och relativ tillväxtminskning hos den gransort som använts i fältkammarförsöket. Modellen förutspår att biomassan kan minska en procent per säsong vid det nuvarande kritiska gränsvärdet. En motsvarande modell testades också för ett större europeiskt datamaterial av gran med olika ursprung. Den förutspår en tillväxtminskning på sex procent hos de känsligaste granarna efter en växtsäsong vid det kritiska gränsvärdet. Detta skulle innebära att det finns risk för att de känsligaste granarna i Europa påverkas negativt av ozon, även om det nuvarande gränsvärdet inte överskrids.
—
Lena Skärby, Botaniska institutionen, disputerar för att avlägga filosofie doktorsexamen i fysiologisk botanik vid Göteborgs universitet med avhandlingen ”Effects of ozone on Scots pine and Norway spruce in realation to critical levels” måndagen den 14 oktober 2002 kl 10.15. Disputationen äger rum i Botaniska institutionens föreläsningssal, Carl skottsbergs Gata 22 B, Göteborg.

Pressmeddelandet kan också läsas här:
http://www.science.gu.se/press/2002/lena_skarby.shtml

Lena Skärby
Göteborgs universitet
Botaniska institutionen
Telefon: 031-7732622
E-post: lena_skarby@hotmail.com

Kontaktinformation
Tanja Thompson
Informatör
Göteborgs universtitet
Fakultetskansliet för naturvetenskap
Box 460, 405 30 Göteborg
Telefon: 031-773 4857
E-post: tanja.thompson@science.gu.se

Resultaten visar en ny roll för onkogener i tumörutveckling som har stor betydelse för utvecklingen av läkemedel mot cancer eftersom det visar att även om tumörerna utvecklat genomisk instabilitet, så kan de botas om man inaktiverar den gen som ger upphov till dem.

Förändringar i onkogener ger upphov till förändrade genprodukter som i sin tur gör att cellen förlorar kontrollen över sin normala tillväxt och delning. Cellen börjar därmed växa och dela sig ohämmat, vilket kan ge upphov till en tumör. I samband med att cellen förlorar kontrollen över sin tillväxt, förändras också cellens arvsmassa. Förändringar kan uppstå i flera gener. Delar av vissa gener kan försvinna eller byta plats och hela kromosomer kan försvinna eller skapas i för många kopior. Det är detta fenomen som kallas genomisk instabilitet och innebär att arvsmassan i tumörer hela tiden ändras i takt med att tumören växer till.

Åsa Karlsson har undersökt huruvida förändringar i onkogener direkt kan orsaka genomisk instabilitet. För detta ändamål har tumörer från olika djurmodeller använts. Genom att använda djurmodeller är det möjligt att minska de individuella skillnader som finns hos människan, både med avseende på arv och miljö. Detta gör det enklare att identifiera vilka gener som verkligen är viktiga i uppkomsten av cancer.

Först kartlades flera onkogener i råttans arvsmassa för att utveckla råttan som cancermodell. Ett av de kromosomala områden som kartlades visade sig sedan vara förändrad i en råttmodell för human livmodercancer. Flera gener i detta område undersöktes och det visade sig att en onkogen, Mycn, kraftigt hade ökat i antalet kopior, och var överuttryckt i några av tumörerna. Arvsmassan i dessa tumörer var kraftigt förändrad och den kopierade onkogenen hade dessutom flyttat till nya kromosomer.

Åsa Karlsson undersökte sedan hur en släkting till Mycn, MYC, kan orsaka genomisk instabilitet. När man överuttrycker MYC i blodceller hos möss, utvecklar de tumörer i sina vita blodkroppar. Om man sedan inaktiverar samma gen, går tumörerna tillbaka och mössen blir helt friska. Tumörer från dessa möss undersöktes med hjälp av en metod där man färgar in varje kromosompar i olika färger. Därmed kan man upptäcka förändringar som skett i arvsmassan. Resultaten visade att arvsmassan i dessa tumörer var kraftigt förändrad och att vissa specifika förändringar hängde samman med tumörernas förmåga att göra sig oberoende av MYC för fortsatt tumörtillväxt. I cellodlingsförsök där normala celler från människa användes visade det sig att överuttryck av MYC var tillräckligt för att ge upphov till kromosomala förändringar. Anledningen till detta visade sig vara att överuttryck av MYC förhindrade reparation av DNA-skador.

Åsa Karlsson, Institutionen för cell- och molekylärbiologi, disputerade för att filosofie doktorsexamen i genetik vid
Göteborgs universitet med avhandlingen ”Oncogenes and cancer: genomic instability in experimental tumors” fredagen den 4 oktober 2002.

Pressmeddelandet kan också läsas här:
http://www.science.gu.se/press/2002/asa_karlsson.shtml

Åsa Karlsson
Göteborgs universitet
Institutionen för cell- och molekylärbiologi, Genetik
Telefon: 031-773 3298
E-post: asa_karl@yahoo.com

Kontaktinformation
Tanja Thompson
Informatör
Göteborgs universtitet
Fakultetskansliet för naturvetenskap
Box 460, 405 30 Göteborg
Telefon: 031-773 4857
E-post: tanja.thompson@science.gu.se

Sjukperioder med luftvägsbesvär är vanligtvis korta men kan indikera bakomliggande behandlingsbara sjukdomar, såsom astma och KOL, kroniskt obstruktiv lungsjukdom. Att studera stora sjukskrivningsmaterial för att kartlägga orsakerna till sjukfrånvaro, är speciellt viktigt nu när kostnaderna för sjukfrånvaro har ökat kraftigt i Sverige.

Läkare Lennart Nathells avhandling tar upp olika aspekter kring sjukskrivning för luftvägssjukdom. Försäkringsbolaget AFAs unika sjukskrivningsdatabas, som gör det möjligt att studera sjukfrånvaro i relation till bland annat diagnos och yrkesgrupp, har använts. AFA ägs av Svenskt Näringsliv, LO och PTK.

Studierna indikerar att astma är en underrapporterad diagnos. Förekomsten av astma beräknades vara 27 procent när ett frågeformulär besvarades av personer sjukskrivna för luftvägsbesvär, medan 43 procent av patienterna fick diagnosen astma när en mer omfattande undersökning gjordes. På basis av dessa resultat rekommenderas att patienter som varit sjukskrivna mer än 14 dagar med luftvägssymptom undersöks för astma. Rökning syntes öka besvären hos patienter med relativt mild astma, och ledde till sjukskrivningsperioder av samma längd som för patienter med svår astma.

Ett omfattande internatbaserat rehabiliteringsprogram utvärderades efter tre år. Rehabiliteringsprogrammet hade störst effekt bland de personer som hade en tidigare känd astmasjukdom och som inte rökte. Vid uppföljning tre år efter programmets start hade den grupp som genomgått rehabilitering totalt 63 sjukskrivningsdagar jämfört med 361 dagar i kontrollgruppen. Rehabiliteringsstudien visade dock inga skillnader i resultat bland de rökare som genomgått rehabilitering jämfört med de rökare som inte genomgått rehabilitering. Detta indikerar att rökning är en avgörande faktor vid sjukskrivningar för luftvägsbesvär, oberoende av bakomliggande orsaker och behandling.

Analyserna visade också att yrket har stor betydelse för sjukskrivningar med luftvägsdiagnos. Lantarbetare, industriarbetare, livsmedelsarbetare och målare är alla grupper som löper hög risk att bli sjukskrivna i mer än 90 dagar till följd av luftvägssymtom.

Fetma är betydligt vanligare hos personer med astma. I sjukskrivningsmaterialet, som användes i studierna, hade 21 procent av astmatikerna fetma jämfört med 14 procent hos de med nacke-ryggbesvär. Motsvarande siffra i ett matchat svenskt normalmaterial är drygt 6 procent. Orsaker till detta kan vara att fetma lättare utlöser astmabesvär eller att personer med astma lättare blir feta. Såväl astma som fetma kan också ha någon hittills okänd gemensam orsak, exempelvis hormonell eller genetisk, eftersom sambandet är starkare hos kvinnor än hos män.

Avhandlingens titel:
Some determinants of sick leave for respiratory disease

Disputation:
Fredag 11 oktober 2002, kl. 9.00, hörsalen, AFA, Klara Södra Kyrkogata 18, Stockholm.

För mer information kontakta:
Lennart Nathell, Institutionen för neurovetenskap, Karolinska Institutet,
tel 0647-61 8023.
Agneta Östberg Forsell, AFA, tel 08-696 4613.

Bakom de nya rönen finns tre doktorander, två i företagsekonomi och en i psykologi. Forskningen, som bedrivs inom Centrum för tjänsteforskning, CTF, vid Karlstads universitet, är ett exempel på det mångvetenskapliga arbetssätt som utmärker universitetet. De tre som studerar kundens roll i tjänsteutveckling är Jonas Matthing, företagsekonomi, Per Kristensson, fil lic i psykologi, samt Peter Magnusson, civilingenjör och även knuten till forskningsprogrammet Fenix.

– Tjänsteproducerande företag måste förstå vad kunden vill ha. Vi har tittat på hur företagen kan involvera kunderna i produktutvecklingen och därigenom få människor att bli kreativa och komma med idéer, säger Per Kristensson.

Lite förenklat gick försöken till så här: En grupp så kallade ledande kunder försågs med mobiltelefoner och utbildning så de själva kunde utveckla nya tjänster eller nya sätt att använda befintliga tjänster. Den gruppen bestod av mycket datorvana studenter vid Karlstads universitet.
En annan kundgrupp var sammansatt av personer som inte hade några långtgående kunskaper i datateknik. De fick, förutom tillgång till mobiltelefonen, också en utbildning, om än inte lika omfattande som den första gruppen.

De två gruppernas idéer om hur tekniken och tjänsterna skulle kunna utvecklas samlades in av universitetet och jämfördes med idéer och förslag som kom från telekomföretagets egna produktutvecklare.
Alla förslagen anonymiserades och bedömdes av oberoende expertpaneler. Det visade sig att de två kundgruppernas förslag var både mer innovativa och mer användbara än förslagen från de professionella produktutvecklarna.
Deras förslag hade dock fördelen att de var lite lättare att realisera. Denna skillnad var dock ganska liten.

– Slutsatsen vi kan dra är att företagen har mycket att vinna på att verkligen få med kunderna i produktutvecklingen. Risken är annars att man är mycket skicklig på att utveckla tekniken, men glömmer bort att ta reda på om det är något som människor vill ha, säger Per Kristensson.

– Att aktivt involvera kunden ger bättre information än vad man får genom en vanlig marknadsundersökning. Fördelen med vår metod är att man kan få fram tjänster och idéer som aldrig hade kommit fram vid en traditionell enkätundersökning, säger Jonas Matthing.

Deras rön har publicerats i den internationella vetenskapliga tidskriften Creativity and Innovation Management, volym 11, nummer 1, i år.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta:

Per Kristensson
Tfn: 054-700 21 28 alt. 0709-740 860
E-post: per.kristensson@kau.se

Jonas Matthing
Tfn: 040-12 66 25 alt. 0706-695 805
E-post: jonas.matthing@kau.se

Övergödningen av Östersjön är ett stort miljöproblem. Tillförseln av kväve och fosfor från länderna som omger Östersjön leder till stora och ibland giftiga algblomningar och syrefria bottnar. I slutänden förändras Östersjöns hela ekosystem.

De främsta utsläppskällorna för kväve och fosfor är jordbruket och reningsverken. Länderna runt Östersjön har kommit överens om att halvera utsläppen av kväve och fosfor till Östersjön mellan 1987 och 1995. Överenskommelsen har generellt tolkats som att varje land ska minska de egna utsläppen med 50 procent. En utvärdering gjord förra året av Helsingforskommissionens operativa organ, HELCOM, visar att man fortfarande är långt ifrån att uppnå målen.

Katarina Elofsson från SLU analyserar kostnaderna för att minska belastningen av kväve och fosfor på Östersjön i sin doktorsavhandling. Hon visar att det kan bli cirka 60 procent dyrare att uppnå en halvering av jordbrukets utsläpp till Östersjön om varje land ska halvera de egna utsläppen, jämfört med om åtgärderna fördelas kostnadseffektivt mellan länderna. En kostnadseffektiv fördelning innebär att åtgärderna vidtas där kostnaderna är låga och effekten på Östersjön är hög.

Resultaten visar också att vissa länder, bland annat Polen, har skäl att vara negativa till en kostnadseffektiv fördelning av åtgärderna, eftersom detta medför högre kostnader för det egna landet. För att alla berörda länder ska vara villiga att samarbeta kring en kostnadseffektiv fördelning av åtgärder, krävs därför att man kan komma överens om hur kostnaderna ska fördelas mellan länderna.

Nuvarande överenskommelse om att halvera utsläppen av både fosfor och kväve leder enligt avhandlingen till onödigt höga kostnader för att förbättra vattenkvaliteten.Skälet till detta är att båda näringsämnena är nödvändiga för tillväxten av planktonalger. Dessa alger ger vid nedbrytning upphov till syrebrist i bottensedimenten i Östersjön och vissa arter kan ge upphov till giftiga algblomningar.

Det billigaste sättet att minska algproduktionen i Östersjön är inte att halvera tillförseln av båda närsalterna. I stället bör man, för att hålla kostnaderna nere, prioritera minskningar av det ena näringsämnet och tillåta högre utsläpp av det andra. Sambanden mellan algtillväxt och närsaltstillförsel är ännu inte helt klarlagda av den naturvetenskapliga forskningen, och det är därför inte möjligt att idag säga entydigt i vilka proportioner närsalterna bör minskas. Studien visar emellertid att ytterligare kunskaper om sambanden vore värdefulla för samhället, eftersom de kan leda till att kostnaderna för att minska algproduktionen kan bli betydligt lägre.

Det är ofrånkomligt att beslut kring Östersjöns vattenkvalitet måste tas, trots att man är osäker om effekterna av olika åtgärder och om vilka kostnader som är förknippade med dessa. Osäkerheten beror bland annat på att Östersjöns vatten- och ekosystem varierar med väder
och vindar, och att en mångfald av olika utsläppskällor påverkar vattenkvaliteten.

Om stora utsläpp under enskilda år skapar särskilt stora miljöproblem, bör man satsa på att vidta sådana åtgärder som kan minska utsläppsvariationerna mellan olika år. Det kan bland annat vara motiverat att satsa extra på att minska utsläppen från källor i inlandet.Effekten av dessa källor på utsläppen till kusten kan variera betydligt från år till år, eftersom närsaltsutflödet till havet är starkt kopplat till nederbördsmängderna. Samtidigt är det nödvändigt att göra mer totalt sett för att kunna nå den överenskomna utsläppshalveringen.

Miljöorganisationer och politiska partier förespråkar ibland att det egna landet ska gå före med utsläppsminskningar. Därigenom vill man minska osäkerheten om åtgärdskostnaderna, så att andra länder blir mer villiga att följa efter. Katarina Elofsson pekar nu på att det inte är fördelaktigt för något land att ett land går före i syfte att minska kostnadsosäkerheten, om det krävs stora investeringar. Skälet till detta är att det land som går före då får fatta sitt beslut utan att ha säker information om vare sig åtgärdskostnader i det egna landet eller om vad det andra landet kommer att göra. På grund av denna osäkerhet kan föregångslandet komma att välja en låg åtgärdsnivå. Landet som följer efter kan tvingas att vidta mer åtgärder än vad som annars skulle vara fallet. De totala kostnaderna och den totala kostnadsosäkerheten kan därför bli
större för det efterföljande landet än om bägge länderna fattar sina beslut samtidigt. Slutresultatet kan till och med bli att utsläppen totalt sett blir större.

Agronomie licentiat Katarina Elofsson , institutionen för ekonomi, SLU, försvarade fredagen den 20 september sin avhandling för agronomie doktorsexamen.
Titel: Economics of Marine Pollution

Kontaktinformation
För mer information , kontakta Katarina Elofsson, 018-67 17 90, 08-581 651 50. E-post: Katarina.Elofsson@ekon.slu.se
Övrig information se http://www.ekon.slu.se

För den som betraktar en hällristningsyta i dag kan figurerna antingen framstå som svåra att över huvud taget upptäcka, eller om de är imålade, som ett enda sammelsurium av oordnade bilder och symboler. Men det vi ser är det samlade resultatet av människors månghundraåriga bruk av hällristningar på denna plats. Under bronsåldern var troligen inte alla figurer aktiverade samtidigt. Hällristningsfigurer har potentialen att vid behov kunna tändas och släckas. Genom att knacka nya konturer i berget, eller att återknacka äldre linjer, samt måla vissa figurer framträder utvalda sekvenser eller berättelser på en yta.

Om dessa hällristningar har Katherine Hauptman Wahlgren nyligen lagt fram en doktorsavhandling vid Arkeologiska institutionen vid Stockholms universitet

Hällristningspraktiken var reglerad och tillämpades vid särskilda ceremonier, kanske i samband med passageritualer och övergången mellan olika identiteter under en människas levnadsbana. Men hällristningarna har inte använts på samma sätt under hela perioden av de kanske tusen år som platserna brukades. Det äldre skedets ritualer, som betonade olika typer av kraftprov, styrka och övervinnande av gränser, minskade i betydelse under yngre bronsålder. Istället framträdde flera tidigare osynliga kategorier av människor, t.ex. kan flera av hällristningarnas fotsulefigurer tolkas som avtrycken av kvinnor, ungdomar och barn.

Från och med den mellersta bronsåldern (ca 1300-1100 f.Kr.) finns en generellt stor variation i spåren av olika verksamheter i landskapet. De övergripande förändringarna i rituella praktiker mellan äldre och yngre bronsålder, såväl när det gäller hällristningar som bosättning och gravar, kan tolkas som ett skifte från betoning av rörelse och övervinnande av rumsliga och mentala gränser, till en hemmahörighetssymbolik där människor tydligare markerar sin närvaro i det omgivande landskapet.

Doktorsavhandlingens namn: Bilder av betydelse. Hällristningar och bronsålderslandskap i nordöstra Östergötland.

Katherine Hauptman Wahlgren kan nås på tfn 08-39 08 70 (bost.), 0736-87 34 09, e-post katty.wahlgren@ark.su.se

Inom det planerade forskningsprojektet, som pågår fram till årsskiftet 04/05 ska man studera hur olika priskonstruktioner kan påverka konsumenter till nya vanor av energikonsumtion. Syftet är att man vill finna en modell för att kunna styra användningen av värme och el på ett sådant sätt att energisystemet kan användas mer rationellt än idag, då man utgår från den enskilde konsumentens behov.

– Att kunna sätta en övre konsumtionsgräns för varje enskild konsument över en längre tidsperiod är mycket intressant för produktionsplanering och tariffsättning inom eldistribution. I forskningsprojektet studerar vi hur en sådan gräns kan tillämpas genom en modell där man bättre än idag kan bedöma vilket effektbehov en specifik kund kommer att ha vid en specifik tidpunkt. Man får även helt nya möjligheter att optimera effektutnyttjandet efter lokala omständigheter, säger professor Erik Dahlquist som leder forskningsprojektet.

Samtidigt innebär modellen att kunden ska kunna styra sin egen användning för att optimera sin förbrukning och därmed effektivisera sin el- och värmeförbrukningen på ett ekonomiskt sätt.

– Kombinationen av att själv sätta sitt eget effekttak och få ekonomiskt utbyte till detta är mycket intressant eftersom en sådan lösning förväntas medföra en ökad kostnadseffektivitet som gynnar både distributör/producent och konsument genom det ökade informationsutbytet. Projektet bedöms på ett bra sätt kunna komplettera befintliga metoder och modeller som beskriver dynamiken inom energisystemet, säger Erik Dahlquist.

Ökade möjligheter att kunna förutse effektbehovet kan i större tillämpning också bli mycket värdefullt för regleringen av effektbalansen i landet. Forskningens mål och inriktning svarar därför väl mot Energimyndighetens arbete för ett ekonomiskt hållbart energisystem.

– Resultaten förväntas bli mycket användbara för energibolagen, men även för Energimyndigheten och andra myndigheter, då man med utgång från forskningens resultat kan diskuterar prisbildning och regelverk för skatter och dylikt.

Projektarbetet kommer huvudsakligen att utföras av doktoranderna Cajsa Bartusch och Fredrik Wallin. Handledare är professor Erik Dahlquist.

Kontaktinformation
Professor Erik Dahlquist tel 070-621 26 80 alt 021-15 17 68.

Styrelseledamot avgår
Professor Helena Edlund, Institutionen för mikrobiologi vid Umeå universitet, har efter styrelsemötet i ett brev till Vetenskapsrådet meddelat att hon lämnar styrelsen.
– Det är beklagligt att Helena Edlund avgår. Hon har på ett konstruktivt sätt har bidragit till och påverkat såväl diskussioner som beslut, inte minst i stamcellsfrågan, säger Bengt Westerberg.

Forskningsmedlen har fördelats av Vetenskapsrådets ämnesråd för medicin efter förslag från en internationell sakkunniggrupp. Denna beredningsprocess har i ett pressmeddelande från Vetenskapsrådet sagts följa samma principer som fördelningen av de forskningsmedel som rådet i övrigt förfogar över. Helena Edlund är kritisk mot denna jämförelse och motiverar sin avsägelse härmed.
Vetenskapsrådets styrelse kommer enligt sin instruktion att föreslå regeringen en ersättare.

Bra med granskning av fördelning
Vetenskapsrådets generaldirektör Pär Omling menar att det är nyttigt med en diskussion om hur grundforskning stöds. Styrelsen har återkommande och även inför beslutet i våras om stamcellsforskningen diskuterat för- och nackdelar med att pengar styrs till avgränsade områden. Pär Omling poängterar att såväl styrelsen som ämnesrådet för medicin varit enhälliga i sina beslut kring satsningen på stamcellsforskning.
– Det är viktigt att ständigt se över och kritiskt utvärdera finansierings- och fördelningsprinciper, säger Pär Omling. Fördelen med Vetenskapsrådet är att hanteringen av forskningsmedel vid sker med full insyn och med möjlighet till granskning.

Mer information
Dokument och mer information om hanteringen av stamcellssatsningen finns på www.vr.se/medicin under ”Aktuellt”.

Ytterligare kommentarer
Bengt Westerberg, styrelseordförande Vetenskapsrådet: 0705-220 873
Pär Omling, generaldirektör Vetenskapsrådet: 0708-229 839 / 08-546 44 185 / po@vr.se

Vita stafylokocker (coagulase negative staphylococci) ska inte förväxlas med de gula stafylockockerna, de bakterier som orsakat den fruktade s k sjukhussjukan.
De vita stafylokockerna är en vanlig hudbakterie som alla bär på, och som i normala fall är helt ofarlig. För en person med sjukdomar och nedsatt immunförsvar kan dessa bakterier i ett sår dock leda till svårbehandlade infektioner.

– I värsta fall måste såret öppnas på nytt och rensas på död vävnad. Man måste också ge långvarig behandling med antibiotika, ofta via dropp vilket är besvärligt för patienten, säger Anders Tegnell.

Enligt hans erfarenhet råkar ungefär var tredje thoraxpatient ut för en bakterieinfektion i operationssåret. De allvarliga fallen utgör bara några procent, vilket ändå blir mycket nationellt sett eftersom många tusen patienter hjärt-kärlopereras varje år.

Genom ökad information till både vårdpersonal och patienter kan infektionerna upptäckas på ett så tidigt stadium som möjligt. Till en början utvecklas bakterieinfektionen långsamt och osynligt, men ett par veckor efter operationen gäller det att vara uppmärksam på läckage från såret och andra misstänkta tecken. Vid Linköpings universitetssjukhus har man på så sätt minskat tiden för upptäckt med två tredjedelar. Medan sårrensningarna förut gjordes tre månader efter den ursprungliga operationen, så görs de numera bara en månad efteråt.

– Att helt få bort sårinfektionerna är nog inte möjligt, hur noga sjukvården än är med hygienen. Dessa bakterier finns överallt, och de opererade patienterna har dålig motståndskraft. Därför är det desto viktigare att se till att upptäcka infektionerna så snabbt som möjligt, menar Anders Tegnell.

Avhandlingen heter The epidemiology and consequences of wound infections caused by coagulase negative staphylococci after thoracic surgery. Disputationen ägde rum den 27 september.
Anders Tegnell är anställd vid Smittskyddsinstitutet men arbetar f n vid EUs Generaldirektorat för folkhälsa. Han nås på tel 00352-4301 32242, anders.tegnell@smi.ki.se.

Tobias Palm och Hanna Ydremark visar sina examensarbeten i industridesign vid LTH. Tobias har varit med förr; i fjor uppmärksammade pressen hans bärbara solceller som nu utvecklats vidare. Solcellerna fästs på kläderna och kan kopplas samman i ett system och ger därmed energi till att exempelvis ladda en bärbar dator.
Hemvårdsstationen Takecare är till för att underlätta provtagningarna för den kroniskt sjuke och för att enkelt sätta vårdtagaren i kontakt med sin läkare. Med hjälp av apparaten kan patienten själv mäta och kontrollera en mängd värden för att därefter vid behov genom stationens inbyggda telemedicinfunktion konsultera en läkare över internet.

Blodreningsverket kan, när det kommer i produktion, innebära att patienter som vid stora operationer får tillbaka sitt eget blod slipper drabbas av hjärnskador. Man räknar med att nästan var tredje patient idag, som drabbats av större blodförluster vid operation och som fått tillbaka sitt eget blod orenat, har bestående men till följd av att det följt med fett in i blodet från operationsområdet. Fettklumparna har därmed gett upphov till små blodproppar i hjärnan. Blodreningsverket skulle på ett banbrytande sätt ta bort risken för fettproppar och förhoppningen är att den här metoden kan användas även vid, till exempel, njurdialys.
Anna-Mi Wendel
Specialvisning för media tisdag 8 oktober kl. 14 då en av utvecklarna, Andreas Nilsson, är på plats och svarar på frågor i vår monter C05:20.

Kontaktinformation
Tobias Palm kan även nås på tel 0708-78 32 66, e-post tobias.palm@ackurat.nu och Hanna Ydremark träffas på tel 073-914 08 86, e-post hanna@ydremark.se
Mer information om blodreningsverket ges av Andreas Nilsson på tel 046-222 75 27, e-post andreas.nilsson@erysave.se Thomas Laurell på tel 046-222 75 40, e-post Thomas.Laurell@elmat.lth.se. Henrik Jönsson träffas på tel 0705-15 20 37, e-post henrik.jonsson@erysave.se

Nobelpriset i Fysiologi eller Medicin år 2002 tilldelas gemensamt:

Sydney Brenner, H. Robert Horvitz
och John E. Sulston

för deras upptäckter rörande

”genetisk reglering av organutveckling och programmerad celldöd”

Se vidare

http://www.nobel.se/


http://www.nobel.se/nobel/nobel-foundation/press/press-prize02.html


http://www.nobel.se/medicine/slideshow/index.html

Motiveringen lyder: Håkan Olausson har lyft en grundvetenskaplig neurofysiologisk upptäckt till ett fundamentalt vetenskapligt genombrott av stor klinisk betydelse.

Det vetenskapliga genombrottet rönte stort medialt intresse för några veckor sedan. Håkan Olausson och den forskargrupp han ingår i identifierade ett tidigare okänt nervsystem med en speciell typ av nerver som tycks förmedla den känsla av välbehag som framkallas av en smekning. Fynden, som publicerades i septembernumret av tidningen Nature
Neuroscience, understryker hur viktig hudstimulering är för vårt välbefinnande och kan ha betydelse för vår förståelse av mekanismerna bakom kronisk smärta och stress.

Håkan Olausson är knuten till Institutionen för klinisk neurovetenskap och Institutionen för fysiologi och farmakologi vid Sahlgrenska akademin.

Eric K. Fernströms Stiftelse delar ut priset på 100 000 kronor till yngre, särskilt lovande och framgångsrika forskare varje år ­ en forskare vid varje medicinsk fakultet i Sverige utses.

För mer information
Håkan Olausson, tel 031- 19 18 10 eller mobil 0733-87 57 60
E-post: h.olausson@physiol.gu.se

Foto på Håkan Olausson kan hämtas här:
http://cumulus.it.gu.se/extern/

Kontaktinformation
Carina Elmäng
informatör
Sahlgrenska akademin
tel 031-773 35 77
fax 031-82 58 92
mobil 0708-77 33 57

Det är slutsatser som Christina Baggens på Tema Kommunikation vid Linköpings universitet drar i sin avhandling. Hon har analyserat kommunikationen vid möten mellan barnfamiljer och sjuksköterskor under hembesök och på barnavårdscentralen. Hon har spelat in de fem första hembesöken hos nyblivna föräldrar och ett fyrtiotal familjers besök hos sjuksköterskor på barnavårdscentralens mottagning. Några hem- och mottagningsbesök är även videofilmade. Vid hembesöken har hon också gjort intervjuer med både föräldrar och sjuksköterskor.

Barnhälsovården riktar sig till barn upp till sju års ålder och har en anslutning på nästa hundra procent. Arbetet är förebyggande och ska främja barns och familjers hälsa. Sjuksköterskan är verksamhetens nyckelperson och använder kommunikationen med föräldrar och barn som ett redskap i sitt arbete.

Samspelet mellan familjerna och sjuksköterskorna styrdes av det övergripande programmet för barnhälsovården. Sjuksköterskorna introducerade flest samtalsämnen och styrde på så sätt diskussionerna i en viss riktning. De gav ofta råd som byggde på deras egen expertkunskap. Det var däremot sällsynt att sjuksköterskorna uppmuntrade föräldrarna att själva hitta lösningar på olika problem. Istället presenterades färdiga lösningar och svar för föräldrarna. Den ickeverbala kommunikationen var ett viktigt inslag i samspelet. Videoanalysen visar också att barnen var mycket aktiva i samspelet.

Christina Baggens framhåller i avhandlingen att det är viktigt att sjuksköterskan inbjuder föräldrarna att föra fram sina perspektiv under mötena och använder barnhälsovårdens övergripande program med stor flexibilitet. Då skulle föräldrarnas kunskap kunna tas tillvara i högre utsträckning än vad som verkar ske idag. Christina Baggens menar också att det behövs mer forskning om hur det går till när olika aktiviteter genomförs i barnhälsovården och förespråkar att video används vid sådana studier.

Avhandlingen heter ”Barns och föräldrars möte med sjuksköterskan i barnhälsovården”. Disputationen sker fredagen den 11 oktober i Key 1, hus Key, universitetsområdet i Valla, Linköpings universitet.

Kontaktinformation
Christina Baggens går att nå per tel 013-28 22 33 och e-post chrba@tema.liu.se.