– Situationerna och de problem de kan tänkas ge upphov till skiljer sig åt. Under pandemin handlade det om att minska risken för att själv smittas och att se till att det fanns saker hemma om det skulle ske. Nu handlar det om effekter av det pågående kriget i Ukraina på det svenska samhället och i förlängningen risken för att Sverige skulle kunna dras in i konflikten.
Det säger Elias Mellander som är konsumtionsforskare och etnolog på Centrum för konsumtionsforskning på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.
Han studerar den svenska preppingkulturen, och ser grundläggande skillnader i hur människor förbereder under den pågående krisen jämfört med pandemin.
Bunkrar för störningar i samhällelig infrastruktur
Det faktum att Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) märker en ökad efterfrågan på broschyren ”Om krisen eller kriget kommer” och rapporter om att de svenska skyddsrummen bör ses över ger helt andra signaler än hur situationen såg ut under pandemin, menar han.
Det märks inte minst i vad människor bunkrar upp med.
– Då köpte vi mer toapapper och torrjäst, det vill säga varor som kan behövas i en situation då man inte kan lämna hemmet. Nu är det vevradio, stormkök och vattendunkar som går åt, alltså den typ av produkter som kan komma till användning vid störningar i samhällelig infrastruktur.
Ökat intresse för prepping
Elias Mellander menar att det som förenar de båda fallen är det mått av osäkerhet som det förändrade läget för in. Många frågar sig om det kommer att finnas varor på hyllorna eller om de komplexa försörjningsystem vi är beroende av riskerar att störas.
Han ser en tydlig trend med fler sökningar om prepping online, och även ökad tillströmning till olika preppergrupper, och menar att det finns tecken på att preppingkulturen nu växer.
Samtidigt menar han instabiliteten i omvärlden nu gör att inställningen till prepping håller på att förändras:
– Bland de jag intervjuat se är det många som uppger att människor i omgivningen förr såg deras preppande som udda för att inte säga knäppt, men att pandemin ökade omgivningens förståelse och intresse. De intervjupersoner jag hunnit prata med sedan krigsutbrottet uppger att de nu befinner sig i en liknande situation, där människor i omgivningen vänder sig till dem för råd.
Scenariot skulle kunna se ut så här (enligt en simulering av forskare vid Princeton University):
Det börjar som ett konventionellt krig, med Nato på ena sidan och Ryssland på den andra. För att stoppa Natos framryckning skickar Ryssland iväg en kärnvapenmissil med kärnvapen från en bas utanför Kaliningrad. Nato svarar med samma mynt, ett så kallat taktiskt kärnvapen.
Från taktiska till strategiska kärnvapen
Konflikten eskalerar till ett krig med taktiska kärnvapen i Europa: Ryssland skickar iväg 300 kärnvapen med missiler från flygplan och Natos flyg släpper ifrån sig 180 kärnvapen.
Resultatet: 2,6 miljoner döda inom tre timmar.
Sedan fortsätter vansinnet. Nato skjuter iväg de större, stategiska kärnvapnen från amerikansk mark mot Ryssland, som hinner svara innan det är för sent. Därefter ger man sig på varandras största städer och bombar sig fram till en slutnota på 34 miljoner döda och 57 miljoner skadade.
Den drygt fyra minuter långa simuleringen, eller Plan A som den kallas bygger på data om de kärnvapen som finns färdiga att använda idag: om vilka vapen som kan nå vilka mål, i vilken ordning de skulle avfyras och hur de drabbar.
Strategiska och taktiska kärnvapen
Gränsen mellan strategiska och taktiska kärnvapen är inte helt tydlig. Men de som brukar kallas strategiska kärnvapen kan ofta skjutas längre sträckor, som från en kontinent till en annan. Budskapet till den andra sidan är att vi kan alltid nå er. Taktiska kärnvapen kan användas i vanliga vapensystem med den skillnaden att stridsspetsen innehåller en kärnladdning.
Båda vet att kärnvapen ger total förstörelse
Utgångspunkten för händelseförloppet är att någon, i det här fallet Ryssland, kliver över den osynliga tröskel som ska förhindra att något land använder kärnvapen. Tröskeln brukar kallas MAD, Mutual Assured Destruction, och bygger på den ömsesidiga övertygelsen om att användning av kärnvapen skulle leda till total förstörelse på båda sidor.
Låt oss stanna där, alldeles på andra sidan tröskeln, när Ryssland nyss skickat iväg ett första kärnvapen mot – ja, vad?
Ett scenario är att Ryssland undviker att träffa en stor stad och därmed bryta mot någon av de Genèvekonventioner, som ska förhindra alltför stora civila offer vid krig.
– Säg att Ryssland skulle slå mot något mål som inte innebär alltför stor mansspillan, som en radaranläggning eller liknande, bara för att markera och visa att man faktiskt är beredd att använda dem, säger Martin Goliath, forskare på enheten för kärnvapenfrågor på FOI.
Vad skulle responsen från Nato bli?
– Det är just det, säger Martin Goliath.
Är det möjligt att stanna här, precis på andra sidan tröskeln, i ett krig där kärnvapen visserligen används – men begränsat?
– Det är den stora frågan som har sysselsatt strateger sedan 1960-talet. Utgångspunkten för avskräckningen är att det inte är möjligt, säger Martin Goliath.
I juni 1983 arrangerade USA:s dåvarande president Ronald Reagan ett avancerat krigsspel kallat Proud Prophet. Spelet involverade 200 personer som under tolv dagar skulle reda ut vad som skulle hända om USA eller Sovjet skulle använda kärnvapen. Många av deltagarna var verkliga beslutsfattare, på höga poster, vilket gjorde spelet otäckt realistiskt.
Slutsats: Möjligheten att föra ett begränsat kärnvapenkrig existerar inte. 500 miljoner människor beräknades dö.
Stridsspets med sprängkraft som en halv Hiroshima-bomb
Det nedslående resultatet har dock inte hindrat varken USA eller den andra sidan, idag representerad av Ryssland, att utveckla allt mer avancerade, ”begränsade” kärnvapensystem.
Dagen före Rysslands invasion av Ukraina 24 februari 2022, publicerade de amerikanska kärnvapenforskarna Hans M Kristensen och Matt Korda en artikel där de uppskattade att Ryssland har tillgång till 1 912 taktiska kärnvapen.
Fyra år tidigare hade regeringen Trump anklagat Ryssland för att öka antalet icke-strategiska kärnvapen liksom möjligheten att transportera och avfyra dem. Som ett svar utvecklade Trumpadministrationen den mindre stridsspetsen W76 Model 2, med en sprängkraft motsvarande en halv Hiroshima-bomb, som blev en del av vapenarsenalen i slutet av 2019.
Nya ryska möjligheter att svara med kärnvapen
I juni 2020 skrev Putin under ett dekret som inte bara gav Ryssland möjlighet att använda kärnvapen som ett svar på en kärnvapenattack mot det egna landet, utan även om landet attackerades med konventionella vapen på ett sätt som hotade dess existens.
Det är mot den bakgrunden världen lyssnade på Putins tal i början av kriget där han hotade de västmakter som övervägde att lägga sig i, med konsekvenser som aldrig tidigare skådats. Han sa också att han hade satt ryska förband med kärnvapenkapacitet under höjd beredskap.
Kärnvapen byggs för att användas
Uttalandena väckte oro, avsky och förvåning bland världens forskare och politiker. Men vad hade egentligen förändrats i Rysslands strategi?
– Jag tror inte det har förändrats så mycket, det är snarare vår perception som har förändrats. Sysslar man med kärnvapenhot är det här inget förvånande på något vis, man utgår ifrån att de som har kärnvapen också har planer och infrastruktur för att använda dem, säger Martin Goliath.
– Det har funnits något slags bild av att kärnvapen är ett politiskt vapen som bara används när det gått överstyr och utplåning är det enda alternativet, men man har alltid planerat både från öst och väst att använda kärnvapen, det var så man avsåg att stoppa Warszawapaktens pansarvagnar om de kom in i västeuropa.
* Warszawapakten bildades den 14 maj 1955 som en motvikt till västmakternas Nordatlantiska fördragsorganisation (Nato).
Martin Goliath kallar det för flexibel respons, förmågan att svara med tillräcklig men inte för stor kraft. Med det målet rustade Nato upp de konventionella vapnen medan Ryssland valde en annan väg.
– Mitt intryck är att Ryssland förlitade sig på att behålla kärnladdningar som ett alternativ, man pratade mycket om det efter Sovjets fall att den konventionella förmågan är underlägsen väst och att det behövdes kärnvapen för att kompensera för detta, och inte bara för att avskräcka på global nivå utan även på andra nivåer.
Duga (ryska: Дуга, ”båge” på svenska) var en del av det Sovjetiska missilförsvaret. Duga-3 var en OTH-radar (Over-The-Horizon) som sände ut den ökända ”Ryska hackspetten”, en signal som kunde höras på kortvågsradioband runt om världen mellan juli 1976 och december 1989.
Thomas Jonter, professor i internationella relationer vid Stockholms universitet, påminner om att det inte är första gången som Ryssland hotar med kärnvapen. I ett tal i augusti 2014, när konflikten i Ukraina var begränsad till Krim-halvön, varnade Putin andra länder för att jävlas med Ryssland och påminde om att landet var en av de ledande kärnvapenmakterna.
Kort efter Putins senaste uttalande sa Vita Husets pressekreterare Jen Psaki att det ingick i ett mönster av tomma hot.
– Jag ser inte kärnvapen som logiskt i nuvarande konflikt, däremot kan det eskalera om andra parter som Nato dras in, säger Thomas Jonter.
Vad gör att risken för kärnvapenkrig ökar?
– Natos styrkor är ju mycket större och då skulle Ryssland kunna frestas att använda kärnvapen, men det blir ju spekulationer.
Hur svårt är det att hantera den här typen av scenarior?
– Det är oerhört svårt. Under kalla kriget var det mer förutsägbart men nu har vi en helt annan geopolitisk situtation där USA och Ryssland inte är jämnstarka som de var under kalla kriget. Vi vet inte heller hur utvecklad kontakten mellan länderna är om något skulle gå fel. Det vill säga det man under kalla kriget kallade ”heta linjen”.
Vår förmåga att göra en uppskattning av hotet försvåras av att beslutsprocesserna är extremt hemliga, av förståeliga skäl. Vad vi vet med säkerhet är att besluten fattas av människor som kan göra misstag.
Den brittiska tankesmedjan Chatham House publicerade 2014 en rapport där forskarna gick igenom tidigare hemligstämplade dokument i jakt på tillfällen då världen varit nära ett kärnvapenkrig. De hittade 13 händelser där missförstånd, tekniska fel eller en eskalerande konflikt sånär hade fått någon att trycka på knappen.
Slutsats: Möjligheten att hindra ett kärnvapenkrig kommer alltid att vara beroende av information som kan påverkas av tekniska fel och mänskliga felbedömningar.
Stanislav Petrov – mannen som räddade världen
Stanislav Petrov 2016. Bild: Queery-54, CC BY-SA 4.0
I Moskva sitter en sjuk och paranoid före detta KGB-chef med makten över landets kärnvapen. Det är 1983 och relationen till USA är minst sagt frostig. Medan Juriij Andropov satt högst upp i beslutskedjan befann sig Stanislav Petrov en bra bit längre ner, som officer vid avdelningen för luftförsvar i Serpuchov-15.
Egentligen skulle Stanislav Petrov inte ha jobbat den natten det hände, men hoppade in för en sjuk kollega. En kvart efter midnatt började datorsystemet varna för att USA hade skjutit iväg en kärnvapenmissil. Enligt instruktionen skulle Petrov då skicka varningen vidare uppåt i beslutskedjan, med resultatet att Sovjet besvarade attacken. Men Petrov, som var matematiker, tvivlade på datorprogrammet. Istället för att berätta om en ankommande missil lyfte han luren och rapporterade falskt alarm. Vilket skulle visa sig stämma.
Datorn hade feltolkat solkatter som ett missilanfall. Varken Sovjet eller Ryssland gav Petrov, som avled 2017, något erkännande för sin insats. Men i resten av världen är han känd som mannen som räddade mänskligheten från förintelse.
Under den senaste veckan (vecka 13 2022) tycks risken för en eskalerande konflikt ha minskat. Visserligen har USA:s president Joe Biden uttryckt sig på ett sätt som kan ha retat upp hans kollega i Moskva, men samtidigt har Ryssland antytt att de kan nöja sig med att ”befria” regionerna Donetsk och Luhansk.
Båda parter har också sagt sig vara villiga att kompromissa och Ryssland har sagt att de inte längre strävar efter att ”avnazifiera” Ukraina och kan låta landet gå med i EU. Och i måndags intervjuades den ryska talespersonen Dmitry Peskov i amerikanska public service-bolaget PBS. När han pressades i frågan om när Ryssland kan tänkas använda kärnvapen sa han att ingen överväger ens idén att använda kärnvapen.
Förutsatt att konfliktnivån fortsätter att minska kanske vi i framtiden kan få veta hur nära det var den här gången.
Kärnvapen i världen – nio stater har kärnvapen
Nio länder i världen har kärnvapen. USA (1800 + 3750), Ryssland (1625 + 4630), Storbritannien (120 +105), Frankrike (280+10), Kina (350), Indien (156), Pakistan (165), Israel (90) och Nordkorea (*40-50). Siffrorna över hur många kärnvapen varje land besitter är osäkra, men fredsforskningsinstitutet Sipri gör varje år en uppskattning. I den senaste, från juni 2021, räknar Sipri antalet kärnvapen till 13 080. Av dem fanns 3825 utplacerade i operativa förband. Cirka 2000, framför allt ryska och amerikanska, hölls i högsta beredskap.
Antalet utplacerade stridsspetsar + övriga stridsspetsar inom parantes.
*Siffrorna för Nordkorea är SIPRI:s beräkningar för antalet stridsspetsar landet skulle kunna tillverka av det klyvbara material som producerats. Det finns inga allmänt tillgängliga bevis på att Nordkorea tillverkat en operativ kärnstridsspets för en interkontinental ballistisk missil, men landet kan ha ett mindre antal stridsspetsar för missiler med medellång räckvidd. Siffrorna för Nordkorea är högst osäkra och är inte inkluderade i totalen.
1942: USA startar Manhattanprojektet för att utveckla det första kärnvapnet. 1945: USA genomför den första provsprängningen, i New Mexico i juli. Och
släpper två atombomber över Hiroshima och Nagasaki i Japan i augusti. Vid årets slut hade 200 000 människor dött av till följd av bomberna. 1949: Sovjetunionen provspränger sitt första kärnvapen, i nuvarande Kazakstan. Därmed startar kapprustningen: 1952: Storbritannien provspränger sitt första kärnvapen, i Australien. 1952: USA provspränger den första vätebomben, vid Marshallöarna. 1954: USA genomför provsprängning av Bravo, en vätebomb om 17 megaton, vid Bikiniatollen. 1960: Frankrike genomför sin första provsprängning, i Saharaöknen. 1961: Sovjet genomför en provsprängning av världens hittills största bomb, Tsarbomben, över Novaja Zemlja i norra Ryssland. 1962: Kubakrisen: USA upptäcker att Sovjet placerat robotar på Kuba. Ett kärnvapenkrig är nära att utbryta. 1963: Det partiella provstoppsavtalet undertecknades, ett traktat som förbjuder kärnvapenprovsprängningar i atmosfären, i rymden och under vatten. Heta linjen, en krypterad telefonlinje mellan Moskva och Washington ska motverka att någon startar ett kärnvapenkrig av misstag. 1964: Kina genomför sin första provsprängning, i Xinjiangprovinsen. 1967: Latinamerika blir kärnvapenfritt genom ett fördrag. 1974: Indien genomför sin första provsprängning, i Tharöknen. 1985: Oceanien blir kärnvapenfritt genom ett fördrag. 1986: Experter drar slutsatsen att även Israel har kärnvapen, efter information publicerad i Sunday Times. 1987: USA och Sovjet skriver på INF-avtalet, ett avtal om att avskaffa medel- och kortdistansrobotar, landbaserade robotar med mellan 500–5 500 kilometers räckvidd. 1995: Länderna i Sydostasien skapar en kärnvapenfri zon. 1996: Afrika blir en kärnvapenfri zon. 1996: Ukraina överför sina kärnvapen till Ryssland för destruering. 1998: Belarus överlämnar sin sista kärnvapenrobot till Ryssland för destruering. 1998: Pakistan genomför sex kärnvapentest som svar på indiska provsprängningar. 2006: Nordkorea genomför sin första provsprängning. 2018: USA beslutar att lämna INF-avtalet, med hänvisning till att Ryssland ändå inte följer det. Ryssland gör samma sak, med hänvisning till att USA inte följer avtalet.
Idrottsutövare inom kontaktsporter som till exempel ishockey, handboll, utförsåkning och fotboll har en ökad risk att drabbas av slag mot huvudet och få hjärnskakning.
Även lättare skallskador kan få allvarliga konsekvenser. Problemen har uppmärksammats bland annat på grund av problem inom amerikansk fotboll. Där har spelare som drabbats av upprepade hjärnskakningar utvecklat demens, svårare depression och kognitiv funktionsstörning.
Problem kan bli långvariga
I många fall är symtomen efter hjärnskakningen övergående, men allt fler idrottare lider av långvariga besvär som leder till att de har svårt att arbeta, gå i skola eller idrotta.
Symtomen som förvärras av aktivitet eller intryck kan vara huvudvärk, depression, ångest, illamående, svårighet att fokusera blicken en längre tid och problem med balansen.
– Det har varit oklart vad dessa symtom beror på och svårt för vården att hjälpa dessa personer. Vi ville undersöka detta närmare för att hitta vad som egentligen orsakar symtomen, säger Niklas Marklund, professor i neurokirurgi vid Lunds universitet.
Skador i balansnerven
Han är en av forskarna bakom en ny klinisk studie bland idrottare. Studiens deltagare har genomgått ett antal tester och forskarna har även undersökt balansorganet som finns i innerörat.
Testresultaten visar att skadan sitter i vestibularisnerven. Den är kopplad till båggångarna i ett hålrum inuti skallbenet och som ligger i direkt anslutning till snäckan i örat.
– Dessa skador leder till att de inåtgående nervimpulserna inte fungerar som de ska och att hjärnan därför inte får den viktiga information om kroppsrörelser och känselintryck som krävs för att upprätthålla en bra balans, säger Anna Gard, doktorand vid Lunds universitet och försteförfattare till studien.
Idrottarnas hjärnor studerades med en magnetkamera
Totalt inkluderades 42 personer i studien. I den ena gruppen ingick 21 friska idrottare och i den andra 21 elitidrottare som alla drabbats av idrottsrelaterad hjärnskakning och som därefter i mer än sex månader upplevt symtom.
Alla studiedeltagare genomgick olika tester där forskarna bland annat undersökte deras balansorgan.
Med hjälp av avancerad magnetkamera, så kallad 7-Teslakamera, studerades idrottarnas hjärnor för att förstå mer om vad som orsakade symtomen.
Forskarna fann skador på balansorganet i innerörat hos 13 idrottare i gruppen med långvariga besvär. I gruppen friska idrottare hade 3 personer liknande skador.
Snabb rotation av huvudet
När någon drabbas av hjärnskakning beror det ofta på att huvudet roterar för snabbt, till exempel vid tackling inom ishockey.
– Vi har inte undersökt idrottare med kortvariga problem efter slag mot huvudet, dem kan vi inte säga något om. Den här studien gäller idrottare med långdragna symtom efter hjärnskakning. Den rotation av huvudet som uppstår i samband med hjärnskakning leder till en dragning i vestabularisnerven, som sedan leder till besvären, säger Niklas Marklund.
– Nu när vi har mer kunskap om vad problemen beror på är det lättare att hitta terapier för hur vi ska hjälpa dessa personer, fortsätter han.
Kontakt:
Niklas Marklund, professor i neurokirurgi vid Lunds universitet och överläkare vid Skånes universitetssjukhus, niklas.marklund@med.lu.se
Anna Gard, doktorand vid Lunds universitet och ST-läkare i neurokirurgi vid Skånes universitetssjukhus, anna.gard@med.lu.se
Förmaksflimmer är en vanlig hjärtsjukdom bland äldre. Den kännetecknas av oregelbundna och ofta snabba hjärtslag. Symtomen kan vara kroniska, eller komma och gå. Många har sjukdomen utan att veta om den.
Att förmaksflimmer kan kopplas till ökad risk för stroke är känt sedan tidigare. Det är också känt att stroke ökar risken för demens. Men kopplingen mellan förmaksflimmer och demens, utan förekomst av stroke, har inte varit klarlagd tidigare.
Förhöjd risk
I avhandling vid Göteborgs universitet ses dock en tydlig koppling mellan förmaksflimmer och en förhöjd risk för demens. Undersökningen bygger på data från en stor befolkningsstudie av äldre i Göteborg.
Enligt Linda Rydén, som skrivit avhandlingen, finns flera möjliga orsaker till att personer med förmaksflimmer har ökad risk för demens – även om de inte får en stroke.
– Det kan bero på exempelvis förändrat blodflöde till hjärnan, att man drabbas av tysta infarkter vilket är blodproppar i hjärnan som man kan se på hjärnavbildning men som inte ger några typiska strokesymptom, eller att förmaksflimmer triggar igång en inflammatorisk process som ökar risken för demens, säger Linda Rydén på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.
Så gjordes forskningen
Avhandling bygger på data från den omfattande befolkningsstudien H70 i Göteborg.
I forskningen ingår uppgifter om 70-åringar som undersöktes år 2000 och sedan följdes upp till 82 års ålder för att se vilka som utvecklade demens, samt 70-åringar undersökta år 2014.
Den senare gruppen undersöktes med magnetkamera för att se strukturella förändringar i hjärnan.
Tysta infarkter
Utöver ökad risk för demens och stroke fann hon att personer med förmaksflimmer oftare har tysta infarkter. De har även en högre förekomst av små infarkter djupare inne i hjärnans vita substans, så kallade lakuner, som kan vara tecken på småkärlssjuka i hjärnan.
– Att förmaksflimmer även orsakar små infarkter djupare inne i hjärnans vita substans kan betyda att förmaksflimmer inte enbart orsakar stroke och tysta infarkter genom blodproppar som vandrar från hjärtat och fastnar i hjärnans kärl, utan att andra mekanismer som leder till syrebrist kan påverka hjärnan vid förmaksflimmer, säger Lina Rydén och fortsätter:
– Men för att förstå mer specifikt om hur förmaksflimmer påverkar hjärnan behövs mer forskning.
Viktigt behandla riskfaktorer för demens
Dagens behandling av förmaksflimmer syftar framför allt till att minska symtomen och att förebygga stroke. Det behövs dock mer kunskaper om vilken behandling som är bäst, och när den ska sättas in, för att minska risken för demens.
– Eftersom det i dagsläget inte finns någon botande behandling för demens är det viktigt att upptäcka och behandla riskfaktorer för demens på bästa sätt för att förhindra att sjukdomen överhuvudtaget bryter ut, säger Lina Rydén.
Lina Rydén, disputerad inom neuropsykiatrisk epidemiologi på Sahlgrenska akademin vid Göteborg universitet. lina.ryden@gu.se
Kan makroalger, som havssallat, bli en konkurrenskraftig proteinkälla i framtidens livsmedel som sojabönan är i dag? Makroalger har naturligt lägre proteinhalt än sojabönor, men med gödning minskar den skillnaden.
En vetenskaplig artikel från forskare vid Göteborgs universitet och Chalmers tekniska högskola visar att processvatten från livsmedelsproduktion kan vara utmärkt gödning i algodlingar. Algerna växte över 60 procent snabbare och proteinhalten upp till fyrdubblades vid tillförsel av processvatten.
– Sojabönans proteinhalt är cirka 40 procent. Med hjälp av processvattnet har vi fått upp proteinhalten i algerna till över 30 procent, säger Kristoffer Stedt, doktorand vid Institutionen för marina vetenskaper vid Göteborgs universitet.
Det är känt sedan tidigare att alger växer bättre i närheten av fiskodlingar i havet, på grund av näringen i fiskarnas avföring som sprids i vattnet. På liknande sätt är processvatten från livsmedelsindustrier ofta rik på kväve och fosfor.
Olika livsmedelsproducenter
Forskarna testade fyra olika sorters makroalger och tillsatte processvatten från flera olika livsmedelsproducenter, från sillindustri, laxodling, skaldjursberedare samt en tillverkare av havremjölk. En viss mängd processvatten med kontrollerad halt av kväve tillfördes algodlingen. Resultatet analyserades efter 8 dygn.
– Vi tog med havremjölken för att få en helt vegansk odling. Och det visade sig att alla olika sorters processvatten fungerade väl som gödning för algen, säger Kristoffer Stedt.
Kontrollerad odling av makroalgen havssallat med gödning av processvatten från livsmedelsindustrin. Algen växer till snabbare och får ett högre proteininnehåll tack vare gödningen. Bild: Kristoffer Stedt.
Det går åt stora mängder vatten när livsmedel tillverkas och att ta hand om processvattnet är en kostnad för producenterna i dag. Men vattnet kan alltså vändas till en värdefull resurs.
– Vi tänker att man kan ha landbaserade odlingar av alger, som havssallat, i närheten av en sillfabrik till exempel. Algodlingen kan rena stora delar av näringsämnena ur processvattnet. Då kommer vi närmare ett hållbart tänk och företagen får ett ben till att stå på, säger Kristoffer Stedt.
Ingen bismak på algerna
Forskarna hade en oro att algerna skulle ta smak av processvattnet. Alla kanske inte uppskattar sillsmakande havssallat. Men testpaneler märkte inte av någon smakpåverkan från processvattnet på algen.
Framöver kommer Kristoffer Stedt och hans kolleger fokusera på att skala upp experimenten med algodling och det blir med processvatten från sillindustrin, som visade mycket lovande resultat, och med fokus på arten Ulva fenestrata (havssallat).
– Vi behöver göra tester i större volymer, i ett första steg i en kontrollerad miljö. Men vi tror att detta kan vara ett alternativ som proteinkälla i framtidens mat. Det skulle även kunna bli helt cirkulära system om vi använde odlade alger som foder till en laxodling på land där vi tar hand om processvattnet och göder algodlingen med det, säger Kristoffer Stedt.
Behovet av nya proteinkällor stort
Vi beräknas vara cirka 10 miljarder människor på jorden 2050 och efterfrågan på livsmedelsprotein som är hållbart producerat är stort. Mellan 2000 och 2018 tredubblades produktionen av makroalger och nådde 32 miljoner producerade ton. Nästan 99 procent produceras i Östasien.
– Förutom att boosta algernas proteininnehåll med processvatten tittar vi på flera sätt att extrahera proteinerna från algerna för att använda i annan mat, på samma sätt som görs med proteinet från sojabönan i dag. Det är dock en utmaning, eftersom proteinet i algerna sitter hårdare bundet än i sojabönorna, säger Ingrid Undeland, professor i livsmedelsvetenskap på institutionen för biologi och bioteknik på Chalmers. Hon är även koordinator för CirkAlg.
Kristoffer Stedt, Doktorand vid institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet, kristoffer.stedt@gu.se
Ingrid Undeland, Professor vid avdelningen för livsmedelsvetenskap, institutionen för biologi och bioteknik, Chalmers tekniska högskola, undeland@chalmers.se
Forskaren Anni Erlandsson har tillsammans med sina kollegor undersökt hur framgångsrika män och kvinnor med utländskt respektive svenskklingande namn varit i rekryteringsprocessens första steg.
I studien skickades över 5 000 fiktiva jobbansökningar, med identiska kvalifikationer för jobb inom samma yrke. Namnen på de sökande byttes ut för att signalera olika kön och olika etnisk härkomst. Forskarna samlade också in uppgifter om rekryterares eller annonsens kontaktpersons kön, samt en rad uppgifter om jobbet som annonserades ut.
Både manliga och kvinnliga rekryterare diskriminerar
Resultatet visar att etnisk diskriminering av arbetssökande med utländskt klingande namn förekommer hos både manliga och kvinnliga rekryterare beroende på yrkeskategori.
– Det vi såg är att kvinnliga rekryterare favoriserar kvinnliga sökande med utländskt klingande namn framför manliga sökande med utländska namn, och det sker framförallt i yrken som kräver högre utbildning. De manliga rekryterarna diskriminerar på samma sätt men då i ansökningar till mansdominerade yrken, säger Anni Erlandsson.
Sedan tidigare finns forskningsbelägg för att män löper större risk än kvinnor att diskrimineras på arbetsmarknaden på grund av utländsk bakgrund. Detta bekräftas i studien, som också är en av de första större undersökningarna i Sverige av hur rekryterarnas kön är kopplad till diskrimineringen.
– Resultatet tyder på att rekryterarens kön kan vara en bidragande faktor till det här mönstret, i alla fall i vissa yrkeskategorier, säger Anni Erlandsson.
Att det är framförallt i vissa kategorier, mansdominerade respektive högkvalificerade yrken, som manliga och kvinnliga rekryterare diskriminerar sökande utifrån kön i kombination med etnicitet kan ha flera orsaker, tror Anni Erlandsson.
Män löper större risk för etnisk diskriminering
– Det kan ha att göra med förutsättningarna inom de enskilda yrkena, yrkeskontexten spelar sannolikt roll här. Exempelvis vad det finns för normer kring ett yrkes könstillhörighet, eller hur könssammansättningen, inklusive andel kvinnliga och manliga rekryterare, ser ut i yrket och på den specifika arbetsplatsen. Även utbudet och efterfrågan av arbetskraft inom yrket kan spela roll. Får du många kvalificerade jobbansökningar har du mer utrymme att diskriminera, säger Anni Erlandsson.
Anni Erlandsson framhåller att studien inte har försökt förklara varför diskriminering uppstår. Resultatet tyder på att etnisk diskriminering vid rekrytering är en bidragande faktor till etnisk ojämlikhet på den svenska arbetsmarknaden, både för kvinnor med utländska namn och särskilt för män med utländska namn.
– Fortsatt forskning skulle behöva studera mekanismer bakom diskriminering samt titta på specifika yrken och vad det är inom de olika kategorierna som gör att diskrimineringen skiljer sig åt.
Anni Erlandsson, doktor i sociologi, Institutet för social forskning vid Stockholms universitet, anni.erlandsson@sofi.su.se
Så gjordes studien:
Forskarna skickade 5 641 fiktiva jobbansökningar till utannonserade jobb i 20 olika yrken på den svenska arbetsmarknaden mellan åren 2014 och 2020. En ansökan för varje jobb skickades och arbetsgivarnas svar till dessa dokumenterades. Sökandes namn i ansökningarna signalerade kön och etnicitet (utländsk bakgrund). De olika namnen tilldelades slumpmässigt till ansökningarna. Kvalifikationerna, så som utbildning och arbetslivserfarenhet, var identiska för samma yrken. Information om rekryterarens eller kontaktpersonens kön dokumenterades utifrån arbetsgivarens svar på de fiktiva jobbansökningarna samt från jobbannonserna.
EU har en övertro på hur snabbt gasberoendet kan minskas. Importstopp av metaller kan leda till att Kina tar viktiga marknadsandelar från väst. Den dyrare maten drabbar inte Sverige särskilt hårt. Och sänkt bensinskatt slår mot fattiga länder. André Månberger, som forskar om energisäkerhet, reder ut hur kriget i Ukraina påverkar tillgången och priserna på energi, metaller och andra råvaror.
Dyrare mat (drabbar Sverige minst och fattiga länder mest)
I krigets spår blir livsmedelspriserna högre: Tillgången på spannmål och konstgödsel minskar eftersom Ukraina och Ryssland är stora exportörer, de högre drivmedelspriserna ökar lantbrukarnas utgifter och prislappen på konstgödsel stiger då mycket energi krävs vid tillverkningen.
Ur ett internationellt perspektiv drabbas dock Sverige förhållandevis skonsamt, enligt säger André Månberger, forskare i miljö- och energisystem vid LTH och Lunds universitet och expert på energisäkerhet.
– Vi är självförsörjande på spannmål. Livsmedel står för en mindre del av hushållens kostnader. Om årets skörd blir gynnsam kan till och med de högre priserna gynna svenska spannmålsproducenter, såvida vinsten inte äts upp av prisstegringen på drivmedel och handelsgödsel.
Men för dem som bor i Nordafrika och andra fattiga områden blir de höga priserna ett jätteproblem.
– De lägger redan en stor del av sin hushållsbudget på mat och har därför små möjligheter att parera sådana här kostnadsökningar.
Sänkt bensinskatt (drabbar också fattiga länder mest)
Flera industrialiserade länder planerar att sänka drivmedelsskatten eller göra andra riktade åtgärder för att upprätthålla konsumtionen av bensin och diesel. Vissa har genomförts, andra är på gång. Detta leder till att de höga prisnivåerna på världsmarknaden upprätthålls, vilket i sin tur leder till att fattiga länder blir utprisade.
– Om vi inte hade sänkt skatten hade konsumenter i Sverige fått större incitament att ändra sin förbrukning. Våra inköp av råolja hade minskat och priserna på världsmarknaden hade inte stigit lika mycket.
Sverige och andra rika länder drabbas förhållandevis skonsamt jämfört med fattiga länder för vilka mycket högre drivmedelspriser slår hårdare i den redan hårt ansträngda hushållsekonomin. Forskning har också visat att stigande priser på mat och drivmedel har bidragit till social instabilitet och upplopp i vissa länder.
– Vi i Sverige har råd att prisa ut marginalpriskonsumenterna i utvecklingsländer. Det är ett ganska egoistiskt perspektiv.
Att ersätta gas tar längre tid än vad EU tror…
Tysklands agerande kommer att spela stor roll för hur svenska elpriser utvecklas framöver. Havsbaserad vindkraft hör till en av prioriteringarna för att minska det ryska gasberoendet, men gasen behövs fortfarande för att värma bostäder och balansera elnätet när vinden mojnar. Landet har därför beslutat att börja importera flytande naturgas, LNG, som kan fraktas från bland annat Qatar, USA eller Australien.
LNG-gasen är dock dyrare än den ryska och det kommer att krävas att Tyskland bygger ut terminaler för att kunna ta emot den.
Tyskland kan även komma att öka elimporten från exempelvis Sverige, något som i så fall skulle leda till att våra elpriser stiger ytterligare.
– Generellt har EU en övertro på hur snabbt gasberoendet kan minskas, säger André Månberger.
… men energieffektivisering kan hjälpa Tyskland
Enligt André Månberger behöver Tyskland jobba mer med energieffektivisering.
– Det jag skulle säga är det mest vettiga. Hushåll kan förbättra isoleringen och installera värmepumpar som kan styras med olika smarta hem-lösningar för att spara ytterligare energi.
Men det är mycket teknik som ska ersättas och många hushåll som berörs, så det tar tid, säger André Månberger.
Ska sanktioner bli riktigt verkningssamma krävs att det är tillräckligt många som bojkottar. Annars blir det för många kryphål.
Importstopp av metaller lär gynna Kina
Ryssland är en stor exportör av metallerna nickel och palladium vilka används i stålproduktion och elbilsbatterier respektive katalysatorer för avgasrening och bränsleceller.
Här hamnar västländerna i en rävsax i hur de ska agera, enligt André Månberger. Minskar man importen blir konsekvensen förmodligen att framförallt Kina istället lägger rabarber på ryska gruvor och råvaror.
På sikt kan alltså ökat kinesiskt inflytande göra det svårare för europeiska bolag att importera råvaror från Ryssland. Om dessa råvaror istället används av kinesiska företag som i sin tur utvecklar färdiga produkter kan det leda till att Europa sedan tvingas köpa färdiga istället för att bygga egna.
– Det är det som är problemet med sanktioner. Ska sanktioner bli riktigt verkningssamma krävs att det är tillräckligt många som bojkottar. Annars blir det för många kryphål.
Alternativen till rysk olja lockar inte
Ryssland är världens näst största exportör av olja med en femtedel av världsmarknaden. Landet förfogar även över drygt 40 procent av jordens kända naturgasreserver. Allt fler bolag och länder bojkottar nu rysk energi.
I slutändan är det allra viktigaste att världen minskar sitt oljeberoende, betonar André Månberger. Av miljöskäl så klart, men även på grund av att alternativen till Ryssland inte är attraktiva: Andra stora oljeländer är diktaturerna Saudiarabien och Venezuela (den sistnämnda har stora reserver men liten export). Kanada har visserligen stora reserver men då av oljesand som är särskilt dåligt ur klimatsynpunkt. Norges olja sinar.
Oljeimportörer aktiverar sin krisberedskap
Nyligen kom beskedet från den internationella energiorganisationens IEA att samtliga OECD-länder får göra en så kallad lageravtappning av olja motsvarande 60 miljoner fat. I Sverige är raffinaderier och stora oljeförbrukare skyldiga att ha ett lager motsvarande 90 dagars förbrukning och som endast ska användas i krissituationer.
Beskedet är rätt så sensationellt, enligt Månberger. Det har bara hänt fyra gånger sedan 1970-talet. Men en lageravtappning kommer inte rå på de höga prisnivåerna, hävdar han.
– Det är en kortsiktig strategi som är otillräcklig för att hantera marknadens strukturella underskott.
Det bästa sättet att minska beroendet från Ryssland är att jobba ännu hårdare på att få till på en grön omställning och minska vårt fossilberoende. Dessa mål går hand i hand.
Också rysk naturgas lär bli dyrare
Ett köpstopp på naturgas skulle slå hårt mot Ryssland. Eftersom gasen transporteras i ledningar finns inte alternativmarknader på samma sätt som för oljan – än så länge. Nu byggs gasledningar till Kina, så om några år kommer Ryssland också kunna exportera naturgas till grannen i öst.
– Då kommer Europa och Kina att konkurrera om samma gas. Ryssland får då större möjlighet att välja vem de vill sälja till och hur kontrakten ska utformas.
– Det bästa sättet att minska beroendet från Ryssland är att jobba ännu hårdare på att få till på en grön omställning och minska vårt fossilberoende. Dessa mål går hand i hand.
Historia kan användas som ett kraftfullt och destruktivt politiskt verktyg. Det har inte minst blivit tydligt under den ryska invasionen av Ukraina.
– Ämnet har på sätt och vis blivit kontaminerat med berättelser som använts för att bygga nationalism och föreställningar om vad nationen är eller har varit, säger Fredrik Alvén som är docent i historia vid Malmö universitet.
Öppen webbplats
Han leder nu Malmö universitets arbete inom ramen för ett internationellt projekt om historieundervisning. Målet är att skapa en öppen webbplats med kursplaner, övningar, källmaterial och bedömningsstöd för historielärare i hela Europa.
– Vi bygger nu upp ett digitalt historielabb där lärare kan hitta inspiration och få verktyg att använda i sin undervisning. I stället för att fokusera på nationella historiska redogörelser och detaljer vill vi skapa förutsättningar för att undervisa om de stora utvecklingslinjerna i historien, säger Fredrik Alvén.
– Materialet på webbplatsen utgår från övergripande och gemensamma teman som migration, klass, kultur och genus, fortsätter han.
Utveckla källkritik och förstå dilemman
Flera europeiska lärosäten ingår i samarbetet som leds universitetet i Murcia i Spanien. Webbplatsen ska också inspirera lärare att jobba med aktiv pedagogik där elever får utveckla sin förmåga att förhålla sig till källor och historiska dilemman.
– Det handlar om att självständigt kunna göra jämförelser, dra lärdomar och kunna sätta historiska skeenden i en kontext. Att förstå att människor i historien inte kan dömas utifrån vår tids moraliska värderingar utan att de haft begränsade möjligheter att agera i den tid och det sammanhang de levde i. Det skapar också en bättre förståelse för nutiden.
Olika historiska teman
Lärosätena i projektet tar fram material om olika historiska teman. Just nu arbetar Fredrik Alvén och kollegorna vid Malmö universitet med temat genus och kvinnors kamp för jämlikhet i Europa.
Hela webbplatsen väntas vara klar mot slutet av året. En förhoppning är att skolor och klasser i olika länder kan samarbeta kring materialet.
– Jag hoppas att projektet kan utmana den traditionella historieundervisningen och hjälpa lärare att tänka nytt. Ytterst handlar det också om att bygga broar mellan framtidens europeiska medborgare.
Litiumsvavelbatteriet uppfyller mycket på önskelistan för framtida batterier. De tillverkas av billiga miljövänliga material och har större energiinnehåll än litiumjonbatterier. De fungerar även bra vid mycket låga temperaturer. Ett problem är dock energiförluster och kort livslängd.
I en ny vetenskaplig artikel har ett forskarteam i Uppsala kartlagt reaktioner som begränsar prestandan i batteriernas svavelelektrod, vilka i sin tur beror på vilken strömstyrka som tas ur batteriet.
Ett komplext batteri
Olika reaktionsprodukter som leder till olika former av tillkortakommanden bildas. Ofta uppstår en lokal brist på litium i delar av batteriet. Detta utgör en tydlig flaskhals.
– Det är genom kunskap om tillkortakommanden som vi kan utveckla nya strategier och nya material för att förbättra batteriernas prestanda. Det handlar om att identifiera de här flaskhalsarna, för att kunna ta nästa steg. Och det är en svår forskningsuppgift i ett så komplext batteri som litium-svavel, säger Daniel Brandell vid Uppsala universitet och Ångström Advanced Battery Centre.
Omfattande metoder kombineras
Studien bygger på att kombinera omfattande metoder där olika typer av strålningsspridning används, röntgenanalys i Uppsala, men inte minst med neutroner från stora forskningsanläggningar.
Experimenten utfördes delvis i Frankrike, men kan om några år göras även i Sverige när materialforskningsanläggningen ESS i Lund står klar.
– Detta visar på styrkan i att kunna använda den här infrastrukturen för att lösa de materialvetenskapliga problem vi står inför, säger Adrian Rennie vid Uppsala universitet och Ångströmslaboratoriet.
– Satsningarna på den här sortens instrumentering må vara kostsam, men är nödvändig för att kunna förstå så komplexa system som de här batterierna utgör. En mängd olika reaktioner sker parallellt, och material bildas och försvinner snabbt när batteriet arbetar, fortsätter han.
Samarbete med fordonstillverkare
Studien utfördes i samarbete med forskare på fordonstillverkaren Scania.
– Även den tunga fordonssektorn behöver elektrifieras, och inte bara personbilar. De måste följa med i utvecklingen av en rad olika batterier som snart kan bli högst relevanta, säger Daniel Brandell.
Adrian Rennie, professor vid institutionen för kemi, Uppsala universitet, adrian.rennie@kemi.uu.se
Klövvilt ses ofta som viktiga värdar för fästingar och anses därmed ha stor betydelse för spridningen av fästingburna sjukdomar.
Men klövviltsarterna skiljer sig åt fysiskt och har även olika levnadsvanor. En älg är till exempel mycket större än ett rådjur, dovhjortar lever i stora flockar och älgar lever mestadels ensamma. Dessa skillnader kan påverka hur många fästingar djuret har och vilken betydelse de har för spridning av fästingburna sjukdomar.
I en ny avhandling från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, har fem vanliga klövviltsarters betydelse för spridning av borrelios och fästingfeber studerats.
Fästingar räknades i undersökning
Antalet fästingar på 131 dovhjortar, 30 rådjur, 61 kronhjortar, 15 älgar och 87 vildsvin som fällts under jakt i Södermanlands, Stockholms och Östergötlands län räknades.
Därefter testades både klövvilt och fästingar för två olika bakterier: Borrelia burgdorferi som orsakar sjukdomen borrelios och Anaplasma phagocytophilum, som orsakar fästingfeber hos människor eller betesfeber bland boskap.
Resultaten visar en stor skillnad i hur många fästingar de olika klövviltsarterna bar på. Dovhjort hade flest fästingar medan vildsvin knappt hade några alls.
– Skillnaderna i fästingantal påverkar hur viktiga de olika klövviltsarterna är för att sprida smitta. Eftersom vildsvinen knappt hade några fästingar är arten inte heller lika viktig för spridningen av fästingburna sjukdomar generellt, säger Nannet Fabri som är doktorand vid SLU.
Olika typer av bakterier
Bakterierna som orsakar borrelios fanns inte hos någon av klövviltsarterna, vilket var förväntat, medan olika typer av bakterien som orsakar fästingfeber hos människor och boskap hittades hos alla arter utom vildsvinen.
– Det finns olika typer av den bakterie som orsaker fästingfeber. En typ orsakar fästingfeber hos både människor och boskap och den hittade vi hos dovhjort, älg och kronhjort. Rådjur bar endast på en typ som inte orsakar fästingfeber hos vare sig människor eller boskap, säger Nannet Fabri.
Hjortdjurens roll som värddjur
När det gäller borrelios sprids inte själva smittan vidare via klövvilt. Hjortdjuren bidrar dock till fästingarnas fortlevnad och utbredning genom sin roll som värddjur för vuxna fästingar.
– Min forskning visar vikten av att inte se allt klövvilt som en homogen grupp, utan studera arterna enskilt i forskning om fästingar och fästingburna sjukdomar, säger Nannet Fabri.
Värddjur viktiga för fästingens blodmåltid
Vanlig fästing, Ixodes ricinus, har tre aktiva stadier; larv, nymf och vuxen. För att nå nästa utvecklingsstadium krävs en blodmåltid där fästingen suger blod från ett värddjur.
Olika djur har olika betydelse för de olika stadierna.
Smådäggdjur är viktiga värddjur för larverna medan mellanstora djur som rävar, harar och flera fågelarter har större betydelse för nymfernas blodmåltid. Eftersom en fästing suger blod flera gånger under sitt liv kan den överföra sjukdomar mellan sina olika värddjur.
Främsta värddjuren för bakterier som orsakar borrelios är gnagare.
Nannet Fabri, doktorand vid institutionen för vilt, fisk och miljö,
Sveriges lantbruksuniversitet, nannet.fabri@slu.se
Bristen på sjuksköterskor är ett globalt problem som påverkar såväl patienter som sjukvårdspersonal. En forskargrupp vid Lunds och Malmö universitet kan genom en omfattande studie med stor säkerhet peka ut vad som är problemet: ökad arbetsbelastning, svårighet att förena arbete och fritid, dåligt ledarskap, svagt erkännande av de anställdas förmågor, bristfällig introduktion till nya arbetsplatser och för lite fokus på livslångt lärande och kompetensutveckling.
– Dessa resultat förvånar inte någon. Och lösningen på problemet är inte heller särskilt överraskande, säger Rebecca Selberg, genusvetare vid Lunds universitet som tillsammans med Paula Mulinari, docent i socialt arbete vid Malmö universitet har genomfört studien.
Exitspiral när sjuksköterskor slutar
När missnöjda sjuksköterskor börjar lämna en viss verksamhet uppstår en negativ spiral, en exitspiral som forskarna kallar den för; när några sjuksköterskor försvinner får de som är kvar mer att göra och svårare att upprätthålla rutiner. Nya sjuksköterskor rekryteras. Dessa får alltför snabbt – och utan tillräcklig tid för upplärning – ett stort ansvar, vilket ofta leder till att de känner stor press och brist på kontroll. Verksamheten blir lidande och fler säger upp sig. Ganska snabbt får avdelningen dåligt rykte och ingen vill söka sig dit. Få sjuksköterskor leder till färre sjuksköterskor men detsamma gäller för det omvända: Populära arbetsplatser får många sökande.
– När dessa pressade situationer uppstår har ledningar en tendens att bli alltmer rigida och säga nej till allt som personalen ber om, från höjda löner till förändringar i schemat, säger Paula Mulinari. Detta förstärker i sin tur personalens känsla av att arbeta i en instabil organisation där deras arbetsinsats tas för given.
Ledningen erkänner inte problemen
I forskarnas intervjuer med ledningspersoner framkom att de ofta är av uppfattningen att massavhoppen beror på att unga är hoppjerkor och gärna vill prova sina vingar på fler ställen, samt att det är ett sätt för sjuksköterskor att höja sina löner.
– Visst kan detta stämma till viss del, säger Rebecca Selberg. Men om man inte erkänner att det finns ett problem och tar tag i det på allvar går det inte att komma till rätta med sjuksköterskebristen.
Lyssna på de anställdas analyser
Förutom problemet med för låga löner – som bara kan lösas genom att höja dem – måste chefer på alla nivåer bli bättre på att lyssna och låta de anställdas analyser av problemen inom organisationen komma fram. Det är då och endast då som sjukvården kan komma till rätta med sjuksköterskebristen, menar forskarna. Deras studie visar att sjuksköterskor som blir lyssnade på ofta gärna kommer tillbaka till sina gamla arbetsplatser.
Det finns inga mirakelkurer som kan få sjuksköterskorna att stanna, menar forskarna. Det handlar om rimlig arbetsbörda och arbetstider, ökade resurser och löneutrymme, tid för kunskapsöverföring och kompetensutveckling, samt att ledningen lyssnar på dem och tar tillvara deras kompetens och erfarenhet.
Om forskningen:
Studien bygger på 1 500 enkätsvar, 50 djupintervjuer med såväl sjuksköterskor som personer i ledningsposition, samt så kallad deltagande observation vid olika sjukhus.
Rebecca Selberg, forskare vid SUS och lektor i genusvetenskap, Lunds universitet, rebecca.selberg@genus.lu.se, Paula Mulinari, docent i socialt arbete, Malmö universitet, paula.mulinari@mau.se
Ett internationellt forskarlag har följt ett antal familjer skräntärnor under den långa flytten från Östersjön till Afrika söder om Sahara. Med hjälp av GPS-sändare har forskarna studerat förhållandet mellan fågelföräldrarna och avkomman under den påfrestande migrationen. Studien visar att det i första hand är fäderna som leder ungarna till övervintringsområdet. Endast i ett fall av elva flyttade en hona tillsammans med en unge.
– Resultaten visar på kulturell inlärning och att unga tärnor i första hand lär sig flyttvägen till ett bra område av sin far eller fosterfar. Den flygrutt som de unga tärnorna lär sig kommer de sedan att följa under efterföljande flyttar, säger Susanne Åkesson, professor i zooekologi vid Lunds universitet.
Hanarna lär de unga
Förlängd föräldraomvårdnad är mycket viktig hos skräntärnorna. Att följa en gammal tärna, och speciellt en far, är en strategi som hjälper unga tärnor att lära sig rutten. Men den luftburna omvårdnaden är också viktig när det kommer till att lära sig bra ställen att fånga fisk på och att undvika rovdjursattacker under den farliga flytten.
– Det som förvånade mig mest var att driften att leda är så stark hos hanarna. Ett exempel på detta var en hane som adopterade en ung tärna och lät den följa med under höstflytten, säger Susanne Åkesson.
Honorna behöver återhämtning
När flytten startar drar honorna sig tillbaka. Då har de tidigare på säsongen investerat mycket kraft i äggläggning, ruvning och matning. Förmodligen känner de ett behov av att återhämta sig och fylla på sina energireserver.
– Skräntärnehonorna lever ett hårt liv. Det är verkligen ingen sinekur att föda upp ungar, vaka över dem och mata under flera veckors tid. Det kanske inte är så konstigt att de behöver lite lugn och ro i samband med flytten till Afrika, säger Susanne Åkesson.
Forskare vid Göteborgs universitet har studerat totalt 2 408 patienter med akut höftfraktur som behandlats på Sahlgrenska Universitetssjukhuset Mölndal. Äldre med höftfraktur är en stor grupp inom ortopedin (behandling av skelett, muskler, mjukdelar och leder). Jämfört med andra grupper behöver de även vårdas under relativt lång tid.
Urinvägsinfektion vanligt med kateter
Den vanligaste skadan som kan drabba gruppen under vården är urinvägsinfektion kopplad till kateter. Katetern är av en tunn mjuk slang som förs in i urinblåsan och tömmer den när patienten själv inte kan. Kateter kan behövas i samband med exempelvis skada eller operation.
– Att man kan minska antalet infektioner och hålla nivåerna nere även hos äldre och sköra patienter är en viktig slutsats, det bådar gott i den fortsatta kampen mot infektioner som förvärvas i sjukhusmiljö, avslutar Annette Erichsen Andersson som är huvudansvarig för studien.
Många infektioner kan dock undvikas, vilket resultaten i den aktuella studien visar. Efter ett omfattande och samlat paket av förebyggande insatser gick andelen infektionsdrabbade under fyra års tid från 18,4 till 4,2 procent, vilket motsvarar en 74-procentig minskning (efter justeringar).
Övar insättning av kateter på docka
Insatserna var teoridrivna och omfattade ett strikt så kallat aseptiskt arbetssätt, som bättre bevarar en kateters sterilitet vid införandet i urinblåsan. En undervisningsfilm togs fram för all personal som visar hur kateterinläggning går till steg för steg.
– Vi skapade vad vi kallar ”ett standardiserat vårdmoment” om hur man går tillväga. Dessutom införde vi att alla som ska sätta kateter fick träna i ett lärlabb. Det blev som ett körkort där man fick öva på en docka och dessutom göra ett kunskapstest, förklarar Maria Frödin som är doktorand inom vårdvetenskap och hälsa på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet och kliniskt verksam sjuksköterska på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
Samarbetet mellan vårdprofessioner, ledare och chefer var avgörande.
– Samverkan och partnerskap har varit nycklar till framgång i det här arbetet. Det gäller att de goda resultaten håller i sig också efter implementeringsfasen och det ser vi att de har gjort, även över tid, menar Annette Erichsen Andersson, docent i omvårdnad på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet och sjuksköterska på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
I en studie av barn som fötts före graviditetsvecka 24 visade sig nästan alla (96 procent) ha någon av de diagnoser som studerades (läs mer i faktarutan längre ner). Över hälften av barnen, som vid uppföljningen var mellan 2 och 13 år gamla, behövde habilitering, det vill säga stöd på grund av en funktionsnedsättning.
Får långsiktiga konsekvenser
Studien visar det stora behovet av särskilt stöd för de mest omogna barnen som fötts extremt för tidigt, och lyfter fram behovet av långsiktig habilitering.
– Detta handlar om samhällets minsta barn, som inte skulle ha överlevt utan modern neonatalvård, säger Ann Hellström, professor vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, som lett studien.
Ann Hellström fortsätter:
– Att födas mycket omogen innebär långsiktiga konsekvenser. Medvetenheten behöver öka för att samhället ska kunna tillföra tillräckliga resurser under uppväxten och senare i livet, för att hantera sjuklighet, strukturera uppföljningsprogram och stötta vid funktionsnedsättningar.
Fler överlever
De senaste tjugo åren har överlevnaden bland extremt för tidigt födda barn ökat kraftigt framför allt hos dem som föds vid 22 eller 23 veckors graviditet. Idag kan alltså vården rädda livet på barn som föds mer än fyra månader för tidigt. Den ökade överlevnaden har lett till mer kunskap om hjärnutvecklingen hos barnen och om hur kognition, motorik, hörsel och syn påverkas.
Denna studie är den första att ge samlad bild av förekomsten av flera olika diagnoser hos de mest omogna av de extremt för tidigt födda barnen och den förväntade betydande påverkan på barnens liv, i ett och samma omfattande nationella forskningsunderlag.
Tidiga resurser behövs
Studien är genomförd i ett nationellt samarbete mellan forskare som fokuserar på nyfödda barn (neonatologi) och ögonmedicin (oftalmologi).
Eva Morsing, forskare vid Lunds universitet och neonatolog på Skånes universitetssjukhus, kommenterar:
– Läkare och vårdpersonal engagerade i nyföddhetsvården behöver vara medvetna om de många hälso- och utvecklingsproblem som drabbar dessa barn. Vården behöver också resurser för att i ett tidigt skede kunna identifiera deras långsiktiga behov av behandling och stöd.
Så gjordes forskningen
Studien är baserad på nationella register- och sjukhusjournaler. Den grundas på data om nästan alla barn som fötts före 24 graviditetsveckor i Sverige åren 2007–2018, och som efter förlossningen överlevt fram till motsvarande fullgången tid (40 veckor).
Totalt omfattar studien 399 barn. Vid uppföljningen var barnen mellan 2 och 13 år gamla.
Bland dessa barn hade:
75 procent neuropsykiatriska funktionsnedsättningar: utvecklingsstörning av någon grad (40 procent), adhd (30 procent) och autism (24 procent)
55 procent habilitering, det vill säga något slags stöd på grund av en funktionsnedsättning
88 procent andra medicinska diagnoser: astma (63 procent) eller påverkad tillväxt (39 procent)
Ann Hellström, professor i pediatrisk oftalmologi (ögonmedicin) vid Göteborgs universitet och överläkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, ann.hellstrom@medfak.gu.se, Eva Morsing, forskare inom neonatologi vid Lunds universitet och överläkare vid Skånes universitetssjukhus, eva.morsing@med.lu.se
Forskningsprogrammet Jämlik hälsa – Hälsofrämjande innovation i samverkan har funnits i Lindängen sedan 2017. Forskarna har utgått från Lindängenbornas egna behov för att tillsammans identifiera olika insatser som skulle kunna förbättra hälsan i området.
– Tidigare har det varit svårt att nå fram till invånarna och förstå deras levnadsvillkor. Vi ville ge dem ett sammanhang att hitta sin egen röst, säger Rathi Ramji, doktorand i vårdvetenskap vid Malmö universitet, som tillsammans med invånarna i området och andra forskare har utvecklat, utforskat och utvärderat forskningsprogrammets hälsofrämjande insatser i sin avhandling.
Förutom att involvera boende i området har även andra aktörer ingått i samarbetet, bland andra Malmö stad, Röda Korset, Rädda Barnen och privata företag. Forskningsmodellen som använts i Lindängen är deltagarbaserad och kallas CBPR, Community-based participatory research.
Community-based participatory research är en forskningsmetod där olika aktörer, som till exempel allmänheten, olika samhällsorgan, beslutsfattare och forskare, skapar ny kunskap tillsammans. Andra exempel är medborgarforskning och deltagande aktionsforskning.
– Det speciella här är att vi som forskare inte haft någon annan agenda här förutom att stödja befolkningen att själv förbättra sin egen hälsa. Vi har utgått från deras egna beskrivna behov och de har själva varit med och formulerat vad de behöver hjälp med, berättar Rathi Ramji.
Lokala hälsofrämjare navet i verksamheten
Jämlik hälsa inleddes med en workshop tillsammans med 150 invånare i Lindängen. Efter workshopen tog sex hälsolabb form med olika fokusområden. Till labben knöts också hälsofrämjare, frivilliga från området som drev arbetet och aktiviteterna framåt inom ramarna för programmet.
I sin avhandling har Rathi Ramji undersökt och utvärderat aktiviteterna i två av hälsolabben: munhälsa och kost för familjer och fysisk aktivitet för kvinnor. I analysen ingår bland annat mätningar av deltagarnas livskvalitet och hälsa, kvalitativa fokusgrupper och biomedicinska hälsotester. Utvärderingen visar genomgående beteendeförändringar, både kring kost och fysisk aktivitet. De som engagerades via labbet med fokus på fysisk aktivitet gick från att vara isolerade och stillasittande till att vara mer fysiskt aktiva.
– En viktig slutsats är att socialt stöd, och framför allt hälsofrämjarna, spelat en stor roll för att skapa hållbara beteendeförändringar och förbättra hälsan. Kvinnornas roll har också varit central. De var initialt i störst behov av stöd och aktiviteter, samtidigt har de varit en ingång till hela området och har förmedlat vidare vad de lärt sig till sina familjer och nätverk.
Tecken på ökad motståndskraft under pandemin
Labben fortsatte sina aktiviteter under hela covid-19-pandemin. Hälsofrämjarna hade då byggt upp ett starkt nätverk redan innan och kunde därför hålla kontakten med deltagarna via Whatsapp och Zoom.
– De sociala nätverken var på plats redan, vilket verkar ha bidragit till en ökad motståndskraft hos befolkningen. Förvånande nog ökade deltagarnas upplevda livskvalitet också under pandemin, de fortsatte dessutom försöka träna och äta bra. De biomedicinska testerna visade också att deras hälsa inte försämrades trots nedstängningen av samhället, säger Rathi Ramji.
Registerstudien, som omfattade närmare 160 000 gravida, fann ingen ökad risk för varken för tidig födsel, dödföddhet, tillväxthämning, lågt Apgar-värde vid födseln eller behov av neonatalvård efter vaccination mot covid-19 under graviditeten.
– Resultaten är betryggande och kan förhoppningsvis leda till en ökad vaccinationsvilja bland gravida, säger Anne Örtqvist Rosin, forskare vid institutionen för medicin, Solna, Karolinska Institutet, och delad förstaförfattare.
Gravid rekommenderas vaccin mot covid-19
Tidigare studier har visat att gravida tillhör en riskgrupp för allvarlig, intensivvårdskrävande covid-19-sjukdom med ökad risk för död, jämfört med icke-gravida kvinnor i fertil ålder. Gravida som drabbas av svår covid-19 har även en ökad risk att föda för tidigt. Sedan januari 2021 har effektiva vacciner mot covid-19 funnits tillgängliga i Sverige och Norge. Sedan maj förra året i Sverige och augusti i Norge rekommenderas alla gravida att vaccinera sig mot covid-19.
– Vi ser ändå att de vaccinerar sig i lägre utsträckning än den övriga befolkningen, så det kan ha funnits en oro för hur vaccinerna påverkar den gravida och fostret. När vaccinerna togs fram inkluderades inte gravida i de stora kliniska studierna och fram till nu har det saknats populationsbaserade data för eventuella risker under graviditeten, säger Anne Örtqvist Rosin.
Minskad risk för neonatalvård
Forskarna länkade Graviditetsregistret i Sverige och Medicinska Födelseregistret i Norge till respektive lands vaccinationsregister för att hämta information om vaccinationer under graviditeten, när den gravida fått vaccinet och vilken typ av vaccin som givits. Totalt inkluderades 157 521 gravida som fött ett barn mellan januari 2021 och januari 2022, varav knappt en femtedel (18 procent) hade vaccinerats. Vaccinerade hade ingen ökad risk för någon av de studerade graviditetskomplikationerna jämfört med ovaccinerade.
Majoriteten av de gravida som ingick i studien blev vaccinerade efter graviditetsvecka 12, i enlighet med nuvarande rekommendationer, och 95 procent fick ett mRNA-vaccin (Pfizer-BioNTech eller Moderna). Detta bör övervägas vid tolkning av resultaten. Resultaten var liknande för de olika mRNA-vaccinerna och oberoende av om en eller två doser gavs. Vaccination under tredje trimestern av graviditeten och vaccination med Modernas vaccin var kopplat till något minskad risk för neonatalvård.
Långsiktiga effekter på barnets hälsa undersöks
En potentiell fördel med vaccination under graviditeten är att den gravidas antikroppar, som bildas som svar på vaccinet, passerar moderkakan och ger det nyfödda barnet ett visst skydd mot covid-19.
– Vi planerar nu att gå vidare och studera hur länge detta skydd varar samt om sars-cov-2-infektion eller vaccination under graviditeten har några andra långsiktiga effekter på barnets hälsa, säger Olof Stephansson, professor vid institutionen för medicin, Solna, Karolinska Institutet.
Antalet fästingar på 131 dovhjortar, 30 rådjur, 61 kronhjortar, 15 älgar och 87 vildsvin som fällts under jakt i Södermanlands, Stockholms och Östergötlands län räknades.