Luktsinnet påverkas till stor del av ledtrådar från andra sinnen när förutsägelser om dofter ska göras. Det visar en studie från Stockholms universitet.
Enligt en teori har hjärnan en viktig förmåga att kunna blicka in i framtiden, det vill säga förutse vad som ska hända härnäst. Det gör hjärnan genom att tolka ledtrådar från våra sinnen. Den reagerar starkast på oväntade händelser som inte passar ihop med omgivningens ledtrådar.
Mycket av forskningen inom detta område, som kallas prediktiv kodning, har fokuserat på synintryck för att kunna göra förutsägelser. Men i en ny studie har forskare vid Stockholms universitet velat ta reda på om andra sinnen, som lukt, fungerar på samma sätt.
Luktsinnet behöver fler ledtrådar
För att ta reda på om hjärnan också kan göra förutsägelser om lukter, har forskare vid Stockholms universitet gjort tre experiment. Två var beteendeexperiment och ett gjordes med hjärnavbildningsmetoden fMRI.
Resultatet visar att luktsinnet var mer beroende av ledtrådar än synsinnet, enligt ett pressmeddelande från Stockholms universitet.
– Det här är intressant eftersom många tänker på lukt som något primitivt och reaktivt, när vår forskning visar att luktsinnet i själva verket är proaktivt, säger Stephen Pierzchajlo, doktorand vid psykologiska institutionen vid Stockholms universitet, i pressmeddelandet.
Förväntan gav snabbare beslut
I experimenten fick deltagare lyssna på ledtrådar i form av upplästa ord, till exempel ”citron”. De fick därefter se en bild eller känna en lukt. Deltagarna skulle sedan snabbt avgöra om bilden, eller lukten, stämde överens med ledtråden.
Försökspersonerna fick ta ställning till om det var en citronbild, en citronlukt eller inte alls stämde, till exempel om de i stället såg en bild på en ros eller kände en rosdoft.
– Vi märkte att förväntade bilder och lukter ledde till snabbare beslut, vilket stämmer väl överens med teorin om prediktiv kodning. Vi använde skillnaden i svarshastighet för att jämföra sinnena med varandra – en större fördröjning för oväntade stimuli innebär att sinnet förlitar sig mycket på förutsägelser, säger Stephen Pierzchajlo.
Luktsinnet varnar oss
Forskarna visar också att när hjärnan försöker identifiera lukter som den inte hade förväntat sig, aktiveras både lukt- och synhjärnan – trots att det inte finns några synliga ledtrådar i uppgiften.
– Lukthjärnan har alltså ett helt unikt sätt att bearbeta lukter och det handlar om huruvida lukterna är förväntade eller inte. Luktsinnet varnar oss för lukter som vi inte hade förväntat oss, och kopplar in synhjärnan, kanske för att kunna se vad det är som luktar. Det är en smart funktion eftersom vi människor är så dåliga på att känna igen lukter om vi inte får ledtrådar, säger Jonas Olofsson.
Forskningen visar hur viktigt det är för olika sinnen att ta hjälp av korrekta ledtrådar när vi klassificerar olika sinnesintryck.
– Vi har alla upplevt att vi ”hajar till” när det kommer en oväntad lukt, exempelvis när vi går in i någons lägenhet och möts av en den nya lukten. Vår forskning visar att luktsinnet till stor del påverkas av förväntningar, medan synsinnet och hörselsinnet påverkas i betydligt mindre grad, säger Jonas Olofsson, psykologiprofessor vid Stockholms universitet.
Ljudmiljön i ett öppet kontorslandskap lämnar ofta en del att önska. Men den skulle kunna bli mer behaglig genom innovativ design som skapar ”ljudbubblor” runt medarbetarna. Det visar en avhandling.
De senaste 20 åren har de flesta kontor gått från att vara så kallade cellkontor – där det fanns möjlighet att stänga dörren om sig– till kontorslandskap där många medarbetare ska samsas på samma yta.
I en avhandling har forskaren Martin Ljungdahl Eriksson vid Högskolan Väst undersökt olika designlösningar för att skapa bättre ljudmiljöer i öppna kontorslandskap, som rymmer en del problem.
– Poängen med de öppna miljöerna är att de ska leda till någon form av kunskapsspridning och att man ska kunna kommunicera bättre med varandra. Men forskningen är inte entydig när det gäller om öppna kontor faktiskt leder till ökad kunskapsspridning, säger Martin Ljungdahl Eriksson i ett pressmeddelande från Högskolan Väst.
Öppna kontor har ersatt traditionella kontorsrum, men forskning visar att de inte alltid gynnar kommunikation och samarbete mellan anställda.
Flera studier visar också att öppna kontorsmiljöer kan resultera i mindre kommunikation.
– Det pågår för mycket, och ljudmiljöerna är väldigt dåliga. Sättet man traditionellt försökt lösa det på är att dämpa ljudet, eftersom det upplevs negativt. Men det har gjort att vi har skapat miljöer som är för tysta, vi hör våra kollegers prat och det stör oss kognitivt, vilket gör att vi inte kan fokusera på arbetet.
Stol med inbyggt bakgrundsljud
I sin avhandling har Martin Ljungdahl Eriksson tagit fram en lösning på ljudproblemen genom att utveckla en prototyp till en kontorsstol, där nackstödet är försett med högtalare. Stolen har ett bakgrundsljud som i sin tur skapar en ljudbubbla eller en transparent hinna av ljud. Lösningen är alltså inte att stänga ute allt ljud.
– Vi behöver använda ljud som designelement, men det måste vara behagligt och vara ett ljud man inte lägger märke till, och som halvt skyddar dig från omgivningen. Det ska inte vara helt avskärmande som det är med hörlurar, utan man ska kunna vara delaktig i samtal om man vill. Annars tappar vi poängen med öppna kontorsmiljöer, säger Martin Ljungdahl Eriksson.
Behagligt men inte alltför intressant
Han betonar att ljudet bör vara behagligt, men inte alltför intressant att lyssna aktivt på. Då kan man själv bestämma sig för att vara delaktig i kollegers samtal eller jobba för sig själv.
– Det ska vara lite som att man är på ett kafé och jobbar. När man hittar sitt flow i en sådan miljö gör man det för att man inte behöver fokusera på andra gästers samtal. Det är bara behagliga, icke-viktiga ljud omkring en. I korthet kan man säga att vi ger användaren makten. På en arbetsplats idag pådyvlas vi ljudmiljöer vi inte råder över. Användaren kan med en sådan här lösning välja sin egen ljudmiljö.
Anpassad ljudmiljö efter behov
I avhandlingen ingår bland annat laboratorieundersökningar, enkäter och fälttester i fyra olika kontorsmiljöer. Men frågan om vilken typ av ljud som fungerade bäst fick inget entydigt svar.
Martin Ljungdahl Eriksson testade till exempel att designa ljud baserade på naturen, som vind, en porlande bäck och en lugn skog. Han testade även ljud från kafémiljöer och att färga rummets ljud.
Studierna visade dock att de flesta kontorsarbetare inte vill ha rena naturljud. De ville anpassa ljudmiljön utifrån växlande behov och preferenser.
– Det viktigaste resultatet jag hittade i forskningsprojektet var att det behövs andra sätt att se på ljud, mer än att bara dämpa dem, och att när människor får möjlighet att välja så visar det sig att de är aktiva användare av ljudmiljön. Det innebär att vi vill kunna göra ljudmiljön behaglig och meningsfull, inte helt tyst. Idén att ”det måste vara tyst” har vi drivit för långt. Hur vi uppfattar en ljudmiljö kan inte enbart mätas i decibel, säger Martin Ljungdahl Eriksson.
Nästa steg är bättre skolmiljöer
Han vill nu gå vidare och undersöka vilja typ av ljud som kan användas i skolmiljöer för att hjälpa barn med koncentrationssvårigheter.
– Det hade varit spännande att se vad vi kan designa för dem, och titta på sätt att maskera ljudet från andra elever i klassrummet. Det ser jag fram emot, säger Martin Ljungdahl Eriksson i pressmeddelandet.
Tanken var att stärka föräldrapenningen, men reformen fick negativa konsekvenser för barns hälsa. Den så kallade snabbhetspremien ledde till en ökning av antalet för tidigt födda barn, visar en studie från Stockholms universitet.
På 1980-talet infördes en snabbhetspremie i föräldraförsäkringen. Syftet var att minska risken för lägre ersättning för föräldrar som får barn tätt efter varandra.
Reformen innebar att ersättningen för föräldrar med barn som fötts med upp till 24 månaders mellanrum, beräknades efter den inkomst föräldrarna hade innan det första barnet.
Tätt mellan syskon
En studie visar dock att reformen fick negativa hälsokonsekvenser, skriver Stockholms universitet i ett pressmeddelande.
Oavsiktligt uppmuntrades föräldrar att skaffa ytterligare ett barn inom 24-månadersperioden för att ta del av ersättningen. Det ledde till 26 procent ökning av andelen för tidigt födda barn.
– Det här är övertygande resultat med tanke på att när man ökade antalet månader till 30 minskade antalet för tidigt födda barn med 11 procent under de följande åren. De här ändringarna gäller än idag, säger Enrico Debiasi, forskare inom folkhälsovetenskap vid Stockholms universitet.
Fler fick barn i högre ålder
Reformen uppmuntrade även kvinnor att skjuta upp barnafödandet för att skydda sin inkomst.
– Det ledde till en högre andel kvinnor som fick flera barn i hög ålder, vilket också är en riskfaktor när det gäller ett flertal negativa reproduktiva hälsoproblem, säger forskaren Helena Honkaniemi vid Stockholms universitet.
Forskarna menar att studien är ett exempel på de konsekvenser som kan uppstå om hänsyn inte tas till hälsoaspekter när familjepolitiken utformas.
– Reformen gjordes med goda ambitioner och erbjöd viktiga fördelar men man förutsåg inte att föräldrar skulle förkorta tiden mellan två barnafödslar, vilket är förknippat med negativa hälsokonsekvenser för både modern och barnet, säger Sol Juárez, docent vid Stockholms universitet.
Skolkuratorer är en viktig länk i kedjan för barns psykosociala hälsa, enligt ny forskning från Umeå universitet. Hos kuratorn vågar barn prata om problem hemma eller i skolan.
En avhandling har undersökt skolkuratorns roll inom både skolsystem och elevhälsoteam, men också betydelsen av individuella samtal med barn. Det skriver Umeå universitet i ett pressmeddelande.
— Skolkuratorn har en otydlig roll och position i skolan och därmed också i elevhälsoteamet. Utmaningarna består i att det finns många överlappande arbetsuppgifter, säger Maria Kjellgren, doktorand inom socialt arbete, i pressmeddelandet.
—Trots detta är det skolkuratorer som i stort sett uteslutande är de som genomför individuella psykosociala samtal i skolan. De här samtalen borde därför ses som en yrkesspecifik uppgift för skolans psykosociala expert, fortsätter hon.
Tillit och trygghet för barnen
Resultaten från Maria Kjellgrens studier visar att skolkuratorerna har bred kunskap och erfarenhet inom det sociala arbetet, särskilt när det gäller individuella samtal med barn. Skolkuratorerna är både flexibla och uppfinningsrika för att skapa en bra relation där barnen känner trygghet och tillit.
Forskningen lyfter också fram barnens egna perspektiv och behov. Resultaten visar att samtalen med skolkuratorer ofta fokuserar på barnens livssituation, däribland hemförhållanden, relationsproblem och ångest.
Skolan lämplig plats för samtal
För barnen kan skolkuratorn vara en viktig och trygg person att vända sig till för att förstå och hantera livssituationer.
— Barnens egna problemformuleringar är samstämmiga med de problem som skolkuratorerna identifierat hos barn. Främst artikulerade barnen de framkomna problemen som hemförhållanden och psykisk ohälsa. Flertalet av barnen gav uttryck för att det varit omöjligt för dem att klara skolan under den svåra livssituationen de befunnit eller befinner sig i, säger Maria Kjellgren och fortsätter:
— De beskrev att skolkuratorn var till stor hjälp att förstå kopplingen mellan problemen och omöjligheten att ta in kunskap.
Studierna visar även att både skolkuratorer och barn tycker att skolan är en lämplig plats för samtal. Detta kan bidra till att minska stigmat kring att söka hjälp och ökar tillgängligheten för barn att självmant söka stöd.
Blåbocken är det enda stora afrikanska däggdjuret som dött ut i modern tid. Nu visar forskning att arten var livskraftig fram till att koloniserande européer utrotade den blåskimrande antilopen.
Blåbocken med det vetenskapliga namnet Hippotragus leucophaeus var en gräsätande antilop. Arten levde i södra Afrika under tusentals år innan den föll offer för kolonisatörers jakt runt år 1800.
Det finns bara fyra bevarade exemplar av blåbock i världen. En av dem är utställd på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm.
Arvsmassan nyckeln till kunskap
Den här blåbocken kan ge ledtrådar till artens evolution, anpassningar och utdöende. I en internationell studie, som letts av forskare vid universitetet i Potsdam, har nu hjortdjurets arvsmassa kartlagts.
– I början av samarbetet med universitetet i Potsdam förväntade jag mig inte att vi skulle se dessa häftiga resultat. Jag är så stolt över att vår blåbock är den individ med bäst bevarad arvsmassa i världen. Den har nu använts i tre publicerade studier, säger intendent Daniela Kalthoff vid Naturhistoriska riksmuseet i ett pressmeddelande.
Resultatet från den senaste studien visar att arten troligen var anpassad till en liten population. Men stammen var sårbar för plötsliga förändringar, som till exempel jakt i samband med den europeiska koloniseringen av södra Afrika.
Blåbocken klarade klimatförändringar
En liten population anses ofta vara mycket sårbar eftersom förmågan att anpassa sig är sämre. Men studien visar att blåbockar levde i balans trots att de var förhållandevis få.
Forskarna har inte kunnat se tecken på inavel och blåbocken tycks inte heller ha påverkats av klimatförändringar i någon större utsträckning. Istider brukar till exempel resultera i att tillgång på livsmiljöer och föda förändras, något som ofta påverkar större däggdjur.
–Att ingen inavel upptäcktes tyder på en anpassning till en långsiktigt liten populationsstorlek. Detta indikerar i sin tur att arter kan överleva under en lång tid med en liten population, så länge de inte utsätts för större störningar. Våra resultat visar även att den europeiska koloniseringen av södra Afrika från 1600-talet och framåt troligen spelade en avgörande roll när blåbocken dog ut, säger forskaren Love Dalén vid Centrum för paleogenetik.
I studien har forskarna också identifierat två gener som troligen har gett blåbocken dess speciella blåskimrande päls.
Ett myller av skolor som är svåra att jämföra. Dessutom saknas stöd och vägledning. En avhandling vid Stockholms universitet lyfter fram tuffa utmaningar när nyanlända ska välja gymnasieskola.
Gymnasievalet utgår från att elever kan göra självständiga val. Men en ny avhandling visar att ett konkurrensutsatt utbildningssystem – med över 200 skolor att välja mellan i Stockholmsområdet – gör valet av gymnasieskola till en tuff utmaning för nyanlända ungdomar. Det skriver Stockholms universitet på sin webbplats.
Ungdomarna saknar stöd vid valet
I studien har 22 nyanlända elever intervjuats om sina erfarenheter av gymnasievalet. Det framkom att många inte fick tillräckligt stöd från sina skolor för att kunna göra ett välinformerat och medvetet val. Ofta kunde de inte heller få hjälp av sina föräldrar eller egna sociala nätverk.
Detta ledde till att gymnasieskolornas egen marknadsföring, som är svår att jämföra och ofta utformad för att gynna skolans egen rekrytering, ofta hade en betydande effekt vid de nyanlända gymnasielevernas val av utbildning.
Enligt forskaren Brendan Munhall, som skrivit avhandlingen, innebar detta en begränsning.
– I praktiken innebär det att en stor andel av gymnasieskolorna i Stockholm inte var tillgängliga för de nyanlända eleverna vilket gjorde deras utbildningsmöjligheter jämförelsevis kraftigt försämrade, säger Brendan Munhall, doktorand vid Stockholms universitet.
Nyanlända behandlas som homogen grupp
Brendan Munhall menar att hans forskning är viktig av flera skäl. Nyanlända elevers saknar ofta inflytande och deras röster blir inte alltid hörda. Dessutom behandlas de ofta som en homogen grupp – trots olika utbildningsbakgrunder och skolbehov.
– Genom att uppmärksamma dessa elevers röster skapas förutsättningar för att deras behov ska kunna tillgodoses bättre. Resultaten i denna avhandling ger en möjlighet att ta itu med ojämlikheter för nyanlända elever och visar också att det marknadsanpassade skolvalssystemet i detta specifika fall kan skapa ojämlikhet snarare än att minska den.
Bättre vägledning behövs
Avhandlingens resultat pekar på att vägledningsstödet behöver förbättras och att nyanlända elevers behov bör lyftas inom utbildningssystemet.
– Min förhoppning är att denna avhandling kan informera lärare, beslutsfattare och allmänheten om de utmaningar som nyanlända elever står inför i gymnasievalet och även uppmuntra till politiska åtgärder som främjar ett rättvisare utbildningssystem och samhälle, säger Brendan Munhall.
Forskare har lyckats visa hur laserljus kan framkalla kvantbeteenden i rumstemperatur – och få olika material att bli magnetiska. Upptäckten väntas bana väg för energieffektivare datorer, snabbare informationsöverföring och bättre datalagring.
Inom ett par decennier förväntas kvantteknologi revolutionera flera viktiga samhällsområden och bana väg för helt nya möjligheter inom kommunikation och energi.
Forskare är särskilt intresserade av kvantpartiklarnas egendomliga egenskaper – som avviker helt från den klassiska fysikens lagar – och som kan få material att bli magnetiska eller supraledande. Målet är att kunna manipulera olika typer av material för att de ska få kvantmekaniska egenskaper.
Laserljus framkallar magnetism
Hittills har forskare bara lyckats skapa kvantbeteenden, som magnetism och supraledning, vid extremt kalla temperaturer i laboratoriemiljö.
Men nu har ett internationellt forskarlag för första gången kunnat visa hur man med hjälp av laserljus kan framkalla magnetism i material, som normalt sett inte har magnetiska egenskaper, i rumstemperatur. Det skriver Stockholms universitet i ett pressmeddelande.
I studien har forskarna utsatt ett kvantmaterial baserat på titan och strontium för korta men intensiva laserstrålar – och på så sätt framkallat magnetism.
Atomernas beteende ändras
Den nya metoden bygger på att ljuset stör och ”lurar” atomer och elektroner i det här materialet. Det får dem att cirkulera i strömmar som gör det lika magnetiskt som en kylskåpsmagnet.
– Vi har kunnat göra det genom att utveckla en ny ljuskälla i fjärrinfrarött med en polarisation med korkskruvs-form. Det här är första gången vi under ett experiment har kunnat framkalla och tydligt se hur materialet blir magnetiskt i vanlig rumstemperatur, säger forskningsledaren Stefano Bonetti vid Stockholms universitet och Ca’ Foscari-universitetet i Italien i pressmeddelandet.
– Dessutom tillåter vår metod att göra magnetiska material av många isolatorer, eftersom magneter vanligtvis är gjorda av metaller. På sikt öppnar detta för helt nya tillämpningar i samhället, fortsätter han.
Kan leda till snabbare datorer
Genombrottet väntas kunna få bred tillämpning inom flera informationsteknologier.
– Det här öppnar upp för ultrasnabba magnetiska strömbrytare som kan användas för snabbare informationsöverföring och betydligt bättre datalagring, och för datorer som är betydligt snabbare och mer energieffektiva, säger Alexander Balatsky, professor i fysik vid Nordiska institutet för teoretisk fysik.
Metoden bygger på teorin om dynamisk multiferrocitet. Den går ut på att när titanatomer ”rörs om” med cirkulärt polariserat ljus i en oxid baserad på titan och strontium kommer ett magnetfält att bildas. Men det är först nu som teorin kan bekräftas i praktiken.
Farhågor har funnits att paracetamol under graviditeten kan öka risken för att barnet får autism, adhd eller intellektuell funktionsnedsättning. Men nu visar en stor studie att det inte finns någon koppling mellan det smärtstillande läkemedlet och neuropsykiatriska diagnoser.
Senast 2021 kom en studie som varnade för att paracetamol under graviditeten kunde öka risken för autism, adhd och intellektuell funktionsnedsättning.
Nu kastar en ny epidemiologisk studie, som är den största som hittills gjorts, nytt ljus över frågan om risker med läkemedlet. Det skriver Karolinska institutet i ett pressmeddelande.
Jämförelse mellan syskon
Forskare vid Karolinska institutet och Drexel University i USA har använt sig av registerdata för 2,4 miljoner barn födda i Sverige mellan 1995 och 2019. De har också undersökt förskrivningar av paracetamol.
Forskarna fann 186 000 barn vars mammor hade behandlats med paracetamol under graviditeten. Dessa barn har sedan jämförts med syskon som inte exponerats för paracetamol under fosterperioden.
När alla barn i studien följdes upp efter 26 år kunde forskarna se en svag ökning av autism, adhd och intellektuell funktionsnedsättning. Forskarna kunde däremot inte se någon skillnad mellan syskon där mamman använt paracetamol, eller inte, i samband med graviditeterna.
– Vi kunde inte se någon ökad risk för adhd, autism eller intellektuell funktionsnedsättning hos barnen som kunde hänföras till användning av paracetamol under graviditeten, säger Renee Gardner som är docent i epidemiologi vid Karolinska institutet i pressmeddelandet.
Lugnande besked till blivande föräldrar
Metoden att använda sig av syskon, där mamman inte använt paracetamol under graviditeten, hjälper forskarna att kontrollera för många faktorer som annars riskerar att förvränga resultaten.
– Vi hoppas att våra resultat kan lugna blivande föräldrar som står inför valet att använda paracetamol eller inte. Man bör dock alltid lyssna på den behandlade läkarens bedömning om medicineringen är säker eller inte i det enskilda fallet, säger Renee Gardner.
Eftersom användningen av paracetamol hämtats från förskrivningsregistret och även från rapportering av gravida till barnmorskor, ingår inte receptfri användning av paracetamol i forskarnas analys.
Studien har dessutom enbart undersökt effekter för neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Forskarna har alltså inte studerat andra bieffekter av paracetamol.
Forskare vid Linköpings universitet har utvecklat lysdioder som kan bli starten för en ny generation skärmar till telefoner, datorer och surfplattor. Den nya tekniken kan få digitala skärmar att reagera på beröring, ljus, fingeravtryck och användarens puls.
Digitala skärmar har blivit en grundbult i nästan all vardagselektronik. Men även de mest moderna LCD- och OLED-skärmarna på marknaden kan i nuläget bara visa information.
För att de ska kunna bli en multifunktionsskärm som känner av beröring, fingeravtryck eller ändrade ljusförhållanden krävs en mängd olika sensorer som ligger i lager ovanpå, eller omkring, skärmen.
Nu har forskare utvecklat en helt ny typ av skärm, där alla sensorfunktioner finns i skärmens lysdioder, skriver Linköpings universitet i ett pressmeddelande.
Perovskit öppnar för fler funktioner
Lysdioderna är tillverkade av ett kristallartat material som kallas perovskit. Materialet har en stark förmåga att både avge och absorbera ljus. Den här förmågan är själva nyckeln till den nyutvecklade skärmen.
– Nu har vi visat att det går att göra. Det finns en stor potential för en ny generation digitala skärmar där nya avancerade funktioner kan skapas. Från och med nu handlar det om att förbättra tekniken till en kommersiellt gångbar produkt, säger Feng Gao, professor i optoelektronik vid Linköpings universitet i pressmeddelandet.
Lysdiod av materialet perovskit. Bild: Thor Balkhed/LiU
Kan laddas genom ljus
Förutom att skärmen kan reagera på beröring, ljus, fingeravtryck och användarens puls kan enheten också laddas genom skärmen. Det är möjligt genom perovskiternas förmåga att också agera som solceller.
– Ett exempel – skärmen till din smartklocka är avstängd för det mesta. Under skärmens avstängda tid skulle den i stället kunna absorbera ljus för att ladda klockan, vilket förlänger tiden betydligt mellan laddningarna, säger forskaren Chunxiong Bao som deltagit i studien vid Linköpings universitet.
Fler färger i skärmen
För att en skärm ska kunna visa alla färger behöver tre färger finnas på lysdioderna – röd, grön och blå – som lyser olika starkt och därmed ger upphov till tusentals olika färger.
Forskarna vid Linköpings universitet har utvecklat skärmar med perovskitlysdioder i alla tre färger. Det här banar väg för en skärm som kan visa alla färger inom det synliga ljusspektrumet.
Men fortfarande återstår många utmaningar att lösa innan skärmen finns i var persons ficka.
– Bland annat behöver livslängden på perovskitlysdioderna förbättras. I dagsläget fungerar skärmen i några timmar innan materialet blir för instabilt och lysdioderna slocknar, säger Zhongcheng Yuan, tidigare forskare vid Linköpings universitet.
Små smidiga elsparkcyklar som köps för privat bruk kan ha sämre bromsförmåga jämfört med hyralternativen, som ofta har bättre prestanda. Skillnaderna kan leda till allvarliga konsekvenser vid en olycka, menar forskare på Chalmers som testat olika sparkcyklar.
Det finns stora variationer mellan olika typer av elsparkcyklar, visar ny forskning från Chalmers tekniska högskola.
Elsparkcyklar som går att hyra städer har ofta större hjul – men också bättre styr- och bromsförmåga och fjädringssystem – jämfört med mindre elsparkcyklar som privatpersoner köper. Eftersom hyrfordonen har bättre prestanda kan de vara säkrare att hantera i kritiska trafiksituationer som kan leda till olyckor.
– Privatpersoner vill ofta köpa ett prisvärt, lätt och smidigt fordon som går att fälla ihop. Det kan tyvärr leda till ökade risker vid en kritisk situation, säger Marco Dozza som är professor i fordonssäkerhet vid Chalmers i ett pressmeddelande.
Bromsförmågan överskattas
I en studie har Chalmersforskare jämfört tre fordon – en större elsparkcykel av hyrmodell, en lätt elsparkcykel för privat bruk och en elcykel – när det gäller förmågan att bromsa eller styra för att undvika en krock.
Det visade sig att testdeltagarna upplevde stora skillnader i hur effektivt och stabilt de olika fordonen bromsade.
Båda elsparkcyklarna visade sig ha något sämre bromsprestanda än elcykeln, men den större elsparken bromsade betydligt mer effektivt än den lätta. Deltagarna upplevde ingen större skillnad på styrningen, men cykeln upplevdes som mer stabil och säker att manövrera än de båda elsparkcyklarna.
Forskaren Marco Dozza ser en risk med att olika typer av elsparkcyklar och vanliga cyklar ses som ungefär samma typ av fordon.
– En tredjedel av alla olyckor med elsparkcyklar sker under den första åkturen. Våra resultat visar att det krävs träning för att kunna köra elsparkcyklar på ett säkert sätt. Det faktum att de påminner om ett välbekant fordon – cykeln – kan lura oss att tro att vi behärskar dem. I en situation där vi tvingas bromsa kraftigt stämmer inte alls verkligheten med våra förväntningar som cyklist, och det kan få katastrofala konsekvenser, säger Marco Dozza.
Risker även med tyngre elsparkcyklar
Forskningen visar också att den som kör en mindre elsparkcykel som regel gör bättre i att väja än att bromsa för att undvika en olycka.
– Eftersom lättare elsparkcyklar har längre bromssträckor än cyklar och större elsparkcyklar kan det vara bäst att styra undan om det finns plats. Även om alla elsparkcyklar ofta ses som samma typ av fordon, är det stora skillnader när det gäller stabilitet, manövermöjligheter och övergripande säkerhet, säger Marco Dozza.
Samtidigt utesluter forskarna inte att de tyngre – och generellt säkrare – elsparkcyklarna kan orsaka värre olyckor än de mindre.
– Generellt sett blir kollisioner allvarligare när fordonen är tyngre. Även om de större elsparkcyklarna är bättre på att bromsa, åtminstone på de torra underlag vi testat, kan de orsaka större skada än ett lättare fordon.
Det kan finnas stora skillnader mellan elsparkcyklar, visar tester som gjorts av forskare vid Chalmers. Bild: Hiba Fawas/Chalmers tekniska högskola
Tips för att undvika olyckor
För att undvika blåmärken, eller kanske till och med rädda liv, kan det vara bra att testa sin elsparkcykel innan den ska användas. Här är forskaren Marco Dozzas tips:
Öva inbromsningar och undanmanövrar på en öppen och säker plats innan du ger dig ut i trafiken.
Vänta inte tills en kritisk situation uppstår innan du testar hur fordonet bromsar eller styr. Den enklaste övningen är att tänka sig en linje på vägen och försöka bromsa så sent som möjligt och hamna så nära linjen som möjligt.
Att upprepa övningen några gånger kan vara tillräckligt för att göra skillnad i trafiken.
Påverkade coronapandemin verkligen våra drömmar så mycket som rapporterats? Svaret är nej. Mardrömmar till följd av oro och stress ökade nästan inte alls, enligt en studie från Högskolan i Skövde.
Tidiga rapporter under 2020 tydde på att människor upplevde fler mardrömmar och negativa drömmar kopplade till pandemin.
Rapporterna baserades dock på enkätstudier där deltagarna svarade på frågor först i efterhand och inte omedelbart efter att de vaknat upp. Men enligt Katja Valli, professor i kognitiv neurovetenskap på Högskolan i Skövde, är detta inte en helt pålitlig metod eftersom vi är dåliga på att minnas våra drömmar korrekt.
– Forskning visar att vi sällan minns våra drömmar i detalj efter att vi vaknar och vi glömmer dem snabbt om vi inte uppmärksammar dem. Med enkäter tenderar människor att svara baserat på sina antaganden om sina drömmar snarare än de faktiska drömmarna, säger Katja Valli i ett pressmeddelande från Högskolan i Skövde.
Deltagarna i en studie fick skriva ner sina drömmar i en dagbok.
Dagböcker gav nytt resultat
I en ny studie använde forskarna i stället dagboksanteckningar, där dröminnehållet är mer detaljerat och systematiskt insamlat jämfört med enkätstudier.
Deltagarna fick under en tvåveckorsperiod skriva ned sina drömmar direkt efter att ha vaknat. Resultaten jämfördes sedan med drömmar som samlats in på samma sätt före pandemin.
Enligt forskarnas analyser sågs ingen tydlig ökning av hotfulla drömmar, eller teman som var kopplade till sjukdomar, i drömmar under pandemin jämfört med tiden före coronavirusets utbrott.
– Endast en liten andel av drömmarna, cirka 11 procent, innehöll direkta referenser till pandemin. I de drömmarna fanns dock fler hot och sjukdomsrelaterade teman jämfört med de som inte hade några pandemireferenser. Så endast en liten del av drömmarna påverkades och majoriteten av våra drömmar liknade de drömmar vi hade innan pandemin, säger Katja Valli.
Drömmarnas värld inte enkel
Enligt Katja Valli är våra drömmar komplexa och påverkas av en mängd faktorer. De nya forskningsresultaten ger insikter om hur pandemin påverkade våra drömmar, men också om vikten av att använda noggranna metoder för att undersöka ett så komplext fenomen som drömmar, menar forskarna.
Det här är viktigt för förståelsen av hur storskaliga samhällshändelser, som orsakar stress och trauma, påverkar vår sömn och mental hälsa.
– Våra resultat pekar på behovet av att fördjupa vår förståelse för drömmarnas värld och hur den påverkas av samhällshändelser som pandemin, säger Katja Valli.
Allt fler använder läkemedel med GLP-1-analoger mot diabetes och fetma, men farhågor har funnits att de kan öka risken för sköldkörtelcancer. Men enligt en stor studie från Karolinska institutet finns ingen koppling till cancerformen.
Användningen av så kallade GLP-1-analoger, som till exempel ingår i Ozempic, har ökat. Läkemedlen, som sänker blodsockernivåerna och hämmar aptiten, används för att behandla typ 2-diabetes och fetma.
Tidigare forskning har antytt att läkemedlen skulle kunna medföra en ökad risk för tumörer i sköldkörteln. Men några säkra slutsatser har inte kunnat dras och detta har lett till osäkerhet om tänkbara biverkningar.
Nu visar en ny studie att behandlingen inte kan förknippas med en ökad risk för cancerformen, skriver Karolinska institutet i ett pressmeddelande.
– Det är många som tar de här läkemedlen och därför är det viktigt att undersöka potentiella risker kopplade till dem. Vår studie omfattar en bred patientgrupp och ger starkt stöd för att GLP-1-analoger inte kan kopplas till ökad risk för sköldkörtelcancer, säger Björn Pasternak, senior forskare vid Karolinska institutet i pressmeddelandet.
Trots att studien ger lugnande besked kan dock en viss risk fortfarande finnas för en del användare.
– Vi kan inte utesluta att risken för vissa sköldkörtelcancertyper förhöjs i mindre patientgrupper som vi inte kunnat studera här, till exempel hos personer med hög medfödd risk för medullär cancer i sköldkörteln som avråds från att använda dessa läkemedel, säger Peter Ueda som är forskare vid Karolinska institutet.
Så gjordes studien
Forskarna har analyserat nationella registerdata från Danmark, Norge och Sverige för cirka 145 000 patienter som behandlats med GLP-1-analoger, främst liraglutid eller semaglutid.
I studien ingår också 290 000 patienter som behandlats med ett annat diabetesläkemedel, så kallade DPP4-hämmare. Risken att drabbas av sköldkörtelcancer jämfördes mellan grupperna under cirka fyra år.
Resultatet visar att GLP-1-behandling inte var förknippad med en ökad risk för sköldkörtelcancer. Resultaten var konsekventa även när GLP-1-analoger jämfördes med en tredje grupp diabetesläkemedel, SGLT2-hämmare.
Vid en hjärtinfarkt fungerar det lika bra att bara åtgärda det problematiska kranskärlet som att även göra förebyggande ballongvidgning. Det visar stor studie av forskare vid Karolinska institutet och Uppsala universitet.
Hjärtinfarkt är en vanlig sjukdom med risk för allvarliga komplikationer. Det har dock varit oklart om det räcker att enbart behandla det kranskärl som orsakat infarkten, eller om resultaten på sikt blir bättre om även övriga förträngda kärl behandlas. En sådan förebyggande behandling kan ske genom så kallad ballongvidgning.
Nu har en stor studie undersökt vilken strategi som är bäst, berättar Karolinska institutet i ett pressmeddelande.
Resultat förvånar forskare
I studien ingick drygt 1500 patienter från 32 sjukhus i sju länder, däribland Sverige. Patienterna lottades till olika behandlingar och följdes under fem år efter ingreppet.
Resultaten visar ingen skillnad mellan grupperna när det gäller nya hjärtinfarkter, nya oplanerade ballongvidgningar eller det totala antalet dödsfall.
– Det är något förvånande. Vår hypotes var ändå att det skulle vara till fördel att göra förebyggande ballongvidgning, säger Felix Böhm, forskningsledare vid Karolinska institutet.
Förebyggande behandling vid kärlkramp
När det gäller kärlkramp visar dock studien att förebyggande behandling kan minska patienters behov av att komma tillbaka för att göra nya ballongvidgningar.
Detta tyder på att man ändå bör sträva efter komplett behandling av alla kärl, enligt Felix Böhm.
– Men för de patienter där det finns någon omständighet som gör en komplett revaskularisering* komplicerad kanske man kan välja att avvakta, eftersom det inte var någon skillnad gällande de mest allvarliga komplikationerna – ny hjärtinfarkt och död, säger han.
De flesta slipper nya problem
Om problem med kärlkramp uppstår kan dessa patienter komma tillbaka för en ny behandling.
– Ett positivt fynd i studien var att de flesta patienter inte kommer tillbaka med nya problem, oavsett vilken behandlingsstrategi som väljs. Numera är hjärtinfarktpatienter så välbehandlade med läkemedel att det är svårt att hitta andra interventioner som ger ytterligare signifikant riskminskning, säger Felix Böhm.
Forskningen har genomförts av forskare vid Uppsala universitet i samarbete med Karolinska institutet.
*Revaskulering innebär att blodkärl återställs för att förbättra blodets cirkulation.
Ballongvidgning – så går det till
Ballongvidgning kan göras om förträngningar finns i hjärtats kranskärl. Behandlingen öppnar kärlen för att blodet ska kunna passera.
Vid en ballongvidgning förs en slang in genom pulsådern till hjärtat och det kranskärl som ska behandlas. Därefter förs en ledare av tunn metalltråd in i det trånga kärlet. Över ledaren förs en ny slang in med en ballong av stark plast, en ballongkateter. Ballongen placeras över kärlförträngningen och blåses upp med ett högt tryck så att förträngningen öppnas.
Kärlväggen på insidan kan också förstärkas med ett metallnät av rostfritt stål, en stent.
En ballongvidgning görs ofta planerat efter besvär av kärlkramp en längre tid. Den kan också göras akut om vid svåra kärlkrampsbesvär eller akut hjärtinfarkt. Källa: 1177
Havsborstmasken Vanadis har extremt stora lökformade ögon. Forskare som lyckats studera den storögda masken kan nu avslöja att den är ovanligt klarsynt.
Havsborstmasken Vanadis har länge intresserat forskare, men maskarna är svåra att lokalisera eftersom de lever långt ute i havet. Nu har dock ett forskarlag lyckats studera djurets ögon, skriver Lunds universitet i ett pressmeddelande.
Havsborstmaskar är en grupp ringmaskar. Det vetenskapliga namnet är Polychaeta, som betyder ”många borst” och syftar på maskarnas styva hårstrån på kroppen.
Havsborstmaskar kan delas in i tre huvudgrupper med drygt 14 000 arter. Men de arter som lever långt ute på det öppna havet är extra intressanta för forskarna. Dessa maskar har extremt stora lökformade ögon som är uppbyggda av tiotusentals celler. De har både en näthinna och en lins.
Havsmasken har högupplöst syn
I en ny studie kan forskare vid bland annat Lunds universitet slå fast att masken har en exceptionell syn som kan mäta sig med skarpseende däggdjur, leddjur och bläckfiskar. Forskarna har undersökt hur snabbt havsborstmasken kan se saker röra sig och hur väl de kan se detaljer. De vet nu också mer om hur ögat är uppbyggt.
– Genom våra undersökningar, som bland annat innefattar synkrotronstrålning i Schweiz, lyckades vi kartlägga maskögonens optiska egenskaper. Efter att ha studerat den rumsliga och tidsmässiga upplösningen, det vill säga pixlar i synfältet och bilder per sekund, kunde vi konstatera att masken har en högupplöst syn, säger biologiforskaren Michael Bok vid Lunds universitet i pressmeddelandet.
Forskare har hittat en stor koloni havsmaskar utanför den italienska ön Ponza. Bild: Michael Bok/Lunds universitet
Upptäcktes av en slump
Det var en ren slump att forskarteamet lyckades hitta en stor maskkoloni relativt nära land. Efter att ha sett en film på Youtube, som togs av dykare utanför ön Ponza, reste forskarna till Italien. Där kunde de nattetid dyka ner på några meters djup och suga in en mängd havsborstmaskar med hjälp av en stor vinbehållare i plast.
– Det är mycket ömtåliga djur som skadas och blir stressade av att samlas i planktonnät. Så det var fantastiskt att få upp rikliga mängder i perfekt skick som vi sedan kunde jobba med, säger Michael Bok.
Men trots att kunskapen ökat om havsborstmaskarnas skarpa syn kvarstår en rad mysterier kring den marina maskens ögon. Forskarna vet fortfarande inte varför de primitiva djuren har utvecklat sin klara syn, eller vad de använder den till.
– Det kan vara för att upptäcka byten, hitta varandra eller att visuellt kommunicera med varandra på natten genom bioluminiscens, det vill säga lysa i mörkret genom en naturlig kemisk process. Men den frågan hoppas vi kunna besvara genom ytterligare expeditioner till Ponza, säger Michael Bok.
Stora mängder tung snö påverkar både trafiksäkerhet och byggnader. Men med hjälp av artificiell intelligens finns nu en möjlighet att mäta hur mycket snön väger för att förhindra rasolyckor och skador.
Forskare har skapat en AI-modell som kontaktlöst kan mäta vikten på snö. Tekniken är en vidareutveckling av en snödjupsmätare som forskare vid STC forskningscentrum vid Mittuniversitetet tidigare tagit fram i samarbete med ett teknikföretag i Härnösand.
AI kombinerar information
Snödjupsmätaren utgår från sensorteknik som kan mäta snödjup i realtid på ett tillförlitligt sätt. Det här har underlättat snöröjning och förbättrat säkerheten på vägar och trottoarer i de kommuner som använt mätaren, skriver Mittuniversitetet i ett pressmeddelande.
Den nya AI-modellen utgår från mätvärden från snödjupsmätaren tillsammans med väderdata. Det gör att snömätaren nu kan beräkna hur mycket snön som ligger på tak väger, så kallad snölast. Beräkningarna kan visa när det är dags att skotta.
Minskar risken för rasolyckor
Enligt forskarna kan tekniken bidra till att minska risken för rasolyckor och skador på byggnader.
− Det är en ny och banbrytande teknik som kommer att vara mycket användbar i en framtid där klimatförändringarna kan orsaka kraftiga snöfall och stora temperaturväxlingar som gör snön blöt och därmed ökar snölasten, säger Mattias O´Nils, professor i elektroniksystemkonstruktion och forskningsledare för STC forskningscentrum i pressmeddelandet.
− Bara den senaste vintern har vi upplevt att byggnader rasat, och även om det kan finnas flera anledningar till det vet vi att utmaningar av det här slaget kan öka, fortsätter han.
Utvecklingen av snödjupsmätaren har genomförts inom forskningsprojektet IoT, Internet of Things, för smart snöröjning och samverkansprojekt DIGIT − Hållbar Digital Transformation, där ett 20-tal organisationer i Jämtlands och Västernorrlands län deltar.
Hälften av alla patienter som skrivs ut från sjukhus efter en liten hjärtinfarkt får behandling med betablockerare i onödan. Det visar en ny studie.
Patienter som haft en akut hjärtinfarkt får rutinmässigt en behandling med betablockerare.
Nu visar en ny studie att cirka hälften av patienterna inte har någon nytta av läkemedelsbehandlingen och borde inte få den alls, enligt ett pressmeddelande från Karolinska institutet.
Forskarna har undersökt effekter för patienter som drabbats av en liten hjärtinfarkt med bibehållen hjärtfunktion efter förloppet, se faktaruta längre ner.
5000 patienter följdes
I studien ingick drygt 5000 patienter vid 45 sjukhus i Sverige, Estland och Nya Zeeland. Patienterna, som hade drabbats av en liten hjärtinfarkt, lottades 2017 till att antingen behandlas med betablockare, eller inte, efter att de skrivits ut från sjukhuset.
Patienterna följdes sedan upp under 2023. När forskarna undersökte hur många som hade drabbats av en ny hjärtinfarkt eller död sågs ingen större skillnad mellan de två grupperna.
Enligt forskarna innebär resultatet att läkemedelsbehandlingen kan bli enklare och billigare för alla parter.
– Oftast brukar nya studier leda till att patienterna ska ta ytterligare ett läkemedel. Men i det här fallet så innebär det att patienterna ska ta ett läkemedel mindre, säger Tomas Jernberg, professor vid Karolinska institutet, i pressmeddelandet.
Behandling ska inte avbrytas utan läkarkontakt
Han varnar dock patienter för att avbryta behandling med betablockerare på eget initiativ. Utsättning av läkemedel ska alltid ske i samråd med behandlande läkare.
– Detta av flera skäl. Det kan finnas andra orsaker, andra diagnoser, som ligger bakom att man får betablockare. Sedan är det ju så att om man ska sluta så bör man sätta ut betablockerare successivt. Gör man det för fort kan man få en del hjärtklappning och andra obehag. Så det är jätteviktigt att man pratar med sin doktor innan man avslutar någon hjärtmedicinering, säger Tomas Jernberg.
Men han tror att studien kommer att förändra hur patienterna behandlas i framtiden.
– Jag är övertygad om att det här kommer att påverka framtida praxis. Den här studien har redan nämnts i de europeiska riktlinjerna för hjärtsjukvård, så resultatet är efterfrågat, säger han.
Projektet har letts av forskare vid Karolinska institutet, Lunds universitet och Uppsala universitet.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
