Genom att förutse vilka arter som riskerar att gå förlorade på grund av klimatförändringar kan vi planera strategier för bevarandet av dessa. Men tidigare forskning har fokuserat på vilken temperatur en organism inte kan överleva i, inte temperaturen då de inte längre kan föröka sig.
Bananflugor blev sterila
I en ny studie har forskare studerat 43 olika arter av bananfluga. Hos nästan hälften av alla arter var temperaturen då hannarna blev sterila lägre än temperaturen de inte kunde överleva i. Den naturliga förekomsten av dessa arter kunde också förutsägas mer korrekt av temperaturen som begränsar fertilitet. Hannar av arten Drosophila lummei blev till exempel sterila vid fyra graders lägre temperatur än begränsningen för temperaturen de kunde leva i.
– Vi har länge känt till att fertilitet påverkas av värme, det är till exempel en anledning till att däggdjur har testiklarna utanför kroppen. Så fler organismer än bananflugor får sannolikt nedsatt fertilitet av ett varmare klimat. Insekter kan inte heller reglera sin kroppstemperatur, och för djur som inte kan färdas långa sträckor kan det bli svårt att hitta en tillräckligt sval plats, säger Rhonda Snook, professor vid Zoologiska institutionen, Stockholms universitet, och medförfattare till studien.
För varmt år 2060
Forskarna jämförde förutsägelser för jordens temperatur för år 2060 med utbredningsområdet för en av arterna av bananfluga. I mer än hälften av de områden där det skulle vara kallt nog för flugan att överleva, skulle det ändå vara för varmt för att föröka sig.
– Vi vet inte vilka övriga organismer som blir infertila i en lägre temperatur än de kan överleva i. Så många arter kan ha en gömd sårbarhet för höga temperaturer som det tidigare inte har tagits hänsyn till, säger Steven Parratt, evolutionsekolog vid University of Liverpool och studiens huvudförfattare.
Hot mot biologisk mångfald
Forskarna vet ännu inte till vilken grad steriliteten är reversibel och hur olika arter kan återhämta sig.
– Artens livslängd har betydelse. Om en kortlivad art är infertil en kort stund kan det ändå ha mycket negativa konsekvenser. Att undersöka hur arter återhämtar sig är nästa steg i vår forskning. Vi vill också identifiera vilka gener som gör att olika arter påverkas olika mycket, samt undersöka hur honorna påverkas, säger Rhonda Snook.
– Vår forskning betonar att nedsatt fertilitet på grund av värme kan vara ett stort hot för den biologiska mångfalden vid klimatförändringar, säger medförfattare Tom Price, University of Liverpool .
Rhonda Snook, professor vid Zoologiska institutionen, Stockholms universitet, rhonda.snook@zoologi.su.se
Forskarna konstaterar också att det inte spelar någon roll om talgoxarna lever i Malmö, Milano eller Madrid: För att klara av att leva i en miljö skapad av människor har fåglarna utvecklats på liknande sätt.
Gener kopplade till viktiga biologiska funktioner som kognition och olika beteenden reglerade av serotonin, exempelvis aggression och dygnsrytm, har selekterats och förts vidare från generation till generation. I populationerna på landet har dessa beteenden inte varit lika viktiga och generna som styr dem har inte prioriterats på samma sätt.
Kognition viktigare i stadsmiljö
– Det tyder på att just kognitionen och de här beteendena är mycket viktiga för att leva i urbana miljöer med mycket stress i form av buller, ljus på nätterna, luftföroreningar och ständig närhet till människor, säger Caroline Isaksson, lektor vid Lunds universitet och den som lett studien tillsammans med sin tidigare doktorand Pablo Salmon, nu verksam i Glasgow.
Studien är unik i sitt slag och den största som gjorts på hur stadsmiljöer påverkar generna och därmed arvsmassan hos de djur som lever där. Totalt har 192 stycken talgoxar undersökts i studien, fördelade på populationer i Malmö, Göteborg, Madrid, München, Paris, Barcelona, Glasgow, Lissabon och Milano.
Till varje stadspopulation har forskarna haft en kontrollgrupp med talgoxar som lever i närheten, men i lantlig miljö. Blodprov har tagits på samtliga fåglar och analyserats genetiskt.
Gener förändrades i stadsmiljö
– Vi har analyserat mer än en halv miljon så kallade snippar utspridda över hela arvsmassan. Kvar blev ett fåtal gener som förändrats tydligt som svar på den urbana miljön, säger Caroline Isaksson.
Talgoxar är vanliga i hela Europa och sedan tidigare är det känt att de är genetiskt ganska lika. Trots detta har forskarna nu identifierat tydliga genetiska skillnader mellan talgoxar i staden och talgoxar på landet.
– Att vi får en så tydlig och generell urban selektion i en annars genetiskt lik europeisk talgoxe är förvånande, säger Caroline Isaksson.
Forskarna vid Karolinska Institutet och UCL har identifierat en allmän faktor som påverkar unga människors beslutsförmåga, oberoende av IQ. De har valt att kalla den allmänna beslutsförmågan, som ligger till grund för flera typer av beslutsfattande, för ”decision acuity”, ungefär beslutsskärpa.
– Människor med högre beslutsskärpa fattar inte alltid de bästa besluten, men de tar specifika beslut på ett konsekvent sätt. Låg beslutsskärpa är förknippad med sämre sociala förmågor och kan kopplas till symtom på psykiska ohälsa, säger studiens korresponderande författare Michael Moutoussis, forskare vid Max Planck UCL Centre for Computational Psychiatry & Ageing Research och Wellcome Centre for Human Neuroimaging, UCL Queen Square Institute of Neurology.
Högre beslutsskärpa hos äldre ungdomar
Studien omfattade 830 ungdomar i åldrarna 14–24 år som fick genomföra en rad beslutsfattande uppgifter kopplade till aspekter som risktagande, förtroende för andra människor och känslighet för vinster och förluster. Totalt 32 olika mått sammanfördes för att avgöra individens beslutsskärpa, som visade sig vara oberoende av IQ. Beslutsskärpan var högre hos de äldre ungdomarna och ökade med föräldrarnas utbildning. Dessutom var beslutsskärpan stabil över tid bland de deltagare som gjorde om samma tester 18 månader senare.
295 av deltagarna genomgick också hjärnavbildning med MR-kamera. Forskarna såg då ett samband mellan beslutsskärpa och funktionella kopplingar mellan många hjärnregioner, inklusive flera områden som tidigare har kopplats till beslutsfattande. I uppföljningen 18 månader senare kunde resultaten upprepas.
Beslutsskärpa är ett nytt koncept och kan underbyggas av hur starkt vissa nätverk i hjärnan kopplas ihop.. Bild: UCL
Kan påverka mer komplexa beslut
– Även om studiedeltagarna utförde enkla beslutsuppgifter tror vi att beslutsskärpa på samma vis kan påverka mer komplexa beslut, eftersom det handlar om hur långt in i framtiden människor tänker och hur impulsiva eller tillitsfulla de är, säger Marc Guitart-Masip, delad sisteförfattare som arbetat med studien på Karolinska Institutet tillsammans med Benjamín Garzón, båda vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle.
Vetenskaplig artikel:
Decision-making ability, psychopathology, and brain connectivity, (Michael Moutoussis, Benjamín Garzón, Sharon Neufeld, Dominik R. Bach, Francesco Rigoli, Ian Goodyer, Edward Bullmore, NSPN Consortium, Marc Guitart-Masip, Raymond J. Dolan), Neuron, online 20 maj 2021
Fotnot: Forskningen finansierades av Wellcome Trust , Vetenskapsrådet, Europeiska forskningsrådet och National Institute for Health Research (NIHR) UCLH Biomedical Research Center. Inga intressekonflikter uppges.
Forskare har upptäckt att resistensgenen SLI1 i växten backtrav skyddar mot angrepp från persikbladlöss och två andra sorters växtlöss. Tobaksmjöllöss och kålbladlöss är först opåverkade av SLI1-genen, men sen förändras festandet snabbt till en ovanlig spottritual.
Blad- och mjöllöss är allmänt utbredda på växter och jordbruksgrödor. De livnär sig på växtsaft, men sprider också virus. Krav på att minska användning av insektsmedel i jordbruket har ökat intresset för de naturliga försvarsmekanismer i växter mot insekts- och virusskador.
Att identifiera den genetiska koden för sjukdomsresistens hos växter är knepigt. En enda gen kan vanligtvis bara erbjuda skydd mot en specifik sjukdom eller parasit. Men den här gången är det annorlunda. SLI1-genen skyddar mot flera obesläktade skadegörare.
Fler floem-födande insekter
Karen Kloth, forskare på Wageningen University & Research i Nederländerna och tidigare postdoktor i Benedicte Albrectsens forskningsgrupp vid Umeå universitet, specialiserar sig på att identifiera resistensgener hos växter. Och det var hon som 2017 upptäckte att genen SLI1 gör modellväxten backtrav (Arabidopsis thaliana) motståndskraftig mot persikbladlus.
I den aktuella studien visar forskarteamet att SLI1-genen endast är aktiv i det så kallade floemet – cellerna som transporterar den sockerrika saften genom växten. De upptäckte också att genen fungerar mot flera andra arter av blad- och mjöllöss – som liksom persikbladlusen föder på floemsaft.
SLI1 minskar aptit och förökning hos löss
– Tobaksmjöllöss och två olika sorters kållöss trivs inte på växter med denna gen. De får färre avkommor och ägg. Med detaljerade beteendestester har vi avslöjat att lössen producerar mer spott och det dröjer längre innan de börjar äta från växter med genen, som verkar ge dem sämre förmåga att ta upp floemsaften, säger Karen Kloth.
Genen fungerar dock inte mot alla sugande växtlöss. Senapsbladlöss visade ett ovanligt beteende som forskarteamet menar är ett sätt att bryta resistensen.
– De injicerade upprepade gånger sina nålliknande mundelar in i floemet och spottade upp till 20 gånger innan de faktiskt började äta av SLI1-plantorna. Detta kan tyda på att upprepad injektion av spott, som vi vet innehåller speciella proteiner, kan hjälpa lössen att övervinna växtens försvar, säger Karen Kloth.
En gen skyddar mot flera olika arter
Men att en enkel gen kan ge skydd mot flera arter av sugande insekter samtidigt, är ny kunskap som ifrågasätter evolutionära teorier. Växtlöss är ett kolossalt problem i Europeisk växtodling och de är svåra att hantera. För förutom den skada de själva orsakar på växten, sprider de växtvirus som är ett stort problem för jordbruket.
Det är därför ganska anmärkningsvärt att upptäcka att en enda gen i backtrav kan ge skydd mot olika arter av växtlöss samtidigt.
– Vi hoppas att ytterligare forskning kan avslöja den underliggande mekanismen så att vi genom växtförädling med denna gen, kan öka motståndskraft i framtida grödor, säger Karen Kloth.
Karen J. Kloth, Laboratory of Entomology, Wageningen University & Research, karen.kloth@wur.nl
Benedicte R. Albrectsen, Umeå Plant Science Centre. Institutionen för fysiologisk botanik. Umeå universitet, albrectsen@umu.se
Att identifiera den genetiska koden för sjukdomsresistens hos växter är knepigt. En enda gen kan vanligtvis bara erbjuda skydd mot en specifik sjukdom eller parasit. Därför är bred kunskap om vilka gener som bidrar till motståndskraft mot växtsjukdomar en nyckel i förädlingen av friskare grödor, menar forskarna i projektet Resistensförädling för friska grödor.
Genetiska markörer som kan användas för att testa om veteplantor är resistenta mot svartpricksjuka har redan tagits fram och används redan i kommersiell växtförädling.
– Vi har utvärderat 175 olika slags höstvete och har tagit fram ett protokoll som kan användas för att utvärdera förmågan att stå emot svartpricksjuka, säger Aakash Chawade, docent vid institutionen för växtförädling vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).
Resistensgen mot svartpricksjuka
Svartpricksjuka orsakas av svampen Zymoseptoria tritici och kan ge stora skördeförluster, särskilt regniga somrar.
– Genom att granska vetets dna har vi hittat genetiska markörer för resistens mot sjukdomen som är användbara inom veteförädlingen. Det insamlade växtmaterialet, metoden och resultaten har redan börjat användas och kommer att ge en mer motståndskraftig gröda som minskar behovet av kemiska växtskyddsmedel, säger Aakash Chawade, docent vid institutionen för växtförädling vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och en av forskarna bakom studien.
Inre motståndskraft
– Växtsorter som har en inre motståndskraft – resistens eller tolerans – mot sjukdomar är en nyckel för en framtida hållbar växtodling. Vårt projekt tar fram kunskap och metoder som gör att vi kan få fram denna motståndskraft i våra grödor snabbare och effektivare när vi förädlar dem. Vi ligger olika långt framme inom olika grödor och sjukdomar. När det gäller rotröta i rödklöver är vi faktiskt inte ens säkra på vilken patogen som ligger bakom, så nu inventerar forskarna vilka svampar som finns i de sjuka rötterna, säger Magnus Karlsson, projektkoordinator och docent vid institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi vid SLU.
Veteplanta angripen av svartpricksjuka. Bild: Magnus Karlsson
Friskare grödor för svenska förhållanden
Inom projektet Resistensförädling för friska grödortittar forskare och experter inom näringslivet på olika allvarliga sjukdomar, orsakade av patogener – svampar, virus, bakterier etc. – som drabbar vete, potatis, ärt, sockerbeta och rödklöver. Målet är att hitta sätt att få fram friskare och mer motståndskraftiga grödor för svenska förhållanden.
– Växtsjukdomar kan både göra så att man inte får någon skörd och att skörden blir oanvändbar på grund av gifter eller dålig smak. Gödning och växtskyddsmedel var en revolution när de kom. Men bekämpningsmedlen har också baksidor som vi alla känner till, och därför är det viktigt att utveckla nya metoder för att skydda våra grödor och trygga matproduktionen. Patogenerna kämpar också emot; de utvecklas snabbt med sina korta livscykler och försöker ta sig runt skyddet. Vi måste jobba kontinuerligt med detta; vi blir aldrig färdiga med resistensförädling, säger Tina Henriksson, projektkoordinator och växtförädlare vid Lantmännen. Forskningsprojektet drivs inom ramen för SLU Grogrund – centrum för växtförädling av livsmedelsgrödor.
Kontakt:
Magnus Karlsson, projektkoordinator och docent vid institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi vid SLU, magnus.karlsson@slu.se
Aakash Chawade, docent vid institutionen för växtförädling vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), aakash.chawade@slu.se
Fåglar som flyttar från övervintringsområdena i södra Afrika till häckningsplatserna i Sverige tar ungefär två månader på sig att tillryggalägga sträckan inräknat raster för att vila och äta. Tidigare har forskare uppskattat att den övre hastigheten för flyttfåglar, oavsett art, är 500 km/dag, men att majoriteten av fåglarna flyttar med avsevärt lägre hastigheter. Den nya studien, publicerad i iScience, visar att tornseglarnas hastighet är betydligt högre än för andra arter. Högst är den när seglarna passerar över Sahara och Medelhavet under vårflyttningen. Från södra Afrika till nordligaste Sverige tar det cirka 15 dagar för tornseglarna.
Forskarna har mätt seglarnas hastighet både på hösten och på våren. Tekniken de använt är små dataloggar som spårar fåglarna och berättar var de befunnit sig vid olika tider på dygnet genom att registrera och lagra ljusförhållanden och koppla dessa till tidpunkter. När tornseglarna återvänt till sina häckningsplatser i nordligaste Sverige har forskarna fångat dem och tömt dataloggarna på innehåll.
Hastighetsrekord: En tornseglare flög 830 km per dag
Resultaten visar att tornseglarna i genomsnitt flyger 570 km/dag under hela vårflyttningen till Sverige. Men forskarna har uppmätt långt högre hastigheter än så: under en niodagarsperiod flög en av tornseglarna drygt 830 km/dag.
Hastighetsrekordet kan te sig märkligt med tanke på att tornseglare inte flyger exceptionellt fort, cirka tio meter per sekund, jämfört med andra flyttfåglar. Hemligheten ligger i deras ringa storlek, energisnåla flykt och att de effektiviserat sitt födointag under flyttningen. Men också deras förmåga att förutsäga vindförhållandena flera dagar in i framtiden och låta medvinden göra en del av jobbet.
Utnyttjar medvinden klokt
– Tornseglarna verkar faktiskt kunna förutsäga när vindförhållandena är bäst för att få så mycket medvind som möjligt. De är kloka fåglar som tycks besitta förmågan att prediktera vindar innan de drar nytta av dem, säger Susanne Åkesson som gjort studien tillsammans med kollegan Giuseppe Bianco.
Enligt forskarna reagerar inte tornseglarna på de vindförhållanden som råder för stunden, utan de förväntade vindarna kommande dagar. Den förmågan hjälper dem att tajma tidpunkten för när de ska påbörja sin långa flyttning, men också när det är bäst förutsättningar att passera över ogästvänliga områden som Sahara och Medelhavet.
– Jag tror att de kan känna av lufttrycket i olika vädersystem som passerar och att det är den förmågan som gör att de kan förutsäga vindarna flera dagar framåt. Men vi vet inte säkert exakt vilken information de känner av, vi ska fortsätta forskningen, säger Susanne Åkesson.
Äter i luften
I den färska studien pekar forskarna även på födointaget under flyttningen som bidragande till tornseglarnas hastighetsrekord. Genom att äta luftburna insekter behöver de inte rasta på marken lika länge som andra arter och de kan anpassa sig så att de hela tiden har rätt mängd energi för flygningen utan att behöva bära stora fettförråd.
– Resultaten talar tydligt för att det är viktigt att skydda händerna med rätt klädsel vid kyla. Det är inte så att man vänjer sig vid förfrysning, utan tvärtom kan problemen bli värre när man en gång har drabbats. Följden kan bli försämrad känsel och onormal köldkänslighet, säger Albin Stjernbrandt, doktorand vid Umeå universitet.
I sin avhandling har Albin Stjernbrandt kartlagt exponeringsmönster för kyla i norra Sverige och hur det kan kopplas till förekomst av olika kärl- och nervsymtom i händerna.
Övervikt ger visst skydd mot vita fingrar
Problem med vita fingrar, som på medicinspråk heter Raynauds fenomen, rapporterades av mer än var tionde i studien, 11 procent bland männen och 14 procent bland kvinnorna. Det gick att se ett samband mellan hög köldexponering, tidigare förfrysning av händerna och förekomst av vita fingrar hos både män och kvinnor. Också ärftliga faktorer hade viss betydelse, medan däremot ett högt kroppsmasseindex, det vill säga övervikt eller fetma, tycktes ha viss skyddande verkan.
Högst exponering för kyla rapporterades bland yngre i fjälltrakterna. Mest utsatta för kyla i yrket var yrkesmilitärer, fiskare, skogsarbetare och byggnadsarbetare.
Köldexponering saknas i arbetsmiljölagen
– Idag saknas specifika regler i arbetsmiljölagstiftningen för köldexponering vid utomhusarbete. En strukturerad riskbedömning skulle kunna förebygga besvär, säger Albin Stjernbrandt.
Avhandlingen baseras delvis på enkätsvar från drygt 12 000 personer i arbetsför ålder i Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Jämtlands län. I fyra delarbeten beskrivs köldexponeringsmönster och förekomst av olika kärl- och nervsymtom i händerna. I ett delarbete undersöktes köldkänsliga personer med hjälp av laboratorieinstrument, bland annat avancerad temperaturkänseltestning och blodflödesmätning med laserdopplerteknik.
Albin Stjernbrandt, Institutione n för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet. albin.stjernbrandt@umu.se. Albin Stjernbrandt arbetar som specialistläkare vid Arbets- och miljömedicin på Norrlands universitetssjukhus i Umeå.
Barn som tränade visuellt arbetsminne och problemlösning förbättrade sina mattekunskaper mer än barn som fokuserade på rotationsövningar. Det visar en stor studie av forskare vid Karolinska Institutet. Resultatet tyder på att kognitiv träning kan förbättra skolprestation och att när det kommer till matte, så spelar typen av kognitiv träning en signifikant roll.
Kognitiv förmåga
Kognitiv förmåga innebär förmågan att lära, förstå och minnas.
Källa: 1177.se
– I den här stora randomiserade studien fann vi att när det kommer till att stärka matematikinlärning hos små barn så har typen av kognitiv träning stor betydelse. Det är ett viktigt resultat därför att det är starka evidens för att kognitiv träning påverkar en förmåga som är olik det man tränat på, säger studiens korresponderande författare Torkel Klingberg, professor vid institutionen för neurovetenskap på Karolinska Institutet.
Flera studier har kopplat spatial kognitiv förmåga, det vill säga kapacitet att uppfatta och minnas spatiala relationer mellan olika objekt, till prestation inom naturvetenskap, teknik och matematik. Utvecklingen har lett till att åtskilliga arbetsgivare inom dessa yrken inkluderar tester i spatial förmåga som en del i rekryteringsprocessen. Resultaten har också väckt intresse för spatial kognitionsträning, som går ut på att stärka förmågan att memorera och manipulera olika former och objekt samt upptäcka mönster i olika sekvenser. Vissa skolor idag inkluderar spatiala uppgifter som en del av undervisningen.
De här övningarna fick barnen göra
Visuellt arbetsminne: I en övning i visuellt arbetsminne ska en person återge visuell information. I den här studien fick barnen återge en sekvens av prickar på ett rutnät. Svårighetsgraden ökade allt eftersom fler objekt tillkom.
Problemlösning: I en problemlösningsövning med mönster och sekvenser ska en person identifiera ett mönster som återkommer som regel och därigenom lista ut vad följande sekvens ska bli. I den här studien skulle barnen välja rätt bild att fylla ett tomrum med baserat på en tidigare sekvens. Svårighetsgraden ökade genom att nya dimensioner tillkom, såsom färger, former och prickar.
Rotation: I en rotationsövning ska en person lista ut hur ett objekt ser ut om den roteras. I den här studien fick barnen rotera 2D-objekt till att passa olika vinklar. Svårighetsgraden anpassades genom att öka vinkeln på rotationen eller objektets komplexitet.
Tallinje: En tallinje används för att med bild visa hur olika tal förhåller sig till varandra. I en tallinjeövning ska en person markera den rätta positionen för ett nummer på en rät linje. Svårighetsgraden justeras genom att ta bort rumsliga ledtrådar, exempelvis tallinjens graderingar, och utvecklas genom att inkludera matematiska problem såsom addition, subtraktion och division.
Tidigare studier där man utvärderat effekten av spatial kognitionsträning på skolprestation har dock haft blandade resultat. Vissa har visat på en signifikant förbättring, medan andra inte kunnat visa på någon effekt alls. Det finns således ett behov av stora randomiserade studier för att avgöra om och i vilken utsträckning spatial kognitionsträning faktiskt leder till ökad prestation.
17 000 barn ingick i studien
I den här studien ingick fler än 17 000 svenska skolbarn mellan sex och åtta års ålder som i 20 eller 33 minuter per dag under sju veckor genomförde kognitiv träning via appen Vektor. Barnen fick identiska uppgifter under den första vecka, varefter de slumpmässigt delades in i en av fem träningsplaner. I alla grupperna ägnade barnen ungefär hälften av tiden åt matematiska tallinjeuppgifter. Den återstående tiden tilldelades grupperna slumpmässigt olika proportioner av kognitiv träning i form av rotationsuppgifter (2D-figurer och tangram-pussel), övningar i visuellt arbetsminne eller övningar i problemlösning med mönster och sekvenser (se mer i faktarutan ovan). Barnens mattekunskaper testades i den första, femte och sjunde veckan.
Alla förbättrade kunskaperna
Forskarna fann att alla grupper förbättrade sina mattekunskaper, och att träning i problemlösning med mönster och sekvenser hade störst positiv påverkan följt av arbetsminnesträning. Både mönster- och arbetsminnesträning överträffade rotationsuppgifter signifikant när det kom till matematisk förbättring. De såg också att nyttan av kognitiv träning kunde skilja sig trefaldigt mellan olika individer. Det kan förklara skillnader i resultat från tidigare studier eftersom vilka individer som ingår i studien kan vara avgörande för resultaten.
Forskarna noterar att studien innehåller vissa begränsningar. Bland annat saknades en passiv kontrollgrupp samt en grupp som enbart fick matteträning.
– Även om det mest tidseffektiva sättet att förbättra testresultat oavsett ämne sannolikt är att träna på den specifika färdigheten, så visar vår studie i princip att spatial kognitiv träning stärker matematikinlärning. Eftersom spatial kognition, inklusive arbetsminne, är kopplat till många olika områden är det möjligt att kognitiv träning kan stimulera flertalet förmågor. Detta är något som vi tycker att lärare och beslutsfattare bör ha i åtanke i beräkningen av hur tidseffektiv kognitiv träning är i förhållande till träning inför ett specifikt test, säger Torkel Klingberg.
Vetenskaplig artikel:
Training spatial cognition enhances mathematical learning in a randomized study of 17,000 children.
Kontakt:
Torkel Klingberg, professor, Institutionen för neurovetenskap, Karolinska Institutet, torkel.klingberg@ki.se
Tandköttsinflammation och tandlossning är mycket vanligt hos hundar – precis som hos människor – och över 80 procent av alla hundar över tre år anses vara drabbade. Trots detta har vi tidigare haft ganska dålig kunskap om hur hundägare sköter om sina hundars tänder.
Nu har Karolina Enlund, veterinär och doktorand vid SLU kartlagt kartlagt hundtandvården i Sverige genom enkätundersökningar riktade till hundägare, veterinärer och djursjukskötare.
Nästan 70 000 personer svarade på enkäterna. Intresset och engagemanget för ämnet var enormt, uppger hon.
Ovanligt med daglig tandborstning
Inflammation av vävnaden runt tanden kan så småningom leda till att hunden förlorar tänder. Det bästa sättet att förebygga tandlossning är daglig tandborstning, men trots det uppgav bara 4 procent av hundägarna att de borstar tänderna på sin hund varje dag.
I Karolina Enlunds forskning framgår också att nästan 40 procent av hundarna har tandsten i någon utsträckning. Och att var tionde hundägare faktiskt inte visste om att hunden hade tandsten. Ett skäl till det kan vara att de inte känner till hur tandsten ser ut, men det visade sig också att 25 procent av ägarna hade svårt att undersöka hundens tänder.
Allra svårast upplevde ägare till raserna:
mops, 71 %
chihuahua, 52 %
yorkshireterrier, 50 %
Den vanligaste orsaken var att hunden inte ville samarbeta.
– Vi tror att det behövs mer information och hjälp till hundägare, och mer träning tidigt i hundens liv för att kunna upptäcka eventuella problem i tid, säger Karolina Enlund.
Dålig andedräkt
Det var också vanligt med symtom som enligt tidigare forskning kopplats till inflammation i munnen, som dålig andedräkt och lättblödande tandkött. Hälften av hundägarna i enkäten upplevde att hunden hade dålig andedräkt i viss utsträckning.
Av de hundägare (ungefär hälften) som någon gång ibland gjorde rent i hundens mun med tandborste eller dylikt var det fler än en tredjedel som upplevde blödande tandkött ibland, vilket oftast beror på att hunden har tandköttsinflammation – orsakad just av att tänderna borstas alltför sällan.
– Inflammationen kan komma tillbaka så snart som efter bara ett par dagar utan tandborstning, säger Karolina Enlund.
Hund med tandsten, tandköttsinflammation och tandfraktur. Bild: Peter Rutherhagen
Mer tandlossning bland små hundar
Av samtliga hundar över 6 år hade 19 procent drabbats av tandlossning enligt ägarna, men i vissa raser var det betydligt vanligare, bland annat chihuahua (68 %) och mops (64 %). Mörkertalet tros ändå vara stort, eftersom tidigare studier har visat en ännu högre andel hundar med tandlossning.
Bäst tandhälsa hos hundarna rapporterades från ägare av schäfer, flatcoated retriever och rottweiler. Sämst tandhälsa rapporterades från ägare av chihuhua, yorkshireterrier, chinese crested, dvärg/toy-pudel, cavalier king charles spaniel och mops.
Detta överensstämmer med andra studier som har visat att små raser har ökad risk att drabbas av tandlossning.
Viktigt upptäcka problem i tid
Bara 13 procent av hundarna hade någon gång sövts hos veterinär för tandrengöring, trots att regelbunden undersökning och rengöring under narkos rekommenderas för att problem med tänderna ska kunna upptäckas innan det har gått för långt – motsvarande den vård som vi människor får hos tandhygienister.
– Avhandlingen visar hur viktigt det är med kunskap, för både hundägare och djursjukvårdspersonal. Den behövs för att förbättra den förebyggande hemtandvården, för att känna igen tecken på dålig tandhälsa och för att kunna vidta rätt åtgärder i tid. Det skulle kunna förbättra hundars tandhälsa och allmänna välmående väsentligt.
Karolina Enlund, doktorand och legitimerad veterinär, Institutionen för kliniska vetenskaper. Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala karolina.enlund@slu.se
Forskarna bakom upptäckten har tidigare visat att exponering av bisfenol F, som förkortas BPF, i moderlivet kan kopplas till lägre IQ vid sju års ålder.
– Med den här studien kan vi nu börja förstå vilka biologiska mekanismer som förklarar ett sådant samband, säger Carl Gustaf Bornehag, professor i folkhälsovetenskap vid Karlstads universitet och projektledare för SELMA-studien som ligger till grund för undersökningen.
Yttre faktorer kan orsaka förändringar i geners aktivitet via en så kallad epigenetisk mekanism. Det kan ske genom att enskilda gener modifieras med så kallad metylering. Ökad metylering i en del av dna:t gör det svårare för cellernas maskineri att läsa av just den delen, vilket betyder att metylerade gener ofta inte uttrycks så bra.
Följde barn efter födseln
Forskarna mätte nivåer av bisfenol F i urin hos gravida kvinnor och har fortsatt att följa barnen efter födseln. Vid sju års ålder mättes dna-metylering hos barnen och deras kognitiva förmåga undersöktes. Eftersom mammans blod kommer i kontakt med fostret via moderkakan exponeras även fostret för de ämnen mamman har i kroppen.
SELMA-studien
SELMA-studien har samlat in och analyserat miljökemikalier i urin och blod hos gravida kvinnor och sedan följt deras barns utveckling för att ta reda på hur kemikalier påverkar barnens utveckling och hälsa.
Undersökningarna visade att foster som exponeras för högre halter bisfenol F hade en ökad metyleringen i en specifik del av genen GRIN2B som är en viktig neurologisk gen. En högre metylering var också kopplat till lägre IQ hos barnen. Men studien fann också att det tycks finnas en könsskillnad i hur känsliga barnen är för bisfenol F. Den epigenetiska kopplingen mellan bisfenol F och kognition observerades bara hos pojkar.
Bara små skillnader
– Att vi har kunnat identifiera dna-metylering som en möjlig mekanism bakom bisfenol F: s effekt på IQ lägger en viktig pusselbit i arbetet med att förstå hur miljökemikalier påverkar oss på en molekylär nivå, säger Elin Engdahl, forskare i miljötoxikologi vid Uppsala universitet, och artikelns huvudförfattare.
I sin tidigare studie såg forskargruppen att de 25 procent av sjuåringarna som under vecka 10 av graviditeten exponerats för de högsta halterna av bisfenol F i genomsnitt hade cirka två enheter lägre IQ jämfört med de 25 procent av barnen som exponerats för de lägsta halterna. Det är små skillnader som inte är märkbara på ett enskilt barn, men däremot blir tydliga på populationsnivå.
Bisfenol F antagligen hormonstörande
Bisfenoler är en typ av kemiska ämnen med liknande molekylära strukturer som används i tillverkning av bland annat vissa plaster. Mest känd är bisfenol A (BPA) som är en av världens vanligaste kemikalier. Vi får i oss BPA främst via mat och dryck som varit kontakt med ämnet. Sedan 1930-talet har det varit känt att BPA har hormonstörande egenskaper och det finns nu otaliga studier som visar att BPA kan påverka människors och djurs hälsa negativt. Därför har EU beslutat att förbjuda BPA i bland annat nappflaskor och barnmatsburkar. Användningen av BPA minskar och ersätts bland annat av bisfenol F (BPF). Hur BPF påverkar människor är inte väl undersökt, men experimentella studier pekar på att även det har hormonstörande egenskaper.
Kontakt:
Elin Engdahl, forskare vid institutionen för organismbiologi vid Uppsala universitet. Elin.Engdahl@ebc.uu.se
Carl-Gustaf Bornehag, professor i folkhälsovetenskap vid Karlstads universitet. E-post: carl-gustaf.bornehag@kau.se
– Populationen är fortfarande mycket liten och ökningen är långt ifrån vad man kan förvänta sig hos en frisk population utan hot, men det är ändå ett fantastiskt glädjande tecken, säger Julia Carlström, forskare vid Naturhistoriska riksmuseet.
Med mikrofoner i vattnet har forskare vid Naturhistoriska riksmuseet registrerat tumlarnas aktivitet i Östersjön. Tumlarna är så få att mätningarna måste pågå i flera år, men detektionsfrekvensen har ökat under det senaste decenniet vilket kan vara ett tecken på att antalet Östersjötumlare har blivit fler.
Östersjötumlare. Bild: AVampireTear, CC BY-SA 3.0
Populationen i Östersjön är akut hotad och 2011-2013 beräknade man att endast ca 500 individer fanns kvar. Trots detta har mycket få konkreta bevarandeåtgärder vidtagits, men de nya resultaten tyder på att om att om kraftiga åtgärder vidtas de närmaste åren så finns det hopp om att rädda Östersjöns enda val från utrotning.
– Populationen är fortfarande mycket liten och ökningen är långt ifrån vad man kan förvänta sig hos en frisk population utan hot, men det är ändå ett fantastiskt glädjande tecken, säger Julia Carlström, forskare vid Naturhistoriska riksmuseet.
Det är möjligt att ökningen beror på ett minskat garnfiske under det senaste decenniet, men det går inte att bekräfta eftersom det saknas data om bifångst, det vill säga oavsiktliga fångster av tumlare.
Samarbete nödvändigt
Östersjöns tumlare lever i vatten som tillhör nio olika länder och ett stort samarbete mellan länderna krävs för att rädda tumlaren. Det största ansvaret faller dock på Sverige, eftersom merparten av populationen uppehåller sig i svenska vatten.
De största hoten mot tumlare är att de bifångas och drunknar i fisknät och att miljögifter orsakar nedsatt reproduktion och hälsa. De påverkas också negativt av undervattensbuller från bland annat båtar, havsbottenundersökningar och vindkraftverk. Bullret kan göra det svårare för tumlarna att hitta sina byten och kommunicera, skrämma dem och skada deras hörsel.
Mikrofoner under vattnet
Eftersom tumlare använder ekolokalisering för att navigera, hitta sina byten och kommunicera kan undervattensmikrofoner användas för att övervaka tumlare. I det nationella miljöövervakningsprogrammet har forskare från Naturhistoriska riksmuseet placerat ut undervattensmikrofoner på tolv strategiska platser i Östersjön sedan 2017. Övervakningen görs på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten.
När forskarna jämför detektionsfrekvensen av tumlare från det nationella övervakningsprogrammet (2017-2020) med den i ett tidigare forskningsprojekt (2011-2013) finner de en ökning som tyder på att tumlarna har blivit fler eller att minskningen har bromsats in, åtminstone tillfälligt.
Genetiskt olika populationer
Tumlare förekommer i kalla och tempererade vatten på norra halvklotet. De har anpassat sig efter de lokala förhållandena och på så vis blivit genetiskt olika populationer. Detta innebär att trots att det är ganska gott om tumlare på den svenska västkusten, så hjälper det inte tumlarna i Östersjön. Det enda sättet att bevara tumlare i Östersjön är att skydda den lokalt anpassade Östersjöpopulationen.
Tillsammans med de flesta EU-länder har forskarna nu lämnat in en projektansökan om att inventera hela Östersjöpopulationen för att räkna hela populationen och ta reda på om den har ökat, inte bara vid de svenska stationerna. Hoten ska också kartläggas bättre för att identifiera vilka skyddsåtgärder som är de mest effektiva.
– Allra viktigast är att skyddsåtgärder vidtas omgående för att ge Östersjöns enda val den bästa chansen att återhämta sig, säger Kylie Owen, forskare vid Naturhistoriska riksmuseet.
– Det finns utrymme för förbättringar på den här marknaden för att få en bättre matchning mellan patient och utförare, säger Gustav Kjellsson, docent i nationalekonomi på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, och en av författarna till studien.
En av grundtankarna med det svenska vårdvalet är att det ska förbättra kvaliteten på vården genom att patienter matchas med passande vårdcentral eller läkare. En av utmaningarna blir då att skapa möjligheter för människor att veta vad det är de väljer.
Aggressiv marknadsföring från vissa aktörer
– Idag lämnas i stor utsträckning initiativet till vårdgivarna själva, vilket resulterar i en stor mängd aggressiv marknadsföring från vissa aktörer. Det finns inte så gott om kvalitativ jämförande information från en trovärdig källa, säger Gustav Kjellsson.
I den nu aktuella studien genomförde forskarna två storskaliga fältexperiment i Skåneregionen. Blad med jämförande information om vårdcentraler skickades ut dels till boende, dels till nyinflyttade. Bladet innehöll information om bland annat vårdcentralernas tjänster, hur andra patienter värderar vårdcentralen, hur vissa läkemedelsriktlinjer följs och i vilken mån patienten får träffa samma läkare vid olika besök.
Fler bytte efter information
Bland de patienter som bodde i regionen sedan tidigare var det mellan 10 och 14 procent fler än i kontrollgruppen som bytte vårdcentral efter att ha tagit del av informationen och bland nyinflyttade genomförde 26 procent fler ett byte.
– När vi jämför kvalitetsbetygen på vårdcentralerna patienterna byter emellan, ser vi att de grupper som fått information byter till bättre eller i alla fall inte till sämre än den de hade tidigare. Vi ser också att de som har bytt faktiskt också besöker den nya vårdcentralen, säger Gustav Kjellsson.
Behöver bli lättare att jämföra
Tidigare fanns den här typen av information tillgänglig på 1177.se, men den har tagits bort.
– Vi hade tillgång till relativt lite information att skicka ut, likväl ser vi tydliga effekter. Det tyder på att det finns potential för att förbättra människors möjligheter att välja en vårdcentral som passar dem genom att sammanställa och tillhandahålla bättre information. Detta resultat borde vara relevant för organisationer som Sveriges kommuner och regioner eller för de enskilda regionerna.
Men forskarna pekar också på en risk med att göra det för enkelt att byta vårdcentral. Vissa slumpmässigt utvalda deltagare i studien fick utöver informationen även ett frankerat formulär där de kunde kryssa i sitt val. Det blev för dem både gratis och enkelt att byta.
– Vi har följt gruppen i nio månader och ser att de som får det frankerade bladet verkar fatta beslut tidigare. Och det finns indikationer på att de inte i samma utsträckning väljer en vårdcentral med högre kvalitetsbetyg. Man kanske ska vara försiktig med att göra det för enkelt att byta eller att ge intrycket av att det är önskvärt att man byter, säger Gustav Kjellsson.
Om du bara vill köpa en tröja har många insett att nätet funkar lika bra eller bättre. Under coronapandemin har dessutom helt nya grupper tagit steget över till att börja e-handla.
Butikerna måste därmed erbjuda något mer än varor för att kunna konkurrera med de globala e-handelsaktörernas låga priser och stora utbud, menar handelsforskaren Malin Sundström vid Malmö universitet.
Butikslokaler måste bli något mer
Hennes förslag är ”episodisk retail” som handlar om att använda lokalerna för olika ändamål och aktiviteter.
– Ibland kan en lokal vara en pop-up-butik, andra gånger konsertlokal eller konstutställning. En butik på dagen kan vara bostad eller bar på kvällen. E-handelspaket kan levereras till morgondagens innovativa butikslokaler där människor kan äta, arbeta och jobba, där det också finns provrum och möjlighet till direkt retur, säger Malin Sundström, som nyligen publicerat studien Episodic Retail Settings: A Sustainable and Adaptive Strategy for City Centre Stores.
I korthet handlar episodisk retail om att se butiken som teater. Men det räcker inte med att se butiken som en scen, det måste också finnas en story och ett helhetstänk, menar Malin Sundström. Här kan detaljhandeln inspireras av resebranschen som när det kommer till att sälja resmål länge fokuserat på just berättelser. Hon ger också exemplet starka varumärken som bjuder in sina ”fans” till olika aktiviteter.
– Syftet med dessa evenemang är inte att sälja sina prylar utan att berätta sin story och öka varumärkeskärleken. Här har detaljhandeln mycket att lära, säger Malin Sundström.
Sälja det unika
Handelns kris var visserligen djup redan innan coronapandemin, men nu är det ”nattsvart” för vissa länder och städer, menar Malin Sundström.
– Det blir viktigare att nischa sig och se till att varje butik är unik på sin plats. De aktörer som kommer få det svårast är butikskedjor som bygger sin ekonomi på att se likadana ut överallt. Det är inte särskilt inspirerande att shoppa i identiska butiker oberoende av om du är i Eskilstuna eller Malmö. Nu handlar det mer om att stötta sin lokala butik med initiativ som ”support your local”, säger Malin Sundström.
Samtidigt kräver nytänkandet att fastighetsägaren är med på banan. För många kedjor är långa och dyra hyresavtal en fotboja, menar Malin Sundström:
– Efter pandemin kommer vi se hur fastighetsägare måste tänka om. Hur kan de hjälpa detaljhandeln att bli bättre? Kan man ta hyror på annat sätt än man gjort tidigare?
Studien bygger på observationer av samtliga vuxna patienter som vårdades för misstanke om svår bakteriell infektion på Skaraborgs Sjukhus Skövde under en period om nio månader. Patienterna följdes över tid, under sjukhusvistelsen och efteråt.
Resultaten visar att de ökade överlevnadschanserna vid högre BMI gällde på både kort och lång sikt, vid 28 dagar respektive ett år efter sjukhusinläggning. Och skillnaderna i överlevnad var tydliga. I gruppen normalviktiga var 26 procent döda inom ett år. Motsvarande siffror i klasserna med högre BMI var 9–17 procent.
Avviker från andra sjukdomar
Enstaka undersökningar i begränsade patientgrupper har tidigare visat liknande resultat. De nya fynden klargör och stärker bilden av att övervikt och fetma skyddar vid svåra bakteriella infektioner.
– I de flesta andra sjukdomssammanhang är det ogynnsamt med övervikt och fetma. Det gäller flera typer av cancer, hjärt-kärlsjukdom och inte minst covid-19, där ökande BMI är förknippat med högre dödlighet. Här är det paradoxalt nog tvärtom, säger Åsa Alsiö, som är studiens förstaförfattare.
Orsaken ännu okänd
– Det vi inte känner till är på vilket sätt övervikt kan vara gynnsamt vid bakterielle infektioner, om det har en koppling till funktioner i immunförsvaret och hur de regleras, fortsätter Åsa Alsiö. Det behövs mer kunskap om hur övervikt påverkar immunförsvaret. En grupp där detta skulle kunna studeras är individer som genomgår fetmakirurgi.
Gunnar Jacobsson är senior författare bakom studien:
– Pandemin med covid-19 har synliggjort utsatta patientgrupper, där personer med övervikt drabbats hårt. Kanske kan erfarenhet och handläggande från vård vid svåra bakteriella infektioner användas för att förbättra prognosen vid covid-19 och övervikt. Fetma ökar globalt i en oroande takt. Mer kunskap behövs som belyser hur kroppsvikt påverkar infektionsförsvaret så att behandling kan anpassas efter individens behov, konstaterar han.
Forskarna menar att det behövs fler studier på befolkningsnivå av hur BMI påverkar behandlingsresultat vid olika infektioner och vilka kopplingar som kan finnas till reglering av immunförsvaret.
Åsa Alsiö, adjungerad universitetslektor i infektionsmedicin vid Sahlgrenska akademin och infektionsöverläkare i Skövde, asa.alsio@gu.se, Gunnar Jacobsson, medicine doktor vid Sahlgrenska akademin och infektionsöverläkare på Skaraborgs Sjukhus Skövde, gunnar.jacobsson@vgregion.se
Infektioner och epidemier har varit människans följeslagare sedan tidernas begynnelse. Virus och bakterier tillhör jordens äldsta livsformer och har utvecklat extremt framgångsrika strategier för fortplantning. Varje gång en ny typ av virus drabbar oss står vi handfallna.
Men coronapandemin har redan lett till minst två erfarenheter som kan bidra till att stoppa nästa pandemi på ett tidigare stadium – vaccin och restriktioner. Viktigast är den nya vaccintypen mRNA-vaccin, där man klippt ut delar av virusets genetiska kod som får våra celler att tillverka virusets ytprotein, som vårt immunförsvaret sedan lär sig att känna igen.
Fast hur skulle vi tackla pandemier om vaccinet aldrig hade uppfunnits? Delvis har vi redan svaret – från historien, från smittor i tredje världen och från första året med covid-19.
Isolering effektivt mot smitta
Att isolering kan stoppa smitta visste man redan under antiken, då bland annat den justinianska pesten härjade på 500-talet. Att det var mikrober som låg bakom kände man inte till. Men däremot såg man redan då att det är svårt att tvinga människor in i långvarig isolering.
Pest, som orsakas av bakterien Yersinia pestis, har härjat i minst 6 000 år och återkommit i olika skepnader gång på gång ända fram till 1700-talet i Sverige. Än i dag finns pesten kvar i bland annat Asien och Afrika. Det finns ett vaccin, men det är inte särskilt effektivt.
Minst lika länge har influensavirus spridits, även om de grasserat i skymundan av svårare och ständigt återkommande epidemier som difteri, kolera och smittkoppor. Men vilka andra smittor folk dog av, vid sidan av de stora farsoterna, fanns det inte alltid namn för.
Det var barnen och de svagaste äldre som dog först i de svåra infektionerna. I koleran dog de av diarré och uttorkning, medan difteri kvävde offren. Den kallades strypsjuka eller äkta krupp, berättar Kerstin Hulter Åsberg, forskare i medicinhistoria vid Uppsala universitet.
Smittkoppor historiens värsta infektion
– Difteri täpper till luftvägarna upp i halsen. En hel syskonskara kunde stryka med på en vecka. Jag blir nedstämd när jag tänker på hur de hade det, barnen som drabbades och deras föräldrar som blev kvar, säger Kerstin Hulter Åsberg, som också sitter i styrelserna för Medicinhistoriska museet i Uppsala och Läkaresällskapets sektion för medicinens historia.
Historiens värsta infektion är dock smittkopporna. Den är oerhört smittsam och har orsakat flera hundra miljoner dödsfall genom tiderna. Den som smittades fick feber, frossa och svåra ryggsmärtor, följda av kopporna, stora utslag som började i pannan och spred sig över hela kroppen. För barn var döden i stort sett ett faktum. De som inte dog fick vanställande ärr.
– Man säger att 60 miljoner dog i smittkoppor på 1700-talet, 90 procent av dem var barn. Du kunde inte räkna med ett barn förrän det haft turen att överleva smittkopporna. Även i vårt sista utbrott i Sverige, 1963, dog människor. Av de 27 som insjuknade avled fyra, säger Kerstin Hulter Åsberg, som skrivit om farsoten i årsskriften för Uppsala medicinhistoriska förening.
Smittkopporna är också den första virussjukdom som utrotats, vilket WHO konstaterade 1980. Detta tack vare det första vaccinet, som uppfanns för att stoppa just den smittan.
Barn polioympas, april 1957. Bild: Örebrokuriren, Örebro läns museum
Världens första vaccin
Genombrottet kom 1796, då den engelske läkaren Edward Jenner fick höra att mjölkerskor som smittats av ofarliga kokoppor blev immun även mot smittkoppor. Han provade att ympa in var från kokoppor från en mjölkerskas hand till en 8-årig pojke. Denne fick två koppor och feber, som gick över på ett par dagar. Sex veckor senare förde Jenner över utspätt var från smittkoppor till pojken – och inget hände!
Han gav sitt mirakelmedel namnet vaccin efter latinets ord för ko, vacca. Även om det ifrågasattes i England spred det sig snart vidare. 1816 blev Sverige först med ett nationellt vaccinationsprogram där det var obligatoriskt att vaccinera alla barn under två år mot sjukdomen.
Influensavirus bakom de flesta pandemier
De pandemier som drabbat världen sedan slutet av 1800-talet har orsakats av så kallade influensa A-virus, vilka har understammar betecknade HxNy, där x och y är siffror som indikerar olika varianter av två proteiner på virusens yta. Influensa A-virursen är så kallade fågelvirus, vilka sprids av fåglar och däggdjur.
Dagens pandemi är dock ett undantag, då den orsakas av ett coronavirus. Dessa upptäcktes 1937, de första på människan 1967. Andra coronavirus har dock inte dödat lika många och flera sprids än i dag som säsongsinfluensor.
För vanliga influensor ligger dödligheten på cirka 1 promille, 0,1 procent. Varje år kräver de omkring 300 000 liv i världen.
Det första svenska vaccinationsprogrammet startades redan 1816, mot smittkoppor (pågick ända till 1976), och utökades steg för steg till att omfatta även tuberkulos (till 1986), kikhosta, difteri och stelkramp, polio, mässlingen-påssjuka-röda hund och HPV-virus. Barn i riskgrupper vaccineras även mot hepatit B och tuberkulos.
Vaccinering av skolbarn. Bild: Karl H Hernried, Nordiska Museet
Källa: Folkhälsomyndigheten och Wikipedia
Vaccinationsprogram i de flesta länder
Under 1800-talet gjorde vaccinet ett segertåg över världen. Louis Pasteur tog fram vaccin mot först mjältbrand, sedan rabies, en sjukdom som har i stort sett 100 procents dödlighet. I dag har de allra flesta länder nationella vaccinationsprogram.
Framför allt det har bidragit till att ett antal mycket farliga infektionssjukdomar utrotats eller begränsats i omfattning. Andra viktiga orsaker är att allt fler i världen får tillgång till rent vatten och grundläggande hygien, förbättrad sjukvård och läkemedel. Och det finns myndigheter och organisationer som arbetar för att stoppa farliga smittor. Allmänhetens kunskaper har ökats genom tillgång till information, även i utvecklingsländer.
Bilden publicerades i Upsala Nya Tidning 16 maj 1940 med följande bildtext: ”Parkering för vaccinering. Häromdagen kunde Upsala Nya Tidning meddela att uplänningarna och upsalaborna i år visat ökat intresse för skyddskoppympningen och att även småbarnsvaccineringen tagit avsevärd fart. Man låter numera gärna vaccinera småttingarna före 2-årsåldern, vilket enligt läkarvetenskapen är det klokaste och bästa.” Bild: Paul Sandberg, Upplandsmuseet
Men om vaccinet aldrig hade uppfunnits, hur skulle vi då stoppa smittor som covid-19? Den i särklass viktigaste faktorn är fysisk distansering. Mest smittar vi varandra inom våra familjer och på möten inomhus, förklarar Anders Björkman, professor i infektionsmedicin på Karolinska institutet.
– Kunde vi eliminera närkontakt på över fem minuter i slutna rum skulle vi stoppa infektionen. Men människan är en social varelse. Vi behöver vara nära varandra för att vara människor.
Spontan flockimmunitet etiskt omöjligt
Alternativet att låta människor smittas utan åtgärder är etiskt omöjligt. Det skulle leda till oerhört många fler dödsfall än vi sett hittills i covid-19 innan flockimmunitet uppnås. Det skulle också innebära att smittan kommer tillbaka gång på gång med höga toppar innan tillräckligt många är immuna.
Lösningen med munskydd i kollektivtrafik och butiker har begränsad effekt, eftersom bara en mindre del av smittan förs över när vi passerar hastigt intill varandra, påpekar Anders Björkman. Däremot kan de ha effekt på arbetsplatser där man tillbringar dag ut och dag in med sina kollegor, anser han.
En annan lösning kunde vara bromsmediciner, liknande dem mot exempelvis cancer och hiv/aids. Men sådana kan ta lång tid att utveckla. De har en grundläggande nackdel: De verkar mot kroniska infektioner, inte akuta som en influensa eller covid-19.
Profylaktiska mediciner som sätts in på friska för att förebygga smitta – som malariamedicin för resenärer till Afrika – kunde också vara ett alternativ, men mycket dyrt och logistiskt svårt. Dessutom finns alltid risk för läkemedelsresistens.
Vacciner på mot tbc och malaria
Den stora globala utmaningen är att begränsa spridningen av infektioner i länder där det saknas både vatten och basal sjukvård. Malaria, hiv/aids och tuberkulos (tbc) är i dag de sjukdomar som det forskats mest kring för att få fram ett vaccin, men utan större framgång ännu.
– Där hoppas jag mest på tbc, och kanske malaria, gärna med hjälp av den nya genmetoden. Det finns ett tbc-vaccin men det är ett av de sämsta vi har i dag. Det är märkligt, eftersom det funnits i över 100 år. Däremot är jag pessimistisk när det gäller hiv/aids, säger Anders Björkman som främst forskar kring malaria men även medverkat som epidemiolog i internationella insatser mot hiv/aids.
Den genteknik han syftar på är det stora språng som vaccinframställningen har tagit i och med de så kallade DNA- och framför allt mRNA-vaccinerna mot covid-19. Metoden är att klippa ut en bit genetiskt material som styr produktionen av molekyler som finns på de virus, bakterier eller parasiter som sprider infektionen som ska förebyggas.
Vaccinet och restriktionerna är två mycket viktiga lärdomar av pandemin, menar Magnus Gisslén, professor och överläkare i infektionssjukdomar vid Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.
– Troligen kommer man att få fram nya vacciner mycket snabbare än tidigare när nästa infektion slår till. Metoden gör det lätt att anpassa vaccinen till nya smittämnen – man stoppar in en ny bit genetiskt material, säger han.
Snabbare och tuffare restriktioner från start, plus snabbare provtagning och karantän för de som rest utomlands kan begränsa nästa pandemi betydligt effektivare, tror Magnus Gisslén. Han framhåller dock att det ännu inte finns någon analys av vilka åtgärder som är effektivast.
Han hoppas också på utvecklingen av antivirala läkemedel i tablettform. Redan nu testas kandidater med effekt mot en stor bredd av virus och kan begränsa nästa pandemis skadeverkningar – oavsett om det är en influensa eller coronavirus. Vad det blir kan man bara gissa, framhåller de tre forskarna.
– Det är också jätteintressant att smittsamheten i andra sjukdomar, som vanlig influensa och vinterkräksjukan har minskat för att vi håller avstånd, tvättar händerna och håller oss hemma när vi är sjuka. Det är en viktig erfarenhet för framtiden, säger Magnus Gisslén.
Text: Mats Karlsson på uppdrag av forskning.se
De stora pandemierna
En pandemi är en infektionssjukdom som sprider sig över flera världsdelar. De största pandemierna som drabbat mänskligheten i modern tid är:
Ryska snuvan (1889-92) Ett influensa A-virus av stammen H3N8 eller H2N2.
Cirka två miljoner dödsoffer globalt. Det motsvarar ungefär 2 procent av de drabbade.
Spanska sjukan (1918-20) Influensa A-virus (H1N1).
Mellan 50 och 100 miljoner människor dog i världen, 10-20 procent av de smittade.
I Sverige dog cirka 35 000 människor.
Asiaten (1958-60)
Influensa A-virus (H2N2).
4-5 miljoner döda i världen, 3 000 i Sverige. Över 300 000 bekräftat smittade i Sverige, men enligt nyare uppskattningar fanns en översjuklighet under denna period på ungefär 1,1 miljoner människor som kan ha varit smittade av Asiaten.
Av alla smittade dog cirka 0,2-0,25 procent.
Hongkonginfluensan (1968-69)
Influensa A-virus (H3N2).
En miljon döda i världen. I Sverige smittades cirka en miljon.
Sprids fortfarande, som säsongsinfluensa.
Svininfluensan (2009-10)
Influensa A-virus (H1N1).
300 000 döda i världen. Dödlighet cirka 0,6 procent, obetydligt högre än vanlig influensa.
Sprids fortfarande, som säsongsinfluensa.
Covid-19 (2019-)
Det första coronavirus som orsakat en pandemi.
3,2 miljoner döda i världen (3 maj 2021). 1-3 procent av smittade dör.
Sverige 1 000 000 smittade, drygt 14 000 döda.
Fotnot: Sarsepidemin 2002 och ”fågelinfluensan” 2003 fick endast regional spridning och klassades inte som pandemier av WHO. Sarsviruset som spreds av fladdermöss krävde 750 dödsoffer av 8 000 smittade. I fågelinfluensan insjuknade 800 människor och över hälften dog.
– Men skillnaden är mycket mindre än vi trodde. Vi kan se att hon inte är någon direkt föregångare till oss som lever i Europa i dag, men hon är en föregångare till de jägare-samlare-grupper som levde i Europa fram till istidens slut, säger Mattias Jakobsson, professor vid institutionen för organismbiologi vid Uppsala universitet.
Det är väldigt få kompletta arvsanlag – genom – som är äldre än 30 000 år som har sekvenserats. När forskargruppen nu kan läsa hela genomet från Peştera Muierii 1 kan de se likheter med det som finns hos människor i dag i Europa, men de kan också se att hon inte är någon anfader till oss.
Peştera Muierii – en av tre i kvinnogrottan
Peştera Muierii 1 kallas en av de tre individer som man har hittat kvarlevor från i grottan med samma namn. Grottan Peştera Muierii (ung. kvinnogrottan) är namnet på ett grottsystem i Baia de Fier i södra Rumänien. Grottsystemet är känt för sina kvarlevor från grottbjörnar och för att man på 1950-talet hittade skallben och andra delar från tre olika kvinnliga individer som levde där för cirka 35 000-40 000 år sedan.
Andra forskare har i tidigare studier sett att formen på hennes kranium har likheter med både den moderna människan och neandertalare. Därför har man utgått från att hon genetiskt sett varit mer lik neandertalare än andra samtida individer, och på det sättet stuckit ut från normen. Men genanalysen i den aktuella studien visar att hon har samma låga nivå av neandertal-dna som de flesta andra kvarlevor från individer som levde samtidigt.
I jämförelse med kvarlevorna från några individer som levde 5 000 år tidigare, som till exempel Peştera Oase 1, hade hon bara hälften så mycket neandertalargener.
Genetisk flaskhals
En viktig period i mänsklighetens historia är när den moderna människan sprider sig och börjar röra sig ut ur Afrika för cirka 80 000 år sedan och som brukar beskrivas som en genetisk flaskhals. Befolkningar tog sig från den afrikanska kontinenten till Asien och Europa. Effekterna av utflyttningen ser vi än i dag. Den genetiska variationen är lägre hos befolkningarna utanför Afrika än hos befolkningarna i Afrika. Att Peştera Muierii 1 har en hög genetisk diversitet tyder på att det största tappet av genetisk diversitet snarare sker under den senaste istiden, (som slutar för ca 10 000 år f Kr) än vid ut-ur-Afrika-migrationen.
– Det här är spännande eftersom det lär oss mer om den tidiga befolkningshistorien i Europa. Peştera Muierii 1 har mycket mer genetisk variation än man trodde fanns i Europa vid den här tiden. Det visar att den genetiska variationen utanför Afrika var stor fram till den senaste istiden, och att det är istiden som leder till minskad variation hos människor utanför Afrika, säger Mattias Jakobsson.
Minskad genetiskt mångfald
Forskarna kunde också följa den genetiska variationen i Europa under de senaste 35 000 åren och ser där en tydlig minskning av variationen under den senaste istiden. Minskad genetisk diversitet har tidigare kopplats samman med att skadliga genvarianter är vanligare hos befolkningar utanför Afrika, men det har varit en omtvistad fråga.
Sampling av prover från Peştera Muierii 1-skallen. Bild: Mattias Jakobsson
– Det är tack vare att vi har avancerade medicinska genomiska verktyg som vi har kunnat undersöka de här många tusen år gamla kvarlevorna och även kunnat leta efter ärftliga sjukdomar hos dem. Till vår förvåning hittade vi inga skillnader under de senaste 35 000 åren, trots att vissa individer som levde under istiden hade låg genetisk diversitet, säger Mattias Jakobsson.
– Nu har vi fått ut allt som går utifrån de kvarlevor som finns. Peştera Muierii 1 är ett kulturhistoriskt viktigt fynd och säkert fortsatt intressant för forskare inom andra områden, men ur ett genetiskt perspektiv är alla data nu tillgängliga, säger Mattias Jakobsson.
