Svenskarna ägnade mer tid än någonsin åt medier under 2020, sammanlagt i snitt sju timmar per person. Under det första pandemiåret ökade också nyhetskonsumtionen och betalningsviljan för både underhållningsmedier och nyhetsmedier på nätet. Det visar 2020 års Mediebarometer, genomförd av Nordicom vid Göteborgs universitet.
Historisk ökning
Pandemin har medfört ovanligt stora förändringar i befolkningens medievanor. Mellan 2019 och 2020 ökade den sammanlagda användningstiden från sex till sju timmar per dag. Enligt Ulrika Facht, medieanalytiker vid Nordicom, är det en historisk ökning.
− 2020 års mediekonsumtion var den högsta vi någonsin uppmätt i Mediebarometerns fyrtioåriga mäthistoria. Det är också den största förändringen mellan två år som vi sett i våra mätningar. I Mediebarometern brukar vi annars se hur medievanorna ändras långsamt över längre tid.
I genomsnitt lade svenskarna nästan två och en halv timme på ljudmedier, som strömmad musik och radio. Lika mycket tid lades på rörlig bild som vanlig tv, strömningstjänster på nätet och Youtube. Vidare ägnades lite mer än en timme åt textbaserade medier som tidningar, böcker och tidskrifter, vilket är ungefär lika mycket tid som lades på sociala nätverkstjänster.
Allra mest omfattande var medieanvändningen bland 15- till 24-åringar som tittade och lyssnade närmare nio timmar dagligen.
Fler tog del av nyheter
Pandemin har också haft stor betydelse för befolkningens intresse för nyhetstjänster av olika slag. Under 2020 märktes en bred uppgång i räckvidden för professionella nyhetsmedier i samtliga åldersgrupper.
Därmed vändes en flerårig trend som inneburit att fler tar del av nyheter via sociala nätverkstjänster, framförallt Facebook, medan färre tar del av nyheter från professionella medier.
− De professionella nyhetsmedierna har flyttat fram sina positioner under pandemin. Det är ett brott mot en längre trend med sjunkande nyhetskonsumtion, säger Karin Hellingwerf, medieanalytiker på Nordicom.
Störst var ökningen för Sveriges Television. En vanlig dag år 2020 såg 52 procent av befolkningen på Sveriges Television, jämfört med 46 procent året innan. Sveriges Television stärkte därför sin ställning som landets mest använda nyhetsförmedlare.
Även dagspressen fick en större publik under 2020. Men ökningen gällde bara på nätet, räckvidden för tryckta dagstidningar fortsatte att sjunka.
Det växande intresset för dagspressens journalistik innebar också en ökad vilja att betala för nyheter. 2020 hade 49 procent tillgång till en prenumererad dagstidning, på papper eller digital, en ökning med 3 procentenheter från 2019. Tillväxten skedde på nätet, samtidigt föll andelen som hade tillgång till en tryckt dagstidning till rekordlåga 29 procent.
Minskade åldersklyftor
Pandemin har också medfört ett ökat intresse för att betala för underhållning. Under 2020 hade 70 procent av befolkningen mellan 9 och 79 år tillgång till en abonnerad strömningstjänst för tv som Netflix och Viaplay. Lika många hade tillgång till en strömningstjänst för musik, som exempelvis Spotify. I båda fallen handlar det om en ökning med 7 procentenheter jämfört med året före.
Medieanvändningen har under det senaste decenniet präglats av stora åldersskillnader. Medan traditionella medier som tv, radio och tryckta dagstidningar har en fortsatt stark ställning i de äldsta åldersgrupperna, domineras ungas mediedag av sociala nätverkstjänster och strömmade tjänster. Men under 2020 ökade äldres användning också av digitala medier, vilket fick skillnaderna mellan yngre och äldre att minska något.
Det här är Mediebarometern
Mediebarometern är en årlig frågeundersökning av den svenska befolkningens tillgång till, och användning av, olika typer av medier. Undersökningen har genomförts sedan 1979 och det gör Mediebarometern till den äldsta studien i sitt slag i världen. Resultaten i 2020 års undersökning bygger på svar från omkring 6 000 slumpmässigt utvalda personer i åldern 9 till 85 år.
Mediebarometern genomförs av Nordicom vid Göteborgs universitet på uppdrag av Kulturdepartementet.
Det visar en studie i låg- och medelinkomstländer som koordinerats av WHO på initiativ av forskare vid Karolinska Institutet och som nu publiceras i den ansedda tidskriften New England Journal of Medicine.
Kontinuerlig hud-mot-hudkontakt mellan barn och mor, eller ”Kangaroo Mother Care” (KMC), är ett av de mest effektiva sätten att förebygga spädbarnsdödlighet globalt sett. Den aktuella rekommendationen från Världshälsoorganisationen (WHO) är att hud-mot-hudkontakt ska påbörjas så snart ett lågviktigt barn är stabilt nog. För barn som väger under 2 kg vid födelsen tar det vanligtvis några dagar innan barnet bedöms vara kliniskt stabilt.
Mycket små och instabila barn
– Tanken att ge hud-mot-hudkontakt omedelbart efter födelsen till mycket små och instabila barn har tidigare mött starkt motstånd, men ungefär 75 procent av dödsfallen inträffar innan barnen bedömts uppnå tillräcklig stabilitet, säger Nils Bergman, läkare och forskare vid institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet och en av initiativtagarna till studien.
Den nya studien har undersökt om hud-mot-hudkontakt med start omedelbart efter förlossningen, så kallad immediate KMC (iKMC), leder till ytterligare förbättrad överlevnad för barn med en födelsevikt på 1–1,8 kg i låg- och medelinkomstländer. Studien genomfördes vid fem universitetssjukhus i Ghana, Indien, Malawi, Nigeria och Tanzania, där dödligheten för dessa barn innan studiestart varierade mellan 20–30 procent.
För att erhålla ett så bra och likvärdigt utgångsläge på alla studieorter som möjligt innan studiestart, översåg KI-forskarna inköp av basal utrustning för att kunna mäta barnens syresättning och ge mekaniskt andningsstöd. Förstärkt med en kollega från Universitetssjukhuset i Stavanger i Norge, gavs dessutom utbildning i basal nyföddhetsvård och i säker hud-mot-hudkontakt för instabila barn. KI-gruppen ansvarade därefter för kvalitetssäkring av tillämpningen av dessa delar genom upprepade besök på de deltagande sjukhusen under studiens gång.
17 timmar hud-mot-hudkontakt per dag
I studien randomiserades, slumpades, 3 211 barn till att antingen få iKMC och fortsatt hud-mot-hudkontakt på nyföddhetsavdelningen, där även mödrarna fick sin medicinska vård, eller till standardvård (kontrollgrupp).
Standardvård innebar att mödrar och barn vårdades på separata avdelningar och kom till nyföddhetsavdelningen endast vid barnens mattider. Så snart barnen blivit tillräckligt stabila flyttades mor och barn i båda grupperna till ordinarie KMC-avdelning. Under de första tre dygnen fick barnen i iKMC-gruppen i genomsnitt 17 timmar hud-mot-hudkontakt per dag jämfört med 1,5 timmar i kontrollgruppen.
Dödligheten under de första 28 dagarna var 12 procent i iKMC-gruppen jämfört med 15,7 procent i kontrollgruppen, en minskning med 25 procent. Dessutom var det signifikant färre barn i iKMC-gruppen som fick låg kroppstemperatur eller drabbades av bakteriell blodförgiftning.
– Huvudbudskapet är att lågviktiga nyfödda barn bör få hud-mot-hudkontakt direkt efter födelsen och därefter på en neonatal samvårdsavdelning, där de får gemensam vård med modern och helt slipper att separeras från varandra. Våra resultat tyder på att denna vårdmodell, som inte är resurskrävande i sig, skulle kunna få mycket betydande hälsoeffekter, säger Björn Westrup, överläkare och forskare vid institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet och tillsammans med Nils Bergman initiativtagare till studien.
Kan rädda många liv
Forskarna bedömer att iKMC har potential att rädda livet på ytterligare 150 000 små nyfödda varje år.
– Att hålla mamman och det nyfödda barnet tillsammans från första början genom nollseparation kommer att revolutionera hur nyföddhetsvården bedrivs för barn som föds för tidigt eller med låg födelsevikt. Denna studie illustrerar att Kangaroo Mother Care har potential att rädda många fler liv om det startas omedelbart efter födelsen, ett resultat som är relevant för länder med alla olika inkomstnivåer, säger Dr Rajiv Bahl, forsknings- och utvecklingschef vid avdelningen för mödra- och nyföddhetshälsa på WHO som ledde studien.
WHO håller på att se över sina nuvarande rekommendationer om KMC, som publicerades 2015, mot bakgrund av nya forskningsresultat. WHO rekommenderar KMC för alla spädbarn, men den nya studien ger viktiga belägg för den livräddande betydelsen av omedelbar KMC för instabila barn som föds för tidigt.
Systerstudie i höginkomstländer
Wibke Jonas på Karolinska Institutet leder en parallell studie – Immediate Parent Infant Skin-To-Skin Study (IPISTOSS) – med samma intervention men under resursstarka förhållanden på Karolinska Universitetssjukhuset och Stavangers Universitetssjukhus. Där studeras underliggande mekanismer, mor-barn-samspel och iKMC:s eventuella betydelse för barnens mognad och långsiktiga utveckling. Huvudfinansiärer är Laerdal Foundation, Baby Björn, Vetenskapsrådet, Kempe Carlgrenska fonden, Region Stockholm, Lilla Barnets Fond och Karolinska Institutet.
Björn Westrup, överläkare, forskare, Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet, bjorn.westrup@ki.se
Nils Bergman, läkare, forskare, Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet, nils.bergman@ki.se
Agnes Linnér, biträdande överläkare, doktorand, Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet, agnes.linner@ki.se
Bilar och bilars utsläpp orsakar en mängd problem som ohälsosam stadsluft, buller, trafikolyckor och trängsel. Dessutom bidrar utsläpp från bilar till klimatförändringen.
− Mjuka åtgärder, som att informera om nya cykelstråk eller erbjuda gratis provperioder med kollektivtrafik, kan vara mycket effektiva, framför allt när åtgärderna riktar sig till de bilister som är öppna för att prova något nytt. Många kör bil mest av gammal vana och att sträcka ut en hand till dom med ett erbjudande kan göra att bilister i stället väljer ett mer hållbart alternativ, säger Alfred Söderberg, K2*, som disputerar med en avhandling om olika åtgärder för att uppmuntra bilister att välja andra färdmedel
Klimatmoral en viktig faktor.
Forskningen visar att klimatmoral, det vill säga känslan av ett personligt ansvar för att minska sina utsläpp av växthusgaser, är en viktig drivkraft som påverkar motivationen att välja andra färdmedel än bilen. Det är också effektivt att lyfta fram de personliga hälsovinster som kommer av att röra sig i större utsträckning.
− Men det krävs också åtgärder som gör det mer attraktivt att gå, cykla och åka kollektivtrafik, jämfört med att köra bil, menar Alfred.
Riktade kampanjer kan ha effekt
Under coronapandemin har många resenärer valt bort kollektivtrafiken, av rädsla för att utsättas för smitta. Några har i stället valt att cykla eller gå, men många har valt att köra bil.
− Riktade kampanjer som vänder sig till de resenärer som under pandemin valt bilen kan vara effektiva metoder för att locka tillbaka just de resenärerna till kollektivtrafiken, avslutar Alfred Söderberg.
*K2 är Sveriges nationella centrum för forskning och utbildning om kollektivtrafik.
Hayabusa2 är en satellit som fört tillbaka asteroidprover till jorden, i detta fall alltså prover från asteroiden Ryugu. Med hjälp av värmekameror har forskarna också undersökt asteroiden på plats i rymden. Då visade det sig överraskande att porositeten inte överensstämde med de meteoriter som hittills kopplades ihop med denna typ av asteroid.
Observationerna tyder på att Ryugu har en variation i porositet vilket innebär att materialen har upplevt olika temperaturer och tryck.
– Vi tror att Ryugu innehåller en blandning av material med olika porositet, vilket innebär att materialen har sitt ursprung på olika platser, möjligen i olika delar av en större planetkropp. Planetkroppen har förstörts av en sammanstötning och spillrorna bildade asteroiden Ryugu, förklarar Axel Hagermann.
– Även om asteroider, eller åtminstone den här asteroiden, kan se kemiskt homogena ut är de snarare högar av spillror med skräp från olika platser.
Effektiva tidskapslar
Asteroider är av stor betydelse för utforskandet av rymden. Det finns gott om dem, de är relativt enkla att nå fram till och de kan innehålla sällsynta element och material som till exempel kan vara användbara för att göra drivmedel för rymduppdrag.
Asteroider är också effektiva tidskapslar och kan berätta om jordens tidiga historia. De flesta av dem består av bergfragment i olika storlekar, fragment som tros vara rester från solsystemets tidiga dagar. Efter att ha analyserat ytan på Ryugu drar forskarna slutsatsen att asteroider som Ryugu sannolikt inte är upphov till primitiva meteoriter, de skulle helt enkelt brinna upp när de inträder i jordens atmosfär.
– Det innebär att materialet vi tog tillbaka från Ryugu troligen är något annat än primitivt material i sin ursprungliga form, säger Axel Hagermann.
Förutse vådan av en krock med jorden
Rönen kan också komma att få betydelse för hur vi uppskattar hur mycket skada en asteroid kan åstadkomma om den träffar jorden. Enkelt uttryckt förutses potentiell skada utifrån massa och hastighet. Eftersom vi inte kan mäta massa hos en asteroid används storlek som en måttstock på uppskattad skadeverkan, 30 meter i diameter anses vara en tröskel för betydande skada.
En 30 meter stor boll av solid basalt och ett 30 meter stort löst sammansatt kluster av poröst material, kommer bete sig olika vid mötet med vår atmosfär eller i mötet med jorden.
– Jag vill helst inte spekulera. Men det är dock tydligt att vi inte enbart kan förhålla oss till asteroidens storlek för att förutse potentiell skada. Vi behöver behandla det här problemet på ett mer nyanserat sätt, säger Axel Hagermann.
– När allt kommer omkring är asteroiden Ryugu mestadels tom och observationen att asteroidernas porositet är högre än förväntat kan bidra till framtida tekniska lösningar för att avleda asteroider från jorden.
Rönen om Ryugus komposition presenteras i en artikel i Nature Astronomy och Axel Hagermann är en av artikelförfattarna. Forskningen är gjord inom ramen för rymduppdraget Hayabusa2 som drivs av den japanska statliga rymdorganisationen JAXA.
Studien omfattar uppgifter om totalt över en miljon förlossningar. Det är alltså stora grupper som jämförts, och forskarna betonar att resultaten inte ger stöd för att bedöma risknivåer hos enskilda kvinnor i barnafödande ålder.
Humant papillomvirus är ett mycket vanligt virus som finns i över tvåhundra olika typer. Några typer kan ge cellförändringar som i ovanliga fall kan leda till cancer, framför allt i livmoderhalsen. Andra HPV-typer kan orsaka vårtor. Humant papillomvirus förkortas ofta med HPV.
Källa: 1177 Vårdguiden
Johanna Wiik, doktorand inom obstetrik och gynekologi på Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och gynekolog och obstetriker på Sahlgrenska Universitetssjukhusets kvinnoklinik, är studiens förstaförfattare.
– Jag vill poängtera att riskökningen för att föda tidigt är liten för den enskilda kvinnan som bär på HPV. Men det här är ytterligare ett skäl för unga att ingå i vaccinationsprogrammet mot HPV, säger hon.
Statistiskt säkerställd riskökning
Det är tidigare känt att behandling för cellförändringar efter HPV-infektion kan öka risken för förtidsbörd, alltså förlossning före 37 fullgångna veckor. Den aktuella studien visar att HPV-viruset i sig är kopplat till ökad risk för att föda för tidigt, och för komplikationer för barnet.
Studien bygger på uppgifter om förlossningar registrerade i Medicinska födelseregistret som har kopplats till Nationella kvalitetsregistret för cervixcancerprevention och Cancerregistret. Totalt ingick 1 044 023 förlossningar mellan 1999 och 2016, varav 23 185 hos tidigare behandlade kvinnor och 11 727 hos obehandlade kvinnor med HPV-infektion direkt före eller under graviditeten.
Av kvinnor som tidigare behandlats för cellförändringar födde 9,1 procent för tidigt. Motsvarande andel i gruppen med HPV-infektion i anslutning till graviditet var 5,9 procent. Detta var en statistisk säkerställd ökning jämfört med en referensgrupp med kvinnor som alltid haft normala cellprover. I den gruppen födde 4,6 procent för tidigt.
Vikten av vaccin och cellprovtagning
Verena Sengpiel, docent i obstetrik och gynekologi vid Sahlgrenska akademin och förlossningsläkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, är studiens sistaförfattare.
– Vår studie är registerbaserad och trots att vi har justerat för en mängd faktorer i analyserna så kan vi inte säkert svara på om det är själva viruset som orsaker graviditets- och förlossningskomplikationer, vi kan bara påvisa ett statistiskt samband, säger hon, och fortsätter:
– Vi kommer snart att kunna se hur förekomsten av förtidsbörd påverkas efter att vaccinationsprogrammet mot HPV har införts, vilket kommer att ge mera information om HPV-infektion har ett orsakssamband med förlossningsutfall.
Forskarna betonar vikten av att hörsamma kallelserna till gynekologisk cellprovtagning, för att eventuella cellförändringar till följd av HPV-infektion ska upptäckas. Johanna Wiik igen:
– Ju tidigare cellförändringar upptäcks, ju bättre kan vi följa och behandla dem. Och så är det bra att berätta för sin barnmorska om man har haft cellförändringar och om man blivit behandlad för detta när man skriver in sig på mödrahälsovården. Då kan förlossningsvården väga in den informationen när graviditetsövervakning planeras, säger hon.
Johanna Wiik, doktorand inom obstetrik och gynekologi på Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, johanna.wiik@gu.se
För att förstå varför dillen smakar bättre har Victor Castro-Alves undersökt vad som händer inuti dillen. Nästa steg är att ta fram dill som inte bara smakar bättre utan också är nyttigare.
– Vi vill att den ska smaka mer som dill odlad utomhus. Den ska smaka mindre som gräs och ha en starkare bitter, kryddig dillsmak. Då krävs mer aminosyror och organiska syror och mindre sockerämnen, säger Victor Castro-Alves, forskare i kemi och en del av Örebro universitets satsning på Mat och hälsa.
Växthus stänger ute UV-ljus
Växthus har flera fördelar. Det är möjligt att odla året runt och det skyddar mot olika angrepp. Nackdelen är att växthuset stänger ute UV-ljus – och det påverkar smaken negativt.
Forskarna har valt att använda dill eftersom det ofta odlas i växthus i Sverige men forskningen går att överföra på andra växter. De har tillfört lika mycket UV-ljus som det är utomhus på en solig dag.
– Om man tillför för mycket ljus börjar dillen producera ämnen för att skydda sig mot ljuset och det kan påverka hur mycket plantorna växer. Det gäller alltså att hitta rätt, säger Victor Castro-Alves.
Victor Castro-Alves har även utfört experiment med basilika.
Hur avgjords vilken dill som smakade bäst?
Forskaren lät jämföra dill som växte i en kontrollerad miljö med rätt mängd UV-ljus med dill från:
mataffärer
dill de odlat på universitetet på samma sätt som man gör på kommersiella odlingar
en leverantör som odlar inomhus och utomhus.
Experimentet gjordes två gånger – under två år.
En smakpanel från Restaurang- och hotellhögskolan provsmakade dillen. De visste inte vilken dill som var odlad vart. Första året var det 30 tränade provsmakare och andra året 20.
Utomhusdillen smakade bäst
Dillen från mataffären och dillen forskarna odlat utan UV-ljus i växthus smakade likvärdigt enligt smakpanelen. Utomhusdillen smakade bäst.
– Utomhusdillen har en kryddig, besk och lite sur dillsmak. Den kommersiellt växthusodlade dillen smakar sötare och har en smak av gräs eller grönt men saknar den karaktäristiska smaken av dill.
– Dillen som vuxit med UV-ljus hamnade mellan dessa. Den har dillsmaken men inte lika tydligt som dillen som vuxit utomhus. Den har också lite av den söta, gröna smaken som den kommersiellt växthusodlade dillen.
Går att påverka smaken med rätt ljus
Victor Castro-Alves är nöjd med resultatet eftersom det visar att det går att förbättra smaken på växthusodlade kryddor och grönsaker genom att förändra ljuset.
– Det är ett bra resultat. Det är komplicerat att hitta rätt med ljus. Men om vi vet vad det är som förändras inuti dillen i och med att vi ändrar ljuset då kan vi ta fram nya sorter som har dessa egenskaper och därmed smakar bättre.
Vad händer inuti plantan?
Forskarna använder en teknik som kallas metabolomik för att studera vad som händer inuti plantan.
– Vi koncentrerade oss på ämnen som växten producerar mer av som påverkar smaken till exempel olika sockerarter, aminosyror, organiska syror och fenolsyra. Vi tittade också på två ämnen som tidigare pekats ut som extra viktiga för dillsmaken: fellandren and dilleter.
– Våra studier visar att dessa två inte räcker att använda som markörer för dillsmak utan vi måste ha ett bredare spektrum.
Smakupplevelse och kemisk analys
Genom att jämföra de kemiska analyserna med sensorik, smakupplevelsen, kunde forskarna se att aminosyror och organiska syror var starkt associerade med den bittra, kryddiga och sura dillsmaken. Det är också bra med en låg nivå av sockerämnen. När dillen smakar gräs beror det på att viktiga smakämnen saknas.
– Genom att förändra halten av olika ämnen i växten kan man få en bättre en produkt. Det går att göra på fler sätt än att använda UV-ljus. Vi kan förändra växten med annan teknik – och ta fram växter som producerar rätt halter av olika ämnen.
Detta blir möjligt genom att föra samman kunskap från flera olika forskningsområden och de två teknikerna metabolomik och sensorik.
Nästa steg nyttigare dill
– Nästa steg är att ta med hälsoperspektivet. Målet är att hitta enkla vägar att odla kryddor och grönsaker som inte bara smakar bättre utan också är hälsosammare. Det går hand i hand – om det inte smakar gott är det ingen idé att de är hälsosamma för då väljer vi inte att äta dem, avslutar Victor Castro-Alves.
Att journalister i de olika nordiska länderna har olika syn på sin yrkesroll, och på hur de påverkas i sitt arbete, framkommer i en studie från Nordicom, Göteborgs universitet. Svenska, norska, danska och isländska skiljer sig åt när det gäller journalistisk stil.
Bevakande roll
Danska och svenska journalister är i allmänhet de mest likartade i studien, och utmärker sig genom en stark identifiering med den bevakande journalistrollen.
– Danska och svenska journalister anser i högre utsträckning deras bevakande roll gentemot till exempel politiken vara av betydelse, men betonar samtidigt vikten av objektivitet, säger Jan Fredrik Hovden, professor i medievetenskap vid Universitetet i Bergen.
Ekonomiska påtryckningar
De huvudsakliga skillnaderna mellan länderna är upplevelsen av yttre påverkan. Svenskarna upplever starkast ekonomisk påverkan på sitt arbete, medan danskarna upplever sig vara mest påverkade av organisatoriska faktorer, som till exempel ett starkt tryck från redaktionerna.
I en europeisk kontext är journalister från de nordiska länderna relativt lika varandra, med jämförelsevis låga nivåer av upplevd politisk och ekonomisk påverkan.
– Att de nordiska länderna är relativt lika varandra i en europeisk jämförelse tyder på att nationella mediesystem har en stark inverkan på journalisters yrkesroller och vad journalister upplever påverkar deras arbete. Inom Norden råder det däremot tydliga skillnader och flera olika journalistiska stilar framträder, säger Jari Väliverronen.
Olika journalistiska stilar
De viktigaste skillnaderna inom Norden har att göra med hur journalister upplever relationen till politiken, men också hur de ser på det redaktionella oberoendet och yttre påverkan.
Norska och isländska journalister tar i högre utsträckning avstånd från politisk påverkan och har en mer marknadsorienterad stil, detta gäller särskilt för isländska journalister. Finländska journalister däremot framstår i högre grad orienterade mot sitt lokalsamhälle, och upplever sig också starkast påverkade från politiskt håll, jämfört med de andra nordiska länderna.
Jan Fredrik Hovden, professor i medievetenskap, Universitetet i Bergen, jan.hovden@uib.no, Jari Väliverronen, forskare i journalistik, Tammerfors universitet jari.valiverronen@tuni.fi
Vid typ 1-diabetes attackerar immunförsvaret de celler som producerar insulin. När de insulinbildande cellerna försvunnit kan kroppen inte längre reglera blodsockernivåerna och den som fått typ 1-diabetes måste tillföra insulin under resten av livet.
En av de stora frågorna inom typ 1-diabetesforskningen är om, och i så fall hur, immunförsvarets attack kan bromsas eller kanske till och med stoppas helt. En möjlig strategi går ut på att påverka immunförsvaret genom att injicera protein som immuncellerna reagerar på, som ett slags vaccination.
Diabetes typ 1 och 2
Diabetes innebär att man har för mycket socker i blodet. Diabetes typ 1 utvecklas ofta när man är barn men man kan få sjukdomen som vuxen. Diabetes typ 2 är vanligast och kommer oftast i vuxen ålder. Båda sjukdomarna har en ärftlig komponent. Gravida kan få en form av typ 2-diabetes, som är övergående.
Källa: 1177.se
Vaccineras med protein
Ett av de proteiner som immunförsvaret ofta bildar antikroppar mot vid typ 1-diabetes är GAD65 (glutamic acid decarboxylase). Professor Johnny Ludvigsson vid Linköpings universitet har under många år studerat möjligheterna att vaccinera personer med nydebuterad typ 1-diabetes med proteinet GAD. Förhoppningen är att immunförsvaret ska bli mer tolerant mot kroppens eget GAD och sluta skada de insulinproducerande cellerna, så att kroppen kan fortsätta bilda en del insulin.
– Det har visats i stora studier att även väldigt liten egen insulinproduktion tycks betyda mycket för patienternas hälsa. Personer med diabetes som har en viss insulinproduktion får inte lika lätt för lågt blodsocker, eller hypoglykemi. Risken är också mindre att utveckla det livshotande tillståndet ketoacidos, som kan uppstå vid insulinbrist, säger Johnny Ludvigsson.
Gener spelar roll
Tidigare studier av immunterapi vid diabetes har tytt på att genetiska faktorer kan ha betydelse för behandlingseffekten. I den aktuella studien tittade forskarna därför på olika varianter av gener som kallas HLA. HLA-gener kodar för proteiner som sitter på ytan av särskilda celler. De fungerar som hållare för proteinbitar som visas upp för förbipasserande immunceller. Om proteinbiten som presenteras är från exempelvis en bakterie ska immunförsvaret bilda antikroppar mot det främmande proteinet.
Men ibland reagerar immunförsvaret även mot kroppsegna ämnen, och vissa HLA-typer är förknippade med en ökad risk för typ 1-diabetes. HLA-typen HLA-DR3-DQ2 visar upp GAD65-proteinet för immunceller och patienter med denna genvariant har ofta antikroppar mot GAD65 i ett tidigt skede av sjukdomsutvecklingen. Ungefär hälften av deltagarna i den aktuella studien hade genvarianten HLA-DR3-DQ2.
Positiv effekt på vissa patienter
När forskarna tittade på hela patientgruppen syntes ingen skillnad mellan behandling och placebo på bevarad insulinproduktion. Däremot syntes en positiv effekt av GAD-alum i den undergrupp av patienter som hade HLA-typ DR3-DQ2.
– Patienterna i den undergrupp som har HLA-typ DR3-DQ2 förlorar inte insulinproduktionen lika snabbt. Vi ser däremot ingen nämnvärd effekt hos de patienter som inte har denna HLA-typ, säger Johnny Ludvigsson.
I studien noterades inga biverkningar som var relaterade till behandlingen med GAD-alum.
– Behandling med GAD-alum verkar vara ett lovande, enkelt och säkert sätt att bevara insulinsekretion hos knappt halva gruppen av patienter med typ-1 diabetes, det vill säga de som har rätt HLA-typ. Därför ser vi fram emot att göra större studier och vi hoppas att det ska kunna leda till ett läkemedel som kan ändra förloppet av typ 1-diabetes, säger Johnny Ludvigsson.
– Redan när vi börjar skolan får vi lära oss vikten av att sitta still och koncentrera oss. Det passar inte alla. Det här finns det en medvetenhet om i skolan, men vi pratar inte så mycket om det i relation till vuxna och arbete, säger Charlotte Petersson Troije, som genomförde Stickut-projektet vid Malmö universitet i samarbete med Malmö stad.
StickUt Malmö var ett interaktivt forskningsprojekt som bedrevs i samarbete mellan Malmö stad och Malmö universitet, med stöd från Europeiska socialfonden. Projektets syfte var att finna nya former att utveckla ett mer innovativt och hållbart arbetsliv genom att utmana rådande normer kring arbete som vanligtvis bedrivs inomhus. I projektet har 58 deltagare provat och utvärderat olika former för arbete utomhus. Data samlades in via intervjuer, gruppdiskussioner och en skräddarsydd mobilapp.
Starka normer leder till skuldkänslor
Redan innan pandemin kunde arbete i vissa fall utföras utanför kontoret, men pandemin har burit med sig att det blivit mycket vanligare att jobba hemifrån. Att det ska ske inomhus, det verkar dock de allra flesta vara överens om.
Men enligt Charlotte Petersson Troije kan många arbetsaktiviteter med fördel utföras utomhus, även för dem som arbetar på kontor. Det kan handla om möten, jobba med dator, läsa, tänka och pausa.
Att jobba utomhus bidrar enligt studien till en känsla av välbefinnande, återhämtning, självständighet, förbättrad kognition och bättre sociala relationer.
Men det för också med sig skuldkänslor.
– Här finns djupt liggande normer kring arbete och hur det bör utföras. Många känner sig skyldiga om de jobbar ute i solen. Här ser jag en chans till förändring nu under pandemin då vi förändrar vår syn på arbete och kopplingen till rummet. Men jag tror inte det sker i en handvändning, säger Charlotte Petersson Troije.
Just därför är chefernas attityder och organisationskulturen helt avgörande för att det ska fungera. Det är också viktigt att ha tillgång till en passande fysisk miljö, i nära anslutning till arbetsplatsen, till exempel en innergård, en park och promenadvänliga stråk.
Promenad bidrar till bättre samtal
För den som jobbar hemma under pandemin blir det i många fall ovanligt mycket skärm. De flesta möten sker med video, och den förflyttning som vanligtvis krävs till och från jobbet eller mellan möten uteblir. En ”walk and talk”-promenad kan då vara en uppfriskande omväxling.
Charlotte Petersson Troije kan också visa att det bidrar till bättre samtal.
En del påminner också om vikten av att pausa med en promenad på förmiddagen eller eftermiddagen. Att komma ut och röra på sig och ta paus från skärmen ett slag.
Men ska vi ens kalla det en paus?
– I projektet har det blivit tydligt att många viktiga saker blir lösta under joggingturen eller på promenaden. Det väcker verkligen frågan om vad som räknas som arbete eller inte. Om vi behöver en promenad för att lösa ett problem, är det då inte värt att betrakta det som en viktig del av arbetet snarare än ett sätt att gå iväg från det, undrar Charlotte Petersson Troije.
Hon beger sig själv ofta ut på promenad för att tänka.
– Jag tänker bättre när jag promenerar och beger mig ut på tankegång så fort jag har en möjlighet att bryta loss. Det är så himla lätt att sitta kvar och ”göra klart”. Men kroppen och huvudet stelnar. Efter en mörk vinter är vi också många som längtar efter att komma ut, säger Charlotte Petersson Troije.
Charlotte Petersson Troije, institutionen för urbana studier vid Malmö universitet, charlotte.petersson@mau.se
Upplevelsen av att vara inkluderad och att aktivt delta i samhället har betydelse för flyktingars psykiska hälsa visar en ny rapport som forskare vid Röda Korsets högskola har tagit fram tillsammans med Folkhälsomyndigheten.
Viktigt känna sig inkluderad
Rapporten, som är en kartläggning av den existerande forskningen, visar att den psykiska hälsan kan påverkas positivt när individen upplever sig inkluderad i samhällets sociala nyckeldimensioner.
Till nyckeldimensioner räknas områden som arbetsmarknad, finansiella institutioner, utbildning samt hälso- och sjukvård. Även olika etniska och kulturella gemenskaper och gräsrotsrörelser, religiösa aktiviteter, idrotts- och fritidsaktiviteter samt politiskt engagemang, tillhör nyckeldimensionerna.
Samhörighet och anknytning
– Studierna som ingår i översikten beskriver att känsla av samhörighet och anknytning till platser och människor, samt upplevelsen av att vara en aktiv del av det nya samhället, är viktig och betydelsefull för den psykiska hälsan, förklarar Fredrik Saboonchi, professor i folkhälsovetenskap vid Röda Korsets högskola och medförfattare till studien.
Fredrik Saboonchi, professor i folkhälsovetenskap, Röda Korsets högskola, fredrik.saboonchi@rkh.se
Ungefär 20–30 procent av patienter med Alzheimers sjukdom får en felaktig diagnos inom specialistvården, och diagnostiken är ännu svårare inom primärvården. Genom att mäta proteiner med ryggvätskeprov eller göra en pet-kameraundersökning förbättras diagnostiken – men metoderna är dyra och finns bara på enstaka minneskliniker i världen, vilket leder till ojämlik vård. Att kunna ställa korrekt diagnos kommer att bli ännu viktigare, menar forskarna bakom den aktuella studien, när sjukdomsbromsande läkemedel förhoppningsvis snart blir tillgängliga.
Blodprov och tre enkla tester
Det forskarna nu har kunnat visa är att en kombination av relativt enkla tester kan användas för tidig och säker diagnostik av alzheimer. En kombination av ett enkelt blodprov samt tre snabba kognitiva tester som endast tar 10 minuter att genomföra kunde med över 90 procents säkerhet förutsäga vem som skulle utveckla alzheimerdemens inom fyra år.
Denna enkla prognostiska algoritm hade en klart bättre träffsäkerhet än den kliniska bedömningen gjord av specialistläkare som träffat patienterna i studien, men inte haft tillgång till dyra ryggvätske- eller PET-undersökningar.
– Vår algoritm baseras på en blodanalys av fosfylerat tau och en riskgen för alzheimer, samt testning av minne och exekutiv förmåga. Vi har nu utvecklat ett onlineverktyg för att beräkna risken på individnivå för att en person med lindriga minnessvårigheter kommer att utveckla alzheimer inom fyra års tid, säger Sebastian Palmqvist, försteförfattare till studien, docent vid Lunds universitet och överläkare vid Minneskliniken, Skånes universitetssjukhus.
Kan användas i primärvården
En tydlig fördel med den prognostiska algoritmen är att den är utvecklad för att kunna användas på kliniker utan tillgång till specialiserade mätinstrument. Därför kan algoritmen på sikt göra stor skillnad för diagnosticeringen av alzheimer inom primärvården.
– I nuläget har algoritmen testats på patienter som undersökts på minneskliniker. Vår förhoppning är att den även ska kunna valideras och användas i primärvården och också göra skillnad i utvecklingsländer där resurserna för specialiserad sjukvård är mer begränsad, säger Sebastian Palmqvist
Enkla diagnostiska verktyg för alzheimer kan även förbättra framtagandet av sjukdomsbromsande läkemedel. Kliniska studier görs för att undersöka individer med en viss sjukdom, testa effekten och säkerheten hos nya läkemedel, diagnostiska tester och behandlingar.
– Men när det gäller Azheimers sjukdom är det svårt att på ett genomförbart och kostnadseffektivt sätt rekrytera rätt personer till läkemedelsprövningar. Algoritmen gör det möjligt att rekrytera personer med alzheimer redan i ett tidigt skede av sin sjukdom, då nya läkemedel har en bättre chans att bromsa sjukdomsutvecklingen, säger professor Oskar Hansson.
Sebastian Palmqvist, docent i neurovetenskap på enheten för klinisk minnesforskning vid Lunds universitet och överläkare vid Skånes universitetssjukhus, sebastian.palmqvist@med.lu.se, Oskar Hansson, professor i neurologi på enheten för klinisk minnesforskning vid Lunds universitet och överläkare vid Skånes universitetssjukhus, oskar.hansson@med.lu.se
I en ny studie från Lunds och Göteborgs universitet har patienter intervjuats om deras upplevelser 10 år efter att ha genomgått fetmakirurgi. Sammanfattningsvis kan sägas att effekten på ätandet håller i sig medan andra problem, som till exempel en skuldkänsla över att fortfarande inte vara tillräckligt hälsosamma, finns kvar.
– Detta är en få uppföljningar som har gjorts så lång tid efter en fetmaoperation, säger My Engström, forskare i omvårdnad vid Göteborgs universitet.
Effekter av operationen bestod
18 patienter intervjuades i studien. Samtliga upplevde att deras ätande och aptit fortfarande var påverkat efter operationen: kroppen sa fortfarande ifrån, vilket gjorde att de inte kunde äta så stora mängder, och det minskade suget efter ohälsosam mat höll i sig. Flera deltagare tog också upp att de fortfarande påverkades lättare av alkohol och att detta fick konsekvenser i det sociala livet.
Men samtidigt som operationen hade inneburit många förändringar beskrev flera tillvaron med den opererade kroppen som det nya normala eller deras nya vardag.
– Flera menade att en anledning till att de klarade sin nya tillvaro med mindre magsäck så bra som de gjorde, var att de hade blivit varnade och förväntat sig fler komplikationer än vad de faktiskt fått, säger My Engström.
– Detta var intressant att höra eftersom drygt 70 procent av de som vi intervjuade faktiskt hade haft någon händelse som sjukvården klassificerade som en komplikation, som exempelvis näringsbrist, buksmärtor, galloperation eller tarmvred.
Oro för barnen
Deltagarna berättade att de fortsatte att kämpa för att hantera sina liv och sin vikt efter fetmaoperationen. Det handlade bland annat om hur de skulle stötta sina barn som också ofta var överviktiga. Några av föräldrarna sa att de kände sig uppgivna inför sina barns viktproblem; de försökte vägleda på bästa sätt, men upplevde att det var svårt.
Flera talade också om den fysiska aktiviteten som ett ständigt dåligt samvete. De var väl medvetna om att de borde röra på sig, men hittade ingen bra väg framåt. Som skäl uppgav de smärta eller den personliga historien av att alltid ha varit den som varit sämst på fysisk aktivitet.
– Även om övervikten inte länge var stor eller utgjorde ett verkligt hinder så låg den gamla självbilden kvar som ett hinder i vägen, säger My Engström.
Anklagade sig själva
Gemensamt för de patienter som intervjuades var att de uttryckte stor tacksamhet över viktoperationen och mot samhället som hade bekostat denna. Vissa deltagare anklagade sig själva när något inte fungerade optimalt och menade att de inte var ”duktiga patienter”.
– Uppföljningen av de fetmaopererade är ofta bristfällig och måste bli bättre, säger Kajsa Järvholm, forskare i psykologi vid Lunds universitet. Patienterna borde kallas till vårdcentral en gång om året men detta fungerar sällan. Patienterna förväntades själva komma ihåg att ta kontakt med primärvården i stället för att bli kallade. När de väl kom i kontakt med vårdcentralen så upplevde de ofta att kunskapen om fetmakirurgi var dålig.
Sammanfattningsvis menar forskarna att långtidsuppföljningen av fetmaoperationer måste bli bättre både inom specialist- och primärvård.
– De som möter fetmaopererade i sitt arbete behöver både hjälpa till att skapa realistiska förväntningar av vad operationen kan förändra och ta hänsyn till att många patienter anklagar sig själva och därför tvekar att ta upp problem med sin vårdgivare, säger Kajsa Järvholm. Denna process underlättas om vårdgivarna har en icke-dömande attityd och tar sig tid att fråga patienterna om hur de har det i sin vardag.
– Det behövs en kulturell ödmjukhet för att medvetandegöra perspektiv om döende och död vid vård i livets slut. Det kan bidra till en kulturellt säker vård för samer och även ge en fördjupad förståelse om andra kulturella grupper, säger Lena Kroik, doktorand vid Umeå universitet.
I sin avhandling konstaterar Lena Kroik att det råder ett kunskapsglapp om vilka behov, önskningar och prioriteringar samer har vid livets slut. Inte heller finns det någon speciellt utformad vård för samer i samband med döden.
Döden berör hela släkten och familjen
I avhandlingen har forskargruppen där Lena Kroik ingår samtalat med 82 personer, huvudsakligen samer, om döden och livets slut. Det gick att se döden för samer inte bara är ett individuellt bekymmer utan ingår i ett större sammanhang. I ett samiskt dödssystem är människor, plats och tid sammanlänkade. Släkt och familj innehåller ett nätverk av roller och resurser som aktiveras vid livets slut. Bland annat finns personer som kan överbrygga mellan det samiska samhället och majoritetssamhällets vård- och omsorgssystem.
Kollektivt kulturellt arv, uttryck för andlighet och stöd från majoritetssamhället visade sig stärkande för en gemensam identitet men också en kollektiv känsla av sammanhang innehållande stolthet, glädje och ansvar. Här ingick närhet till djur och natur, där årstider och säsongsväxlingar såg ut att vara viktigare än kalendertid.
En del i arbetet med avhandlingen var att ordna gruppdiskussioner på fjället med renskötande samer tillsammans med en arkeolog. Med ansats i kulturlandskapet och det förflutna kunde man samtala om vad som är viktigt i framtiden vid det oundvikliga slutet. Vid samtalen kom traditionell samisk kunskap fram. Normer och värderingar överförs mellan generationer till stor del genom berättandet. Natur och landskap är väsentliga delar inte bara för samisk livsföring, utan även för ett samiskt dödssystem.
Att få dö utomhus med sina närmaste
Ett annat verk i datainsamlingen var en ”DöBra-kortlek” med 37 påståenden om sådant som kan vara viktigt vid vård i livets slut, till exempel att inte ha svårt att andas, att ha ordning på min ekonomi och att behålla min värdighet. Viktigast i kortleken var öppna alternativ, som användes för att tydliggöra mer samiskt relevanta och samiskt specifika värderingar och prioriteringar. DöBra-kortleken hjälpte till att öppna upp för diskussion kring prioriteringar som exempelvis möjligheten att få dö utomhus och att ha sina närmaste omkring sig.
– Eftersom vård ska vara jämlik och olika personer har olika behov, har det varit viktigt att synliggöra bredden i samers syn på döende, död, sorg och vilka behov som kan vara aktuella när det till sist kommer till livets slut, säger Lena Kroik.
Lena Kroik, institutionen för omvårdnad vid Umeå universitet, lena.kroik@umu.se
Genom att förutse vilka arter som riskerar att gå förlorade på grund av klimatförändringar kan vi planera strategier för bevarandet av dessa. Men tidigare forskning har fokuserat på vilken temperatur en organism inte kan överleva i, inte temperaturen då de inte längre kan föröka sig.
Bananflugor blev sterila
I en ny studie har forskare studerat 43 olika arter av bananfluga. Hos nästan hälften av alla arter var temperaturen då hannarna blev sterila lägre än temperaturen de inte kunde överleva i. Den naturliga förekomsten av dessa arter kunde också förutsägas mer korrekt av temperaturen som begränsar fertilitet. Hannar av arten Drosophila lummei blev till exempel sterila vid fyra graders lägre temperatur än begränsningen för temperaturen de kunde leva i.
– Vi har länge känt till att fertilitet påverkas av värme, det är till exempel en anledning till att däggdjur har testiklarna utanför kroppen. Så fler organismer än bananflugor får sannolikt nedsatt fertilitet av ett varmare klimat. Insekter kan inte heller reglera sin kroppstemperatur, och för djur som inte kan färdas långa sträckor kan det bli svårt att hitta en tillräckligt sval plats, säger Rhonda Snook, professor vid Zoologiska institutionen, Stockholms universitet, och medförfattare till studien.
För varmt år 2060
Forskarna jämförde förutsägelser för jordens temperatur för år 2060 med utbredningsområdet för en av arterna av bananfluga. I mer än hälften av de områden där det skulle vara kallt nog för flugan att överleva, skulle det ändå vara för varmt för att föröka sig.
– Vi vet inte vilka övriga organismer som blir infertila i en lägre temperatur än de kan överleva i. Så många arter kan ha en gömd sårbarhet för höga temperaturer som det tidigare inte har tagits hänsyn till, säger Steven Parratt, evolutionsekolog vid University of Liverpool och studiens huvudförfattare.
Hot mot biologisk mångfald
Forskarna vet ännu inte till vilken grad steriliteten är reversibel och hur olika arter kan återhämta sig.
– Artens livslängd har betydelse. Om en kortlivad art är infertil en kort stund kan det ändå ha mycket negativa konsekvenser. Att undersöka hur arter återhämtar sig är nästa steg i vår forskning. Vi vill också identifiera vilka gener som gör att olika arter påverkas olika mycket, samt undersöka hur honorna påverkas, säger Rhonda Snook.
– Vår forskning betonar att nedsatt fertilitet på grund av värme kan vara ett stort hot för den biologiska mångfalden vid klimatförändringar, säger medförfattare Tom Price, University of Liverpool .
Rhonda Snook, professor vid Zoologiska institutionen, Stockholms universitet, rhonda.snook@zoologi.su.se
Forskarna konstaterar också att det inte spelar någon roll om talgoxarna lever i Malmö, Milano eller Madrid: För att klara av att leva i en miljö skapad av människor har fåglarna utvecklats på liknande sätt.
Gener kopplade till viktiga biologiska funktioner som kognition och olika beteenden reglerade av serotonin, exempelvis aggression och dygnsrytm, har selekterats och förts vidare från generation till generation. I populationerna på landet har dessa beteenden inte varit lika viktiga och generna som styr dem har inte prioriterats på samma sätt.
Kognition viktigare i stadsmiljö
– Det tyder på att just kognitionen och de här beteendena är mycket viktiga för att leva i urbana miljöer med mycket stress i form av buller, ljus på nätterna, luftföroreningar och ständig närhet till människor, säger Caroline Isaksson, lektor vid Lunds universitet och den som lett studien tillsammans med sin tidigare doktorand Pablo Salmon, nu verksam i Glasgow.
Studien är unik i sitt slag och den största som gjorts på hur stadsmiljöer påverkar generna och därmed arvsmassan hos de djur som lever där. Totalt har 192 stycken talgoxar undersökts i studien, fördelade på populationer i Malmö, Göteborg, Madrid, München, Paris, Barcelona, Glasgow, Lissabon och Milano.
Till varje stadspopulation har forskarna haft en kontrollgrupp med talgoxar som lever i närheten, men i lantlig miljö. Blodprov har tagits på samtliga fåglar och analyserats genetiskt.
Gener förändrades i stadsmiljö
– Vi har analyserat mer än en halv miljon så kallade snippar utspridda över hela arvsmassan. Kvar blev ett fåtal gener som förändrats tydligt som svar på den urbana miljön, säger Caroline Isaksson.
Talgoxar är vanliga i hela Europa och sedan tidigare är det känt att de är genetiskt ganska lika. Trots detta har forskarna nu identifierat tydliga genetiska skillnader mellan talgoxar i staden och talgoxar på landet.
– Att vi får en så tydlig och generell urban selektion i en annars genetiskt lik europeisk talgoxe är förvånande, säger Caroline Isaksson.
Forskarna vid Karolinska Institutet och UCL har identifierat en allmän faktor som påverkar unga människors beslutsförmåga, oberoende av IQ. De har valt att kalla den allmänna beslutsförmågan, som ligger till grund för flera typer av beslutsfattande, för ”decision acuity”, ungefär beslutsskärpa.
– Människor med högre beslutsskärpa fattar inte alltid de bästa besluten, men de tar specifika beslut på ett konsekvent sätt. Låg beslutsskärpa är förknippad med sämre sociala förmågor och kan kopplas till symtom på psykiska ohälsa, säger studiens korresponderande författare Michael Moutoussis, forskare vid Max Planck UCL Centre for Computational Psychiatry & Ageing Research och Wellcome Centre for Human Neuroimaging, UCL Queen Square Institute of Neurology.
Högre beslutsskärpa hos äldre ungdomar
Studien omfattade 830 ungdomar i åldrarna 14–24 år som fick genomföra en rad beslutsfattande uppgifter kopplade till aspekter som risktagande, förtroende för andra människor och känslighet för vinster och förluster. Totalt 32 olika mått sammanfördes för att avgöra individens beslutsskärpa, som visade sig vara oberoende av IQ. Beslutsskärpan var högre hos de äldre ungdomarna och ökade med föräldrarnas utbildning. Dessutom var beslutsskärpan stabil över tid bland de deltagare som gjorde om samma tester 18 månader senare.
295 av deltagarna genomgick också hjärnavbildning med MR-kamera. Forskarna såg då ett samband mellan beslutsskärpa och funktionella kopplingar mellan många hjärnregioner, inklusive flera områden som tidigare har kopplats till beslutsfattande. I uppföljningen 18 månader senare kunde resultaten upprepas.
Beslutsskärpa är ett nytt koncept och kan underbyggas av hur starkt vissa nätverk i hjärnan kopplas ihop.. Bild: UCL
Kan påverka mer komplexa beslut
– Även om studiedeltagarna utförde enkla beslutsuppgifter tror vi att beslutsskärpa på samma vis kan påverka mer komplexa beslut, eftersom det handlar om hur långt in i framtiden människor tänker och hur impulsiva eller tillitsfulla de är, säger Marc Guitart-Masip, delad sisteförfattare som arbetat med studien på Karolinska Institutet tillsammans med Benjamín Garzón, båda vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle.
Vetenskaplig artikel:
Decision-making ability, psychopathology, and brain connectivity, (Michael Moutoussis, Benjamín Garzón, Sharon Neufeld, Dominik R. Bach, Francesco Rigoli, Ian Goodyer, Edward Bullmore, NSPN Consortium, Marc Guitart-Masip, Raymond J. Dolan), Neuron, online 20 maj 2021
Fotnot: Forskningen finansierades av Wellcome Trust , Vetenskapsrådet, Europeiska forskningsrådet och National Institute for Health Research (NIHR) UCLH Biomedical Research Center. Inga intressekonflikter uppges.
