Teknikbranschen har gjort sig känd för sin framåtanda och stora tilltro till vad tekniken kan uppnå – värden som ofta förknippas med ungdomlighet. Nu har forskare undersökt hur de som arbetar inom teknikindustrin själva uppfattar ålder, och funnit att branschen präglas av fördomar.
− Enligt våra intervjupersoner uppfattas den som är över 35 år som gammal inom teknikbranschen, ung anses man vara fram till ungefär 30 år. Etiketten äldre förskjuts alltså tillbaka med ungefär 20 år jämfört med andra branscher och yrken, säger Andrea Rosales, postdoktor i vetenskapsteknik vid Open University of Catalunya och en av författarna bakom studien.
Studien bygger på 18 djupintervjuer med personer i olika åldrar som arbetar inom teknikbranschen i Bangalore, Barcelona, Berlin, Houston, Silicon Valley och Tel Aviv.
Låga förväntningar på äldres kapacitet
I studien framkommer att äldre, i studien de över 35 år, förväntas vara mindre intresserade av teknik och mer intresserade av ledarskap. De väntas också ha svårare för att bearbeta information och lära sig nya saker. Det fanns också en idé om att äldre inte var lika uppdaterade kring den senaste tekniken och dess potential.
− Åldersstereotyper fungerar ofta omedvetet. De yngre intervjupersonerna som vi pratade med stängde inte medvetet ut sina äldre kollegor, ändå kommer de åldersstereotyper som framkom i våra intervjuer sannolikt att påverka såväl företagskulturen som vilka förväntningar som finns på individen, säger Jakob Svensson, studiens andra författare och professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Malmö universitet.
Inte lika hängivna arbetsplatsen
Studien visar också att det finns en uppfattning om att äldre personer inte är lika hängivna sina arbetsplatser, utan istället väljer att lägga större fokus på till exempel familjelivet, vilket gör dem mindre attraktiva som medarbetare.
− Inom teknikbranschen finns en idé om att arbetsplatsen ska fungera lite som en fritidsgård, där medarbetarna förväntas spendera även sin lediga tid. Äldre medarbetare som i högre utsträckning vill fokusera på familjelivet stängs därför lätt ut från företagsfamiljen, säger Jakob Svensson.
Konsekvenser för samhället i stort
Åldersdiskriminering får inte bara konsekvenser för företagskulturen eller enskilda medarbetare, utan påverkar också samhället i stort.
− Vi ser att när tekniska produkter och tjänster utvecklas i en miljö som saknar representation riskerar äldre människors intressen att helt förbises, något som ytterligare bidrar till åldersdiskrimineringen i hela samhället, säger Andrea Rosales.
I takt med att tekniska produkter och tjänster blir allt mer vanligt förekommande och äldre användare blir allt mer digitala, kommer åldersdiskrimineringen inom teknikbranschen bli allt mer problematisk.
− Om målet är att erbjuda tjänster till så många av medborgarna som möjligt, bör människor i alla åldrar inkluderas i design och konstruktion av tekniska produkter, säger Jakob Svensson.
Jakob Svensson, professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Malmö universitet, jakob.svensson@mau.se
Andrea Rosales, forskare vid Open University of Catalunya, arosalescl@uoc.ed
Kroniska lungsjukdomar är den tredje vanligaste dödsorsaken i världen som i EU kostar mer än 380 miljarder euro årligen. För många kroniska sjukdomar finns inget botemedel och det enda alternativet för patienter i slutskedet är lungtransplantation. Det saknas dock lungor från donatorer för att möta behovet hos alla dem som väntar på transplantation.
Tillverka lungor för transplantation
Det är därför angeläget att kunna öka mängden tillgängliga lungor för transplantation. Ett möjligt tillvägagångssätt är att tillverka lungor genom att kombinera celler med ett biotekniskt framställt stödjematerial. Men exakt vilka material och metoder för att skapa stödjematerial som är mest lämpliga för transplantation är inte kända.
Forskarna bakom den aktuella studien: Martina De Santis och Darcy Wagner, i forskargruppen Lungbioengineering och regeneration vid Lunds universitet, har utformat ett nytt biobläck (ett utskrivbart material) för så kallad 3D-bioskrivning av mänsklig vävnad. Biobläcket tillverkas genom att kombinera två material: ett material som härrör från tång, alginat, samt bindväv (extracellulär matrix) som härrör från lungvävnad.
Stamceller från patienters luftvägar
Som ett test används detta nya biobläck till 3D-bioskrivna, små, mänskliga luftvägar med två typer av celler som normalt finns i mänskliga luftvägar. Detta biobläck kan emellertid anpassas för samtliga vävnads- eller organtyper.
– Vi började smått genom att tillverka små rör, eftersom detta är en struktur i såväl luftvägar som i blodkärl. Genom att använda vårt nya biobläck med stamceller framrenade från patienters luftvägar kunde vi bioskriva små luftvägar som hade flera lager av celler och som förblev öppna över tid, förklarar Darcy Wagner, universitetslektor och docent i lungbioengineering och regeneration, som är huvudförfattare till studien.
Nästa generations biobläck
– Denna nästa generations biobläck främjade också framväxten av luftvägsstamceller till flera celltyper som normalt finns i en vuxen människas luftvägar, något som förenklar processen att skriva ut vävnad som består av många olika celltyper, berättar Darcy Wagner.
Darcy Wagner konstaterar att upplösningen måste förbättras för att man ska kunna 3D-bioskriva mindre strukturer och lungblåsor, så kallade alveoler, där gasutbytet sker.
– Vi hoppas att tekniska förbättringar av tillgängliga 3D-skrivare och ytterligare framsteg avseende biobläck kommer att göra det möjligt att bioskriva med en högre upplösning, och därmed kunna framställa större vävnader som skulle kunna användas för transplantation i framtiden. Men vi har fortfarande en lång väg att gå innan vi – förhoppningsvis – kan applicera detta på människor.
Främjade bildandet av nya blodkärl
Forskarna använde en djurmodell som påminner om den livslånga, immundämpande behandling som patienter måste ta efter organtransplantation. Modellen visade att de 3D-skrivna strukturerna som tillverkats av det nya biobläcket tolererades väl och främjade bildandet av nya blodkärl.
– Utvecklingen av detta nya biobläck är ett betydande steg framåt, men det är viktigt att bekräfta funktionen hos de små luftvägarna över tid och att undersöka genomförbarheten av detta tillvägagångssätt i djurmodeller, säger Martina De Santis.
Studien som letts av forskare från SLU och Frankrike, med data från Nederländerna och Finland, visar att fjärilarnas möjligheter att dra sig norrut försämras av att landskapet brukas intensivt. Detta har fragmenterat landskapet och gjort att lämpliga livsmiljöer för fjärilarna kan vara mindre eller ligga längre ifrån varandra.
Därmed påverkas också arternas förmåga att överleva i framtidens varmare klimat, enligt forskarna.
De pågående klimatförändringarna har djupgående effekter på den biologiska mångfalden. En av de viktigaste konsekvenserna av stigande temperaturer är att djur- och växtarter gradvis förskjuter sin utbredning norrut, i takt med att klimatzonerna också förskjuts.
– Sådana förändringar i utbredning har observerats för flera olika grupper av arter, men förändringen i arternas utbredning går oftast långsammare än klimatets förändring. Det är viktigt att förstå varför och hur det påverkar arbetet med att bevara den biologiska mångfalden, säger Yoan Fourcade, forskare vid Université Paris-Est Créteil, som jobbat med SLU-studien.
Övervakning av dagfjärilar
Nu undersökte forskarna om fragmenteringen av naturliga livsmiljöer hindrar fjärilsarter från att hänga med när klimatzonerna förskjuts. De använde data från övervakning av dagfjärilar i Finland och Nederländerna, som systematiskt samlats in av frivilliga observatörer under mer än 20 år. På så sätt kan de följa hur sammansättningen av fjärilsarter har förändrats under de senaste årtiondena på flera hundra platser.
Silverstreckad pärlemorfjäril. Bild: Mikko Kuussaari.
Silverstreckad pärlemorfjäril, Argynnis paphia är en fjärilsart som expanderar norrut i Finland och Sverige till följd av ett varmare klimat. Larverna lever på olika viol-arter, som buskviol och luktviol, och fjärilen finns i bland annat trädklädda hagmarker, öppna skogsmiljöer och skogsbryn.
Violett blåvinge. Bild: Jaap Bouwman
Violett blåvinge, Plebejus optilete är en fjärilsart som har dött ut från många platser i Finland på grund av klimatförändringarna. Den violetta blåvingen är beroende av rosling, lingon, odon eller tranbär, och finns dels i torvmossar och myrar, och dels i tallhedar och fjällbjörkskog.
Vilka arter som har försvunnit eller tillkommit på en plats påverkades av landskapet runt omkring. Hur stor area naturliga och naturliknande (till exempel betesmarker) miljöer som fanns kvar hade betydelse. Fördelningen i landskapet var också viktig, det vill säga om det var större sammanhängande områden eller fler utspridda.
Forskarna såg en tydlig skillnad mellan de 98 fjärilsarterna de har data för. Sydliga och rörliga arter hade lättare att kolonisera nya platser om deras livsmiljö var jämnt utspridd i landskapet. Det gäller till exempel silverstreckad pärlemorfjäril. Men en sådan jämnare fördelning ökade nordliga arters utdöenderisk – de har större chans att leva kvar om livsmiljöernas area är större och mer sammanhängande. Ett exempel på en sådan art är violett blåvinge.
Landskapets struktur påverkar anpassningen
Studien visar tydligt att landskapets struktur påverkar arters möjligheter att anpassa sig till klimatförändringarna.
– Det viktigaste, både för nordliga och sydliga arter, är att se till att arean av viktiga livsmiljöer som till exempel ängs- och hagmarker inte fortsätter att minska. För att underlätta för sydliga arter att sprida sig norrut i takt med klimatförändringar är det dessutom viktigt att förstärka ett nätverk av livsmiljöer, till exempel genom att restaurera marker, medan man för att underlätta för nordliga arter att leva kvar i sina nuvarande miljöer behöver öka arean och skapa mer sammanhängande miljöer, säger Erik Öckinger, forskare vid institutionen för ekologi, SLU.
Erik Öckinger, forskare vid Institutionen för ekologi, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala, erik.ockinger@slu.se
Forskare har undersökt hur 601 människor som bodde i närheten av området för den stora skogsbranden i Västmanland 2014, den största branden i modern tid i Sverige, upplevde katastrofen.
Resultaten överraskade och visar på en stor skillnad mellan de som fick fly för sitt liv och de som visserligen bodde i området men som inte behövde evakuera och fick sin information via nyhetssändningarna.
– För att hjälpa måste vi ta större hänsyn till den mest utsatta gruppens starka psykologiska upplevelser. De som blev tvingade att fly för sitt liv blev psykologiskt mer påverkade och hemsöktes oftare av minnena, något som under en lång tid kommer att påverka deras inre värld, säger Igor Knez, professor i psykologi vid Högskolan i Gävle.
Blixtminnen med levande ögonblicksbilder
Forskarna fann att de som upplevde branden in på skinnet utvecklade ett så kallat blixtminne, ”flashbulb memory”, någon man också observerat vid andra katastrofer som 9/11 eller Estonia. Ett blixtminne framkallar en mycket detaljerad, exceptionellt levande ögonblicksbild.
– Detaljrika minnen, där du ser elden, hör dess ljud och lukt, blir mer emotionella och påverkar individens existens, man förändras och ser på sig själv och världen på ett annat sätt efter det man varit med om.
”Det är inte över för att du överlever”
Igor Knez menar att efter-katastrof-arbetet måste ta hänsyn till att dessa människor behöver erbjudas möjligheter till samtal, kanske i flera månader eller mer.
– Hjälparbetet behöver ta större hänsyn till att de som tvingades fly för sitt liv har så mycket starkare upplevelser, som under lång tid kommer påverka deras inre värld.
Även andra katastrofer
Han menar också att detta är något som skulle kunna generaliseras till människor som råkat ut för katastrofer, naturkatastrofer, krig med mera, och att samhället måste vara förberett på detta behov.
– Med klimatförändringarna kommer ju fler naturkatastrofer och de här bränderna förekommer nu mer och mer hos oss. Man kan tänka sig att vi kan få naturkatastrofflyktingar inom landet.
– Vi måste ta det på allvar, det räcker inte med att de överlever, Det är inte över, det är vad våra resultat visar, säger Igor Knez.
Igor Knez, professor i psykologi vid Högskolan i Gävle, igor.knez@hig.se
Personer som har varit sjuka i covid-19 löper förhöjd risk att avlida efter ett kirurgiskt ingrepp nära inpå sjukdomen. Men om operationen istället väntar till sju veckor efter tillfrisknandet, är överlevnaden ungefär lika bra som för personer som aldrig haft covid-19. Det visar en internationell studie där Umeå universitet och Norrlands universitetssjukhus medverkar.
– Resultaten talar starkt för att planerade operationer bör vänta minst sju veckor tills patienten har tillfrisknat från covid-19. Men det måste dock i varje enskilt fall vägas mot de risker som väntan med operation i sig kan innebära, säger Malin Sund, professor i kirurgi vid Umeå universitet och en av samordnarna för den svenska delen av studien.
Stor studie från 116 länder
Studien baseras på över 140 000 patienter som opererades kirurgiskt i 116 länder under oktober 2020. Bland dessa hade drygt 3 000 haft covid-19. Forskarna jämförde överlevnaden den närmaste tiden efter operationstillfället.
Bland de som aldrig haft covid-19, låg dödligheten efter operation på 1,5 procent i justerade modeller. Bland de som opererades inom två veckor efter covid-19-diagnos var dödligheten nästan tre gånger så hög, 4,1 procent. Därefter sjönk dödligheten ju längre tid som gått sedan tillfrisknande från covid-19, ned till 1,5 procent sju veckor efter diagnos. Den vanligaste dödsorsaken var lungkomplikationer. Bland patienter som tillfrisknat från covid-19, men hade kvar vissa symtom, gick det att se en fortsatt högre dödlighet efter kirurgi jämfört med de som var symtomfria. Den gruppen tjänar alltså på att, om möjligt, vänta ännu längre med operation.
Sambandet oberoende av fysik och ålder
Sambandet mellan överlevnad efter operation och tid mellan covid-19 och operationstillfället var oberoende av personens fysiska status och ålder.
Detta är den hittills största studien av överlevnad vid operationer efter covid-19. I en tidigare studie på ett betydligt mindre underlag våren 2020, var dödligheten alarmerande hög – nästan var fjärde patient som hade haft covid-19 eller opererades med pågående covid-19 avled. I den nu publicerade studien är siffrorna alltså betydligt mindre dramatiska. Skillnaden kan både förklaras med att sjukvården sedan dess har blivit bättre på att handskas med komplikationer efter covid-19, och med att underlaget är större och att siffrorna därmed är mer tillförlitliga.
– I vissa fall är det inte möjligt eller önskvärt att vänta med operation, exempelvis om personen har en snabbväxande tumör. Då är det ändå ett lugnande besked att de allra flesta faktiskt överlever även om operationen måste ske direkt efter att man haft covid-19, säger Malin Sund.
I Sverige har närmare ettusen patienter vid nio sjukhus, bland andra Norrlands universitetssjukhus i Umeå, ingått i studien. Malin Sund och Martin Rutegård vid Umeå universitet är nationella samordnare för den svenska delen. Studien CovidSurg Week publiceras i den vetenskapliga tidskriften Anaesthesia.
Malin Sund, professor i kirurgi, Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Umeå universitet, malin.sund@umu.se
Martin Rutegård, Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Umeå universitet, martin.rutegard@umu.se
Solenergi är en av de viktigaste källorna till fossilfri elektricitet. Dagens kiselbaserade solceller kan maximalt ta upp cirka 33 procent av solens ljus och omvandla till elektricitet. Det beror på att ljuspartiklarna, eller fotonerna, i solens strålar antingen har för låg energi, som inte kan tas upp av solcellen, eller för hög energi där stora delar försvinner som värme. Den här teoretiska maxgränsen kallas för Shockley-Queisser-gränsen. I praktiken ligger effektiviteten hos moderna solceller på cirka 20 till 25 procent.
Okända energiförluster förbryllat
Med ett fenomen inom molekylär fotofysik som kallas singlettfission kan även fotonerna med hög energi tas tillvara och omvandlas till elektricitet – utan värmeförlust. De senaste åren har singlettfission rönt mer och mer uppmärksamhet i forskarvärlden och det pågår febril aktivitet för att utveckla det optimala singlettfissionmaterialet. Men fram till nu har okända energiförluster i singlettfissionen gjort det svårt att veta exakt hur materialet ska utformas. Inom forskningsfältet råder delade meningar om varför energiförlusten uppstår.
Materialet kan optimeras
Nu har forskare vid Linköpings universitet, tillsammans med kollegor i Cambridge, Oxford, Donostia och Barcelona upptäckt vart energin tar vägen i en singlettfission.
– Singlettfission sker på under en nanosekund och är därför väldigt svår att mäta. Med vår upptäckt kan vi öppna ”den svarta lådan” och ta reda på var energin tar vägen i reaktionen. Därmed kan vi på sikt också optimera materialet för att öka effektiviteten hos solceller, säger Yuttapoom Puttisong, universitetslektor på Institutionen för fysik, kemi och biologi vid Linköpings universitet.
Problem kvar att lösa
Delar av energin försvinner i form av ett intermediärt och ljust tillstånd vilket är ett problem som måste lösas för att uppnå en effektiv singlettfission. Upptäckten om vart energin tar vägen är ett stort steg närmare en ökad effektivitet hos solceller – från dagens 33 procent till över 40 procent.
Forskarna använde en förfinad magnetoptisk transient metod för att visa var energiförlusten sker. Fördelarna med metoden är att den kan undersöka singlettfissionens ”fingeravtryck” på en nanosekunds tidsskala. I studien användes en monoklinisk kristall av en polyen, difenylhexatrien (DPH), men metoden kan användas för att studera singlettfission i många olika typer av material.
Yuqing Huang är tidigare doktorand vid Linköpings universitet och huvudförfattare till artikeln som är publicerad i tidskriften Cell Reports Physical Science:
– Själva singlettfissionen sker i kristallmaterialet. Om vi kan optimera materialet för att behålla så mycket som möjligt av energin från singlettfissionen är vi betydligt närmare verklig tillämpning. Dessutom kan singlettfissionsmaterialet framställas ur en lösning vilket gör det billigt att tillverka och möjligt att integrera med befintlig solcellsteknologi, säger han.
Covid-19 har lett till en kraftig minskning av flygtrafiken, vilket också har lett till en minskning av koldioxidutsläppen. Den minskade efterfrågan för flygresor innebär en chans för flygtrafiken att ställa om, menar forskarna, som har tittat på olika modeller för hur en sådan omställning skulle se ut.
– Att ställa om flygtrafiken skulle bli en stor vinst för klimatet. Det som behövs är en massiv politisk insats för att göra det möjligt, säger Stefan Gössling, professor i turismvetenskap vid Linnéuniversitetet.
Modell baserad på syntetiska bränsle
Med hjälp av data från bland annat FN:s organ ICAO (Internationella civila luftfartsorganisationen) har forskarna modellerat en flygtrafik där omställningen bygger på att successivt byta ut det fossila bränslet mot syntetiska bränslen, ett drivmedel som inte skapas av råolja. De har undersökt vad en omställning skulle innebära för framtidens flygtrafik, hur stor efterfrågan kommer att vara de kommande trettio åren och hur stora utsläppen blir beroende på hur snabbt flygtrafiken ställer om till koldioxidfritt flygbränsle.
En omställning är möjlig
Resultatet visar att en omställning för flygtrafiken faktiskt är möjlig, trots att en stor del mark skulle behövas för att producera syntetiskt flygbränsle, av till exempel solceller. Resultatet visar också att efterfrågan att flyga kommer att fortsätta öka i framtiden, om än långsammare, delvis på grund av att priset på flygbiljetter ökar – ungefär 35 procent dyrare i framtiden.
– Flygtrafikens omställning är nödvändig för att minska utsläppen och sakta in klimatförändringarna. Det är också vad som krävs för att nå de mål som flera av världens länder satt till framtiden – att vara koldioxidneutrala, säger Stefan Gössling.
Detta skriver Isabel Bramsen, universitetslektor vid Lunds universitet och Anine Hagemann, forskare vid Köpenhamns universitet i artikeln The Missing Sense of Peace. Diplomatic Approachment and Virtualization during the COVID-19 Lockdown i den vetenskapliga tidskriften International Affairs.
Under pandemin har medlare och konfliktparter varit tvungna att interagera, diskutera och förhandla via datorskärmar. Baserat på intervjuer med parter och medlare involverade i fredsprocesserna i Syrien och Jemen har Isabel Bramsen och Anine Hagemann i sin studie analyserat kvaliteten på virtuella respektive fysiska möten.
Den positiva sidan av virtuella möten inom fredsdiplomatin är att de breddar tillgängligheten och möjliggör en högre frekvens av möten. Och de kan alltså även bidra till att förhandlingarna blir mer jämställda.
Hur kommer det sig att kvinnliga förhandlare upplever att de får mer utrymme online?
– Virtuella möten är ofta mer formaliserade med bestämd samtalstid och detta kan vara till gagn för kvinnor som annars skulle få mindre tid att tala. De kvinnliga medlarna upplever också det virtuella mediet som mer jämställt eftersom det är svårare för män att dominera med kroppsspråk och liknande. På samma sätt som människor som vanligtvis dominerar rummet med sitt kroppsspråk och sin position i rummet blir missgynnade online, tyckte flera av våra kvinnliga informanter att detta var till fördel för dem.
Ni föreslår att man använder en ny term: diplomatic approachment (diplomatiskt närmande) och er studie belyser några av elementen i detta. Kan du förklara begreppet kort?
– Vi använder termen för att fånga handlingen att ”luta sig mot” eller börja komma närmare en motpart. Vi argumenterar för att vi behöver denna term för att kunna förklara och beskriva processen med hur parter kommer närmare varandra, om än bara tillfälligt.
Finns det inte risk att säkerheten äventyras i den virtuella diplomatin?
– Det gör det, och det kan vara ett stort problem gällande känslan av förtroende i ett möte. Flera av våra syriska informanter nämnde emellertid att de kan känna sig bevakade även i fysiska möten och därmed är skillnaden för dem inte så stor online.
Kan digitala möten ersätta fysiska möten i fredsdiplomatin?
– Nej, de kan inte ersätta fysiska diplomatiska möten, särskilt inte i heta konfliktsituationer. Detta eftersom alltför mycket går förlorat i virtuell medling, inklusive känslan av tillit och närvaro i stunden.
Hur ser du på framtiden (efter Corona) för dessa förhandlingar?
– COVID-situationen har lärt många av oss, inklusive diplomater och fredsbyggare, värdet av, men naturligtvis också nackdelarna med digital kommunikation. Framtida diplomati kan dra nytta av att koppla samman fysiska och virtuella möten eftersom det förstnämnda är viktigt för att bygga förtroende och det senare kan användas för att upprätthålla kommunikation mellan de fysiska mötena.
Och sist, vad menar ni med ”The Missing Sense of Peace”?
– Intressant nog, trots att intervjuerna handlade om virtuella förhandlingar, gjorde vår undersökning att vi lärde oss mer om medling ansikte mot ansikte än vad vi förväntade oss. Det är uppenbart att det är lättare att förstå en del av dynamiken i ansikte mot ansikte-diplomati i frånvaron av densamma. I en av intervjuerna beskrev en informant hur hon använder alla sina fem sinnen i diplomatiska uppdrag men också hur hon har ett sjätte sinne: ”känslan av fred”. Detta sinne gör det möjligt för henne att förstå var den andre kommer ifrån, vart samtalet är på väg och om det finns något som kan förstöra eller störa processen. Med utgångspunkt i hennes beskrivning menar vi att detta sjätte sinne inkluderar en känsla av förståelse (av den andra och situationen), av samhörighet, såväl som av förtroende. Denna känsla blir mer svårfångad inom den virtuella diplomatin.
Bland de 32 föräldrar som intervjuats i studien tyckte många att det var svårt att veta när det var dags att söka hjälp för barnens problem. De upplevde tveksamheter kring om det handlade om tonårstrots, normala ungdomsproblem eller narkotikaproblem. ”Hur illa är det?”, är en av de frågor som föräldrarna ställt sig själva.
– Det starka stigmat kring narkotika gör att många föräldrar väntar och tänker att de löser det inom familjen, eller hoppas att problemet försvinner med tiden. Vissa lägger fokus på hur bra det går för deras andra barn, för att framhäva att man inte är en problemfamilj bara för att ett av barnen råkar ha narkotikaproblem, berättar Torkel Richert, docent i socialt arbete på Malmö universitet och en av forskarna bakom studien.
Kamp mot myndigheterna
När föräldrarna väl tar kontakt med myndigheterna upptäcker de snabbt att det myndiga barnet själv måste söka hjälp. Men många gånger vill deras barn inte ha hjälp. Det gör att föräldrarna upplever att problemet inte tas på allvar. En känsla av maktlöshet uppstår när de på grund av sekretess inte har rätt till information samtidigt som de ser att barnets situation förvärras.
Torkel Richert menar att Socialtjänsten har en svår roll. De befinner sig mellan en vuxen individ och dess förälder som ser att barnet har tunga problem och kanske är desperat, samtidigt som de ska förhålla sig till lagstiftning kring sekretess och andra lagar. Men även föräldrarnas roll är svår. De är å ena sidan utanför och ska inte lägga sig i, å andra sidan är det dem barnet kommer tillbaka till när något gått fel, till exempel när barnet blivit utslängt från behandlingshemmet eller fått ett återfall.
Några av föräldrarna säger att de förstår sekretessen men föreslår att myndigheterna jobbar mer med att få barnet att häva den, så att familjen kan involveras i lösningarna.
– Det är positivt om Socialtjänsten blir bättre på att se anhörigperspektivet i missbruksvården och så långt det är möjligt samarbetar med föräldrar och andra anhöriga. Man har gjort det på många håll redan. Det är en utveckling som vi ser mer av, berättar Torkel Richert.
Saknar helhetsansvar
Föräldrarnas berättelser säger också något om brister i hjälpsystemet, som otillräcklig samverkan mellan myndigheter. Många föräldrar berättar om hur deras vuxna barn slussas mellan beroendevården, Socialtjänsten och psykiatrin utan att någon tar ett övergripande ansvar. Ett annat exempel är den stora bristen på bra eftervård och uppföljning efter en insats som behandling eller boende.
– Då får föräldrarna rycka in, och det kan röra sig om 40-åriga barn med komplexa problem och om 70-åriga föräldrar. Dessa 70-åringar ska då ta hand om en vuxen person med svåra narkotikaproblem, säger Torkel Richert.
Föräldrar behöver stöd för egen del
Som anhörig till ett vuxet barn med missbruksproblem kan det finnas behov av hjälp som anhöriggrupper och stödprogram. Det finns i vissa kommuner, men långtifrån alla. Frivilliga föräldraorganisationer och stödgrupper har funnits länge, men Richert anser att det också måste finnas professionella stödinsatser. Han berättar att Socialtjänsten har ett ansvar för att även ge stöd till anhöriga till personer med drogproblem, men att man kommit olika långt med att utveckla stödinsatser i olika delar av landet.
Att bli lyssnad på och tagen på allvar, lyfts i studien fram som det viktigaste stödet en förälder till missbrukande barn kan få.
Kontakt:
Torkel Richert, forskare i socialt arbete vid Malmö universitet, torkel.richert@mau.se
Det är företaget Smarter Mobility (Dipp-r) som utvecklat konceptet för den sista delen i logistikkedjan (”the last mile”) kring transport av varor ut till kunden. De vände sig till Paul Davidsson, professor i datavetenskap vid Malmö universitet och föreståndare för forskningscentrumet Internet of Things and People (IoTaP). Tillsammans med några forskare vid centrumet har han i en förstudie analyserat förutsättningarna genom bland annat datorsimuleringar.
Så fungerar det:
Visionen är att en box med ett antal fack för varor fylls på i en depå. Boxen körs sedan ut med speciella elektrifierade fordon till ett ställe, till exempel en parkeringsplats, där kunden med en kod sedan kan hämta ut sin vara under en viss tid. Därefter körs boxen tillbaka till depån och fylls på igen. Boxen kan vara utrustad med sensorer som visar till exempel hur många paket som hämtats.
Vill minska trafik- och miljöpåverkan
Tanken är alltså att minska den totala körsträckan som genereras av e-handel och därmed minska miljöpåverkan och trängsel i trafiken samt göra det enklare för kunden. Boxen ska optimalt stå så nära hemmet att bilen inte blir ett alternativ.
– Det är ett lovande koncept om man vill minska trafiken. Boxarna är mobila och står utomhus. Kunden behöver inte heller vara hemma en viss tid för att ta emot en budbil. Det krävs inte heller så mycket mark, två p-platser till exempel, säger Paul Davidsson.
I förstudien har olika leveranskoncept och servicenätverk analyserats. Postdoc Fabian Lorig och projektassistent Emil Johansson vid IoTaP, har utvecklat en simuleringsmodell som kan användas för att analysera olika leveransscenarier.
– Vi har bland annat studerat hur många boxar man behöver för att serva Västra hamnen i Malmö och vad effekterna blir i körda kilometer för både logistikföretaget och kunderna. säger Paul Davidsson.
Ett exemple på scenario:
Västra hamnen motsvarar ett 190 hektar stort område med cirka 10 000 invånare. Ett exempel på scenario som undersöktes är leverans av 500 paket dagligen, att boxarna står ute i minst 24 timmar och att det finns total åtta boxar i Västra hamnen. Antalet körda kilometer för fordonet som kommer att köra ut boxarna jämfördes med sträckan som körningarna till dagens två utlämningsställen i Västra hamnen beräknas motsvara. Simuleringarna indikerar att trafiken minskar med boxkonceptet: minskningen i kundernas körsträcka kompenserar för den ökade körsträckan som blir med fordonet som kör boxarna.
Flödet viktigt för resultatet
Faktorer som spelar in för resultatet är hur snabbt kunderna tömmer boxen och avståndet till boxen. Är det länge än 500 meter kanske de ta bilen dit.
– Det finns en del kritiska aspekter kring flödet, som avstånd och antal boxar. En aspekt är om boxen står för kort tid och inte blir tillräckligt tömd. Då får man köra tillbaka med en massa paket, vilket inte ger plats för så många nya. Vi tittar på hur det kan bli om man byter ut boxarna med både längre och kortare intervall, men vi är inte färdiga med den analysen, säger Paul Davidsson som anser att studien bör utvidgas till hela Malmö för att få en mer heltäckande bild.
Att hög alkoholkonsumtion är en riskfaktor för hjärnblödning är känt sedan tidigare. Däremot har det varit svårt att veta exakt hur stor riskökningen är. I tidigare studier har man oftast använt självskattningar via enkäter eller intervjuer för att kartlägga drickandet. Det ger inte alltid en korrekt bild, eftersom alla inte minns eller vill uppge hur mycket de har druckit.
Alkoholvanor syns i blodet
Personers alkoholvanor går numera att mäta i blodet med markörer som visar mer än bara den aktuella alkoholhalten. I sin avhandling analyserar Kristina Johansson, doktorand vid Umeå universitet, en biomarkör i blodet som heter fosfatidyletanol. Det är ett ämne som visar ungefär hur mycket alkohol en person har druckit veckorna innan blodprovet tas.
– Genom att använda biomarkörer i blodet går det att på ett mer precist sätt förutsäga risk för hjärnblödning än med traditionella metoder. Det gör det lättare att hitta personer med särskilt hög risk för att kunna arbeta förebyggande, säger Kristina Johansson.
När forskarna jämförde personer med olika alkoholkonsumtion fick de fram att vid en alkoholkonsumtion som motsvarar minst fyra standardglas med alkohol per dygn, var risken för hjärnblödning fem gånger så stor som för den som inte drack alls eller bara lite.
Skillnad på glas och glas
Fyra ”standardglas” eller mer per dygn ökar risken för hjärnblödning. Men hur stort ett standardglas är beror på drycken, och på hur mycket alkohol den innehåller.
Ett standardglas motsvarar:
50 cl folköl
33 cl starköl (en ”stor stark” på 50 cl är 1,5 standardglas)
1-1,5 dl vin (en flaska vin innehåller 6 standardglas)
4 cl sprit (en flaska sprit innehåller 18 standardglas Källa: Alkoholhjälpen.se
– Resultaten är lovande. Det krävs mer forskning innan vi vet om personer med förhöjt fosfatidyletanol kan påverka sin risk för hjärnblödning genom att förändra sin alkoholkonsumtion. Men så mycket kan vi redan nu säga att personer som dricker fyra glas per dag eller mer har en kraftigt ökad risk för hjärnblödning. Med kunskap om det, kan man försöka minska den totala risken, till exempel genom att hålla blodtrycket på en så bra nivå som möjligt, säger Kristina Johansson.
Blodprov för framtida forskning
Biomarkören fosfatidyletanol används redan på hälsocentraler och sjukhus i Sverige idag som ett sätt att uppskatta alkoholkonsumtion, men studien i avhandlingen är en av de första där man undersöker sambandet mellan fosfatidyletanol och risken att få sjukdomar i framtiden.
I avhandlingen har man studerat blod från personer som deltagit i Västerbottens hälsoundersökning och Monica-studien i norra Sverige under perioden 1985 – 2007. Vid undersökningarna har personerna lämnat blodprover för framtida forskning. Från dessa prover har forskarna analyserat nivåer av flera olika biomarkörer. Nivåerna har sedan jämförts mellan personer som under perioden fick hjärnblödning med en annan grupp som inte fick någon hjärnblödning.
Hjärnblödning uppstår när ett blodkärl i hjärnan brister. Det är ett av de tillstånd som ingår i samlingsbegreppet stroke. Det andra är blodpropp. Hjärnblödning är den typ av stroke som har högst dödlighet.
– Mutationen kan vara ytterligare en förklaring till varför människor drabbas av de här tillstånden och som kan göra det lättare att diagnosticera drabbade individer. Det här är vanliga åkommor som ofta upptäcks hos barn i förskoleåldern. De väcker oro och frågor hos föräldrar till de drabbade barnen, säger Niklas Dahl, överläkare och professor vid institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet.
Beror det på något fel under graviditeten, förlossningen eller under tidig uppväxt? Var det något fel på våra könsceller och är det ärftligt?
Nervceller bildar utskott, neuriter, som utvecklas och förgrenas för kommunikation med andra nervceller. En normalt utvecklad nervcell, till vänster, i jämförelse med en nervcell som saknar neurochondrin, till höger, med färre och kortare utskott. Bild: Uppsala universitet
Mutation i könsceller innan befruktningen
– Mutationerna som vi har hittat uppstår ibland i enstaka könsceller innan själva befruktningen. Det är då en slump att de råkar träffa neurochondringenen och ger de här effekterna, säger Niklas Dahl, överläkare och professor vid institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet.
Studien, som har letts från Uppsala universitet, började med analys av en världsomspännande databas med information om genetiska analyser av hela arvsmassan. Forskare och läkare från hela världen rapporterar in avvikelser i arvsmassan som de stöter på hos patienter eller i forskningen. På det sättet går det att se om det någonstans i världen finns något annat liknande fall.
I Uppsala hade forskarna först identifierat tre fall med mutation i neurochondrin-genen. I studien hittade forskarna ytterligare tre barn från olika världsdelar som hade drabbats av mutationer i en och samma gen. Hälften av barnen hade ärvt mutationen (det krävs anlag från båda föräldrarna) och för hälften hade den uppstått i enstaka könsceller.
Färre kontaktvägar mellan nervceller
Forskarna har undersökt vad mutationen gör. I hjärnan finns det tusentals komplexa nätverk av nervceller. Varje nervcell har många utskott, ”förgreningar”, för att kunna nå andra nervceller och kommunicera med varandra. I studien visar forskarna att nervceller med neurochondrin-mutationer har färre och kortare utskott jämfört med nervceller utan mutationer .
Mutationerna gör att nervcellerna inte utvecklar tillräckligt många utskott för att nå andra nervceller som de måste fungera tillsammans med. Enkelt förklarat minskar kontaktvägarna mellan nervcellerna så att de inte kan prata med varandra. Neurochondrin hjälper dessutom till att överföra signaler från transmittorsubstansen glutamat mellan nervceller.
Förbindelse mellan två nervceller (synaps) som kommunicerar med signalsubstansen glutamat. Neurochondrin ”hjälper” glutamat-receptorn vid överföring av signalen till mottagarcellen. Nedsatt neurochondrin-funktion, som hos de undersökta barnen, hämmar signalöverföringen. Bild: Uppsala universitet
Hos barn med mutationerna försämras glutamatsignaleringen. Mutationerna orsakar därför flera problem under hjärnans utveckling som leder till försenad språkutveckling, mild till svår utvecklingsstörning och epilepsi.
– Vi har lagt en pusselbit till förståelsen av hjärnans tidiga utveckling och för dess normala funktioner. De flesta patienter med neurochondrin-mutationer kan upptäckas innan de har fyllt två år. Om vi redan innan dess kan hjälpa överföringen av glutamatsignaleringen kan vi kanske lindra utvecklingen av till exempel epilepsi i utvalda fall. Utifrån det vi vet nu kan vi också försöka stimulera bildningen av vissa nervutskott i nervcellerna.
Niklas Dahl, överläkare och professor vid institutionen för immunologi, genetik och patologi, Uppsala universitet och SciLifeLab, niklas.dahl@igp.uu.se
Minimala optiska mätstickor – mikrokammar – kan användas för att upptäcka exoplaneter, hålla koll på vår hälsa och göra internet mer energieffektivt.
En mikrokam kan beskrivas som en optisk stämgaffel, eller som en ljuslinjal. Den skapas med hjälp av en laser och en optisk mikroresonator. Ljuset cirkulerar i en liten resonanslåda och bildar en kam som sänder ut en myriad av färger – eller frekvenser. Dessa separeras med stor noggrannhet, liksom markeringarna på en linjal.
I en nyligen publicerad artikel i Nature Photonics beskriver åtta chalmersforskare en ny typ av mikrokam på ett chip, där de använder två mikroresonatorer istället för en. Innovationen gör det möjligt att öka energieffektiviteten tio gånger, jämfört med dagens ledande teknik. Kammen är dessutom både justerbar och möjlig att massproducera.
Óskar Bjarki Helgason visar chipet och den experimentella uppställning som används för att generera mikrokammen. Bild: Chalmers
– Det som gör våra nya resultat viktiga är att de erbjuder en unik kombination av olika efterlängtade egenskaper när det gäller effektivitet, energisnålhet och precision, säger Óskar Bjarki Helgason, doktorand på institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap på Chalmers och den vetenskapliga artikelns huvudförfattare.
Breda användningsområden
Eftersom nästan alla optiska mätningar på något sätt kan kopplats till ljusfrekvenser kan mikrokammen göra nytta i många olika sammanhang framöver. Den skulle till exempel kunna användas för att minska energianvändningen i datacentrum för fiberoptiska kommunikationssystem och därmed göra internet mer energieffektivt. Kammen kan också komma till nytta i självkörande fordon genom att den kan mäta avstånd med hög precision. Den skulle också kunna kalibrera mätinstrument i rymdobservatorier som används för att försöka upptäcka planeter utanför vårt solsystem, så kallade exoplaneter.
Extremt exakta atomur och mobilappar som kan hålla koll på vår hälsa är andra spännande områden där mikrokammen öppnar nya möjligheter. Den skulle till exempel kunna analysera vår utandningsluft för att upptäcka sjukdomar på ett tidigt stadium.
Kan ge svar på frågor som inte ställts ännu
Den nya chipbaserade mikrokammen är så liten att den ryms på änden av ett hårstrå, men chalmersforskarna är inte först med att presentera mikrokammar på ett chip. Det nya är att de använder sig av två mikroresonatorer, vilket gör att de kan övervinna flera kända begränsningar inom forskningsfältet.
– För att tekniken ska kunna ta steget från labbet och ut i samhället behöver mikrokammen integreras med andra tekniklösningar. Det handlar om en stor ingenjörsutmaning som sannolikt ligger fem till tio år fram i tiden. Det krävs stora investeringar, men jag är säker på att vi kommer att nå dit. De mest spännande användningsområdena kan också vara de som vi inte ens har tänkt på ännu! Vad kan vi till exempel göra med tio mikrokammar som vi inte kan göra med en? säger Victor Torres Company, som leder forskningsprojektet på Chalmers.
Så fungerar frekvenskammar och mikrokammar
En frekvenskam är en speciell ljuskälla där de utsända frekvenserna/färgerna är jämnt fördelade. Den fungerar ungefär som en linjal av ljus, där markörerna ställer in frekvensskalan över en del av det elektromagnetiska spektrumet, från ultraviolett till infrarött. Markörernas placering, eller kammens tänder, kan kopplas till en känd referens och fungerar därför som mätsticka.
Den första frekvenskammen såg dagens ljus i slutet av 90-talet och den revolutionerade mätmetoden belönades med Nobelpriset i fysik 2005.
En mikrokam är en mer modern teknik som inte kräver lägeslåsta lasrar. Med enbart en laserkälla kan den generera ljuspulser med mycket höga hastigheter.
Mikrokammar har flera fördelar som gör dem intressanta för olika tekniska applikationer. De är ytterst små, energisnåla, anpassningsbara och möjliga att massproducera. De utmärker sig också genom att ha ett mycket stort frekvensavstånd mellan markörerna/tänderna, vanligtvis mellan 10 och 1000 GHz (gigahertz), vilket öppnar möjligheterna för nya användningsområden
Óskar Bjarki Helgason, doktorand, institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap, Chalmers, skarb@chalmers.se, och Victor Torres Company, docent och forskningsledare, institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap, torresv@chalmers.se
Ett mjölkpaket väger ett kilo. De flesta barn som föds extremt för tidigt väger mindre än så. Ett barn som hade behövt utvecklas och växa ytterligare tre månader i den skyddade miljön i mammans livmoder är förstås oerhört känsligt. Tack vare framsteg i neonatalvården överlever många prematura barn, men ett av fyra dör.
– För tidigt födda barn kan drabbas av en mycket svår inflammation i tarmen, som nästan bara uppstår hos prematurer. Sjukdomstillståndet innebär att delar av tarmen dör och kallas nekrotiserande enterokolit, eller NEC. Ett av tre drabbade barn dör, och de som överlever får ofta långvariga komplikationer som förkortad tarm eller utvecklingsförseningar, säger Thomas Abrahamsson, docent vid Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper vid Linköpings universitet, som har lett studien.
Kan minska risk för NEC hos vissa barn
Man vet att bakteriesammansättningen i tarmen hos prematurer är annorlunda än tarmfloran hos nyfödda efter en normallång graviditet. Därför har många studier undersökt om tillförsel av vissa bakterier, eller probiotika som det också kallas, har positiva effekter. Bland annat finns belägg för att mjölksyrabakterien Lactobacillus reuteri kan minska risken för NEC hos lite större för tidigt födda barn. Men om detta även gäller de allra minsta prematurerna är inte klarlagt, och inte heller mekanismen bakom den positiva effekten.
Om studien
Den aktuella studien är en del av en klinisk studie genomförd i Linköping och Stockholm. De 132 barnen i studien var födda extremt för tidigt, mellan graviditetsvecka 23 och 28, vilket är 17 till 12 veckor före normal förlossningstid. Alla vägde under ett kilo vid födseln. De fördelades slumpmässigt till att antingen få oljedroppar innehållande probiotika eller placebodroppar. Behandlingen fortsatte dagligen fram till den vecka då barnen skulle ha fötts om graviditeten blivit normallång. Forskarna undersökte hur bakteriefloran påverkas av tillförsel av L. reuteri och analyserade bakterier i barnens avföring vid olika tidpunkter.
Onda bakterier vanligare hos obehandlade
– Vi ser en skillnad i bakteriefloran i tarmen under första månaden av den probiotiska behandlingen. Den första levnadsveckan var de potentiellt sjukdomsframkallande bakteriegrupperna Staphylococcus och Klebsiella mer vanligt förekommande i den obehandlade gruppen, säger Magalí Martí Generó, förste forskningsingenjör vid BKV och studiens huvudförfattare.
Klebsiella kan orsaka inflammation och har kopplats till NEC och blodförgiftning. I den aktuella studien går det inte att dra några slutsatser om huruvida den probiotiska behandlingen påverkar risken för dessa sjukdomar hos de extremt för tidigt födda barnen, utan större studier behövs för att kunna svara på det.
– Den probiotiska behandlingen med Lactobacillus reuteri överlever i tarmen, trots att dessa extremt för tidigt födda barn behandlas med mycket bakteriedödande antibiotika. Dess positiva effekt på ökad mångfald i tarmfloran kan vara en mekanism bakom den fördelaktiga effekt av denna probiotika som visats i tidigare studier, säger Thomas Abrahamsson.
I dag används probiotika på allt fler neonatalavdelningar. Detta eftersom det anses finnas vetenskapligt stöd för att tillförsel av probiotika till för tidigt födda barn har fördelaktiga effekter och är säkert att använda.
Thomas Abrahamsson, docent, institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper vid Linköpings universitet och överläkare på neonatalavdelningen vid H.K.H Kronprinsessan Victorias barn- och ungdomssjukhus, thomas.abrahamsson@liu.se
Magalí Martí Generó, förste forskningsingenjör, institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper vid Linköpings universitet, magali.marti.genero@liu.se
Fotnot:
Studien har finansierats med stöd av bland annat Vetenskapsrådet, Lions forskningsfond mot folksjukdomar, Svenska sällskapet för medicinsk forskning, Svenska läkaresällskapet, Region Östergötland och BioGaia AB i Sverige. Probiotikadropparna och placebodropparna tillhandahölls av BioGaia AB.
En studie baserad på samtliga svenska fall av konstaterad covid-19, totalt mer än 84 000 personer, pekar ut riskfaktorer för att drabbas av svår sjukdom. Hög ålder är den överlägset starkaste riskfaktorn för svår covid-19. Andra starka riskfaktorer är manligt kön och underliggande sjukdom. Personer med Downs syndrom löper särskilt stor risk och personer med hemtjänst har en ökad risk som inte bara kan förklaras av ålder. Även astma och högt blodtryck är riskfaktorer.
– Resultaten visar bland annat att personer med Downs syndrom hade fyra gånger högre risk att bli allvarligt sjuka i covid-19 än andra. Vi blev därför mycket glada när Folkhälsomyndigheten, efter att vi skickat dem studien, meddelade att personer med Downs syndrom ska prioriteras för vaccination, säger Peter Nordström, professor i geriatrik vid Umeå universitet.
Asma och högt blodtryck ökar risken
I studien framgår också att astma och högt blodtryck ökade risken för sjukhusvård för covid-19 med 20–50 procent. Resultaten för astma skulle däremot kunna gälla endast allvarlig astma, eftersom forskarna bara hade tillgång till diagnoser från specialistvården.
Den aktuella studien är baserad på samtliga svenska fall av konstaterad covid-19 till och med september i fjol, totalt mer än 84 000 personer. Forskarna använde register för att jämföra dessa med en kontrollgrupp på över 430 000 slumpmässigt utvalda personer från övriga befolkningen. Det gjorde det möjligt att undersöka sambandet mellan 34 eventuella riskfaktorer och covid-diagnos, med eller utan sjukhusvård.
Även överdödlighet
Forskarna såg också en överdödlighet både bland dem som vårdades på sjukhus och bland dem som enbart fått en diagnos för covid-19 utan att läggas in på sjukhus. Barn och ungdomar under 20 år utgjorde endast 1 procent av inlagda patienter, och antalet dödsfall i denna grupp var för lågt för att kunna utvärdera eventuell överdödlighet.
– Som alltid är det viktigt att väga resultaten av flera studier och inte fokusera för mycket på en enskild studie, men en betydande styrka med studien är att den omfattar hela befolkningen. Detta gör att studien är en av de största studierna i världen när det gäller riskfaktorer för allvarlig covid-19, vilket är viktigt för generaliserbarheten. Inte minst informationen om specifika riskfaktorer så som Downs syndrom är viktig, säger Marcel Ballin, doktorand i geriatrik vid Umeå universitet och medförfattare.
Vetenskaplig artikel:
Risk factors for COVID-19 diagnosis, hospitalization and subsequent all-cause mortality in Sweden: a nationwide study.
Många går genom livet ovetande om vilken blodgrupp de tillhör. Men studier visar att blodgruppen kan påverka både hur sannolikt det är att smittas av vinterkräksjuka och risken att bli svårt sjuk i covid-19.
I samma sekund som coronapandemin var ett faktum började människor att leta efter förklaringar till att vissa drabbades allvarligare än andra av corona. Ålder visade sig vara en faktor, likaså rökning och kön. Snart kom rapporterna om att även blodgrupp kan påverka om du blir sjuk i covid-19, alternativt hur sjuk du blir.
En sanning med modifikation menar Johan Nordgren, docent i medicinsk mikrobiologi vid Linköpings universitet.
– Vad man har sett hittills är att blodgrupp 0 är underrepresenterad hos covidpatienter. Vi vet inte varför, men en hypotes är att de med blodgrupp 0 har mindre risk att bli sjuka om de utsätts för viruset från en person med blodgrupp A eller B, eftersom de redan har antikroppar mot dessa blodgrupper, säger han.
Tidigare studier har visat att blodgrupp A är överrepresenterad bland covidsjuka. I höstas visade också en kanadensisk studie att Rh-negativa personer verkade ha ett något bättre skydd. Förutom det naturliga antikroppsskyddet spekuleras det i om skillnaderna i blodgruppernas mottaglighet för viruset beror på att olika blodgrupper har olika sockermolekyler som binder olika bra till cellvävnaden, i exempelvis lungorna. Det kan också bero på att personer med blodgrupp 0 löper mindre risk för vissa hjärt- och kärlsjukdomar, vilka i sin tur ökar risken för att bli allvarligt sjuk i covid-19.
Vilka blodgrupper finns det?
En vuxen människa har mellan fyra och sex liter blod i kroppen. Blodet består av blodplasma innehållande röda och vita blodkroppar och blodplättar, och har till uppgift att bland annat transportera syre, näring och slaggprodukter, samt bekämpa infektioner.
Vårt blod delas in i olika blodgrupper, oftast enligt systemen AB0 och Rh. Det som avgör är vilka molekyler som sitter på ytan på de röda blodkropparna, något som i sin tur bestäms av generna.
Blodgrupp A är vanligast i Sverige, därnäst kommer blodgrupp 0. Blodgrupperna AB och B är ganska ovanliga.
I blodgrupp A har man ytmolekylen/antigenet/markören A, i B har man antigenet B, i AB har man båda, och i 0 har man ingen av dem. Det antigen man själv saknar har man istället antikroppar mot, just eftersom det inte är kroppseget. Vid blodtransfusion är det därför viktigt att ge blod av en grupp som matchar ens egen
Trots att alla människors blod har ungefär samma innehåll, finns det omkring 350 olika blodgruppsmarkörer. Dessa delas in i omkring 35 olika blodgruppsystem, bland andra Kidd, Kell och Duffy.
Källa: 1177 Vårdguiden, geblod.nu
Trots dessa resultat har blodgrupperna inte någon större betydelse för varken mottaglighet eller behandling av covid-19, enligt Johan Nordgren.
– Man kan fortfarande bli allvarligt sjuk med blodgrupp 0, även om risken verkar vara lite, lite mindre. Exempelvis är ålder en mycket större riskfaktor för covid än blodgrupp.
Blodgrupp B och vinterkräksjukan
Det finns dock andra virus, liksom bakterier och parasiter, som man med större säkerhet vet använder sig av blodgrupper för att infektera kroppen. Ett exempel är noroviruset, som ligger bakom vinterkräksjukan, som infekterar med hjälp av blodgrupper i tunntarmen. Tidigare studier har visat att personer med blodgrupp B insjuknar i mindre utsträckning än de som har blodgrupp A eller 0.
Det är värt att påpeka att för varje studie som visar på ett samband finns det också någon studie som visar på icke signifikanta samband, och det behövs således mer forskning innan forskarna kan ge ett definitivt svar.
I blodgrupp A har man ytmolekylen/antigenet/markören A, i B har man antigenet B, i AB har man båda, och i 0 har man ingen av dem. Det antigen man själv saknar har man istället antikroppar mot, just eftersom det inte är kroppseget. Vid blodtransfusion är det därför viktigt att ge blod av en grupp som matchar ens egen.
Skyddar mot malaria
Att det överhuvudtaget finns olika blodgrupper beror troligtvis på att dessa skyddade mot olika infektioner som var vanliga i våra förfäders specifika utbredningsområden. Speciellt tydligt blir det om man tittar på malaria, som vissa forskare tror har varit drivande i utvecklingen av olika blodgrupper.
Martin L Olsson, professor i transfusionsmedicin vid Lunds universitet, är en av flera forskare som menar att utvecklingen av olika blodgrupper, samt olika typer av malaria har skett parallellt. En slags co-evolution.
– Parasiten som orsakar malaria har försökt att infektera oss och vi har försökt att skydda oss. Med tiden föddes barn med en viss mutation som gjorde att de överlevde och kunde föra sina gener vidare. Om en befolkning ser lite olika ut kan inte infektionen slå ut alla på en gång.
Den farligaste malariaparasiten, Plasmodium falciparum, stöter på mest motstånd hos personer med blodgrupp 0, vars röda blodkroppar inte har lika lätt att klumpa ihop sig och fastna i kapillärerna. Normalt binder en infekterad röd blodkropp till sig andra röda blodkroppar och bildar ”rosetter”, men med blodgrupp 0 blir klumparna mindre vilket ökar chansen för överlevnad.
– Barn med blodgrupp 0 klarar sig enligt stora studier bättre än andra och det är anledningen till att man tror att den blodgruppen är vanligare i malarians utbredningsområde. Om man ska ge en transfusion som ibland kan behövas vid malaria, kanske man bör ge blodgrupp 0 för att minska risken för komplikationer.
Ett annat exempel är blodgruppen Duffy som i princip saknas hos befolkningen i Västafrika. Anledningen? Duffys antigen, fy, fungerar som receptor för en annan typ av malaria, Plasmodium vivax. Evolutionen har sett till att göra sig av med den blodgruppen för att minska risken för att insjukna. De som hade den blodgruppen har helt enkelt inte överlevt.
Utvecklingen av blodgrupper kan sammanfattas så här: om en mikroorganism tar sig in i kroppen genom att binda sig till blodgrupp A, så svarar evolutionen med att premiera människor med blodgruppen B för att öka chansen för överlevnad.
Tidigare användes blodgrupper, speciellt ovanliga sådana, även för att lösa brott.
– Blodgrupper var en av de första genetiska markörerna och fungerade som en ställföreträdande dna-profil. Man kunde till exempel avgöra blodgruppen utifrån saliv eller en spermafläck och på så sätt utesluta eller lägga till misstänkta, säger Martin L Olsson.
Gener bättre verktyg än blod
Förutom vid blodtransfusioner, transplantationer och graviditet används kunskapen om blodgruppernas olika egenskaper inte i särskilt stor utsträckning. Men det betyder inte att det inte finns användningsområden.
Numera går det att titta direkt på gensekvenserna, som ger en mycket bättre upplösning än ett blodprov, för att identifiera olika blodgrupper.
– Om man har en viss blodgrupp som man vet är tydligt kopplad till risk för en viss infektionssjukdom kan man vara extra försiktig och till exempel vaccinera sig mot den. Man har också sett att vaccin mot rotavirus (som ger barndiarré) inte fungerar lika bra hos dem med en viss blodgrupp, säger Johan Nordgren.
Kunskapen om hur ett visst virus, eller en viss bakterie, binder in till de röda blodkropparna, kan användas för att tillverka syntetiska molekyler som de binder in till i stället, och därmed hindra infektion av cellerna.
Text: Isabella Rosengren på uppdrag av forskning.se
