I den nya studien som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Sciencehar ett forskarlag undersökt hur människan påverkat öars vegetation och biodiversitet. Totalt har 27 avlägsna öar och ögrupper över hela jorden specialstuderats, bland annat Tristan da Cunha, Nightingale Island och Azorerna.
Analyser av pollen från sjösediment
Genom att analysera pollen från sjösediment på öarna har forskarna lyckats rekonstruera hur vegetationen förändrats under de senaste 5 000 åren. Tack vare detta unika långtidsperspektiv har forskarna sedan kunnat studera människans påverkan på ekosystemen.
– Öarnas ekosystem har förändrats elva gånger mer på grund av människan än på grund av naturliga faktorer. Vår studie visar också att öarna sannolikt inte kommer att återgå till ett naturligt tillstånd även om all mänsklig påverkan upphörde, säger Karl Ljung, geologiforskare vid Lunds universitet.
Öarna har sårbara ekosystem
Forskarvärlden har tidigare vetat att människan bidragit till förändringar av öarnas ekosystem. Men att det skedde så fort, ledde till så stor påverkan och att systemen inte återhämtade sig är helt ny kunskap.
– Koloniseringen har lett till en väldigt hög artomsättning. Och ju senare människan stövlat in desto större har effekten på vegetationen varit. Vår studie visar helt enkelt att öars ekosystem är väldigt sårbara för mänsklig påverkan, säger Karl Ljung.
Bevara och återställa ekosystem
Hur kan då de nya resultaten komma till användning? Till skillnad från direkta observationer av öarnas ekosystem kan det tusenåriga tidsperspektivet ge viktiga nycklar när det kommer till att förstå och hantera de förändringar vi står inför i framtiden. De nya resultaten kan användas till att få kunskap om hur man bäst bevarar och återställer sårbara ekosystem.
– Det är särskilt viktigt på avlägsna öar där ekosystemen påverkas av invasiva arter, klimat, markanvändning och havsnivåförändringar. Effekterna kan bli dramatiska och vara helt avgörande för uppehälle, jordbruk och vattenförsörjning. Den här kunskapen är nödvändig för att trygga en hållbar framtid, säger Karl Ljung.
Karl Ljung, universitetsadjunkt, geologiska institutionen vid Lunds universitet, karl.ljung@geol.lu.se
Fotnot:
Lunds universitet och ett drygt 20-tal lärosäten och organisationer från Europa, Australien och Nya Zealand har deltagit i arbetet.
Begreppet Dunbars tal kommer från den brittiske antropologen Robin Dunbar som formulerade teorin på 1990-talet. Siffran 150 baseras på sambandet mellan den relativa storleken på den yttre hjärnbarken och flockstorlekar hos ickemänskliga primater.
En del empiriska undersökningar har funnit stöd för siffran medan andra forskare har rapporterat andra gruppstorlekar.
– Hela teorin bakom Dunbars tal är bristfällig. Dels hanterar inte andra primathjärnor information riktigt likadant som människors hjärnor och dels förklaras primaters socialitet främst av andra faktorer än hjärnan, som vad de äter och vilka som jagar dem. Dessutom uppvisar människor en stor variation vad gäller storleken på sociala nätverk, säger Patrik Lindenfors, docent i zoologisk ekologi vid Stockholms universitet och forskare vid Institutet för framtidsstudier.
Mellan 2 och 520 personer
När de svenska forskarna upprepade analysen med moderna statistiska metoder och nya mätningar av primaters hjärnor blev uppskattningarna ömsom mindre, ömsom större än 150 sociala kontakter. Men det som framförallt visade sig vara problematiskt var att de 95-procentiga konfidensintervallen för dessa uppskattningar sträckte sig mellan 2 och 520 personer
– Det går helt enkelt inte att med någon större precision beräkna någon maxnivå för mänskliga gruppstorlekar med dessa data och metoder, säger Andreas Wartel, medförfattare till studien.
Tveksamma grunder
Dunbars tal har fått stor spridning i populärvetenskapen, inte minst genom Malcolm Gladwells storsäljande bok ”The tipping point”. Ett annat exempel är när svensk media 2007 rapporterade om en rapport från Skatteverket där Dunbars tal ska ha haft inflytande när myndigheten omorganiserade så att inget kontor skulle ha fler än 150 anställda.
– Omorganisationen skulle alltså vara baserad på det underförstådda men förhoppningsvis oavsiktliga antagandet att deras anställda varken har familj eller vänner utanför jobbet, säger Patrik Lindenfors och fortsätter:
– Jag tror att Dunbars tal har fått så stor spridning, även inom forskarvärlden, för att det är lättförståeligt. Att vi påstår att det inte går att komma fram till en siffra är inte riktigt lika underhållande.
Träna upp antalet sociala kontakter
Idéer som Dunbars tal ställer frågan om genens långa arm på sin spets.
– Begränsas människans sociala interaktioner genetiskt av hjärnans uppbyggnad? I viss mån självklart, men inte alls på det sätt som har föreslagit, säger Johan Lind, biträdande föreståndare för Centrum för evolutionär kulturforskning vid Stockholms universitet.
– Ny forskning inom kulturell evolution om arv och miljö visar hur genomträngande det kulturella arvet är för vad vi människor gör och hur vi tänker. Från hur stora sociala nätverk vi har till huruvida vi kan spela schack eller tycker om friluftsliv. Precis som man kan träna upp sig att komma ihåg oerhört många decimaler i talet pi kan vår hjärna tränas i antal sociala kontakter.
Patrik Lindenfors, docent vid Zoologiska institutionen, Stockholms universitet, och forskare vid Institutet för framtidsstudier, patrik.lindenfors@iffs.se
Andreas Wartel, forskare knuten till Centrum för evolutionär kulturforskning vid Stockholms universitet, wartelandreas@hotmail.com
Johan Lind, docent i etologi, biträdande föreståndare Centrum för evolutionär kulturforskning vid Stockholms universitet, johan.lind@su.se
– Vi tror att minskningen av diagnosticerade fall beror på att Folkhälsomyndigheten tidigt uppmanade äldre personer att minimera sina sociala kontakter och att därför avstå från sjukvård som inte var akut. Samtidigt rekommenderade Nationella vårdprogramgruppen för prostatacancer att endast män som hade symptom på prostatacancer skulle söka vård.
– Resultaten i studien tyder på att rekommendationerna hörsammades, säger Pär Stattin, professor i urologi vid Uppsala universitet och registerhållare för NCPR, Nationella prostatacancerregistret.
Antalet patienter som fick behandling för prostatacancer påverkades däremot inte, visar registerstudien som letts av forskare vid Uppsala universitet.
Mindre nedgång under andra pandemivågen
Studien baseras på uppgifter från Nationella prostatacancerregistret (NCPR), där 98 procent av de 10 000 män som årligen diagnostiseras med prostatacancer i Sverige registreras. I registret görs noggranna beskrivningar av cancerns typ och vilken behandling patienterna fått.
När forskarna jämförde perioden för den första pandemivågen, mars-juni 2020, med motsvarande period under åren 2017-2019, såg de en markant nedgång i antalet registrerade prostatacancerfall under våren 2020.
Mest uttalad, 51 procent, var minskningen hos män över 75 år. Hos män under 70 år var motsvarande siffra 28 procent. Preliminära, ännu inte publicerade data från hösten 2020 visar att nedgången under andra pandemivågen var mindre uttalad än under första vågen.
Lika många operationer
– Vilken inverkan nedgången kommer att ha på prognosen för män som inte fick sin cancer diagnostiserad under 2020 beror nu till del på om vården får chans att ’hinna ikapp’ att diagnostisera dem. Eftersom prostatacancer utvecklas långsamt är det rimligt att tro att en viss försening kommer att ha en liten effekt, säger Pär Stattin.
Studien visar samtidigt att det inte skedde någon förändring i hur många män som opererades för sin cancer, vilket delvis kan förklaras med att vårdköer kunde kortas när färre diagnoser ställdes. Antalet män som fick radikal strålbehandling i syfte att bota prostatacancern var till och med 32 procent högre än tidigare år. Enligt forskarna speglar det en fortsättning på senare års uppåtgående trend där strålbehandling allt oftare används vid prostatacancer.
– Vår studie tyder på att svensk sjukvård prioriterade behandling av cancer under pandemin och att prostatacancervården i Sverige påverkades mindre av pandemin jämfört med vad som rapporterats från andra länder i Europa, säger Pär Stattin.
Nationella vårdprogrammet för prostatacancer tas fram av en arbetsgrupp bestående av experter på prostatacancervård på uppdrag av Regionala Cancercentrum i samverkan. Målet är att alla patienter ska få samma vård, oavsett vilken region de bor i.
Kontakt:
Pär Stattin, professor vid institutionen för kirurgiska vetenskaper vid Uppsala universitet, par.stattin@surgsci.uu.se
Miljontals kvinnor använder fertilitetsappar när de försöker bli gravida, öka sin fertilitetsförståelse eller följa sin graviditet. En majoritet av de mest populära fertilitetsapparna samlar in och delar vidare känslig och privat information utan användarnas medgivande. Det visar en ny studie från Umeå universitet och Newcastle University.
– De kvinnor som använder fertilitetsappar räknas ofta som extra utsatta användare och den data som de matar in är mycket känslig. Datan kategoriseras i GDPR som ”känsliga personuppgifter” och bör hanteras med extra stor försiktighet, säger Maryam Mehrnezhad, vid Newcastle University’s School of Computing.
Gratisappar som listas högt
I fertilitetsappar kan användarna ange uppgifter som rör både privatliv och hälsa, som exempelvis information om aborter, infertilitet och graviditet. Maryam Mehrnezhad, Newcastle University’s School of Computing, och Teresa Almeida, Institutionen för informatik, Umeå universitet, har analyserat sekretessnotiser och dataspårningsmetoder hos 30 fertilitetsappar.
Alla appar var gratis och listades högst vid en sökning i Google Play Butik. Apparna lät användarna regelbundet rapportera in privat information som psykiskt mående, kroppstemperatur, sexuell aktivitet, orgasmer och andra hälsouppgifter.
När forskarna hade laddat ner apparna kunde de se att majoriteten av dem inte följer kraven i Dataskyddsförordningen (GDPR). De kunde också se att apparna i genomsnitt aktiverade 3.8 spårningsprogram direkt efter att de installerats, även om användaren inte hade godkänt sekretessnotiserna.
Maryam Mehrnezhad och Teresa Almeida kommer att presentera sina resultat vid konferensen CHI (Computer Human Interaction) 8-13 maj 2021. De varnar för att sättet som apparna används kan få konsekvenser för kvinnors hälsa och rättigheter.
– Uppgifterna som användarna matar in förvaras på ett mycket osäkert sätt och standardinställningarna medför att appen kan dela data vidare utan användarens godkännande. Detta gör användarna sårbara och exponerade på ett sätt som de inte inser. Till exempel kan information om en abort nå obehöriga och därmed innebära en risk för användaren, i andra fall kan en våldsam eller kontrollerande partner ta del av kvinnans bild av sitt fysiska och psykiska mående.
Hot mot den personliga säkerheten
– Digital teknik kan hjälpa människor att bättre förstå och följa sin reproduktiva hälsa. Men när så känsliga uppgifter inte skyddas kan till och med användarnas personliga säkerhet hotas, säger Teresa Almeida.
Trots att de innehåller känslig information om exempelvis hälsa sorteras de flesta fertilitetsapparna som forskarna har undersökt in under kategorin ”Hälsa och motion” i Google Play Butik.
Maryam Mehrnezhad och Teresa Almeida menar att denna felkategorisering är ett sätt för apputvecklarna att undvika uppmärksamhet. Den gör det enklare att sälja data från fertilitetsapparna till tredje part för att användas på en rad otillåtna sätt, till exempel för annonsering eller för apputveckling.
Lagliga och etiska aspekter
För att skydda kvinnors privatliv menar forskarna att det behövs en mer korrekt process när man hanterar så känslig data. En process där både lagliga och etiska aspekter tas i beaktande.
– Myndigheter som hanterar den här typen av frågor måste bli bättre på att förstå de brister i dagens regler som möjliggör dessa appar. Myndigheterna bör också fånga upp användarnas upplevelse för att få en bättre förståelse av problemet, säger Teresa Almeida.
Kontakt:
Teresa Almeida, Universitetslektor vid Institutionen för informatik, Umeå universitet, teresa.almeida@umu.se
– Barnen har varit med i hela forskningsprocessen. De har fått fotografera var de känt sig trygga och otrygga med på ett strukturerat sätt. De har sedan fått gå igenom alla bilder och kategorisera dem i ett datorprogram utifrån olika teman, och säger Margareta Rämgård, forskare vid Malmö universitet.
Hon leder ett större projekt om jämlik hälsa på Lindängen där studien ingår. All forskning som bedrivs inom ramen för projektet är så kallad deltagarbaserad aktionsforskning och utgår från invånarnas egna behov.
Bild tagen av barn i Malmö inom ramen för studie om trygg miljö.
– I modellen ingår att systematiskt arbeta med de frågor som medborgarna själva pekar ut som viktiga för en god hälsa. Studien med barnen kom till eftersom det fanns en oro kopplad till deras trygghet. En utgångspunkt har också varit barnkonventionen och vikten av barns delaktighet, säger Margareta Rämgård.
Starka åsikter
Metoden som barnen arbetat med kallas photovoice, en kvalitativ metod som används just i den här typen av forskning. Materialet har bearbetats vidare i fokusgrupper tillsammans med bland andra organisationen Rädda barnen och skolan. Det arbetet har organiserats av en så kallad hälsofrämjare från området som arbetat tillsammans med forskarna. Ett antal områden som är viktiga för barnen har kunnat ringas in.
– Barnen vill ha öppna platser, vuxna i närheten och inte för mycket buskage. De har starka åsikter om färger, former och reagerar på skräpiga platser. De pekar ut viktiga platser, till exempel biblioteket i stadsdelen. De vill också ha utrymme för lek och aktiviteter, säger Margareta Rämgård.
Barnen jobbar med samhällsplanerarna
Barnen i studien har presenterat sina förslag om en förbättrad boendemiljö för bostadsbolag, samhällsplanerare och politiker i Malmö. Barnen arbetar nu tillsammans med den lokala hälsofrämjaren bland annat med bostadsföretaget Trianon för att förbättra närmiljön.
– Barn måste också få vara en del av samhällsplaneringen och då behövs en förståelse för barns behov och att där de själva är aktiva i beslutsprocesserna. All forskning som bedrivs i Lindängen syftar i förlängningen till att skapa förändring, säger Margareta Rämgård.
Deltagarforskning. Barn i stadsdelen Lindängen har fotograferat platser där de känt sig trygga och otrygga, och sedan kategoriserat dem i ett datorprogram, utifrån olika teman. Materialet har bearbetats vidare i fokusgrupper tillsammans med bland andra organisationen Rädda barnen och skolan. De har också presenterat sina förslag om en förbättrad boendemiljö för bostadsbolag, samhällsplanerare och politiker i Malmö. Barnen arbetar nu tillsammans med den lokala hälsofrämjaren bland annat med bostadsföretaget Trianon för att förbättra närmiljön.
Projektet Jämlik hälsa – hälsofrämjande innovation i samverkan startade 2016 för att utjämna ojämlikheter i hälsa med fokus på kvinnors hälsa, psykisk och social hälsa, munhälsa och fysiska aktiviteter. Forskningsmodellen heter CBPR (Community Based Participatory Research) och är utvecklad i USA men omarbetad till svenska förhållanden.
Deltagarbaserad aktionsforskning på agendan, 7 maj 2021:
Den 7 maj står Malmö universitet värd för en konferens där en rad andra lärosäten som arbetar med deltagarbaserad aktionsforskning medverkar tillsammans med folkrörelser, studie- och fackförbund. Under konferensen presenteras bland annat fler resultat från projektet i Lindängen. Konferensen genomförs i samarbete mellan SPARC (Swedish Participatory Action Research Community), Malmö universitet och Malmö Stad.
Undervisningen av skönlitteratur på gymnasiet präglas i stor utsträckning av mätbarhet och enskilda lärares prioriteringar. Utrymmet för elevens läsupplevelse är beroende av individuella lärarinitiativ snarare än centrala styrdokument. Det visar en avhandling av Spoke Wintersparv vid Umeå universitet, som undersöker läsupplevelsens roll i litteraturundervisningen.
I sitt fyrdelade doktorandprojekt – där data samlats in via fokusgruppsintervjuer, enkätundersökningar, enskilda intervjuer samt klassrumsobservationer – har Spoke Wintersparv studerat hur gymnasielärare i svenska uppfattar litteraturundervisningen. Han har särskilt studerat litteraturläsningens estetiska aspekt och fann variationer i undervisningen som vilar mer på enskilda lärares uppfattning än på läro- och ämnesplan eller på det fokus på mätbarhet som utmärker skolan.
– Att lärare har möjlighet att fritt tolka direktiven är positivt för att den estetiska aspekten ska rymmas i litteraturundervisningen, säger Spoke Wintersparv, men risken med att det är upp till varje enskild lärare är att likvärdigheten – som är en grundval i den svenska skolan – hotas av godtycklighet.
Mätbara resultat premieras
Vidare indikerar forskningsresultaten att litteraturundervisningen präglas av ett formalistiskt och mätbarhetsorienterat förhållningssätt, vars nyttoperspektiv utgör en kontrast till bildningstraditionen. Det formalistiska avgjorde både hur lärarna presenterade texterna och vilket fokus de lade på frågorna som ställdes till eleverna.
– I en tid när mätbara resultat drivs fram av internationella kunskapsbedömningar premieras inte aspekter av litteraturundervisningen som är svåra att kvantifiera, säger Spoke Wintersparv och fortsätter:
– Risken är att framtidens demokratiska medborgare, vilka skolan har i uppgift att fostra, får en samlad, mätbar kompetens på bekostnad av deras litterära kompetens.
Män är övertaliga när det kommer till olyckor som till exempel dödsbränder och drunkning. Men trots att mäns överrepresentation i olycksstatistiken är väl känd har det inte lett till en diskussion om hur mäns sårbarhet ska minska. Snarare bidrar den allmänt spridda kunskapen till att befästa maskulinitetsnormer och ett accepterande av att ”det är som det är”.
Det är temat i en artikel av genusforskaren Mathias Ericson som har undersökt hur Räddningstjänsten tampas med dilemmat att skapa förbyggande åtgärder riktade mot en grupp som, enligt samhällets normer, varken vill se sig som sårbara eller i behov av hjälp.
– Artikeln handlar om hur svårt det är att arbeta med frågor kring mäns överrepresentation i olika former av sociala problematiker och våld. Det är ett tema som många andra forskare lyft fram och studerat på olika vis tidigare men i just denna artikel så ville jag sätta fokus på mäns övertalighet i olyckor, och hur vi kan förstå könsaspekten här, säger Mathias Ericson, forskare i genusvetenskap vid Göteborgs universitet.
Förstärker rådande normer
Mathias Ericson har arbetat med frågor kring maskulinitetsnormer och risker och är intresserad av hur vi kan utveckla perspektiv på maskulinitet som inte förenklar problemen.
– Det är alltför lätt att vi raljerar och skyller på män som dumdristiga, vilket snarare bara förstärker rådande normer. Det är också ett problem att vi skiljer mellan lyckade och misslyckade män, utan att se till hur olika maktordningar samverkar och bidrar till att det alltid är vissa män som ”misslyckas” enligt samhällets normer. Vi kommer då inte åt att problemen i grunden handlar om normer om osårbarhet och självständighet.
Maskulinitet svårt att tala om
I artikeln använder han Räddningstjänsten som exempel. Genom observationer och intervjuer undersöker han hur Räddningstjänsten konfronteras med denna typ av frågor och dilemman när de utarbetar förebyggande åtgärder och ska skapa en problemförståelse.
– I sitt arbete hade de svårt att lyfta frågor om mäns sårbarhet. Det sågs som något ”alla bara vet”. Min poäng är att genusperspektiv behövs för att förklara varför det är så svårt att tala om maskulinitet.
– De tampas med en svår problematik som vi som forskare inte har några enkla svar på. Som genusforskare finns det ett problem i hur vi kan förstå och förklara den här typen av sociala ordningar utan att samtidigt förstärka dem – eller bara bekräfta att detta med mäns sårbarhet är något som ”alla bara vet” och ”är som det är”, säger Mathias Ericson.
Mathias Ericson, forskare i genusvetenskap vid Göteborgs universitet, mathias.ericson@gu.se
– Till skillnad mot hur vi hittills tolkat spridningen av tau i hjärnan, visar fynden från denna studie att tau-patologin i hjärnan varierar enligt fyra distinkta mönster. Det innebär att alzheimer är en än klart mer heterogen sjukdom än man tidigare trott, vilket ger oss anledning att ompröva begreppet typisk alzheimer och på sikt även de metoder vi använder i dag för att bedöma sjukdomsutvecklingen, säger Jacob Vogel från McGill University som är försteförfattare till studien.
Spridningen av tau i hjärnbarken är en viktig markör för alzheimer. Under senare år har det blivit möjligt att följa upplagringen av det skadliga proteinet i hjärnan hos levande personer med hjälp av PET-teknik, en avancerad medicinsk avbildningsteknik.
Under de senaste trettio åren har många forskare beskrivit utvecklingen av tau-patologi vid alzheimer med hjälp av en enda modell, trots återkommande patientfall som inte motsvarar modellen. Men de nuvarande fynden förklarar varför olika patienter kan utveckla olika symtombilder.
Olika Alzheimers-regioner i hjärnan
– Eftersom olika regioner i hjärnan drabbas olika mycket vid de fyra undergrupperna får patienter olika symtombilder och har även olika prognos. Denna kunskap är viktig för läkare som utreder patienter med alzheimer, och det öppnar även upp för ny forskning för att studera om de fyra olika undergrupperna av alzheimer kan komma att svara olika bra på olika behandlingar. Just nu är forskningen kring olika läkemedel som minskar mängden tau i hjärnan mycket aktiv, och det kommer bli spännande att se om dessa är olika effektiva hos de olika undergrupperna, säger Oskar Hansson, överläkare vid Skånes universitetssjukhus och professor i neurologi vid Lunds universitet och det strategiska forskningsområdet MultiPark, och som lett studien.
Hela bilden av Alzheimers sjukdom
Den aktuella studien är ett samarbete mellan forskare i Sverige, Kanada, USA och Korea. Tillsammans har forskarna undersökt den hitintills största och mest varierade populationen i världen med tau-PET som täcker hela den kliniska bilden av Alzheimers sjukdom. I studien ingick deltagare som ännu inte hade hunnit utveckla några symtom, så kallad pre-symtomatisk alzheimer, deltagare med lindriga minnessvårigheter respektive deltagare med fullt utvecklad alzheimerdemens.
I ett första urval sammanställdes långtidsdata från 1612 individer inom fem fristående multicenterstudier. Bland dessa identiferade forskarna totalt 1143 individer som antingen kognitivt normala eller individer som utvecklat alzheimer i olika stadier.
Underlaget med tau-PET-avbildningar från de 1143 individer matades in i en dator och forskarna applicerade en dataalgoritm, den så kallade SuStaIne (Subtype and Staging Inference). Materialet bearbetade forskarna med maskininlärning i en automatiserad process, för att på ett så opartiskt sätt som möjligt kunna urskilja undergrupper och olika mönster.
Ingen typisk Alzheimers
Många individer visade som förväntat inte på någon onormal tau-PET-signal och dessa tilldelades därför automatiskt till en tau-negativ grupp. Genom att sedan korsvalidera tau-PET-bilderna med en sjätte oberoende kohort och följa upp individerna under cirka två år, kunde forskarna ta fram fyra mönster som bäst representerade underlaget från de individer som återstod. Även om antalet undergrupper varierade i relation till individerna fanns samtliga representerade inom alla kohorter.
– Vi identifierade fyra tydliga spridningsbanor av tau-patologi som utmärkte sig över tid där förekomsten av de olika undergrupperna varierade mellan 18 och 30 procent, vilket innebär att alla dessa varianter av alzheimer är faktiskt ganska vanliga och det är ingen som helt dominerar som vi tidigare trott, säger Oskar Hansson.
Forskarna menar att det är viktigt att bättre förstå varför variationerna skiljer sig åt för individer som drabbas av Alzheimers sjukdom. I studien beskriver de systematiskt hur de fyra olika alzheimer varianterna skiljer sig år när det gäller hur tau sprids och vilka symtom som uppstår.
Fyra olika Alzheimers sjukdom
Variant ett: Tau sprider sig främst inom tinningloben och påverkar i första hand minnet. Variant ett förekom i 33 procent av alla fall.
Variant två: I motsats till variant ett sprider sig denna variant i resten av hjärnbarken. Individen har mindre problem med minnet än vid variant ett, fast desto större svårigheter med exekutiva funktioner/förmågor, eller handlingsförmåga som handlar om att tänka ut, planera och utföra en handling. Variant två förekom i 18 procent av alla fall.
Variant tre: Upplagringen av tau sker i bakre delen av hjärnan i synbarken, det vill säga i den bakre delen av storhjärnan där information från synnerven bearbetas och klassificeras. Den visuospatiala bearbetningen i hjärnan av sinnesintryck påverkas hos individer med detta spridningsmönster som får svårigheter med att exempelvis orientera sig, urskilja former och konturer, avstånd, rörelse och föremåls plats i förhållande till varandra. Variant tre förekom i 30 procent av alla fall.
Variant fyra: Tau sprider sig assymetriskt i vänster hjärnhalva och påverkar i första hand individens språkförmåga. Variant fyra förekom i 19 procent av alla fall.
– Det enormt varierade och breda underlaget av tau-PET som finns numera, ihop med att nytutvecklade metoder för maskininlärning kan appliceras på stora mängder data, har gjort det möjligt för oss att upptäcka och karakterisera dessa fyra undergrupper av alzheimer. Dock skulle vi behöva längre uppföljning på fem till tio år för att ännu bättre kunna bekräfta tau-patologins fyra spridningsmönster, säger Oskar Hansson.
Forskarna menar att tau-patologin vid Alzheimers sjukdom kan beskrivas bättre av en datadriven modell som inkluderar spatiotemporala mönster, det vill säga ser mönster över tid och rum. De tror att deras fynd har betydelse för att omvärdera sjukdomen och att denna nya kunskap i framtiden även kan ge patienter mer individualiserade behandlingsmetoder.
Kontakt:
Oskar Hansson, professor i neurologi på enheten för klinisk minnesforskning vid Lunds universitet och överläkare vid Skånes universitetssjukhus, oskar.hansson@med.lu.se
Inavel är skadligt och bör undvikas under alla omständigheter. Det är utgångspunkten för dagens forskning om evolution och hundratals vetenskapliga studier. Men en ny studie vid Stockholms universitet, visar att frågan egentligen är mycket mer komplicerad.
– Man utgår från att djur regelmässigt undviker att para sig med en släkting om de har möjlighet, men fyrtio år av evolutionsteoretiska studier visar att djur klarar sig genetiskt och till och med föredrar att para sig med släktingar under ett stort antal olika förutsättningar, säger zoologen Raïssa de Boer.
Fyrtio års forskning
Studien är en så kallad metastudie av fyrtio år av forskning, och sammanställer resultat av 139 olika experimentella studier på 88 arter, allt från insekter till däggdjur. Genom sin bredd är den ett kraftfullt inlägg i den långvariga debatten mellan teoretiska och empiriska studier av, om och när djur bör undvika inavel.
– Vi tar itu med ”elefanten i rummet”, nämligen det utbredda antagandet att djur alltid undviker inavel när det är möjligt, säger Raïssa de Boer.
Studien visar tvärtom att djur sällan försöker undvika att para sig med släktingar, ett resultat som visade sig konsekvent genom ett brett spektrum av olika förhållanden och experimentella tillvägagångssätt.
Bryr sig inte om släktskap
– Djur verkar helt enkelt inte bry sig om ifall deras potentiella partner är en bror, syster, kusin eller en utomstående individ när de väljer vem de ska para sig med, säger zoologen Regina Vega Trejo.
Studien tittar också på undvikandebeteenden när det gäller inavel bland människor och jämför resultaten med liknande experiment på djur.
– Vi jämförde olika studier som tittat på om människor undviker inavel när de får titta på bilder på ansikten som manipulerats digitalt för att se mer eller mindre relaterade ut. Precis som för andra djur visar det sig att det inte finns några bevis för att människor heller föredrar att undvika inavel, säger Raïssa de Boer.
Inavel kan bli en arts död
Inavel kan innebära stora risker för en population, särskilt vid små populationer när en art riskerar att dö ut. Studien har dock valt att inte fokusera på eventuella biologiska konsekvenser av inavel, utan mer på hur djur väljer eller undviker olika partners och hur det hänger ihop med insatser för att bevara biologisk mångfald. Resultaten av studien kommer att få stora konsekvenser för framtida forskning inom bevarandebiologi.
– Våra resultat hjälper till att förklara varför många studier inte lyckats med att hitta tydligt stöd för undvikande av inavel. Resultatet erbjuder en mer användbar färdplan för att bättre förstå hur kognitiva och ekologiskt relevanta faktorer formar strategier för att undvika inavel hos djur, säger John Fitzpatrick, docent i zoologi vid Stockholms universitet.
När djuren själv får välja
En förklaring är att partnerval används i allt större utsträckning inom bevarandeprogram i ett försök att lyckas med insatser utanför den naturliga miljön för hotade arter. Praktiskt betyder det att man låter djur själva bestämma vem de ska para sig med, vilket inte alltid leder till önskat resultat.
– Ett primärt mål för bevarandeinsatser utanför den naturliga miljön är att upprätthålla genetisk mångfald, och partnerval förväntas generellt uppnå detta mål. Våra resultat uppmanar till försiktighet vid tillämpning av partnerval inom bevarandeprogram, säger John Fitzpatrick.
– Det verkar som att förtroendet för vacciner är förknippat med graden av religiositet i samhället. Man kan ta Sverige som exempel. I internationell jämförelse har Sverige låg religiositet och i enkätundersökningar är det också en relativt låg andel av svenskarna som håller med om att vacciner är säkra, säger Kimmo Eriksson professor i matematik som gjort studien tillsammans med Irina Vartanova, fil. dr. i psykologi, båda forskare vid Institutet för framtidsstudier.
Sambandet kvarstår även då forskarna tar hänsyn ländernas utbildningsnivå, ekonomiska utveckling och folkhälsa.
– Vår hypotes är att religiositet spelar roll eftersom traditionell religiös lära inte går ihop med de spirituella element som ofta finns i bakgrunden i vaccinmotståndsrörelser. Men den underliggande mekanismen behöver studeras vidare, säger Kimmo Eriksson.
Kimmo Eriksson, professor i matematik vid Institutet för framtidsstudier, kimmo.eriksson@iffs.se
– Man kan se det positivt. Den som bara fick sexårig folkskola har samma hastighet på sin hjärnas åldrande som den som har gjort akademisk karriär i ungdomen, säger Lars Nyberg, professor i neurovetenskap vid Umeå universitet.
Att hjärnan minskar i volym vartefter kroppen åldras, är ett tråkigt faktum som är känt sedan länge bland forskare. En vanlig uppfattning har varit att utbildning skulle vara ett sätt att hålla tillbaka denna krympning. Det har dock saknats bevis för att så verkligen skulle vara fallet.
I den aktuella studien har forskarna analyserat hjärnavbildningar från mer än 2000 deltagare i åldrarna 29 – 91 år i den europeiska Lifebrain-banken och den brittiska UK-biobanken. Det man särskilt tittade på var volymen i hjärnbarken, kortex, och i hippocampusregionen. Det är områden i hjärnan som är kända för att minska över tid, som en del av det naturliga åldrandet. Deltagarna fick sina hjärnor avbildade med magnetresonanskamera upp till tre gånger under en elvaårsperiod.
Hjärnorna krympte i samma takt
Forskarna jämförde graden av krympning bland deltagare som hade fått högre utbildning före 30 års ålder med deltagare med bara kortare utbildning. Det visade sig att hjärnorna krympte i samma takt för bägge grupperna. Det gick däremot att se att de högutbildade redan från början hade aningen större kortikalvolym i några regioner. Men den hastighet som även dessa regioner i hjärnan senare i livet krympte, påverkades alltså inte av högre utbildning i unga år.
– Detta ska absolut inte tolkas som att utbildning är bortkastad. Tvärtom är ju utbildning förknippat med många positiva saker i livet, men i sökandet efter faktorer som kan modifieras för att påverka hjärnans åldrande verkar inte utbildning vara en sådan faktor, säger Lars Nyberg.
Hippocampus minskning i förhållande till ålder för högutbildade (blå kurva) och övriga (röd kurva). Bild: Fredrik Magnussen, Oslo universitet
Bakom studien står forskare i Umeå, Oslo, Köpenhamn, Barcelona, Lübeck, Berlin, London, Oxford, Geneve, Cambridge, Nijmegen och Hamburg. I Umeå deltar Lars Nyberg, Anders Lundqvist, CJ Boraxbekk och Sara Pudas.
Vetenskaplig artikel:
Educational attainment does not influence brain aging.(Lars Nyberg, Fredrik Magnussen, Anders Lundquist, William Baaré, David Bartrés-Faz, Lars Bertram, C. J. Boraxbekk, Andreas M. Brandmaier, Christian A. Drevon, Klaus Ebmeier, Paolo Ghisletta, Richard N. Henson, Carme Junqué, Rogier Kievit, Maike Kleemeyer, Ethan Knights, Simone Kühn, Ulman Lindenberger, Brenda W. J. H. Penninx, Sara Pudas, Øystein Sørensen, Lídia Vaqué-Alcázar, Kristine B. Walhovd, Anders M. Fjell)PNAS .
Kontakt:
Lars Nyberg, Professor, Institutionen för strålningsvetenskaper, Umeå universitet, lars.nyberg@umu.se
Att man hade en förhållandevis kort nedstängning av skolorna i Nederländerna, och dessutom nationella prov precis före och efter stängningen, gjorde det lämpligt att studera effekter av skolstängningen där. Dessutom har Nederländerna ett väl utbyggt bredbandsnät och alltså rent tekniskt goda förutsättningar för distansstudier.
Men trots goda tekniska förutsättningar var det alltså stor skillnad i hur stora framsteg eleverna, som var i åldrarna 7–11 år, gjorde i sina studier under den period som skolorna var stängda jämfört med tidigare år.
– Det är en avsevärd skillnad i resultat under 2020 jämfört med tidigare år, säger Per Engzell, doktor i sociologi vid Institutet för social forskning vid Stockholms universitet och verksam vid Oxforduniversitetet, och en av författarna bakom studien.
Lärde sig inget alls
Resultaten visar att eleverna hade tappat ungefär en femtedel i studieresultat jämfört med de tre föregående åren. Det var också en femtedel av läsåret som skolorna var stängda, vilket får forskarna att dra slutsatsen att eleverna i genomsnitt inte tillgodogjorde sig någon kunskap alls under nedstängningen.
– Vi ser att eleverna gjorde små eller inga framsteg när de studerade hemifrån. Förlusterna är särskilt stora bland barn från hem med föräldrar utan gymnasieutbildning. För dem var förlusten upp till 60 procent större än hos andra, så de här resultaten bekräftar bilden av att pandemins effekter och restriktionerna slår ojämlikt i samhället, säger Per Engzell.
Kanske kan kompenseras
Det är ännu för tidigt att säga om de uteblivna framstegen för eleverna är tillfälliga, eller om skolor och lärare så småningom kan kompensera för tappet, menar Per Engzell.
– Det återstår att se hur de här eleverna klarar att hämta upp de kunskaper de gått miste om då de är åter i skolbänken. Skolor har stängts ännu en period sedan dess, och förhoppningsvis finns då lärdomar från första vågen som kan begränsa skadan. Samtidigt finns länder där skolor fortfarande inte öppnat sedan pandemins början – delar av USA och Latinamerika till exempel – och naturligtvis bör vi vänta oss än allvarligare konsekvenser där, säger han.
Tekniken inget hinder
Att man i Nederländerna hade en förhållandevis kort nedstängning under den första vågen av coronasmitta, och dessutom två nationella prov i direkt anslutning till stängningen, gjorde att Nederländerna lämpade sig bra för att studera nedstängningens effekter. Nederländerna har även ett väl utbyggt bredbandsnät där fjärrstudier rent tekniskt har bra förutsättningar.
– Resultaten visar att teknik i sig inte är nog för att distansundervisning ska fungera. Det finns indikationer på att trots förutsättningarna så valde många lärare att lämna en stor del av jobbet till föräldrar, vilket naturligtvis slår olika mot barn från olika hemmiljöer. En beredskap för sådana situationer kräver att lärare utbildas i att undervisa på distans, säger Per Engzell.
Så gjordes studien
I studien har 350 000 elever i 900 skolor ingått. Det är resultaten från prov inom tre ämnen som ingått: läsförståelse, rättstavning och matematik. Provresultaten har jämförts med motsvarande resultat från de tre senaste åren. För att få elevgruppen jämförbar över tid matchades elever på observerbara bakgrundsfaktorer, och man kunde också jämföra syskon från samma familjer för att få en så lik kontrollgrupp som möjligt.
Per Engzell, doktor i sociologi vid Institutet för social forskning, Stockholms universitet, per.engzell@sofi.su.se
Forskare vid Karolinska Institutet och Folkhälsomyndigheten har undersökt hur det går för nyfödda barn vars mammor testat positivt för corona (sars-cov-2) under graviditet eller förlossning.
Resultaten visar barnen i större utsträckning föddes för tidigt, men det var ytterst få som smittades med covid-19. Resultatet stöder de svenska rekommendationerna att inte separera mamman från barnet vid födseln.
21 barn testade positivt
Totalt föddes 2 323 barn av mammor som testat positivt för sars-cov-2 under det första pandemiåret (läs mer om forskningen längre ner). Cirka en tredjedel av mammorna hade testat positivt nära inpå eller strax efter förlossningen. Endast 21 barn (0,9 procent) testade själva positivt för sars-cov-2 någon gång under nyföddhetsperioden (de första 28 dagarna), majoriteten utan att uppvisa några symtom, och enstaka barn vårdades av andra orsaker än covid-19.
Resultaten visar något ökad sjuklighet hos nyfödda barn vars mödrar testat positivt för sars-cov-2, bland annat ökad risk för andningsrelaterade störningar. Sambanden kunde nästan helt förklaras av att kvinnor som testat positivt oftare fött barn före utsatt tid. Några direkta samband mellan moderns infektion och luftvägsinfektion eller lunginflammation bland barnen kunde inte ses.
Inte separera mamma och barn
Studien stöder de svenska rekommendationerna att barn till kvinnor som testat positivt för sars-cov-2 under graviditet eller förlossning inte rutinmässigt behöver separeras från mamman vid födseln. I många av världens länder genomför man en sådan separation som försiktighetsåtgärd, trots att evidens för åtgärden saknats.
– Att separera det nyfödda barnet från modern är ett stort ingrepp med negativa konsekvenser för både mammans och barnets hälsa som måste vägas mot eventuella fördelar. Vår studie tyder på att mor och barn kan vårdas tillsammans och att amning kan rekommenderas utan att öka risken för barnets hälsa. Det är positiva nyheter för alla födande kvinnor, deras barn och för personalen i förlossnings- och neonatalvården, säger Mikael Norman, professor i pediatrik vid institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik, Karolinska Institutet, och en av de ansvariga forskarna i studien.
Studien omfattar 92 procent av alla nyfödda
Studien omfattar 92 procent av alla nyfödda, närmare 90 000 födslar, i Sverige under det första pandemiåret (11 mars 2020 till 31 januari 2021) och har varit möjlig genom daglig rapportering till tre svenska register: Graviditetsregistret, Neonatalregistret och Smittskyddsregistret (SmiNet). SmiNet är ett anmälningssystem som Folkhälsomyndigheten och regionernas smittskyddsenheter använder gemensamt för att övervaka de drygt 60 sjukdomar som är anmälningspliktiga enligt smittskyddslagen.
– Genom att samköra de tre olika registren har vi kunnat följa och rapportera utfallen för de nyfödda i realtid, under både den första och andra vågen av covid-19, säger Mikael Norman.
Mikael Norman, professor och överläkare, Institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik, Karolinska Institutet, Karolinska Universitetssjukhuset, mikael.norman@ki.se, Bernice Aronsson, utredare och specialistläkare, Enheten för Vaccinationsprogram (EU-VP), Folkhälsomyndigheten, bernice.aronsson@folkhalsomyndigheten.se
Arbetsmarknadens villkor påverkas av ny teknik. I dag handlar diskussionen om automatiseringens effekter på arbetsmarknaden, om jobben försvinner när datorerna tar över, eller om digitaliseringen driver på utvecklingen mot en gig-ekonomi med osäkra anställningsförhållanden.
En farhåga är att den teknologiska utvecklingen skapar social oro och risk för ökande konflikter i samhället.
I år är hundra år sedan det elektriska stamnätet började byggas i Sverige. Den pågående automatiseringen har många likheter med historiska teknikförändringar, som elektricitetens ankomst i början av 1900-talet.
I en studie som nyligen publicerades i Journal of Economic History visar forskarna Jakob Molinder, Tobias Karlsson och Kerstin Enflo att orter med tidig tillgång till el från det nationella stamnätet förändrades snabbt genom den nya tekniken.
Elen kom – och med den nya jobb
Men till skillnad från dagens farhågor visar forskarna att jobben inte försvann. Visserligen påverkades efterfrågan på arbetskraft: Inom jordbruket ersattes många arbeten av maskiner, men behovet av ny arbetskraft i andra sektorer kompenserade mer än väl för bortfallet.
– Särskilt efterfrågad var arbetskraft inom industri och tjänstesektor som hade viss utbildning och erfarenhet, exempelvis svarvare i verkstadsindustrin eller elektriker vid byggen, säger Tobias Karlsson, docent i ekonomisk historia på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet.
Den snabba strukturomvandlingen ledde till konflikter på arbetsmarknaden. Forskarna har digitaliserat data omfattande över 8 000 strejker och lockouter som inträffat på platser runt om i landet under åren 1859 till 1938.
– Möjligheten att studera var någonstans strejkerna ägde rum ger nya perspektiv. Genom att koppla datan till information om elnätets utbredning kan vi undersöka effekterna av den nya tekniken på arbetsmarknaden, säger Jakob Molinder, forskare i ekonomisk historia på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet och Uppsala universitet.
Strejkerna för ökade löner
Forskarna har också samlat in information om strejkernas orsaker. Sammanställningen förvånade:
– Eftersom elektrifieringen innebar att många arbeten kunde utföras med maskiner i stället för människokraft, tänkte vi oss att åtminstone en del av konflikterna skulle kunnat röra motstånd mot nya maskiner. Men när vi gick igenom orsaken till de svenska strejkerna så noterade vi att nästan ingen strejk uppgavs ha orsakats av teknisk förändring, säger Kerstin Enflo, professor i ekonomisk historia på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet.
Elektrifieringen och strejkerna – så gjordes studien
För att analysera elektrifieringens effekter på strejker, konstruerade forskarna ett paneldataset baserat på 2 470 svenska församlingar med oförändrade historiska gränser. Datasetet kombinerade data från tre olika källor:
För det första insamlades information om alla strejker och på vilka orter de inträffat, som i grunden bygger på svaren i de enkäter som skickades ut av Socialstyrelsen till de strejkande partern, och sedan sammanställdes i den officiella statistiken (SCB: Arbetsstatistik. E, Arbetsinställelser i Sverige).
För att få information om arbetsmarknadens förändring sammanställdes yrkesstatistik per socken från de svenska folkräkningarna och till sist kombinerades informationen med koordinaterna för elnätets utbredning baserat på digitaliserade kartor från Riksarkivet.
Elektrifieringen var visserligen förknippad med ökat strejkande, men det var inte de som hotades av den nya tekniken som gick ut i konflikt. Snarare rörde det sig om yrkesgrupper som tack vare den nya tekniken fått förstärkt förhandlingsposition. Strejkerna handlade i hög grad om löneökningar.
– Mönstret påminner om hur starka yrkesgrupper på strategiska förhandlingspositioner, som piloter och hamnarbetare, använder sig av strejkvapnet i dag, säger Tobias Karlsson.
Strejkbenägenheten ökade under 1880-talet för att växa i styrka under 1900-talets början. Efter storstrejken 1909, där arbetarrörelsen led ett kraftigt nederlag, minskade både antalet fackföreningsanslutna och strejker under en period. Under inflationsåren i samband med första världskriget ökade antalet strejker igen för att kulminera i strax över 600 konflikter per år 1920. När Socialdemokraterna först kom till makten 1932 hade strejkernas antal redan minskat under ett decennium. Strax innan Saltsjöbadsavtalet var de nere på färre än 50 strejker om året.
1863–1903: kännetecknas av allt fler strejker, särskilt i södra Sverige.
1903–27: den mest intensiva strejkperioden; i relation till befolkningen var Malmöhus och Västernorrlands län de mest konflikttyngda medan Västerbotten och Skaraborgs län stod för motsatsen.
1928–1938: en trendmässig nedgång av strejkandet, dock avbruten – främst i städerna – av den stora depressionen 1929 och åren därefter. Från och med 1931, året för de ökända skotten i Ådalen, minskade antalet strejker kraftigt, men snabbare i städerna än på landet. När Saltsjöbadsavtalet signerades i slutet av 1938 var strejkerna redan nere på en mycket låg nivå.
1970-80-talen: under dessa årtionden blev det återigen vanligare med strejker, men det var då frågan om ”vilda” strejker, som inte sanktionerades av fackföreningar.
2000-talet till i dag: efter millennieskiftet har strejker och lockouter varit sällsynta på den svenska arbetsmarknaden, totalt sett inträffade under perioden 150 arbetsinställelser. 2018 – det senaste året med fullständig statistik – inträffade endast en strejk, när Ryanairs piloter krävde kollektivavtal.
Kerstin Enflo, professor i ekonomisk historia, Ekonomihögskolan vid Lunds universitet, kerstin.enflo@ekh.lu.se
Tobias Karlsson, docent i ekonomisk historia, Ekonomihögskolan vid Lunds universitet, tobias.karlsson@ekh.lu.se
Jakob Molinder, forskare i ekonomisk historia, Ekonomihögskolan vid Lunds universitet och Uppsala universitet, jakob.molinder@ekhist.uu.se
Artikeln var först publicerad på Lunds universitets webb.
Vårkollen är ett medborgarforskningsprojekt där frivilliga och professionella forskare samarbetar. Det genomfördes för första gången 2015, och varje år har tusentals vår-observationer rapporterats in från hela landet: blommande vitsippor, tussilago, sälg och hägg samt björkarnas lövsprickning.
Hit rapporterar du vårtecken
Vårkollen tar emot observationer av vårtecken enbart under 30 april och 1 maj. Resultatet publiceras på förmiddagen den 3 maj, som är första vardagen efter Vårkollens genomförande. Rapportera in vårtecken till Vårkollen.
Genom att samla in vårtecken under många år, kan Svenska Botaniska Föreningen (SBF) i samarbete med forskare från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) analysera hur växterna tar emot våren och om det finns några trender som tyder på att klimatförändringar har lett till bestående skillnader jämfört med förr.
Tidigare år har det visat sig att till exempel björkarnas lövsprickning hunnit 40–50 mil längre norrut än vad som var normalt för drygt 100 år sedan.
Många vill vara medborgarforskare
– Förra året var det rekordmånga som rapporterade in till Vårkollen. Vi är glada att det är så många som vill vara medborgarforskare och intresserar sig för vårtecknen. Vi hoppas på samma stora uppslutning i år. Dessa vårteckenspanare bidrar till vetenskaplig kunskap och är ovärderliga för vi ska kunna få in uppgifter som täcker hela landet vid samma tidpunkt, säger Mora Aronsson, ordförande i Svenska Botaniska Föreningen.
I år hade vi ordentlig vinter i hela landet, men övergången till vår kom tidigt, så tidiga vårtecken har redan skådats på många platser i landet. Det har också kommit flera bakslag med snö ända ner i Götaland, men även om en del tidiga växter hinner börja blomma innan bakslagen, så gör andra halt tills nästa värmebölja kommer.
Många vårtecken hålls också tillbaka av snön, så att de på många håll måste vänta tills snön smält bort. Sådana lokala variationer gör att det är viktigt att få in rapporter från alla delar av landet. Genom att delta i Vårkollen kan var och en hjälpa till att besvara frågan hur långt vårtecknen hunnit hemmavid just kring Valborg i år.
Varje år unikt
Klimatförändringarna påverkar både vårens ankomst och växtsäsongen som helhet, men varje år är unikt, så det finns fortfarande anledning att göra observationer av detta. De senaste tio åren har till exempel vitsippornas blomning och björkarnas lövsprickning startat ca två veckor tidigare än vad som var normalt för drygt 100 år sedan. Men hur ser det ut i år?
– Eftersom vårtecknens ankomst dokumenterades under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet av ett landsomfattande nätverk av observatörer, kan vi jämföra de uppgifter vi får in via Vårkollen med hur det såg ut då, säger Ola Langvall från SLU, som är samordnare för Svenska fenologinätverket.
Vårkollen är en del av Naturens kalender, en större miljöövervakning där frivilliga medborgarforskare över hela landet bidrar till att dokumentera växtsäsongen från första vårtecken till sista hösttecken. Eftersom växtsäsongens längd och tidpunkten när olika arter blommar, skjuter skott eller fäller sina löv är grundläggande egenskaper i naturen, är det många som påverkas när naturens kalender ändras. Skogsbrukare, jordbrukare, biodlare och pollenallergiker är exempel på sådana som är direkt beroende av samspelet i och med naturen, och därmed behöver vi kunskap om hur den biologiska växtsäsongen förändras som en effekt av klimatförändringar.
Kristina Nyström, medicinsk mikrobiolog vid Sahlgrenska akademin, är i ständig närkontakt med coronavirus. Sedan april 2020 går hon regelbundet in i sitt labb via en luftsluss, med skyddsrock, plastförkläde, plastärmar och dubbla handskar. Andningsskydd och glasögon är självklar utrustning.
Vid laboratoriebänken med luftutsug och effektiva filter låter hon coronavirus infektera celler på odlingsplattor, celler som sväller upp och blir tydligt runda när viruset fått grepp och börjat masskopiera sig.
Frågan som Kristina Nyström söker svar på är om vi redan har ett färdigt, eller möjligen nästan färdig medicin mot corona – ett så kallat antiviralt läkemedel – som på något sätt kan hindra virusets framfart.
Brist på antivirala medel
Idag finns ett fåtal mer eller mindre effektiva, smittbromsande antivirala läkemedel mot hiv, ett par hepatitvirus och enstaka typer av herpesvirus. Men det saknas läkemedel mot över 95 procent av alla virus som orsakar sjukdomar hos människor.
Mot bakterier har vi brett verkande antibiotika, men alltså nästan ingenting mot virus. Hur kommer det sig?
Ett svar är att bakterier har flera gemensamma komponenter än virus. Det har gjort det lättare att utveckla bredverkande läkemedel. Virus är tvärtom väldigt olika varandra.
Ett brett antiviralt medel skulle kunna sättas in direkt när ett nytt virus dyker upp, ungefär som vi använder bredspektrumsantibiotika, mot många olika typer av bakterier.
Antiviralt medel bryter smittkedjor
– Med ett antiviralt läkemedel kan man bryta smittkedjor, och det är ju precis det som nästan allt i en pandemi handlar om. Munskydd, restriktioner och andra åtgärder har i bästa fall begränsad effekt. Hade vi haft ett smittbromsande läkemedel mot coronavirus så hade vi sannolikt inte haft den här pandemin, säger Niklas Arnberg, professor i virologi i Umeå.
Medicin mot ännu okända virus
Antivirala läkemedel inte bara lindrar sjukdom och hindrar dödsfall. De hindrar också viruset att föröka sig och därmed bromsas även smittspridning.
– Vaccin är också jättebra, men vi kan inte utveckla vaccin mot ett nytt virus som vi inte känner till. Det tar i bästa fall ett och ett halvt år att rulla ut vaccin till alla, men om vi redan hade haft ett bra antiviralt läkemedel mot de vanliga säsongsbundna coronavirusen hade det sannolikt kunnat användas från dag ett mot det nya coronaviruset, säger Niklas Arnberg.
De celler som Kristina Nyström vid risklabbet i Göteborg låter infektera med coronavirus kallas vero-celler och kommer ursprungligen från den afrikanska gröna markattan. Hon har tillgång till ett helt bibliotek av substanser, 1500 molekyler, som hon testar systematiskt för att se om något av dem har effekt mot smittan.
Det är framför allt tre olika kemiska strukturer som är intressanta.
– Just nu jobbar vi med att verifiera substanser som visat sig lovande. Det betyder att de har sett bra ut i vero-cellerna, och nu vill vi se om de fungerar också i mänskliga celler. Det vi vet är att ämnena hindrar infektion, vi ser inte nån förökning av nya virus, därmed inte sagt att de inte tar sig in i cellerna, men det blir stopp i systemet nånstans. Vad exakt som är mekanismen bakom är vi väldigt intresserade av att reda ut. Men innan vi säger mer om vilka ämnen det gäller vill vi verkligen verifiera dem så vi vet hur de fungerar.
Virus kan inte odlas utan värdceller som de kan infektera, och är därför svåra att studera. Här har vero-celler infekterats med coronavirus från covid-sjuka patienter. Bild: NIAID, CC BY 2.0
Använda befintlig medicin mot coronavirus
Repurposing – att styra om ett läkemedel eller hitta en ny användning för ett etablerat ämne – har blivit viktigt under coronakrisen. Men det är inget nytt fenomen. Strategin att återvinna läkemedel har historiskt gett många nya behandlingar, inte minst inom cancerområdet. Några exempel är Aspirin, tänkt som smärtstillare men som sedan visade sig effektiv för att förebygga hjärtsjukdomar, Sildenafil från Pfizer som skulle behandla kärlkramp men – när det inte föll väl ut – styrdes om till potensmedlet Viagra och Tretinioin som behandlar både acne och leukemi.
Antiviralt medel som slår brett
Anna-Lena Spetz är professor vid Institutionen för molekylär biovetenskap vid Wenner-Grens institut, Stockholms universitet. Hon har arbetat mot virus sedan hiv härjade som värst, och nu är hon på jakt efter ett medel som ska få bukt med coronaviruset, men som förhoppningsvis också ska hjälpa mot flera andra virus.
Det kan alltså bli ett antiviralt läkemedel med bred effekt, något som saknas idag.
– Vi har arbetat med en antiviral molekyl i flera år. Det visade sig att den här molekylen stannar upp den process som gör att vissa virus kan tränga in en värdcell. Vår molekyl fördröjer hela den processen, och viruset hålls utanför, åtminstone temporärt. Det här var en upptäckt som vi från början gjorde av en slump, säger hon.
Naturlig antiviral mekanism
Processen kallas endocytos, och innebär att viruset omsluts av den angripna cellens membran, dess skal, som bildar en liten bubbla, och drar in viruset i cellen.
– När jag läste att coronavirus använder sig av samma sätt att infektera celler så såg jag möjligheterna, säger Anna-Lena Spetz.
Den molekyl som forskarna jobbar med är en bit arvsmassa – dna eller rna – som på något sätt gör att cellmembranet inte kan bilda den där välkomnande bubblan som drar in smittan i cellen.
Coronavirus åker med en bubbla in i cellen
Endocytos är en process där celler absorberar material från utsidan – till exempel proteiner – genom att innesluta det med sitt cellmembran. Det sker helt normalt inom en mänsklig cell. Och som även kan utnyttjas av virus för att ta sig in och infektera celler.
Nässpray mot coronavirus
– Vi vet inte exakt hur de ser ut, men det tyder på att vi kan ha identifierat en antiviral mekanism som finns naturligt – en skyddsmekanism som vi bär på. Och nu jobbar vi på att förbättra den.
Anna-Lena Spetz och hennes kolleger har publicerat lyckade resultat med det här medlet på möss med både influensa- och vanliga förkylningsvirus, så kallade rs-virus.
Målet är att skapa en antiviral nässpray eller inhalator, och bland de internationella medarbetarna finns en grupp i Danmark som jobbar med en annan variant av antiviral molekyl och en i Tyskland som undersöker ett ämne som borrar sig in i virusets skal och får det att spricka sönder – ungefär som tvålen gör med coronaviruset när vi tvättar händerna.
Det är först när viruset lyckas tränga in i en levande cell som det förvandlas till en närmast ohejdbar kopieringsmaskin.
Så fungerar virus – till skillnad från bakterier
Det gäller att skilja på virus och bakterier. Bägge är så små att de är osynliga för blotta ögat, och många orsakar sjukdomar hos både människor och djur, men sedan tar likheterna slut.
Bakterier är kompletta encelliga organismer med egen arvsmassa, och som oftast kan föröka sig utanför en värdorganism och i de mest varierande miljöer.
Virus är något mitt emellan liv och död materia. Ett stycke genetisk kod, utan egen cell och ämnesomsättning, men med förmåga att föröka sig, utvecklas och sprida sig över världen.
Det består i princip av en bit arvsmassa insvept i ett skal av proteiner. Ibland har de också ett hölje av fett. Det är först när det lyckas tränga in i en levande cell som det förvandlas till en närmast ohejdbar kopieringsmaskin.
Virus är runt 100 till 1000 gånger mindre än bakterier och det dröjde till 1930-talet innan de upptäcktes. Ett vanligt förkylningsvirus, till exempel, är cirka ettusen gånger mindre än en vanlig hudcell.
Det finns miljontals typer av virus och de fungerar på många olika sätt. Men i grunden handlar det om att viruset använder proteinerna i sitt skal för att haka fast vid en värdcell, öppna den och tränga in.
Väl inne i cellen kapar viruset värdens apparat för fortplantning till sin egen fördel och börjar framställa sig själv i massupplaga. Oftast dör den kapade cellen, som sprängs av alla viruspartiklar och viruskopiorna sprids vidare till andra celler, och till en annan värd.
