Trots ökande andel äldre i befolkningen har antalet vårdplatser på sjukhusen minskat under flera decennier. Det innebär bland annat att multisjuka och sköra äldre patienter ofta vårdas på stora och överfulla sjukhus.
Sjukstugor, ett slags mini-sjukhus
I glesbygdsområden i Västerbotten, Norrbotten och Jämtland finns på flera håll så kallade sjukstugor. Dessa kan sägas vara ”små sjukhus” som är anpassade just till glesbygd. De flesta som vårdas på sjukstugor är gamla personer med flertalet sjukdomar och medianåldern hos patienterna är 80 år.
På en sjukstugeavdelning kan det på samma gång finnas patienter som behöver akutvård, rehabilitering efter operation eller vård i livets slutskede.
Sjukstugorna, som erbjuder både primärvård och akutsjukvård med vårdplatser, har färre diagnostiska möjligheter än sjukhus och genomför färre radiologiska undersökningar och blodprover.
– Vi ser att de flesta patienter som behöver sjukhusvård remitteras till närmaste sjukhus, men att distriktsläkarna väljer att behålla och vårda framför allt äldre och multisjuka patienter vid en sjukstuga, när de känner att de kan erbjuda patientsäker vård, säger Mante Hedman, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin vid Umeå universitet och författare till en avhandling om sjukstugesystemet.
Läkare gillar sjukstugorna
Fördelarna med sjukstugorna är många, tycker intervjuade läkare vid sjukstugorna. Fördelarna, i en jämförelse med storsjukhusen, är sådant som ökad patientkännedom och möjligheten att se varje patient ur ett helhetsperspektiv.
– Sjukstugorna kan ha platser för dem som inte behöver hela vården som ett stort sjukhus kan ge, säger Mante Hedman.
– För patienternas del handlar fördelarna om att man kan vårdas närmare sitt hem och att man känner personalen. Det ger trygghet. Är man på väg att dö kan det också vara en trygghet att vara på ett ställe där personalen är välbekant och kan ens sjukdomshistoria.
Vill ha fler sjukstugor i Sverige
Många av de intervjuade läkarna säger att de anser att sjukstugesystemet borde byggas ut.
Läkarna betonar också den centrala roll som deras sjukstugor spelar i patienternas vårdkedja, med kontinuitet med primärvård och tät kontakt med sjukhus och kommunal omvårdnad.
Etiska utmaningar
Läkarna upplever arbetet på sjukstugorna som omväxlande och utvecklande men är frustrerade över vakanssituationer och beroende av stafettpersonal.
– Det framkom även etiska utmaningar specifika för glesbygdsvård, till exempel att vara läkare för vänner och anhöriga, eller att tvingas prioritera vilken patient som får åka den enda lokala ambulansen, som då blir borta många timmar, säger Mante Hedman.
Liknande aspekter dök också upp i intervjuer med läkare vid motsvarigheten till sjukstugor i Nya Zeelands glesbygd, visar avhandlingen. I båda länderna uppger dock läkare stora fördelar med de små enheterna, som möjligheten att ge en vård med helhetssyn till gamla personer med många sjukdomar.
Mante Hedman, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet mante.hedman@umu.se
Gamla naturbetesmarker är viktiga för den biologiska mångfalden, men många har försvunnit. Det har lett till att många betesmarker idag återställs.
I en studie har forskare tagit reda på hur sådana restaureringar kan bli framgångsrika för att gynna biologisk mångfald.
– Dels måste typiska gräsmarksväxter återvända men även pollinerande insekter som till exempel humlor, bin och fjärilar. Pollinatörerna spelar en viktig roll i växternas reproduktion, säger Sara Cousins som är professor i naturgeografi vid Stockholms universitet.
Studien, som ingår i det större forskningsprojektet FUNgreen, har utvärderat hur andelen omgivande så kallad grön infrastruktur – till exempel gräsmarker, vägrenar och skogsbryn – påverkar mängden pollinatörer i gamla naturbetesmarker och restaurerade gräsmarker. Även samspelet mellan pollinatörer och växter har undersökts.
Naturbetesmarker och gräsmarker inventerades
Forskarna har valt ut 24 naturbetesmarker och restaurerade gräsmarker i Sverige, Tyskland och Belgien. Forskarna inventerade pollinerande insekter och vilka blommor de besökte.
Studien visar att det inte var någon tydlig skillnad i andelen pollinatörer mellan gamla naturbetesmarker och restaurerade gräsmarker. Interaktionerna mellan växter och insekter återkommer snabbt i restaurerade gräsmarker. Det beror på att många pollinerande insekter är generalister och flexibla när det gäller val av växter.
Forskarna visar också att andelen omgivande grön infrastruktur runt gräsmarken är viktig för vissa grupper av pollinatörer. Detta gäller särskilt för bin, skalbaggar, flugor och fjärilar.
Marken i närheten av Nyckleby, söder om Trollhättan, har skötts genom bete och slåtter i många hundra år. Platsen är omgiven av en stor mängd grön infrastruktur som andra betesmarker, gräsbevuxna vägkanter och skogsbryn som binder samman gräsmarkerna i landskapet. Bild: Sara Cousins
Forskarna såg dock att gräsmarker som återställts har enklare nätverk av pollinatörer och växter jämfört med gamla naturbetesmarker. Det kan innebära att restaurerade gräsmarker är mindre motståndskraftiga mot framtida störningar som klimatförändringar.
– Genom att öka andelen gräsmarksväxter i de restaurerade gräsmarkerna kan andelen specialiserade pollinerande insekter öka och därmed ökar också motståndskraften mot negativa förändringar, säger Sara Cousins.
Viktigt att ta hänsyn till omgivande landskap
Resultaten visar att det är viktigt att ta hänsyn till det omgivande landskapet när gräsmarker och andra ekosystem ska restaureras, menar forskarna.
Mängden omgivande grön infrastruktur påverkar inte bara sammansättningen av arter bland insekter och deras interaktioner med växter. Det påverkar också hela nätverket av pollinerare.
– Vi hoppas nu att resultaten från FUNgreen-projektet kommer att kunna hjälpa lantbrukare, andra som förvaltar gräsmarker som markägare, olika naturorganisationer och även beslutsfattare att planera sin markanvändning på bästa sätt för att skapa och bibehålla hållbara landskap, säger Sara Cousins.
Sara Cousins, professor i naturgeografi vid Stockholms universitet och projektledare för FUNgreen, sara.cousins@natgeo.su.se
Alkoholkonsumtionen minskar bland ungdomar i Sverige. För att förstå trenden, som också märks globalt, vill forskare veta mer om vad som utmärker ungdomar som väljer att inte dricka alkohol.
I en studie har forskare från Göteborgs universitet och Stockholms universitet följt 600 ungdomar mellan 12 och 17 år. De fick vid flera tillfällen svara på frågor om sina alkoholvanor, men också om de hade andra problematiska beteenden som att snatta eller stjäla. De fick också frågor om mental hälsa och socialt umgänge.
– Vi såg att de som inte dricker har färre sociala kontakter än de som dricker, säger psykologiforskaren Kristina Berglund vid Göteborgs universitet.
Föga förvånande visar studien att ungdomarna hade en negativ inställning till alkohol, men också till andra droger. De visade dessutom färre problembeteenden, större självkontroll och öppnare relation till sina föräldrar jämfört med ungdomar som dricker.
Inte längre en vuxenmarkör
Tidigare studier har visat att attityden till alkohol som en vuxenmarkör håller på att förändras. Det är inte längre ett sätt för ungdomar att visa sig vuxna. Den här inställningen kan ses både hos ungdomarna som dricker alkohol och de som väljer att avstå.
– Vill samhället understödja trenden minskad alkoholkonsumtion kan det vara viktigt att stötta föräldrar i hur de hanterar drogfrågor med sina ungdomar, liksom att erbjuda fler drogfria sociala arenor, säger Kristina Berglund.
Under cirka tio år har det svenska försvaret rekommenderat sina rekryter att tejpa fötterna för att förebygga skoskav under långa marscher.
Tre fjärdedelar fick eksem
Men under de senaste tre åren har det uppmärksammats att soldater har blivit allergiska mot de klistertejper som rekommenderas. På ett av de regementen som forskare har undersökt hade drygt tre fjärdedelar av 26 soldater fått kontakteksem av tejpen. Den absoluta majoriteten hade inte tidigare haft några problem med eksem eller kontaktallergi.
Boven i dramat: Kolofonium
Ämnet som utlöser allergin heter kolofonium och förekommer i harts som finns i kåda från barrträd. Det är vanligt som klistermaterial i medicintekniska produkter, som plåster.
Hartsen innehåller flera ämnen som gör att man riskerar att också bli allergisk mot parfym och doftämnen. Vid stark allergi kan man även få problem med medicintekniska produkter hos tandläkaren eller utveckla hudreaktioner om man arbetar med trämaterial.
– Det här kan vara ett nationellt problem med potentiellt många rekryter inblandade. Några av dem som remitterades till oss hade oerhört starka kolofoniumreaktioner på fötterna och det fanns även individer som fick eksem över hela kroppen, säger Cecilia Svedman, professor i yrkes- och miljödermatologi vid Lunds universitet samt överläkare vid Yrkes- och miljödermatologiska avdelningen, Skånes universitetssjukhus i Malmö.
Lägre krav på innehållsdeklaration
Tejp som ska skydda huden används i stora mängder världen över. Ett problem är att det inte finns samma deklarationsplikt för medicintekniska produkter som för läkemedel eller kosmetika. Innehållet behöver alltså inte redovisas och för många produkter anges inte heller hur länge de bör användas.
– Det är därför av största vikt att det görs toxikologiska bedömningar av medicintekniska produkter som tar hänsyn till hur de används, för att vi ska kunna få säkrare produkter på marknaden, säger Cecilia Svedman.
Rekryter som muckat bör få eksem undersökta
För några månader sedan undersökte Yrkes- och miljödermatologiska avdelningen vid Skånes universitetssjukhus ännu ett regemente i Skåne, där lika många hade fått problem efter tejpning av fötterna inför marscher. Rekryterna hade nu rekommenderats en annan tejp som dock innehöll samma allergiframkallande klisterämne.
Som arbetsgivare har försvaret ansvar att, tillsammans med den anställde, anmäla arbetsskada till arbetsmiljöverket. Hudreaktioner av medicintekniska produkter ska också rapporteras till Läkemedelsverket. För att säkerställa en korrekt diagnos och fastställa hur utbredda besvären är bör patienten läkarundersökas och testas för kontaktallergi. Men när rekryterna muckar och lämnar sin arbetsgivare finns det en risk att arbetsskador inte följs upp.
– Vi har nu föreslagit försvarsmakten en nationell inventering av problemet, där även rekryter som muckat de senaste åren kontaktas och erbjuds testning för kontaktallergi om de fått eksem av tejpningen, säger Cecilia Svedman.
Cecilia Svedman, professor i yrkes- och miljödermatologi vid Institutionen för kliniska vetenskaper vid Malmö, Lunds universitet samt överläkare vid Yrkes- och miljödermatologiska avdelningen, Skånes universitetssjukhus cecilia.svedman@med.lu.se
För cirka 7 500 år sedan mötte de sista jägare-samlarbefolkningarna i västra Europa invandrande människor som ägnade sig åt jordbruk. Eftersom de olika grupperna levde samtidigt har forskare funderat på hur mycket kontakt de hade med varandra.
I en ny studie har forskare analyserat genom, arvsmassa, från människoskelett i kända gravplatser i Téviec och Hoedic i Bretagne samt Champigny i norra Frankrike.
Kvarlevorna har daterats till de allra sista stadierna av perioden mesolitikum för cirka 6 700 år sedan. Då levde de sista jägare-samlarna i Västeuropa. Perioden överlappar med neolitikum, då bofasta bönder tog över.
Blandade sig inte med jordbruksgrupper
Tidigare forskning, som baserats på isotopdata, har föreslagit att de sista jägare-samlarsamhällena medvetet tog in kvinnor från bondegruppen. Men enligt den nya studien tycks det inte ha gått till så. I stället valde olika jägare-samlargrupper att blanda sig med varandra.
Trots att få individer ingick i dessa grupper var de oftast inte nära släkt med varandra. Det visar analyserna av skelettens arvsmassa.
– Det fanns inte heller några tecken på inavel. Vi vet dock att det fanns grupper som levde åtskilda – de levde på olika dieter – och ett mönster av grupper avtecknar sig som troligen var en del i strategin att undvika inavel, säger genetikforskaren Luciana Simões vid Uppsala universitet.
Sociala band utan släktskap
I Téviec och Hoedic i södra Bretagne finns många gravar där flera individer begravts tillsammans. Det är ovanligt bland mesolitiska gravplatser.
– Våra resultat visar på att i många fall – även när det gäller gravar med kvinnor och barn i samma grav – var individerna inte släkt med varandra. Det tyder på att det fanns starka sociala band som inte handlade om biologiskt släktskap och att de relationerna var viktiga även efter döden, säger forskaren Amélie Vialet vid Muséum national d’Histoire naturelle i Frankrike.
Ny bild av de sista jägare-samlarna
Det här är den första studien där forskare undersökt genomen hos flera stenålders-jägare-samlare som levde på samma plats och i närheten av inflyttande nya neolitiska bondesamhällen.
– Det här ger en ny bild av de sista stenålders-jägare-samlarbefolkningarna i Västeuropa. Vår studie ger en unik möjlighet att studera dessa grupper och deras sociala dynamik, säger professor Mattias Jakobsson vid Uppsala universitet.
I den tvärvetenskapliga studien har forskare från Uppsala universitet samarbetat med flera franska institutioner.
Luciana Gaspar Simões, genetiker och postdoktor vid institutionen för organismbiologi vid Uppsala universitet, luciana.simoes@ebc.uu.se
Mattias Jakobsson, professor vid institutionen för organismbiologi vid Uppsala universitet, mattias.jakobsson@ebc.uu.se
Idag kan träffsäker diagnostik av Alzheimers sjukdom utföras med hjälp av ryggvätsketest eller PET-kamera. Flera framsteg har dock gjorts inom forskningen för att kunna påvisa sjukdomen med hjälp av biomarkörer i blodet.
Förändringar i proteinet tau som påverkar nervcellernas funktion och beta-amyloid, som bildar plack i hjärnan, är två viktiga markörer vid alzheimer.
I en internationell studie har nu de två metoderna för diagnostik jämförts. Blodprovet som mäter en viss variant av proteinet tau, se faktaruta, visade sig vara lika bra som ryggvätsketest.
– Mer specifikt såg vi att blodprovet var lika bra som ryggvätskeprov på att identifiera personer med amyloid i hjärnan, och faktiskt ännu bättre på att identifiera de som även har upplagring av tau. Det är ansamlingen av tau som är mest associerat med nervcellsdöd och symtom, så detta är viktigt, säger Oskar Hansson, professor i neurologi vid Lunds universitet.
Blodprov hade hög träffsäkerhet
I studien, som är ett samarbete mellan Lunds universitet och Washington-universitet, ingick över 1400 patienter från Sverige och drygt 300 från USA.
Hos patienter med minnessvårigheter hade blodprovet en träffsäkerhet på 90-95 procent när det kom till att förutsäga om en avvikande amyloid-upplagring kan påvisas i hjärnan med PET-kamera. Det var lika bra som de ryggvätskeprovtest som idag används globalt. Forskarna såg också att blodprovet var ännu bättre än ryggvätskeproven på att fastställa om tau var avvikande.
Blodprovtestet blir inom kort tillgängligt i USA.
– Vi hoppas på att liknande test kommer att kunna användas i sjukvården i Sverige innan årets slut, säger Oskar Hansson.
Snabbare diagnos
Med ett blodprov kan fler människor med kognitiva symtom få en korrekt diagnos snabbare, enklare och mer kostnadseffektivt, menar Oskar Hansson.
– Detta kommer framför allt vara viktigt i de länder där man kommer börja erbjuda personer med alzheimer sjukdomsbromsande immunterapier mot amyloid. Ett av dessa läkemedel, lecanemab, har redan godkänts i USA, Kina och Japan, och beslut väntas i EU innan sommaren, säger Oskar Hansson.
Mer om proteinet tau
Genom att mäta förhållandet mellan fosforylerad* och icke-fosforylerad tau217, kan eventuella förändringar relaterade till neurodegenerativa sjukdomar spåras. Ju högre förhållandet är, desto större kan indikationen vara att personer har amyloid och tau i hjärnan, det vill säga Alzheimers sjukdom.
*Fosforylering är en vanlig mekanism i cellerna för att reglera proteiners aktivitet och funktion. När ett protein blir fosforylerat kan dess struktur, aktivitet, interaktion med andra proteiner förändras. Vid Alzheimers sjukdom förändras proteinet tau. Det blir dels fosforylerat vilket gör att dess funktion förändras, dels börjar det klumpa ihop sig i aggregat.
Oskar Hansson, professor i neurologi vid institutionen för kliniska vetenskaper, Lunds universitet, oskar.hansson@med.lu.se
Mat från vattenbruk, exempelvis odlad fisk, är den snabbast växande sektorn i matindustrin. En viktig anledning är att maten är näringsriktig och proteinrik och generellt mer hållbart producerad jämfört med protein från landlevande djur.
Fiskfodret är problematiskt
Men odling av fisk har också utmaningar. Fiskfodret, som idag oftast innehåller fiskmjöl och sojabönor, är mest problematiskt.
Den odlade laxens foder står i dag för ungefär hälften av odlingarnas klimatavtryck och utgör även hälften av produktionskostnaden. Dessutom är innehållet i fodret även av intresse som föda för människan. Att minska åtgången på fiskmjöl och sojabönor i fiskfoder bidrar bland annat till en ökad livsmedelssäkerhet i världen.
Jäst och larver på menyn
I en ny avhandling från Göteborgs universitet föreslås larver samt odlad marin jäst som alternativ till fiskmjöl och sojabönor i fiskfoder. Larverna ifråga kommer från tångflugan, som i vanliga fall lever längs havsstränder där tång ansamlas.
Tångflugans larver kan odlas på rester från algodlingar. Bild: Niklas Warwas.
Fluglarver och marin jäst har en stor andel högkvalitativa proteiner och höga halter av nyttiga omega 3-fettsyror som fisken behöver för att växa och må bra, vilket i slutänden också ger ett nyttigt livsmedel.
Kan odlas på biprodukter
Båden jästen och fluglarverna kan, enligt avhandlingen, odlas på biprodukter som annars skulle slängas. Den marina jästen, till exempel, kan odlas i näringsrikt lakvatten från sillkonservindustrin. Lakvattnet är en biprodukt som i dag är en kostnad för industrin eftersom vattnet måste renas innan det får släppas ut i havet.
På liknande sätt kan tångflugor odlas på en restprodukt från odling av alger.
Marin jäst kan odlas i lakvatten från fiskkonservsindustrin. Bild: Ingrid Undeland.
En fördel är att varken jästen eller fluglarverna kräver någon större bearbetning innan de kan användas som råvaror i fiskmaten, vilket kan minska energiåtgången i fodertillverkningen.
– Både jästen och insekterna kan odlas på en lång rad olika organiska material, säger Niklas Warwas, doktorand vid Institutionen för biologi och miljövetenskap vid Göteborgs universitet.
Niklas Warwas föreslår att det skapas lokala cirkulära system där fiskfoder kan produceras i närheten av förädlingsfabriker – som i sin tur kan placeras nära fiskodlingar. Det skulle skapa en mer hållbar produktion av odlad fisk.
Fisken gillar käket
Han noterar också att hans föreslagna mat accepteras av fisken.
– Både fluglarverna och jästen har goda näringsvärden och jag kunde notera att fisken åt fodret med god aptit. En annan viktig fördel är att dessa ingredienser kan stärka immunsystemet och därmed skydda fisken från sjukdomar, säger Niklas Warwas.
Niklas Warwas, doktorand vid Institutionen för biologi och miljövetenskap vid Göteborgs universitet niklas.warwas@bioenv.gu.se
I dag drivs omkring en femtedel av alla äldreboenden i Sverige i icke-kommunal regi. En studie visar nu att dessa aktörer är olika bra på att leverera hög vårdkvalitet till de äldre som bor där.
Forskarna bakom studien har jämfört fyra driftsformer för äldreboenden: Icke-vinstdrivande organisationer och stiftelser, privata bolag, börsnoterade bolag och riskkapitalbolag.
Om de olika driftsformerna
Privat bolag: Ett privatägt vinstdrivande företag där aktierna inte kan köpas och säljas på börsen.
Börsnoterat företag: Detta är också ett privatägt vinstdrivande företag, men företagets aktier kan köpas och säljas på börsen, alltså i stort sett av vem som helst.
Riskkapitalbolag: Vinstdrivande företag som skjuter till pengar till andra företag, i hopp om att dessa företag ska gå bra och efter investeringen värderas högre. Om företagen går bra kan riskkapitalbolaget kamma hem vinsten senare, ofta genom att sälja vidare sina aktier i företaget.
Icke-vinstdrivande organisation: Företag eller annan typ av organisation som inte har som syfte att gå med vinst. Exempel på sådana organisationer är ideella föreningar och företag som drivs av stiftelser. Pengarna i en stiftelse kan exempelvis komma från en förmögenhet som någon har testamenterat och där ett testamente eller gåvobrev förklarar hur pengarna ska användas.
I studien, som omfattar 2 639 icke-kommunala äldreboenden i Sverige, undersöktes personaltäthet, tillgång till sjuksköterskor, personalens utbildningsnivå, boendenöjdhet, samt hur väl boendena uppdaterat sina handlingsplaner.
Icke-vinstdrivande ägare i topp
Det visar sig i studien att icke-vinstdrivande organisationer överlag är bäst på äldreomsorg i Sverige. Dessa organisationer sysslar inte med vinstutdelning utan återinvesterar sitt ekonomiska överskott i verksamheten.
– Här ser vi högst personaltäthet, många sjuksköterskor, den till utbildning sett mest kompetenta omsorgspersonalen, och flest nöjda brukare, säger Rasmus Broms, statsvetare vid Göteborgs universitet.
Privata bolag kan också leverera
Ser man till de vinstdrivande vårdföretagen är kvaliteten bäst på äldreboenden som drivs av privata bolag.
Dessa boenden utmärks av hög personaltäthet och personalen är generellt sett mer välutbildad jämfört med boenden som drivs av företag som är börsnoterade eller ägs av riskkapitalbolag.
Variationerna är stora
Forskarna har i studien inte, på något ingående sätt, studerat kommunalt ägda äldreboenden. Dock tycker de sig se att kommunala äldreboenden kvalitetsmässigt hamnar någonstans mellan boenden drivna av icke-vinstdrivande organisationer och boenden som drivs av privata bolag.
– Våra analyser visar att icke-kommunala aktörer kan leverera välfärdstjänster av hög kvalitet men att det finns betydande variationer. Detta är värt att tänka på när man som kommun upphandlar driften av ett boende, säger Rasmus Broms.
Text: Göteborgs universitet och forskning.se
Så gjordes studien
Analyserna baseras på data från SCB:s allmänna företagsregister över 2 639 icke-kommunala äldreboenden. Kvalitetsindikatorerna är hämtade från Socialstyrelsens nationella enhets- och brukarundersökningar för särskilt boende för äldre. Undersökningsperioden omfattar sju år mellan 2012 och 2019.
Vildsvinen i Sverige har ökat kraftigt under de senaste decennierna. Det har lett till skador på grödor och betesmarker. En stor studie vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, har undersökt under vilka förhållanden skadorna sker. Detta för att minska påverkan på jordbruket.
Forskarna har tittat på data från nästan 100 vildsvin som fångats in och följts under många år i Mellansverige och Sydsverige. Djuren är utrustade med GPS-halsband som gör det möjligt att följa hur de rör sig och använder landskapet.
För att få en uppfattning om hur många vildsvin som finns inom ett visst område, det vill säga tätheten i stammen, har forskarna utgått från jaktstatistik.
Just tätheten har betydelse för hur mycket skador djuren orsakar, visar studien.
– Det intressantaste resultatet är att vildsvinen överutnyttjar åkermarken över en viss täthet, alltså att de vistas mer på åkrarna i förhållande till andra habitat i landskapet än förväntat. Vid låga tätheter är den tvärtom underanvänd, säger Evelina Augustsson som är doktorand vid SLU.
Lättåtkomlig mat innebär också fara
På åkrarna finns lättillgänglig och näringsrik föda. Men för vildsvinen är det också viktigt att äta i en säker miljö, och öppen jordbruksmark ökar risken att bli skjuten av jägare. Om många vildsvin finns i ett område kan det vara konkurrens om skydd som gör att fler måste söka sig till åkrarna, menar forskarna.
– Det här är ett viktigt resultat för förvaltningen av vildsvin. Om man vill halvera skadorna för jordbruket så behöver man inte halvera vildsvinsstammen, det kan räcka med att komma under gränsen för när de börjar överutnyttja åkrarna, säger Evelina Augustsson.
Exakt var den gränsen går inte att ge ett generellt svar på, enligt forskarna. Vildsvinens beteende varierar beroende på hur landskapet ser ut.
Åkrar lockar under sommar och höst
Studien bekräftar också att vildsvinen främst söker sig till åkrar under sommaren och tidig höst när det finns gott om grödor att äta.
Forskningen har också ökat kunskapen om vildsvinens hemområden, det vill säga det geografiska område där de mestadels vistas och rör sig. Till exempel har hanarna större hemområden, troligen för att de vill träffa honor från flera grupper. Suggorna är mer begränsande eftersom kultingarna inte orkar gå lika långt.
– Vi har också sett att ju högre tätheter desto mindre hemområden. Det avspeglar också att tätheten är högre i områden där det finns mer föda och där är det inte nödvändigt för vildsvinen att röra sig över lika stora områden, säger Evelina Augustsson.
Hemområden viktigt vid sjukdomsutbrott
Många av vildsvinen har fångats in i området runt Grimsö forskningsstation i Bergslagen. Det är ganska nära det område där vildsvin med svinpest hittades i höstas. Forskningen om hur stora hemområden vildsvin har i den här delen av Sverige blev därmed högaktuell.
– Forskning om vildsvinens hemområden kan komma till användning också vid framtida utbrott av olika sjukdomar, säger Evelina Augustsson.
Evelina Augustsson, Institutionen för ekologi vid Sveriges lantbruksuniversitet, evelina.augustsson@slu.se
Immunförsvaret är livsviktigt vid inflammationer, men kroppens immunsvar kan plötsligt spåra ur och leda till allvarliga komplikationer, som sepsis. Det är därför viktigt att få bättre kunskap om hur inflammation sprids i kroppen på molekylär nivå.
I en studie vid Lunds universitet har forskare undersökt vesiklarnas roll i inflammationsspridning. Deras upptäckt kan förklara varför behandling vid sepsis inte alltid fungerar.
– Resultaten förklarar hur inflammation kan spridas så snabbt och slå mot hela kroppens system som den gör vid sepsis. Kroppen har förmåga att skada sig själv mer än vad bakterierna i sig har, säger Heiko Herwald, professor i medicinsk mikrobiell patogenes vid Lunds universitet.
Vesiklar transporter ämnen mellan celler
Vesiklar är mycket små blåsor som finns utanpå våra celler, alltså extracellulära.
Vesiklarna knoppas av från cellerna och färdas vidare i våra blodådror, ungefär som paket som transporterar ämnen mellan olika celler. De bär med sig gods från en cell till en annan, vare sig det är bra eller dålig last. Vesiklarna kan föra vidare ämnen som reglerar kroppens immunsvar, men även infektionsämnen från bakterier, virus och toxiner.
För att en cell ska bli mottaglig för inflammation måste den först aktiveras. Här är många faktorer inblandade, till exempel signalsubstanser och receptorer i cellen.
Dockar med cell som infekteras
I en cellmodell kunde forskarna se att när vesikeln skickas från en infekterad värdcell och sammanfogas med en mottagarcell, blir den nya cellen inflammatorisk. Det här kan mätas genom att studera en välkänd och viktig inflammatorisk signal, NF-κB.
– Vi visar att denna signal och andra inflammatoriska ämnen utsöndras från mottagarcellen. Innan den extracellulära vesikeln dockade in i cellen var cellen inte mottaglig för inflammation. Analyserna visar också att aktiverade inflammationsreceptorerna från vesikeln sprids vidare in i mottagarcellen, säger Praveen Papareddy som är docent i infektionsmedicin vid Lunds universitet.
Antikroppsbehandling fungerar inte alltid
Enkelt uttryckt fungerar dessa vesiklar som ett skyddande transportmedel för inflammationen. Detta skulle kunna förklara varför tidigare försök att stoppa sepsis och svår inflammation i kroppen med antikroppar inte alltid fungerar, menar forskarna.
– Antikroppsbehandling var tänkt att stoppa de inflammatoriska signalämnena som utsöndras från en infekterad cell, genom att blockera dessa. De resultat vi ser i studien visar varför detta inte räcker. Det är vesiklarna man måste stoppa, säger Heiko Herwald, professor i medicinsk mikrobiell patogenes vid Lunds universitet.
Men finns det sätt att stoppa vesiklarnas från att fogas samman med celler som inte är infekterade? Enligt Heiko Herwald har forskarnas studier visat att läkemedlet heparin kan stoppa vesiklarna från att sammanfogas med andra celler.
– Heparin används kliniskt för att förhindra blödningsrubbningar. Därför är användningen av heparin intressant för att bromsa spridningen av infektionssjukdom, men det behöver undersökas vidare, säger Heiko Herwald.
Molekylära analyser spårar celler
Ökad kunskap om den biologiska logistiken kan ge ledtrådar för att motverka spridning av infektioner, men också cancer, diabetes, kardiovaskulära sjukdomar och autoimmuna sjukdomar.
Det kan också ha betydelse för diagnostik eftersom vesiklarna bär med sig signalämnen som visar varifrån de ursprungligen kommer från, till exempel lungan eller njuren.
– Molekylära analyser av deras innehåll skulle kunna spåra varifrån den ursprungliga cellen kommer. Det har betydelse vid behandling av exempelvis cancer, säger Praveen Papareddy.
Heiko Herwald, professor i medicinsk mikrobiell patogenes vid institutionen för kliniska vetenskaper, Lunds universitet, heiko.herwald@med.lu.se
Praveen Papareddy, forskare och docent i infektionsmedicin vid institutionen för kliniska vetenskaper, Lunds universitet, praveen.papareddy@med.lu.se
När fler började använda internet introducerade lokaltidningarna e-tidningar och nyhetssajter. Men även om lokaltidningarna i regel var snabba med att anpassa sig till webben har interaktiviteten och användarupplevelsen inte riktigt hängt med.
Det menar Torbjörn Svensson, doktorand i informationsteknologi, som utifrån arbetet med en doktorsavhandling har förslag till lokala nyhetsmedier som vill öka sitt läsarengagemang.
Mer fokus på läsaren
Förslagen handlar om att fokusera på läsarnas behov och intressen, till exempel genom att göra webbsidor mer lättnavigerade.
– Alla tidningsläsare är olika. I en papperstidning läser folk det de är intresserade av och bläddrar förbi resten. Men på webben och i en app finns inte samma möjlighet att snabbt sovra på det sättet, säger Torbjörn Svensson.
– När du sitter med nyhetsappen, till exempel, har du mindre koll på vad du väljer bort än papperstidningsläsaren har. Ur den synvinkeln är papperstidningen fortfarande överlägsen.
Bra sökfunktioner på webben och i nyhetsappar skulle också underlätta för nyhetskonsumenterna, säger Torbjörn Svensson.
– Efter över 20 år på internet har folk lärt sig att söka. När du vill leta efter en artikel du har läst kommer du kanske ihåg ämnet, vem som uttalar sig, och att det var på våren. Trots det är det inte säkert att du kan hitta artikeln via nyhetssajtens sökfunktion och du tvingas använda Google.
Netflix kan inspirera
Ett annat förslag är skapa bättre koppling mellan en tidnings webbsida och app.
– Mycket som är självklart för andra aktörer finns inte i tidningsvärlden. Det du tittat på via Netflix registreras i både deras webbsida och app. Men tidningarnas appar känner inte av om du har läst en artikel på deras webb, säger Torbjörn Svensson.
Dataspel kan visa goda exempel
Torbjörn Svensson har i sin forskning tagit fram en modell som visar hur tidningar bland annat kan applicera principer från spelvärlden för att öka engagemanget hos läsarna.
I många spel finns till exempel funktioner där spelare enkelt kan kommunicera med varandra. I tidningsvärlden, däremot, sker kommunikationen kring en artikel ofta via ett kommentarsfält på sociala medier, där tonen ibland kan vara hård.
Gör en smiley
Torbjörn Svensson menar att tidningarna skulle gynnas av att lägga till ett ”socialt lager” i nyhetsapparna så att läsaren kan samverka med andra läsare eller med redaktionen.
– En sak skulle kunna vara att kunna visa vad man tycker om en nyhet med någon form av reaktionsfunktion, såsom tumme upp, stjärna eller smiley. En annan att kunna ge återkoppling till redaktionen att man vill se mer nyheter av den här typen, eller kunna framföra kritik mot hur nyheten presenteras. Man kanske har kunskap om något som tidningen verkar missa eller vill berätta hur man själv uppfattar situationen.
Inte lätt att tänka nytt
Men att vara innovativ är svårt. Det var inte de klassiska musikförlagen som skapade Spotify och det var inte de stora filmbolagen som skapade strömningstjänster för film, konstaterar Torbjörn Svensson.
– Så vi kan inte räkna med att det ska vara de stora tidningskoncernerna som skapar framtidens digitala lokala nyheter. Frågan är vem eller vilka som är galna nog att försöka göra det.
Torbjörn Svensson, Institutionen för informationsteknologi, Högskolan i Skövde torbjorn.svensson@his.se
Även om många skillnader finns mellan typ 1-diabetes och typ 2-diabetes finns också likheter, till exempel inflammation av de insulinproducerande cellerna.
Forskare vid Lunds universitet har studerat ett protein med namnet C3, som spelar en central roll för kroppens immunförsvar. Proteinet utsöndras från celler och finns i stora mängder i blodet. Tidigare studier från forskargruppen har visat att C3 även finns inuti celler där de spelar en viktig roll.
Skyddar cellerna
Nu visar en ny studie, som gjorts på möss, att proteinet C3 skyddar insulinproducerande celler från att skadas och dö när det befinner sig inuti cellen.
– Mycket forskning om diabetes går ut på att försöka förstå vad som händer när de insulinproducerande cellerna förstörs. Vi har valt ett annat angreppssätt som går ut på att förstå vad som skyddar de insulinproducerande cellerna, säger Anna Blom, professor i proteinkemi vid Lunds universitet.
Det är redan känt att ett protein som heter IL-1B kan orsaka inflammation och skada de insulinproducerande cellerna. Den nya studien visar att C3-proteinet inuti dessa celler skyddar dem från att skadas av IL-1B.
Nya behandlingar är målet
På lång sikt kan kunskapen användas för att utveckla nya behandlingar som går ut på att skydda de insulinproducerande cellerna, till exempel stamcellsterapier som kan behandla typ 1-diabetes och typ 2-diabetes.
– En målsättning bland många diabetesforskare är att skapa behandlingar som innebär att stamceller tas från patienten och omvandlas till insulinproducerande celler, som transplanteras tillbaka till patienten. För att nå dit är det viktigt att förstå vad som krävs för att de insulinproducerande cellerna ska vara välfungerande, säger Ben King som är docent i inflammationsforskning vid Lunds universitet och fortsätter:
– Om vi kan öka produktionen av intracellulärt C3 i dessa celler kan det hjälpa cellerna att överleva längre så att behandlingen kan bli mer effektiv.
Banar väg för ny forskning
Forskare som studerar immunförsvaret är inte helt överens om att C3 spelar en viktig roll inuti våra celler.
Anna Blom hoppas att den nya studien kan bana väg för ny forskning som kan öka kunskapen om vilken betydelse C3 inuti cellerna har för utvecklingen av diabetes och andra sjukdomar.
– Det är känt sedan länge att C3 spelar en viktig roll för immunförsvaret i blodbanan där det hjälper vita blodkroppar att äta upp smittsamma mikroorganismer. Vår nya studie visar att proteinet spelar en annan roll när det befinner sig inuti cellen. Vi hoppas att få se liknande studier av andra forskargrupper som antingen bekräftar eller motsäger våra resultat, säger hon.
Ben King, docent i inflammationsforskning vid Lunds universitet, ben.king@med.lu.se
Utgångpunkten för den nya studien är att det råder något av en kris i forskningsvärlden. Det menar Gustav Tinghög, professor i nationalekonomi vid Linköpings universitet.
– Det är många studier där forskningsfusk eller svårigheter att återskapa forskningsresultat har uppdagats. Trovärdigheten är ifrågasatt.
Alltid tala sanning
Tillsammans med forskarkollegor har Gustav Tinghög ställt frågor om god forskningssed till ett stort antal forskare i Sverige. Frågorna, som skickades ut i enkätform, utgick från Vetenskapsrådets definitioner av god forskningssed. Det handlar om sådant som att alltid tala sanning om den egna forskningen och att öppet redovisa förutsättningar, metoder och resultat vid en studie.
De två frågorna i enkäten löd: Hur bra tycker du att du håller dig till god forskningssed jämfört med kollegor inom samma forskningsfält? Och hur bra tycker du att just ditt forskningsfält håller sig till god forskningssed jämfört med andra forskningsfält?
Mer om enkäten
Enkäten gick ut till alla forskare och doktorander med anställning vid svenska lärosäten. Drygt 11 000 svar kom in. Svaren skulle anges på en sjugradig skala där en fyra motsvarade ”som genomsnittet”.
Många ger sig själva höga poäng
De flesta, 55 procent, angav att de är lika bra som de flesta andra på att följa god forskningssed. 44 procent tyckte att de är bättre. Bara en enda procent tyckte att de är sämre än snittet.
På frågan om hur det egna forskningsfältet sköter sig svarade 63 procent att det egna fältet är lika bra som de flesta andra. 29 procent svarade att det egna forskningsfältet är bättre än genomsnittet och åtta procent svarade att de är sämre.
Nästan alla forskare anser sig alltså vara lika bra eller bättre än genomsnittet vad gäller god forskningssed. Det är en statistisk omöjlighet, säger Gustav Tinghög. Förmådde alla att se på sig själva objektivt vore en jämn fördelning kring mitten att vänta.
Störst överskattning inom medicin
Enligt Linköpingsforskarna visar resultatet på en generell överskattning av det egna etiska beteendet samt en överskattning av beteendet hos kollegor inom samma forskningsfält.
Alla forskningsfält uppvisade en likartad överskattning av den egna hederligheten. Effekten var dock störst för forskare inom medicinområdet.
Det går inte att helt utesluta att det är de mest forskningsetiskt ”duktiga” forskarna som har svarat på enkäten. Men det är enligt forskarna mindre sannolikt att en sådan faktor skulle påverka utfallet för hur forskare i Sverige värderar sina egna forskningsfält.
Forskare har brister som alla andra
Att avvika från god forskningssed handlar ytterst sällan om felaktigheter i skandalformat. Det handlar snarare om sådant som man gör i vardagen, till exempel hur man delar med sig av resultat och redovisar data, enligt forskarna.
I grunden, menar de, visar studien att forskare inte är immuna mot psykologiska processer som påverkar alla människor, det vill säga vår tendens att tro gott om oss själva och bortförklara det som talar emot vår självbild.
– Varje dag ställs forskare inför dilemmat: ska jag göra det som gynnar mig själv eller ska jag göra det som gynnar vetenskapen. I en sådan värld är det viktigt att ständigt titta sig själv i spegeln och kalibrera sin forskningsetiska kompass, säger Gustav Tinghög.
Förutom risken att bli blind för egna etiska brister kan övertygelsen om det egna forskningsfältets förträfflighet bidra till polarisering i forskarvärlden, enligt forskarna. Det riskerar att försvåra tvärvetenskapliga samarbeten mellan forskningsfält.
Gustav Tinghög, professor i nationalekonomi vid Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Linköpings universitet. gustav.tinghog@liu.se
Under det senaste decenniet har stora framsteg gjorts med datorsimuleringar som kan beräkna hur galaxer bildats efter Big Bang för nästan 14 miljarder år sedan fram till idag. Men förutsägelserna från modeller påverkas av simuleringarnas upplösning och antaganden om en rad faktorer, till exempel exploderande stjärnor, galaktiska utflöden och stjärnrörelser.
Modellerna ska ge säkrare svar
För att minimera felkällorna och få fram säkrare simuleringar har 160 forskare från 60 lärosäten samarbetat. Nu presenterar de resultaten av sin första supersimulering.
– För att göra framsteg mot en teori om galaxbildning är det avgörande att jämföra resultat och koder från olika simuleringar. Detta har vi nu gjort genom att föra samman konkurrerande kodgrupper bakom världens bästa galaxsimulatorer i ett slags supersimulator, säger Santi Roca-Fábrega, forskare i astrofysik vid Lunds universitet.
Forskarna har analyserat bildandet av en galax med samma massa som Vintergatan. Simuleringen utgår från samma astrofysikaliska antaganden om ultraviolett bakgrundsstrålning, gasavkylning, uppvärmning och stjärnbildning.
Vintergatan bildades mycket tidigt
Med hjälp av de nya resultateten kan forskarna slå fast att skivgalaxer som Vintergatan har bildats mycket tidigt i universums historia, något som även stöds av observationer från James Webb-teleskopet.
De har också hittat en metod så att antalet satellitgalaxer – galaxer som kretsar kring större galaxer – överensstämmer med observationer.
Forskarlaget har även avslöjat hur gasen som omger galaxer är nyckeln bakom realistiska simuleringar, snarare än antal och fördelning av stjärnor som tidigare varit standard.
– Arbetet har pågått under de senaste åtta åren och inneburit körning av hundratals simuleringar och användning av hundra miljoner timmar på superdatoranläggningar, säger Santi Roca-Fábrega.
Startskott för säkrare simuleringar
Forskarna ska nu fortsätta att förfina simuleringarna kring galaxbildningen. För varje teknisk landvinning hoppas Santi Roca-Fáberga och hans kollegor kunna lägga nya pusselbitar till den svindlande frågan kring universums och galaxernas födelse och utveckling.
– Det här är startskottet för säkrare simuleringar av galaxbildning som i sin tur hjälper oss att bättre förstå vår hemgalax Vintergatan, säger Santi Roca-Fábrega.
I de flesta tjänstepensionsavtal finns möjligheten att vid 65-årsåldern göra ett aktivt val att ta ut tjänstepensionen under en begränsad tidsperiod på till exempel fem eller tio år.
Detta är tjänstepensionen
Tjänstepensionen betalas inte av staten utan är den del av pensionen som betalas av arbetsgivare. Ungefär 9 av 10 anställda har tjänstepension.
Lönen och hur länge man har arbetat som anställd påverkar storleken på tjänstepensionen.
Saknar man tjänstepension, till exempel för att ens arbetsgivare inte har det eller för att man är egenföretagare, är det en god idé att spara på egen hand. För att kompensera för utebliven tjänstepension kan man ha som riktmärke att spara mellan 4,5 till 6 procent av en månadslön före skatt.
I en ny rapport från IFAU, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, har forskare studerat hur människor som har fått ett allvarligt cancerbesked har valt att göra med sin tjänstepension – ta ut den snabbt eller ta ut den långsamt?
Längre tid ger mindre pengar i månaden
Om man tar ut tjänstepensionen långsamt, vilket betyder att man får tjänstepension resten av livet oavsett hur länge man lever, blir summan lägre varje månad än om man väljer att ta ut pensionen på fem eller tio år.
Tror man att man kommer att dö inom några års tid kan det alltså vara en idé att bestämma sig för en snabbare utbetalning, eftersom man då hinner få en större del av sitt pensionskapital utbetalt innan man dör.
Bild: Pensionsmyndigheten.
Å andra sidan finns möjligheten att man trots sjukdomsbeskedet lever ett långt liv. Har man valt snabbare utbetalning blir den sammanlagda pensionen lägre efter att den snabbare betalningen upphört. Så kortare utbetalningstid blir ofta, men inte alltid, ett smart val.
Få väljer snabbare pension
Den nya rapporten visar följande: Av dem i 65-årsåldern som fick ett allvarligt cancerbesked strax före pensionsvalet valde hela sju av tio att ändå ta ut tjänstepension resten av livet – och alltså få en förhållandevis lägre summa per månad.
Forskarna menar att man hade kunna förvänta sig att fler skulle ha gjort valet ”snabbare utbetalning”, eftersom det för många sannolikt hade blivit mer ekonomiskt fördelaktigt.
Lätt att ”fastna” i det förvalda
En viktig förklaring, menar forskarna, är troligen att en så kallad livsvarig utbetalning är det förvalda alternativet när man går i pension.
– Många blir kvar i ett förvalt alternativ mer eller mindre omedvetet, säger Johannes Hagen, en av forskarna bakom rapporten.
– En annan förklaring till att så få gör ett aktiv val är naturligtvis att sjukdomen är en påfrestning som gör att pensionsvalet blir mindre viktigt, även om valet kan ha stor ekonomisk betydelse.
Text: IFAU och forskning.se
Mer om forskningen
I rapporten studeras samtliga tjänstemän i privat sektor som tog ut sin ITP 2-pension från Alecta 2008 till 2015. Genom att jämföra andelen livsvariga pensionsutbetalningar bland personer som fått en elakartad cancerdiagnos strax före pensionsåldern med en grupp som fått liknande diagnoser strax efter pensionen fångar rapportförfattarna hur förväntad livslängd påverkar val av utbetalningstid.
Johannes Hagen, docent i nationalekonomi vid Jönköping university johannes.hagen@ju.se
För nästan 40 år sedan exploderade en supernova i Stora magellanska molnet som ligger i närheten av Vintergatan. Det var första gången på 400 år som en supernova kunde ses med blotta ögat under flera månader.
Supernovan döptes till SN 1987A, men frågan om vad som hände efter explosionen har gäckat astronomerna. Blev det en kompakt neutronstjärna eller ett svart hål?
Förekomsten av neutriner, som produceras i supernovan, talade för att en superkompakt neutronstjärna borde ha bildats i mitten av supernovan. Men trots intensiva observationer med de bästa teleskopen har astronomerna inte hittat avgörande bevis för en sådan neutronstjärna – förrän nu.
Signaler från en neutronstjärna upptäcktes
Ett internationellt forskarlag har nämligen upptäckt signaler från en neutronstjärna från mitten av nebulosan* runt SN 1987A. Det gjordes med hjälp av James Webb-teleskopet, JWST.
– Tack vare den fantastiska upplösningen och de nya instrumenten på JWST har vi för första gången kunnat undersöka supernovans centrum och vad som skapades efter explosionen. Vi vet nu att det finns en kompakt källa för joniserande strålning där, som sannolikt är en neutronstjärna, säger Claes Fransson, astronomiprofessor vid Stockholms universitet.
* Nebulosor är enormt stora moln av gas och rymdstoft. Här bildas stjärnor.
Stjärnan i Stora magellanska molnet före explosionen den 23 februari 1987 (höger) och omedelbart efter explosionen (vänster). Bilden illustrerar den enorma ökningen av supernovans ljusstyrka. Bild: David Malin Anglo Australian Telescope.
James Webbteleskopet visade vägen
En anledning till att det tagit lång tid att hitta bevis för att SN 1987A är en neutronstjärna är den stora mängd stoft som bildades åren efter explosionen. Detta stoft kan blockera det mesta av det synliga ljuset från centrum, vilket döljer det kompakta objektet vid synliga våglängder.
Rymdteleskopet James Webb kan observera ljus med infraröda våglängder, som lättare kan färdas genom det stoft som blockerar synligt ljus.
Överraskande genombrott för astronomer
Med hjälp av James Webb-teleskopet kunde forskarna observera så kallade spektrallinjer från argon och svavel i mitten av supernovaresten. De har antingen skapats från den heta neutronstjärnan eller från en omgivande nebulosa.
– Detta är den senaste i raden av överraskningar som den här supernovan har bjudit på genom åren. Det var oväntat att det kompakta objektet till slut skulle detekteras genom en jättestark argonlinje, så det var lite kul att det var så här det gick till, säger Josefin Larsson, professor i fysik vid Kungliga tekniska högskolan.
Mer om supernovor
Supernovor är det spektakulära slutresultatet då stjärnor med en massa som är åtta till tio gånger större än solens kollapsar.
Förutom att supernovorna är de viktigaste källorna till kemiska grundämnen som kol, syre, kisel och järn – som bland annat är förutsättningarna för liv – kan de också skapa de mest extrema objekten i universum: neutronstjärnor och svarta hål.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
