Kroniskt stressade djur drabbas av försvagat allmäntillstånd och immunförsvar vilket är dåligt ur ett djurskyddsperspektiv. För kommersiell djurhållning innebär det sämre kvalitet på animalieprodukter och att en större mängd kött får kasseras vilket i sin tur påverkar jordbrukarnas ekonomi och konsumenternas matkvalitet negativt. Trots det finns idag inga pålitliga sätt att mäta långvarig stress hos djur.
Forskare från Sverige och Brasilien har nu i studier på kycklingar sökt efter tecken på hur långvarig stress kan påverka generna, så kallade epigenetiska förändringar. Kort innebär det att en viss sorts molekyler kommer att fästa vid olika delar av dna-strängen, så kallad metylering, beroende på hur djuret levt. Det kan ge långvariga effekter i hur generna uttrycks. Gener kan till exempel aktiveras eller stängas av.
Epigenetiken handlar om hur DNA läses av och hur DNA uttrycks. Cellens tillstånd i detta hänseende – det vill säga dess epigenom – kan leda till att generna omprogrammeras och därför uttrycks annorlunda än vad DNA:t signalerar. Epigenomets signaler kan med andra ord överrösta det DNA som ärvts från föräldrarna. Epigenomet påverkas av den yttre miljön (diet, gifter, hormoner, miljöfaktorer med mera).
Källa: Wikipedia
Parallella experiment i Sverige och Brasilien
Studien gjordes på kycklingar av den populära värphönsrasen vit leghorn. De delas upp i två grupper där den ena gruppen fick växa upp i en normal kommersiell miljö tillsammans med andra kycklingar och med god tillgång till mat och vatten. I den andra gruppen utsattes fåglarna för faktorer som är kända för att framkalla framkalla stress. De hölls isolerade från varandra och hade begränsad tillgång till mat och vatten under perioder. Samma experiment utfördes i både Sverige och Brasilien.
– Vi tog blodprov från kycklingarna i kontrollgruppen och stressgruppen efter att behandlingen slutförts. Vi analyserade metyleringen av röda blodkroppar och jämförde metyleringsmönster mellan de två grupperna, säger Fábio Pértille vid University of São Paulo och studiens försteförfattare.
Diagnostiskt verktyg för att spåra skadlig stress
Vad de då såg var att de hos de stressade fåglarna hade metylgrupperna bundit till de röda blodkropparnas dna på ett helt annat sätt än hos kycklingarna i kontrollgruppen. Även om forskarna inte kunde se hur länge de här förändringarna kvarstod var de ändå en indikation på att kycklingarna utsatts för långvarig stress.
– Det är tidigt, men resultaten från den här studien är ett steg på vägen mot att kunna identifiera specifika epigenetiska markörer som kan vittna om den stress som kommersiellt uppfödda djur utsättas för i sin livsmiljö. Det skulle vara mycket användbart att ha ett diagnostiskt verktyg för att spåra återkommande stress i uppfödda djur och det kan leda till exempel till en förbättrad hälsa och skydd för uppfödda djur, förbättrad kvalitet på kött och mjölkprodukter samt minskad antibiotikaanvändning, säger Carlos Guerrero-Bosagna som forskar i miljötoxikologi vid Uppsala universitet.
När potatisarna tas upp från Sveriges åkrar, så är inte alla till för att kokas, stekas och ätas som vanligt. Stärkelsepotatisen, som nu är under forskarnas lupp, har andra användningsområden, till exempel produktion av olika typer av stärkelse och fiber.
De första resultaten från professor Folke Sitbons projekt tyder på att också protein från stärkelsepotatisen kommer att kunna användas i framtiden. Exempelvis som en ny livsmedelsingrediens för att höja näringsvärdet i vegetariska produkter. Projektet är ett samarbete med Sveriges Stärkelseproducenter och bedrivs inom ramen för SLU Grogrund.
Potatisproteinet blir gödsel
– Potatis innehåller en till två procent proteiner, vars sammansättning är fullt jämförbar med sojaprotein eller komjölkprotein. År 2019 skördades det drygt 300 000 ton stärkelsepotatis i Sverige, och en procent av den vikten, om man räknar lågt, innebär cirka 3000 ton högvärdigt protein. Problemet är att det idag inte finns något bra sätt att använda detta protein i mat – det blir istället djurfoder eller gödsel, säger Folke Sitbon.
– Våra första resultat tyder på att en ökad förståelse för potatisens genetiska uttryck, bättre sortval och en korrekt manuell hantering av grödan kan vara pusselbitar som bidrar till att lösa det problemet.
Problemet stavas glykoalkaloider, solanin och liknande ämnen som förekommer naturligt i potatis. I för hög koncentration blir ämnena ohälsosamma, och i väldigt höga koncentrationer är de till och med giftiga. Långt innan dessa nivåer är uppnådda gör de också att potatisen smakar beskt och illa. När potatisproteinet utvinns binder sig glykoalkaloiderna till proteinet och koncentrationerna blir för höga. Däremot binder sig glykoalkaloiderna inte till stärkelsen eller fibrerna, som är de produkter man huvudsakligen framställer från stärkelsepotatis.
Sorter med mindre glykoalkaloider
– Det finns mycket mer vi kan lära oss om stärkelsepotatis, den är faktiskt en relativt outforskad gröda. Ett av våra mål är att förstå mer om mekanismerna bakom hur dessa ämnen bildas och fungerar i stärkelsepotatisen. Nu har vi kommit en bit på vägen.
Analyserna efter första årets provodlingar av ett tjugotal stärkelsepotatissorter tyder på att de generellt innehåller mer glykoalkaloider än de matpotatissorter som vi testat samtidigt. Detta är ny kunskap, som vi inte hade innan. Men det gäller inte alla stärkelsepotatissorter. I vissa sorter är halterna så låga att det kanske skulle kunna räcka med att förvara potatisen svalt och mörkt för att den ska bli användbar för utvinning av protein till livsmedel.
Det är en hypotes vi har och en av de saker vi ska undersöka vidare i nästa steg. För andra sorter handlar det om att med hjälp av nya växtförädlingstekniker förädla materialet för att få fram potatissorter med lägre halter av dessa anti-nutritionella ämnen, säger Folke Sitbon.
Tar hjälp av lantbrukarna
Sveriges Stärkelseproducenter är företagspartnern i projektet, och förser lantbrukarna med olika potatissorter att undersöka.
– Potatisproteinet har hög kvalitet och smakar gott när det är fritt från glykoalkaloider. Det har potential att bli en väldigt bra råvara, ett funktionellt protein, som ger mer än näringsvärde till en produkt. Ett exempel är att använda det som emulgeringsmedel, det vill säga för att få vatten och olja att blanda sig. Om jag får sia tror jag att vi i framtiden kan se produkter där potatisprotein ersätter ägg i majonnäs, burgare gjorda helt eller delvis på potatisprotein, och snacks eller proteinbars som är berikade med potatisprotein, säger produktutvecklaren Eva Edlund Tjernberg, Sveriges Stärkelseproducenter.
Stänger av potatisens försvarssystem
Det finns redan idag metoder för att ”tvätta rent” proteinet från de besvärliga glykoalkaloiderna, men det är dyrt, både när det gäller pengar och miljö – det krävs mycket energi, vatten och också kemikalier.
– Troligen använder potatisen glykoalkaloider som ett slags naturliga försvarssubstanser. Ett verktyg vi använder för att förstå stärkelsepotatisens genetik och biokemi är gensaxen CRISPR/Cas9, som Emmanuelle Charpentier och Jennifer A. Doudna nyligen tilldelades nobelpriset i kemi för. Med hjälp av den kan vi testa vad som händer om man helt stänger av produktionen av glykoalkaloider i en potatisplanta, säger Folke Sitbon.
– Potatisprotein från stärkelsepotatis skulle kunna vara en pusselbit i arbetet för att få fram mer svenskodlat växtprotein för användning i livsmedel och djurfoder. Det finns en efterfrågan på sådant protein, bland annat för att kunna ersätta importen av soja. Om en större del av stärkelsepotatisen kan användas i livsmedelsprodukter skulle odlarna också kunna få bättre betalt för den i framtiden, säger professor Eva Johansson, programchef för SLU Grogrund.
Vad är glykoalkaloider?
Glykoalkaloider är beska och giftiga ämnen som kan bildas naturligt i potatis. De fungerar som potatisens naturliga bekämpningsmedel mot skadedjur. De glykoalkaloider som kan bildas i potatis heter solanin och chakonin.
Om du får i dig mycket glykoalkaloider kan du bli illamående, få diarré och magsmärtor. I riktigt allvarliga fall kan du även få akuta symtom från nervsystemet. Det är inte känt om glykoalkaloider kan ge långsiktiga effekter.
Alla potatissorter bildar glykoalkaloider som en del av sitt försvar. Det är känt att stress kan leda till förhöjda halter, men stresskänsligheten hos potatis varierar mycket mellan de olika sorterna. Även typen av stress har betydelse. Det kan till exempel handla om extrema väderförhållanden under odling eller om potatisen utsätts för ljus eller mekaniska skador.
Ät inte potatis som är skadad eller grön.
Skala alltid potatis som ges till barn under ett år, även färskpotatis. Glykoalkaloiderna sitter i eller närmast under skalet
Förvara potatisen mörkt så håller du nere halten glykoalkaloider.
Har din potatis fått groddar, tar bort dem. Knölen är ok, men groddarna är exceptionellt rika glykoalkaloider.
Laurence Delacour har undersökt hur läroplanen, nationella mål – och för givet tagna sanningar påverkar undervisningen i matematik i förskolan. Hon har intervjuat förskollärare om hur de tolkar målen i läroplanen. Hon har sedan filmat och observerat hur de genomför olika aktiviteter kring matematik. Vidare har hon analyserat vilka ”sanningar” och förväntningar som påverkar hur förskollärarna lägger upp undervisningen i ämnet och pratar om de matematiska målen.
– Det finns en för givet tagen sanning som säger att matematik är viktigt och att man måste börja med det tidigt. Men också att flerspråkiga barn som inte har svenska som förstaspråk känner sig otrygga och att de därför inte kan börja med matematik förrän de känner sig trygga, säger Laurence Delacour.
Jämförde olika förskolor
Goda matematikkunskaper anses stärka Sveriges konkurrenskraft. Det har enligt Laurence Delacour också en bakgrund i de svaga svenska Pisa-resultaten i ämnet. Men hur man når målen tolkas olika av olika förskollärare, visar studien. Hon har jämfört två förskolor med närmast uteslutande barn och lärare med svenska som modersmål, med två flerspråkiga förskolor.
– Man tar för givet att flerspråkiga barn inte förstår de språkliga koderna och att man då inte kan undervisa i matematik på samma nivå, säger Laurence Delacour.
Det önskvärda matematiska barnet
Ett barn som kan språket förväntas inte bara kunna ämnet; det ska också kunna uttrycka sig i tal, kunna berätta hur det tänker, motivera sina val och lyssna på sina kamrater, menar Delacour. Barnet ska kunna se att det finns flera sätt att lösa matematiska problem. Observationerna visade att barnen i de svensktalande grupperna fick lära sig förstå matematiska begrepp och tänka abstrakt. I de flerspråkiga grupperna blev undervisningen mer språkligt inriktad.
– Man lär sig namnet på matematiska begrepp. Barnen kan säga vad det heter på svenska men undervisas inte i förståelse av begreppen. Utgår man från att ett barn som inte kan svenska språket inte kan förstå detta, fabricerar man det önskvärda matematiska barnet som ett barn som kan uttrycka sig i tal och så vidare, säger Laurence Delacour.
Förstår utan att uttrycka det i tal
Genom att på sätt skapa en bild av ”det önskvärda matematiska barnet”, skapas även en bild av det icke-önskvärda. Om man likställer kunskaper i svenska språket med förståelse av matematik, ökar man skillnader mellan barnen, menar hon.
– Om man tänker att barnen ska ha samma chanser blir effekten tvärtom. Men ett barn kan förstå matematik utan att kunna uttrycka det i tal.
I de flerspråkiga förskolegrupperna fanns lärare som i intervjuerna framhöll att de hade kunnat hjälpa barnen bättre om de och barnen fått större möjligheter att vara flerspråkiga i sin vardag. Laurence Delacour beskriver en rädsla bland lärare, chefer och föräldrar över att flerspråkiga grupper kan leda till att barnen inte lär sig svenska.
– Det är inte alltid flerspråkiga förskollärare matchas med flerspråkiga barn. Men om de får chansen att använda sina språk och inte begränsas av andras förväntningar, då kan de verkligen göra skillnad för dessa barn. Man kan använda flera språk samtidigt, säger Laurence Delacour.
Metformin är första behandlingsalternativ vid typ 2-diabetes, men det är stora skillnader i hur individer svarar på läkemedlet. Hos vissa går blodsockernivåerna ner och sjukdomsförloppet fördröjs, hos andra är effekten sämre.
Den nya studien förklarar de bakomliggande orsaker till att effekterna av metformin kan blockeras. Blockeringen föregås av processer i tarmbakterierna, tarmmikrobiotan, där molekylen imidasolpropionat står i fokus.
Att tarmmikrobiotan är förändrad vid typ 2-diabetes har påvisats i tidigare forskning under ledning av Fredrik Bäckhed, professor i molekylärmedicin på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.
Han har också visat att den förändrade tarmmikrobiotan leder till förändrad metabolism av aminosyran histidin, vilket i sin tur leder till ökad produktion av imidasolpropionat, en molekyl som förhindrar insulins blodsockersänkande effekter.
Tydlig koppling till läkemedelseffekten
I den aktuella studien påvisas att imidasolpropionat, förutom att blockera insulineffekterna, också blockerar de blodsockersänkande effekterna av metformin. Hos patienter med typ 2-diabetes kunde höga nivåer av imidasolpropionat kopplas till sämre effekter av läkemedlet, och vice versa.
Studien visar också att imidasolpropionat förhindrar blodsockersänkande effekter av metformin i möss.
– Vår studie visar tydligt att imidasolpropionat inte bara förhindrar insulineffekter utan även kan påverka behandlingseffekterna av metformin, säger Fredrik Bäckhed, och fortsätter:
– Då imidasolpropionat även har kopplats till inflammation i tarmen, och metformin har flera biverkningar i form av tarmproblem, kan man tänka sig att imidasolpopionat både blockerar behandlingseffekten, men även bidrar till biverkningar av metformin. Dock behövs nya studier för att verifiera denna hypotes.
Molekylär förståelse
Hur imidasolpropionat förhindrar metformins blodsockerreglerande effekter har undersökts genom noggrant molekylärbiologiskt och biokemiskt arbete. Ara Koh är studiens förstaförfattare:
– Vi upptäckte att imdisasolpropionat interagerar med samma molekyl, AMPK, som metformin. Men istället för att aktivera AMPK stänger imidasolpropionat av den, konstaterar hon.
Genom att blockera ett annat protein, p38gamma, som krävs för att imdiasolpropionat ska kunna blockera AMPK, kunde forskarna förhindra effekterna av imidasolpropionat.
Fredrik Bäckhed, professor vid avdelningen för molekylär och klinisk medicin, Göteborgs universitet, fredrik.backhed@wlab.gu.se
När forskare och läkare vill veta vilka mutationer som ger upphov till sjukdomar, till exempel cancer, hjärtkärlsjukdomar eller schizofreni, jämför de arvsmassan hos ett större antal patienter tillsammans med friska kontrollpersoner.
Vanligtvis hittar de ett tiotal eller ett hundratal regioner som ökar benägenheten att få sjukdomen. De regioner i arvsmassan som kan kopplas ihop med sjukdomen ligger oftast utanför generna i reglerelementet och innehåller ofta många mutationer. Det är därför svårt att veta vilken som är den viktiga mutationen och vad den gör.
Reglerelementen
I människans arvsmassa finns flera miljoner reglerelement som på olika sätt styr hur kroppens proteiner bildas. Dessa styrelement utgör en tre gånger så stor del av dna-spiralen som själva generna.
Under evolutionen ändras de flesta positionerna i arvsmassan slumpmässigt. Om en position inte har förändrats på 100 miljoner år (då det första däggdjuret utvecklades) är sannolikheten stor att den har en viktig funktion i arvsmassan. Med hjälp av att titta närmare på de positioner som är evolutionärt bevarade, är det mycket lättare att hitta de reglerelement som styr när, i vilka celler och hur mycket protein som skall bildas från en gen.
Ett stort internationellt konsortium lett från Uppsala universitet och Broad Institute of MIT and Harvard, har nu sekvenserat arvsmassan hos 130 däggdjur och analyserat dessa tillsammans med 110 redan sekvenserade djur för att förstå exakt vilka platser i dna:t som har en viktig funktion. Den nya informationen kan bli en guldgruva för både forskning kring sjukdomsmutationer hos människa och forskning om hur man bäst bevarar utrotningshotade djurarter.
– Jämförelsen av arvsmassorna hos dessa 240 däggdjur kommer att hjälpa genetiker att identifiera de mutationer som ger upphov till människans komplexa sjukdomar, säger professor Kerstin Lindblad-Toh vid Uppsala universitet, SciLifeLab och Broad Institute.
Vita noshöringar
Valde ut hotade arter
När det internationella forskarkonsortiet valde arter försökte de maximera den evolutionära grenlängden, att inkludera minst en art från varje familj högre däggdjur, samt prioritera arter av medicinskt, biologiskt eller biologiskt mångfaldsbevarande intresse. De inkluderade 9 arter som är den enda kvarvarande medlemmen i sin familj, och 7 hotade arter: mantelvrålapa (Alouatta palliata mexicana), hirolaantilop (Beatragus hunteri), saigaantilop (Saiga tatarica tatarica), buskråttan (Ctenomys sociabilis), indri (Indri indri), nordlig vit noshörning (Ceratotherium simum cottoni) och svart noshörning (Diceros bicornis)
Däggdjurens arvsmassor kan också användas till att studera hur specifika arter har anpassat sig till olika miljöer. Till exempel har en del uttrar tjock päls och vissa, men inte alla, möss går i vinterdvala. Sådana egenskaper hos djur kan hjälpa oss att förstå människors sjukdomar, som exempelvis olika ämnesomsättningssjukdomar.
Med den pågående klimatförändringen och i takt med att allt fler miljöer förändras på grund av mänsklig påverkan, blir det viktigare att värna om utrotningshotade djur och bibehålla en rik biodiversitet. Oftast brukar forskare studera många individer i en population för att se hur mycket variation som finns inom arten. I den här studien visade det sig att IUCNs (International Union for Conservation of Nature) rödlistade djur hade mindre variation i sin arvsmassa, vilket stämmer med att de är utrotningshotade.
– Vi hoppas nu att vårt stora dataset, som är tillgängligt för alla forskare i världen, skall kunna vara till nytta för både sjukdomsgenetik och upprätthållande av biodiversitet, säger Kerstin Lindblad-Toh.
Saigaantilop (Saiga tatarica), är den enda naturligt förekommande antilopen i Europa.
Högre däggdjur
Högre däggdjur är en kategori i klassen däggdjur i det biologiska hierarkiska systemet, som används för att klassificera organismer. Systemet bygger på att man sammanför besläktade arter till ett släkte, besläktade släkten till en familj. Tillsammans med pungdjuren bildar de högre däggdjuren underklassen Theria. Alla däggdjur i Europa, inklusive människan, tillhör de högre däggdjuren. Beteckningen ”högre” ska inte tolkas som en värdering – det betyder här endast att de är en nyare gren i evolutionens lopp. Cirka 94 procent av alla nu levande däggdjursarter tillhör de högre däggdjuren.
Kerstin Lindblad-Toh, professor i komparativ genomik vid Uppsala universitet, : kersli@broadinstitute.org
Autismspektrumtillstånd, förkortat ASD, debuterar i barndomen och är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som karakteriseras av svårigheter med kommunikation, sociala färdigheter och repetitiva beteenden.
Orsakerna bakom ASD är till stor del ännu okända men både gener och miljöfaktorer spelar in. Tidigare studier har visat att allvarliga infektioner hos mamman under graviditeten är kopplad till en ökad risk för autism hos barnet.
Den aktuella studien bygger på teorin att hjärnan under utveckling kan vara särskilt sårbar för störningar i immunsystemets signalering, i samband med exponering för omgivningsfaktorer. Forskarna studerade så kallade akutfasproteiner som är en viktig del av det medfödda immunsystemet – vårt första försvar mot infektioner, särskilt under tidig levnad.
Proteiner kan påverka hjärnans utveckling
Akutfasproteinerna cirkulerar i vårt blodomlopp och kan stiga snabbt vid en infektion. Ett exempel är C-reaktivt protein (CRP), som ofta används som inflammationsmarkör i sjukvården vid misstänkt infektion (mer känt som snabbsänka).
Forskarna analyserade blodprover från närmare 1 000 barn med ASD, drygt 200 av deras syskon utan ASD och över 1 000 friska kontroller från ett svenskt hälsoregister. Spädbarn med höga nivåer av CRP visade sig ha högst risk att senare få en autismdiagnos.
Mer överraskande var att även låga nivåer av CRP var kopplat till ökad risk, medan medelhöga nivåer av CRP var förknippat med lägst risk.
– Det innebär att för mycket, men kanske även för lite, inflammation möjligen kan påverka hjärnans utveckling negativt, säger studiens förstaförfattare Renee Gardner, forskare vid institutionen för global folkhälsa, Karolinska Institutet.
Bland nyfödda barn vars mammor varit inlagda på sjukhus för en infektion under graviditeten, tenderade de som kunde tillverka lite mer av dessa akutfasproteiner ha en lägre risk för autism. Så det verkar som om en större förmåga hos immunsystemet att svara på den omedelbara miljön kan kopplas till en lägre risk för autism
Lägre nivåer jämfört med sina syskon
Barn med ASD hade lägre nivåer av immunmarkörer vid födseln jämfört med sina syskon utan ASD.
– Det här är intressant eftersom syskon delar ungefär hälften av sitt DNA och sannolikt har en liknande miljö inuti livmodern och under de första dagarna i livet, säger Renee Gardner.
Eftersom det är en observationsstudie kan den inte svara på frågan om immunaktivering är en bidragande faktor eller enbart en markör för risken att utveckla autism.
Den aktuella avhandlingen omfattar studier av 444 patienter som erbjudits fysisk aktivitet på recept, så kallad FaR-behandling, inom primärvården. Patienterna fanns på 15 olika vårdcentraler i Göteborg.
Efter sex månader hade 73 procent ökat sin fysiska aktivitet, och 42 procent nått en tillräcklig aktivitetsnivå, det vill säga 150 minuter eller mer per vecka. Raska promenader var vanligast förekommande.
I gruppen som helhet uppmättes positiva effekter för vikt, midjemått, blodtryck, blodsocker- och blodfettsvärden, samt för skattad livskvalitet. Effekterna var mest uttalade hos de patienter som hade lägst fysisk aktivitetsnivå vid start.
Två år till gav hälsoeffekter
För första gången i forskningssammanhang studerades sedan de patienter, 190 personer, som efter sex månaders FaR-behandling på vårdcentral fortfarande var otillräckligt fysiskt aktiva, det vill säga mindre än 150 minuter i veckan.
Patienterna slumpades till fortsatt FaR-behandling under två år, antingen via vårdcentralen eller via fysioterapeut. Båda behandlingarna ökade fysisk aktivitetsnivå, metabol hälsa och livskvalitet hos patienterna och var likvärdigt kostnadseffektiva. De positiva hälsoeffekterna verkade också vara oberoende av förändringar i läkemedelsbehandling.
– Vi såg heller inga försämrade metabola värden vid tvåårsuppföljningen vilket är viktigt då denna patientgrupp har en ökad risk att utveckla metabolt syndrom, diabetes typ 2 och hjärt-kärlsjukdom, säger Stefan Lundqvist, disputerad på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, och fysioterapeut vid Centrum för fysisk aktivitet, Regionhälsan i Västra Götalandsregionen.
– Det kontinuerliga stödet, individualiseringen och att behandlingen fortsatte under lång tid bedömer vi vara viktiga faktorer för att patienten ska klara att öka och behålla sin fysiska aktivitet, fortsätter han.
Tilltron till egna förmågan
FaR-behandling består av tre huvuddelar: individbaserad dialog med patienten, individuellt avpassad fysisk aktivitet med skriftlig ordination samt strukturerad uppföljning. Syftet är att öka fysisk aktivitet hos fysiskt inaktiva patienter med till exempel metabola riskfaktorer såsom övervikt, bukfetma, förhöjt blodtryck och rubbningar i blodsocker och blodfettsbalans.
Hur väl en patient klarar behandlingen påverkas enligt avhandlingen av tron på den egna förändringsförmågan. Tilltron mättes via en 0-100-gradig visuell analog skala, en VAS-skala, som enligt Stefan Lundqvist är både enkel och praktisk att använda i klinisk verksamhet.
– Att mäta tilltron till att klara förändring vid starten av FaR-behandlingen kan ge både patienten och mig som vårdgivare viktig information för att bättre anpassa stödet till patienten, säger han.
Stefan Lundqvist menar att fynden från avhandlingen kan underlätta implementeringen av FaR-behandling som en viktig metod inom hälso- och sjukvården, för att uppnå positiva hälsoeffekter hos fysiskt inaktiva patienter med metabola riskfaktorer.
– Våra erfarenheter från forskningsfältet visar att för att optimera patientstödet så krävs utbildade, skickliga medarbetare med god kunskap kring FaR-behandling, men även ordnade rutiner och stöd från organisation och ledning, avslutar han.
Renée Luthra, doktorand inom hälsa och livsstil, har kartlagt gruppen unga med intellektuell funktionsnedsättning som efter gymnasiesärskolan inte har någon sysselsättning. En grupp som benämns NEED, Not in Employment, Education or Daily activity.
– Det är en betydande grupp personer som är NEED. Det gör det viktigt att öka kunskapen om varför de är NEED och förstå faktorerna bakom, säger Renee Luthra, som har utgått från tidigare studier från Högskolan i Halmstad.
Omgivningen både hjälper och stjälper
Personerna i gruppen har alla individuella situationer att utgå från. De är olika individer med viljor, önskemål och förutsättningar, men det är omvärlden och särskilt mötet mellan individ och omvärlden som har stor betydelse. Till exempel begränsade eller olämpliga alternativ till sysselsättning efter skolan, barriärer på arbetsmarknaden, svårigheter med stödsystem och negativa attityder.
– Det handlar inte bara om individen, även om det också är viktigt, utan det handlar mycket om olika miljöer som i interaktionen med individen ibland hjälper och ibland försvårar när det gäller att hitta en sysselsättning, säger Renee Luthra.
I en av studierna, som är baserad på ett nationellt register (Halmstad University Register on Pupils with Intellectual Disability, HURPID), har Renee Luthra tittat på statistik för att hitta samband mellan dem som inte har en sysselsättning och faktorer som ekonomisk ersättning, LSS-insatser och familjesituation.
I den andra studien har Renee Luthra intervjuat tio personer i målgruppen och undersökt hur processen har sett ut från gymnasiesärskolan till att inte ha en sysselsättning, erfarenheter av kontakter med myndigheter och stödsystemet, samt sociala relationer och tillhörighet.
Inte alltid socialt exkluderade
– Att vara NEED kan ses utifrån olika perspektiv. Å ena sedan anses dessa personer vara socialt exkluderade eftersom de inte har en sysselsättning och inte deltar i samhället som många andra. Å andra sidan känner de tillhörighet i sina nära relationer. Social exkludering är ingen permanent känsla som gäller i alla situationer, utan man kan känna olika grad av både social exkludering och tillhörighet, säger Renee Luthra.
I målgruppen finns också vissa personer som motstår kategorisering och därför väljer att inte delta på arenor eller i stödsystem som förknippas med intellektuell funktionsnedsättning.
Renee Luthra förtydligar att NEED-gruppen är en heterogen grupp och att det är flera faktorer som bidrar till och påverkar att de är utan sysselsättning. Därför hoppas hon att hennes resultat kan bidra med kunskaper så att samhället och välfärdsaktörer kan möta individernas behov på ett bättre sätt:
– Resultatet behövs också i insatser som motverkar att personer hamnar utanför sysselsättning, samt för att utveckla riktade stödinsatser som stärker möjligheterna till ökad delaktighet i samhället.
Renee Luthra, doktor inom hälsa och livsstil vid Högskolan i Halmstad, renee.luthra@hh.se
– Att känna till förhöjd ärftlig risk ger möjligheter att förebygga eller tidigt upptäcka vissa cancersjukdomar. Därför är det värdefullt att veta om och hur människor vill ha sådan information, säger Anna Rosén, specialistläkare i klinisk genetik och forskningsledare för gruppen bakom studien.
Nästan tusen svenskar besvarade forskarnas enkät som innehöll olika scenarier. I det ena fallet fick de ta ställning till hur det vore att vara en berörd släkting till någon som gjort en utredning av genetiska risker för cancer och hur de då skulle vilja få – eller inte få information. I det andra fallet fick de svara på om de skulle vilja dela med sig av information om de själva gjort en genetisk utredning och funnit en förhöjd ärftlig cancerrisk. Sedan ingick även frågor om på vilket sätt de svarande helst ville få riskinformationen.
Vården bör informera anhöriga om ärftlig risk
Nio av tio svenskar svarade att de både vill få, och även dela med sig, information om en ärftlig cancerrisk till sin släkt.
Men det som verkligen förvånade forskarna var av vem svenskarna ville få informationen. En majoritet föredrog nämligen att få information från hälso- och sjukvården direkt, inte från en familjemedlem eller släkting. Brev och telefon var de mest populära alternativen när allmänheten fick välja på vilket sätt informationen skulle levereras.
Hur sjukvården ska hantera genetisk information som kan hjälpa till att förebygga allvarlig sjukdom har blivit omdiskuterat på senare år. Idag känner forskarna till ett antal genvarianter som medför förhöjd cancerrisk, som kan upptäckas med ett blodprov. Tekniken används alltmer inom sjukvården, bland annat på cancerområdet.
Idag förväntas den som testats informera anhöriga
En person som efter testning får en ärftlig risk bekräftad har möjlighet att delta i kontrollprogram och i vissa fall erbjudas förebyggande operationer. Men för att få den chansen krävs att personen nås av information. Standardrutinen idag är att den som gjort en genetisk utredning uppmanas att informera sin släkt om riskerna och om möjligheten att testa sig.
– För oss som jobbar med ärftlig risk för cancer känns det viktigt att veta hur människor skulle önska att det vore. Det reflekterar sannolikt också vilka förväntningar de har på vår verksamhet, säger Anna Rosén, specialistläkare i klinisk genetik och forskningsledare för gruppen bakom studien.
Carolina Hawranek, Institutionen för strålningsvetenskaper vid Umeå universitet, carolina.hawranek@umu.se
Anna Rosén, Institutionen för strålningsvetenskaper vid Umeå universitet, anna.rosen@umu.se
En höstdag för några år sedan gjorde en lantbrukare i Hellrö gård i nordöstra Småland en sensationell upptäckt – utan att ens veta om det. När han plöjde en åker på sin gård märke han att en stor sten, närmare två meter lång, låg i vägen för hans plog. Han flyttade den ur vägen, till kanten av sin åker, där den sedan låg orörd fram till september i år.
Då behövde lantbrukaren en trappsten till ett uthus på sin gård, och kom att tänka på den stora stenen som han flyttat från åkern ett antal år tidigare. När han gav sig ut för att hämta stenen märkte han att sidan som legat vänd ner mot marken var fylld av runor.
Gårdsägarna kontaktade Västerviks museum som genast skickade dit personal för att undersöka fyndet. En av personerna som var först på plats var Veronica Palm som är biträdande museichef på Västerviks museum och samverkansdoktorand i arkeologi vid Södertörns högskola.
Restes i yngre järnåldern
– Det är ett otroligt häftigt fynd. Det passar bra i den miljön som är en yngre järnåldersmiljö, och man har hittat en nedgrävd silverdepå på den gården tidigare. Det visar att det inte var vilken familj som helst som bodde där som både reser stenar efter anhöriga och gräver ner skatter. Det finns stor forskningspotential på den här platsen, säger hon.
Runologen Magnus Källström undersöker runstenen som hittades i Småland. Bild: Södertörns högskola
Även en runolog kom till platsen för att tyda texten på runstenen som lyder:
Gerðarr ræisþi stæin þannsi at Sigdiarf, faður sin, bōanda Øygærðaʀ.
»Gärdar reste denna sten efter Sigdjärv, sin fader, Ögärds make.»
Enligt Veronica Palm är det en ganska typisk runsten för den här tiden. Texten avslöjar att en son rest stenen efter sin döde far, men kvinnonamnet Ögärd är inte bekräftat någon annanstans. På stenen finns också ett så kallat rundjur, en orm som biter sig själv i svansen, och ett kors som gör att man kan datera stenen till någon gång mellan 1030 och 1050.
– Den passar i sin tid. Kristendomen kommer in vid den tiden, och det var viktigt för högre ståndspersoner att markera att man var kristen i någon form. Det var en statusgrej, säger Veronica Palm.
Första nya runstenen på tio år
Hon berättar att det är mycket ovanligt att hitta nya runstenar. De som hittas är oftast redan kända stenar som upptäckts och registrerats och sedan försvunnit för att dyka upp igen flera hundra år senare. Senast en tidigare okänd runsten hittades var tio år sedan.
– Det här fyndet är viktigt både för arkeologin och för språkforskningen, det är årets fynd minst sagt. Framför allt är det viktigt för den lokala forskningen och ger en ytterligare dimension till den här platsen som uppenbart stuckit ut från sitt närområde och varit betydelsefull. Det är ytterligare en bekräftelse på det vi anat om den här platsen, säger Veronica Palm.
Vad händer med runstenen nu?
– Vi ska ha ett möte med en konservator då stenen har sprickor som ska säkras. Sen hoppas vi kunna ställa upp den vid gården så alla kan titta på den. Det är vår ambition att den ska vara tillgängliggjord och stå ute där den hör hemma.
Forskare vid Göteborgs universitet har undersökt vad feministiska konsumenter läser in i reklambilder där kvinnor framställs som sexuella subjekt istället för objekt, den så kallade idén om ”female sexual agency”.
– De som jobbar med reklam kan ta lärdom av studien och arbeta aktivt och medvetet för att komma bort från den stereotypa sexualiseringen av kvinnor i reklam. Att företag ägnar sig åt ”empowertising” eller ”femvertising” och gör reklambilder som är tänkta att vara feministiska är problematiskt; speciellt i de fall då företagets kultur och värderingar ej hänger ihop med reklambilderna, då förlorar det trovärdigheten, menar Irina Balog, som forskar om sexistisk reklam på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.
Reklam som anammar ”feminism”
Empowertising och/eller Femvertising är begrepp som syftar till en marknadsföringsstrategi där reklamen lättsamt anammar feminism. Det är ett sätt att sälja till kvinnor, utan att nödvändigtvis blanda in faktisk feminism, det vill säga den politiska och progressiva rörelsen som feminism de facto är. Genom Empowertising och femvertising kan åskådare få upp ögonen för till exempel olika problem som kvinnor ställs inför, och kan även leda till upptäckten av alternativ till mainstream produkter, men det bör ej misstas för faktisk feminism.
Begreppet ”female sexual agency” (”kvinnlig sexuell makt”) i nutida reklam, är en idé som anammats mer och mer sedan 1980-talet. Idén innebär en utveckling ifrån sexuell objektifiering subjektifiering, där kvinnor självmant anspelar på sex för att detta stämmer överens med deras (feministiska) frigjorda värderingar och är ett sätt att få (sexuell) makt.
Calvin Kleins kampanj
Ett exempel inom reklamen är Calvin Kleins kampanj #mycalvins, som inkluderade bilder med sådant bildspråk och tillhörande text, som ”I take what I want in #mycalvins”.
Irina Balog identifierade fyra återkommande teman som påverkade hur mycket ”female sexual agency”, alltså hur mycket sexuell makt, deltagarna i studien upplevde att kvinnorna i reklambilderna hade:
Normativitet: Ju mer normativ modellen ser ut (”typiskt snygg”, smal, vit, blond etc.), desto mindre makt tolkades in i bilden.
Valfrihet: Om modellen inte kändes fri att göra som hon ville (till exempel hur hon poserade) lästes det in mindre makt.
Blick: Bestämda blickar uppfattades som mer maktfulla än ”sängkammarblickar”, liksom modeller som tittade nedåt in i kameran istället för uppåt.
Att ta plats: Bilder där kvinnorna upplevdes ta plats signalerade mer makt. Detta är också kopplat till könsnormer: kvinnor upplevs ha mer makt om de vågar ta för sig och beter sig på ett sätt som inte är typiskt kvinnligt.
Konstant förknippad med sin sexualitet
Utifrån dessa teman har Irina Balog skapat en modell kallad ”the Female Sexual Agency Spiral”. Modellen handlar om att det inte finns några exakta, fasta eller konstanta sanningar om vad som ger ”kvinnlig sexuell makt”, utan att uppfattningarna kring detta ständigt utvecklas. Det som dock fortfarande verkar vara konstant i utvecklingen från det sexuella objektet till det sexuella subjektet är sex:
– Utvecklingen har inte kommit tillräckligt långt. Kvinnor förknippas fortfarande med sin sexualitet, och oavsett hur mycket sexuell makt de må ha är detta en form av makt som inte är varken hållbar eller jämställd, säger Irina Balog
Irina Balog, forskare inom företagsekonomi vid Handelshögskolan, Göteborgs universitet, irina.balog.phd@gmail.com
– Vi har i studien följt personerna i över 30 år och kan konstatera att om en person gjort upprepade suicidförsök fortsatte det att vara en riskfaktor under hela uppföljningsperioden. Det kände vi inte till från de få studier som tidigare följt patienter under så lång tid, säger Sara Probert-Lindström, doktorand vid enheten för klinisk suicidforskning på Lunds universitet.
I studien ingick 1 044 personer som efter suicidförsök kommit till en medicinsk akutvårdsavdelning mellan åren 1987–1998, vid dåvarande Lunds universitetssjukhus. Vid forskarnas uppföljning, som längst 32 år, hade 37,6 procent avlidit och 7,2 procent av dessa hade tagit sitt liv.
Suicidförsök liksom depression och psykos
53 procent av dem som avled i suicid, dog inom fem år efter suicidförsöket och för dem var allvarlighetsgraden av suicidförsöket en riskfaktor. Denna kvarstod dock inte efter 5 år, medan riskfaktorer under hela uppföljningstiden var psykos, depression och att personerna gjort upprepade suicidförsök.
De få tidigare studier som följt personer som gjort suicidförsök under lång tid har identifierat liknande riskfaktorer för suicid som lundaforskarna gjort, exempelvis schizofreni eller depression.
– Det är väl känt att suicidförsök är en riskfaktor för fullbordat suicid, men det är inte känt tidigare att upprepade suicidförsök och diagnoser som psykos och depression kvarstår som en riskfaktor under så lång tid, flera årtionden efter att de skett.
Långt i från alla gör nya suicidförsök
Sara Probert-Lindström menar att studien är så stor att bedömningsunderlaget för att analysera riskfaktorer får anses tillräcklig, och att resultaten kan vara till god hjälp för sjukvårdspersonal som på kliniken kommer i kontakt med personer som gjort suicidförsök.
– Även om det är långt ifrån alla som gjort ett suicidförsök som kommer att göra nya försök eller ett fullbordat suicid, så bör kliniker vara uppmärksamma på att suicidrisken kvarstår under väldigt lång tid vid depression, psykos och hos personer som gjort upprepade suicidförsök. Då är möjligheten större att de får rätt vård.
För barn och vuxna är vårdnadstvister präglade av meningsskiljaktigheter och oviss väntan på beslut. En rättslig process mellan föräldrar eller andra vårdnadshavare som inte kommer överens kring vårdnad, boende eller umgänge av gemensamma barn. Om socialtjänsten inte lyckas medla avgörs frågan i tingsrätten.
För att öka samarbetsviljan mellan föräldrarna och därmed undvika långa tvister har Leonard Ngaosuvan, universitetslektor i kognitionsvetenskap, skapat en modell han kallar ”rättviseprincipen”. Grundpremissen är först och främst att föräldrarna ska uppfattas som lämpliga, att det inte är någon större skillnad på de livssituationer som erbjuds barnet samt att föräldrarnas konflikt är så allvarlig att medling är uteslutet.
Dela med sig av umgänge
Föräldrarna får sedan svara på frågan hur mycket umgänge de skulle tillåta mellan barnet och den andra föräldern, om de själva fick fullt ansvar för barnet.
– För att ta reda på detta skriver båda föräldrar en siffra mellan 1 och 50 oberoende av varandra. Den som skriver högst siffra får vårdnad och boende, samtidigt som vinnaren lovar att dela med sig av umgänge till den andra föräldern motsvarande procentsatsen av den vinnande siffran, säger han.
Om förälder A skriver siffran 49 och förälder B skriver siffran 25 får A vårdnaden och ansvarar för barnet, men lovar samtidigt 49 procent av umgänget till den andra föräldern. Skriver föräldrarna samma siffra blir det nya budomgångar tills dess att det finns en vinnare. Skriver båda föräldrarna siffran 50 resulterar det i delad vårdnad.
Hypotetisk vårdnadstvist
För att testa rättviseprincipen genomfördes en så kallad vinjett-studie där en hypotetisk vårdnadstvist presenterades för 52 deltagare, hälften kvinnor och hälften män. I studien fick deltagarna svara på hur mycket umgänge de kunde tänka sig att ge bort med denna princip jämfört med hur det fungerar idag.
– När jag jämförde siffrorna blev det tydligt att deltagarna tilldelade mer umgänge med rättviseprincipen och var mer benägna att samarbeta och dela på vårdnaden, säger Leonard Ngaosuvan.
Lockar till generositet
Anledningen är att modellen skapar incitament för att vara generös jämfört med nuvarande system där det är oklart hur mycket generositet och samarbetsvilja betyder. Dessutom upprätthåller rättviseprincipen viktiga kriterier för bra beslutsfattande så som transparens och reproducerbarhet.
− Du får se vilken siffra den andra föräldern skriver och du får samma resultat oavsett vilka ekonomiska förutsättningar du har eller var i landet du bor.
Rättviseprincipen är teoretisk och ännu inte testad på verkliga vårdnadstvister. Det kan också finnas ett inbyggt motstånd mot att lösa en vårdnadstvist genom spelteoretiska principer. Fördelarna med modellen överväger ändå dagens metod att lösa vårdnadstvister som har flera problem, menar Leonard Ngaosuvan.
– Med nuvarande system tar det lång tid vilket innebär lidande för barnen samt höga kostnader för föräldrar och samhället. Detta kommer rättviseprincipen sannolikt bidra till att minska om den skulle bli verklighet.
Leonard Ngaosuvan, universitetslektor vid institutet för tillämpad IT, avdelningen för kognition och kommunikation, Göteborgs universitet, leonard.ngaosuvan@ait.gu.se
Insekter kan inte reglera sin egen kroppstemperatur, utan påverkas i stället starkt av temperaturen i den närmaste omgivningen. Forskare vid Lunds universitet har undersökt två närbesläktade arter av jungfrusländor i Sverige, och sett att sländornas överlevnad är hög vid relativt låga temperaturer, 15–20 C°. Reproduktionsförmågan däremot, når sin topp vid temperaturer mellan 20 och 30 C° beroende på art.
– Vår studie visar att det finns en temperaturberoende konflikt mellan överlevnad å ena sidan och förmågan att fortplanta sig å den andra, säger Erik Svensson vid Lunds universitet.
Svårt hantera värmestress
Studien visar också att sländornas förmåga att hantera värmerelaterad stress är begränsad. Sländor är insekter och insekter är ryggradslösa djur. Ryggradslösa djur är växelvarma (kallblodiga) och beroende av yttre källor som solen eller varma stenar för att höja kroppstemperaturen. Till de växelvarma djuren hör även fiskar, groddjur och reptiler.
– Våra resultat visar att växelvarma djur kan drabbas av överhettning även om de lever långt upp på norra halvklotet och deras förmåga att buffra kroppstemperaturen mot stigande omvärldstemperaturer är begränsad. Resultaten utmanar också en populär teori om att djurs plasticitet, det vill säga deras individuella flexibilitet, kan hjälpa dem att överleva under svårare miljöförhållanden, säger Erik Svensson.
Så studera man sländor
Blåbandad jungfruslända (Calopteryx splendens), har fått sitt namn av de stora blå vingfläckarna hos hannarna som används av honorna när de väljer partner. Arten är vanlig i södra Sverige under sommarmånaderna och förekommer längs olika typer av rinnande vatten. Bild: Erik Svensson
För att studera sländornas anpassningsförmåga till temperaturförändringar i omgivningen, har forskarna använt sig av en kombination av fältstudier i södra Sverige och infraröd kamerateknik (termografi), en teknik som möjliggör att mäta individers kroppstemperatur under naturliga förhållanden. Detta kan sedan relateras till sländornas överlevnad och reproduktionsframgång.
När en art delas upp i två grenar, till exempel genom migration, kommer grenarnas dna med tiden att skilja sig åt på grund av unika fel som uppstår när de kopierar sitt dna. När två grenar, som varit skilda i många generationer, sedan parar sig blir resultatet en hybrid med en uppsättning dna från vardera arten.
Hybrider är så pass sällsynta att de oftast bara kan hitta en partner genom att para sig med någon av föräldralinjerna. Efter många generationer av sådana återkorsningar återstår till sist bara korta och spridda delar av den andra föräldralinjens arvsanlag, så kallade introgression.
Till exempel så bär icke-afrikanska människor på introgressioner i form av två procent neandertal-dna, som ett resultat av forntida parningar mellan människor och neandertalare och upprepade återkorsningar till människolinjen.
– Dna som förs över från en art till en annan kan få både positiva och negativa effekter och dessa förändras med tiden. Vissa neandertalgener, som genom introgression kommit in i vår arvsmassa, har till exempel nyligen blivit ett hot mot människors hälsa eftersom de ökar risken för covid-19, säger Jonas Warringer, forskare vid Göteborgs universitet och en av författarna bakom den nya studien.
Uråldriga arvsanlag förs vidare
Det händer dock att två grenar parar sig, men att deras arvsmassor är så olika att en hybrid mellan dem blir steril. En häst kan till exempel para sig med en åsna för att ge upphov till en mula, som i sin tur inte kan få några ättlingar. På samma sätt kan bagerijäst para sig med sin vilda systerart Saccharomyces paradoxus men dna-skillnaderna dem emellan gör att avkomman alltid dör.
Ändå finns dna-sekvenser av den vilda systerarten i några bakjästers genom (arvsmassa). Hur har dessa jäst-dna-introgressioner kunnat inträffa när hybriden är steril?
– Av en slump upptäckte vi en klon av en jästhybrid med en genomstruktur som är hundratusentals generationer gammal. Man kan kalla det en levande fossil. Detta levande fossil visade sig vara den direkta förfadern till en modern bagerijästpopulation, alpecinjäst, som idag lever i avloppsvattnet från olivpressar och som bär dna-sekvenser av den vilda systerarten Saccharomyces paradoxus.
Långvarigt mysterium löst
Det levande fossilet bar emellertid inte på en ren kopia av bagerijäst dna och en ren kopia av systerartens dna. Istället hade spridda delar av systerartens dna kopierats över till och ersatt delar av bagerijästens dna. Detta kopierade dna visade sig vara nästan exakt det samma som hade blivit kvar som introgressioner i den moderna ättlingen alpechinjäst.
– När den levande fossilens dna blev identiskt på många platser blev dess två arvsmassor tillräckligt lika för att fortplantningen skulle kunna fungera, trots att de på alla andra platser var väldigt olika. Avkomman från den levande fossilen kunde sedan para sig tillbaka med bagerijäst, vilket gav upphov till barnbarn som bar långa introgressioner av den vilda systerartens dna och efter upprepade återkorsningar till de moderna alpechinättlingarna.
Denna upptäckt löste det långvariga mysteriet om hur reproduktivt isolerade arter kan utbyta dna trots att den sexuella fortplantningen emellan dem i normalfallet inte fungerar.
– Vi försöker nu förstå hur så mycket av den levande fossilens dna kunde kopieras över från den ena arvsmassakopian till den andra, säger Jonas Warringer.
Jonas Warringer, institutionen för kemi och molekylärbiologi vid Göteborgs universitet, jonas.warringer@cmb.gu.se.
Smittspårning började användas under utbrott av smittkoppor i 1700-talets England och har sedan dess använts för att kontrollera spridning av olika sjukdomar såsom tuberkulos, mässling, Ebola och HIV/AIDS. Modern smittspårning kan använda IT för att automatisera processen med hjälp av appar.
– Apparna kan identifiera och meddela de som en smittad person haft kontakt med samt kartlägga vilka vägar ett utbrott har tagit. Det här ger stora möjligheter till storskalig, snabb och billig smittspårning.
Baksidan är att den här typen av smittspårning medför integritetsrisker, då olika metoder för övervakning används, säger Joakim Kävrestad, adjunkt i informationsteknologi vid Högskolan i Skövde.
Oro för integritetskränkning
Många länder har under den pågående pandemin valt att använda den här tekniken som en del av sin smittspårning, men Sverige har hittills avstått. En studie gjord av Joakim Kävrestad och forskarkollegan Ali Padyab, lektor i informationsteknologi, visar att svenska användare oroar sig för de integritetsrisker som kommer med användning av liknande appar, och att en majoritet inte vill använda en sådan app.
Undersökningen gjordes i form av en enkät med 453 svarande. Ungefär hälften av de svarade uppgav att de oroade sig för att en smittspårningsapp skulle användas för att övervaka även annat än smitta, exempelvis mental hälsa och aktivitet i sociala medier. Det spelade ingen roll att utgångspunkten var att informationen bara skulle delas mellan appens användare och sjukvården.
Syftet kan helga medlen
Deltagarna ansåg att all information ska vara anonym, även om flera tyckte att det hade varit bra att få veta vem som har varit smittad och om man varit i kontakt med en smittad person. I fritextsvaren beskrev nästan alla att en app för kontaktspårning medför integritetsintrång, men vissa ansåg att ”syftet helgar medlen”.
– Det var tydligt att de flesta svarande inte vill att data ska användas i annat syfte än det tänkta. Många oroade sig över att data skulle sammanställas och bearbetas för andra ändamål. Många trodde också att företag, såsom banker och försäkringbolag, skulle få tillgång till datan och använda den, exempelvis som en del i att fastställa ränta eller försäkringskostnad baserat på levnadsmönster, säger Ali Padyab.
Oro att data sprids till företag
I enkäten frågade forskarna även hur oroliga deltagarna skulle vara för att information sprids på olika sätt. Här framkom en stor oro för att informationen skulle komma att spridas till företag, eller till och med öppet. Flera svarande drog paralleller till att det har skett många stora dataläckor de senaste åren och menade att även information från en sådan smittspårnings-app skulle kunna läcka till allmänheten. I den sista kategorin, som handlade om stigma till följd av att identifieras som smittad, såg forskarna dock att det inte var något de svarande oroade sig för.
Få vill använda appar för smittspårning
Sammanfattningsvis visar enkäten att enbart en minoritet av deltagarna (ca 35 procent) var intresserade av en sådan app. Viljan att använda tekniken hänger ihop med oron för hur integriteten ska påverkas. De som är mer oroliga är mindre benägna att vilja använda appen. Enligt forskarna är tydlig information nödvändig för att en app ska accepteras bland svenska användare. De ser även en stor oro för hur information kan användas – framförallt att den kan göras tillgänglig för andra än sjukvården. Anonymiserad datainsamling är alltså en förutsättning för att en app för kontaktspårning ska accepteras av användare i Sverige.
