Ett av de största hoten mot den biologiska mångfalden är att olika växt- och djurarter blir av med sina livsmiljöer, habitat. Vi människor orsakar stora förändringar i landskapet när vi omvandlar eller tar bort naturområden för att producera mat eller bygga nya hus.
Dessutom leder klimatförändringar till att en del områden blir obeboeliga för olika arter. Forskare vid Linköpings universitet har utvecklat en matematisk metod för att med matematisk modellering utforska hur stora ekosystem som påverkas när habitat försvinner.
Hela livsmiljön viktig för biologisk mångfald
– Insatser för att bevara biologisk mångfald måste bevara hela livsmiljöer och inte bara fokusera på en viss art. Genom att titta på vilka djur och växter som olika djur äter, ser vi att det är mycket viktigt att ta hänsyn till interaktionen mellan många arter i ekosystemet. Det andra vi ser är att det har stor betydelse för djurlivet i vilken ordning habitat försvinner, säger Anna Eklöf, universitetslektor vid Institutionen för fysik, kemi och biologi (IFM) vid Linköpings universitet.
Linköpingsforskarna använder modellering och datasimuleringar för att studera ekologiska nätverk, som beskriver hur olika arter i ett ekosystem interagerar med varandra. I den aktuella artikeln, som publicerats i tidskriften Ecology Letters, har forskarna kombinerat två matematiska modeller; en klassisk och en nyare.
Modellen skiljer på lämpliga livsmiljöer där arter kan leva, och andra habitat där arter inte kan överleva. De lämpliga livsmiljöerna är utspridda i landskapet och olika växt- och djurarter är fördelade i de olika habitaten. Arterna är kopplade till varandra i ett nätverk som beskriver födointeraktioner, alltså vem som äter vem. En hare äter flera sorters växter. Haren och flera andra bytesdjur kan bli mat för räven. Och räven är ett av de rovdjur som är högst upp i näringskedjan.
Beaktar djurens rörlighet mellan livsmiljöerna
Djurens möjligheter att överleva i ett visst habitat är beroende av om rätt bytesdjur eller växter finns i samma livsmiljö. Forskarnas modell tar också hänsyn till hur effektivt arter kan röra sig mellan olika habitat. I verkliga livet är det vanligt att livsmiljöerna är splittrade och att ogästvänliga områden, som en vältrafikerad bilväg, hindrar djur från att röra sig och växter från att sprida sig mellan olika habitat. Om spridningen av arter mellan olika livsmiljöer försvåras ökar sannolikheten att en art utrotas från det ekologiska nätverket i ett habitat, vilket i sin tur kan påverka andra arters överlevnadschanser.
Forskarna har använt sin modell på ett stort antal simulerade nätverk som innehåller hundratals arter. De har också testat modellen på ett dataset med insamlade mätdata som beskriver födointeraktioner mellan arter i nationalparken Serengeti i Tanzania.
För att utforska hur ekosystemet påverkas när habitat försvinner, rangordnade forskarna habitat efter hur viktiga de är för arter längst ner i näringskedjan. Sedan simulerade de att livsmiljöer tas bort på tre olika sätt: de minst viktiga habitaten först, de mest betydelsefulla habitaten först, eller i slumpmässig ordning. Förstörelse av habitat i slumpmässig ordning kan jämföras med när människan bygger vägar eller byggnader utan att ta hänsyn till hur värdefullt området är som livsmiljö för olika djur.
Djur högt upp i näringskedjan dör ut först
– I vår modell är det djuren högt upp i näringskedjan som dör ut först när habitat försvinner. Det som överraskade oss var att det gjorde i princip lika stor skada på ekosystemet att ta bort livsmiljöer i slumpmässig ordning, som att ta bort de mest värdefulla habitaten först, säger György Barabás, biträdande universitetslektor.
Vid insatser för att bevara ekosystem är det därför viktigt att klassificera hur betydelsefulla olika livsmiljöer är, och att prioritera de mest värdefulla livsmiljöerna.
Ekosystems motståndskraft mot artförluster kan också förbättras, till exempel genom att stärka förbindelserna mellan områdena. Om vi tar hänsyn till sådana faktorer vid markanvändning, kan människan skydda ekosystem och förhindra att arter utrotas – särskilt arter högt upp i näringskedjan.
Fotnot:
Studien är resultatet av ett utbyte med German Center for Integrative Biodiversity Research iDiv Halle-Jena-Leipzig och Friedrich-Schiller-Universität Jena, som Johanna Häussler, doktorand och en av forskarna bakom studien, är ansluten till. Forskningen har finansierats med stöd av bland annat Vetenskapsrådet.
Anna Eklöf, universitetslektor, Institutionen för fysik, kemi och biologi, Linköpings universitet, anna.eklof@liu.se
György Barabás, biträdande universitetslektor, Linköpings universitet, gyorgy.barabas@liu.se
En oro för att hybrider mellan fjällgås och bläsgås fått fotfäste i den vilda populationen har komplicerat bevarandearbetet med den svenska fjällgåsen. Fjällgåsen är en av de mest hotade fågelarterna och rödlistad både i Sverige och i övriga Europa.
På grund av en minskning i antalet fjällgäss startade Sverige år 1981 ett projekt där det under 18 års tid släpptes ut totalt 348 fjällgäss som fötts upp i fångenskap. Utsättningarna stoppades 1999, efter att genetiska analyser indikerat att vissa av fåglarna som fötts upp i fångenskap hade mitokondrie-dna från den närbesläktade bläsgåsen.
Arvsmassan kartlagd
Nu har forskare från Naturhistoriska riksmuseet kartlagt hela arvsmassan hos 21 fjällgäss från de vilda populationerna i Sverige, Norge och Ryssland.
– Dna-studien visade det inte finns några hybrider mellan fjällgås och andra gåsarter bland Sveriges fjällgäss, säger David Díez-del-Molino, forskare i populationsgenomik vid Zoologiska institutionen på Stockholms universitet.
Resultaten visade dessutom att den svenska fjällgåspopulationen har varit genetiskt avskild från övriga populationer. Däremot är de ryska och norska fjällgässen mycket lika varandra genetiskt, vilket tyder på en omfattande kontakt mellan fjällgäss i västra Ryssland och norra Norge.
Isolering leder till inavel
När små och minskande populationer blir isolerade så leder det oftast till en minskad genetisk variation. Det har därför funnits en oro att de svenska och norska fjällgässen haft en minskad livskraftighet orsakad av inavel och låg genetisk variation.
– När vi analyserade fjällgässens dna såg vi en mycket högre inavelsgrad hos de svenska fjällgässen jämfört med populationerna i Norge och Ryssland, säger Love Dalén, professor i evolutionär genetik vid Naturhistoriska riksmuseet. Vi kommer nu göra fördjupade analyser på ytterligare prover för att undersöka om denna inavel är ett nytt fenomen eller har rötter tusentals år tillbaka i tiden.
Dna i bevarandearbete
Forskarna hoppas även att denna studie kan inspirera andra bevarandeprojekt som använder utsättningar som ett verktyg. Resultaten visar på hur viktigt det är att använda genetisk övervakning av både populationer i det vilda och i fångenskap. Sådan övervakning är särskilt viktig när man planerar att förstärka existerande hotade populationer med individer som fötts upp i fångenskap, som i fallet med de svenska fjällgässen.
– Dessa resultat kommer vara mycket viktiga för framtida åtgärdsprogram, riktlinjer och andra initiativ för att bevara fjällgässen, både på nationell och på internationell nivå, säger Niklas Liljebäck, som är medförfattare på studien och projektledare för det svenska fjällgåsprojektet.
David Díez-del-Molino, Zoologiska institutionen, Stockholms universitet. diez.molino@gmail.com (Engelska, spanska)
Love Dalén, Enheten för bioinformatik och genetik, Naturhistoriska riksmuseet, love.dalen@nrm.se (Svenska, engelska)
Niklas Liljebäck, Svenska Fjällgåsprojektet, niklas.liljeback@jagareforbundet.se (Svenska, engelska)
I april 2020, när pandemin var ett faktum, beslutade dåvarande president Peter Mutharika och hans regering att införa en 21 dagar lång nedstängning av Malawi i södra Afrika.
En inhemsk människorättsorganisation varnade för nationell hungersnöd och anklagade regeringen för att inte ha vidtagit tillräckliga åtgärder för att skydda landets fattiga. Beslutet om nedstängning överklagades till landets högsta domstol som gick på människorättsorganisationens linje.
Vårens händelse visar vilka tuffa utmaningar regeringar i länder som Malawi står inför vid hanteringen av en pandemi. Med sina 18,6 miljoner invånare är Malawi ett av de mest tätbefolkade länderna i Afrika. Det är också ett av världens fattigaste länder, där 40 procent av befolkningen lever i extrem fattigdom.
Utbredd fattigdom gör restriktiv politik alltför kostsam för människor, samtidigt som ett svagt sjukvårdssystem förvärrar pandemins negativa hälsoeffekter. Dessa omständigheter har fått statsvetare att intressera sig för vilka möjligheter myndigheterna har att få igenom restriktioner som kan fungera under en pandemi.
Lokal anpassning av restriktioner
Forskningsprogrammet Governance and Local Development (GLD) har tillsammans med Institute for Public Opinion and Research (IPOR) samt andra internationella forskare undersökt vilka faktorer som påverkar befolkningens möjlighet att efterleva corona-restriktioner, som till exempel förbud mot större folksamlingar och social distansering.
− Beslutsfattare behöver anpassa restriktioner till lokala förhållanden och få till åtgärder som är minst kostsamma för individen. De bör också samarbeta med auktoriteter på lokal nivå. Vår undersökning visar att det är troligast att människor lyssnar på sina lokala hälsotjänstemän när det gäller corona eftersom det finns en respekt för deras medicinska expertis, säger Ellen Lust, professor och föreståndare för GLD.
Undersökningen omfattar intervjuer med 4 641 personer i Malawi. De fick bland annat svara på frågor om det är respekt för auktoriteter eller hot om repressalier som får dem att lyda myndigheterna under pandemin, eller om deras lydnad kan kopplas till de kostnader som restriktionerna medför, som till exempel utebliven inkomst.
− Kostnaden för individen är den absolut viktigaste faktorn. I ett land där en stor del av befolkningen redan lider av ekonomisk och social utsatthet får förbud som till exempel hindrar människor från att arbeta förödande konsekvenser. Då behövs garantier i form av livsmedelsförsörjning och inkomststöd för att människor inte ska dö. Restriktioner som att hålla avstånd är mindre kostsamma för individen och att tvätta händerna det minst kostsamma.
Troligast att människor följer läkares råd
Deltagarna i undersökningen fick också ta ställning till vilken auktoritet i lokalsamhället de litar mest på när det gäller förebyggande åtgärder och rekommendationer under pandemin – chefsläkaren på distriktssjukhuset, den lokala religiösa ledaren, eller den traditionella ledaren. Människor har stor respekt för alla tre men de är auktoriteter inom olika områden.
− När det gäller information om riskerna med sjukdomen covid-19 litar människor mest på chefsläkarens rekommendationer i dennes egenskap av medicinsk expertis. De påverkas också av den traditionella ledaren, kanske för att denna har stort inflytande på deras dagliga liv. Vi hoppas att vår forskning kommer att bidra till ett större samarbete mellan myndigheterna och lokala auktoriteter för att utveckla hållbara, lokala strategier för att motverka spridningen av coronaviruset i Malawi och grannlandet Zambia, säger Ellen Lust.
Forskarna arbetar nu aktivt för att resultaten ska nå nyckelaktörer i de berörda länderna. Studien är ett samarbete mellan forskningsprogrammet Governance and Local Development (GLD) vid Göteborgs universitet och Institute for Public Opinion and Research (IPOR) vid University of Malawi samt ytterligare internationella forskare vid University of California och University College London.
Ellen Lust, professor och föreståndare för Governance and Local Development, Göteborgs universitet, ellen.lust@gu.se
Vad som satte igång benfiskarnas evolution och hur vissa av dem började anpassa sig för ett liv på land är inte klarlagt. En teori är att det skedde i tidvattenmiljöer där fiskar under perioder isolerats i dammar i samband med särskilt kraftiga tidvatten. Den utmanande livsmiljön kan ha drivit på utvecklingen av lungor, och fenor på sikt omvandlats till framben och bakben.
Tidvattenteorin stöds nu av forskare i Storbritannien och vid Uppsala universitet som för första gången använt etablerade matematiska modeller för att simulera tidvatten på jorden under den här perioden.
Simulering av ebb och flod vid slutet av silur. Bild: Mattias Green/Bangor University
En annan värld än nu
– Under stora delar av den geologiska tidsskalan har vi haft små tidvatten, men just under slutet av silur och början på devon verkar det som om vi haft stora tidvatten i vissa delar av världen. Resultaten verkar väldigt robusta, för hur vi än ändrade på havsdjup och annat fick vi samma resultat, säger Per Ahlberg, professor i evolutionär organismbiologi vid Uppsala universitet.
För 420 miljoner – 380 miljoner år sedan, det vill säga i slutet av den geologiska tidsperioden silur och början på devon, var jorden en helt annan värld än nu. Istället för dagens välbekanta kontinenter existerade andra landmassor som var koncentrerade till södra halvklotet.
Gondwana och Laurussia
Ner över sydpolen sträckte sig den jättelika kontinenten Gondwana. Norr om den fanns en annan stor kontinent vid namn Laurussia och däremellan låg några små kontinenter inklämda. Men andra skillnader var också märkbara. Ett dygn under silur varade bara 21 timmar eftersom jorden snurrade snabbare runt sin egen axel och månen såg mycket större ut på grund av att dess bana gick närmare jorden.
Liv på land hade så smått börjat etablera sig, men ryggradsdjuren som vid den här tiden enbart bestod av olika sorters fiskar fanns ännu bara i haven. Under devon skedde en stor diversifiering av fiskarna. Bland annat uppstod benfiskarna som idag utgör över 95 procent av alla fiskar men också är förfäder till de landlevande ryggradsdjuren.
Urtida kontinenter
Gondwana var en jättelik kontinent på södra halvklotet som omfattade det som idag är Antarktis, Sydamerika, Afrika, Arabiska halvön, Madagaskar, Indien, Australien, Nya Guinea, Nya Zeeland och Nya Kaledonien. Den bildades för cirka 550 miljoner år sedan och existerade fram till för omkring 180 miljoner år sedan. Under senare delen var Gondwana en del av superkontinenten Pangea där samtliga kontinenter var samlade. Laurussia låg norr om Gondwana och bildades för ungefär 400 miljoner år sedan och bestod av Nordamerika, Grönland och Skandinavien. Den kolliderade för 250 miljoner år sedan med Gondwana och Sibirien, vilket ledde till att Pangea uppstod.
Simulerade tidvattnet på detaljnivå
För att testa tidvattenteorin har forskare vid Uppsala universitet tillsammans med kollegor från de brittiska universiteten i Bangor och Oxford för första gången använt en etablerad matematisk modell för att på detaljnivå simulera tidvattnet under slutet av silur och början av devon. Data om kontinenternas placering, månens avstånd, dåvarande dygnslängd, jordens gravitation och havsvattens fysikaliska egenskaper matades in i modellen.
Simuleringarna visade entydigt att det här var en period, precis som idag, då kraftiga tidvatten förekom på sina håll. Den lilla kontinenten Sydkina, belägen vid ekvatorn, visade upp skillnader mellan ebb och flod på över fyra meter. Att tidvatten förekom har tidigare kunnat beläggas genom studier av geologiska avlagringar, men det har inte gått att se hur stora skillnaden mellan ebb och flod varit. För forskarna var det här intressanta nyheter eftersom fossilfynd tyder på att det var just runt Sydkina som benfiskarna uppstod.
– Våra resultat öppnar dörren för ytterligare och ännu mer detaljerade tidvattenanalyser av viktiga episoder i jordens historia. Metoden kan användas för att utforska tidvattnets eventuella roll i andra evolutionära skeenden hos ryggradsdjuren. Och kanske även motsatsen: hade tidvattnet med sin inverkan på oceanernas dynamik en roll i de stora marina utdöenden som har inträffat gång på gång under jordens historia, säger Per Ahlberg.
Kontakt:
Per Ahlberg, professor vid Institutionen för organismbiologi, Evolution och utvecklingsbiologi vid Uppsala universitet, per.ahlberg@ebc.uu.se
Forskarna vid Högskolan Kristianstad tittar närmare på varför just dessa två grupper är de mest skadedrabbad, vad som ligger bakom statistiken och hur idrottslärarna kan förebygga skador.
– Många av de skador som den mest aktiva gruppen ådrar sig uppstår på fritiden, helt enkelt för att de är väldigt fysiskt aktiva och har flest tillfällen att skada sig. Att de sedan är överrepresenterade i skadestatistiken för själva skolidrotten beror även på att de drar med sig skador in i den från fritiden. Skador som inte läkt färdigt går upp, berättar Ann-Christin Sollerhed, universitetslektor i idrott och hälsa vid Högskolan Kristianstad.
Gamla skador slås upp
I statistiken ingår även äldre skador från yngre ålder men som fortfarande kan ge besvär, och tillsammans med skador från fritiden som slås upp igen registreras de som ”skolskador”. Studien understryker dock att det är positivt att barn och ungdomar ägnar sig åt idrott och att fördelarna överväger nackdelarna.
– De som sällan rör sig skadar sig av motsatt anledning, eftersom de aldrig har fått träna upp sin grundmotorik. De skadar sig nästan lika mycket trots att de inte är med på skolidrotten lika ofta, och alltså har färre tillfällen att skada sig på. Tyvärr kan man nästan säga att de slår sig så fort de rör sig. Och det är ledsamt! säger Ann-Christin Sollerhed.
Studien bygger på en enkät och omfattar 1011 i ungdomar i åldern 15–16 år i Sverige, Tyskland, Nya Zeeland och USA.
Rörelseanalfabeter
Under barndomen utvecklas så kallad physical literacy, vilket på svenska kan översättas till fysiskt kunnande och omfattar såväl motorisk förmåga som kroppsuppfattning och motivation för fysisk aktivitet. Physical literacy är viktigt för att känna av vad som är lagom aktivitetsnivå; för hög eller för låg dos fysisk aktivitet bryter ner.
– Individer med riktigt låg physical literacy skulle kunna kallas ”rörelseanalfabeter”. De har inte tillräcklig koll på kropp och motorik och den fysiska aktivitetsnivån blir lidande. I och med att de rör sig mindre blir motoriken i sin tur lidande, och skadebenägenheten högre, och skapar en negativ spiral, säger Ann-Christin Sollerhed.
Motorik ska utvecklas i fas med hjärnan
Inom forskningen kallas detta tillstånd ED – exercise disorders. Personer med ED har svårt med vanliga rörelsemönster som balans, koordinationsrörelser och förflyttning. De har låg kroppskontroll och skadar sig lätt. Basal motorisk förmåga ska utvecklas i fas med hjärnans utveckling, vilket är bäst under förskole- och de tidiga skolåren. De som inte utvecklar sin grundläggande motoriska förmåga under dessa år har svårt att hinna ikapp, enligt studien, kanske aldrig.
Risken för skador är en didaktisk utmaning för idrottslärare. Skolans idrottsundervisning bör enligt studien träna både grundläggande och komplexa färdigheter för att förhindra skador. Kunskap om otillräckligt återhämtade skador är viktiga parametrar i utformningen av lektionsplaneringen.
Ann-Christin Sollerhed, Universitetslektor i idrott och hälsa vid Högskolan Kristianstad, ann-christin.sollerhed@hkr.se
– Vi kan säkert säga att tilltro till den egna organisationens förmåga att hantera förändring hör ihop med arbetstillfredsställelse, säger Anders Edvik, universitetslektor vid Malmö universitet som tillsammans med kollegerna Martin Geisler, Tuija Muhonen, Hope Witmer och Josefin Björk, gjort studien.
Under senare år har kyrkan liksom många andra organisationer genomgått förändringar. Antalet medlemmar minskar vilket påverkar ekonomin. I vissa församlingar har nedgången varit långvarig. Svenska kyrkan har därför valt att omorganisera sig genom att till exempel slå ihop församlingar.
Två sätt att förstå välmående
I studien har arbetstillfredsställelse och arbetsengagemang undersökts, vilket är två sätt att förstå välmående på en arbetsplats. När tillfredsställelsen och engagemanget för arbetet är lågt är risken också högre att den anställda blir sjukskriven eller lämnar organisationen. 2 112 präster och diakoner i Svenska kyrkan som svarat på en enkät.
Samtidigt har det också under mycket lång tid pågått diskussioner kring frågor där det rått delade meningar, som om först kvinnliga präster och senare också samkönade äktenskap, skulle tillåtas.
– Det finns stöd för besluten, men frågan poppar upp när förändringar sker. Tryck utifrån väcker frågor kring vad Svenska kyrkan ska stå för. Vi började fundera på hur det har betydelse för hur människor mår och på måttet tilltro, säger Anders Edvik.
Likheter med lärare och sjuksköterskor
Tilltro handlar om att ha förtroende för organisationens förmåga att klara av något, i det här fallet förändring, och Anders Edvik ser likheter med andra människovårdande yrken:
– Yrkesgrupper med tydligt kall och identitet, som präster, lärare och sjuksköterskor, kan känna att de ger upp sig själva för patienters, elevers eller församlingens bästa. Den identiteten kan påverkas om man känner att ens organisation inte kan hantera förändringarna som sker. Då får sig kallen och identiteterna en knäck.
Kyrkans arbetsmiljö bättre än mediebilden
Forskargruppen har också studerat arbetsmiljön överlag inom kyrkan på uppdrag av just Svenska kyrkan. Det är den första rapporten hittills att ta ett helhetsgrepp på arbetsmiljön. En rapport har lämnats till uppdragsgivaren och arbetet kan också resultera i fler vetenskapliga artiklar så småningom.
En sak förvånade Anders Edvik under arbetet:
– Bilden att Svenska kyrkan är en usel arbetsplats kan vi inte se i vårt material. Det var lite förvånande eftersom vi fått den bilden av media. Personalen i Svenska kyrkan, det vill säga präster och diakoner som var med i studien, visar i vår studie inte sämre resultat vad gäller arbetsmiljö än någon annan. På vissa sätt är de sämre, på andra är de bättre.
Anders Edvik, forskare vid Centrum för tillämpad arbetslivsforskning och utvärdering, Malmö universitet, anders.edvik@mau.se
– Hoppet om ett attraktivt samhälle efter stadsomvandlingen visade sig minska genom åren och höll till slut inte längre tillbaka den Kirunabo som planerade att flytta, säger Eugenia Segerstedt, forskare i arbetsvetenskap vid Luleå tekniska universitet som gjort skrivit en doktorsavhandling om medborgarnas upplevelse av stadomvandlingen.
Historiskt samtidsdokument
Det är ett ur flera aspekter unikt, historiskt samtidsdokument som forskaren Eugenia Segerstedt tar fram i sin avhandling Small Town, Big Move Constructions of place in transiting mining communities. Den bygger på fyra empiriska studier som fler än 3 500 människor deltog i, och som spänner över flera år, vilket gör det möjligt att jämföra hur människors syn på samhällena Kiruna och Gällivare förändras mitt under pågående stadsomvandling.
År 2010 hade Kiruna och Gällivare gått in i en ny exekutiv fas i de storskaliga samhällsomvandlingarna då många fastigheter måste flyttas eller rivas och byggas om eftersom gruvbrytningen i underjordsgruvorna påverkar markytan. Ambitionen var att genomföra samhällsomvandlingarna på ett hållbart sätt, främja social hållbarhet och göra lokalsamhällen mer attraktiva.
Unga var mer benägna att flytta
Den första studien i avhandlingen består av tre omfattande enkätundersökningar mellan åren 2011 och 2016 där boende i Kiruna fick svara på frågor om hur de uppfattar sina hemorter, de pågående samhällsomvälvningarna, social hållbarhet samt sannolikheten för att de kommer att flytta inom fem år.
Eftersom data samlades in vid flera olika tillfällen kan jämförelser göras över tid. Medborgare med arbetarklassyrken övervägde att flytta i mindre utsträckning än andra 2011, men den skillnaden kunde inte längre observeras 2016.
– Särskilt unga i Kiruna, både män och kvinnor, hade en större benägenhet att vilja flytta än andra åldersgrupper. Kiruna höll på att bli de gamla männens stad där de unga männen ville flytta i större utsträckning än äldre generationer, säger Eugenia Segerstedt.
Släkt och vänner får folk att stanna
– Betydelsen av sociala band som en bidragande orsak till att vilja stanna kvar kom att få större betydelse än själva lokalsamhället under den studerade perioden. Tillsammans med andra resultat kan det betyda att anledningar som gör att människor i Kiruna och Gällivare inte vill flytta, har skiftat från att ligga på lokalsamhällets nivå till individ- och gruppnivå, säger Eugenia Segerstedt.
I den andra studien genomfördes enskilda intervjuer med medborgare som hade deltagit i workshops för medborgare och arbetspendlare, om Kirunas och Gällivares framtid.
Även en 3D-visualisering skapades av sociala mönster i Gällivare, som till exempel ekonomiskt välstånd och missnöje med byggd miljö. Data från enkätundersökningar kombinerades med SCBs statistik i visualiseringen. I den tredje studien jämfördes tre serier workshops med Kiruna- och Gällivarebor och en grupp långpendlare vars syfte var att inkludera medborgarnas perspektiv i samhällsomvandlingen.
Medborgarna skapade berättelser
Utifrån analysen av det empiriska materialet utkristalliserade sig ett antal dominerande berättelser om hemorten som de boende i undersökningen hade att förhålla sig till över tid:
Mönstersamhället, ett tema med rötter i förra sekelskiftet och moderniseringen, användes till att uttrycka hopp om inkluderande samhällen efter omvandlingarna eller kritisera pågående förändringar.
Berättelsen Naturen och staden lyfter fram den omkringliggande vackra naturen och risken att förlora närheten till den.
Berättelsen Stor stad annorstädes handlar om vad Kiruna och Gällivare inte är. Genom att kontrastera hemorten med framför allt Stockholm kunde bilden av glesbygdssamhället skapas, återskapas och utmanas.
Den trygga småstaden är berättelsen om staden där alla känner alla och hjälper varandra. Den villkorat inkluderande staden användes för att ifrågasätta inkluderingen och dess villkor; vilka välkomnas i lokalsamhällens gemenskap och vilka gör det inte?
Berättelsen Hopp handlar om ett vidgat inkluderande, en hållbar framtid och hur samhällsomvälvningen kan bidra till att göra staden mer attraktiv. Brutna löften handlar om medborgarnas besvikelse över samhällsomvandlingens resultat eller bristen därpå.
Hoppade över gruvan
– Vad som är slående i mitt arbete är att boende i Kiruna och Gällivare som diskuterade stadsomvandlingen utifrån att bo i ett attraktivt och bra samhälle, tog upp många aspekter av livet i lokalsamhällena – men inte gruvan, säger Eugenia Segerstedt.
– Gruvindustrin som är central på orten har en egen retorik om just attraktivitet och social hållbarhet kopplad till lokalsamhällena, men frågar man medborgare tar de inte upp gruvindustrin i samband med dessa ämnen.
Kontakt:
Eugenia Segerstedt, forskare i arbetsvetenskap vid Luleå tekniska universitet, eugenia.segerstedt@ltu.se
Den vanligaste svampinfektionen hos människor orsakas av Candida albicans. Normalt sett är C. albicans ofarlig och en del av vår mikroflora, men ibland kan den genomgå förändringar som gör att den angriper värden på ett mer aggressivt sätt.
Vad är det egentligen som förvandlar jästsvampen från en harmlös del av normalfloran till en aggressiv och sjukdomsframkallande organism? Det försöker Per Ljungdahl och hans forskargrupp vid Institutionen för molekylär biovetenskap, Wenner-Grens institut samt SciLifeLab, att ta reda på.
– C. albicans-celler måste ta upp näringsämnen från sin omgivning för att överleva och för att föröka sig. Vi har lång erfarenhet av att studera de mekanismer svampceller använder sig av för att känna av tillgången på näringsämnen i sin växtmiljö och hur cellen använder sig av den informationen för att reglera genuttryck, säger Per Ljungdahl.
Slå ut svampens näringsupptag
Målet med forskningen är att ta fram ny kunskap för att kunna förhindra och behandla C. albicans-infektioner och i förlängningen göra det möjligt att angripa jästsvampens livsnödvändiga processer utan att påverka människans vävnader och organ.
– Vi resonerar att detta kan göras genom att slå ut C. albicans system för näringsupptag eller bromsa de processer som jästsvampen behöver för att infektera på ett aggressivt sätt, menar Per Ljungdahl.
Nyligen har forskargruppen upptäckt att C. albicans-celler känner av aminosyror i sin omgivning när den angriper värden. För att tillverka energi och därmed undgå att bli upptäckt av kroppens immunförsvar bryter svampcellerna ner aminosyran prolin.
– Vi har redan fastställt att mutationer som inaktiverar till exempel metabolismen av prolin minskar dess sjukdomsframkallande förmåga. Nu vill vi identifiera ytterligare komponenter för att fullständigt klargöra hur svampceller tillverkar den kemiska energin (ATP) som krävs för att infektera sin värd och undkomma immunförsvaret.
Gensaxen effektiviserar forskningen
Årets Nobelpris i kemi gick till Emmanuelle Charpentier och Jennifer Doudna för upptäckten av gensaxen CRISPR/Cas9, en teknik som forskargruppen har haft stor nytta av i sin forskning. Med hjälp av den kan de på ett enkelt sätt reglera uttryck av gener och slå på eller av gener som de vill.
– Innan CRISPR/Cas9 tog varje manipulation av C. albicans arvsmassa flera månader att utföra, nu kan vi få till de önskade ändringarna inom en vecka. Det har alltså gjort att vi nu kan utföra genetisk analys på ett effektivt sätt som inte tidigare var möjligt. Ett strålande exempel på oförutsebar upptäckt och varför grundforskning måste stödjas brett, säger Per Ljungdahl.
Artikeln var först publicerad på Lunds universitets webbplats.
Gensaxen som revolutionerade livsvetenskaperna
Nobelpriset i kemi går till Emmanuelle Charpentier och Jennifer A. Doudna för upptäckten av gensaxen CRISPR/Cas9. Med hjälp av den kan forskare med hög precision förändra arvsmassan i djur, växter och mikroorganismer.
Det är många på naturvetenskaplig fakulteten vid Lunds universitet, som använder sig av metoden i sin forskning. En av dem är Ylva Engström, professor vid Institutionen för molekylär biovetenskap, Wenner-Grens institut.
Vill du berätta lite om bakgrunden till årets Nobelpris i kemi?
Charpentier studerade ett immunsystem hos bakterier som de använder som skydd mot virus (vilket många andra också gjort före henne). Om bakterien blir infekterad med ett virus, bygger den in en bit av virusets DNA som minne. Om samma virus infekterar bakterien igen, tillverkar den en gensax som klipper virus-DNA. Forskare före Charpentier hade visat att det behövs ett enzym (Cas) som klyver DNA, och Charpentier var den första att identifiera det ”tracer-DNA” som bakterien använder som mall för att känna igen rätt virus-DNA. Charpentier och Doudna karakteriserade sedan systemets biokemiska egenskaper och de utvecklade tillsammans en förenklad variant som gjorde det möjligt att med stor precision klyva specifika DNA-sekvenser i vilken organism som helst. Att det faktiskt var möjligt även i flercelliga organismer visades snart av andra forskare, men Charpentier och Doudna hade redan skrivit om dessa möjligheter och potentialen med detta.
Varför är metoden så revolutionerande?
Dels är detta bakterie-immunsystem i sig otroligt ”smart” och intressant att förstå sig på, men eftersom de vidare utvecklade bakteriesystemet så att man kan överföra funktionen till andra organismer, kan man nu editera vilka DNA sekvenser som helst, inte bara i provröret utan även i den levande organismen.
Vad kan metoden användas till?
Den kan användas i forskningen förstås, för att förstå geners funktion och cellulära processer. Men det finns också oändliga tillämpningar, till exempel inom växtförädling eller genterapi. Genom att ta ut celler hos människor, editera och sen föra tillbaka dem finns förhoppningen att kunna bota vissa sjukdomar, till exempel sickle-cellanemi, cancer, Huntingtons sjukdom eller cystisk fibros. Än så länge kan metoden dock innebära en del risker, att förändringar sker också i andra gener. Därför försöker man nu forska fram än mer precisa crispr/cas-system.
Använder du/din forskargrupp metoden i forskningen?
Ja, i vår forskning har vi just skapat flugstammar där proteiner (transkriptionsfaktorer) är ihopkopplade med grönt fluorescerande protein, så att vi kan se när och var dessa proteiner uttrycks i levande celler. Vi har också skapat mutanter i dessa proteiner för att påvisa deras funktion i olika processer. Vår forskning handlar dels om hur det medfödda immunsystemet fungerar och slår på/av immunförsvaret, dels hur stamceller regleras då tarmslemhinna ständigt nybildas, och vad som reglerar så att det inte blir för många celler (cancer) eller för få celler (vävnaden bryts ner).
Var det ett välförtjänt/väntat pris?
Ja, det var ett enormt välförtjänt och också ett väntat pris, även om det var ovanligt nära inpå upptäckterna som publicerades 2011-2013.
Artikeln var först publicerad på Stockholms universitets hemsida.
Databasen är den första i sitt slag med samlad information om biomarkörer kopplade till tjocktarmscancer och ändtarmscancer, även kallat kolorektalcancer. Med hjälp av biomarkörerna kan man bland annat tidigt avgöra vilka som kommer att insjukna och hur de drabbade kommer att svara på läkemedelsbehandlingen – något som leder till en bättre prognos för patienten.
– Min förhoppning är att databasen ska komma till stor nytta för forskningen om kolorektalcancer, säger doktoranden Xueli Zhang.
Diagnos, behandling och prognos
Just nu finns det totalt 870 biomarkörer samlade i databasen och de är indelade i tre kategorier: diagnos, behandling och prognos. Xueli Zhang har inkluderat biomarkörer med koppling till tjock- och ändtarmscancer från mer än 1 000 vetenskapliga artiklar.
– Vårt mål är att fortsätta uppdatera databasen med nya biomarkörer och det är också viktigt att vi utökar och utvecklar databasens funktioner, säger han.
Maskin förutspår nya biomarkörer
I en delstudie har Xueli Zhang också använt maskininlärning för att med hjälp av databasens biomarkörer förutspå nya biomarkörer för tjocktarmscancer och ändtarmscancer. Det resulterade i tolv nya biomarkörer som potentiellt kan användas för att diagnosticera sjukdomen. Några av dessa har sedan testats i vävnadsprover.
I frisk vävnad var till exempel nivåerna av biomarkören Chromogranin-A (CHGA) normala, men nästan obefintliga i vävnad från patienter med tjock- och ändtarmscancer.
– Mitt mål är att fortsätta förutspå nya biomarkörer med hjälp av maskininlärning som på sikt kan användas för mer pålitlig diagnos av kolorektalcancer i ett tidigt skede, säger Xueli Zhang.
Varför uppfyller inte logistikindustrin de gröna mål som förväntas av den med tanke på överflödet av teknik som stöder detta? Det frågar sig Amer Jazairy, forskare inom hållbar logistik vid Högskolan i Gävle.
Enligt honom vill både köpare och utförare av transporttjänster generellt arbeta för en hållbar logistik, men ofta de missförstår varandra. De gröna kraven från logistikköparna kan till exempel bli för specifika, för omöjliga eller för motstridiga för transportfirmorna.
– Detta får många att snabbt dra slutsatsen att samarbete mellan de två aktörerna är vägen framåt för grönare transporter, men vår forskning visar att samarbete kanske inte alltid är nyckeln, säger Amer Jazairy.
Förstå samarbetets villkor
Amer Jazairy och hans kollegor vid Högskolan i Gävle identifierade två olika typer av samarbeten, ett som är centrerat kring långvariga kontrakt där båda parterna gemensamt och under långa avtalstider investerar i specifika tillgångar, och ett som är centrerat kring utbyte av kunskap och information mellan parterna.
Forskningen visar att vissa gröna transportmetoder bara kräver den första typen av samarbete, medan andra bara kräver den andra – och vissa kräver båda.
– Att investera i flottor som kör på alternativa bränslen kräver till exempel bara att man kommer överens om långsiktiga kontrakt för att säkra avkastningen på investeringarna, då det i detta segment handlar om snäva vinstmarginaler, säger Amer Jazairy.
– Men när vi talar om de stora logistikcentren som nu byggs runt våra städer så behövs ett samarbete om kunskapsutbyte, till exempel genom att integrera IT-systemen för att få live data om transporterna och för att dela kunskap för att optimera routing – vägvalet.
Samarbete inte alltid bäst
Om de två aktörerna tillämpar ”fel” typ av samarbete kan det leda till onödiga kostsamma konsekvenser, då det innebär åtaganden i bindande avtal och en intensifierad kommunikationsinsats, menar Amer Jazairy.
– Så försiktighet krävs innan vi samarbetar!
– Det här är första gången vi forskare säger att ett samarbete inte alltid är att föredra för grön logistik. Det är inte alltid ”ju mer desto bättre”, det beror helt på vilken typ av gröna transporter det är fråga om, säger Amer Jazairy.
Amer Jazairy, doktor i industriell ekonomi, vid Högskolan i Gävle, amrjai@hig.se
I dag är 2 miljarder människor överviktiga, varav 650 miljoner är kraftigt överviktiga med kroppsmasseindex, BMI, 30 eller över. Detta enligt WHO, Världshälsoorganisationen, som också utvecklat BMI som mätmetod. Med kraftig övervikt ökar risken för en rad hälsoproblem som typ 2-diabetes, högt blodtryck, hjärt-kärlsjukdom och olika former av cancer.
Personer som går ner i vikt kan förbättra sin hälsa, och det är tidigare visat att efter överviktskirurgi går diabetes respektive högt blodtryck i så kallad remission, det vill säga symtomen försvinner åtminstone under en period.
Kopplat ihop olika register
I den aktuella registerstudien med 1 018 individer, har forskare vid Karolinska Institutet, Örebro universitet och Uppsala universitet undersökt risken för en ytterligare hjärtinfarkt och förtida död hos personer med kraftig övervikt som haft en hjärtinfarkt, och därefter genomgått en överviktsoperation.
Genom att koppla ihop kvalitetsregistren SOReg, för personer som opereras för övervikt, och SWEDHEART, för personer som genomgått en hjärtinfarkt, mellan 1995-2018 kunde forskarna identifiera kraftigt överviktiga personer som efter en genomgången hjärtinfarkt opererats för sin övervikt med en gastric bypass- eller gastric sleeve-operation./textblock]
Operationen gastric bypass innebär att en stor del av magsäcken och en del av tunntarmen kopplas bort. Gastric sleeve innebär att en stor del av magsäcken tas bort och formas till ett rör för maten som passerar till tarmen.
Lägre risk för hjärtinfarkt
Gruppen med 509 individer matchades med personer av samma kön och ålder, som vägde lika mycket i relation till sin kroppslängd, och haft sin hjärtinfarkt samma år men som inte opererats för sin övervikt.
– Vi fann att individerna som opererats för övervikt hade en klart lägre risk för att få en ny hjärtinfarkt, lägre risk att dö och lägre risk att utveckla hjärtsvikt. Dessa data kan tala för att kraftigt överviktiga som drabbas av en hjärtinfarkt, bör erbjudas att opereras för sin övervikt som sekundärprevention, säger Erik Näslund, professor vid institutionen för kliniska vetenskaper Danderyds sjukhus, Karolinska Institutet, överläkare vid Danderyds sjukhus, och studiens försteförfattare.
Remission av typ 2-diabetes
Enligt forskarna är det osannolikt att viktminskning är den enda orsaken till studiens observerade samband mellan överviktsoperation och lägre risk för större hjärthändelser som stroke, hjärtinfarkt eller förtida död.
En teori är att metabolisk kirurgi i sig har en positiv effekt på tillstånd i kroppen som ökar risken för hjärt-kärlsjukdom, så kallade kardiometabola riskfaktorer.
– En stor andel av patienterna som genomgick metabolisk kirurgi i denna studie hade klinisk remission av typ 2-diabetes, högt blodtryck och höga blodfetter, dyslipidemi. En tidigare studie, I Look AHEAD, visade att lång, intensiv livsstilsintervention hos patienter med typ 2-diabetes resulterade i en viktminskning på 6 procent men inte en minskad risk för hjärtinfarkt.
Mer forskning innan praxis
Innan studiens resultat kan bli del av klinisk praxis behövs ytterligare forskning där kraftigt överviktiga personer som genomgått en hjärtinfarkt lottas till antingen operation eller till den vård som normalt ges efter en hjärtinfarkt.
Erik Näslund, professor/överläkare, Institutionen för kliniska vetenskaper, Danderyds sjukhus, Karolinska Institutet, Erik.Naslund@ki.se
– Försök att uttnyttja ljuset, säger Arne Lowden sömn- och stressforskare vid Psykologiska institutionen, hans forskningsprofil är dygnsrytmer, ljusbeteende och sömn.
Vad ska man tänka på inför tidsomställningen på söndag?
– Vi får ju tillbaka den timme vi förlorade i våras, därför stundar en sovmorgon vilket många kan komma att uppskatta. Men barn och husdjur är inte alltid införstådda med detta så det kan ta några dagar innan omställningen av dygnsrytmen hunnit sätta sig hos dem.
Hur ska man göra för att vara pigg på måndag och dagarna efter?
– Tänk på att vi får ljust tidigare på morgonen och mörkare tidigare på eftermiddagen, försök utnyttja dagsljuset för fritidsaktivitet. Det blir kanske inte så svårt att vakna men lite besvärligare att komma i säng i tid. Försök undvika starkt, vitt ljus eller datorljus nära ögat på kvällarna.
Ljuset och hälsan
I filmen ”Vad har ljuset för betydelse för vår hälsa?” berättar sömnforskaren Arne Lowden om hur viktigt ljusets är för oss människor.
Därför är morgonljus bra för hälsan
När vi ställer om till vintertid blir morgnarna ljusare. Mer morgonljus kan hjälpa oss att må bättre under hela den mörka perioden, visar forskning. Det kan motverka vintertrötthet och minska risken för depression. Övergången till vintertid innebär ett påslag av morgonljus som ger effekt i flera veckor framåt innan det värsta vintermörkret har lagt sig, säger Arne Lowden, sömn- och stressforskare vid Stockholms universitet.
När dagsljuset är otillräckligt får inte hjärnan de ljuspulser som signalerar till kroppen att det är dag och att det är tid att bli aktiv. Skillnaden mellan dagsljus och nattljus blir otydlig och vi kan reagera med att bli trötta och håglösa. Då kan det extra ljuset på morgontimmarna ge ny energi. Det hjälper hjärnan att förstå skillnaden mellan natt och dag. Fram till klockan tio har ljuset en tydlig effekt på cellerna i kroppen som gör att de blir aktiva.
Under vinterhalvåret är ljuset i Sverige på extremt låga nivåer. På hösten når bara 14 procent av det globala ljuset hit. Under vintermånaderna har det minskat till fem procent. Eftersom vår biologi är så knuten till ljusets växlingar ger det svaga dagsljuset konsekvenser på flera olika sätt. November är den månad då skolelever känner sig mest nedstämda. Men det kan också ge upphov till så kallad årtidsbunden depression.
Bästa sättet att inte förlora humöret under den mörka perioden är att vara utomhus minst en timme före klockan tio på morgonen. Det ljus vi då utsätts för har en styrka på 1000 lux jämfört med inomhusljuset som bara är ungefär 500 lux. Förr klarade vi årets mörkare perioder bättre eftersom vi var ute stor del av dagen. Att vistas inomhus på dagarna är ett nytt fenomen som kom med elektriciteten för lite mer än 100 år sedan, säger Arne Lowden.
Men även om det artificiella ljuset inte är lika starkt som naturligt dagsljus så hjälper det att bara tända en lampa. Så fort vi tänder ljuset blir vi mer alerta. Ljuset är kopplat till flera olika hjärncentra som direkt aktiveras. Det kan också göra stor skillnad att på arbetsplatser byta från det gula ljus som till exempel ofta är i lysrör till ljuskällor med vitare ljus. Läs mer i artikeln: Morgonljus får oss att må bättre
Varje år får ett sextiotal personer med livshotande hjärtsvikt i Sverige ett donerat hjärta inopererat. Under det första året följs patienterna noga, då risken för komplikationer, som avstötning av det nya hjärtat, är som störst. Men återhämtningen har långt fler lager än det kroppsliga visar sjuksköterskan Matilda Almgrens i sin avhandling, där hon djupintervjuat 14 personer som genomgått hjärttransplantation ett år efter det livsavgörande ingreppet.
– I mina första intervjuer, ett år efter transplantationen, är känslorna av ovisshet centrala, säger Matilda Almgren.
Kommer hjärtat att hålla? Hur länge kommer jag att leva? Gör jag själv mitt yttersta för att leva så gott och länge som möjligt? I intervjuerna snurrar sådana avgörande frågor runt. Fullt befogade frågor, även statistiskt sett. Ett inopererat hjärta håller inte hur länge som helst. 86 procent av patienterna överlever ettårsdagen efter transplantationen. 63 procent överlever tioårsdagen.
Individuella uppföljningar behövs
När årsdagen passerat följs patienterna bara upp en gång per år eller vid tecken på avstötning. Men intervjuerna” visade att långt ifrån alla kände sig återhämtade efter det året. De hade dessutom fortfarande många frågor och funderingar om sin situation.
– Du får höra saker som ”det ser helt bra ut, det är bara att jobba på”. Men så sitter du, hjärtmottagaren, där med en helt annan känsla i kroppen.
Matilda Almgren ser två brister i hur det uppföljande vårdteamet runt patienten normalt sett är utformat: det är inte uppbyggt för att ta emot emotionella och psykologiska funderingar, och det saknas dessutom fokus på att göra det.
– De här patienterna är i behov av individuella uppföljningar.
En process som kräver stöd
Hon har också tittat på hur patienterna tror sig kunna tackla det kroniska tillstånd och behandling de lever med efter ingreppet. Hur stark eller svag tilltron är beror till stor del på patientens förväntningar: hur högt satta är de, och är det rimligt att nå dem? Att lyckas utföra saker som patienten föresatt sig är en viktig del för att nå upp till förväntningarna.
För högt satta förväntningar riskerar att rycka undan mattan både fysiskt och mentalt när de inte blir uppfyllda. Och socialt. Att komma tillbaka till sitt ”gamla” liv, i samma familjeroll till exempel, är inte lätt. Det är ju nu personen ska visa hur frisk hen blivit tack vare transplantationen! Samtidigt som saker som hjärntrötthet, oro och fysiska krämpor spökar.
Matilda Almgren hoppas att hennes resultat kan komplettera bilden av vad en sådan här stor, svår och livsomvälvande operation gör med en människa.
– Det här är en process. Den tar tid, och det behövs stöd. Vi måste se detta som det kroniska tillstånd det är och ta hänsyn till de psykologiska processer som följer med det.
– Eleverna behöver uppmärksammas på hur budskap kan konstrueras med hjälp av en kombination av bilder och ljud, och på vilka val som gjorts för att få vissa perspektiv att framträda, säger Lisa Molin, forskare i tillämpad informationsteknologi, som undersökt viktiga förutsättningar för kritiskt digitalt textarbete i klassrummet, och hur det kan utvecklas.
Det handlar också om betydelsen av hur texter är distribuerade på nätet, av vem och i vilket syfte. Det är också viktigt att förstå mekanismerna bakom filmklipp och att röster och miner kan vara förvrängda och manipulerade, så kallade ”deep fakes”.
Uppdrag att lära ut kritiskt förhållningssätt
Skolan har ett viktigt uppdrag i att lära elever hur de ska förhålla sig kritiska till information på nätet. Två metoder är att ge eleverna god tillgång till digitala och multimodala texter med olika synsätt. Och att stötta förståelsen för hur sådant material är skapat för att få särskilda perspektiv att framträda.
Samhällets digitalisering har gjort text och information allt mer digital och multimodal. Det betyder att materialet består av en kombination av text, stilla- eller rörlig bild, ljud samt interaktiva inslag. Det får konsekvenser för hur vi kommunicerar och lär oss, men också för vad det innebär att förhålla sig kritisk.
Förstå hur digitala texter är konstruerade
Digitalt och multimodalt material är komplext och kan tolkas och förstås på en mängd olika sätt. Att förhålla sig kritisk ställer då större krav på användaren.
– Skolan har arbetat med källkritik ganska länge. För att eleverna ska kunna problematisera innehållet i digitala och multimodala texter på nätet krävs dock ytterligare steg än när man arbetar med traditionella texter. Dels behöver eleverna få god tillgång till den här typen av material i klassrumsmiljön där de kan diskutera med klasskamrater och läraren. Det handlar då både om texter med varierat innehåll som kan möta elevernas olika erfarenheter men också om texter som lyfter en och samma händelse från olika perspektiv, säger Lisa Molin.
En god tillgång till material är dock inte tillräckligt. För att eleverna ska utveckla ett kritiskt förhållningssätt behöver undervisningen också uppmärksamma hur digitala och multimodala texter är konstruerade. Det innebär att bryta ner, analysera och diskutera materialet på djupet för att förstå hur olika perspektiv skapas.
– Det betyder inte att eleverna måste förstå den bakomliggande tekniken, utan att fenomenet existerar och ha med sig det i sitt möte med texter online, säger hon.
Ökat demokratiskt deltagande
För att nå fram till sina slutsatser undersökte Lisa Molin hur högstadieelever i två olika klasser, på två olika skolor, arbetade med ett kritiskt förhållningssätt till digitala och multimodala texter. Varje klass bestod av cirka 20 elever och hon följde klasserna under ett år vardera. Framförallt gjorde hon videoinspelningar av klassrumsaktiviteter som hon sedan analyserade.
– Digitaliseringen i samhället har skapat möjligheter för ett ökat demokratiskt deltagande som tidigare var svårt att föreställa sig. Men för att detta ska kunna fortsätta behöver vi skapa förutsättningar för jämlika villkor. Skolans uppgift i att stärka elevers digitala kompetens, såsom att kunna förhålla sig kritiskt till digitala och multimodala texter online, är därför central, säger hon.
Kontakt:
Lisa Molin, forskare i i tillämpad informationsteknologi med inriktning utbildningsvetenskap vid Göteborgs universitet, lisa.molin@educ.goteborg.se
En asteroid gjorde slut på dinosaurierna och banade väg för människan. Till skillnad från urtidsdjuren har människan förmåga att upptäcka nästa stora stenbumling som närmar sig. Frågan är vad vi kan göra åt det.
Den 30 juni 1908 slog en kraftig explosion omkull 80 miljoner träd omkring floden Tunguska i Sibirien. I den närmaste staden 6 mil bort krossades flera fönsterrutor. Området är ogästvänligt med långa vintrar och korta somrar då marken förvandlas till lervälling och endast en person ska ha dött av explosionen, en herde som slungades in i ett träd.
Asteroid fattade eld i atmosfären
Asteroiden som slog ner i Sibirien kunde obevakad närma sig jorden och falla ner i atmosfären där den snabbt fattade eld. Det var inte förrän nästan två decennier senare som forskare tog sig till platsen för att leta efter spår efter himlakroppen.
När asteroiden kraschar mot jorden
En asteroid som är tillräckligt stor skulle kunna ställa till med stor förödelse. För att jämföra kraften i en explosion används måttet TNT-ekvivalent, efter sprängämnet TNT.
Bomben som fälldes över Hiroshima utvecklade energi motsvarande 15 kiloton TNT.
Asteroiden som slog ner i Tunguska, Sibirien, var 30-40 meter i diameter och explosionens styrka har beräknats till 3-10 megaton, alltså storleksordningen tusen gånger kraftigare. Det är ändå ingenting mot den 10-15 kilometer stora klump som bidrog till utrotningen av dinosaurierna. Chicxulub, som asteroiden döpts till, utvecklade energi motsvarande 100 miljoner megaton TNT, när den slog ned på Yucatánhalvön i södra Mexiko.
Sedan dess har människan blivit bättre på att upptäcka asteroider och kometer innan de tränger in i atmosfären. Såväl amerikanska rymdorganisationen NASA som den europeiska motsvarigheten ESA har en pågående bevakning av rymden på jakt efter så kallade NEO:s, Near Earth Objects, jordnära asteroider.
Bristfällig övervakning
Samma dag som detta skrivs har fyra nya stenbumlingar tagit sig in på NASA:s lista över NEO:s. Den som kom närmast passerade jorden på det betryggande avståndet 1,2 miljoner kilometer.
2020 SM2, som stenen döptes till, mäter endast 4,7-11 meter i diameter och tillhör de 0,1 procent av stenar i den storleksordningen som har upptäckts, även om det skedde så sent som en vecka innan den passerade jorden.
Att övervakningen är bristfällig blev tydligt den 15 februari 2013 då en 17-20 meter stor sten föll mot jorden, trängde in i atmosfären och exploderade ovanför den ryska staden Tjeljabinsk. Tusen personer skadades av explosionen som var 20-30 gånger kraftigare än den atombomb som släpptes över Hiroshima.
Så övervakas jordnära asteroider
NASA håller koll på många av de himlakroppar som kommer nära jorden. De kallas NEO, Near Earth Object. Nära är med rymdmått mätt, vilket innebär några miljoner kilometer. De flesta objekten på NASA:s lista befinner sig för långt bort för att utgöra någon fara. Risken ligger istället hos dem som inte upptäcks.
Här är de största NEO:s som närmar sig jorden de närmaste månaderna. Avstånd i miljoner kilometer. Storlek anger minsta och största diameter på de oregelbundna objekten.
Namn Datum Avstånd Storlek
2020 QD5 26/10 3,9 milj. km 60-130 m
2020 TR2 29/10 3,4 41-92 m
2020 TY1 7/11 5,6 84-190 m
2019 XS 7/11 5,5 38-86 m
2020 ST1 14/11 7,3 120-260 m
2017 WJ16 23/11 1,6 37-82 m
2000 WO107 29/11 4,3 370-820 m
Explosionen skrämde inte bara upp invånarna i Tjeljabinsk, även astronomerna fick sig en tankeställare. Vid tiden för explosionen hade 10 000 objekt klassificerats som NEO:s. Sex år senare hade antalet fördubblats.
Claes-Ingvar Lagerkvist, professor emeritus vid Institutionen för fysik och astronomi vid Uppsala universitet, har forskat tillräckligt länge för att ha upptäckt 146 asteroider varav en, 2875 Lagerkvist, är uppkallad efter honom.
Ökad observation visar stor risk
– Om vi jämför med för tjugo år sedan har man insett att risken är större än man trodde då. Främst genom observation, man har hittat fler och fler av de här riktigt jordnära asteroiderna, säger han.
För att öka övervakningen planerar ESA att skapa ett nätverk av avancerade teleskop, kallade FlyEye för att de imiterar flugans öga, som ska kunna varna för objekt större än 40 meter, minst tre veckor innan de når jorden. Det första teleskopet håller just nu på att byggas i en fabrik utanför Milano.
Men att upptäcka en asteroid som närmar sig jorden är en sak, att förhindra nedslaget en helt annan.
Ska försöka ändra banan
– Idag finns inget sätt att stoppa den, säger Claes-Ingvar Lagerkvist. Det hjälper inte att spränga den i luften för då faller bitarna ner i alla fall. Att skicka upp någonting som kan ändra banan är en möjlighet, men det är inte så lätt.
Meteoriten Loreto på 95 kg hittades 1896 i Baja California Sur, Mexico. Bild: Smithsonian Institution Archives (SIA)
I juli 2021 ska NASA skicka upp en satellit med just det uppdraget. Projektet kallas DART, Double Asteroid Redirection Test, och är ett första försök att utveckla en metod för att få bort en asteroid som kommer farligt nära. Satelliten kommer att gå i omloppsbana i ett år innan den närmar sig asteroiden Didymos. Men det är inte Didymos, 780 meter bred, som är målet, utan dess ”måne” Dimorphos, 160 meter bred.
Om allt går som det ska kommer satelliten att krascha in i månen med en hastighet på 6,6 kilometer per sekund (23 760 kilometer i timmen) och ändra månens omloppsbana med en procent.
Lättare att se effekt på asteroidens måne
Gunnar Tibert är lektor i rymdteknik vid KTH i Stockholm.
– Eftersom månen roterar runt asteroiden i en bana kan man enklare mäta effekten på månens bana runt asteroiden än mäta effekten på den stora asteroidens bana runt solen.
Gunnar Tibert och hans kollegor vid KTH deltog under en period i ESA:s del i projektet, som går ut på att övervaka vad som händer efter nedslaget.
– Där jobbade vi med nanosatelliterna som skulle kunna flyga nära den här asteroidmånen, säger Gunnar Tibert.
ESA:s satellit kommer att skjutas upp ett par år senare för att undersöka hur asteroidmånen har påverkats av smällen, som förhoppningsvis är tillräckligt stor för att rubba en sten av den här storleken på 160 meter (månen är ungefär lika stor som en av pyramiderna i Egypten).
– Beroende på massa kan det krävas enorma hastigheter för att påverka även en ganska liten asteroid, säger Gunnar Tibert.
Närkontakt 13 april 2029
Nästa närkontakt med en större himlakropp kommer att ske i april 2029 då en 340 meter stor asteroid passerar jorden tillräckligt nära för att kunna ses för blotta ögat. Asteroiden är en skänk från ovan för domedagsprofeter: inte bara är den döpt efter Apophis, den egyptiska guden som står för ondska och förstörelse, tidpunkten då den kommer som närmast (drygt 31 000 km från jorden) infaller fredag 13 april.
En skiva av meteoriten Imilac som hittades 1822 i Atacamaöken i Chile. Bild: Wikimedia, CC-BY-2.0
Ser du ”stjärnan” i det blå?
Asteroider är fasta himlakroppar som främst återfinns i det så kallade asteroidbältet mellan Jupiter och Mars. De största kan ha en diameter på hundratals meter, men de flesta är betydligt mindre. Vissa asteroider får sina banor störda, lämnar bältet och kan riskera att krocka med en av planeterna, till exempel jorden. Kometer är små himlakroppar av lättflyktiga ämnen, som is. När de hettas upp av solen bildas en eldsvans. När de befinner sig långt ifrån solen kallas de kometkärnor. Meteorider är mycket små objekt som kan tränga in i atmosfären där de tar eld och förintas. De kallas då meteorer, eller stjärnfall. Är objektet större kallas de bolider, eller eldklot. Meteoriter är de rester av planeter, asteroider och meteorider som lyckas överleva atmosfären och faller ner på jorden.
Trots det apokolyptiska namnet beräknas risken för att Apophis ska träffa jorden som minimal, det gäller även för nästa gång den passerar år 2036. Om beräkningarna skulle visa sig vara fel, eller om en annan, något mindre asteroid föll mot jorden, finns inte mycket att göra. Som Charles Bolden, NASA:s chef, sa i ett senatsförhör efter explosionen ovanför Tjeljabinsk när han fick frågan vad vi kan göra om en asteroid närmar sig New York:
– Be.
Text: Johan Frisk på uppdrag av forskning.se
Vi går säkra för Apophis ett bra tag till
Den slutsatsen gör forskare vid NASA:s Center for Near-Earth Object Studies (CNEOS) efter radarobservationer och analyser av asteroidens omloppsbana i mars 2021. Asteroiden 99942 Apophis upptäcktes 2004 och har sedan dess klassats som potentiellt farlig för jorden, på grund av sin storlek på 340 meter i diameter. Inledningsvis trodde forskarna att asteroiden skulle passera vår planet på obehagligt nära avstånd redan 2029. Därefter flyttade nya beräkningar och observationer fram en ytterst potentiell kollision till 2068. Nu är alltså även de beräkningarna reviderade.
Niklas Rudbäck har undersökt hur gymnasieelever på ett estetiskt program med musikinriktning lär sig att använda kvintcirkeln, ett musikteoretiskt diagram som visar relationer mellan olika tonarter och ackord i en cirkelfigur. I undervisningen memorerar eleverna diagrammet och lär sig hur det kan användas för att byta tonart på korta ackordföljder.
Studien baseras på intervjuer med eleverna och videoinspelningar från deras undervisning. Eleverna har kunskaper i att spela musikinstrument och sjunga, och har därigenom också en praktiskt grundad förståelse för tonalitet – hur musikens olika byggstenar fungerar och påverkar varandra. Men de får svårigheter att koppla dessa kunskaper till den musikteori som förklaras i undervisning, om teorin inte kombineras med praktiska musikexempel.
– Avsaknaden av musikaliska exempel i undervisningen förvånade mig. Musiken verkar nämligen saknas endast i just de undervisningsmoment som fokuserade på kvintcirkeln, säger Niklas Rudbäck.
Samtidigt finns det språkliga utmaningar i att förklara hur kvintcirkeln fungerar och hur den hänger ihop med musik. Elevernas förkunskaper skiljer sig åt, och läraren måste bygga upp ett system av begrepp som eleverna förstår.
Men när de musikteoretiska begreppen inte definieras på ett sätt som gruppen är överens om, och när läraren samtidigt inte spelar upp musikexempel för att illustrera hur kvintcirkeln kan användas, hamnar undervisningen i förenklingar och cirkulära resonemang.
− Det vill säga att läraren blir tvungen att förklara kvintcirkeln med hjälp av begrepp som i sin tur förklarats med hjälp av kvintcirkeln. Detta gör det svårt för eleverna att använda metoden som lärs ut i andra sammanhang än på just de korta ackordföljder i dur som den demonstreras på vid lektionstillfället, säger Niklas Rudbäck.
Avhandlingen visar alltså på vikten av att lägga upp undervisningen så att eleverna får stöd i att koppla samman musikteoretiska begrepp och modeller med sina egna musikaliska erfarenheter.
Niklas Rudbäck tror att studien kan användas för att tänka kring undervisning och lärande med musikteoretiskt innehåll på ett mer nyanserat vis. Till exempel använder deltagarna i studien olika minnestekniker för att komma ihåg kvintcirkeln. Vissa tekniker bygger på att eleven förstår musikteoretiska begrepp, medan andra är enkla minnesramsor typ ”frosten bestal Esters aster dess gestalt”, som används för att memorera tonserien F-Bess-Ess-Ass-Dess-Gess.
− Båda teknikerna kan beskrivas som att eleven ägnar sig åt musikteori, men den första kan potentiellt skapa förståelse för sammanhang, medan den andra går ut på att eleverna reproducerar kvintcirkeln utan att nödvändigtvis förstå vad den betyder, säger Niklas Rudbäck.
