Forskningen tar avstamp i diskussionen om så kallade operatörsspecifika resultat, alltså hur bra resultat enskilda opererande läkare gör. Vissa länder har redan infört kvalitetsregister för höftprotesoperationer så att läkare på individnivå får återkoppling om sina resultat.
Avhandlingen belyser faktorer som kan vara viktiga vid skapandet av en svensk modell för denna typ av återkoppling. Författare är Per Jolbäck, disputerad vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och legitimerad sjuksköterska inom ortopedi på Skaraborgs Sjukhus.
Stora delar av forskningen bygger på uppgifter från offentlig sjukhusvård i Västra Götaland, i kombination med data från Svenska Höftprotesregistret. Patienterna det handlar om har genomgått förstagångsoperation och fått höftprotes, på grund av artros i höftleden.
Lång erfarenhet inte avgörande
Att resultaten blev bättre ju oftare en läkare opererade framkom när uppgifter om 12 100 operationer i Västra Götaland, 2007-2016, studerades. Måttstocken var andelen operationer där det inom 90 dagar uppstod komplikationer. Dels medicinska, som proppar i ben och lungor eller lunginflammation, och dels kirurgiska i form av exempelvis sårinfektioner, att höften hoppar ur led, eller omoperation.
– Det här visar att sjukvårdshuvudmännen bör överväga att planera för en högre andel förstagångsoperationer för höftprotes per läkare som opererar, menar Per Jolbäck.
Hur länge läkaren varit ortopedspecialist spelade däremot ingen avgörande roll för patienternas hälsovinster och smärtnivåer. Patienter som opererats av ST-läkare rapporterade aningen lägre nöjdhet med resultatet än de vars operatörer hade längst tid som specialister, men skillnaderna var små. I denna delstudie ingick 6 713 förstagångsoperationer för höftprotes i Västra Götalandsregionens regi 2007-2012.
Förhoppningar och farhågor
– Slutsatsen är att patienterna kan förvänta sig samma vinster i hälsa, smärta och nöjdhet med operationsresultatet oberoende av hur länge operatören varit specialist i ortopedi, konstaterar Per Jolbäck.
I avhandlingen ingår också en intervjustudie med 19 läkare varav 4 ST-läkare och 15 specialister i ortopedi på 15 sjukhus runt om i Sverige. Uppfattningarna om ett kvalitetsregister för operatörsspecifika resultat visade sig variera. Det fanns både förhoppningar om att det skulle utveckla yrket, och farhågor om att operatörer skulle få felaktig kritik.
– Årlig operatörsvolym och personlig feedback är pusselbitar som ytterligare kan bidra till att göra det lite bättre för patienterna som ska genomgå höftprotesoperationer, säger Per Jolbäck.
Per Jolbäck, disputerad vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och legitimerad sjuksköterska inom ortopedi på Skaraborgs Sjukhus, perjo2@icloud.com
Bioprinting är en ny och spännande teknik för att tillverka vävnadslika tredimensionella strukturer av celler.
– Ett svårt problem är att utveckla de så kallade biobläcken, material som både ska kunna kapsla in celler och som går att printa. Vårt biobläck har flera spännande egenskaper som ger nya möjligheter att komma närmare visionen att kunna skapa vävnad och organ i labbet, säger Daniel Aili, biträdande professor vid avdelningen biofysik och bioteknik, Linköpings universitet.
Skriver ut celler i 3D-format
Bläckets egenskaper kan också förändras efter behov och forskargruppen har med gott resultat använt materialet med flera olika celltyper; leverceller, hjärtceller, nervceller och fibroblaster (en typ av bindvävscell). De har också löst en av de stora utmaningarna när det gäller att printa, eller skriva ut, organiskt material: de har hittat en metod att få celler att överleva och trivas, trots den omilda behandlingen. Resultatet är nyligen publicerat i tidskriften Biofabrication.
Bläcket de utvecklat består bland annat av hyaluronansyra och syntetiska proteinliknande molekyler, så kallade peptider. Dessa binds ihop till ett vattenrikt nätverk, en hydrogel, som fungerar som ett stödmaterial för cellerna.
– Med hjälp av en fiffig kemi kan vi styra hur snabbt hydrogelen bildas, det vill säga när det övergår från flytande form till att bli en gel som försiktigt kapslar in cellerna, säger Daniel Aili.
Funkar som legoklossar
Det forskarna har tagit fram är ett modulärt system, som legoklossar, där olika komponenter kan kombineras för att skapa olika typer av hydrogeler. Hydrogelerna ger ett mekaniskt stöd åt cellerna och kapslar in dem, utan att de skadas, men kan också styra cellernas tillväxt och beteende. Ett system av olika peptider gör det möjligt att förändra egenskaperna för att styra celler och koppla på olika funktioner, ett exempel bland många är ett enzym som stimulerar tillväxt av benmaterial.
– Vi är bland de första forskargrupper som kan förändra materialet både när det printas och i efterhand. Vi kan exempelvis tvärförnäta mer under processen för att staga upp materialet och även ändra de biokemiska förutsättningarna. Vi kan också anpassa materialet till olika typer av celler. Det är ännu ett steg mot målet att efterlikna den stödstruktur som finns runt de flesta mänskliga celler, den extracellulära matrisen, säger Daniel Aili.
Efterlikna kroppens funktioner
Eftersom materialet kan ges förändrade egenskaper när det används som biobläck för utskrifter i 3D resulterar forskningen i bioutskrifter i 4D – ännu ett steg närmare att efterlikna kroppens egna funktioner.
– Vi ligger nära grundforskning, men vi vet att det idag finns ett mycket stort medicinskt behov av vävnad liksom av bättre och biologiskt relevanta modeller för framtagning av läkemedel, inte minst som ersättning för djurförsök. Utvecklingen går snabbt inom de här området just nu, konstaterar Daniel Aili.
Daniel Aili, biträdande professor vid avdelningen biofysik och bioteknik, Linköpings universitet, daniel.aili@liu.se
Trots omfattande åtgärder minskar den biologiska mångfalden i Sverige. De mest hotade arterna finns i miljöer som kräver ett öppet, betat landskap. Forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) har undersökt om gotlandsruss som betar året runt kan vara en metod att stoppa den negativa utvecklingen och samtidigt bidra till att russet, som är en hotad svensk husdjursras, bevaras. Några resultat och slutsatser med fokus på biologisk mångfald och igenväxning har nu gjorts av forskarna.
Hästarnas inverkan på växter, fjärilar och humlor har undersökts. Resultaten visar att artrikedomen av växter var högre där hästarna betade, att humlor och fjärilar föredrog de hästbetade ytorna, jämfört med de uthägnader där hästarna inte kunde beta, och att det fanns ett positivt samband mellan växtrikedom och pollinatörer. Slutsatsen är att denna form av hästhållning kan begränsa förlusten av biologisk mångfald och därmed bli ett viktigt redskap för att bevara det betade öppna landskapets artrikedom.
Skapar öppet landskap
Hästarnas inverkan på olika trädarter och skogens utveckling har undersökts. Resultaten visar att russens bete skapade ett mer öppet landskap genom att de begränsade mängden sly och busk. Slutsatsen är att åretruntbetande russ kan bidra till bevarande och restaurering av artrika skogsbetesmarker och hagar. Hästarnas inverkan på antalet gräshoppsindivider av olika arter har undersökts. Observationer gjordes på platser dels där hästarna betat, där hästarna inte kom åt att beta (uthägnader) och dels i rator (det vill säga platser som hästarna använder som toaletter och därför undviker att beta i). Studien visade att det fanns fler gräshoppor i ratorna än där hästarna betade.
Återskapa ekosystem
Russet är en gammal hästras som för inte så länge sedan strövade fritt på Gotland och forskarnas hypotes är att det finns individer som har egenskaper kvar som gör att de klarar betesgång året runt med god funktion och hälsa. En viktig aspekt av studien har därför varit att undersöka hur russen klarar betesgången och undersöka individuella variationer i egenskaper. Den här kunskapen är också viktig i ett internationellt ”rewilding”-perspektiv.
Runt om i världen pågår projekt där man försöker återskapa eller bevara landskap och ekosystem genom att låta betande djur leva fritt där. Eftersom vildhästen är utdöd använder man sig av domesticerade hästar utan att det har gjorts någon vetenskaplig belysning av om dessa fortfarande har lämpliga egenskaper för ett vilt liv.
En persons tarmmikrobiota, det vill säga mag– tarmkanalens bakterieflora, kan bidra till diabetes typ 2. Det har konstaterats i tidigare forskning, ledd av Fredrik Bäckhed, professor i molekylärmedicin på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.
I en ny studie har samma forskargrupp upptäckt hur en persons tarmmikrobiota kan ge nya ledtrådar om en framtida eventuell diabetes typ 2.
Genom att även studera personer som inte utvecklat diabetes typ 2 har forskarna kunnat utesluta att tarmmikrobiotan påverkats av sjukdomen, eller av diabetesbehandling. Flertalet tidigare studier i fältet har jämfört friska individer med patienter.
Förändrad sammansättning i tarmen
Det som framkommer är att tarmmikrobiotans sammansättning är förändrad hos individer med förhöjt fasteblodsocker eller nedsatt glukostolerans, så kallad prediabetes, och hos personer med obehandlad diabetes typ 2. Fynden visar alltså att tarmmikrobiotan kan användas för att identifiera individer med blodsockerrubbningar.
Studien visar också att produktionen av smörsyra, en fettsyra som främjar hormonproduktion i tarmen och kontrollerar inflammation, minskade i tarmmikrobiotan hos studiedeltagare med prediabetes eller utvecklad diabetes typ 2. Ämnet bildas främst genom tarmarnas nedbrytning av kostfibrer, något som skulle kunna betyda att det går att påverka och bromsa utvecklingen av diabetes genom förändrat fiberintag eller direkt tillförsel av de bakterier som är inblandade.
– Vår studie visar tydligt att tarmmikrobiotans sammansättning kan ha stor potential att bättre förstå riskerna för att drabbas av typ 2-diabetes, och kan därmed förbättra möjligheterna att upptäcka, förhindra och behandla sjukdomen, säger Fredrik Bäckhed.
Film: Hopp om ett läkemedel mot typ 2-diabetes. Fredrik Bäckhed berättar om sin forskning i en film från Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse. (6.35 min)
Förebyggande på individnivå
Resultaten stärker den allt tydligare bilden av att tarmmikrobiotan interagerar med kroppens funktioner och inre miljö. I tarmen finns mer än ett kilo bakterier som är viktiga för vår hälsa, och personer med diabetes typ 2 tycks ha andra sorters bakterier i tarmen än friska personer.
– Om vi kan hitta mönster och identifiera vilka beståndsdelar i tarmmikrobiotan som identifierar individer med förhöjd risk att utveckla typ 2-diabetes kan man kanske individanpassa kostförändringar, eller utveckla nya typer av probiotika som kan förebygga eller kanske till och med behandla sjukdomen, säger Fredrik Bäckhed.
Den nu publicerade forskningen bygger på en populationsbaserad studie som pågått vid Göteborgs universitet och Sahlgrenska Universitetssjukhuset sedan 2013. Den omfattar cirka 5 000 slumpmässigt utvalda personer som bjudits in att delta i syfte att undersöka vilka faktorer som kan innebära ökad risk för diabetes typ 2. För att stärka och verifiera fynden analyserade forskarna även prover insamlade från befolkningsstudien SCAPIS.
Fredrik Bäckhed, professor i molekylärmedicin på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, fredrik.backhed@wlab.gu.se
Lungtumörer är ofta svåra att ta bort med nuvarande kirurgiska tekniker på grund av deras placering i lungan eller det faktum att det finns tumörer som är för små för att observera. Tumörerna utvecklar ofta naturliga barriärer för att förhindra att läkemedel och immunceller når in till tumörcellerna.
Lungcancer leder till 1,8 miljoner dödsfall årligen
Lungcancer är en av de dödligaste formerna av cancer, med en överlevnad på endast 15 procent. Förutom tumörer som ursprungligen bildas i lungan är lungan även en av de vanligaste platserna för metastaser. Många lungtumörer går inte att operera och det finns begränsade behandlingsalternativ. Med cirka 2 miljoner diagnoser och 1,8 miljoner dödsfall per år i världen, är behovet mycket stort av nya behandlingar mot lungcancer.
I Sverige dog 3 593 personer över 15 år i lungcancer 2018.
– Därför får patienter ofta höga doser kemoterapeutika (cellgifter) som cirkuleras genom hela kroppen och resulterar i stora biverkningar i andra organ. Ett antal nya behandlingar mot lungcancer har i studier visat sig lovande i labbet, men en stor utmaning har kvarstått: hur man levererar rätt läkemedel specifikt till dessa speciella tumörer som är svåra att nå, förklarar Darcy Wagner, docent och chef för forskningsgruppen Lungbioengineering och regeneration vid Institutionen för experimentell medicinsk vetenskap, Lunds universitet.
Hennes team fokuserar på att utforma nya behandlingar för patienter med lungsjukdomar genom att kombinera teknik, medicin och cellbiologi.
Ny kirurgisk teknik
För att övervinna utmaningen att rikta läkemedlet rätt utvecklade forskarna en ny kirurgisk teknik som introducerar nanopartiklar med läkemedel enbart i lungans blodkärl. Blodkärlen runt och i tumörer är annorlunda än i normala organ. Forskarna använde denna skillnad för att rikta nanopartiklarna till de inre delarna av stora och täta solida lungtumörer. De använde sig av djurmodeller med ett komplett immunsystem och tumörer som liknar de typer av lungtumörer som patienterna har.
– Med hjälp av vår teknik, som vi kallar organ restricted vascular delivery (ORVD), kunde vi hitta lungcancerceller med de introducerade nanopartiklarna inuti. Det har vi inte kunnat göra tidigare i dessa typer av djurmodeller för lungcancer, säger Deniz Bölükbas, postdok och studiens försteförfattare. Resultatet har publicerats i tidskriften Advanced Therapeutics.
Förhindrar skador på friska celler
Dessutom konstruerades nanopartiklarna för att endast frisätta läkemedel på en specifik signal som finns i tumörområdet. Detta minskar risken för att läkemedlen i nanopartikeln orsakar skador i friska lungceller och kan möjliggöra att högre mängder giftiga läkemedel används för att öka antalet dödade tumörceller utan att orsaka oönskade biverkningar.
– Även om smarta nanopartiklar med unika egenskaper kan konstrueras på olika sätt, leder frisläppandet av dem i blodomloppet ofta till en okontrollerad spridning av partiklarna, och det är endast ett fåtal av dem som når de inre delarna av de solida tumörerna. Detta har varit en global utmaning som har hindrat en mer utbredd användning av nanopartikelsystem inom sjukvården, säger Darcy Wagner.
– Detta är ett betydande steg framåt inom behandling av lungcancer, säger Deniz Bölükbas, men det är viktigt att potentialen i denna metod valideras.
Darcy Wagner, universitetslektor vid Lungbioengineering och regeneration, Lunds universitet,darcy.wagner@med.lu.se
Deniz Bölükbas, postdoktor vid Wallenberg Molecular Medicine Fellow vid Lunds universitet, deniz.bolukbas@med.lu.se
– Historiskt vet vi att IS använder tiden i medieskugga till att bygga sig starka under radarn, säger Michael Krona, IS-expert vid Malmö universitet, som kartlagt terrororganisationens aktiviteter på nätet och hur de utnyttjar coronapandemin.
Närvaron i sociala medier är den största framgångsfaktorn för IS rekryteringsarbete. Organisationen erbjuder sina anhängare tillhörighet och gemenskap. För att nå dit agerar IS närmast som ett medieföretag.
Corona ”Guds plåga”
IS producerar tidskrifter, nyhetsbrev, driver egen nyhetsbyrå, radiostationer, populära appar – och har under flera års tid publicerat material på Instagram, Whatapp, Telegram och nu senast Hoop.
Michael Krona har under senare år kartlagt IS olika mediekanaler och kartlagt organisationens mediestrategier. Nu ser han hur organisationen använder coronapandemin för att gagna sina egna syften.
I ett av sina nyhetsbrev har smittan kallats ”Guds plåga på korsfararländer” och i olika kretsar har viruset också beskrivits som ”Allahs soldater”. Samtidigt har IS även bidragit med hälsoriktlinjer för muslimer som vill undvika smitta. De uppmanar inte heller till resande.
– När långa artiklar i IS-nyhetsbrev fokuserar på att uppmana till attacker på västerländska länder uppmanar man inte längre personer att åka dit på grund av infektionsrisken, utan uppmanar istället supportrar som redan bor där att utföra attacker, säger Michael Krona.
Apokalyps – men tvätta händerna
Anhängare online har också kampanjat för att hjälpa kvinnor och barn som sitter i läger i norra Syrien. Situationen för dem var svår redan före pandemin och riskerar att förvärras.
– Budskapet är att regeringar och stater inte är att lita på, vilket hör ihop med IS-propaganda som går ut på att underminera förtroendet för regeringar genom att ena sina anhängare mot det korrupta och misslyckade politiska etablissemanget, säger Michael Krona.
Michael Krona ser i de IS-kanaler han studerat, utöver råd och riktlinjer för hur smittan kan begränsas, också religiösa texter och möjliga teologiska tolkningar av pandemin.
– Det handlar om apokalyptiska berättelser om domedagen för att kontrollera berättelsen om pandemin så den gagnar deras syften och gör det möjligt för dem att växa, säger Michael Krona.
I en ny studie har forskare vid Karolinska Institutet och KTH tagit fram en helt ny typ av hjärnkarta. Hjärnkartan bygger på en innovativ metod för att kartlägga hur hjärnvävnaden kan delas upp i områden utifrån en molekylär profil. Studien publiceras i Science Advances.
Många av de kartor som används idag för att beskriva hjärnans organisation, både hos människor och hos andra däggdjur, har byggt på synliga skillnader i hur celler och nervbanor är organiserade eller hur de vanligaste signalsubstanserna är spridda.
– Dessa kartor har varit oerhört viktiga inom hjärnforskning för att planera och tolka experiment, men de har också debatterats eftersom kartorna har utvecklats av olika experter som har använt sig av olika typer av definitioner, säger Konstantinos Meletis, docent vid institutionen för neurovetenskap på Karolinska Institutet och författare till studien.
Fångar upp molekyler i hjärnvävnaden
Den studie som nu presenteras undersöker om det i stället finns ett mer oberoende sätt att definiera hjärnkartor utifrån data och fakta. Studien, som är baserad på hjärnan hos en vuxen mus, är ett resultat av ett nära samarbete mellan Konstantinos Meletis grupp på KI och KTH-professorn Joakim Lundebergs grupp vid Science for Life Laboratory (SciLifeLab).
– För att genomföra denna kartläggning har vi använt en metod som kallas för spatial transkriptomik. Den gör det möjligt att fånga upp de molekyler som kodar för cellernas identitet och funktion, förklarar Konstantinos Meletis.
Metoden för att extrahera RNA-molekyler har utvecklats av bland annat Joakim Lundeberg vid KTH. Den ligger till grund för att identifiera RNA-molekylernas exakta position i hjärnvävnaden. RNA är en förkortning av ribonukleinsyra, som fungerar som budbärare mellan generna och de proteiner som generna kodar för. Trots att musens hjärna är liten, handlar det om en storskalig kartläggning med sammanlagt 35 000 olika mätpunkter som pågått i närmare tre år.
Kartläggningen gjorde det möjligt för forskarna att återskapa en virtuell 3D-karta över hela mushjärnan med information om över 15 000 gener som är aktiva i de olika områdena.
Kan användas för att identifiera sjukdomar
Studien visar att det är möjligt att bygga en detaljerad karta utan att använda tidigare kunskaper och erfarenheter om neuroanatomin. Det öppnar upp för en helt datadriven definition av hjärnans olika områden, och ger därför forskare en grund för att både jämföra studier och för att kartlägga hjärnans anatomi i andra djurarter. Metoden skulle med fördel även kunna användas för att kartlägga den mänskliga hjärnan, för att till exempel kunna identifiera de molekylära förändringar som uppstår i olika hjärnområden vid vissa sjukdomar.
– Vi vet att olika typer av obalans i hjärnan kan leda till psykisk eller neurologisk sjukdom. I arbetet med att finna nya behandlingar är det därför helt avgörande att först ha kunskap om de molekylära skillnaderna i hjärnans områden och hur dessa påverkar nervcellernas funktion, förklarar Konstantinos Meletis.
Projekt om den mänskliga hjärnan
Det pågår också studier för att förstå hur utveckling av den mänskliga hjärnan bygger på samma molekylära principer, något som sker i samarbete mellan Joakim Lundebergs grupp och projektet Human Developmental Cell Atlas (HDCA).
– Det är fantastiskt att vi nu kan återskapa hela hjärnans detaljerade anatomi genom att endast fånga den molekylära profilen, utan att kunskap om hjärnan eller molekylernas funktion behövs, säger Joakim Lundeberg.
Som en del i projektet har forskarna skapat en webbportal med den molekylära kartan över mushjärnan. Portalen är en öppen resurs för alla som vill studera hjärnan och ta del av kunskapen: https://www.molecularatlas.org/
Vetenskaplig artikel:
Molecular atlas of the adult mouse brain.Science Advances. Cantin Ortiz, Jose Fernandez Navarro, Aleksandra Jurek, Antje Märtin, Joakim Lundeberg, Konstantinos Meletis.
Det digitala språkstödet Sadima ska underlätta kommunikationen mellan barnmorskor och kvinnor med begränsade kunskaper i svenska i mödrahälsovården. Sadima har utvecklats av ett tvärvetenskapligt forskningsteam på Linnéuniversitetet tillsammans med barnmorskor i Region Kalmar län.
Språkstödet är avsett att användas av barnmorskor när de möter arabisktalande och engelsktalande gravida kvinnor som har begränsade kunskaper i svenska. Tanken är att det ska fungera som ett komplement till tolk eller användas när tolk saknas, exempelvis vid akuta besök. Stödet är en webbsida som nås via smarta telefoner, pekplattor och datorer.
Förbereda inför förlossningen
Genom Sadima får barnmorskan hjälp att kommunicera information på arabiska och engelska, till exempel ställa frågor om kvinnans personliga och medicinska bakgrund, berätta om undersökningar och förbereda kvinnan inför förlossningen. Allt material finns på arabiska, engelska och svenska och är evidensbaserat och kvalitetssäkrat. Genom att klicka på en svensk mening läses den upp på arabiska, engelska eller svenska, och den gravida kan välja mellan olika svarsalternativ eller skriva in sitt svar på barnmorskans fråga. Inga svar sparas på webbsidan.
Språkstödet Sadima är en webbsida som nås via smarta telefoner, pekplattor och datorer.
Sadima vill lösa ett kommunikationsproblem i mödrahälsovården, när gravida kvinnor med begränsade kunskaper i svenska inte kan tillgodogöra sig den information som de får av barnmorskan. Problemet blev extra synligt under 2015 i samband med att många flyktingar kom till Sverige, och mödrahälsovården fick ta emot ett ökat antal gravida som inte förstod svenska. En följd blev att det uppstod en brist på tolkar med rätt kompetens.
– Med Sadima kan barnmorskorna vara säkra på att de ger rätt information till kvinnorna, säger Gunilla Byrman, projektledare.
Egenmakt för kvinnorna
– Det har också framkommit att de tolkar som mödrahälsovården anlitar ibland talar en arabisk dialekt som kan vara svår att förstå, och ibland har de bristande kunskaper om det som de förväntas översätta. Ett annat hinder är att de flesta tolkar är män, vilket många kvinnor inte känner sig bekväma med. Så Sadima skapar egenmakt för kvinnorna och ökar jämlikheten mellan kvinnor i vården, säger Gunilla Byrman.
Sadima är ett resultat av två forskningsprojekt med finansiering från Familjen Kamprads Stiftelse och Vinnova. I projekten har forskare inom vårdvetenskap, svenska språket och hälsoinformatik samarbetat med barnmorskor i Region Kalmar län.
– Från början var målet att göra ett språkstöd för barnmorskor som möter arabisktalande kvinnor. Men projekten utvecklades och nu finns även en engelsk version av språkstödet, säger Jean Stevenson-Ågren, projektmedarbetare.
Vi, och alla de andra sextiotusen arterna av nulevande käkförsedda ryggradsdjur, härstammar ytterst från dessa fiskar. För att kunna undersöka de svårstuderade fossilen, har forskarna använt sig av en avancerad typ av skiktröntgen.
Tänder består av dentin (tandben) och hos människan finns det här materialet bara i tänderna. Hos hajar däremot är hela kroppen täckt med tandliknande fjäll av samma material (hudtänder eller plakoidfjäll). Fossil visar att urtida käklösa fiskar hade liknande plakoidfjäll på kroppen långt innan käkar och tänder utvecklats.
Stor variation tänder
Tänderna hos nu levande käkförsedda ryggradsdjur uppvisar stor variation men det finns mönster som går igen: till exempel utvecklas nya tänder innanför de gamla för att sedan flytta utåt för att ersätta de äldre. (Hos människan har denna process modifierats och vi utvecklar nya tänder under de gamla).
Hajar skiljer sig dock en hel del från benfiskar och landlevande djur eftersom de inte har några ben i kroppen, bara brosk. Tänderna sitter inte fast i något käkben utan bara käkens skinn och när de ömsas lossnar de bara från skinnet. När vi tappar våra egna mjölktänder löses tandens rötter upp och därefter lossnar tanden.
De här olikheterna väcker många frågor hos forskare som studerar evolution.
Hur hänger hudtänder utanpå kroppen ihop med tänderna i munnen? Hur såg de tidigaste tänderna ut? Satt de tidigaste tänderna fast vid käkbenet och ömsades de, i så fall hur?
I jakten på ett svar har forskare tidigare undersökt fossiler från arthrodirer (ledpansarhajar), en fiskgrupp som ansetts representera början för utvecklingen av moderna käkförsedda ryggradsdjurs tänder. Deras tänder bestod av dentin och satt fast i käken men ömsades aldrig. Nya tänder tillkom i stället längst ut i tandrader vilket hos en del arter kunde leda till att nya tänder växte till både utanför och innanför käkbenet. Forskare har haft svårt att få ihop exakt hur dessa, väldigt annorlunda, tänder kan ha utvecklats till tänderna vi nu ser hos moderna ryggradsdjur.
Forskarna bakom den nya studien som nu publiceras i Science beslutade sig för att undersöka om dessa fiskars tänder verkligen var föregångarna till våra, eller om de i stället representerar en specialiserad sidogren i evolutionsträdet.
I ett tropiskt rev för 409 miljoner år sedan i dagens Tjeckien.: Radotina, en av de mest primitiva käkförsedda ryggradsdjuren med tänder tittar fram ur sitt gömställe, i ett tomt skal efter en gigantisk fyrgälad bläckfisk. Bild: Jan Sovak
Forskarna, som kommer från Sverige, Tjeckien, Frankrike och Storbritannien, valde att undersöka en annan väldigt tidig fiskgrupp, acanthothoraciderna. Den här gruppen är ännu mer primitiv än arthrodirerna och förefaller ligga nära de käkförsedda ryggradsdjurens ursprung.
Sällsynta och alltid ofullständiga fossil
Problemet är att fossilen efter acanthothoracider är sällsynta och alltid ofullständiga. De bäst bevarade kommer från Tjeckien men är svåra att studera eftersom de inte går att separera från stenmaterialet som de är inneslutna i. Därför har de inte tidigare undersökts i detalj.
Men ny teknik ger nya förutsättningar. Vid European Synchrotron Radiation Facility (ESRF) i Frankrike kunde forskarna använda synkrotron-mikrotomografi som gav dem möjlighet att skapa bilder av hur fossilen ser ut inuti, utan att ha sönder materialet.
– Resultaten av undersökningarna av huvuden från acanthothoracider var verkligen anmärkningsvärda. Vi hittade välbevarade tanduppsättningar som ingen hade räknat med skulle finnas där, säger Valéria Vaškaninová, forskare vid institutionen för organismbiologi vid Uppsala universitet.
Perfekt bevarade cellhålor i tandbenet
Uppföljande undersökningar i högre upplösning gjorde det möjligt för forskarna att synliggöra tillväxtmönstret och till och med de perfekt bevarade cell-hålorna inuti tandbenet.
Forskarna kunde konstatera att precis som hos arthrodirer så hade acanthothoracider tänder som satt fast i käkbenet. Denna egenskap följde med i utvecklingen av benfiskar och landdjur medan hajar i stället specialiserade sig, med tänder som bara satt fast i skinnet. Också i likhet med arthrodirer så ömsade acanthothoracider inte tänder. Forskarna tolkar det som att de olika sätten att ömsa tänder på utvecklades självständigt hos hajar och benfiskar, från icke-ömsande förfäder.
Men forskarna hittade inte bara likheter mellan de två olika fiskgrupperna. Liksom hajar, benfiskar och landdjur utvecklade acanthothoracider bara tänder på insidan. I det hänseendet såg deras tanduppsättning väldigt modern ut. De tandbärande benen bär dessutom små hudtänder på utsidan, i likhet med primitiva nulevande benfiskar men i motsats mot arthrodirerna som alltid saknar sådana.
Gradvis övergång från hudtänder
Det här är en viktig skillnad eftersom det visar att acanthothoracidernas tandbärande ben låg precis i kanten av munnen, medan arthrodirernas låg längre in. En av acanthothoraciderna (Kosoraspis) uppvisar dessutom en gradvis övergång från hudtänder till tänder, medan en annan (Radotina) har tänder som är nästan identiska med hudtänderna till formen. Det kan tyda på att tänderna helt nyligen hade utvecklats från modifierade hudtänder.
– De här fynden ändrar hela vår uppfattning om tändernas utveckling. Trots att acanthothoraciderna tillhör de mest primitiva av alla käkförsedda ryggradsdjur så är deras tänder i vissa hänseenden mycket mer lika moderna tänder än vad arthrodirernas tanduppsättning var. Deras käkben liknade dem hos benfiskar och verkar vara en direkt föregångare till våra egna. När du ler mot badrumsspegeln på morgonen kan du spåra härkomsten till tänderna som ler tillbaka mot dig ända tillbaka till de första käkförsedda ryggradsdjuren, säger Per Ahlberg, professor vid institutionen för organismbiologi vid Uppsala universitet.
Per Ahlberg, professor vid institutionen för organismbiologi, Uppsala universitet, per.ahlberg@ebc.uu.se
Ett nytt EU-projekt med drygt 45 miljoner i potten, har som mål att lösa upp en flaskhals vid utvecklingen av kvantdatorer för att därigenom bana väg för bättre kvantdatorer i framtiden.
– Det handlar om att förbättra styrningen som kontrollerar och läser av kvantdatorns allra minsta enheter, de så kallade kvantbitarna. Motsvarigheten i vanliga datorer är transistorer men de fungerar helt annorlunda, säger Lars-Erik Wernersson, professor i elektronik vid LTH, Lunds universitet som koordinerar projektet, ett samarbete mellan nio universitet, forskningsinstitut och företag i Europa.
Kvantdatorer
En vanlig dator med en processor bearbetar ett tal åt gången, medan en kvantdator med en processor kan bearbeta många tal samtidigt. Det innebär att kvantdatorn kan utföra samma beräkning på många tal samtidigt, vilket gör den mycket snabbare än en vanlig dator. Vissa beräkningar som tar flera år för en vanlig dator att göra kan utföras av en kvantdator på några sekunder.
Källa: NE
I dag har man visat att det går att bygga kvantdatorer med över femtio kvantbitar. Dessa är dock bara bättre än konventionella datorer för vissa specialiserade beräkningsproblem.
– Att bygga mer avancerade kvantdatorer med dagens teknik är en utmaning, eftersom det då krävs orimligt många kablar för att koppla ihop stora uppsättningar dyr elektronikutrustning vid rumstemperatur med kvantbitarna som är kylda till ca -270°C . Lösningen är att utveckla styrsystemet och flytta elektroniken närmare de kylda kvantbitarna för att kunna manipulera och läsa av enskilda bitar. Det är den uppgiften vi hoppas kunna ro i land, säger Lars-Erik Wernersson.
Eftersom elektronik får bättre prestanda vid låga temperaturer så är det inte bara kvantdatorer som kommer att dra nytta av den nya styrteknologin som ska utvecklas i projektet, utan även andra kylda system som används i mobilkommunikation, satellitkommunikation och datorberäkningar.
AgeCap-forskarna Marie Kivi, Isabelle Hansson och Pär Bjälkebring, alla på psykologiska institutionen, samlade under en vecka i slutet av mars och början av april in data från 1 071 äldre. Studien är en del av HEARTS-projektet som sedan 2015 följt personer födda mellan 1949 och 1955.
Forskarna mätte livstillfredställelse, ensamhet, ekonomisk tillfredsställelse och självskattad hälsa, vilket är fyra olika aspekter av välbefinnande. Studien visar en ögonblicksbild av de tidiga effekterna av pandemin.
– Om pandemin drar ut på tiden, eller om det blir en andra våg av smitta kan sambanden förändras, säger Pär Bjälkebring.
Ökad självskattad hälsa
Den självskattade hälsan var den faktor som avvek mest från tidigare mätningar.
– Studien visar en gradvis nedgång i självskattad hälsa mellan 2015 och 2019, men en ökning i årets mätningar. Det betyder att deltagarna skattade sin hälsa på motsvarande nivå som för fem år sedan, säger Isabelle Hansson.
– Det kan handla om en kontrasteffekt. Det kan vara så att de äldre jämför med hur dålig hälsan hade kunnat vara, om de till exempel hade haft covid-19, och då tycker de sig må ganska bra, säger Marie Kivi.
De som är över 70 oroade sig dessutom mindre för sin ekonomi och de undvek sociala kontakter i högre utsträckning än de mellan 65 och 69. Däremot fanns inga skillnader mellan dem över och under 70 vad gäller oro för den egna eller närståendes hälsa.
70-plussarna oroar sig mindre
– Det är viktigt att poängtera att de som är över 70 inte sitter hemma och är rädda. De oroar sig faktiskt mindre och de gör faktiskt mer för att inte bli smittade. Det är ju en perfekt kombination, säger Pär Bjälkebring.
Forskarna betonar att det krävs ytterligare studier för att förstå sambanden.
– Vi kommer att fortsätta att samla in ännu mer data. Pandemin är ju inte över, så vi vet inte vilka de långsiktiga effekterna blir. Nästa år kanske det återgår till det normala eller så får vi se en stor nedgång i den självskattade hälsan. Kanske får vi sen någon form av känslomässig utmattning, när människor inte orkar vara oroliga eller börjar må dåligt av en lång tids isolering, säger Isabelle Hansson.
Alla påverkas av pandemin
Även om alla inte blir sjuka i covid-19, så är det viktigt att komma ihåg att alla påverkas psykologiskt av pandemin. En viktig lärdom av studien är att inte dra alla människor i en grupp, till exempel äldre, över en kam. Variationen inom gruppen är stor. Olika äldre behöver olika former av hjälp och vissa behöver ingen hjälp alls.
– Det finns mycket åsikter om hur äldre mår och vad pandemin leder till för dem. Det viktiga är att insatser är underbyggda med vetenskapliga fakta, säger Pär Bjälkebring.
Han betonar att han och hans kollegor inte vill dra några slutsatser om Sveriges strategi har fungerat eller inte.
– Det är inte det vi har undersökt, och vi kan helt enkelt inte dra såna slutsatser från vår studie.
Majoriteten av de tillfrågade oroade sig för covid-19 på något sätt
• 44,9 procent oroade sig för sin eller sina näras hälsa.
• 69,5 procent oroade sig för att viktiga samhällsfunktioner skulle påverkas.
• 25,1 procent oroade sig för sin eller sina näras ekonomi.
• 86,4 procent sa att covid-19 innebar en stor risk för människors hälsa, säkerhet och välmående.
• 42,3 procent trodde att risken att bli sjuk var hög.
• 71,2 procent sa att de undviker kontakter med andra i syfte att minska smittspridningen.
Deltagarnas livstillfredställelse var oförändrad jämfört med tidigare år, samma sak gällde ensamhet. Däremot ökade den självskattade hälsan och ekonomiska tillfredsställelsen 2020 jämfört med tidigare år.
Mer oro för hälsa och ekonomi var relaterat till lägre välbefinnande i alla de fyra mått som forskarna använde (livstillfredsställelse, ekonomisk tillfredsställelse, självskattad hälsa och ensamhet). Samtidigt rapporterade de som oroade sig mer för de samhälleliga konsekvenserna högre välbefinnande än de som oroade sig i mindre utsträckning. Även de som angav att de undviker nära kontakter med andra hade högre välbefinnande jämfört med de som inte hade minskat sina kontakter med andra.
Hur viktiga är barndomens grannar när du växer upp? Är barn från familjer med låg socioekonomisk status mer sårbara mot att bo utsatta grannskap jämfört med andra barn? Påverkas även mer privilegierade barn av de grannskap de växer upp i? Det är några av frågorna som forskarna Finn Hedefalk och Martin Dribe, båda demografer från Ekonomihögskolan vid Lunds universitet, ställde sig under en studie som nu publiceras i tidskriften PNAS.
I forskningsartikeln visar de på ett starkt samband mellan grannskap och universitetsexamen för alla barn, oavsett vilken social klass de själva tillhör.
– Vår studie bidrar med ny kunskap genom att studera sambandet mellan ens närmsta grannars sociala status i barndomen och universitetsutbildning i vuxen ålder, och det under en väldigt lång tidsperiod, från 1939 och ända fram till 2015, säger Finn Hedefalk, och fortsätter:
Grannarnas sociala klass viktig för alla
– Vi upptäckte att barndomsgrannars sociala klass var lika viktig för alla barn, oavsett barnens egna klassursprung. Vi trodde att barnen från de högre sociala klasserna skulle påverkas mindre av missgynnade grannskap än barn med lägre social klass. Detta eftersom barn till föräldrar som har det sämre ställt redan är missgynnade och påverkas mer av sin omgivning, samtidigt som de mer privilegierade barnen brukar ha en skyddade buffert mot mer utsatta grannskap. Men det visade sig inte stämma, säger han.
Studien utgår ifrån Landskrona, som under tidsperioden var en relativt liten och ekonomiskt jämlik stad. Det är ganska ovanligt, mer vanligt är att forskare studerar redan segregerade områden, i till exempel USA. I den aktuella studien har forskarna följt individer från Landskrona som var barn på 1940-, 50- och 60-talet. De följs upp under flera faser i livet (vid 2, 5, 8, 11, 14, 17 och 40 års ålder).
Adresserna som de bodde på under åren 1939–1967 länkas sedan samman med registerdata från SCB för 1968–2015. Det gör att forskarna kan koppla ihop grannskap i barndomen till sannolikheten att få en universitetsbildning som vuxen.
Studien omfattar perioden för den stora utbildningsexpansionen i Sverige 1960–1970.
Fördelaktig bakgrund spelar roll
– Även om alla gynnades av expansionen av fri högre utbildning under 60-talet, så förblev de stora ojämlikheterna mellan både klasserna och grannskapen oförändrade under hela perioden. Det visar att en fördelaktig bakgrund ändå är viktig, både när det gäller den närmsta familjen och de närmsta grannarna. Till och med i en liten och relativt ekonomiskt jämlik stad är barns förutsättningar väldigt olika beroende på var de växer upp, säger Martin Dribe, professor i ekonomisk historia.
Klassursprung hade även ensamt en stark anknytning till utbildning: barn från över- och medelklass hade fortfarande högre chans att ta examen från en högre utbildning än barn från arbetarklass. Ett exempel på ojämlikheterna hittade forskarna bland 14-åriga flickor, där barnen från de högsta sociala klasserna som samtidigt bodde i de bästa områdena hade ungefär åtta gånger högre odds att få en universitetsutbildning i vuxen ålder jämfört med de barn som både var av lägre social klass och som växte upp i grannskap av låg klass.
Bidra till dagens stadsplanering
– I dagens komplexa stadsplanering kan vi inte veta vilka följder grannskap och stadsförändringar har på enskilda liv. Vad vi nu bidrar med är en grannskapsanalys av flera kohorter under 40-, 50- och 60-talet och en långsiktig uppföljning av dessa individer. Vi kan se orsaker till de skillnader i utbildningsnivå som finns i dag hos den vuxna befolkningen. Även om det säkert skiljer sig mellan hur människor interagerade med sina grannar för sjuttio år sedan och i dagens urbana samhällen, borde många av de grundläggande mekanismerna vara desamma. Därför bidrar vår studie med viktig kunskap till dagens stadsplanering som behöver tackla sociala utmaningar som ökad segregering och ojämlikhet i skolor och studieresultat, säger Finn Hedefalk.
Men kan det som gäller för de som växte upp i Landskrona under mitten av 1900-talet även gälla för andra städer?
– Varje urban miljö och dess uppväxtvillkor skiljer sig givetvis något från varandra. Men vi ser inga tecken på att påverkningar från den sociala och fysiska miljön skulle vara mycket olika för andra liknande platser i Sverige och på andra håll, säger Finn Hedefalk.
Så undersöktes grannskapet
Studien använder sig av longitudinella individdata, geokodade på adressnivå 1939–1967. Med andra ord vet forskarna på vilka adresser alla människor har bott på i Landskrona under den perioden. Det gör att de kan få exakt information om var varje individ (dock i avidentifierad form) och dess närmsta grannar bodde, vilka byggnader de bodde i samt vid vilka vägar och gator.
Därmed kan forskarna mäta grannskapets socio-spatiala egenskaper på en hög detaljnivå samt följa varje flyttning i staden. Sedan har de länkat detta till nationella registerdata för åren 1968–2015 och fått ett långsiktigt, detaljerat perspektiv på grannskap i barndomen och sannolikheten att skaffa en universitetsutbildning senare i livet.
Forskarna kan även kontrollera för andra faktorer som egen social status, familjesituation, skoldistrikt och till viss del fysisk omgivning. Kombinationen av denna information gör studien unik, enligt forskarna. Social klass bestämdes i studien utifrån vilket yrke som pappan i en familj hade.
Tidigare forskning visar hur sociala och fysiska egenskaper i grannskap påverkar människor på både lång och kort sikt. Sambanden gäller även efter att man har kontrollerat för individers egen socioekonomiska status. Några teorier som försöker förklara hur grannskapet påverkar individers akademiska prestationer är kamrateffekter (kollegialt inflytande), vilka vuxna det finns i grannskapet samt inflytande från externa vuxna som lärare och poliser. Barns chanser och studieresultat i skolan påverkas även av sina kamraters ”bra” och ”dåliga” beteenden.
Mycket av forskningen om grannskap har dock fokuserat dels på USA och dels i dag på kraftigt segregerade, stora eller utsatta stadsområden. Men mycket av världens befolkning bor i mindre, mer homogena städer och därför ville forskarna studera Landskrona, som under 1939–1967 var just en relativt liten och ekonomiskt jämlik stad.
Studien är ovanlig i det att den har hög detaljnivå (som adresser) för en lång och kontinuerlig tidsperiod. Tidigare forskning som har använt en liknande detaljnivå har ofta haft det för enskilda år eller en kort period. De som har studerat långa tidperioder har vanligen gjort det utifrån större administrativa gränser. Det kommer dock allt mer forskning som går in på detaljnivå.
Finn Hedefalk, forskare i ekonomisk historia på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet, finn.hedefalk@ekh.lu.se
Martin Dribe, professor i ekonomisk historia på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet, martin.dribe@ekh.lu.se
– Synen på sexualbrott som sker via internet verkar vara att de är mindre allvarliga och mindre sexuellt kränkande än vad sexualbrott utanför nätet är. Det kan man till exempel se om man tittar på de skadestånd och påföljder som delas ut rättsligt. Men för barnet som drabbats är det inte alls säkert att det har varit en mindre allvarlig kränkning, säger Malin Joleby, doktorand i psykologi vid Göteborgs universitet.
I sin licentiatavhandling om internetrelaterade sexualbrott mot barn har Malin Joleby analyserat ett hundratal svenska domstolsfall med brottsrubricering ”Utnyttjande av barn för sexuell posering”, där övergreppet skett på nätet. Det handlar om barn som förmåtts att fotografera eller filma sig halvnakna, spela in videofilmer eller direktsända i webbkamera när de onanerar eller penetrerar sig själva, till barn som tvingats genomföra sexuella handlingar på syskon eller husdjur.
– Ofta pratar man om internetrelaterade sexualbrott som icke-fysiska, men vi kunde se att de i allra högsta grad kunde ha fysisk karaktär. Att det är barnet själv som genomför den sexuella handlingen och inte förövaren kanske är relevant rent rättsligt, men om man ser till hur barnens mående beskrivs så verkar det inte alls spela någon roll, säger Malin Joleby.
Samma brott – ny arena
I domarna beskrivs en rad olika psykologiska konsekvenser till följd av övergreppen. Vanligast är ett allmänt psykiskt lidande, men även självskadebeteende, sömnproblem, självhat, svårigheter att lita på folk, försämrade relationer med anhöriga och problem att klara av skolan. De här fynden är egentligen inte nya, menar Malin Joleby.
– Det är vad forskning i flera decennier har visat när det gäller barn som utsatts för övergrepp utanför nätet. Det är därför viktigt att förstå att övergrepp via nätet inte är något helt nytt och annorlunda, utan att internet bara är en ny arena där övergrepp kan ske och det är viktigt att samhället uppmärksammar den här brottstypen och tar den på allvar. Både när det gäller att erbjuda stöd till barnen som har varit utsatta och i den
Att övergreppen sker på nätet innebär en ökad risk för att bilder och filmer på övergreppen kan komma att spridas, vilket kan leda till oro och rädsla kring vilka som kan ha sett.
Rädsla för att föräldrarna ska bli arga
Att barnen dessutom själva tvingas att delta aktivt i övergreppen kan göra att de känner skuld och skam över det inträffade. I de allra flesta fallen var det inte barnet själv som hade berättat om övergreppen, utan de uppdagades på andra sätt, till exempel när polisen hittade bilder och filmer på barnet i en misstänkt persons dator.
Malin Joleby menar att det är viktigt att våga prata om de här frågorna med barnen runt omkring oss, så att de vågar be om hjälp om något otäckt händer på internet. Hon uppmanar alla vuxna att tydligt visa att man finns där, är beredd att lyssna och aldrig kommer bli arg på barnet även om det var barnet som själv tog den första kontakten med förövaren eller gjorde något annat som man som vuxen kan tycka är oaktsamt.
– Barn kan ofta vara rädda för att berätta för att de tror att föräldrarna ska bli arga eller kanske ta telefonen eller datorn ifrån dem, säger Malin Joleby.
Fokus på förövarnas strategier
Forskningsprojektet Barn utsatta för sexualbrott på nätet – orsaker, skeenden och konsekvenser undersöker internetrelaterade sexualbrott mot barn. Fokus ligger på de strategier förövare använder för att förmå barn att delta i sexuella handlingar på nätet, vilka handlingar barnen blivit utsatta för samt hur övergreppen påverkat deras mående. Studierna bygger på analyser av domar från svenska domstolar, samt intervjuer med unga personer som utsatts för övergrepp på internet.
Malin Joleby, doktorand vid Psykologiska institutionen, Göteborgs universitet, malin.joleby@psy.gu.se
De flesta stjärnor i universum, inklusive vår sol, föddes in i stora familjer av stjärnor som kallas stjärnhopar. Galaxer är dessutom uppbyggda av stjärnhopar. Hoparna själva bildas ur täta molekylmoln, men hur det går till är fortfarande till stor del ett mysterium.
I en ny, spektakulär bild ser astronomerna nu en ung stjärnhop som just nu håller på att ta form. I bilden på hopen, som kallas G286.21+0.17, ingår flera exponeringar i olika våglängder – sammanlagt fler än 750 enskilda mätningar – med teleskopet Alma (Atacama Large Millimeter/submillimeter Array) samt en bild tagen i infrarött ljus av NASA/ESA:s rymdteleskop Hubble. Hopen ligger i vår galax Vintergatan i närheten av Carinanebulosan, ungefär 8 000 ljusår bort.
Chalmers har byggt mottagare till teleskopet Alma
Alma är en internationell anläggning för astronomi och är ett samarbete mellan ESO (Europeiska sydobservatoriet), i vilket Sverige är ett av 15 medlemsländer, National Science Foundation i USA och Nationella instituten för naturvetenskap (NINS) i Japan i samverkan med Chile. Alma stöds av ESO åt dess medlemsländer, av NSF i samarbete med Kanadas National Research Council (NRC) och Taiwans Nationella vetenskapsråd (NSC) samt av NINS i samarbete med Academia Sinica (AS) i Taiwan och Koreas Institut för astronomi och rymdforskning (KASI).
Chalmers och Onsala rymdobservatorium har varit med sedan starten och bland annat byggt mottagare till Alma. Vid Onsala rymdobservatorium finns Nordic Alma Regional Centre som tillhandahåller teknisk expertis om Alma och som hjälper nordiska astronomer att använda teleskopet.
Gaskärnor där enskilda stjärnor tänds
I Almas mätningar lyser täta moln av molekylär gas (lila i bilden). Teleskopet har fångat hur turbulent gas faller in mot hopens mitt, där gasen bildar täta kärnor i vilka enskilda stjärnor så småningom kommer att tändas.
Stjärnorna i bilden syns tack vare deras infraröda ljus, registrerat av Hubbleteleskopet. Här finns bland annat en större grupp av stjärnor som håller på att bryta ut från molnens ena sida. De tyngsta av dessa stjärnor lyser intensivt och blåser ut kraftfulla vindar, och det räcker för att spränga bort delar av molekylmolnen. Kvar finns spillror som lyser svagt tack vare uppvärmda stoftkorn (visas i gult och rött).
Stjärnor i olika utvecklingsstadier
Bilden fångar, i en enda stjärnhop, stjärnor som nått många olika utvecklingsstadier. Det berättar Yu Cheng, som är astronom vid University of Virginia i Charlottesville, USA, och huvudförfattare till två forskningsartiklar som publicerats i tidskriften Astrophysical Journal.
Hubbleteleskopet avslöjar här cirka tusen nybildade stjärnor med olika massor, från lätta till tunga. Dessutom visar Almas mätningar att det finns mycket mer massa i tät gas som ännu inte störtat samman.
– Sammantaget kan processen ta minst en miljon år att slutföra, säger Yu Cheng.
I denna animerade gif-bild visas gasmoln som rör sig längs siktlinjen till den unga stjärnhopen G286.21+0.17. Alma-mätningarna visar moln av molekylär gas (rosa och lila). I bakgrunden är bilden från Hubbleteleskopet som visar stjärnor och värmestrålning från stoft och damm (gult och rött). Färgerna från rosa, lila till blått visar upp gas med hastigheter mellan 15 och 24 kilometer i sekunden. Rörelserna styrs av samspelet mellan tyngdkraft, turbulens, stjärnvindar och strålningstryck från nyfödda stjärnor. Bild: ALMA (ESO/NAOJ/NRAO), Y. Cheng et al.; NRAO/AUI/NSF, S. Dagnello; NASA/ESA Hubble.
Jonathan Tan, astronom vid Chalmers och University of Virginia, är medförfattare och har lett projektet.
– Detta illustrerar just hur dynamisk och kaotisk processen är som leder till att stjärnor föds. Vi ser konkurrerande krafter i aktion: tyngdkraft och turbulens från molnet å ena sidan, och stjärnvindar och strålningstryck från de unga stjärnorna å andra sidan. Denna process skulpterar området. Det är en häpnadsväckande tanke att vår egen sol och planeterna en gång var en del av en sådan kosmisk dans, säger han.
Medlemmarna i forskargruppen är Yu Cheng (University of Virginia, USA), Jonathan C. Tan (Chalmers), Mengyao Liu (University of Virginia, USA), Morten Andersen (Gemini Observatory, NSF’s National Optical-Infrared Astronomy Research Laboratory, Chile) och Wanggi Lim (SOFIA-USRA, NASA Ames Research Center, USA).
Lantbruk bygger på storskalig fotosyntes där koldioxid binds i grödorna samtidigt som syre produceras. En del av kolet hamnar i växternas rötter, men största delen av kolet binds i kolhydrater som skördas och tas om hand. Det handlar om olika sädesslag, oljeväxter, grönsaker och även vall.
– Det faktum att kolet binds i grödorna samtidigt som de avger syre, på samma vis som växande skog, är en positiv effekt som inte finns med i IPCC:s kalkyler, där man bara räknar med de klimatgaser som är negativa för klimatet, säger Per Frankelius, universitetslektor och docent i företagsekonomi vid Linköpings universitet.
– Det gäller även i The Greenhouse Gas Protocol som är en väl etablerad standard för hur utsläpp av växthusgaser ska beräknas.
Koldioxid när grödorna konsumeras
– Synen bygger på ett paradigm som nära nog aldrig har ifrågasatts. Politiker och beslutsfattare behöver få förståelse för hela vidden av lantbrukets klimatpåverkan, annars riskerar vi att det fattas en rad beslut som påverkar den långsiktiga hållbarheten på ett negativt sätt, säger Per Frankelius.
Argumentet för att inte ta med grödor som ett positivt tillskott brukar vara att när de konsumeras i nästa led, blir mat till människor och djur, bildas koldioxid.– Men det sker i en annan sektor, inte i lantbruket, påpekar Per Frankelius.
Jordbruksgrödor binder koldioxid
I Agronomy Journal ger han ett räkneexempel:
I jordbruket odlas tack vare fotosyntesen många olika grödor. En av dessa är spannmål. Förra året producerades i världen 2,7 miljarder ton. Det motsvarar cirka 1 miljard ton kol som i sin tur motsvarar 3,8 miljarder ton koldioxid. Skulle vi ta in också andra grödor som till exempel oljeväxter och sockerbetor blir siffran betydligt högre.
– Totalt producerade världens lantbruk 9,2 miljarder ton produkter ur grödor under 2018, enligt statistik från FAOSTAT 2020. Olika grödor har olika vatteninnehåll men en god gissning är att den totala produktionen motsvarar cirka 9 100 miljoner ton koldioxid, säger Per Frankelius.
Jordbruket producerar dessutom gräs på vallar och betesmarker som binder kol och utöver det binds även 2,7 miljarder ton kol i marken.
–Är jordbruket då en av världens största klimatbovar eller är jordbruket i själva verket en klimatpositiv sektor? frågar han.
Det han inte ifrågasätter är att lantbruket också släpper ifrån sig en betydande mängd av negativa växthusgaser, som det är angeläget att minska på ett hållbart sätt. Per Frankelius är även processledare för innovationsplattformen Agtech 2030 och i artikeln redogör han för inte mindre än sju konkreta åtgärder som både kan utveckla sektorn och minska utsläppen.
Nyckel till framgång är innovation
Åtgärderna spänner från att se till att fälten är gröna året om till marknadsföring av djurens ekosystemtjänster, fossilfri mineralgödsel, spridning av biokol, ersätta diesel i motorer med fossilfri biodiesel, el, bränsleceller eller till och med ångmotorer, placera träd i alléer utmed åkermarkerna och där placera solpaneler som följer solen med en nyligen patenterad teknik samt olika sätt att minska markpackningen. I samtliga fall med hänvisning till konkreta exempel.
Per Frankelius slutsatser är tydliga: för att uppnå en långsiktig hållbarhet behöver lantbruket i världen utvecklas, i alla sina delar, inte avvecklas eller få försämrade ekonomiska möjligheter. En nyckel till framgång är innovation.
Enligt den senaste och femte rapporten från IPCC, AR5, publicerad 2014, hävdas det att lantbruk, skogsbruk och annan landanvändning (AFOLU) står för 24 procent av världens samlade utsläpp av växthusgaser. En sektor, energi och värmeproduktion, ger ett större bidrag på 25 procent. I en separat rapport från IPPC om landanvändning från 2019 modifieras siffran till 23 procent, men det understryks också att: “Agriculture, forestry and other land use (AFOLU) is a significant net source of GHG emissions (high confidence), contributing to about 23 procent of anthropogenic emissions of carbon dioxide (CO2), methane (CH4) and nitrous oxide (N2O) combined as CO2 equivalents in 2007–2016 (medium confidence).”
Fotnot: FAO = The Food and Agriculture Organization of the United Nations
Palmer är ikoniska tropiska skogsväxter. Men vykortsbilder av kokospalmer som lutar över vita sandstränder fångar inte palmernas otroliga mångfald och hur viktiga de är för människor och ekosystemen. Det finns över 2 500 arter av palmer och många används av människor för mat, skydd, medicin och hantverk. I vissa områden är palmer också helt dominerande och bildar naturliga monokulturer. Palmerna tillhör de vanligaste trädarterna i Amazonas regnskog, medan de i andra tropiska områden är påtagligt frånvarande.
Hittills har det inte funnits någon kvantitativ beskrivning av hur mängden palmträd varierar mellan de tropiska områdena. En ny studie ledd av Bob Muscarella vid Uppsala universitet har nu gjort den första globala bedömningen av mängden palmträd. Den vetenskapliga artikeln inkluderar bidrag från över 200 medförfattare från 48 länder.
Ger förståelse av kolbalansen i tropiska skogar
– För att få en bättre förståelse för tropiska skogar och minska osäkerheten kring dessa ekosystems kolbalans under klimatförändringar gjorde vi en sammanställning över hur antalet palmträd varierade över världen jämfört med andra trädslag, säger Bob Muscarella.
Forskarna använde befintliga nätverk av provytor i skogsmark (bland annat forestplots.net, PPBio, Rainfor, AfriTRON) för att sammanställa en stor databas med 2 548 provytor. Därefter kvantifierade de mängden palmer i förhållande till andra trädslag i provytorna.
Studiens resultat visar att mängden palmer är mer än fem gånger större i de amerikanska regnskogarna (till exempel Amazonas) jämfört med liknande skogar i Afrika och Asien. Det är känt sedan tidigare att många palmer föredrar mark med god tillgång till grundvatten och den nya studien kunde bekräfta att antalet palmer var fler i våtare områden med mindre bördiga jordar och ytligare grundvatten.
Palmer mer lika gräs än tropiska lövträd
Palmer är enhjärtbladiga växter och därmed närmare släkt med till exempel gräs än med de lövträd som finns i tropikerna. Palmer har därför många fundamental anatomiska och fysiologiska skillnader jämfört med andra tropiska träd. Dessa skillnader kan ha stora konsekvenser när det gäller att beräkna upptag och lagring av kol i tropiska skogar, liksom de tropiska skogarnas motståndskraft mot klimatförändringar. Den nya studien tillför kunskap som är viktig för vidare forskning om båda dessa aspekter.
Tropiska regnskogar ses ofta som synonymt med biologisk mångfald. Men denna mångfald är inte jämnt fördelad och de flesta växterna i ett visst område hör till bara en handfull arter. Den totala biomassan i Amazonas regnskog fördelas över färre än 300 trädarter – där flera arter av palmer ingår.
– Att förstå de tropiska skogarnas dominerande arter är avgörande för att förstå hur dessa skogar fungerar och hur känsliga de kommer att vara för störningar och klimatförändringar i framtiden, säger Bob Muscarella.
