Personer med psykossjukdom har sämre upplevd hälsa och livskvalitet än övriga delar av befolkningen. De är i större utsträckning överviktiga, mindre fysiskt aktiva och röker mer, vilket gör att de är särskilt utsatta för livsstilsrelaterade sjukdomar såsom hjärt- och kärlsjukdomar och diabetes.
– Betydelsen av att förändra sina levnadsvanor för bättre hälsa och livskvalitet är något som de flesta är väl medvetna om, men när förändringarna ska genomföras finns en del hinder på vägen, säger Sofie Lundström, doktorand vid Centrum för forskning om välfärd, hälsa och idrott (CVHI) och med bakgrund som sjuksköterska inom psykiatrin.
Det handlar inte om att sakna motivation, utan snarare om en försiktighet och att ha låg tilltro till sin egen förmåga, kanske på grund av tidigare negativa erfarenheter. Sjuksköterskor inom psykiatrisk vård spelar en viktig roll i att stärka dessa individers tro på sig själva – att de klarar av att genomföra förändringar i livet, visar Sofie Lundströms avhandlingsarbete.
Hon har genom enkäter och intervjuer studerat hur personer med psykossjukdom upplever sin hälsa och sina levnadsvanor, och vilka erfarenheter de har av att förändra sin livsstil. Hon har också intervjuat sjuksköterskor som arbetar inom psykiatrisk vård om hur de kan stödja personer med psykossjukdom att förändra olika vanor och förbättra sin hälsa.
– Förändringar beskrevs som en kamp med olika begränsningar, både inifrån en själv och från omgivningen, säger Sofie Lundström.
Hinder på vägen mot förändringar
Intervjupersonerna uttryckte att en förändring måste göras på egen hand, men att det var viktigt att göra det tillsammans med andra och med rätt och anpassat stöd. Längtan efter att må bra och leva ett liv i harmoni var en motivation till förändring.
– Det är viktigt att ta tillvara personens tidigare erfarenheter av att förändra sina vanor när hälsofrämjande insatser ska planeras och genomföras. Framför allt bör insatserna utgå från personens egna resurser och förmågor och deras önskemål om, och motiv till, förändring, för att förändringen ska bli hållbar, säger Sofie Lundström.
En sjuksköterska inom psykiatrisk vård har här en viktig uppgift genom att stärka dessa individers tro på sig själva om att klara av att genomföra förändringar i livet. Sjuksköterskan behöver också stödja genom att synliggöra individens resurser, både inom sig själv och i omgivningen. Resurser som kan bidra till förändringen och främja hälsa, visar studien.
Önskar frihet att arbeta mer hälsofrämjande
Intervjuerna med sjuksköterskor inom psykiatrisk vård visar också att dessa ser det som sitt ansvar – och önskar få större möjlighet och frihet att jobba mer hälsofrämjande utifrån varje persons förutsättningar.
Sofie Lundström hoppas att hennes studie visar att det behövs större fokus på det hälsofrämjande arbetet inom psykiatrisk vård med utgångspunkt i varje persons unika livserfarenhet. Att i större utsträckning ta tillvara och stärka individens förmågor och resurser.
– För detta krävs en gemensam syn och förhållningssätt på alla nivåer, både på samhälls-, organisations- och individnivå, där patienten ses som en kapabel person med resurser, färdigheter och förmågor och att personens såväl fysiska som psykiska hälsa och hela livssituationen beaktas.
Avhandling:
Hälsa, levnadsvanor och erfarenheter av förändring av levnadsvanor hos personer med psykossjukdom.
Kontakt:
Sofie Lundström, doktorand vid doktorand vid Centrum för forskning om välfärd, hälsa och idrott, Högskolan i Halmstad, sofie.lundstrom@hh.se
Rapportförfattarna studerar hur inrikes och utrikes födda tog del av ekonomiskt bistånd, olika arbetslöshets- och studieförmåner, föräldraförmåner, sjukpenning och sjuk- och aktivitetsersättning under perioden 1990–2016. Det genomsnittliga mottagandet är större bland utrikes födda, men skillnaderna varierar över tiden och beroende på förmånstyp.
Vanligt med stöd första åren som nyanländ
Det sätt på vilket utrikes födda tar del av förmåner är på flera sätt kopplat till deras svagare ställning på arbetsmarknaden.
– För många nyanlända tar det tid att etablera sig på arbetsmarknaden. Under de första åren i Sverige är det därför vanligt med olika stöd vid arbetslöshet och studier, samt med ekonomiskt bistånd. Skillnaderna i relation till inrikes födda minskar med tid i Sverige, säger Lisa Laun, en av forskarna bakom rapporten.
Metod
Studien är baserad på registerdata för perioden 1990–2016 och jämför utrikes och inrikes födda i samma ålder, av samma kön och under samma kalenderår. Kompletterande analyser tar också hänsyn till familjesituation, utbildning och bostadsort. Studien omfattar alla som invandrat till Sverige i ålder 20–55 under åren 1968–2015, samt samtliga inrikes födda i jämförbar ålder.
Förmåner som baseras på tidigare förvärvsarbete är på kort sikt mindre omfattande bland utrikes födda. Men på lång sikt ökar sjuk- och föräldrapenning, och historiskt har det funnits en betydande långsiktig överrepresentation av utrikes födda bland dem som fått del av sjuk- och aktivitetsersättning.
Utrikesfödda förlorar jobben först
Personer med en svagare ställning på arbetsmarknaden riskerar till exempel i högre grad att förlora jobbet när konjunkturläget försämras. Där är utrikes födda överrepresenterade, vilket kan öka skillnaderna i mottagandet av förmåner.
– Striktare regler i sjuk- och aktivitetsersättningen som lett till en allmän minskning av förmånen har istället bidragit till minskade skillnader mellan utrikes och inrikes födda, avslutar Lisa Laun.
Rapport:
Utrikes födda och välfärdssystemen, IFAU rapport 2020:15
Kontakt:
Linus Liljeberg, forskare vid IFAU, lisa.laun@ifau.uu.se
Olof Åslund, professor vid IFAU och nationalekonomiska institutionen vid Uppsala universitet, olof.aslund@ifau.uu.se
Varje år samlar jägare in data på hur många hjortdjur som finns och som skjuts. Samtidigt samlar Skogsstyrelsen in data på hur många träd som finns och hur många som är skadade av vilt i ungskog.
Nu har forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, i samarbete med Skogsstyrelsen, använt dessa data för att undersöka vilka faktorer som påverkar andelen skadade tallar. De har undersökt om täthet av hjortdjur, tillgång på tallfoder och snödjup kan förutspå viltskadornas omfattning och via data från hela Sverige tittat på samband både nationellt och regionalt.
Mer tall gör färre viltskador
– Det vi kan se är att de faktorer som påverkar viltskador på tall skiljer sig åt regionalt. Men gemensamt för hela landet är att mängden tall är en av de viktigaste faktorerna för andelen viltskadade tallar. Mer tall resulterade i färre viltskador, säger Sabine Pfeffer, doktorand vid Sveriges lantbruksuniversitet i Umeå.
Vintern kan vara sträng i Sveriges norra delar, och när snön ligger djup blir bärriset mindre tillgängligt, vilket kan leda till att andelen viltskadad tall ökar. I norra Sverige finns i nuläget ingen utbredd konkurrens om födan från andra hjortdjur, så skadorna på skogen kan oftast hänföras till just älgen.
– Men det är inte så enkelt som att ju fler älgar, desto mer skador. Mängden andra hjortdjur och mängden tallfoder är vad som verkar spela roll i söder, medan mängden tallfoder, mängden älg och mängden snö spelar lika stor roll i norr, säger Sabine Pfeffer.
Mängden kronhjortar spelar in
I Svealand fann forskarna endast ett samband mellan tall och viltskador. I områden med mer tall var det färre viltskador, och tvärtom. Inget direkt samband fanns mellan mängden älg och mängden viltskador på tall.
Inte heller i Götaland hittade forskarna något samband mellan viltskador och älg. Däremot var mängden tall och dessutom mängden rådjur viktiga, och det fanns dessutom en tendens till att mängden kronhjort också spelade roll.
Älgar tvingas äta tall
– Särskilt stora problem med viltskador på tall finns i områden där det finns lite tall och många andra hjortdjur utöver älgen, säger Sabine Pfeffer.
Från tidigare forskning på SLU vet forskarna att de flesta tallarna faktiskt betats av älg. Samtidigt är bärris, som blåbär och ljung, en viktig resurs för alla hjortarter och konkurrensen om föda från de mindre hjortarterna kan tvinga älgen att äta mer tall. Att öka mängden tall och ta hänsyn till alla hjortarter i förvaltningen är vägen framåt, enligt forskarna.
– Förvaltningen behöver ta ett helhetsgrepp för öka chansen att nå målen om minskade skogsskador, säger Sabine Pfeffer.
Vetenskaplig artikel:
Predictors of deer damage on commercial forests – A study linking nationwide management data (Pfeffer, S.E. et al. (2021) Forest Ecology and Management.
Kontakt:
Sabine Pfeffer, doktorand, Institutionen för vilt, fisk och miljö, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Umeå, sabine.pfeffer@slu.se
Fredrik Widemo, universitetslektor, Institutionen för vilt, fisk och miljö, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Umeå, fredrik.widemo@slu.se
– Tandläkaren kan spela en viktig roll i att förebygga förtida död i hjärtkärlsjukdom. Med bara en kort fortbildning i att tolka röntgenbilder, kan tandläkare lära sig att känna igen förkalkningar i halspulsådern så att patienten kan söka behandling i tid, säger Nils Gustafsson, doktorand vid Umeå universitet.
Det är vid så kallad panoramaröntgen, översiktsbilder av tänder och käken, som tandläkaren även ser halsen ned till fjärde halskotan. Därmed är det då också möjligt att se förkalkningar i halspulsådern. Det är dock inget som tandläkare normalt sett letar efter.
Förkalkning i halspulsådern ett tecken
I sin avhandling vid Institutionen för Odontologi vid Umeå universitet har Nils Gustafsson studerat drygt 800 deltagare från hela Sverige som nyligen haft en hjärtinfarkt. De har jämförts med en lika stor kontrollgrupp. Jämförelsen visade att förkalkningar i halspulsådern var 22 procent vanligare bland dem som haft hjärtinfarkt.
Ett annat tillstånd som kan bidra till hjärtkärlsjukdom och som också upptäcks av tandläkare, är tandlossning. Det gick även att se att personer med tandlossning oftare hade en förkalkning i halspulsådern. Bland dem som hade både förkalkad halspulsåder och tandlossning, var risken att få hjärtinfarkt hela 75 procent större än i kontrollgruppen.
Lätt att upptäcka för tandläkare
Studierna visade också att förkalkad halspulsåder medför en högre uppskattad risk för att i framtiden drabbas av hjärtkärlsjukdom och för tidig död. Detta samband gällde i huvudsak för män, som oftare drabbas av hjärtinfarkt i yngre ålder än kvinnor. Personer med diabetes hade också oftare förkalkningar. Skillnaderna för diabetes var dock inte statistiskt säkerställd.
I avhandlingen undersöks också tandläkares förmåga att upptäcka förkalkningar i halspulsådern i panoramaröntgenbilder före respektive efter en kortare utbildning i diagnostik i halsområdet. Resultatet var att allmäntandläkare hade hög tillförlitlighet i sina bedömningar av förkalkningar i panoramaröntgenbilder innan utbildningen och tillförlitligheten ökade ytterligare efter utbildningen. Denna förbättrade förmåga kvarstod ännu ett år efter utbildningen, vilket talar för att effekten är bestående.
Vinst för folkhälsan
– Eftersom många själva inte vet om att de löper ökad risk för hjärtkärlsjukdom och kan vara helt utan förebyggande behandling, som exempelvis blodtryckssänkande läkemedel, vore det en stor vinst för folkhälsan om det tas fram riktlinjer för hur allmäntandläkare som upptäcker förkalkningar på dessa patienter ska hantera fyndet. Det är också viktigt att tandläkare som genomför panoramaröntgenundersökningar får utbildning för att hitta de tecknen säger Nils Gustafsson.
1 601 personer deltog i studien
Deltagarna i studien i avhandlingen kommer från den nationella studien Parokrank. Totalt deltog 1 610 personer vid 17 sjukhus runt om i Sverige. Alla deltagare undersöktes av läkare och tandläkare, vilket inkluderade översiktsröntgen av tänder och käkar. Man utvärderade också 14 allmäntandläkares förmåga att upptäcka förkalkningar i halspulsådern på bilder från 100 patienter, före respektive två veckor och ett år efter att de genomgått en två timmar lång utbildning i sådan diagnostik.
Avhandling:
Karotisförkalkningar i panoramaröntgenbilder – Diagnostisk tillförlitlighet och samband med hjärt-kärlsjukdom, diabetes och tandlossning
Kontakt:
Nils Gustafsson, Institutionen för odontologi, Umeå universitet, nils.gustafsson@umu.se
Ett optiskt överföringssystem över fri rymd som förlitar sig på en optisk förstärkare som i princip inte tillför något överflödigt brus i motsats till alla andra kända optiska förstärkare. Denna så kallade faskänsliga förstärkare (PSA) beskrivs i den vetenskapliga tidskriften Nature: Light Science & Applications., och visar en oöverträffad mottagarkänslighet på endast en foton-per-informationsbit vid en datahastighet på 10 Gbit/s.
Snabbare datainsamling
– Våra resultat visar på metodens fördel när det gäller att utöka räckvidden och datahastigheten i långdistanslänkar för rymdkommunikation. Resultaten bådar också gott inför framtida försök att bryta igenom flaskhalsen när det gäller att mycket snabbare kunna samla in vetenskapliga data från exempelvis rymdsonder, som rymdorganisationer runt om i världen lider av idag, säger professor Peter Andrekson, forskargruppens ledare och författare till artikeln tillsammans med PhD Ravikiran Kakarla och seniorforskaren Jochen Schröder vid institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap – MC2, på Chalmers.
En sådan avsevärd ökning av räckvidden och informationshastigheterna i framtida höghastighetslänkar kommer att få mycket positiva följder för satellitkommunikation, sonder till yttre rymden och atmosfäriska studier med Lidar (Light detection and ranging).
Optiska laserstrålar effektivare
System för sådan höghastighetsdataförbindelse använder i allt högre utsträckning optiska laserstrålar snarare än radiofrekventa strålar. En viktig orsak till detta är att effektförlusten när strålen utbreder sig är väsentligt mindre vid ljusvåglängder, eftersom strålspridningen reduceras väsentligt. Ljusstrålarna kommer trots det att få stora effektförluster över långa sträckor. Som ett exempel kommer den förlorade effekten när en laserstråle skickas från jorden till månen (400 000 km) med en bländarstorlek på 10 cm att vara cirka 80 dB (endast 1 del av 100 miljoner kommer att finnas kvar).
Eftersom den överförda effekten är så begränsad är det av avgörande betydelse att ha mottagare som kan återställa informationen som skickas med så lite mottagen effekt som möjligt. Denna känslighet kvantifieras som det minsta antalet fotoner per informationsbit som behövs för att återvinna data utan fel.
Mer om forskningen
Ett tillvägagångssätt som studerats i stor omfattning använder så kallade effekt-effektiva pulspositions-moduleringsformat tillsammans med nanotrådsbaserade foton-räknemottagare som behöver kylas ner till bara några få Kelvin medan de fungerar vid hastigheter under 1 Gbit/s.
För att uppnå multi-Gbit/s-datahastigheter som kommer att krävas i framtiden övervägs dock också system som förlitar sig på för-förstärkta optiska mottagare tillsammans med avancerad signalgenerering och bearbetningsteknik som används i optisk fiberkommunikation.
Med sin nya metod visar chalmersforskarna en oöverträffad felfri ”black box”- känslighet på en foton-per-informationsbit vid en datahastighet på 10 Gbit/s. Med en sändareffekt på 10 watt skulle denna mottagare medge en länkförlust på 100 dB vid denna datahastighet. För överföring till/från planeten Mars kan ett system på 10 watt stödja en datahastighet i storleksordningen 10 Mbit/s, vilket är cirka 1 000 gånger snabbare än dagens hastigheter (0,5-32 kbit/s).
Den nya metoden är i grunden den bästa möjliga för ett mycket brett spektrum av datahastigheter.
Förstärker signalen
Den demonstrerade metoden kodar information på en signalvåg, som, tillsammans med en pumpvåg med en annan frekvens, genererar en konjugerad våg, en så kallad idler, i ett icke-linjärt medium. Dessa tre vågor sänds iväg tillsammans i den fria rymden. Vid mottagningspunkten förstärker PSA:n signalen med en regenererad pumpvåg efter att ha fångat upp ljuset i en optisk fiber. Den förstärkta signalen detekteras sedan i en konventionell mottagare.
– Detta tillvägagångssätt resulterar fundamentalt i bästa möjliga känslighet av alla för-förstärkta optiska mottagare och överträffar också nuvarande teknik inom all annan mottagarteknik, säger Peter Andrekson.
Skalbar metod
Systemet använder ett enkelt moduleringsformat kodat med en felkorrigeringskod av standardtyp, och en kommersiell mottagare med digital signalbehandling för signalåtervinning. Metoden är direkt skalbar till mycket högre datahastigheter om det behövs. Den fungerar också vid rumstemperatur, och kan därmed implementeras i rymdterminaler och inte bara på marken.
Tillvägagångssättets teoretiska känslighetsgränser diskuteras också i artikeln och jämförs med andra befintliga metoder. En slutsats är att den nya metoden i grunden är den bästa möjliga för ett mycket brett spektrum av datahastigheter.
Vetenskaplig artikel:
One photon-per-bit receiver using near-noiseless phase-sensitive amplification. (Ravikiran Kakarla, Jochen Schröder, och Peter A. Andrekson.) Nature: Light Science & Applications 9, 153 (2020).
Kontakt:
Peter Andrekson, professor i fotonik, chef för avdelningen för fotonik, institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap – MC2, Chalmers tekniska högskola, peter.andrekson@chalmers.se
Tillgången till olika tekniska hjälpmedel har förändrats över tid i samband med att bredbands- och mobilsystemen har utvecklats. Det här har lett till ett förändrat sätt att bevaka renen.
– Den tekniska utvecklingen har i alla tider påverkat renskötseln och med GPS-halsbandet har sättet att få information förändrats. Jag har intervjuat renskötare som har inkluderat GPS-systemet i bevakningen, vilket betyder att en GPS-sändare fäst runt renens hals och sändarna genererar rörelsedata som skickas till renskötaren via satellit eller mobilnätet, säger Kajsa Kuoljok och fortsätter:
Ser i appen var renarna befinner sig
– På morgonen innan hen åker ut till renskogen kan renskötaren enkelt gå in via en app i telefonen eller via datorn och titta var renarna befinner sig. Med den informationen kan renskötaren sedan lättare planera sitt arbete och istället för att köra runt hela renhjorden köra direkt dit det behövs för att t.ex. vända tillbaka renarna. Genom halsbanden har man fått ny kunskap och fått bekräftat de traditionella kunskaperna berättar renskötarna.
Stärker renskötarna på två nivåer
Baserat på sin analys drar Kajsa Kuoljok slutsatsen att GPS-halsbanden förstärker renskötarna på två nivåer: i det vardagliga arbetet samt i mötet med andra markintressenter och myndigheter. Denna studie visar att traditionell kunskap är viktig när man fattar beslut baserat på information från GPS-halsbandet i konkreta arbetssituationer både in situ och ex situ (på platsen och utanför platsen, i renskogen och på distans.
– Med integrering av GPS-halsbanden är det två kunskapssystem som verkar sida vid sida – den traditionella kunskapen och den nya tekniskt inhämtade kunskapen. Och i diskussioner med andra markintressenter är det viktigt att kunna visualisera och kommunicera renskötselns användning av markerna. Här blir GPS-kartorna som visar renens rörelser ett viktigt verktyg som förstärker renskötarnas röst i dessa diskussioner.
GPS-bilden ”sannare”
– Renskötarnas erfarenheter visar att bilden som förmedlas av renen upplevs i större utsträckning som en sanning än deras egna personliga utsagor. GPS-kartan tycks kunna erbjuda en bild av verkligheten som upplevs som ett visuellt bevis för renens rörelser. Med ett ökat antal intrång i renens betesmarker, ökar behovet för ett kunskapsunderlag. Därmed blir GPS-kartan en viktig faktor för renskötaren och samebyarna i samråden.
Användningen av digital teknik är en process där ny teknik gradvis blivit ett naturligt inslag i renskötselvardagen och där den traditionella kunskapen fortfarande är viktig. Kajsa Kuoljok tror att studien kan bidra till en diskussion om vad digital teknik bidrar med till rennäringen, men även belysa andra aspekter som följer i spåren av implementeringen.
Avhandling:
Digital information and traditional knowledge: The implementation of GPS collars as a tool in reindeer husbandry
Kontakt:
Kajsa Kuoljok, doktorand i etnologi, Umeå universitet, kajsa.kuoljok@umu.se
Det är studier av fossilt pollen från Asien som avslöjar att en ekologisk katastrof ägde rum för ungefär 34 miljoner år sedan, orsakad av snabba klimatförändringar. Stora områden i Mongoliet, Tibet och nordvästra Kina förvandlades till öknar med väldigt lite vegetation.
Större djur försvann och ersattes främst av små däggdjur som gnagare. Nu expanderar öknen snabbt över hela regionen igen, vilket möjligen tyder på att en ny ekologisk kollaps hotar.
Torkan breder ut sig igen
– Resultaten pekar mot stora konsekvenser för framtida biologisk mångfald, jordbruk och människors välbefinnande. Våra analyser av historiska data tyder på att den centralasiatiska regionen oåterkalleligt kommer förlora sin unika biologiska mångfald om ökenspridningen i området fortsätter, säger Natasha Barbolini, forskare inom paleoekologi vid universitetet i Amsterdam och nu postdoktor vid Stockholms universitet.
Studien som gjorts av ett internationellt team, lett av forskare från universitetet i Amsterdam, Stockholms universitet och CNRS (Frankrike) visar att inre Asien, i en mycket snabb takt, håller på att bli en av de hetaste och torraste platserna på planeten.
Klimatförändringar, liknande de som skedde för 34 miljoner år sedan, kan återigen leda till oåterkalleliga ekosystemförändringar och förlust av biologisk mångfald.
Torktoleranta buskar dominerade
– Vår studie visar att ett unikt biom fanns i Centralasien för 43 miljoner år sedan. Det dominerades av torktoleranta buskar som är relativt sällsynta i regionen idag, såsom Efedra och Nitraria. Dessa växtfamiljer har alltså en rik historia som skulle ha varit okänd om inte för fossilpollen, säger Catarina Rydin, medförfattare och professor i växtsystematik vid Stockholms universitet, samt föreståndare för Bergianska trädgården.
Enligt Carina Hoorn, medförfattare till studien och docent vid Amsterdams institut för biologisk mångfald och ekosystemdynamik visar detta att vegetationens sammansättning kan förändras radikalt och beständigt genom snabb klimatförändring, även om storskalig utrotning inte sker.
Biologisk mångfald blir till sand
Studien visar också att den moderna asiatiska biologiska mångfalden har formats av dessa forntida klimatförändringar, men också av bergsbildning och att den tibetanska platån bildades.
– Centralasien, en gång täckt av ett vidsträckt grunt hav, har blivit en av de torraste platserna på jorden på grund av Indiens kollision med Asien och höjningen av Himalayas bergskedja, säger Guillaume Dupont-Nivet på CNRS (Frankrike) som övervakar projektet, finansierat av Europeiska forskningsrådet.
Centralasien har idag en av de äldsta kända öknarna, liksom de högsta bergen utanför Himalaya. Den geologiska och klimatmässiga variationen i området har gett upphov till ett häpnadsväckande antal arter. Men nu hotas arterna av dagens klimatförändringar – och med dem nästan en halv miljard människor, som får det allt svårare att försörja sig. Grödor härjas av torka, och de växande sandhaven tar över den inhemska stäppen som behövs för att betande boskap.
Ökenspridning kan pågå i miljontals år
Resultaten i studien visar att när en ökenspridningsprocess börjar kan den spridas snabbt och pågå i miljontals år. Detta beror på att vegetation förhindrar erosion och koncentrerar vatten och näringsämnen i matjorden. Om den vegetationen går förlorad, är det svårt för den att komma tillbaka.
I artikeln, som publiceras under International Year of Plant Health, varnar författarna för att den asiatiska stäppen modifieras för mänskligt bruk, vilket leder till ökenspridning i en takt utan motstycke. Trenden måste vändas för att bevara det som nu har blivit en av världens mest hotade biom.
Vetenskaplig artikel:
Cenozoic evolution of the steppe-desert biome in Central Asia(Natasha Barbolini, Amber Woutersen, Guillaume Dupont-Nivet, Daniele Silvestro, Delphine Tardif, Pauline Coster, Niels Meijer, Cun Chang, Hong-Xiang Zhang, Alexis Licht,Catarina Rydin, Andreas Koutsodendris, Fang Han, Alexander Rohrmann, Xiang-Jun Liu, Yang Zhang, Yannick Donnadieu, Frédéric Fluteau, Jean-Baptiste Ladant, Guillaume Le Hirand Carina Hoorn)Science Advances
Kontakt:
Natasha Barbolini, Institutionen för ekologi, miljö och botanik (DEEP), Stockholms universitet, natasha.barbolini@su.se
Vivi Vajda, professor och enhetschef för avdelningen för palaeobiologi, Naturhistoriska riksmuseet, Stockholm Vivi.Vajda@nrm.se
Caroline Strömberg. Professor vid Biologiska institutionen, University of Washington, USA. caestrom@u.washington.edu
En tidigare partner eller klasskamrat lägger ut en känslig bild av en annan person på internet utan att det finns samtycke. Personen på bilden får reda på vad som har hänt, kanske genom ryktesspridning på skolan. Den drabbade upplever oro, ångest, sömnsvårigheter och depression. Så kan ett exempel på skada genom intrång i privatlivet se ut.
Behov av en fredad sfär
Privatlivet är ett skyddsintresse som länge har diskuterats i rättsliga sammanhang. Det tycks råda enighet om behovet av att säkra en fredad sfär för den enskilda och utforma ett skydd mot olika typer av intrång – men därefter uppstår en rad frågor som tenderar att bromsa utvecklingen på området:
Hur ska bedömningen av vad som är skyddsvärt egentligen gå till, när det rör sig om ett så pass svårdefinierat och abstrakt värde? Inom vilken rättslig disciplin hör skyddsintresset hemma, och hur bör eventuella sanktioner vid intrång se ut? Är det möjligt att förena ett förstärkt integritetsskydd med våra grundläggande nationella principer om yttrandefrihet, tryckfrihet och handlingsoffentlighet? Hur ska enskilda kunna behålla kontrollen över sina personuppgifter i dagens digitala samhälle?
Skadeståndsrätt möjlig väg
I sin avhandling i juridik undersöker Johanna Chamberlain skadeståndsrätten som en möjlig väg att utkräva ansvar för skador vid intrång i privatlivet. Skadeståndsrätten får på så vis fungera både som ingång till ett svårgripbart rättsområde och som måttstock vid kompensation av olika skador. Det svenska integritetsskyddets framväxt och utmaningarna som uppstått på vägen analyseras. Flera av dessa kan knytas just till yttrandefrihetsgrundlagarna och även till andra tendenser som medför att individuella rättigheter inte har stått i fokus i Sverige historiskt sett.
Ny teknik ger nya typer av intrång i privatlivet
Följden har blivit en försiktig lagstiftningsteknik avseende den personliga integriteten. Den reglering som har införts tar oftast inte sikte på skyddsintresset eller rättigheten i sig, utan utgör snarare ett punktvis sanktionerande av vissa specificerade ageranden. Följden blir att lagstiftaren ständigt måste vara uppmärksam på teknisk utveckling som gör nya typer av intrång i privatlivet möjliga och som kan kräva anpassade rättsliga åtgärder.
I svensk rätt ingår även internationell rätt, som EU-rättens dataskyddsförordning och rättighetsstadga samt Europakonventionen. I dessa regelverk har privatliv och personuppgifter högre status och ses som positiva rättigheter. I avhandlingen undersöker Johanna Chamberlain den dynamiska relationen mellan det traditionella svenska närmandet till privatlivsskyddet och våra internationella åtaganden. Hon gör även vissa jämförelser med den amerikanska rättsutvecklingen, där det finns en mängd rättsfall och en rik diskussion kring privatlivet som rättsligt skyddsintresse.
Skadeståndsfall rör ofta integritet på internet
Avhandlingen tar också upp utmaningar som är kopplade till dagens digitalisering och masshantering av personuppgifter. Den föreställning som funnits om att enskilda ska kunna kontrollera sina egna personuppgifter ifrågasätts med hänsyn till att vi numera ständigt avkrävs personlig information. I stället kan det anses centralt att åstadkomma lämpliga informationsflöden. Det betyder att de aktörer som har tillgång till andras personuppgifter ska behandla dessa i enlighet med vad personerna som lämnat uppgifterna förväntar sig.
Perspektivet grundar sig i amerikansk teoribildning och kan kallas kontextuell integritet. Det är användbart på avhandlingens område eftersom det knyter ihop sociala normer med skydd för privatliv och personuppgifter. Majoriteten av alla skadeståndsfall rörande privatlivet hänför sig till sociala sammanhang där uppgifter exempelvis har delats på internet utan samtycke från den person det gäller.
Normer bakom bedömning av integritetskränkningar
Teorin om kontextuell integritet används i avhandlingen för att analysera svenska skadeståndsfall på området. Vilka är argumenten för och emot att kompensera överträdelser och kränkningar, när anses en skada vara ersättningsgill och på vilken nivå ska ersättningen ligga? Genom att kombinera de klassiska skadeståndsrättsliga frågeställningarna med kontextuella idéer om kollektiva lösningar och ansvarstagande i sociala sammanhang, kan såväl gällande tendenser som potentiella lösningar identifieras för samtida och framtida utmaningar kring integritetsskyddet i svensk rätt.
– En stor del av skadeståndsanspråken för intrång i privatlivet grundar sig idag just i sociala sammanhang. Därför är det viktigt att sätta sig in i dessa och att nå en samverkan mellan sociala och juridiska lösningar för att skapa normer för privatlivsskyddet och förebygga att skador sker, säger Johanna Chamberlain, verksam vid juridiska institutionen, Uppsala universitet.
Kontakt:
Johanna Chamberlain, juridiska institutionen, Uppsala universitet, johanna.chamberlain@jur.uu.se
Avhandling:
Integritet och skadestånd: Om skyddet för personuppgifter och privatliv i svensk rätt
– De vanligaste reaktionerna jag möter när jag berättar om vad avhandlingen handlar om är antingen ett smått skamset ”Jag kan ingenting om samer”, eller ett ”Å, så spännande, det händer så mycket just nu!”. Båda dessa vittnar om den låga synlighet samiska frågor länge haft i Sverige, och om hur samiska konstnärer och aktivister bidragit till att röra om i offentlighetens gryta på sätt som närmast tvingat folk att se, säger Moa Sandström, doktorand i samiska studier vid Umeå universitet
Med avstamp i fyra idag aktiva samiska konstnärers verk och verksamhet, och särskilt fokus på relationen Sverige-Sápmi, har hon undersökt samtida konstaktivism – artivism – i relation till begreppet dekolonisering. Att motverka just osynliggörandet, av samiska perspektiv i Sverige är något som konstnärerna lyfter fram som ett viktigt motiv för sin verksamhet.
Motiverar till opposition
Osynliggörandet av koloniala aspekter av Sveriges och Sápmis relation är också ett av de huvudsakliga motiven i de studerade konstverken. Detta bidrar inte enbart till att medvetandegöra konstens mottagare om samiska kritiska perspektiv, utan motiverar även till opposition gentemot fortsatta koloniala processer. Här menar Moa Sandström att artivismen fungerat både för att sätta frågan om dekolonisering i rörelse, och för att aktivera en rörelse kring frågan.
– I avhandlingen har jag tagit fasta på tre inriktningar i denna rörelse. Den första handlar om hur artivismen används för att synliggöra och behandla frågor om kolonialism i den samtida och historiska svensk-samiska relationen.
– Den andra handlar om hur artivismen används för att både gestalta, och motivera till, en reaktiv motståndsrörelse mot fortsatta koloniala processer. Den tredje inriktningen är mer proaktiv och handlar om hur artivismen används för att skapa en frihetsrörelse som vänder sig bort från det koloniala – som gör plats för samiska föreställningar, värdegrunder och praktiker.
Skapar förutsättningar för icke-samer att identifiera sig
Även om kravformuleringar om samiska rättigheter, beskydd av samiska marker och uppmaningar att stå upp för sin samiska identitet är framträdande är det samtidigt tydligt att rörelsen har mycket gemensamt med andra progressiva rörelser.
Olika former av samarbete med exempelvis urfolksrörelser, klimat- och miljörörelser och queerrörelser sker såväl ”bakom kulisserna” som i konstnärliga gestaltningar och i sociala medier.
– Diversiteten i gestaltningarna av samiskt motstånd vittnar inte bara om ett heterogent Sápmi, utan skapar också förutsättningar för icke-samer att identifiera sig med aspekter av den samiska rörelsen. Det möjliggör för olika typer av alliansskapande som inte enbart vilar på solidaritet mellan olika grupper.
– Här finns gemensamma målsättningar och visioner om hur vi kan förhålla oss till varandra och planeten, bortom separation, dominans, exploatering och föreställningar om evig tillväxt som ledstjärnor.
Avhandling:
Dekoloniseringskonst. Artivism i 2010-talets Sápmi
Kontakt:
Moa Sandström, doktorand i samiska studier vid Umeå universitet, moa.sandstrom@umu.se
Mellan 1 januari och 14 juni i år ökade den internationella e-handeln med 21 procent jämfört med samma period året innan. För många små och medelstora företag, som sett sjunkande inkomster från fysiska butiker sedan pandemins intåg, erbjuder den internationella marknaden nya möjligheter, menar forskarna Daniel Tolstoy och Sara Melén Hånell.
– Man når en större marknad och det är viktigt för svenska företag som vill skapa volymer. Men det innebär extra arbete. Man behöver bygga sitt varumärke på nytt, skapa tillit i service och transaktion och övervinna vissa logistiska utmaningar, säger Daniel Tolstoy.
Kan vara ekonomiskt nödvändigt
EU har under lång tid arbetat för att göra den europeiska marknaden till en gemensam inre marknad. Det har lyckats bra för den fysiska marknaden, men EU funkar inte idag som en enhetlig digital marknad. Och det finns inte heller något enhetligt recept för företag som vill etablera sig internationellt säger forskarna.
Till viss del handlar det om resurser och att utgå ifrån företagets kapacitet, förklarar Sara Melén Hånell. Och till viss del handlar det om typen av produkt eller tjänst.
– För små företag kan det vara ekonomisk nödvändigt att lansera internationellt men man har inte resurserna att satsa på att undersöka lokala marknader eller förstå den lokala kulturen. Då kan en etablerad säljkanal agera mellanhand, säger hon.
En etablerad kanal ger företag möjlighet att direkt nå ut till en stor och etablerad kundbas. Nackdelen är att företaget blir avskuret från kunderna och får begränsat med information om deras intressen och köpbeteenden. För företag med mycket specifika produkter eller tjänster, som exempelvis auktionsfirmor, är det däremot ofta nödvändigt att ha en egen kanal.
– Där funkar det inte med en distributör, det måste vara mer personligt. Upplevelsekomponenten är så viktig i fysiska auktioner och det krävs en nischad plattform för att kunna omsätta den personliga tilliten från en fysisk auktion till en digital, säger Daniel Tolstoy.
”Se det som en lärkurva”
Samma gäller för produkter som inte är tydligt kopplade till en särskild marknad, utan grupper som definieras av särintressen eller smak. När det gäller mer känslomässigt kopplade produkter som exempelvis babysaker är det många som fortfarande föredrar att köpa i fysiska butiker, men en webbshop kan där istället fungera varumärkesbyggande och öka synligheten på den internationella marknaden.
Det går också att ha en egen webbshop samtidigt som man har en distributör. Det viktiga är att man som företag inte låser sig vid att man behöver rätt strategi från början utan faktiskt ställer in sig på att testa sig fram, menar forskarna.
– Man måste hela tiden se det som en lärkurva. Det som är bra med digitala affärsprocesser är att det finns mer flexibilitet och skalbarhet i de här företagen. Man har råd att prova sig fram. Det är kanske till och med en nödvändig process att misslyckas lite på vägen, säger Sara Melén Hånell.
Kontakt:
Sara Melén Hånell, Handelshögskolan i Stockholm, Sara.Melen@hhs.se
Daniel Tolstoy, Handelshögskolan i Stockholm, Daniel.Tolstoy@hhs.se
Danmark planerar nu nya vindkraftsöar utanför sin kust i syfte att få fram mer energi som är fossilfri, vilket ska hjälpa dem att klara målet om ett netto-nollsamhälle år 2050. Men den oljebaserade plasten kommer de inte undan.
Själva turbinbladen tillverkas i glasfiberarmerad plast. Högspänningskablarna som ligger på botten av havet och transporterar elen kräver en väldigt högkvalitativ plast som isolering, som endast ett fåtal företag i världen klarar av att göra.
– Att gå till ett koldioxidneutralt samhälle är inte möjligt utan plast. Det finns mycket plast vi inte kan eller vill vara utan, säger Fredric Bauer som forskar om klimatdriven innovation i tung industri vid Lunds universitet.
Fredric Bauer sätter fingret på hur invävd plasten är i våra liv.
Efter det att plasten slog igenom brett på 1950-talet blev den närmast synonym med det moderna oljedrivna samhället. Den petrokemiska industrin som växte fram kom snart att bestå av gigantiska globala företag.
Plastparadoxen
Inte sällan bidrar plasten till minskad användning av fossilbaserad energi. En nyproducerad bil väger cirka 300 kilo mindre eftersom många detaljer görs i plast istället för metall och fordonet drar därmed mindre bränsle.
Klimatbelastande livsmedel som exempelvis kött ökar sin hållbarhet med plastemballage och mindre går till svinn. När ett svenskt modeföretag bestämde sig för att tillverka en klimatmässigt hållbar trenchcoat blev materialet inte bomull utan återvunnen polyester, som håller längre.
– Plast är ett fantastiskt material på många sätt och därför använder vi det så mycket, säger Fredric Bauer.
Inom sjukvården är konsumtionen av engångsplast särskilt hög. För att minska smittspridning och hålla de stränga hygienkrav som krävs används mängder av engångsartiklar; engångshandskar, burkar, flaskor, lock, bägare, förkläden, skydd av olika slag, skoöverdrag etcetera.
Enligt siffror från Naturvårdsverket köpte sjukvården in 813 miljoner engångsartiklar 2017, av vilka merparten gick till förbränning. Detta var alltså före coronapandemin. Engångskonsumtionen av plast inom vården har ökat rejält under 2020.
Enligt branschorganet Plastic News har det uppstått brist på plaster till bland annat respiratorer och munskydd och globala plasttillverkare säger till tidningen att de nästan fördubblat sin produktion riktad till sjukvården.
Sveriges klimatmål
År 2018 beslutade Riksdagen att Sverige inte ska ha några nettoutsläpp av klimatgaser. Till detta antogs etappmål för 2030 och 2040. Dessa utsläppsmål kommer successivt att minska möjligheten för kommuner att elda använd plast för energi. Istället måste den tas om hand på andra sätt, exempelvis genom materialåtervinning.
Så hur ska vi då förhålla oss till detta plastberoende?
Enligt Fredric Bauer står vi i huvudsak inför två vägval.
Den ena är att ställa om till plast tillverkad av förnyelsebara råvaror, idag handlar det främst om trä, gräs och socker. Då skulle vi göra oss kvitt oljeberoendet och ändå kunna ha kvar vår plastkonsumtion.
Här finns dock problem. Det tar tid att ta fram biobaserade plaster i stor skala. Petrokemiindustrin har haft 70 år på sig att få fram otaliga varianter av oljeplaster.
– Det kommer att ta decennier innan vi kommer upp i en skala så att vi kan mäta oss med fossilbaserade plaster. Men det finns en potential att göra allt i biobaserat material som idag görs av fossil råvara, säger Baozhong Zhang, docent i polymerteknik vid Lunds Tekniska Högskola.
Plasten i siffror
Svensken konsumerar i genomsnitt cirka 130 kilo ny plast om året (2017) vilket leder till utsläpp av cirka 300 kilo koldioxid (en personbil som körs normalt ger ett utsläpp på 1,5 ton). Globalt är produktionen av plast närmare 400 miljoner ton (varav bioplast svarar för cirka 1 miljon ton).
Ett annat problem är att de flesta biobaserade plaster är lika omöjliga för naturen att bryta ner som plast från råolja. Även den biobaserade plasten kan komma att läcka ut från konstgräsfotbollsplaner och leta sig ner i grundvattnet, hittas i drivor i havsvikar, hamna i fiskarnas magar och korka igen deras matsmältningsprocesser.
Och att göra plast som naturen kan bryta ner ses av vissa forskare som en återvändsgränd:
Nedbrytningen tar ofta flera år och det krävs särskilda bakterier och rätt temperatur. Så det är inte att bara slänga de bionedbrytbara plastbesticken och muggarna över bord från segelbåten och hoppas att havet tar hand om resten. Det gör det inte.
Ge plasten nittionio liv
Den andra vägen framåt är att inte slänga plasten utan istället återanvända plast mer. Fredric Bauer menar att plasten måste få, inte nio liv som katten, utan snarare 99 liv. Använder vi plastkassen 99 gånger istället för en enda gång så har vi kommit rätt nära en hållbar plastkonsumtion, som vi kan ta med oss in i det koldioxidneutrala samhället. Idag materialåtervinns bara några enstaka procent av plasten.
– Vi behöver minska vår materiella konsumtion och se till att det vi konsumerar cirkulerar. På det sättet ser vi att plasten inte kommer att vara den miljöbov den är idag, säger Fredric Bauer.
– Här behöver samhället göra en kraftansträngning som inbegriper alla sektorer. Allt från design, industriproduktion till offentlig upphandling behöver förändras.
I Fredric Bauers önskescenario har vi om 25 år i grunden reformerat produktion och användning av plast. Vi producerar plast på ett sätt att vi vet att vi kan återanvända den. Många av de stora produktionsanläggningarna har ställt om till att producera bioplaster. Vi har också minskat användningen i en del tillämpningsområden. Det är nya krav på att elektronik har längre livslängd.
– Men innehållet kan till stora delar fortfarande vara plast, säger Fredric Bauer.
Flera polymerer
Plast består av en eller flera polymerer, långa kedjor av små, små sammanfogade molekyler. Plasterna bygger nästan alltid på organiska föreningar, alltså har kol och väte som minsta beståndsdelar. Genom att fästa olika kemiska grupper på polymerkedjan och variera kedjornas längd kan man få fram olika sorters plast. Det finns idag ungefär 700 olika. Det går att göra plasten stenhård och mjuk och böjlig. Den kan vara värmetålig eller mjukna vid höga temperaturer. Vissa är extremt tåliga och används exempelvis som isolering på havets botten, medan andra kan användas tillsammans med livsmedel. Plastens många olika egenskaper gör att den finns nästan överallt. Plast kan tillverkas av olika råvaror. Från början tillverkades den svenska plasten av trä från bokskogarna i norra Skåne. Sedan 50-talet har den dominerande råvaran varit olja, men biobaserade plaster är på väg ut på marknaden.
Plast på algsoppan i Östersjön
Vid Lunds universitet jobbar forskarna med att göra plast på koldioxid. Ett sätt är att mata bakterier med koldioxid och få dem att producera byggstenar till plast. Bakterier som bland annat finns i Östersjön. Det finns redan fabriker på pilotstadiet.
Det är företag med ursprung i Nya Zeeland som kommit fram till industriell produktion av etanol på koldioxidströmmarna från stålindustrin.
– Och kan man göra etanol så kan man göra plast, säger Rajni Hatti-Kaul som är professor i bioteknologi och programchef för forskningsprogrammet Mistra STEPS som forskar om ett hållbart system för global plastanvändning.
Bakterier äter koldioxid
I första hand vill Rajni Hatti-Kaul använda så kallat anaeroba bakterier, de som inte lever genom fotosyntes utan på just koldioxid. Koldioxiden förvandlar bakterierna till ättiksyra och därifrån är steget inte långt till byggstenar för plast. Detta visste redan pionjärerna i plastens barndom. Sveriges första plastfabrik hette också Skånska Ättikfabriken, Perstorp.
Men det behövs rejäla koncentrationer av koldioxid. Rajni Hatti-Kaul vill ta tillvara på koldioxiden exempelvis vid avgaser, rötning till biogas eller annan tung industri.
Här finns förstås problem att lösa. Till exempel att det går för långsamt när bakterierna på naturlig väg äter koldioxid och gör ättiksyra eller etanol. Här vill Rajni Hatti-Kaul ta hjälp av ett enzym som finns i flera bakterier och i vårt eget blod. Detta enzym, karboanhydras, kan bilda vattenlöslig karbonsyra och förse bakterierna med elektroner för att på så sätt öka deras konsumtion av koldioxid.
Men råvarorna till plast skulle också kunna tillverkas baserat på bakterier som är beroende av solljus, alltså fotosyntetiska. Här talar vi till exempel om cyanobakterier, de som gör Östersjön till en grön algsoppa sommartid. Plötsligt skulle begreppet plasthav få en ny innebörd.
Rajni Hatti-Kaul ser bakterier som ett viktigt redskap, inte bara för plasten, utan för hela kemikalieindustrin.
– Ja, för en fossilfri framtid faktiskt, säger hon.
Text: Thomas Heldmark på uppdrag av forskning.se
Artikeln tar avstamp i nordvästra Bosnien och Hercegovina 1992–1995. Den handlar om utmaningar i spåren av folkmordet under det bosniska kriget. Kan bosnier, kroater och serber leva tillsammans igen?
Under kriget gjorde sig polisstyrkor och den serbiska armén skyldiga till otaliga massmord, förföljelse av människor och systematiska våldtäkter. Allt för att driva ut och utrota den icke serbiska befolkningen i nordvästra Bosnien och Hercegovina. Över 100 000 människor dog i kriget och cirka 2,2 miljoner tvingades fly. Kriget tog slut i augusti 1995 då NATO till slut ingrep.
Förnekar att det var ett folkmord
– Trots att det gått så många år sedan kriget tog slut, pågår det fortfarande i delar av världen en förnekelse av att det som hände faktiskt var ett folkmord, vilket gör det svårare för människor att enas och läka såren, säger Goran Basic som skrivit artikeln tillsammans med Zlatan Delić från University of Tuzla i Bosnien-Hercegovina.
I artikeln belyser författarna de olika interpersonella, psykologiska och socialpsykologiska mekanismerna som låg bakom folkmordet i det bosniska kriget. De resonerar också kring utmaningen och nödvändigheten i att förvalta och sprida kunskapen om folkmordet på ett så pedagogiskt, lättillgängligt och historiskt korrekt sätt som möjligt.
Författarna poängterar vikten av en sund, kritisk och ofärgad pedagogik när man ska bygga upp en ny identitetspolitik där man kan samexistera i fred. Artikeln handlar om Bosnien-Hercegovina, men mekanismerna bakom folkmordet och de utmaningar som uppstår efter ett krig kan även appliceras på andra krig och folkmord i historien.
Vetenskaplig artikel:
Genocide in northwestern Bosnia and Herzegovina: a sociological and pedagogical analysis of crimes against humans and against humanity during and after the war
Kontakt:
Goran Basic, docent i sociologi och universitetslektor i pedagogik vid institutionen för pedagogik och lärande vid Linnéuniversitetet, goran.basic@lnu.se
− Vi vill utveckla effektiva partikelskydd i andningsskydd som gör det lättare att andas och förhoppningsvis också egenskaper som ytterligare minskar risken för smittspridning genom självdesinfektion, säger Christina Dahlström, universitetslektor och projektledare vid Mittuniversitetet.
Enligt nuvarande kunskap överförs covid-19 virus främst mellan människor genom utandning av aerosoler och närkontakt. Andningsdroppar, partiklar med en diameter från 110 nanometer till 1 millimeter, dominerar överföringen. Andningsskydd och filter är därför en viktig del av åtgärderna för att mildra framtida pandemier.
Lättare att andas än med dagens andningsskydd
De befintliga skydden, av typen FFP2, N95 och FFP3, är effektiva men obekväma om de används under lång tid. Dessa används inom sjukvården medan de skydd som används av folk i allmänhet är av betydligt enklare karaktär. De är ofta tunna andningsskydd som fungerar mer som spottskydd och skyddar marginellt mot virus.
− Vårt andningsskydd, som baseras på cellulosamaterial med triboelektriska egenskaper, gör att det går lättare att andas än med dagens andningsskydd. Det häftiga är att andetaget i sig själv är det som aktiverar den triboelektriska filtreringen. Målet är att utveckla en ny typ av andningsskydd för att minska spridning av virus, liknande Cov-SARS-2, säger Christina Dahlström.
Triboelektricitet
Triboelektrisk effekt uppstår när material gnids mot varandra och elektroner hoppar mellan ytorna. Är materialen olika kommer den ena ytan att få överskott av elektroner, medan den andra får underskott. Det leder till en elektrostatisk uppladdning av ytorna. Statisk elektricitet som uppstår genom friktion mellan olika material är ett fenomen som observerats sedan urminnes tider. Men först nyligen har empiriskt arbete med olika triboelektriska material såväl som teoretiska ansatser kunnat förklara de bakomliggande mekanismerna. Detta har byggt en stark grund för den pågående utvecklingen av nya applikationer som kan dra nytta av triboelektricitet.
Förnybar cellulosa istället för fossilbaserat material
För att förbättra egenskaperna kan cellulosamembranet dessutom ytbehandlas med olika beläggning som kan ge ytterligare funktioner, såsom självdesinfektion.
− Vi kommer att jämföra effektiviteten hos de utvecklade cellulosamaterialen med några vanliga syntetiska polymeralternativ. På längre sikt skulle användningen av förnybar cellulosa, istället för fossilbaserat material, vara mycket fördelaktig med tanke på nationell självförsörjning, kostnad och avfallshantering. Det är också helt i linje med flera mål i FN:s agenda för en hållbar utveckling.
Detta är ett nytt forskningsområde där forskare vid Mittuniversitetet och Uppsala universitet beviljats medel från Vinnova för en förstudie under sex månader.
Kontakt:
Christina Dahlström, universitetslektor FSCN research centre, Mittuniversitetet, christina.dahlstrom@miun.se
Jonathan Lindström, doktorand vid Institutionen för kemi och biomedicin har genom simulationer undersökt sjukdomen kronisk myelotisk leukemi (KML). Han ville se hur olika typer av behandlingar påverkade risken för cancercellerna att bli resistenta.
KML och ett par relaterade sjukdomar orsakas av det avvikande enzymet Bcr-Abl1. Enzymet bildas genom en oönskad förändring, så kallad mutation, och finns bara i cancerceller. Enzymet aktiverar tillväxt och gör så att en viss typ av celler växer utan att följa kroppens regler – cancer uppstår.
Eftersom enzymet bara finns i cancerceller och ensamt är orsaken till sjukdomen KML, är mediciner som hindrar just Bcr-Abl1 väldigt effektiva behandlingar. Dessutom fungerar medicinerna utan att påverka kroppens egna celler.
Cancerceller anpassar sig till behandlingen
Medicinerna har revolutionerat behandlingen av KML, men tyvärr är problemet ofta att cancercellerna blir resistenta mot behandlingen. Till slut finns bara resistenta cancerceller kvar, vilket gör att behandlingen inte längre fungerar.
– Cancercellerna lyckas anpassa sig till behandlingen, vilket liknar hur nya arter uppkommer efter att de anpassar sig till miljön, fast på cellnivå. Vi tänkte att det borde gå att styra evolutionen i cancercellerna så att de inte blir immuna mot behandlingen, säger Jonathan Lindström.
Teorin stämde. Resultaten visar att det kan vara positivt att växla fram och tillbaka mellan två olika mediciner eftersom cancercellerna påverkas på olika sätt av olika mediciner.
Växla behandling stör utveckling av resistens
– Cancercellerna kan vara resistenta mot en medicin samtidigt som de inte tål en annan. Genom att växla behandling stör man utvecklingen av att cancercellerna blir resistenta, säger Jonathan Lindström.
En annan behandlingsmetod som också verkar kunna ha en skyddande effekt var kombinationer av vissa läkemedel. Resultaten från avhandlingen visade också att ett kort behandlingsuppehåll kunde göra cancercellerna mer känsliga för behandling när den påbörjades igen.
– Mina resultat visar att det går att effektivisera behandlingen av KML genom att använda de mediciner som redan finns idag på ett smartare sätt. Det gör att risken för resistens minskar hos cancercellerna och dessutom begränsar man besvär med bieffekter för patienten, säger Jonathan Lindström.
Avhandling:
Modelling the evolution of treatment-induced resistance in Ph+ leukaemias
Kontakt:
Jonathan Lindström, doktorand vid Institutionen för kemi och biomedicin, Linnéuniversitetet, jonathan.lindstom@lnu.se
Det visar studier från Högskolan i Halmstad, som också konstaterar att idrottande tonårspojkar som är sena i tillväxten löper större risk att drabbas av smärta.
Hos idrottande ungdomar ses smärta i dag som en naturlig del av idrotten. Den inställningen kan vara ett resultat av den ”no pain, no gain”-mentalitet som finns, vilket gör att många fortsätter att idrotta trots att de upplever smärta. Julia Söderström Malmborg från Högskolan i Halmstad har i sin avhandling undersökt smärta och hälsa hos ungdomar och unga vuxna som går en idrottsutbildning, men även bland ungdomar som går andra utbildningar.
– Att ha ont i kroppen i unga år är förknippat med en ökad risk för att uppleva smärta även i vuxen ålder, vilket gör det viktigt att tidigt identifiera smärta hos unga, säger Julia Söderström Malmborg.
Smärta vanligare hos ungdomar som idrottar
I studierna har Julia Söderström Malmborg sett att smärta förekommer oftare hos ungdomar och unga vuxna som går på en idrottsskola eller en högskoleutbildning med träningsfokus jämfört med mer allmänna utbildningar. Ungdomar som idrottar kan vara särskilt utsatta för att utveckla smärta på grund av faktorer kopplade till träningsbelastning, fysisk mognad och tillväxt.
De som upplevde smärta redan vid studiernas start, hade problem med smärta även två till tre år senare. Andra aspekter som identifierades som riskfaktorer för att utveckla smärta som håller i sig över tid, var till exempel sämre självrapporterad hälsostatus, sömnproblem och ångest.
– För pojkar på idrottshögstadiet verkar tajmingen för tillväxt under puberteten spela roll för smärtutveckling. Pojkar som i förhållande till sina klasskamrater var sena i tillväxten löpte större risk för att drabbas av smärta. För flickorna var smärta från flera ställen på kroppen en riskfaktor för att rapportera smärta även två år senare, säger Julia Söderström Malmborg.
Om smärta
Smärta är en individuell upplevelse som påverkas av olika biopsykosociala faktorer. Det är bland annat kopplat till fysisk funktionsnedsättning, sämre självupplevd hälsa, sömnproblem, ångest och depression. Att ha smärta i unga år är förenat med ökad risk för att uppleva smärta i vuxen ålder.
Typen av idrott spelar också stor roll för utvecklingen av smärta, för både pojkar och flickor på en idrottshögstadieskola.
– Idrottare inom icke-kontaktidrotter, exempelvis racketsporter, friidrott och simning, löper högre risk för att utveckla smärta över tid än idrottare inom kontaktidrotter. Det kan ha att göra med att de som utövar idrotter utan kontakt ofta gör väldigt ensidiga rörelser. På individuella idrottare kanske det också ställs andra tuffare krav på prestation eftersom man utför idrottsprestationen helt själv utan lagkamrater, fortsätter Julia Söderström Malmborg.
Smärta måste behandlas tidigt
Smärta i allmänhet bidrar till stora vårdkostnader för samhället och om smärta kan uppmärksammas tidigt redan i ung ålder, så kan kostnaderna potentiellt minska. Tidig upptäckt och behandling av smärta kan förbättra hälsan hos dessa individer, vilket på lång sikt bidrar till en bättre folkhälsa.
– Min avhandling visar att smärta måste ses utifrån en helhet där man behöver utgå från biologiska, psykologiska och sociala faktorer. Smärta måste utvärderas, kontrolleras noga och behandlas tidigt, säger Julia Söderström Malmborg.
Julia Söderström Malmborg hoppas att hennes resultat kan vara till nytta för alla som möter ungdomar och unga vuxna inom idrotten och idrottsutbildningar, och även på allmänna utbildningar.
– Ungdomar som har fokus på idrott och upplevs som hälsosamma är samtidigt i riskzonen för långvarig smärta. Därför behövs ett förebyggande arbete hos ungdomar och unga vuxna för att se till att smärta inte blir ett långvarigt tillstånd. Även utbildningar med idrottsfokus på universitetsnivå behöver tänka på det här, eftersom dessa individer senare ska arbeta med eller utbilda andra inom träning, säger Julia Söderström Malmborg.
Avhandling
Pain and health in adolescents and young adults – pieces of a puzzle.
Kontakt:
Julia Söderström Malmborg, doktorand inom forskningsområdet Hälsa och Livsstil, julia.soderstrom_malmborg@hh.se
Stort förtroende för myndigheter, sjukvården och medier betyder ofta att personen också är villig att vaccinera sig den dagen ett vaccin finns tillgängligt.
Samhällskriser har en tendens att förändra människors tillit till både politiker och medier, och coronakrisen är inget undantag. Forskare från Södertörns högskola gräver nu djupare i hur svenskarnas tillit ser ut under den pågående pandemin och hur vi skiljer oss från andra länder.
Handlar om förtroende
– En fråga som diskuterats mycket under hösten är den om vaccin och människors benägenhet att ta vaccin, när ett sådant blir tillgängligt. Detta har också i viss mån visat sig vara en tillitsfråga som handlar om vilket förtroende människor har för sjukvård, medicinsk vetenskap och myndigheter – men också till information och medier, säger Anne Kaun, docent i medie- och kommunikationsvetenskap, vid Södertörns högskola.
I projektet Medier, information och tillit studerar forskarna data från enkätstudier men också från en så kallat dagboksstudie. Utöver enkätundersökningen låter forskarna ett urval av cirka 100 svenskar föra dagbok över vilka medier de använder, vilken information de tar del av och hur de reflekterar kring den informationen under pandemin.
Två av tre vill vaccinera sig
Den senaste enkätundersökningen, vars resultat fortfarande är preliminära, går närmare in på människors inställning till vaccination. Enkätsvaren visade vid den första mätningen i maj att 65 procent av de som svarade ville vaccinera sig mot covid-19. Motsvarande siffra i september var 59 procent. Resultatet stämmer något sånär överens med Folkhälsomyndighetens egen undersökning av vaccinationsbenägenheten där 67 procent svarar att de antingen ”helt säkert” eller ”troligen” kommer att vaccinera sig mot det nya coronaviruset.
Rädsla för biverkningar
Samtidigt är en ganska stor andel som bestämt säger nej till att vaccinera sig, omkring 20 procent av de svarande. Som främsta anledningen anger de rädsla för biverkningar (69 procent) eller att man inte tror att vaccinet är tillräckligt säkert (43 procent). 29 procent anger att de inte tror att covid-19 är farligt för ens egna hälsa.
Flera länder har svarat på enkäten
Forskargruppen består, förutom Anne Kaun, av Fredrik Stiernstedt och Peter Jakobsson som även de forskar inom medie- och kommunikationsvetenskap vid Södertörns högskola respektive Uppsala universitet. De länder som ingår i enkätundersökningen utöver Sverige är Danmark, Frankrike, Italien, Nederländerna, Portugal, Tyskland och Storbritannien.
Viljan att vaccinera sig hänger ihop med flera faktorer som ålder, kön, utbildning och politisk åsikt. Men är också i hög grad sammankopplad med personens tillit till samhällets olika institutioner.
– Det är inte orimligt att tänka sig att den som känner en låg grad av förtroende för sjukvård, forskning och myndigheter inte heller är beredd att låta sig vaccineras. De som svarat att de inte vill vaccineras mot covid-19 uppvisar också en lägre grad av förtroende mot det mesta.
Rankar tilliten
I undersökningen mäts förtroende på en så kallad likert-skala, där de som svarar på undersökningen får ange vilken tillit de känner för olika institutioner på en femgradig skala.
– Om vi bara tittar på den grupp som angett svarsalternativ ett, det vill säga att man inte har någon tillit alls till institutionen i fråga, framgår tydligt den skillnad som finns i tillit mellan de som vill och de som inte vill vaccinera sig, säger Anne Kaun.
Projektets preliminära resultat:
Research Note – Tillit, medier och frågan om vaccinering
