– Både coronapandemin och klimatkrisen visar, på ett dramatiskt sätt, både på planetens skörhet och vår egen utsatthet som art, säger hon.
Hur påverkar coronapandemin barns rädslor?
– Det är tydligt att det inte kommer att finnas några gränser, staket eller murar som kan stoppa varken pandemier eller klimatförändringar framöver. Det gör rädslan mer skrämmande.
– Dessutom påverkar de ovissa framtidsutsikterna, i kombination med en dystopisk medielogik med fokus på hot, kriser och katastrofer, vad som är möjligt att känna inför framtiden. Vad är egentligen meningen med skolan, det sociala livet och med kärleken om det ändå inte finns någon framtid att se fram emot?
Vad brukar barn vara rädda för?
I de intervjuer jag har gjort med barn mellan 7 och 18 år visar det sig att många framför allt är rädda för vissa djur, att misslyckas i skolan, terrorattentat, mörker och klimatförändringar. Men rädslorna varierar med barnens ålder, kön och sociala bakgrund.
Hur påverkar sociala medier den information som når barn?
– Som förälder går det idag inte att skydda barnen från att ta del av det enorma nyhetsflödet som kommer över oss, ung som gammal, via mobiltelefoner, tv och datorer.
– Dessutom når informationen barnen utan att först filtreras genom vuxenvärlden i form av föräldrar, lärare och statlig media. Många barn tar del av det som händer via medier som varken lärare eller föräldrar har tillgång till. Risken finns att rykten och falska påståenden om corona sprids men man får inte glömma att barn idag är betydligt mer tränade att granska information och medier än många vuxna är.
Hur har barns rädsla varierat historiskt?
– Oro och rädsla är ju inga nya mänskliga fenomen. Att känna rädsla inför krig, naturkatastrofer, naturfenomen, djur, natur, sjukdomar och död har med stor sannolikhet präglat varje generation även om sättet vi förstår känslan och oss själva har förändrats. Men över tid har rädslorna blivit alltmer diffusa och flytande och mer oros-, osäkerhets och ångestbetingade.
Har mönstret förändrats av coronapandemin?
– Barns liv är idag präglas av säkerhetstänkande och förväntningar om absolut trygghet, åtminstone för en stor grupp barn i den välmående västvärlden. Samtidigt styr oro och rädslor mer och mer vår vardag och våra livsval.
– När ett hot eller en reell fara kommer så pass nära som coronaviruset nu har gjort händer något med rädslan. Det farliga, hotet, blir plötsligt verklighet. Rädslan för terrorattentat var till exempel inte lika tydlig hos unga jag har intervjuat innan terrorattackerna i Norge 2011. Efteråt förändrades det. Om det kunde hända i Norge, kan det lika gärna hända i Sverige. Våldet och döden kom nära ungdomarna på ett sätt som de tidigare varit förskonande från här. Samma sak händer nu när coronaviruset är något som inte bara händer i Kina. När det otänkbara händer i en annars trygg miljö förändrar det i grunden hur vi förstår och tolkar vår värld och våra känslor.
Varför blev du intresserad av barn och rädslor?
– Jag började min forskning om barn och rädslor kopplat till klimatförändringar. Ingången var bland annat likheter mellan statligt påverkansarbete under 1930 och 40-talet och nutiden. Då var det kunskaper om hygien man ville nå ut med till befolkningen, nu är det kunskaper om klimatfrågor. Både då och nu skedde kunskapsförmedlingen via barnen, som fick föra kunskapen vidare till familjerna.
Vid Alzheimers sjukdom förtvinar nervcellerna i ett eller flera av hjärnans områden, vilket leder till minnesproblem och svårigheter att tolka intryck från både sinnena och omgivningen. Till en början förstörs cellernas utskott och dess kontaktpunkter med andra celler, men med tiden dör hela nervcellen.
I hjärnan hos en person med svår Alzheimers finns dels plack, som består av klumpar av proteinet beta-amyloid, dels fibriller, som består av nystan av proteinet tau. Men där finns även mindre klumpar av beta-amyloid, så kallade oligomerer. Det är dessa som nu undersökts i en stor studie där forskare från Lunds universitet deltagit. I artikeln, som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Nature Chemistry, har teamet lyckats mäta hur snabbt oligomererna skapas och klingar av under en pågående reaktion.
Förstör nervceller
– Oligomererna är giftiga och förstör nervceller. Men innan den här studien hade man inte lyckats samla data som löser mekanismen för hur de bildas och försvinner, något man bara gjort för de större och mer ofarliga sammanslutningarna av fibriller och plack, säger Sara Snogerup Linse, kemiprofessor vid Lunds universitet.
Tidigare trodde man att det framför allt är placken som driver på Alzheimers. Men under de senaste två årtiondena har forskarvärlden fått upp ögonen för oligomerernas betydelse. En av de viktigaste upptäckterna i den nya studien är hur instabila oligomererna är, samt att bara en bråkdel av dem, några få procent, omvandlas till fibriller.
Instabila molekyler
– Vi visste att oligomererna var instabila, men inte i den här omfattningen. En annan viktig upptäckt vi gjorde var att de flesta löses upp i sina beståndsdelar, peptider, som därmed ges nya chanser att bilda farliga oligomerer, säger Sara Snogerup Linse.
Alzheimers är en snabbt växande sjukdom som skapar stort lidande både för de drabbade individerna och deras anhöriga. Att bättre förstå mekanismerna bakom demenssjukdomen kan bli avgörande för att utveckla nya och mer effektiva läkemedel.
– För att kunna begränsa Alzheimers sjukdom måste vi hitta metoder för att minska bildningen av oligomererna. Våra resultat underlättar den jakten, säger Sara Snogerup Linse.
Fotnot:
Förutom Lunds universitet har följande lärosäten deltagit i arbetet: University of Cambridge, Harvard University, University College London, University of Maribor, ETH Zurich.
I början av april skickade forskare vid Handelshögskolan i Stockholm ut en enkät för att ta reda på hur svenskarna ser på eventuella ytterligare åtgärder för att motverka coronavirusets spridning och dess negativa konsekvenser för folkhälsan och samhällsekonomin. Av resultaten framkommer bland annat att:
Tre av fyra vill se fler åtgärder för att minska virusets spridning,
Två av fem är positiva till tillfälligt utegångsförbud i städer,
Fyra av fem önskar skattelättnader för småföretag som förlorat intäkter.
Stödet är högre för mjuka metoder som informationsgivning, som varningsinformation via hemsidor och appar, och skattelättnader än för hårda metoder som förbud, böter och ordergivning.
Kvinnor vill ha mer åtgärder än män
Kvinnor är något mer positiva till ytterligare åtgärder än vad män är. Ideologiska uppfattningar om hur stor makt staten bör ha över individen tycks inte förklara hur positiv någon är till ytterligare åtgärder.
– Hittills är stödet störst för de mjukare metoderna, samtidigt som många efterfrågar fler åtgärder. Men det är en ögonblicksbild. Opinionen kan förändras. Situationens allvar blir förmodligen avgörande för hur långt allmänheten kommer att anse att vi bör gå, säger Gustav Almqvist, doktorand vid Handelshögskolan i Stockholm.
Lära av hur människor agerar i kris
Studien är särskilt intressant i ljuset av den förhållandevis unika svenska strategin för att bekämpa covid-19.
– Den pågående krisen är naturligtvis först och främst en tragedi, såväl mänskligt som ekonomiskt. Men ur ett forskningsperspektiv kan den samtidigt lära oss en del om både individens och samhällets riskbedömningar och beslutsfattande. Kunskap som kan vara användbar vid liknande situationer i framtiden, säger Patric Andersson, docent vid Handelshögskolan i Stockholm.
Studien har utförts inom ramen för ett pågående forskningsprojekt om så kallad nudging – små knuffar på svenska. Nudging omfattar en samling metoder förankrade i psykologisk forskning som har till syfte att påverka människors beteende i rätt riktning utan att begränsa deras valfrihet.
Så gjordes undersökningen:
Undersökningen genomfördes i samarbete med Norstat. Datainsamlingen skedde mellan den 30 mars och 6 april 2020. Totalt genomfördes 595 intervjuer via en webbenkät. Målpopulationen var den svenska allmänheten i åldrarna 18 till 70 år. Svarsfrekvensen uppgick till 37 procent. Urvalsramen bestod av Norstats slumpmässigt rekryterade Sverigepanel.
Åldersförändringar i gula fläcken och diabetesretinopati gör att läckande blodkärl växer till i ögat vilket leder till skadlig svullnad och gradvis synförlust. De behandlingar som används idag blockerar en molekyl som kallas VEGF. Det är en tillväxtfaktor både medverkar till nödvändig tillväxten av nya blodkärl i ögat, och medverkar till kärlläckage. Denna dubbla roll för VEGF gör att behandlingen kan förhindra skadlig svullnad men samtidigt ge biverkningar i form av att blodkärl tar skada och dör.
– Under våren undersökte vi om det skulle vara möjligt att blockera effekten av VEGF bara på blodkärlsläckaget, utan att blodkärl och nervceller skadas, säger artikelns försteförfattare Ross Smith, postdoktor vid institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet.
Undersökte hur läckage orsakas
För att göra det undersökte forskarna steg för steg på vilket sätt VEGF orsakar läckage i ögon hos möss med sjukdomar som efterliknar åldersförändringar i gula fläcken och diabetesretinopati. Djuren hade förändrats genetiskt så att de hade mutationer i de proteiner i ögat som påverkas av VEGF. Genom att studera dessa möss kunde forskargruppen identifiera exakt på vilket sätt VEGF orsakar att kärlen läcker.
– Vi tillsatte fluorescerande partiklar till blodet och använde mikroskop för att hitta dem i eller utanför kärlen. Om läckaget hade stoppats av en mutation hittade vi inga partiklar utanför kärlen, säger Ross Smith.
De båda effekterna kunde separeras
Försöken visade att effekten av VEGF på läckage kunde skiljas åt från effekten på bildandet av nya blodkärl.
– Våra fynd ger svar på frågan om hur blodkärl läcker och visar att läckaget kan stoppas utan att döda blodkärlen. Utifrån denna kunskap har vi börjat testa läkemedel som selektivt skulle kunna blockera det läckagepåverkande steget i processen. Om det är ett effektivt tillvägagångssätt skulle det kunna leda till nya behandlingar för att stoppa läckaget utan de skadliga biverkningarna hos befintliga läkemedel, säger Lena Claesson-Welsh, professor vid institutionen för immunologi, genetik och patologi, som har lett studien.
Kontakt:
Lena Claesson-Welsh, professor vid institutionen för immunologi, genetik och patologi, Uppsala universitet, lena.welsh@igp.uu.se
Mat är mer än näring, vilken roll spelar maten för oss idag?
– Mat har blivit ett sätt att visa upp vår förmåga till njutning. Att söka njutning är idag norm, tidigare var den ett problem som skulle regleras. Man kan säga att vi gått från en hushållningsrationalitet till en gastronomirationalitet. Om Instagram hade funnits på 1970-talet hade ett inlägg mitt i veckan med snyggt upplagd mat och vin inte fått några likes.
Vilket matinlägg hade fungerat på 1970-talet?
– Något enkelt och utan åthävor, exempelvis en bild på en lättöl och smörgås. Alkohol hade kopplats till alkoholberoende och ett slöseri med hushållskassan. Man kanske hade fått en kommentar om att upprätta kassabok och tips på alkoholbehandling.
Men det är först när äldre tiders matkulturer inte längre är en del av vardag som de plockas upp. Associationen till fattigdomsmarkör har försvunnit.
Vad ligger bakom vurmen för dagens raffinerade smak- och matupplevelser?
– Gastronomiseringen har varit ett sätt att hantera och integrera nya ideal där njutning, internationalisering och jämställdhet kunnat förhandlas och integreras i vardagen. Den har faktiskt främjat ett mer jämställt förhållande mellan män och kvinnor. Män som lagar mat är inte längre mindre manliga utan snarare mer manliga.
Bild: Jay Wennington on Unsplash
– I botten finns den framväxande upplevelseindustrin som en förklaring. Kapitalet söker sig ständigt till nya arenor att expandera på och eftersom en marknad för upplevelser växte fram under 1980-talet fanns möjlighet att göra inbrytningar. Att göra om den nödvändiga men lite tråkiga vardagsmaten till en upplevelse gav upphov till många nya produkter och koncept som det gick att ta bättre betalt för.
– I kölvattnet av den här utvecklingen har vi sett en ny typ av medelklass ta över det offentliga rummet. En ny medelklass med bas i den växande mediesektorn, personifierat av hipstern som gärna identifierar sig som matnörd. Fast nu är nog hipsteridealet också på väg ut. Precis när livsmedelssektorn har anpassat sig till foodie-generationen kommer nästa med nya förväntningar…
Vilka matideal kan vi förvänta oss härnäst?
– En självpåtagen begränsning och en ökad tolerans, fascination skulle jag säga, för fabriksmat, halvfabrikat och tekniskt modifierad mat, bland annat. En ökad klimatmedvetenhet och en större förändringstakt i omvärlden och därmed upplevd större stress i vardagslivet är två bakomliggande förklaringar.
– Den här teknikoptimismen hur vuxit sig stark på kort tid, det är väldigt slående, faktiskt. Bara för fem år sedan var inställningen snarast den omvända, ju mindre teknik och industri som varit inblandad i maten, desto bättre.
– Smakpreferenserna ändras också, vad som anses vara välsmakande handlar till stor del handlar om associationer och förväntningar. En yngre generation kan ställa sig oförstående inför hur vissa kan tycka att sojabiff smakar kartong och artificiell kryddblandning. Det är lätt hänt att man sätter sig som smakdomare.
Är vegetarisk mat en ny företeelse?
– Även om köttkonsumtionen minskat fyra år i rad är det från redan höga nivåer. Tidigare var andelen kött i en rätt mycket mindre. Ta ärtor och fläsk, det var inte mycket kött i den soppan. Eller kålpuddingen som mest består av kål och korngryn.
– Det finns också många rätter som man inte tänker som vegetariska, som tidigare var väldigt vanliga. In på 1970-talet kunde riksdagsledamöter beställa kvällsgröt i riksdagshusrestaurangen till exempel.
Photo by Louis Hansel on UnsplashPhoto by Louis Hansel @shotsoflouis on Unsplash
Är det också utmärkande för vår tid, och kanske i synnerhet för oss svenskar, att anamma andra länders matkulturer?
– Det stämmer, vi har på förhållandevis kort tid blivit mycket öppnare för att stoppa i oss sådant som tidigare betraktades som tämligen otänkbart. Rå fisk, starkt kryddad mat och sjögräs är numera vardagsmat. Vi behöver inte gå tillbaka längre än till tidigt 90-tal då många trodde att det var en skröna att äta rå fisk.
– Tendenserna finns på hela jordklotet, men det ingår i den svenska självbilden att vara världens modernaste land. Det är få länder där mångkultur utgör en så viktig del av självbilden som i Sverige. Inget är mera svenskt än viljan hos en stor del av befolkningen att vara ”osvensk”, och mat och dryck är de områden där det är allra finast att vara osvensk.
Samtidigt finns en vurm för det lokala och traditionella, eller hur? Att äta ogräs är ett exempel.
– I den väldiga öppenheten ingår en vilja att ständigt hitta variation. När det kom en viss trötthet att plocka in influenser började man blicka bakåt mot den egna historien.
– Men det är först när äldre tiders matkulturer inte längre är en del av vardag som de plockas upp. Då blir helt plötsligt surdegsbröd och inlagda grönsaker intressanta att återupptäcka. Associationen till fattigdomsmarkör har försvunnit.
Samma kanske gäller för rätter som först anses fula men sedan fina. Det måste gå lite tid?
– Nja, det är faktiskt ett ganska nytt fenomen att tweaka och pimpa gamla tiders rätter. Att vi gjort det på senare tid med till exempel pizza och hamburgare är uttryck för den postmoderna oviljan att göra en distinktion mellan fin- och folkkultur. Och så är det ju inte så att rätternas kopieras rakt av. När det gäller hamburgarens omvända klassresa ska det vara rätt sorts högrev, istället för ketchup ska det vara chilimajonnäs och picklad rödlök. Annars anses det som skräpmat trots att näringsinnehållet inte nödvändigtvis skiljer sig nämnvärt.
Vad kommer vi se i matväg framöver?
– Vi är bara i början av att använda vattnet som åkrar, det vill säga fisk- och algodling. Sjömat av olika slag kommer att bli vanligare. Det är lite ironiskt att det tog 10 000 år till att tillämpa jordbruksidén i större skala till sjöss.
– Vidare kommer vi inte att se en avmattning på bekväma måltidslösningar och växtbaserad kost. Vår begränsade biomassa kommer att användas på ett mer effektivt sätt än idag. Det finns mycket som idag går till spillo eller till djurfoder som vi kan äta. Vassle är proteinrikt och har på bara några år gått från att vara grisfoder och bageriingrediens till att säljas till häpnadsväckande priser till gymmande ungdomar.
– Andra exempel är broccolin som vi bara äter en tredjedel av, trots att hela växten är ätbar, eller rapskakan som blir över efter pressning av oljan och som är full av högvärdigt protein. Det går till och med att göda bakterier på metangas och omvandla dessa till foder! Det är exempel på hur mycket som kan göras för att förhindra livsmedelsbrist i framtiden.
Du är numera också anställd på livsmedelstekniska institutionen på LTH. Vilken roll spelar livsmedelstekniken i utvecklingen?
– Den spelar en viktig roll. Det pågår massor av intressant forskning och på LTH och andra tekniska fakulteter finns en tyst kunskap och många koncept som av olika anledningar inte har slagit igenom. Kunskapen behöver kompletteras med perspektiv som sätter människan och måltidens kulturella dimensioner i centrum.
Vad ska du som etnolog göra på LTH?
– Jag skulle vilja göra en byrålådesforskning på lovande innovationer. Man ska komma ihåg att vad som slår till stor del handlar om tajmning. Algburgare lanserades på 1950- och 60-talen i USA under etiketten Chlorella Cuisine men blev en flopp när hippierörelsen ville återvända till det traditionella och lokala. Men nu ser vi liknande produkter igen.
Håkan Jönsson har arbetat som kock och skolade sedan om sig till etnolog. Han är anställd på etnologiska institutionen vid Lunds universitet och sedan 2018 även deltidsanställd på livsmedelstekniska institutionen på Lunds tekniska högskola, LTH.
I studien har forskarna undersökt om det finns ett samband mellan hur föräldrar delar på föräldraledigheten och deras separationsrisk. Detta undersöks i tre nordiska länder, Island, Norge och Sverige, från 1993 fram till 2011.
Resultaten visar på en något högre separationsrisk i de heterosexuella par där pappan inte är föräldraledig alls, för alla tre länderna. Men i Sverige är den ökade skilsmässorisken för pappor som inte tar ut ledighet minst, det vill säga skillnaden mellan par där pappan är eller inte är föräldraledig är minst här.
– I Sverige är det mer givet att även pappor tar ut föräldraledighet och de allra flesta följer den normen. I endast en femtedel av de heterosexuella paren tar papporna inte ut någon föräldraledighet alls under barnets första två levnadsår, säger Ann-Zofie Duvander, professor i demografi vid Stockholms universitets demografiska avdelning, SUDA, Sociologiska institutionen.
Externa orsaker till att pappan inte är föräldraledig
Hennes tolkning är att det oftare är orsaker utanför relationen som är förklaringen till att dessa pappor inte är föräldralediga – och att det i sin tur gör att skilsmässorisken inte ökar lika mycket som i Norge och Finland.
– Det kan vara saker som att pappan driver eget företag, precis fått ett nytt jobb eller liknande som gör det svårt att ta ledigt. Eller så är dessa pappor hemma ändå, till exempel för studier eller arbetslöshet. Här kan man notera en könsskillnad eftersom samma grupp mammor sällan avstår från föräldraledighet, så det finns ett klart könsmönster i att pappor fortfarande i vissa fall ”väljer” att vara lediga eller inte, säger Ann-Zofie Duvander.
I Island och Norge skiljer sig de pappor som inte tar föräldraledighet mer från de som tar ledighet. Därför är separationsrisken också högre än i Sverige.
Kan spegla tidigare relationsproblem
– Att pappan inte är föräldraledig kan indikera att det redan finns problem i relationen sedan tidigare. Att sedan investera mindre tid och engagemang i barnen genom att avstå föräldraledighet kan leda till att det är lättare att upplösa relationen. Vår tolkning är alltså att det främst är bakomliggande orsaker snarare än att pappan inte är föräldraledig som kan förklara den högre separationsrisken. Det gäller även för den högre separationsrisken i Sverige, säger Ann-Zofie Duvander.
Men de par där pappan tar ut mer ledighet än de reserverade dagarna är inte de mest stabila, varken i Sverige, Norge eller Island. Där är risken för separation något högre än bland de par där papporna tar ut endast sin reserverade del. Samtidigt finns det enligt tidigare forskning en idé om att ju mer jämställd en relation är, desto bättre blir relationen, berättar Ann-Zofie Duvander.
Kan vara påfrestande att vara jämställd
– Så kan det var i vissa fall. Men det kan också vara så att det är påfrestande att vara mer jämställd än vad andra par är i samhället. Det är troligast att det lättaste är att följa normen, för dessa par är det också lättare att fortsätta vara ihop. De par där pappan tar ut mer ledighet går på ett sätt mot strömmen vilket inte alltid är lätt, säger Ann-Zofie Duvander.
Ett exempel på det är att det på arbetsplatser oftast accepteras att pappor är föräldralediga, men kanske inte hur länge som helst. Mammor som tar ”för kort” ledighet kan också få kommentarer om det.
– Det kan också kräva mycket beslut och diskussion inom paret om man exempelvis helt ska dela på ansvar för barnens omvårdnad. Det kan vara lättare om en har en mer avgörande stämma. Att vara jämställd kan helt enkelt vara krävande även om vi forskare bakom studien naturligtvis inte argumenterar emot jämställdhet, säger Ann-Zofie Duvander.
Så gjordes studien
Studien bygger på registerdata mellan åren 1993–2011, på samboende eller gifta heterosexuella par i Island, Norge och Sverige. Urvalet inkluderar samtliga av dessa par som fick sitt första barn tillsammans under perioden 1995 -2009 för Sverige, 1994-2009 för Norge och 2001-2009 för Island, det vill säga den period då det fanns reserverad tid för pappor i föräldraledigheten.
Längden på den reserverade pappaledigheten har förändrats över denna tidsperiod i både Norge och Sverige, men i Island har den varit oförändrad (3 månader) hela tiden.
Det protein som Umeåforskarna intresserar sig för är plasminogen. Det är ett naturligt förekommande protein som finns i plasma och kroppsvätskor. I studier på möss gick det att se hur plasminogen förbättrar och påskyndar läkning av strålningsinducerade hudbiverkningar.
Det gör att man nu tror att de kan bli möjligt att utveckla en effektiv behandling mot dermatit, som ibland uppstår på huden i strålningsområdet, vid behandling av tumörer.
– Vi hoppas att vår forskning ska leda till att ett läkemedel kan tas fram, säger Tor Ny, professor vid Umeå universitet.
Minskar inflammationen
Plasminogenet verkar på gennivå och ändrar uttrycket på ett stort antal gener. Det nedreglerar uttrycket av vissa gener och uppreglerar andra. Resultatet blir en minskad inflammation och en ökad omlagring av granulationsvävnad. Detta leder till att läkningsprocessen påskyndas och blir mer fysiologisk så att den mera liknar kroppens naturliga läkning. Därigenom minskar risken för att skadan utvecklas till fibros.
Mer än hälften av de patienter som behandlas för cancer får någon form av strålbehandling. Nio patienter av tio bland dessa drabbas också av någon grad av biverkning i bestrålade områden. En vanlig biverkning är akuta hudreaktioner, så kallad dermatit.
Strålningsinducerad dermatit är mycket smärtsamt och begränsar i vissa fall möjligheten att ge en tillräcklig stråldos. För närvarande finns inga biologiska läkemedel som påskyndar eller förbättrar läkningen av dessa skador.
– Fortsatt forskning behövs för att se om plasminogen påverkar effekten av strålbehandlingen. Men våra resultat är klart lovande och vi tror att plasminogen kan bli ett läkemedel för behandling av strålbiverkning, säger Tor Ny.
Forskningen är ett samarbete mellan Institutionen för medicinsk kemi och biofysik, Institutionen för Medicinsk biovetenskap samt Institutionen för Strålningsvetenskaper vid Umeå universitet.
Kontakt:
Tor Ny, Institutionen för medicinsk kemi och biofysik, tor.ny@umu.se
I motsats till andra sjukdomar som smittas via blodet, som HIV och hepatit B, så är smittrisken vid en graviditet låg vid hepatit C. Bara fem procent av barnen som föds av en mamma med kronisk hepatit C får sjukdomen. Nu har forskare vid KI en möjlig förklaring till den låga smittrisken.
– Vi ser hur de friska barnens immunförsvar visar likartade förändringar som hos de barn som föds smittade med hepatit C. Den kan tyda på att immuncellerna har stött på viruset under graviditeten och lyckats eliminera det innan födseln, säger Niklas Björkström, läkare och forskare vid institutionen för medicin, Karolinska Institutet.
Studien genomfördes i samarbete med mödrasjukhus nr 16 i Sankt Petersburg, Ryssland, och omfattade 55 gravida kvinnor. Av dessa hade 40 kvinnor en aktiv hepatit C-infektion medan de övriga hade antikroppar efter en tidigare infektion.
Bara 3 av 40 nyfödda fick hepatit C från mamman
Barnen som föddes av kvinnor med en aktiv infektion ansågs alla vara exponerade för viruset. Men trots det utvecklade endast tre av dessa 40 barn hepatit C.
Samtliga barn följdes till 18 månaders ålder genom regelbunden provtagning. Och för att ytterligare öka mängden jämförbara data tillfördes prover från 18 barn som också smittats med hepatit C vid födseln.
Studien visade att både barnen som föddes med smitta och de barn som exponerats av en sjuk mamma hade likartade förändringar i det adaptiva immunförsvaret. Här fanns tydliga anpassningar hos B-lymfocyterna vars uppgift det är att producera antikroppar som upptäcker och identifierar främmande ämnen som virus, bakterier och parasiter.
B-lymfocyt, eller B-cell, är en typ av vit blodkropp som ingår i vårt immunförsvar. På ytan finns antikroppsliknande receptorer som kan känna igen ett visst främmande ämne. När cellen aktiveras tillverkar B-cellen specifika antikroppar av samma typ, som bekämpar det främmande ämnet.
– Förklaringen kan vara att de flesta barn som blir exponerade för viruset under graviditeten klarar av att hantera det, vilket sedan syns hos B-lymfocyterna. En intressant hypotes är dessa celler kan innehålla en nyckel till hur vi i framtiden kan skydda oss mot hepatit C, säger Niklas Björkström.
Leder till leversjukdomar
I dag lever cirka 70 miljoner människor i världen med hepatit C och utan behandling leder sjukdomen till skrumplever och levercancer. Världshälsoorganisationen WHO har satt som ett globalt mål att eliminera sjukdomen till år 2030, mycket tack vare de senaste årens utveckling av framgångsrika läkemedel.
Men dagens läkemedel botar bara en pågående virusinfektion, det finns inget vaccin mot sjukdomen.
– Därför är det viktigt att fortsätta forskningen kring hepatit C. Vi behöver förstå vad som krävs för att vi ska få ett långsiktigt skydd mot viruset. Endast på så sätt kan vi uppnå WHO:s mål, säger Niklas Björkström.
Forskarna går nu vidare för att undersöka om fler immunceller hos barnen har förändrats på liknande sätt.
Vetenskaplig artikel:
Evidence for B cell maturation but not trained immunity in uninfected infants exposed to hepatitis C virus, Anton Lutckii, Benedikt Strunz, Anton Zhirkov, Olga Filipovich, Elena Rukoiatkina, Denis Gusev, Yuriy Lobzin, Björn Fischler, Soo Aleman, Matti Sällberg och Niklas K. Björkström., Gut, online 27 April 2020.
Kontakt:
Niklas Björkström, läkare och forskare, Institutionen för medicin, Huddinge, Karolinska Institutet, niklas.bjorkstrom@ki.se
Peter Edholm är medicine doktor i idrottsfysiologi vid Örebro universitet och har i sin avhandling tittat på hur motion, träning och kost påverkar äldre kvinnor. Resultatet visar på ett tydligt samband mellan goda motionsvanor och hög fysisk förmåga.
– Det gäller oavsett vilka motionsvanor man har haft tidigare i livet, vilket ger stöd för det kända ordspråket att det aldrig är för sent att börja träna.
Studien visar inte heller något samband mellan stillasittande och funktionell förmåga, vilket tyder på att inte är stillasittandet i sig som är farligt, utan snarare avsaknaden av fysisk aktivitet.
– Det är ju tvärtom vad som ofta framförs i media idag. Fokus bör därför ligga på att öka tiden av fysisk aktivitet, som exempelvis snabba promenader, snarare än att försöka minska på den tid du sitter stilla, säger Peter Edholm.
Åren mellan 50-65 viktiga
De kvinnor som varit fysiskt aktiva som yngre har större muskelmassa och högre funktionell förmåga även som äldre, även om de blir inaktiva vid äldre ålder. Störst inverkan har den träning man utför mellan 50-65 års ålder.
– En hög fysisk aktivitetsnivå under medelåldern kan alltså delvis skydda oss från negativa effekter på rörelseförmåga och muskelmassa av ett stillasittande leverne senare i livet. Bäst är dock naturligtvis att vara aktiv genom hela livet.
Peter Edholms forskning visar också att träning som kombineras med en hälsosam kost, rik på omega-3-fettsyror, ger större effekt. Det gäller både för den explosiva muskelstyrkan, funktionell kapacitet och förmågan att bygga muskelmassa.
– Slutsatsen blir att äldre kvinnor bör styrketräna två gånger i veckan, men samtidigt också tänka på vad de äter för att få effekt av träningen. Ju äldre du blir, desto viktigare blir kosten, säger han.
Kontakt:
Peter Edholm, medicine doktor i idrottsfysiologi vid Örebro universitet, peter.edholm@oru.se
Ju mer vi vet om naturen, desto mer vill vi värna den – visar forskning. Här kommer tips på tio vanliga – och de flesta även ätbara – växter att leta efter, i staden eller på skogsutflykten.
Uteupplevelser har trendat så här i coronatider, när familjemedlemmar ska rastas och social distansering samtidigt tillämpas. Varför inte bota din eller barnens artblindhet när ni ändå är ute? All forskning visar att ju mer man vet om naturen, desto mer villig är man att värna den. Här kommer tips på tio vanliga – och de flesta även ätbara – växter att leta efter, i staden eller på skogsutflykten.
Forskning visar att dagens människor har betydligt sämre kunskap om växter än tidigare generationer. Plant blindness, eller artblindhet, kallas det när man inte kan särskilja olika arter utan bara ser ”en blomma” eller ”ett träd”.
Kunskap skyddar naturen
Vad spelar det då för roll kan man undra. Men faktum är att kunskaperna har betydelse.
– Forskning visar att vad vi känner till om naturen, och den kontakt vi har med naturen, påverkar hur benägna vi är att vara rädda om den. Förmågan att se hela dess mångfald gör att man ofta får en större vilja att bevara den, säger Bente Eriksen, föreståndare för Botaniska trädgården i Lund.
Barn behöver komma nära
Hon jobbar aktivt med att få skolbarn att upptäcka den artrikedom som finns. Vägen dit är att arbeta med alla sinnen, säger hon.
– Det är att komma nära. Känna, dofta, se färger och upptäcka skillnaderna i detaljerna. Då öppnar sig en ny värld. Det är det man behöver hjälp med.
En annan ingång är att gå via mat och det som är ätbart. Det är också något som Helena Hanson och Tina D’Hertefeldt, forskare på Centrum för miljö- och klimatforskning (CEC) respektive Biologiska institutionen vid Lunds universitet, har tagit fasta på. De betonar att det varken krävs bil eller några stora åthävor för att ta med sig barnen ut och bokstavligen smaka på naturen – det finns massor att upptäcka runt husknuten, oavsett om du bor på landsbygden eller i staden.
– Det gäller att se det fina i det vanliga, säger Tina D’Hertefeldt.
Naturen runt hörnet
Den här dagen går turen till Hardebergaspåret, ett uppskattat cykel- och promenadstråk som sträcker sig från centrala Lund ut i det omgivande odlingslandskapet och används av både vuxna och barn. Längs kanterna syns vad de flesta av oss skulle kalla ogräs. Men när man tittar närmare finns här massor att upptäcka.
– Man behöver inte ge sig så långt ut för att hitta det man vill ha. Till exempel den här maskrosen, den är ju fantastisk i färgen. Om du plockar blommorna kan du göra maskrosvin, och de här små knopparna kan du plocka och fritera – jättegott! Och de små bladen kan man ha i sallad, säger Helena Hanson.
En bit bort har hon sitt ramslöksställe.
– Man känner på doften att det är ramslök, det luktar vitlöksaktigt, och det är så man vet att det inte är liljekonvaljblad, säger hon.
Av ramslöken kan man till exempel göra pesto eller soppa.
If you can’t beat them – eat them!
Längre in bland buskarna finns ett hav av kirskål. Växten är avskydd av många trädgårdsägare på grund av de långa revor under marken som gör det svårt att bekämpa den. Men som tur är, är den god att äta.
– Vi som har jobbat med kirskål brukar säga ”if you can’t beat them, eat them”, säger Tina D’Hertefeldt, som rekommenderar att göra paj på de späda bladen.
Även nässlor och tusensköna går att skönja längs spåret. De är också ätliga, men allt måste så klart sköljas innan man stoppar det i munnen.
Parasit på hasselrötter
För den som tar sig ut i skog och mark – i Lund kan man exempelvis cykla Hardebergaspåret hela vägen ut till naturreservatet Fågelsång – finns mer att upptäcka, som vitsippor, gulsippor och vätteros (alla icke ätliga). Den senare är spännande – den har inga egna gröna blad utan parasiterar på rötter av hassel som den kopplar upp sig på och suger en sockersöt vätska av. Sitt namn har den fått just av att den lever under jorden, där man förr trodde att även vättarna, ett sagoväsen, bodde.
7 ätbara växter:
Maskros
Maskros kan användas till: Sallader, maskrosvin, friterade maskrosknoppar.
Historia: Världens längsta maskros enligt Guiness rekordbok är 177 cm lång och hittades i Kanada 2011. Sveriges längsta (hittade) maskros är 125 cm lång och hittades i Sjöbo 2015.
Ramslök
Ramslök kan användas till: Pesto eller soppa.
Historia: Kallas också Sankta Britas lök – kanske var det heliga Birgitta som tog den med sig till Sverige, men det är det ingen som riktigt vet. Under 1700-talet spred sig ett rykte till Stockholm och Vetenskapsakademien om Sankta Bittaes lök. Den växte på Vadstena kloster och sades ha en avskräckande effekt på mullvadar. Denna mystiska lök var så intressant att Linné besökte Vadstena 1741 när han var på väg hem efter sin gotländska resa. Linné hade nog förväntat sig att få se en mycket sällsynt växt men upptäckte att han redan gjort sig bekant med den på Gotland; den gotländska ramslöken.
Nässlor
Nässlor kan användas till: Nässelsoppa.
Historia: Nässlornas fibrer, som finns i stjälken, har under flera tusen år använts för att tillverka tyger. Fibrerna är finare än hos lin, och ger ett tunt och glansigt tyg. I Danmark har man hittat tyg av nässla från bronsåldern. I Sverige odlades nässlor under 1600- och 1700-talen flitigt i speciella nässelgårdar, men med industrialismen och bomullens intåg minskade nässlans betydelse under 1800-talet.
Tusensköna
Tusensköna kan användas till: De späda bladen är goda i en sallad.
Historia: Enligt gammal folktro skulle man äta upp de tre första tusenskönorna man såg när våren kom. Gjorde man det skulle man vara skyddad mot tandvärk resten av året. Troligtvis hjälpte detta inte mot just tandvärk, men man fick nog en behövlig vitaminkick efter den långa vintern. Tusensköna kallas även “Marie blomster”, vilket står för den heliga Jungfruns blygsamhet.
Kirskål
Kirskål kan användas till: Kirskålspaj.
Historia: Detta ihärdiga ogräs härstammar från franska munkar som startade Alvastra kloster på 1100 talet. Förr i tiden trodde man att Kirskålen fungerade som medicinalväxt enligt signalläran, där ”lika botar lika”. Eftersom kirskålens blad liknade en liten fot trodde man, enligt Virtuella floran (Naturhistoriska riksmuseet), att den botade fotgikt. Kirskålens mest intressanta delar finns annars under marken. Det är på grund av de långa rotskotten som den är ett så svårt ogräs. Om en liten bit finns kvar kan en helt ny planta utvecklas. Den är svår att få bort, men som tur är god att äta!
Harsyra
Harsyra kan användas till: Smakar syrligt och kan användas i sallad.
Historia: Inom folkmedicinen har harsyran använts som blodrenande medel, mot skörbjugg och vid gulsot och njursjukdomar. Eftersom örten i likhet med rabarber, ängssyra och spenat innehåller kalium- och kalciumsalter och oxalsyra, får den endast användas i små doser, särskilt av personer med njurbesvär.
Viol/luktviol
Viol kan användas till: Kanderade violblommor är en delikatess och bladen kan man ha i en sallad.
Historia: Enligt tidningen Populär Historia hörde luktviol till de tidigaste växterna som fördes in som medicinalväxter till de svenska klostren. Botanisten Thore M Fries (1832-1913) skrev i sina verk om naturalhistorien i Sverige att växter som luktviol sedan spred sig från klostrens trädgårdar till såväl ”riddareborgar som bondstugor”. Luktviolen kan användas för att göra parfym, men väldigt många blad krävs för att få fram en droppe väldoftande olja.
3 icke ätliga växter
Vätteros
Om växten: Parasit på andra växter
Historia: Växter är gröna – men inte alla! Ett fåtal växter är parasiter och har inga egna gröna blad. Nu på våren kan man se grupper av rosa vätteros under buskar och träd. De står där därför att de är parasiter på buskarnas rötter. Genom att koppla in sig på buskens rot suger de i sig saft med kolhydrater. Vätterosen behöver inte producera egna gröna blad, utan gör rosa blommor och många frön. Den tycker särskilt mycket om hassel, al och asp. Varför heter den då vätteros? Jo vättarna är sagovarelser som bor under jorden. Största delen av sitt liv växer vätterosen också under marken, och därför kallade man den för vättarnas ros, vätteros.
Vitsippa och gulsippa
Om växterna: Klassiska vårblommor!
Historia: De här växterna visar att våren har kommit. De finns i dungar, hagar och skogar. Om man är ute på kvällen så ser man att vitsippans blomma stänger sig på kvällen, den är bara öppen på dagen. Även om den heter vitsippa så kan man se rödaktiga vitsippor och ibland blåa. Med sina underjordiska stammar växer sipporna ut till riktiga mattor av blommor. Ibland korsar sig vitsippa och gulsippa och då blir det en ljusgul blomma som heter svavelsippa.
Video (3.08): Fem vanliga växter att spana efter i coronatider. (Källa: Lunds universitet)
Sverige ligger på andra plats i Europa vad gäller andelen personer som arbetar på distans. Men då nya grupper påtvingats distansarbete under coronakrisen krävs chefer som kan hjälpa dem att organisera sitt arbete, och som inser att medarbetare inte kan hanteras på samma sätt som när de är på kontoret.
Alla studier om distansarbete och hälsa framhäver ledarens förmåga till kommunikation, stöd och att förmedla riktlinjer.
Löpande återkoppling och tydliga ramar
Linda Widar, som sedan tre år forskar om distansarbete och hälsa vid Högskolan i Gävle, anser att det givetvis handlar om att förse de anställda med rätt teknisk och digital utrustning, men framförallt om att ge väldigt tydliga ramar kring distansarbetet.
– Och att inte glömma bort att upprätthålla både den formella och informella kontakten, och den interaktion som naturligt finns när man är fysiskt på arbetsplatsen. Utan kontinuerlig kommunikation finns en risk att anställda förlorar sin känsla av sammanhang i arbetet, när man jobbar väldigt mycket på distans, vilket kan ha en negativ effekt på arbetsmotivationen, säger hon.
Distansarbete kräver en mycket mer aktiv chef, poängterar Linda Widar, både vad gäller kontinuerlig återkoppling och att tydligt markera inom vilka ramar arbetet ska utföras. Att markera avslut blir ett sätt att hjälpa medarbetare att också själva begränsa sitt arbete.
– ”Nu har du gjort detta, så nu tar vi helg”. Visa att man inte förväntar oss att du ska arbeta mer bara för att du arbetar hemifrån, säger Linda Widar.
Förväntningar om tillgänglighet
Sofie Bjärntoft, som forskar om flexibelt arbete vid Högskolan i Gävle, menar att det flexibla arbetets möjligheter att arbeta när som helst, kan öka de egna förväntningarna nu när alla arbetar hemifrån och tekniska hjälpmedel är det enda sättet att kommunicera på.
– Det är sällan förväntningar från chefer och kollegor de känner, utan egna förväntningar att, till exempel, vara tillgänglig på mail och telefon även kvällar och helger.
Sofie Bjärntoft trycker på att det är viktigt att tydliggöra förväntningar inom gruppen och ha en tillåtande kultur där chefen föregår med gott exempel. Ett bra tips som hon vill förmedla är att själv kommunicera när man är tillgänglig, till exempel skriva in när någon kan vänta sig svar i Skype och Outlook och genom autosvar på telefonen.
– Det blir lättare att släppa arbetet och vara ledig, om man har kommunicerat när man är tillgänglig eller förväntas vara tillbaka, säger Sofie Bjärntoft.
Kan bli väldigt ensamt
Eftersom det sociala stödet och gemenskapen betyder särskilt mycket när man jobbar på distans, är det enligt Sofie Bjärntoft viktigare än någonsin att chefen har en individuell social kontakt med sina medarbetare så att inte någon faller bort,
– För att vi skall hålla oss friska, är det viktigt att chefen verkligen promotar detta med regelbundna zoom möten, zoom-fikor med mera, och har uppföljningar av hur alla mår och hur det går med arbetet – både i grupp och individuellt, säger hon.
Även varje individ behöver ta ansvar och försöka behålla den sociala gemenskapen och stödet från kollegor.
– Det blir annars väldigt ensamt att sitta själv, och även om det hålls möten så kan det bli bara prat om jobb och inte det sociala som man kan få i vanliga fall vid lunch- och fikapauser, säger Sofie Bjärntoft.
Båda hon och Linda Widar är överens om att flexibelt arbete överlag upplevs som positivt för en god balans mellan arbete och privatliv, och att många anställda vill ha kunna ha den friheten.
Kontakt:
Sofie Bjärntoft, doktorand inom arbetshälsovetenskap vid Högskolan i Gävle, sofie.bjarntoft@hig.se
Linda Widar, doktorand inom arbetshälsovetenskap vid Högskolan i Gävle, linda.widar@hig.se
Digitaliseringen och sociala medier har banat väg för att många fler människor och experter än tidigare kan komma till tals och utbyta fakta och åsikter. Baksidan är att det i samma veva blir enklare för många att häva ur sig mer ogenomtänkta tankar eller rentav gå till personangrepp.
Journalister är en yrkesgrupp med erfarenhet av att bli digitalt påhoppade. En av tre journalister i Europa utsätts för hot och hat i en sådan omfattning att det påverkar deras psykiska välmående negativt, visar en undersökning från Europarådet.
Är journalisten ung, kvinna och av utländsk härkomst ökar risken. Handlar inslaget dessutom om ett laddat ämne såsom etnicitet, immigration eller jämställdhet ökar den ytterligare.
Okunskap om de långsiktiga konsekvenserna av näthat
Risken för hat och hot leder till att många journalister ser till att hålla tungan rätt i mun. Detta visar olika internationella studier, vilka granskas inom ramen för ett nytt forskningsprojekt som i sin tur ska studera på vilket sätt hot och hat leder till att journalister anpassar sig till rådande riskbild och vilka eventuella konsekvenser detta beteende får för yttrandefrihet och demokrati.
– Det är illa nog att näthatet försämrar arbetsmiljön för många människor. Detta vet vi dock redan ganska mycket om. Däremot har vi inte pratat lika mycket om de samhälleliga konsekvenserna, exempelvis om de åsiktsförskjutningar som osynligt sker. Här finns en kunskapslucka som behöver fyllas, säger Måns Svensson, rättssociolog vid Lunds universitet och som i många år har forskat på bland annat normstrukturer och beteenden på nätet.
Kartlägga hur hat sprids
Under de nästkommande fyra åren ska han tillsammans med doktoranden Oscar Björkenfeldt och några datalingvister i Göteborg försöka hitta svar på hur hat och hot online försvagar yttrandefrihet och demokrati för att förhoppningsvis kunna motverka problematiken.
– Vi vill kartlägga hatets diffusion. Enkelt uttryckt kan man säga att det innebär att vi bland annat vill förstå hur det är formulerat, vem det riktar sig mot och hur det reproduceras. Vissa hatkampanjer blommar upp snabbt och är kortlivade, medan andra är mer stabila och kanske till och med mer välorganiserade.
2 000 journalister på Twitter ska analyseras
För att gå i land med uppdraget kommer de bland annat följa drygt 2 000 journalister i Sverige på Twitter. Allt som skrivs om dem i den kanalen kommer att samlas in och analyseras.
Algoritmerna som ligger till grund för den automatiserade insamlingen av data är framtagna av datalingvister vid Språkbanken på Göteborgs universitet, som är en av projektets partners.
Tillsammans med Journalistförbundet kommer de även att genomföra en enkätintervju med journalister om deras erfarenheter. Bland annat ska de fråga om konsekvenser på hälsa och eventuell benägenhet att anpassa journalistiken för att slippa näthat och hot.
Därtill kommer de att prata med journalister som i sin yrkesroll har utsatts för hot och hat, beslutsfattare, tjänstemän på myndigheter, Journalistförbundet och andra så kallade nyckelinformanter som förväntas sitta inne med värdefull information.
Kan bli förslag på rättsliga lösningar
Vilka eventuella rekommendationer projektet kommer att utmynna i får utkristallisera sig under resans gång och när resultaten ska sammanställas. Men enligt forskarna är det inte osannolikt att det blir förslag på rättsliga lösningar.
– En av utgångspunkterna i vårt projekt är att dagens lagstiftning inte är optimalt utformad för de utmaningar som vi står inför. Statlig censur utgör sannolikt inte det största hotet, utan istället handlar det om en inifrån kommande självcensur som uppstår genom ett allt hårdare samtalsklimat på nätet. Detta vill vi veta mer om, säger Oscar Björkenfeldt.
En annan aspekt som diskuterats flitigt på senare år, handlar om de stora sociala medieplattformarna, såsom Facebook, och deras ansvar för att hantera situationen. Tidigare forskning visar att människor förväntar sig att dessa aktörer ska motverka hat och hot i sina kanaler.
– Ur ett rättssociologiskt perspektiv blir det intressant att fundera kring hur rätten kan bidra till att öka detta ansvarstagande, säger Måns Svensson.
Fotnot:
Studien finansieras av Brottsoffermyndigheten med två miljoner kronor.
För att kunna infektera celler använder virus spikproteiner, som på samma sätt som en nyckel i ett nyckelhål bara kan binda till vissa celler hos värden. Tidigare studier har visat att coronaviruset endast kan infektera celler där generna ACE2 och TMPRSS uttrycks.
Genom data från Human Cell Atlas Project har en forskargrupp från Stockholms universitet, Karolinska instititet och KTH granskat vilka celler i kroppen där dessa två gener uttrycks, och som därmed har potential att bli infekterade av viruset.
– Projektet syftar till att kartlägga alla celler i kroppen enligt deras olika genuttrycks-mönster och anatomiska koordinater, säger Christos Samakovlis, forskare vid SciLifeLab och professor vid Institutionen för molekylär biovetenskap Wenner-Grens institut, Stockholms universitet.
Näscellerna spelar nyckelroll
I granskningen upptäcktes att generna ACE2 tillsammans med TMPRSS uttrycks i epitelceller (en typ av specialiserad cell som bland annat finns i körtlar och slemhinnor) i respiratoriska systemet, hornhinnan och tarmen vilket kan förklara den omfattande spridningen av viruset. Dessa gener uttrycks främst i näscellerna tillsammans med andra gener som är en del av vårt medfödda immunförsvar.
– Detta belyser näscellernas potentiella roll i den tidiga infektionen samt i att motverka att infektionen får fäste. Uttrycket av ACE2 tillsammans med TMPRSS2 i andra barriärvävnader pekar på behovet av att undersöka alternativa transmissionsvägar, säger Christos Samakovlis.
Alternativa väger för smittspridning
Genom kartläggningen över vilka celler där de två nödvändiga generna uttrycks har forskarna lyft ett flertal möjligheter till alternativa vägar för smittspridning som behöver undersökas närmare. Genernas uttryck i matstrupen och tjocktarmen kan till exempel ge ledtrådar till varför man har hittat viruset i avföringen hos covid-19-patienter, vilket indikerar en potentiell fekal-oral överföring. Genernas uttryck i ytliga epitelceller i ögat kan förklara symptom i ögat som kan observeras hos en liten andel av covid-19-patienterna.
– Dessa upptäckter får konsekvenser för våra strategier att skydda oss och att behandla infekterade individer. Till exempel, med tanke på näscellernas sannolikt viktiga roll kan läkemedel som ges genom näsan vara mycket effektiva för att begränsa både infektionen och spridningen, säger Christos Samakovlis.
Christos Samakovlis, forskare vid SciLifeLab och professor vid Institutionen för molekylär biovetenskap Wenner-Grens institut, Stockholms universitet, christos.samakovlis@su.se
Samtidigt visar fyndet att klimatet på Antarktis för 40 miljoner år sedan var regnigt och svalt med plusgrader. På land fanns både tillfälliga ismassor och sötvattensmiljöer för växelvarma ryggradsdjur.
Hittills har inga fossil som hittats på Antarktis varit från växelvarma djur som sötvattensfisk, groddjur eller reptiler efter dinosauriernas utdöende. De nya fynden, ett tarmben och skallben, är från en groda vars enda nu levande, närmaste släktingar inom familjen hjälmgrodor finns i ett mycket begränsat område i de chilenska Anderna. Forskarnas slutsats är att Andernas klimat liknar det som rådde på Antarktis för 40 miljoner år sedan.
Fossilskatt från polarexpedition
I den svenska sydpolarexpeditionen år 1901-03 letade forskaren Otto Nordenskjöld efter fossil av landlevande djur för att bevisa att en landbrygga funnits mellan de kontinenter som tidigare satt ihop i superkontinenten Gondwana – utan att lyckas. Däremot hittades en skatt av fossil som nu finns i museets samlingar: växtfossil, ved, mollusker, pingvinben och valben.
– Det är en höjdare att hitta en fossil groda på Antarktis som har levande släktingar i Sydamerika och Australien, säger forskaren Thomas Mörs vid Naturhistoriska riksmuseet som gjort upptäckten.
I en rekonstruktion baserad på fossilfynd illustreras naturmiljön på Antarktiska halvön för 40 miljoner år sedan, där dessa groddjur och förmodligen andra sötvattenslevande, växelvarma djur trivdes, se bild.
– Dessutom är det superspännande att hitta fossil av träd, näckrosor, sötvattenmaskar och grodor på en plats där det idag inte ens växer mossa, fortsätter Thomas. Det ger oss information om Antarktis klimat före nedisningen.
Thomas Mörs, forskare vid Naturhistoriska riksmuseet, thomas.mors@nrm.se
Även om det ännu inte finns en samlad bild av hur skolorna har hanterat den påtvingade omställningen till distansundervisningen under coronakrisen, är intrycket att det fungerar bra.
– Det går över förväntan och många lärare är förvånade över vad man lyckats åstadkomma på så kort tid, även om situationen naturligtvis är mycket krävande, säger Sara Willermark som forskar om digitalisering och skolan vid högskolan Väst.
Samma bedömning gör Alastair Creelman som är specialist inom e-lärande vid Linnéuniversitetet.
– Jag tycker att vi alla ska vara stolta över att övergången har fungerat så bra som den har gjort. Det visar att vi hade grundkunskap som vi kunde använda i en extrem situation.
Övergången lättast när infrastrukturen finns
Bäst har det gått för de skolor som redan hade vana att använda digitala arbetsformer, enligt Anna Åkerfeldt, som leder ett forskningsprogram om digitala lärmiljöer och distansundervisning, vid forskningsinstitutet Ifous.
– De som har etablerade organisatoriska förutsättningar på plats från början har fått upp en miljö snabbt, de vet hur de ska distribuera skoluppgifterna, de vet hur man kan arbeta och kommunicera med sina elever. De som inte har den infrastrukturen på plats har det kämpigare.
Bild: Eric Gustafsson / CC BY-SA
Att tänka på vid distansundervisning
Sara Willermark, som forskar om digitalt lärande vid högskolan Väst, delar med sig av sina bästa tips.
Tydlighet blir ännu viktigare. Var extra noga med att uttrycka ramarna för undervisningen. Vad förväntas eleverna göra, när, med vilka resurser och hur gör man om man kör fast?
Ha en plan B (och kanske även en plan C i beredskap). Oavsett hur väl man förbereder kommer oförutsedda händelser att ställa till det. Se till att ha en plan för hur man ska hantera situationen om nätverket krånglar, eleverna inte lyckas logga in etc.
Skapa känslan av närvaro. Det finns olika sätt att skapa känslan av närvaro vid distansundervisning. Vid synkrona videomöten kan man se till att tilltala varje student direkt med namn, minst en gång (gärna fler) under mötet.
Avsätt tid att mötas utan agenda. När man ses i klassrummet och korridoren finns utrymme för vardagliga samtal där man avhandlar både små och stora frågor. Se till att avsätt tid för att mötas där det inte finns en rad med saker att avhandla.
Kollegialt utbyte. Hitta sätt att sprida material och idéer med varandra.
Men när rutinerna börjat sätta sig kommer nya problem. Många lärare saknar överblicken över klassen när de kommunicerar genom videosamtal, menar Anna Åkerfeldt. Det är svårt att veta vilka elever som har slutat lyssna eller vem som har svårt att förstå.
– I den digitala miljön funkar inte de strategier lärare använder i det fysiska klassrummet. En stor fråga för många lärare är därför hur de ska etablera social närvaro på distans.
Läraren behöver vara mer aktiv
När kommunikationen till största del sker genom kontakt via skärmar kan eleverna behöva stöttas på ett annat sätt än i klassrummet. Läraren behöver vara mer aktiv och ställa frågor som: Vad jobbar du med nu? Hur går det? Vad tänker du kring den här frågan?
Att flippa klassrummet kan också vara en god idé, menar Anna Åkerfeldt. Innan klassen samlas i en videokonferens har eleverna tagit del av föreläsningen på egen hand. Tiden när alla träffas digitalt används då för att diskutera innehållet.
Bild: Thomas Lefebvre on Unsplash
Flippat klassrum
Omvänt eller flippat klassrum, efter engelskans ” flipped classroom ”, är en pedagogisk modell där läraren använder webbaserade genomgångar som hemläxa i förväg. På så vis skapas utrymme i klassrummet för diskussion, fördjupning, och individuell hjälp i stället för vanliga föreläsningar. Källa: SO-rummet, Wikipedia
Även Sara Willermark pekar på att sociala dimensioner i undervisningen går förlorade när kontakten med eleverna sker via skärm.
– Digital undervisning kan upplevas som isolerande. Det ställer höga krav på tydlighet och direkt kommunikation. Om man har inspelade föreläsningar behöver de därför varvas med inbokade videosamtal. Det blir också extra viktigt att bocka av alla deltagare och att visa att man sett varje elev, att säga hej och tilltala alla med namn.
Många fördelar
Men många har också upptäckt fördelar med digitalt driven undervisning. Som att var och en kan studera i sin takt. Filmade föreläsningar kan till exempel ses om och om igen. Digitala miljöer ger också möjlighet till nya sätt att samarbeta. Många elever tar till exempel hjälp av varandra i gemensamma chattforum.
Dessutom får blyga elever en ny chans när de kan svara i lugn och ro utan att behöva räcka upp handen i ett klassrum, påpekar Alastair Creelman.
Bild: Johnny McClung on Unsplash
De som har mest att förlora på distansundervisningen är de redan svaga eleverna. De som är beroende av fasta rutiner och förutsägbarhet får svårt när de på egen hand ska driva sina studier. Och de som är trångbodda eller lever i en socialt utsatt situation och nu är hänvisade till att stanna i sitt hem.
– Skolan kan vara en oas där man får möjlighet att studera. När den stänger blir de elever som är utsatta ännu mer utsatta. Då spelar det ingen roll hur bra distansundervisning man har. Det finns ingen fristad för dem, säger Alastair Creelman.
Svårt med betygsättning
En av följderna av distansundervisningen är att de nationella proven ställts in. Skolverket menar att den nuvarande situationen gör att proven inte kan vara det stöd för betygssättningen som är syftet. Och hur betygsättning nu ska gå till är en av de största frågorna för lärare som undervisar på distans. Att låta eleverna göra prov hemma öppnar för fusk. Samtidigt måste de få möjlighet att visa sina kunskaper.
Anna Åkerfeldt håller med om att det är ett stort problem. Men en lösning kan vara att använda den spårbarhet som digitala verktyg för med sig.
– De digitala lärmiljöerna öppnar upp för att följa vad eleverna jobbar med, hur de jobbar och vilka val de gör. Det gör att hela lärprocessen kan bli synligare. På det sättet kan läraren få ökad inblick i hur eleven kommit fram till ett svar som kan vara mycket intressantare än att räkna antal rätt på ett prov speciellt när det gäller förmågor som inte lika enkelt tillåter sig mätas endast genom prov – till exempel problemlösning.
Digitala verktyg mer etablerade
Med största sannolikhet kommer gymnasierna att öppna igen efter sommarlovet. Men även om allt då ska bli som vanligt igen, har perioden av distansundervisning på allvar etablerat digitala verktyg i undervisningen, menar Sara Willermark.
– Skolorna har tvingats att använda digitala lösningar och det har skyndat på införandet av alternativa undervisningsmetoder och gjort att lärarna utvecklat sin digitala kompetens. Jag tror att arbetssätten i skolan nu blir mer varierade och att lärarna kan göra ännu mer välgrundade val gällande när digital teknik ska användas och när det inte tillför något till undervisningen, säger hon.
Bild: Green Chameleon on Unsplash
Alastair Creelman hoppas på att det digitala och det traditionella integreras och att det klassrumsundervisningen inte längre automatiskt har företräde.
– När det gäller till exempeldiskussioner i klassrummet kanske läraren frågar sig om diskussionen ska ske i klassrummet eller på nätet. Kanske är nätet bäst, för där får alla komma till tals.
Kunskapsdelning mellan lärare
Anna Åkerfeldts förhoppning är att skolornas nya erfarenhet av att kommunicera genom videosamtal kan leda till att både internationella och nationella utbyten med andra skolor blir vanligare.
– Men jag hoppas också att samarbetet lärare emellan ska fortsätta. Vi har varit – och är – i en akut kris som vi gemensamt har gått samman för att lösa. I olika forum har alla berörda delat med sig av erfarenhet och kunskap, det är en kraftsamling som jag hoppas fortsätter att leva, säger hon.
Text: Lotta Nylander på uppdrag av forskning.se
– Det finns en ökad oro bland svenskar över hur företag använder deras personliga data. För att den oron ska minska, måste det bli mer transparent och lättfattligt vilka data som sparas och i vilket syfte, säger Sara Leckner, universitetslektor vid institutionen för datavetenskap och medieteknik, Malmö universitet.
Ökad oro
I forskningsprojektet Sjyst data, som bland annat bygger på ett stort antal enkätstudier, har hon tillsammans med tio partners från akademi och industri undersökt hur användares integritetskrav kan förenas med nytta för företag och offentliga verksamheter. Projektet visar att svenska användares oro snarare ökat efter att GDPR infördes för två år sedan. Syftet med lagen är att skydda enskildas grundläggande rättigheter och friheter, särskilt deras rätt till skydd av personuppgifter.
– Den ökade oron beror sannolikt på en större uppmärksamhet kring hanteringen av personliga data, speciellt i samband Cambridge Analytica-skandalen för två år sedan, säger Sara Leckner.
Osäkerhet om regler
Men det finns enligt Sara Leckner en del missuppfattningar om vad GDPR omfattar. En sådan missuppfattning är att det numera är helt förbjudet att hantera personuppgifter. Projektet visar att det också gäller bland företagen, som ibland tar det säkra före det osäkra och är onödigt restriktiva.
– Även om GDPR omfattar många restriktioner vad gäller behandling av personuppgifter, innebär det inte att det krävs samtycke för precis allt. Och samtycke är bara en av flera rättsliga grunder för behandling av personuppgifter. Den digitala ekonomin bygger på de användardata vi delar med oss av, och risken är att företagen avstår från att utveckla innovationer som användarna faktiskt har nytta av, som till exempel nya och förbättrade tjänster, säger Sara Leckner.
Större tydlighet krävs
För att förenkla för alla parter menar Sara Leckner att det krävs ännu större transparens och tydlighet om vilka data som samlas in, när och i vilket syfte.
– Det krävs sätt som kortfattat och begripligt klargör detta så fort du besöker en sida, säger Sara Leckner.
Projektet fortsätter nu med målet att utveckla en modell för certifiering. En slags kvalitetsstämpel som visar att företaget bakom sidan du besöker behandlar dina data sjyst.
– Något som upplevs som trovärdigt, ungefär som många nog tänker om Svanenmärkning på varor, säger Sara Leckner.
Kontakt:
Sara Leckner, universitetslektor vid institutionen för datavetenskap och medieteknik, Malmö universitet, sara.leckner@mau.se
