Det mänskliga genomet (den samlade arvsmassan) rymmer närmare 22 000 gener. Många studier har utforskat de knappa två procent av vårt dna som ger upphov till proteiner. Betydligt mindre är känt om de 98 procent som inte kodar för protein. Likväl rymmer dessa ickekodande regioner viktig information och reglerar bland annat om en gen är aktiv i olika vävnader, i olika utvecklingsstadier och i sjukdomar som cancer.
Cancer orsakas av genförändringar som leder till okontrollerad celldelning.Till de mest aggressiva cancerformerna hör så kallade glioblastom, en form av hjärntumör med mycket negativ prognos. Kunskapen om hur mutationer i ickekodande regioner påverkar glioblastom är begränsad. Forskare vid Uppsala universitet har därför helgenomsekvenserat DNA i tumörvävnad från patienter med glioblastom och analyserat de identifierade mutationerna.
Helgenomsekvensering läser av hela dna-koden
Nya tekniker har gjort det möjligt att sekvensera en individs hela genuppsättning (genom) både snabbt och billigt. Inom forskning och sjukvård förekommer det att hela eller stora delar av en individs genom sekvenseras. Det betyder att hela dna-koden läses av, det vill säga ordningen av de så kallade kvävebaserna (förkortade som bokstäverna A, T, C och G, som står för Adenin, Tymin, Cytosin och Guanin). Syftet kan vara att utreda den genetiska bakgrunden hos cancerpatienter eller i vissa andra svårdiagnostiserade medicinska fall.
Analysen kan även användas till att utläsa information om vissa egenskaper och släktskapsförhållanden. I dagsläget finns dock stora kunskapsluckor när det gäller att tyda resultatet av en helgenomsanalys.
– En central uppgift var att identifiera funktionella mutationer med koppling till reglerande funktioner och potentiell relevans för cancercellens utveckling, och att särskilja dem från alla slumpmässiga variationer utan förmodad betydelse, säger professor Karin Forsberg-Nilsson vid institutionen för immunologi, genetik och patologi vd Uppsala universitet.
Utgick från konserverat dna som tros ha viktiga funktioner
Forskarna utgick från att de dna-sekvenser som i däggdjur förblivit oförändrade genom evolutionen sannolikt har viktiga funktioner. De samkörde därför de identifierade mutationerna i cancercellerna med befintlig kunskap om hur dessas respektive genetiska regioner utvecklats under evolutionen.
– Vi valde att fokusera på en kategori mutationer i de bäst bevarade genetiska regionerna, vilka sannolikt har störst betydelse för reglering av gener, säger professor Kerstin-Lindblad-Toh vid institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi vid Uppsala universitet, och Broad Institute, USA.
Forskarna validerade sina resultat med en gen som kallas SEMA3C. Detta dels för att flera mutationer i ickekodande regulatoriska regioner lokaliserades nära SEMA3C. Dels för att tidigare forskning indikerat en koppling mellan SEMA3C och sämre cancerprognoser.
Hittade mutationer i reglerande dna-regioner
– Vi studerade hur mutationer i icke-kodande regioner påverkar SEMA3Cs funktion och aktivitet. Våra resultat visar att en specifik, evolutionärt konserverad, mutation i SEMA3C:s närhet stör bindning av vissa proteiner vars uppgift är att binda gener och reglera deras aktivitet, säger Karin Forsberg-Nilsson.
I studien identifierades även fler än 200 andra gener berikade för ickekodande mutationer i de aktuella regionerna. Sannolikt har också dessa potential för reglering, vilket ytterligare ökar antalet gener med betydelse för utveckling av hjärntumörer
– Våra resultat befäster vikten av hur genetiska förändringar i icke-kodande regioner kan kopplas till både deras biologiska funktion och sjukdomspatologi, konstaterar Karin Forsberg-Nilsson.
Karin Forsberg Nilsson, professor vid institutionen för immunologi, genetik och patologi, Uppsala universitet, karin.nilsson@igp.uu.se
Fåglar har en extrem förmåga att reglera sin kroppstemperatur. Kalla vinternätter sänker de kroppstemperaturen flera grader för att spara energi och öka chanserna att överleva. Nackdelen är att fåglarna blir slöare och riskerar att lättare faller offer för rovdjur.
Nu visar forskare vid Lunds universitet att extra stödutfodring vintertid är bra för talgoxar, åtminstone för honorna. Forskarna konstaterar att honor som fått extra mat på vintern inte sänker sin kroppstemperatur nattetid lika mycket som honor som inte stödutfodrats. Bland hanarna märks ingen skillnad i kroppstemperatur på de som fått mer mat och de som inte fått det.
God tillgång på föda är avgörande för talgoxhonor. Därför gynnas de mer än hanar av att människor matar dem. Bild: Johan Nilsson
Hanarna ser alltid till att få mat
– Vi tror det beror på att hanarna är dominanta och ser till att få mat oavsett hur mycket det finns. Honorna däremot är underordnade och styrs av tillgången på mat. Om det bara finns lite mat är det först och främst hanarna som ser till att äta, säger Johan Nilsson, biolog vid Lunds universitet.
Undersökningen är gjord vintertid i Vombs fure utanför Lund. I en del av skogen placerade forskarna ut fågelmatare. I en annan del fick fåglarna ingen extra stödutfodring. Forskarna har sedan mätt och jämfört fåglarnas kroppstemperatur på natten.
Johan Nilsson påpekar att studien är gjord i en skog och att det därför inte går att säga att fågelmatning i städer generellt alltid är bra.
– Det vi säkert kan säga är att honor i naturen gynnas av att bli matade, säger han.
Inom amerikansk forskning finns etablerade stöd för att social tillit riskerar att försvagas i samhällen med många olika etniciteter. I den nya forskarantologin från SOM-institutet; Regntunga skyar, analyseras nivåer av tillit i samtliga 290 svenska kommuner, med särskilt fokus på just mångkultur. Underlaget utgörs av SCB:s statistik över andelen utrikes födda i varje kommun, tillsammans med svar från över 100 000 personer från mer än tjugo års nationella SOM-undersökningar.
– Social tillit är själva kittet som håller samman ett samhälle, och att studera detta i relation till mångkultur upplevs extra viktigt i samband med de tydliga motsättningar mellan grupper som skapar sådana spänningar i dagens USA, säger Bo Rothstein, professor i statsvetenskap som tillsammans med Sören Holmberg genomfört studien.
Sverige skiljer sig från USA
De svenska nivåerna av social tillit är internationellt sett höga. 57 procent kan räknas som höglitare år 2019, att jämföras med 12 procent låglitare. Enligt NORC, en motsvarighet till SOM-institutet vid University of Chicago, instämmer endast 30 procent av amerikanerna med påståendet att man i allmänhet kan lita på andra människor.
De svenska nivåerna av social tillit är också väldigt stabila över tid. 1996 var andelen höglitare i SOM-undersökningen 58 procent och andelen låglitare 9 procent. I kontrast har andelen höglitare i USA tydligt minskat under samma period.
I Sverige finns grupper som har signifikant lägre tillit än andra. Unga, lågutbildade, arbetslösa och utrikes födda hör till denna kategori. För flera av dessa grupper har tilliten dessutom minskat sedan 1996, men utrikes födda är inte en av dem.
Invandrartäta kommuner har lika stor andel höglitare som kommuner med låg andel utrikes födda. Det finns alltså inget statistiskt samband mellan andelen utrikes födda och social tillit.
Det faktum att alla svenska kommuner tagit emot ett ökat antal invandrare, i synnerhet från och med år 2015, har inte påverkat den sociala tilliten i kommunerna över tid. I samband med flyktingkrisen skedde viss nedgång i den allmänna tilliten, men denna tros bero på den övergripande samhällsdebatten snarare än andelen utrikes födda i landet.
– Det är anmärkningsvärt, och positivt för det svenska samhället, att vi ser så pass höga och stabila tillitsnivåer. Att tilliten inte tycks påverkas nämnvärt av en växande andel utrikes födda i landet pekar på en utveckling som skiljer sig från vad vi ser i amerikansk forskning. Vi behöver dock fortsätta följa utvecklingen över tid och inte ta våra höga tillitsnivåer för givet, säger Bo Rothstein.
Undersökningen:
Minskar mångkulturella samhällen den sociala tilliten? (pdf) av Bo Rothstein och Sören Holmberg, är en förhandspublicering från den kommande forskarantologin Regntunga skyar. Den nationella SOM-undersökningen har genomförts varje höst sedan 1986. Social tillit har studerats sedan 1996. 2019 års undersökning skickades ut till ett slumpmässigt urval av 21 000 personer mellan 16-85 boende i Sverige. Nettosvarsfrekvensen var 49 procent.
Papegojor är bland de mest hotade grupperna av fåglar idag och de förblir hotade på grund av förlorade livsmiljöer och handeln med levande fåglar. Solparakiten är i dag ett populärt husdjur över hela världen – men den har nästan försvunnit i naturen. I sina ursprungliga levnadsmiljöer kan det enligt Internationella naturvårdsunionens (IUCN) rödlista över hotade arter finnas färre än 2 500 individer kvar av arten.
– De förekommer endast i den nordöstra delen av Amazonas i övergångszonen mellan tropiska regnskogar och savanner längs gränsen mellan Guyana och Brasilien, säger Robert Spitzer, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitets institution för vilt, fisk och miljö.
Lokalt bevarandeinitiativ en förutsättning
Forskare från SLU har tillsammans med företrädare för ursprungsbefolkningen i ett Guyanskt samhälle utvecklat ett genetiskt övervakningsverktyg för en av de få kända populationer av solparakiter som finns kvar i vilt tillstånd.
– Det är tack vare de lokala bevarandeinitiativen som det över huvud taget fortfarande är möjligt att studera fåglarna i naturen, säger Robert Spitzer.
På plats i Guyana samlade forskarna och lokalbefolkningen in blodprover från solparakiter. Med hjälp av dessa prover utvecklade forskarna en ”panel” med genetiska markörer som gör det möjligt att identifiera individer, och dra slutsatser om släktskap och populationsstruktur utifrån dna-prover.
Skonsam övervakning avgörande för framgång
De genetiska markörerna testades på olika typer av prover, såsom blod, fjädrar och avföring, och forskarna fann att detta så kallade SNP-chip är särskilt lämpat för arbete med nedbrutet dna, till exempel från avföring eller fällda fjädrar. Användningen av sådana icke-invasiva prover gör en detaljerad populationsövervakning i naturen möjlig, utan att fåglarna behöver fångas eller störas på annat sätt.
Pålitliga och icke-invasiva övervakningstekniker är avgörande för framgångsrika bevarandeåtgärder.
– SNP-chipet gör det möjligt att besvara frågor som är avgörande för bevarandet av arten, såsom storlek på populationen, parningsstrategier, förökningsframgång, nivåer av inavel och överlevnad, säger Robert Spitzer.
Robert Spitzer, forskare vid institutionen för vilt, fisk och miljö, Sveriges lantbruksuniversitet, Umeå, robert.spitzer@slu.se
− Bildjournalisters yrkesideal är att komma nära människor och med sina bilder beskriva deras liv, och i många fall lidanden, för oss läsare. Deras arbete handlar om att åka ut till brottsplatser, terrorattacker, kärnkraftshaverier eller som nu – för att skildra coronavirusets framfart. Det görs så klart säkerhetsbedömningar, men det är ändå ingen tvekan om att det är en yrkesgrupp som utsätts för stora risker, säger Terje Lindblom.
Han är doktorand i medie- och kommunikationsvetenskap vid Mittuniversitetet och har just skrivit sin doktorsavhandling: Bakom Bilderna – Bildjournalister och bildjournalistik i ett marknadsorienterat fält.
Omstruktureringen av den svenska tidningsbranschen det senaste årtiondet, till följd av förändrade tekniska och ekonomiska förutsättningar, har slagit hårt mot journalistkåren och framför allt bildjournalister. I avhandlingen konstateras att 165 svenska dagstidningar endast hade 70 bildjournalister anställda år 2017 med 70 tidningar helt saknade bildjournalister. Samtidigt har bildanvändandet i svenska tidningar ökat.
− Relevanta nyhetsbilder underlättar för oss medborgare att ta till sig information om vårt samhälle, men en tilltagande marknadsanpassning i dagstidningsbranschen har tyvärr lett till att många bildjournalister sagts upp, vilket betyder att även om bilder värderas högt, värderas bildjournalisternas yrkesroll lågt, säger Terje Lindblom.
Terje Lindblom, doktorand i medie- och kommunikationsvetenskap vid Mittuniversitetet, terje.lindblom@miun.se
Tidigare forskning har antagit att insekter på nordliga breddgrader skulle klara ett varmare klimat bra, kanske till och med gynnas av det. Men det här är fel, visar forskare från Uppsala universitet, Lunds universitet och Universitetet i Oviedo, Spanien, i en ny studie.
I den nya studien, publicerad i den vetenskapliga tidskriften Scientific Reports, presenterar en grupp forskare ny kunskap om hur den globala uppvärmningen kan påverka insektspopulationer. Resultaten tyder på att insekter kan komma att bli mer hotade av klimatförändringar än vad tidigare beräkningar visat.
– Insekter i nordliga zoner skulle vara lika hotade av klimatförändringar som tropiska, säger Frank Johansson, professor vid Uppsala Universitet.
Nya oroande mönster
I en modifierad analys av ett klassiskt data-set om insekternas kritiska temperatur och överlevnad har forskarna hittat nya och mer oroande mönster. Deras slutsats är att nordliga insekter är lika sårbara för klimatförändringar som tropiska insekter. Tidigare studier har visat att insekter i tropikerna är starkt hotade av klimatförändringar eftersom de redan nu lever mycket nära sin optimala och kritiska temperatur. Men dessa tidigare studier har samtidigt antagit att nordliga insekter är långt ifrån sina optimala och kritiska temperaturer, och därför till och med skulle kunna gynnas av klimatförändringar.
Problemet är att de klassiska studierna använde de genomsnittliga årliga temperaturerna för alla sina beräkningar, utan att ta hänsyn till att de allra flesta insekter förblir inaktiva i kylan under en stor del av året på nordliga breddgrader.
När biologin för de olika arterna räknas in mer detaljerat, och endast de månader där de olika arterna är aktiva tas med i modellerna visar resultatet av de nya beräkningarna att nordliga insekter också lever nära sin optimala och kritiska temperatur. Anledningen är att medeltemperaturen för de månader när insekterna är aktiva givetvis är högre än medeltemperaturen för hela året. Nordliga insekter är därför lika känsliga för temperaturökningar som tropiska arter.
Påverkar även människan
När temperaturen ligger nära insekters optimala eller kritiska temperatur är risken stor att de minskar i antal. En sådan minskning av insekter skulle även påverka människan eftersom många insekter tillhandahåller ekosystemtjänster som till exempel pollinering av frukt, grönsaker och andra växter vi äter.
Frank Johansson, professor vid institutionen för ekologi och genetik vid Uppsala universitet, frank.johansson@ebc.uu.se
Under den senare delen av stenåldern fanns åtminstone tre olika, men delvis samtida, kulturgrupper i Sverige: 1) trattbägarkulturen som var Skandinaviens första jordbrukare, 2) gropkeramiska kulturen, där människorna var fiskare och jägare, 3) stridsyxekulturen som var en herde- och bondekultur.
Förutom att försörja sig på olika sätt skilde sig kulturerna åt när det gällde bland annat gravritualer och vilka typer av föremål de hade. Tidigare forskning har visat att människorna inom de tre kulturgrupperna skilde sig åt även genetiskt.
Samma forskargrupp som upptäckte detta har nu sökt svar på varför vissa gropkeramiska gravar verkar vara påverkade av stridsyxekulturen, trots att kulturerna levde tämligen åtskilda under de århundraden de samexisterade.
På Gotland finns flera stora och välbevarade gravfält med typiska gropkeramiska gravar. De döda begravdes oftast liggande på rygg och med gravgåvor såsom jaktredskap och ben från bland annat säl. På gravarna lades varken stora stenblock eller jordhögar.
– Utöver de typiska gropkeramiska gravarna, finns även några avvikande gravar som verkar ha influenser från stridsyxekulturen. Exempelvis har en del individer blivit begravda i sidläge med uppdragna ben och en del har fått stridsyxor som gravgåvor, vilket vanligtvis förknippas med stridsyxekulturen, säger professor Jan Storå, arkeolog vid Stockholms universitet och en av studiens författare.
Forskarna har analyserat dna från 25 stenåldersindivider från fyra gropkeramiska gravfält på Gotland. Ungefär hälften av individerna var begravda i typiska gropkeramiska gravar. Resten av gravarna uppvisade influenser från stridsyxekulturen.
Till sin förvåning upptäckte forskarna att ingen av individerna var genetiskt besläktade med människor från stridsyxekulturen. Tvärtom såg alla ut att tillhöra en väldigt homogen grupp som genetiskt uppvisade störst likhet med jägar-samlargrupper från tidigare perioder.
– Det här är en unik studie som bidrar till vår förståelse av interaktionen mellan stenålderns kulturgrupper. Vi kan sluta oss till att människorna inom den gropkeramiska kulturen influerades av bland annat stridsyxekulturen, men eftersom vi inte hittade någon genetisk koppling mellan grupperna, skedde kontakten troligen via handelsutbyte och andra kontakter, snarare än via migration, säger Helena Malmström, arkeogenetiker vid Uppsala universitet och en av författarna bakom studien.
Studien är en del av Atlasprojektet, ett tvärvetenskapligt projekt där forskarna undersöker förhistoriska befolkningsmönster i Skandinavien och Eurasien genom genetiska data från förhistoriska individer.
Trattbägarkulturen:
Skandinaviens första bondekultur som försörjde sig på odling och tamboskap.
Existerade för mellan 6 000 och 4 800 år sedan.
Fanns i södra och mellersta Sverige och i norra delarna av Kontinentaleuropa.
Hade karakteristisk keramik med trattformade halsar.
Använde så kallade megalitgravar, stenkammargravar i vilka ett stort antal människor gravlagts.
Megalitgravarna var vanligast i Skåne, längst västkusten och i Falbygden i Västergötland.
Människor begravda i trattbägarkulturens gravtyper var mest genetiskt lika tidiga bönder från Anatolien och Kontinentaleuropa.
De skiljer sig genetiskt från jägarstenålderns tidigare jägar-samlare.
Stridsyxekulturen:
Uppkallade efter sina karakteristiska yxor.
Följer efter trattbägakulturen och var samtida med den senare fasen av den gropkeramiska kulturen.
Beskrivs ofta som en blandad herde- och bondekultur.
Existerade för mellan 4 800 och 4 300 år sedan.
Fanns främst i södra och mellersta Sverige.
Kopplas till den Kontinentaleuropeiska snörkeramiska kulturen.
Hade i huvudsak enkel- eller dubbelgravar där de döda placerades liggandes på sidan med uppdragna ben.
Människor påträffade i stridsyxekulturens gravtyper uppvisar en ny genetisk komponent som inte finns hos trattbägarkulturens- eller den gropkeramiska kulturens människor. Den representerar därför en ny grupp av invandrande människor i området med kopplingar till östliga steppherdar.
Gropkeramisk kultur:
Uppkallade efter sin karakteristiska gropornerade keramik.
Existerar för mellan 5 400 och 4 400 år sedan.
Delvis samtida först med trattbägarkulturen och sedan med stridsyxekulturen.
Levde framför allt i kustområden och på Gotland, Öland och Åland.
Livnärde sig på fiske och jakt på bland annat säl.
Begravde ofta sina döda i utsträckt ryggläge i enkel eller dubbelgravar.
Människor begravda i gropkeramiska gravtyper var genetiskt lika jägarstenålderns tidigare jägar-samlare från Skandinavien.
Covid-19 krisen har bidragit till en revolutionerande förändring i både våra privata och professionella liv. Isolering och resebegränsningar har resulterat i en dramatiskt minskad efterfrågan på persontransporter, inte minst kollektivtrafik, eftersom många är rädda för att bli smittade av andra resenärer.
– Vi vet ännu inte hur omfattande eller långvarigt detta tillstånd kommer att vara, men vi kan redan se effekter på resmönster, säger Lena Winslott Hiselius från Lunds universitet.
Minskade utsläpp med digitala verktyg
Förutom att hantera effekterna av covid-19, måste transportsystemet också förändras för att minska utsläppen av växthusgaser. Ett sätt att minska efterfrågan på persontransporter är att introducera olika digitala verktyg och tjänster. Under covid-19 pandemin testas det i vad som kan betraktas som en storskalig försöksverksamhet och erfarenheter från de nya arbetssätt och vanor som nu etableras kommer troligen få kvarstående effekter, också efter att pandemin klingat av.
Flera svenska offentliga myndigheter har sedan tidigare varit engagerade i projekt för att öka andelen virtuella möten. Det har resulterat i färre resor, och därmed lägre koldioxidutsläpp per anställd.
– Vår studie av covid-19 pandemins påverkan på arbets- och resmönster fokuserar på anställda i fem svenska myndigheter och deras pendlings- och arbetsresor. Vi försöker analysera vilka effekter externa rekommendationer och begränsningar haft, utöver de minskningar av resandet de här myndigheterna redan uppnått, berättar Lena Winslott Hiselius.
Studien är baserad på självskattade beteenden och attityder före och under covid-19 pandemin. Resultaten tyder på att det har skett en omfattande förändring av såväl pendlingsresor som arbetsresor. 86 procent uppgav att deras pendling förändrats under covid-19 pandemin. För arbetsresor, som ofta betraktas som en del av arbetsplatskulturen och därmed skulle svåra att förändra, var minskningen ännu större. Endast tre procent menade att de fortsatte genomföra affärsresor som tidigare, de allra flesta mötena genomfördes istället virtuellt.
Tekniskt väl förberedda
– Sammantaget indikerar våra resultat att de offentliga myndigheter vi studerat var väl förberedda, åtminstone tekniskt, för att genomföra en snabb beteendeförändring när resor i tjänsten inte längre var ett alternativ, säger Peter Arnfalk från Lunds universitet.
På frågan om respondenterna tror att de nya virtuella mötes- och samarbetsrutinerna kommer att kvarstå när epidemin har klingat av menar de flesta att arbetet kommer att förändras avsevärt och att vi kommer att bli mycket bättre på att samarbeta med hjälp av digitala verktyg. En majoritet av respondenterna tror dock att arbetspendlingen kommer att återgå till samma nivåer som tidigare.
– Det finns en stor potential i ett förändrat beteende, där digitala verktyg ger en möjlighet att påverka om och hur vi genomför arbetsresor och pendlar. Covid-19 pandemin har visat att det är möjligt att göra det omöjliga möjligt, säger Peter Arnfalk.
Studien:
Coronas effekt på svenska myndigheters arbets- och resmönster – nu och i framtiden
Fotnot: Studien genomfördes i mitten av april 2020 av Peter Arnfalk och Lena Winslott Hiselius, båda från Sveriges kunskapscentrum för kollektivtrafik, K2 och Lunds universitet. Undersökningen innehöll frågor om pendling och affärsresor, attityder till olika färdmedel och val av resesätt, men också frågor relaterade till användning av digitala verktyg och virtuella möten. Frågorna besvarades av 719 respondenter som alla arbetar i svenska offentliga myndigheter.
Kontakt:
Lena Winslott Hiselius, forskare vid Lunds tekniska högskola, Lunds universitet, lena.hiselius@tft.lth.se
Peter Arnfalk, forskare vid Internationella miljöinstitutet, Lunds universitet, peter.arnfalk@iiiee.lu.se
Avhandlingen från Högskolan Väst i samarbete med Jönköping University, utgår från en medicinsk äldrevårdenhet och visar tydligt sjuksköterskans roll i att skapa förutsättningar för en god relation och gemensamt ansvar.
Möten som sker inom hälso-och sjukvård avgör många gånger om patienten och närstående ser vården som tillfredsställande. Brister i kommunikation och social interaktion kan leda till missförstånd och en försämrad hälsoprocess för vårdtagaren.
– Processen visar hur de inblandade förbereder sig på olika sätt inför ett vårdmöte, deltar med olika bidrag under mötet och efteråt ser på vårdrelationen ur en annan synvinkel, säger Anette Johnsson vid Avdelningen för omvårdnad, Högskolan Väst, som gjort studien.
– I min avhandling belyser jag sjuksköterskans viktiga roll att inleda, leda och avsluta mötet på ett sätt som skapar förutsättningar att etablera en positiv vårdrelation. Genom konstruktivt kunskapsutbyte, gemensamt ansvar och deltagande kan förståelsen för patienten öka, vilket också kan bidra till en bibehållen patientsäkerhet.
Underlätta att alla kommer till tals
Anette Johnsson menar att om sjuksköterskan har en medvetenhet om faktorer som rutiner och normer, kan hen sätta ett positivt klimat i vårdrelationen. Genom en modell som bland annat utgår från anpassning av röst och kroppsspråk utifrån medicinsk kunskap, omvårdnadsroll, pedagogisk uppgift och maktposition, kan hen underlätta för både anhöriga och patienten att komma till tals och bli mer synliga och aktiva i dialogen. Resultatet av detta lägger en god grund för den ömsesidiga förståelsen, patientens hälsoprocess samt de inblandades olika perspektiv.
– Min förhoppning är att resultaten i avhandlingen ska kunna vara till nytta för yrkesverksamma sjuksköterskor, men det kan även var allmänt intressant för patienter och närstående, menar Anette Johnsson.
Om studien
Anette har en bakgrund som sjuksköterska, barnmorska och lärare vid sjuksköterskeprogrammet vid Högskolan Väst, Trollhättan. Doktorandstudierna har genomförts i samarbete med forskarutbildningen vid Hälsohögskolan i Jönköping. Det övergripande syftet med avhandlingen var att utforska och beskriva vårdrelationen, kommunikationen, innehåll och den sociala interaktionen i triadmötet mellan sjuksköterskor, patienter och närstående. Dataproduktionen genomfördes genom deltagande observationer med efterföljande informella, individuella samtal samt fältanteckningar.
– Å ena sidan riskerar samiska att hämmas då samiska inte anses lika viktigt som svenska enligt styrdokumenten. Å andra sidan möjliggör elevens positiva uppfattningar, om språk och dess omgivning, samisk språkanvändning, säger Kristina Belancic.
Hon är doktorand vid institutionen för språkstudier på Umeå universitet och har studerat vilka faktorer som möjliggör eller hindrar samisk språkanvändning i sameskolan: styrdokument i relation till samiska, kursplanernas skrivningar i samiska och svenska, hur lärare och elever ser på den samiska språkanvändningen.
– Olika faktorer på policynivå kan påverka att samisk språkanvändning ökar eller minskar. En faktor som ökar språkanvändningen i sameskolan är att både svenska och samiska kan användas som undervisningsspråk enligt policydokumenten.
Samtidigt visar studien att kursplanernas skrivningar i samiska och svenska inte ger eleverna likvärdiga möjligheter att utveckla sina språk och en funktionell tvåspråkighet.
– Svenska beskrivs som ett akademiskt språk, medan samiska beskrivs som ett språk som används muntligt och för vardagskommunikation.
Ojämn tillgång till språk
Elever som läser samiska har rätt till 800 timmar medan elever som läser svenska har rätt till 910 timmar totalt under låg- och mellanstadiet. I nuläget finns inga nationella prov i ämnet samiska i årskurs 3 och 6 för elever i sameskolan.
Den ojämna tillgången till språk, mindre antal timmar i samiska och inga nationella prov, är faktorer som leder till minskad språkanvändning och väcker frågor om vilken makt och status de båda språken ges.
– Även om styrdokumenten inte ger elever samma förutsättningar att använda samiska och svenska, spelar individens uppfattningar en viktig roll för språkanvändning. Positiva attityder och viljan att använda språket är en faktor som möjliggör språkanvändning. Dessutom kan elevernas uppfattningar påverka deras egna språkpraktiker, men även skapa nya arenor för samisk språkanvändning.
– En annan faktor som kan öka språkanvändning är utelek, eftersom utelek ger elever flexibilitet att förhandla om sina språk. Det är viktigt att uteleken representerar elevernas intresse och kultur. De flesta elever identifierar sig med det samiska språket även om de inte talar samiska flytande.
Avhandlingen visar även att elever vill använda samiska men tycker sig ha begränsade möjligheter att använda språket, samt svårigheter att utveckla sitt skrift- och talspråk i samiska. Detta speglar att styrdokumenten inte ger eleverna samma förutsättningar att utveckla samiska och svenska.
Kristina Belančić, doktorand vid institutionen för språkstudier på Umeå universitet, kristina.belancic@umu.se
– Vi vuxna behöver bli mer lyhörda för hur sociala relationer görs i skolan, säger Lina Lundström, forskare vid Stockholms universitet.
Under tre terminer fick hon förmånen att lära känna närmare femtio elever i en högstadieklass i Stockholms kommun, genom videofilmer, observationer och intervjuer. Hon kartlägger deras vänskapskultur för att förstå hur vänskap görs, hur gränser dras och hur omgivningen påverkar vänskapandet.
– Det är påfallande hur mycket tid och energi som eleverna lägger ner på att prata om och arbeta med relationerna mellan varandra. Gränser för vänskap och vad som dikterar dessa gränsdragningar är ständigt närvarande i elevernas samtal i klassrummet, i matkön och på väg till slöjdsalen, säger Lina Lundström.
Ideal från antiken
Ett utmärkande drag i elevernas arbete med att göra vänskap är den betydelse som vänskapsideal får. Det är ideal som har funnits med sedan antiken och som karakteriseras av jämlikhet, lojalitet, och att vara lika varandra. Lina Lundström har kunnat se att eleverna använder detta vänskapsideal för att inkludera, men också för att utesluta varandra.
– Det blir möjligt att få syn på vänskapskulturen i klassen när en ny vänskap ingås mellan två elever som befinner sig på olika nivå i klassens statushierarki. Klasskamraterna reagerar kraftfullt eftersom denna nya vänskap inte görs i enlighet med den rådande kulturen i klassen, som föreskriver att vänner ska vara lika populära. I och med att vänskapskulturen utmanas blir den tydlig.
Nytt språk för vänskapande
För att det ska bli lättare att prata om hur sociala relationer görs i skolan har Lina Lundström utvecklat nya begrepp som beskriver erfarenheter av vänskap. Som att ”vänskap görs” och påverkas av sin kontext (vänskap är inte statisk eller oberoende), ”konstellationer av deltagare” (föränderlig grupp av vänner som deltar i ett vänskapande), och ”sociala satelliter” (ofrivilligt ensamma elever) som kretsar kring de elever som befinner sig i centrum för händelserna i klassen – de populära.
Med flera exempel visar hon i avhandlingen hur eleverna organiserar sig – outtalat – i konstellationer och sociala satelliter. I en grupp kan det till exempel vara viktigt att veta vad tv-spel kostar, inte bara att kunna prata om spelen. I en annan konstellation är det status att ha kunskaper om utlandsresor, eller att ha information om vad som hände på helgens fest. Det finns, menar hon, både en vänskapskultur som gäller för alla och lokala så kallade vänskapsskript (manus) som föreskriver hur vänskap ska göras inom de olika konstellationerna.
Inte den ensammes fel
– Vi behöver ett språk som utgår från elevernas förståelse av sin vardag, som är till nytta för eleverna och inte förstärker normer eller orealistiska ideal. Begreppet social kompetens, till exempel, riskerar att stigmatisera ensamma elever. Uttrycket förlägger ansvaret hos individen utan att ta hänsyn till maktstrukturer, säger hon.
– De ofrivilligt ensamma eleverna, de sociala satelliterna, kan ofta agera på samma sätt som någon som deltar i vänskapande men de blir ändå exkluderade. De avkodar vad som krävs för att bli inkluderade men på grund av deras låga sociala status blir de ändå uteslutna.
Därför är det viktigt att inkludera rådande maktförhållanden och andra väsentliga omständigheter, i diskussionen om elevers sociala relationer, framhåller Lina Lundström.
– Vänskapande är ett hårt arbete som behöver förstås utifrån var, vem och inför vilka det görs.
Lina Lundström, forskare vid barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet, lina.lundstrom@buv.su.se
Hemlöshet är ett omfattande samhällsproblem i Sverige. Vi har i dag en högre andel hemlösa jämfört med våra nordiska grannländer; mer än dubbelt så många hemlösa per tusen invånare som Norge.
En tendens är att allt fler hemlösa inte har några andra problem än att de saknar en egen bostad, så kallad strukturellt hemlösa. En annan trend är att andelen kvinnor samt andelen personer med utländsk bakgrund ökar.
– Det blir allt fler som utestängs från den ordinarie bostadsmarknaden och genom en omkategorisering till strukturellt hemlösa osynliggörs dessa även i hemlöshetsstatistiken. Detta är ett kostsamt sätt att arbeta. I stället borde strategin vara bostadsledd, med grundprinciperna i Bostad först som grund, säger Marcus Knutagård, lektor vid Socialhögskolan i Lund.
Kunskap om hur barn hanterar hemlöshet saknas
I kunskapsöversikten Forskning i korthet: Hemlöshet, som Marcus Knutagård skrivit tillsammans med Arne Kristiansen, docent i socialt arbete vid Socialhögskolan i Lund, presenterar forskarna aktuell forskning på området och redogör för hemlöshetens orsaker, omfattning, utveckling och konsekvenser. Även de kunskapsluckor som finns på området lyfts fram. Ett sådant exempel är forskning ur ett barnperspektiv där behovet är stort.
– De nya kommunala riktlinjer som införts bland annat i Malmö och Göteborg är viktiga att studera, då riktlinjerna innebär nödprövning varje vecka av strukturellt hemlösa hushåll. Följderna för de hemlösa barnen är ännu okända och därmed en ytterst viktig fråga att beforska, säger Marcus Knutagård.
Kunskapsöversikten har tagits fram inom ramen för det nationella forskningsprogrammet om tillämpad välfärdsforskning som Forte ansvarar för.
– Att hitta långsiktiga lösningar för att hindra att människor hamnar i hemlöshet är angeläget och därför var det viktigt för oss att ta fram den här kunskapsöversikten. Genom mer kunskap och forskning hoppas vi kunna bidra till en positiv samhällsutveckling, säger Stella Jacobson, programansvarig Forte.
Marcus Knutagård, lektor i socialt arbete, Socialhögskolan i Lund, Lunds universitet, marcus.knutagard@soch.lu.se
Arne Kristiansen, docent i socialt arbete Socialhögskolan i Lund, Lunds universitet, arne.kristiansen@soch.lu.se
Den som var utan egendom var i det tidigmoderna samhället tvungen att tjäna som tjänstehjon. Dessa drängar och pigor var ofta unga och ogifta, och skulle idealiskt vara som husbondens barn: De skulle lyda och arbeta, medan husbonden skulle skydda och leda.
I en avhandling i historia kartläggs tjänstehjonens arbetsuppgifter och relationen mellan dem och deras husbönder med hjälp av Stockholms tänkeböcker från åren 1600 till 1635. Även deras relationer utanför hushållet kartläggs: vilka de umgicks med, slogs och bråkade med och vilka sexuella relationer de kunde upprätthålla i staden.
Från andra städer runt Östersjön
Genom berättelser om brott, tragedier och övergrepp pusslas även en annan berättelse ihop, en berättelse om vardagens slitsamma lunk. Studien ger en bild av hur livet för den som levde sitt liv i underordning kunde te sig i det tidiga 1600-talet.
– Mellan var tionde och var femte person i det tidiga 1600-talets Stockholm tjänade som dräng eller piga. Detta tyder på att tjänstefolkssystemet kan ha varit etablerat i Stockholm och Sverige något tidigare än vad tidigare forskning har antagit. De verkar ofta ha varit inflyttade från andra städer runt Östersjön och kan ha fungerat som länkar i släkt- och handelsnätverk som sträckte sig över havet, säger Paul Borenberg, doktorand vid Göteborgs universitet.
Flydde hellre än att dra husbonden inför rätta
Medan 1700-talets tjänstefolk hade god förmåga att dra sina husbönder inför rätta tycks dessa möjligheter ha varit sämre för 1600-talets pigor och drängar.
– Om de blev slagna, bestulna eller illa behandlade krävdes hjälp utifrån, av andra husbönder eller släktingar, för att drängarna och pigorna skulle få upprättelse i domstol. Därför valde många istället att fly hushållet hellre än att dra sin husbonde inför rätta.
Tjänstefolket levde dock inte sitt liv i underdånig tysthet. Drängar drack tillsammans på stadens krogar och bråkade på gatan medan pigor stod på torget och munhöggs med gifta kvinnor. Dock umgicks tjänstefolket i huvudsak med andra unga och ogifta människor.
Allt-i-allohjälpredor
Paul Borenberg har även undersökt vilka arbetsuppgifter tjänstefolket utförde.
– Deras vanligaste sysslor var att springa ärenden, hämta och vakta saker, sköta försäljning och transport och på olika sätt vara allt-i-allohjälpredor åt sina husbönder. Drängarna var oftare än pigorna ute på långväga resor eller i stadsrummet medan pigornas arbete i högre utsträckning var knutet till hemmet, till sysslor som att städa, tvätta och ta hand om sjuka.
Tidigare forskning har menat att könsarbetsdelningen i tidigmodern tid var flexibel.
– Det stämmer med mina resultat, men jag vill betona att det inte innebar att de vanligen gjorde samma sak. Drängarnas och pigornas sysslor var olika, säger Paul Borenberg.
Paul Borenberg, doktorand i historia vid Göteborgs universitet, paul.borenberg@gu.se
Anonymisering av skrivna salstentor infördes fullt ut på Stockholms universitet 2009. Föregångare var Juridiska fakulteten som långt tidigare anonymiserat sina tentor. Före anonymiseringsreformen skrev studenterna sitt namn och personnummer på sin tenta och utifrån detta kunde lärarna som rättade utläsa både kön, ålder och huruvida personen hade utländsk bakgrund eller ej. Efter anonymiseringsreformen ersattes den personliga informationen med ett nummer, som sedan länkades till rätt student efter det att lärare rättat tentan och satt betyg. På så sätt kunde lärare inte längre utläsa om studenterna hade ett svensk- eller utländskklingande namn eller vad de hade för kön.
I en ny studie i sociologi har Magnus Bygren jämfört tentor på grundkurser i ekonomi, sociologi och statsvetenskap från 2005-2013, alltså ett par år före och efter anonymiseringsreformen. Som kontrollgrupp användes tentor i juridik som alltså varit anonymiserade redan innan. I samtliga kurser som studien undersökt rörde det sig om stora grupper av studenter, där lärarna förmodligen endast vet studenternas bakgrund utifrån informationen i tentan.
Fördel för studenter med utländskklingande namn
Resultaten visade inga tecken på könsdiskriminering, men att studenter med utländskklingande namn har en fördel av icke-anonymiserade tentor. Det verkar alltså – vid en första anblick – som att lärare diskriminerat personer med utländskklingande namn positivt före reformen. Men enligt Magnus Bygren syns inte en direkt effekt efter anonymiseringen, utan man ser snarare en trend med sämre betyg hos gruppen som börjar före anonymiseringen.
Det kan alltså ligga något annat bakom, som att gruppen med utländskklingande namn som läst dessa kurser på universitet förändrats över tid och att detta avspeglas i deras prestationer. Dessutom har Magnus Bygren i studien – förutom att analysera resultat på tentor – följt hur det gick för individer före och efter anonymiseringsreformen. Där sågs inga effekter som tydde på diskriminering, vilket stödjer tolkningen om att det ändå inte har förekommit diskriminering utifrån kön och utländsk bakgrund.
De idag mest vanliga behandlingsmodellerna för yngre barn med autism sker under mycket kontrollerade former. Kristina Byström har i sitt arbete undersökt mer fria och spontana samspelssätt och villkor i miljö med natur och djur. Arbetet har utförts vid institutionen för arbetsvetenskap, ekonomi och miljöpsykologi vid SLU Alnarp.
– Husdjuren gav tröst, möjlighet till reglering av känslor och motverkade stress. Barnens motoriska utveckling stimulerades och de fick hjälp att klara av svåra livshändelser. Aktiviteter med husdjur gav mer sociala beteenden än de begränsade och repetitiva icke sociala beteenden som vanligen omfattar barn med autism, säger hon.
Betydelsen av att reagera snabbt
Hon undersökte också betydelsen av människans nedärvda förmåga att reagera snabbt på det som händer i naturen och i djurs rörelser, till exempel på något man ser eller hör, som lugnar eller väcker intresse. Så tänker hon sig att även många barn med autism reagerar. De får på så sätt lättare att skapa mening och förstå vad som händer. Det uppstår en källa till vitalitet och glädje i upptäckande som skapar energi, vilket också en terapeut kan väva in i behandlingen mot socialt samspel och kommunikation.
I forskningen har föräldrar intervjuats om betydelsen av husdjur i hemmen. Kristina har också studerat betydelsen av natur och djur i behandling på lantgård. Det nya med avhandlingen är att den kombinerar kunskaper från olika vetenskaper, framförallt utvecklingspsykologi, kunskap om autism och kunskaper om landskapets betydelse för människan.
Djur och natur som som komplement i behandling
Autism är en mångfacetterad funktionsnedsättning och det finns former av autism där natur och djur inte är en möjlig väg för att stimulera utvecklingen. Men med hjälp av djur och natur kan förutsättningarna öka för den psykologiska utvecklingen, det psykiska måendet och livskvalitén för många barn och ungdomar med autism. Framtida forskning får utvisa om den typ av samspel med natur och djur som beskrivits i avhandlingen, kan bilda en ny och kompletterande behandlingsväg för barn med autism.
Kristina Byström lägger fram sitt licentiatarbete den 9 juni, via Zoom. Vill du följa hennes licentiatseminarium kontakta prefekt christina.kolstrup@slu.se
– Nu kan vi för första gången visa hur de olika sjukdomarna samverkar och bidrar till psykisk ohälsa hos de drabbade. Det visar att vården behöver finnas till för mer än enbart hudproblemen, säger Marcus Schmitt-Egenolf, dermatolog och professor vid Umeå universitet.
Psoriasis är en livslång sjukdom. Kroppen producerar hudceller för snabbt som byggs upp på hudens yta i form av rodnad, smärtsamma och kliande utslag. Behandlingen av psoriasis fokuserar traditionellt på hudsymtomen.
Får oftare fysiska och psykiska sjukdomar
Tidigare forskning har visat att personer med psoriasis oftare drabbas av fysiska och psykiska sjukdomar än individer utan psoriasis, något som studien bekräftar. Det handlar bland annat om övervikt, diabetes och hjärtkärlsjukdom. I studien analyserades också hur psoriasis-hudsymtom och andra fysiska sjukdomar påverkade den psykiska hälsan, som förekomst av ångest, depression och självmord.
Studien visar att hudsymtomen påverkar psyket, men att andra fysiska sjukdomar i samband med psoriasis påverkar den psykiska hälsan mer.
– Vi kunde se att hudsymtomen ökade risken för psykisk ohälsa med en tredjedel, medan andra fysiska sjukdomar fördubblade risken för psykisk ohälsa bland psoriasispatienterna, säger Kirk Geale, doktorand vid Institutionen och folkhälsa vid Umeå universitet.
Ökad helhetssyn inom vården
Resultaten i studien var en ökning av psykisk ohälsa med 32 procent till följd av hudsymtomen. Andra fysiska sjukdomar som psoriasispatienter drabbades av innebar en ökning av risken för psykisk ohälsa med 109 procent.
– Förhoppningsvis kan studien bidra till en ökad helhetssyn i psoriasisvården, där såväl hudsymtom samt fysisk och psykisk hälsa diskuteras. På läkarmottagningen bör livsstilsfaktorer diskuteras i medvetenheten om att individens möjlighet kan begränsas av personliga- och samhällets resurser. Ett sådant tillvägagångssätt kan förbättra den fullständiga triaden av psoriasis – hudsymtom, fysisk och psykisk hälsa, säger Marcus Schmitt-Egenolf.
Studien har genomförts under 2017 – 2019. Patientdata för cirka 100 000 patienter från hela landet med psoriasis men utan tidigare psykisk sjukdom studerades och jämfördes med en kontrollgrupp. Studien är publicerad i tidskriften JAMA Dermatology.
Kirk Geale, Doktorand, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, kirk.geale@umu.se
Marcus Schmitt-Egenolf, Professor, överläkare, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, marcus.schmitt-egenolf@umu.se
