Forskare som har undersökt en grupp studenters kostvanor från år 2002 till 2017 kan nu visa att trenden går mot att studenterna äter mer fett och mindre kolhydrater. Under perioden sjönk andelen kolhydrater i den mat och dryck som studenterna intog från 55 till 41 procent, medan andelen fett ökade från 27 till 38 procent. Starkast har förskjutningen i denna riktning varit under 2010-talet, vilket inte har visats tidigare.
Forskarna har fått sitt underlag till studien genom att låta varje omgång av studenter i en kurs i näringslära vid Linnéuniversitetet rapportera vad de ätit och druckit under en vardag och en helgdag i veckan. Forskarnas resultat, som publiceras i den senaste utgåvan av den vetenskapliga tidskriften PLoS One, indikerar att studenter, liksom andra grupper som har förhållandevis stort intresse för kost och hälsa, i högre utsträckning än den övriga befolkningen har följt populära kostråd om att äta mindre kolhydrater.
Nationell trend
– Studien visar att studenternas intag av fett och kolhydrater sticker ut i relation till den övriga befolkningen, och samma trend kan urskiljas nationellt, säger Maria Bergström, Linnéuniversitetet, som har publicerat studien tillsammans med kollegan Anna Blücher, samt Andreas Håkansson, Lunds universitet, och Håkan Andersson, Karolinska institutet.
De senaste åren har en debatt väckts om det hälsosamma i att byta ut kolhydrater mot fett. Forskarna vill med sin undersökning bidra till att nyansera denna debatt.
– Våra resultat visar att intaget av näringsämnen inte nödvändigtvis försämras av att vi äter mindre kolhydrater, utan att det beror på vad vi äter istället. Studenterna har i regel kompenserat ett lägre intag av kolhydrater med ett högre intag av näringsrika livsmedel, som till exempel nötter. Mot bakgrund av detta har vi inte sett några negativa effekter på studenternas intag av vare sig fiber eller viktiga näringsämnen som vitamin D, folat eller järn, säger Håkan Andersson.
Maria Bergström, Fakulteten för hälso- och livsvetenskap, Linnéuniversitetet, maria.bergstrom@lnu.se
I studien visar forskarlaget att evolutionen under miljontals år har skräddarsytt immunförsvaret hos många fågelarter. Allt för att deras immunförsvar ska kunna hantera sjukdomar i just den miljö och det klimat där de lever.
Snabba klimatförändringar ökar risken för att rasera de finkalibrerade immunförsvaren, och inte bara hos fåglar. Emily O’Connor, en av biologerna bakom studien, menar att resultaten delvis går att generalisera eftersom immunförsvarsgenerna som de har undersökt är gemensamma för alla ryggradsdjur.
Trastsångare, en av 37 arter som forskarna har studerat. Foto: William Velmala
– Evolutionen kan inte ”springa ikapp” med klimatförändringarna. Det är stor risk att många djur helt enkelt inte klarar av att hantera den större mängd sjukdomar som de kommer att utsättas för när det blir mer nederbörd och varmare, säger hon.
När klimatet förändras och bland annat norra Europa blir fuktigare och varmare kommer sjukdomar som tidigare inte funnits i tempererade klimattyper att komma hit. Något som vissa djur sannolikt inte kan försvara sig fullt ut mot.
Emily O’Connor och hennes kollegor har studerat 37 olika fågelarter som lever i olika klimatområden. De har undersökt hur många immunförsvarsgener respektive art har, det vill säga hur effektivt immunförsvaret hos var och en av arterna bör kunna hantera sjukdomar. De har också tagit reda på temperatur och nederbörd för de olika områdena åren 1901 till 2017.
Smalare immunförsvar
På så vis har de kunnat visa att antalet varianter av immunförsvarsgener en art har hänger samman med i vilket klimat den lever. Arter som lever hela sina liv i tropiska, nederbördsrika områden och inte flyttar har flest immunförsvarsgener. Ju fler immunförsvarsgener desto fler sjukdomar kan fåglarnas immunförsvar hantera, enligt forskarna.
Flyttfåglar som övervintrar i tropikerna och häckar i tempererade klimatområden har ”smalare” immunförsvar som liknar det hos europeiska stannfåglar. Forskarna förklarar det med att flyttfåglarna inte behöver ha ett lika brett immunförsvar som stannfåglar i tropikerna eftersom de kan undkomma sjukdomar genom att flytta.
Vegetationen runt om i världen fyller en mycket viktig funktion eftersom den absorberar 30 procent av människans koldioxidutsläpp och mildrar effekterna av klimatförändringarna. Men i takt med att skogarna skövlas ökar mängden koldioxid i atmosfären.
En internationell studie ledd av forskare vid Lunds universitet, visar att den allt mer intensifierade markanvändningen i världens tropiska områden leder till att skog i bland annat Amazonas och Sydostasien bidrar mycket mindre till koldioxidupptaget än vad som tidigare varit känt.
– Klimatförändringarna påverkar oss alla och med denna studie har vi ökat vår förståelse för hur stor påverkan människans markanvändning har på kolets globala kretslopp, säger Torbern Tagesson, naturgeografiforskare vid Lunds universitet och den som lett studien.
Genom att kombinera ett nytt satellitbaserat dataset med dynamiska vegetationsmodeller har forskarna fått fram detaljerad information om hur mycket koldioxid som absorberas av olika ekosystem runt om i världen. Studien, som täcker perioden mellan 1992 och 2015, fokuserar på tropiska och boreala skogar (barrskogar på norra halvklotet).
– Eftersom vi verifierat våra uppskattningar med annan satellitdata kan vi nu slå fast att de boreala skogarna bidrar mer till koldioxidupptaget och de tropiska bidrar mindre. I tidigare studier har man inte sett samma nedgång för de tropiska skogarna, säger Torbern Tagesson.
De nya forskningsresultaten ger en djupare insikt i markanvändningens påverkan på kolets globala kretslopp och därmed också på klimatet. Men även en ökad förståelse för processerna som påverkar vegetationens koldioxidupptag.
– Den kunskapen är väsentlig för att vi ska kunna förutse effekterna av nutida och framtida klimatförändringar och därmed också relevant för politiken kring hur vi bäst begränsar effekterna av klimatförändringarna, säger Torbern Tagesson.
Torbern Tagesson, forskare, Institutionen för naturgeografi och ekosystemvetenskap, Lunds universitet, torbern.tagesson@nateko.lu.se
Förutom Lunds universitet har följande lärosäten och organisationer deltagit i studien: University of Copenhagen, Laboratoire des Sciences du Climat et de l’Environnement IPSL, Université Bordeaux, Nanjing University of Information Science and Technology.
Studien har finansierats av Rymdstyrelsen, Danmarks Frie Forskningsfond, the Belgian Science Policy Office, Marie Skłodowska-Curie postdoc grant. AXA Research Fund, European Space Agency (ESA), Centre National d’Etudes Spatiales.
Forskare har under tre års tid följt läs- och språkutvecklingen hos 45 barn med kraftig hörselnedsättning eller dövhet. Barnen hör med hjälp av cochleaimplantat.
– Vi vet sedan tidigare att barn med kraftig hörselnedsättning eller dövhet ofta har svårare att lära sig läsa och sällan får normal läsförmåga. Eftersom läsutvecklingen bygger mycket på talspråket har de inte samma förutsättningar som normalhörande barn.
– De flesta av de barn vi studerar har varit helt döva innan de fått sina implantat. En stor andel av dem använder mestadels talspråk till vardags men för andra är det svårare och man använder då tecken som stöd eller teckenspråk som komplement, säger Malin Wass.
Memorera hur ord stavas
Forskarna har bland annat undersökt vilka språkliga förmågor som har starkast samband med god läsförståelse hos 11-åringar. I en annan studie har de tittat på barnens ortografiska inlärning, det vill säga deras förmåga att memorera hur ord stavas så att de kan lära sig att känna igen dem direkt när de ser dem.
– Det vi har sett i båda studierna är att ordförrådet spelar allra störst roll. Barnen med CI har sämre ordförråd än normalhörande barn och det har ett starkt samband med deras läsförståelse. Ordförrådet är viktigt även för normalhörande men vi tror att det är ännu viktigare om man har en kraftig hörselnedsättning, säger Malin Wass.
Läsförmåga som normalhörande barn
Majoriteten av barnen i studien ligger inom normalspannet för normalhörande barn vad gäller läsförmåga.
– Det är ett förvånande bra resultat om man jämför med studier gjorda i andra länder. Jag tror att det beror på att vi har bra intervention för den här gruppen av barn i Sverige. Vi upptäcker oftast hörselnedsättningarna tidigt och det gör att barnen får sina implantat tidigt. Man behöver inte betala sina implantat själv, vilket man måste göra i många andra länder. Tekniken har också förbättrats avsevärt. Implantaten har blivit så pass bra att barnen kan gå i vanliga skolor, säger Malin Wass.
Pedagogiskt stöd
Hon hoppas att forskningsresultaten ska användas till att vidareutveckla pedagogiskt stöd för barn med CI.
– Det finns mycket att vinna på att utveckla stödet. De familjer och skolor som har svårt att ge stöd har stora utvecklingsmöjligheter. För dem kan bevisen från forskningen hjälpa som motivation till att ta tag i det här. Förhoppningsvis kan vi eller någon annan forskargrupp ta vid och utveckla metoder för att hjälpa barnen. Till exempel skulle man kunna ta fram ett program för att öva extra mycket läsning med barnen. Det skulle kunna användas både inom skolan och av föräldrar, säger Malin Wass.
Om cochleaimplantat
Ett cochleaimplantat (CI) är ett hörhjälpmedel som genom elektrisk stimulering av hörselnerven ger gravt hörselskadade och döva barn och vuxna möjligheter att uppfatta ljud. Exakt hur god förmåga att förstå och tolka ljud som man får genom sitt CI varierar mellan individer. Ett barn som är dövt vid födelsen anses ha bäst förutsättningar att dra nytta av ett cochleaimplantat om det opereras in tidigt. Även vuxna personer CI-opereras med goda resultat.
– Man hör inte lika mycket detaljer och nyanser med ett CI som med ett friskt öra. I implantatet finns det 18-24 elektroder som avläser ljud. I örat finns det ungefär 20 000 hårceller som kan urskilja mycket fler olika ljud, säger forskaren Malin Wass.
Det är ett stort problem att många tuberkulosbakterier har utvecklat resistens mot antibiotika. Tuberkulos (TB) dödar minst 1,5 miljoner människor per år. En normal behandling kräver fyra olika antibiotika som tas under flera månader. Om ett av läkemedlen inte fungerar finns det en stor risk för att hela behandlingen misslyckas.
För en framgångsrik behandling är det viktigt att snabbt avgöra vilka antibiotika som TB-bakterierna är mottagliga för. Denna diagnos brukade ta flera veckor, eftersom TB-bakterier växer mycket långsamt. Men numera är det möjligt att inom några dagar sekvensera bakterie-DNA och förutsäga vilka antibiotika det kommer att vara mottagligt för.
Mutation som borde ha dödat bakterien
Nyligen upptäckte forskare vid Uppsala universitet att många kliniska TB-bakterier innehåller ”läsramsmutationer” i en gen som skapar ett viktigt protein, RpoB. Detta protein är målet för ett mycket viktigt TB-antibiotikum, rifampicin. Denna typ av mutation borde ha dödat bakterierna, men de var fortfarande vid liv när de inhämtades från TB-patienter som fick antibiotikabehandling.
Diarmaid Hughes grupp vid institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi vid Uppsala universitet bestämde sig för att isolera en liknande mutant i E. coli, en bakterieart som är mindre farlig och lättare att arbeta med experimentellt. Deras mål var att upptäcka hur en bakterie kan överleva med en ”frameshift-mutation”.
Listade ut hur bakterien höll sig vid liv
Tre forskare, Douglas L. Huseby, Gerrit Brandis och Lisa Praski Alzrigat, lyckades isolera en ’frameshift-mutation’ i RpoB och kunde genom experiment lista ut hur bakterierna kunde hålla sig vid liv.
De fann att mutationen skapade en speciell sekvens av sällsynta ”hala” kodoner i RpoB-genen, och när ribosomen (maskinen som tillverkar protein genom att läsa den genetiska koden) nådde dit gled den ofta på den sekvensen. Detta halkande vid läsning av den genetiska koden undertryckte effekten av den ”dödliga läsramsmutationen” och tillät bakterierna att överleva. Men det var inte allt. På grund av ”undertryckningen” muterades RpoB-proteinet och detta fick bakterierna att bli mycket resistenta mot antibiotikat rifampicin.
Dödliga mutationer inte alltid dödliga
Det finns viktiga lärdomar att hämta från detta arbete. Den ena är att uppenbart dödliga mutationer inte alltid är dödliga eftersom bakterierna kanske kan ”undertrycka” mutationen och hålla sig vid liv. I detta fall orsakar mutationen också resistens mot ett viktigt antibiotikum mot TB.
En annan, kanske viktigare lärdom, är att en diagnos som bygger på att läsa en DNA-sekvens bara är så bra som vår förmåga att korrekt tolka betydelsen av sekvensen. Dessa typer av ”dödliga” mutationer som inte borde vara möjliga är i själva verket förvånansvärt vanliga i kliniska bakterieisolat, inte bara gällande TB men också för andra infektioner, vilket antyder att många av dem också kan undertryckas.
Lärdomen är att vi måste bli mycket bättre på att tolka innebörden av DNA-sekvensinformation så att vi kan se till att patienter kan få rätt diagnos och lämplig antibiotikabehandling.
Vetenskaplig artikel:
Antibiotic resistance by high-level intrinsic suppression of a frameshift mutation in an essential gene, PNAS
Kontakt:
Diarmaid Hughes, professor vid institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi, Uppsala universitet, diarmaid.hughes@imbim.uu.se
”Vi måste stärka vår förmåga”. Detta och liknande uttryck hörs allt oftare i debatten, exempelvis när den stundande totalförsvarsövningen TFÖ 2020 förs på tal. Risk- och hotbilden har förändrats på grund av klimatförändringar och säkerhetsläget i omvärlden, vilket leder till ökade krav på samhället att klara av att hantera allt från översvämningar, skogsbränder och störningar i elförsörjningen.
För att stärka samhällets förmåga att hantera kriser görs insatser på både lokal, regional och nationell nivå. Dessa insatser kan handla om allt från att köpa in utrustning för skogsbrandsläckning, till att öva eller upprätta responsplaner.
Prioritera förmåga att hantera kris
Hanna Lindbom, doktorand i risk och säkerhet vid LTH vid Lunds universitet, varnar för att det idag läggs för stor vikt vid att lista resurser. Man borde prioritera utifrån vilken effekt olika åtgärder förväntas kunna åstadkomma på förmågan att hantera kriser, resonerar hon. Detta perspektiv finns endast i undantagsfall idag.
– Min forskning visar att det finns väldigt lite resonemang kring att det man gör faktiskt leder till ökad förmåga, säger hon.
Sedan 2012 har hon kartlagt hur kommuner, länsstyrelser och myndigheter bedömer sin förmåga att hantera av olika slags samhällsstörningar. Undersökningen har skett i form av analyser av inrapporterade risk- och sårbarhetsanalyser, samt förmågebedömningar och handlingsplaner från 50 kommuner, länsstyrelser och myndigheter.
Dessutom har 43 representanter från samtliga nivåer i krisberedskapssystemet intervjuats.
– Att fokusera enbart på resurser är problematiskt eftersom samhällets resurser är begränsade. Om ytterligare resurser inte bidrar till att minska konsekvenserna av olika händelser skulle pengarna ha kunnat användas till annat.
Det är svårare att försöka uppskatta framtida konsekvenser av olika samhällsstörningar, jämfört med att lista resurser och rutiner som finns på plats här och nu. Eftersom samma typ av kris sällan inträffar tätt inpå varandra, kan man få vänta länge för att se effekten av olika insatser. De stora skogsbränderna 2014 och 2018 är undantag.
Kraft att agera när något händer
I sin avhandling presenterar Hanna Lindbom därför ett nytt sätt att se på och bedöma förmåga. Kortfattat handlar förmåga här om att positivt kunna påverka utfallet av en negativ händelse.
Utgångspunkten är att det ska bli tydligare att se om olika insatser för att öka förmågan, faktiskt har effekt om något händer.
Det nya sättet att bedöma förmåga att hantera kriser, har testats i flera experimentella studier med 280 deltagare från 207 kommuner, länsstyrelser och myndigheter.
Resultaten från studierna visar att det föreslagna synsättet verkar fungera bättre som beslutsunderlag i förebyggande arbete fokuserat på att öka responsförmågan. När beslutsfattare får stöd av en förmågebedömning som visar effekten av olika insatser, så kan de investera på rätt nivå.
– Min forskning ger starka indikationer på att vi bör fortsätta utveckla det här sättet att bedöma förmåga så att samhället i framtiden kan fatta mer informerade beslut om hur man ska öka förmågan att hantera kriser och katastrofer.
Svårigheterna och bristerna med att mäta effekt och konsekvenser av insatser i krisberedskap är inte unikt för Sverige, utan förekommer i hela världen.
Elva procent av vuxna skåningar har käksmärtor – dubbelt så många som i Norrland. Och nästan 80 procent av befolkningen i Sydsverige uppvisar syraskador på sina tänder.
– Att det är så många fler som har käksmärtor i Skåne visar att man inte alltid kan se på siffror för ett helt land, det kan finnas stora regionala skillnader, säger Susanna Gillborg, ST-tandläkare som skrivit en licentiatuppsats vid Malmö universitet.
6123 slumpvis utvalda skåningar fick svara på om de en gång i veckan eller oftare har ont i käkarna och/eller ont när de gapar eller tuggar. Ett jakande svar på en eller båda frågorna indikerade käksmärta. Resultatet visade att det gällde elva procent.
Utifrån svaren på ytterligare ett 50-tal frågor kunde Susanna Gillborg dra slutsatser om relaterade faktorer. Bland annat att käksmärta drabbar fler kvinnor än män, att det är vanligast i åldrarna 20-50 år, att personer med käksmärta oftare har huvudvärk minst en gång i veckan och upplever en sämre allmänhälsa.
Omfattningen överensstämmer med studier i Europa och USA. Susanna Gillborg framhåller dock att smärta i käkarna är dubbelt så vanligt i Skåne som i Norrland.
Storstadens stress spelar in
– Jag tror att större befolkningstäthet spelar in. Stress är absolut en faktor och stressnivån är större i en storstad som Malmö. Socioekonomiska faktorer påverkar också, och där kan antalet människor med utländsk bakgrund påverka att det är skillnad mellan regioner, säger Susanna Gillborg.
Hon beskriver käksmärta som underdiagnostiserat och underbehandlat och anser att bettfysiologi måste prioriteras mer inom tandvården. En journalstudie i Västerbotten visade att tandläkaren inte alltid hade vidtagit någon åtgärd när patienter hade berättat om käksmärta. Susanna Gillborg tror det beror på att tandläkare kan känna en osäkerhet kring hur de ska gå vidare.
– Tandvård är ofta väldigt praktisk. Man ska lösa ett problem som har en viss taxa. Det finns ingen tradition av att prata djupare med patienter om hur de har det. Tandläkare känner inte heller att de kan ta betalt för samtal, samtidigt som det förstås också tar tid, säger Susanna Gillborg och tillägger att ett arbete pågår nationellt för att ge allmäntandvården mer stöd i behandlingsplanering.
Frukt värre än läsk
I den andra delstudien undersökte hon förekomsten av tandslitage i den vuxna befolkningen i södra Sverige. Detta gjordes genom kliniska undersökningar och granskning av kliniska foton. För att hitta faktorer relaterade till tandslitaget användes information från ett frågeformulär, sjukdomshistoria och analys av salivprov. Studien omfattade 831 individer. Alla visade tecken på tandslitage.
Tandgnissling var den vanligaste orsaken till tandslitage och registrerades hos över 90 procent av gruppen. Mer anmärkningsvärt, enligt Gillborg, är att nästan 80 procent uppvisade syraskador på tänderna. Män hade mer tandslitage än kvinnor men ingen av de relaterade faktorer som identifierades i studien skilde sig åt mellan könen. Genom svaren i frågeformuläret kunde Susanna Gillborg sluta sig till att den största förklaringen till all erosion inte heter läsk utan frukt.
– Magsyra och frukt fräter på tänderna, och de som äter äpplen och citrusfrukter dagligen har större erosionsskador, säger Susanna Gillborg.
Endast en del av personerna i studien hade fått information om tandslitage från sin tandläkare/tandhygienist och mycket lite information om just syraskador.
– Man måste tidigt informera patienter om sur kost och identifiera dem som har sura uppstötningar, så de inte riskerar stora tandskador, säger Susanna Gillborg.
Trots väl kända risker är dopning fortfarande relativt utbrett. För att förstå drivkrafterna bakom användning av dopningspreparat har forskare vid Göteborgs universitet och Linnéuniversitetet genomfört intervjuer av brukare och etnografiska studier i gym- och fitnesskulturer.
Forskarna har under en längre tid följt med brukarna till träning, besökt dem hemma och försökt få en inblick i deras vardag. Resultaten finns i den nya boken Fitness Doping. Trajectories, Gender, Bodies and Health och handlar om hur personer i gym- och fitnesskulturer använder dopningspreparat. Intervjuer, observationer och studier av onlinegemenskaper för brukare av dopning ligger till grund för boken.
– Vi är intresserade av varför människor börjar använda dopning, vad som får dem att sluta, vilken betydelse genus har för användning av dopningspreparat och hur användare tänker kring hälsa och biverkningar, säger Thomas Johansson, professor i pedagogik med inriktning mot barn- och ungdomsvetenskap vid Göteborgs universitet.
Tidigare undersökningar har visat att upp till 4-5 procent av svenska gymbesökare använder dopningspreparat.
– De vi har följt har främst använt illegala dopningspreparat såsom anabola androgena steroider och tillväxthormoner, men det finns även exempel på andra preparat såsom insulin, efedrin med mera. Dessutom används olika mediciner i syfte att hantera biverkningar, säger Thomas Johansson.
Muskler och skönhetsideal
Det finns såväl fysiska som psykologiska biverkningar av dopningspreparat. Det handlar bland annat om ökad irritabilitet, depression, akne, håravfall, störningar i tillväxten och leverskador. Trots de kända riskerna fortsätter många att använda dopningspreparat.
– Bruk av dopning handlar i huvudsak om att förändra kroppen i en viss riktning. Det kan vara att bygga muskler och få en stor kropp som associeras med maskulinitet, men det kan också handla om att bränna fett för att passa in i snäva kropps- och skönhetsideal. Andra motiv är viljan att tävla i till exempel bodybuilding eller fitness, eller att vilja att passa in i en subkulturell träningsgemenskap.
Män och kvinnor väljer delvis olika sorters dopningspreparat eftersom de påverkar kroppen på olika sätt.
– Vissa preparat har så kallade förmanligande effekter som större käkparti, grövre röst, och naturligtvis muskler vilket förknippas med maskulinitet, varför kvinnor kanske väljer andra typer av substanser, som då anses ligga mer i linje med femininitetsnormerna. Men det finns också skillnader inom både mäns och kvinnors bruk i sig.
Skärskådning av vår samtid
Forskningsprojektet har resulterat i tre böcker som är skrivna av Thomas Johansson och Jesper Andreasson, docent vid Linneuniversitet.
– Trilogin kan sägas vara en skärskådning av vår samtid, en samtid där kroppen ofta sätts i centrum och där människor på olika sätt försöker uttrycka vilka de är genom det kroppsliga, men också att detta får konsekvenser vad gäller frågor som hälsa, identitet, tillhörighet och utanförskap.
Trilogi om gym- och fitnesskulturen
Forskningsprojektet Pumping up the ego: Biographical studies on young people’s doping trajectories har resulterat tre böcker.
Den första, Global Gym: Gender Health and Pedagogies (2014) handlade om gymkulturens utveckling och globalisering.
Den andra, Extreme Sports, Extreme Bodies: Gender, identities ad Bodies in Motion (2019) om extremidrott och dess kroppsliga och sociala konsekvenser.
Den tredje som avslutar trilogin är alltså Fitnes Doping. Trajectories, Gender, Bodies and Health.
Kontakt:
Thomas Johansson, professor i barn- och ungdomsvetenskap, institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande, Göteborgs universitet, thomas.johansson.2@gu.se
I en ny rapport från VTI har forskare studerat cyklisters hastighet, samt vilka konsekvenser hastigheten har för trafiksäkerhet och andra samhällsmål. Cyklisters hastighet beskrivs ofta som hög och som ett stort problem för säkerhet och trygghet. Men kunskapen om cyklisters faktiska hastighet och betydelsen av den är knapphändig.
I rapporten avråder forskarna från att lagstifta om särskilda hastighetsbegränsningar för cyklar och cykelbanor utöver de som redan finns. De poängterar också det är viktigt att skilja på reshastighet respektive punkthastighet när man för diskussioner kring cyklisters hastighet. Punkthastighet motsvarar den tillfälliga hastigheten, som till exempel samlas in vid en mätstation, medan reshastigheten mäts över en hel sträcka, från A till B, och inbegriper bland annat väntetider i korsningar. Anna Niska, forskningsledare vid VTI, förklarar.
– Cyklisters hastigheter regleras redan idag via Trafikförordningen med regler som gäller generellt för alla fordon och vägar. För att uppnå de transportpolitiska målen om god tillgänglighet och ökad cykling bör cyklister erbjudas en hög reshastighet, främst genom att förhindra onödiga omvägar och omotiverade stopp. Men för att uppnå målen om trafiksäkerhet kan det däremot finnas anledning att dämpa cyklisters punkthastighet i vissa situationer eller på vissa platser.
Saknas hastighetsmätare på cykel
Mätningar som gjordes vid en sträcka med skyltad hastighetsbegränsning 20 kilometer i timmen visade att den skyltningen inte hade någon effekt på cyklisternas hastighet. Vid uppföljande intervjuer framkom att cyklister har svårt att följa en sådan hastighetsbegränsning eftersom de flesta inte har hastighetsmätare på sina cyklar. Många cyklister var också skeptiska till hinder, avsmalningar eller andra åtgärder för sänkning av hastigheten.
– Dessa hinder är dels riskåtgärder som bidrar till högre olycks- och skaderisk. Samtidigt kan uppmärksamhetseffekten av dem klinga av vid en överanvändning. I de situationer det ändå är motiverat att dämpa cyklisters hastighet, vid till exempel vägarbeten eller cykelbanor förbi skolor eller äldreboende bör information i form av varningsskyltar och vägmarkeringar användas.
Enligt gällande lagstiftning är det inte möjligt att införa en hastighetsbegränsning som är lägre än 30 kilometer i timmen.
– Medelhastigheter för cyklister är i de flesta fall runt 20 kilometer i timmen. Endast en liten andel cyklar fortare än 30 kilometer i timmen. Därmed skulle en hastighetsbegränsning endast beröra ett fåtal. Det är heller inte klarlagt vilken hastighet som är lämplig ur trafiksäkerhetssynpunkt.
Studien genomfördes av Trivector Traffic i samarbete med VTI och på uppdrag av Trafikverket. Syftet var att undersöka hur hastighetsbegränsningar och andra hastighetsdämpande åtgärder används och kan användas på cykelvägar i Sverige, samt vilken potentiell trafiksäkerhetseffekt de kan ha.
– Det är troligt att kronisk eller långvarig retning av immunsystemet bidrar till att sjukdomen utvecklas. Men det kan också finnas en ärftlig komponent, säger Lena Brandefors, doktorand vid Umeå universitet.
Waldenströms makroglobulinemi är en långsamväxande form av lymfkörtelcancer. Den som insjuknar kan bland annat få låga blodvärden, lymfkörtelförändringar samt förstorad mjälte och lever. Sjukdomen går inte att bota, och behandling sätts därför inte in förrän den ger symtom. Behandlingen håller tillbaka sjukdomen så att patienten blir symtomfri.
Waldenström beskrev sjukdomen
Waldenströms makroglobulinemi, även kallat lymfoplasmocytiskt lymfom, har fått sitt namn från den svenske läkaren Jan Waldenström som 1944 första gången beskrev sjukdomen.
Sjukdomen är tre gånger så vanlig i Sverige som i världen i övrigt, och fyra till fem gånger så vanlig i norra Sverige. Dock är den även här ovanlig jämfört med andra cancerformer. I genomsnitt insjuknar årligen knappt en person på 50 000 i Norrbotten och Västerbotten.
Koppling till immunförsvaret
Orsaken till Waldenströms makroglobulinemi är ännu inte helt klarlagd. Sjukdomen är vanligare bland män, äldre och bland personer med autoimmuna sjukdomar eller vissa infektioner. Det talar för att stimulering av immunförsvaret bidrar till utvecklingen. De regionala variationerna och att det finns familjer där flera familjemedlemmar drabbats, talar för att även genetiska faktorer kan spela in. I familjer med flera drabbade hade också många familjemedlemmar autoimmuna sjukdomar som reumatism eller andra blodcancersjukdomar.
En vanlig behandling vid Waldenströms makroglobulinemi är en kombination av cytostatika och rituximab, en substans som består av en antikropp som riktas mot ett protein på tumörcellens yta. I sin avhandling visar Lena Brandefors att överlevnaden har ökat under 2000-talet. Under perioden 2000 – 2006 levde 61 procent fem år efter insjuknandet. Under perioden 2007 – 2014 hade femårsöverlevnaden ökat till 70 procent. Förbättringen kan eventuellt hänga samman med att rituximab började användas 2007.
Ingen screening
– Eftersom det är en så pass ovanlig sjukdom och eftersom prognosen inte påverkas av hur tidigt sjukdomen upptäcks är det dock inte meningsfullt med någon allmän screening, säger Lena Brandefors.
Avhandlingen baseras på studier av 1500 patienter med olika lymfkörtelcancersjukdomar som under åren 2000 – 2014 registrerades i Svenska lymfomregistret. Eftersom Waldenströms makroglobulinemi är så ovanligt finns få kontrollerade studier och registerstudier över tid kan därför bidra med värdefull information om förekomst, behandling och prognos.
Lena Brandefors, överläkare vid hematologen vid Sunderby sjukhus i Luleå, och forskare vid Umeå universitet, lena.brandefors@norrbotten.se
Moores lag förutsäger att antalet transistorer på ett chip dubbleras varje decennium. Men denna förbättring av elektronikbaserade tekniker kan inte pågå i all oändlighet. När komponenterna blir mycket små, typiskt när dom når nanometer-skala, blir kvantmekaniska effekter viktiga. Detta utgör en begränsning av nuvarande teknologi för databehandling och högpresterande beräkningar.
Figuren visar hur laserljuset skapar en optisk övergång mellan olika vågfunktioner som har drastisk skillnad i spinntillstånd. Bild: Uppsala universitet
Forskningsfälten spintronik och magnonik har som ambition att ersätta och komplettera konventionell elektronik. Manipulation av elektronens spinn (i stället för laddning) samt styrning av magnetiska excitationer, så kallade kallade magnoner, har stora möjligheter att erbjuda förbättringar.
För att skapa de tekniska verktygen som krävs behöver man först och främst identifiera de mest lovande materialen, samt förstå hur snabbt man kan manipulera olika spinntillstånd. I en artikel av forskare från National Institute of Standards and Technology i Boulder, USA, Uppsala universitet och Örebro universitet, visas att spinntillstånd kan förflyttas mellan atomer mycket snabbare än förväntat. Materialet som studerades var en så kallad Heusler-legering med komposition Co2MnGe.
Materialet belystes med en ultrasnabb laserpuls, och forskarna kunde detektera hur spinn transfererades mellan Kobolt (Co)- och mangan (Mn)-atomer med en hastighet som tidigare inte kunnat uppmätas. De teoretiska grupperna vid universiteten i Uppsala och Örebro bidrog till studien med kvantmekaniska beräkningar och konceptuella begrepp som förklarar de uppmätta resultaten. Enligt teorin sker med laserljuset en optisk övergång mellan olika vågfunktioner som har drastisk skillnad i spinntillstånd, något som förklarar experimenten.
Yaroslav Kvashnin, forskare vid institutionen för fysik och astronomi, Uppsala universitet, Yaroslav.Kvashnin@physics.uu.se
Erna Delzceg, forskare vid institutionen för fysik och astronomi, Uppsala universitet, erna.delczeg@physics.uu.se
Syftet med Tor är att du som användare ska kunna surfa på webben anonymt utan att information om vilka sidor du besöker registreras. De brister som forskarna hittat skulle kunna göra det möjligt för attackerare att ändå, och i vissa fall se vilka sidor du besöker.
– När en sida via Tor laddas ner sker en mängd aktiviteter över internet som till exempel att domännamn slås upp, bilder hämtas och reklamföretag kontaktas för att visa annonser. Om en attackerare har möjlighet att se en liten del av den här informationen kan den användas för att göra attacker som bygger på artificiell intelligens bättre.
– Potentiella attackerare skulle till exempel kunna vara länder som vill övervaka sina medborgare eller censurera tillgången till vissa sidor, säger Tobias Pulls, lektor i datavetenskap vid Karlstads universitet som tillsammans med doktoranden Rasmus Dahlberg står bakom upptäckten.
Tagit fram pålitligare tekniker
Tidigare har tekniker som använder AI för att analysera krypterad Tor-trafik ansetts rätt så opålitliga för attackerare att använda.
– Nu när vi bättre förstår hur attackerna kan göras mer pålitliga så kan vi bygga bättre försvar, säger Tobias Pulls. Vi har bidragit till små ändringar i Tor-nätverket för att det ska bli svårare för attackerarna att komma åt informationen, en kortsiktig lösning. På lång sikt kommer Tor behöva nya typer av skydd. Det jobbar vi för fullt på just nu.
Kan man lita på Tor?
Tobias Pulls menar att användarna fortfarande kan lita på Tor som ett säkert nätverk för att surfa anonymt.
– Alla andra alternativ är uppenbart sämre, till exempel om du använder VPN eller bara surfar på webben på vanligt sätt.
Tor-utvecklarna har visat stort intresse för resultaten och har anammat forskarnas förbättringsförslag. De publicerade även ett inlägg på Tors officiella blogg samtidigt som den vetenskapliga artikeln publicerades.
Arbetet har finansierats av Internetstiftelsen och KK-stiftelsen.
Vetenskaplig artikel:
Website Fingerprinting with Website Oracles (pdf).
Många fågelarter som lever nära människor visar en nedåtgående trend. Det gäller till exempel gråsparven som har minskat med 70 procent i Europa sedan 1980. När människor byter tak eller förbättrar isoleringen på ett hus försvinner hålrum och skrevor som fåglar kan använda för att bygga bo.
– I en tidigare studie visade vi att äldre bebyggelse i polska byar hyste fler arter och individer av fåglar än nybyggda hus. När vi hade besökt ett stort antal byar insåg vi att många äldre byggnader hade renoverats och att det skulle kunna vara ytterligare ett hot mot många fågelarter, säger Zuzanna Rosin, forskare vid SLU och vid Adam Mickiewicz University i Polen.
Fågelskådare räknade fåglar
Zuzanna Rosin och hennes kollegor har studerat sambandet mellan fågellivet och andelen byggnader som är renoverade eller nybyggda i polska byar. Erfarna fågelskådare besökte byarna och räknade fåglar längs 600 meter av en bygata. Resultaten från studien visar att en ökande andel renoverade och nya hus kan ha en dramatisk effekt på fåglar som bygger bon inuti eller på byggnader.
Gråsparv är en av de arter som använder hål i byggnader för att bygga bo. Bild: Marta Świtała
– Enligt våra data minskade antalet fåglar inom de arter som bygger bon i och på hus med 50 procent från de äldsta byarna till de mest moderniserade, säger Zuzanna Rosin.
Det handlade om 13 arter, bland annat gråsparv, ladusvala, hussvala och sädesärla.
Hus på landsbygden rivs eller moderniseras
Polens landsbygd har förändrats mycket efter Berlinmurens fall 1989. Många mindre jordbruk har lagts ner på grund av dålig lönsamhet. Nya hus som enbart är bostäder har byggts. Äldre hus har rivits eller renoverats. Bakom utvecklingen ligger bland annat förändrad jordbrukspolitik och att alltfler människor flyttar till byarna för att pendla till arbete i städerna.
En annan orsak är nationella och europeiska mål för att minska energiförbrukningen. Eftersom byggnader i Europa förbrukar 40 procent av energin och står för 36 procent av koldioxidutsläppen är energieffektivisering centralt för att minska påverkan på klimatet. Husägare kan också få bidrag för modernisering. För att säkerställa hållbar utveckling måste samhället uppmärksamma hur energisparande åtgärder kan påverka bobyggande fåglar, anser forskarna.
– En utmaning inför framtiden är att hitta lösningar som är både energieffektiva och bra för biologisk mångfald, säger Zuzanna Rosin.
Holkar kan hjälpa fåglar när husen förändras
Fågelvänlig arkitektur kan handla om att sätta upp holkar eller att integrera potentiella boplatser, såsom hålrum och skrevor, i designen för nya och renoverade hus. Det kan också handla om att bevara strukturer hos de äldre byggnaderna vid renoveringen, till exempel utvändiga tvärbjälkar.
– Det vi som samhälle måste inse är att det är viktigt för vårt välmående att bevara biologisk mångfald. Sparvarnas tjatter utanför fönstret är inte bara trevligt bakgrundsljud i vår vardag. Det hör ihop med kvaliteten i vår livsmiljö. Tyvärr är det fler och fler som inte hör gråsparv och andra fåglar som följer oss människor, säger Zuzanna Rosin.
Resultaten är intressanta för arbetet med att bevara fåglar även i Sverige och andra länder. De flesta av de bobyggande arterna i studien hittar vi i hela Europa, och vissa av dem i hela världen. I största delen av utbredningsområdet behöver de byggnader för att hitta boplatser.
Zuzanna Rosin, forskare, Institutionen för ekologi, SLU, och Adam Mickiewicz University i Polen, zuzanna.rosin@slu.se
Matt Hiron, forskare, Institutionen för ekologi, SLU, matthew.hiron@slu.se
– Normala D-vitaminnivåer är positivt både för friska och sjuka barn. Det kan vara så att de barn som hade vitaminvärden under 50 nmol/L, som är gränsen för brist, hade en svårare cancersjukdom. Framtida studier behöver undersöka om förbättring av D-vitaminstatusen kan leda till bättre överlevnad, säger Natalja Jackmann, barncancerläkare och forskare vid Akademiska sjukhuset/Uppsala universitet.
I den aktuella studien undersöktes blodprover från närmare 300 barn med olika former av leukemi, framförallt akuta lymfatiska och myeloiska leukemier. Blodproverna, som sparats vid Uppsala Biobank, togs i samband med cancerdiagnostik.
D-vitaminbrist hos en tredjedel med leukemi
– Resultaten visar att drygt en tredjedel av barnen med leukemi hade D-vitaminbrist, det vill säga värden under 50 nmol/L och bara 27 procent hade optimala nivåer på 75 nmol/L eller mer, säger Natalja Jackmann.
D-vitamin bildas i huden när man vistas i solsken. Man kan också få i sig vitaminet genom ett intag av D-vitaminrik kost såsom fet fisk, ägg och kött samt D-vitaminberikade mjölkprodukter. Tidigare forskningsstudier har visat att 20-50 procent av friska barn i Sverige har D-vitaminbrist (halter under 50 nmol/L). Det är också känt att äldre barn är mer utsatta än yngre, vilket kan bero på mer stillasittande aktiviteter och mindre lek utomhus.
Svårt få tillräckligt med D-vitamin
Barn som genomgår cytostatikabehandling kan ha svårt att få i sig tillräckligt allsidig kost vilket kan leda till D-vitaminbrist. De rör sig ofta mindre och bör dessutom undvika direkt solljus under strålbehandling och under en viss tid efter blodstamcellstransplantation. Låga D-vitaminhalter kan påverka kalciumnivåerna i blodet negativt vilket i sin tur kan leda till att skelettet blir mjukt och missformat, bensmärtor och problem med tänderna. Även risken för benbrott ökar.
Hälsoeffekter av D-vitamin
D-vitamin bildas i huden när man vistas i solsken och bidrar till normala kalciumnivåer i blodet. Man kan också få i sig vitaminet genom ett intag av D-vitaminrik kost såsom fet fisk, ägg och kött samt D-vitaminberikade livsmedel såsom mjölk.
Vitaminet har en avgörande roll för kalciumomsättning och uppbyggnad av skelettet. Brist på D-vitamin medför ökad risk för rakit (engelska sjukan) som leder till ett mjukt och missformat skelett samt ben- och muskelsmärtor. Numera är rakit betydligt ovanligare i Sverige än för 20-30 år sedan. Bristsjukdomen förekommer dock ofta i samband med lever- eller tarmsjukdomar, men även hos njursjuka barn.
Ny forskning tyder också på att D-vitamin har betydelse för uppkomsten av andra sjukdomar. Man diskuterar bland annat samband mellan D-vitaminbrist och cancersjukdomar, hjärtsjukdomar, diabetes, depression och alzheimer.
Forskningsstudier i Uppsala visar att ålder och årstid (höst, vinter, vår) vid diagnos, samt AML-diagnos (Akut myeloisk leukemi) påverkar D-vitaminstatusen negativt. Likaså att D-vitaminbrist blivit vanligare med tiden. Barn som insjuknar nu har lägre D-vitaminnivåer än barn som insjuknade på 1990-talet. När forskarna i den aktuella studien justerade för dessa faktorer stod det klart att en för låg D-vitaminstatus (under 50 nmol/L) var associerad med sämre överlevnad hos barn upp till sex års ålder.
Borde inte de nya rönen leda till rekommendationer om screening för alla barn med leukemidiagnos?
– Det är för tidigt att dra den slutsatsen. I likhet med friska barn rekommenderas D-vitamindroppar till alla under två år. Medvetenheten har också blivit bättre inom barncancervården, exempelvis att barn med mörk hud och dålig nutritionsstatus snabbare kan utveckla D-vitaminbrist. Vissa riskgrupper screenas för D-vitaminbrist och får extra D-vitamintillskott om detta behövs, bland annat barn med akut lymfatisk leukemi och barn som genomgår blodstamcellstransplantation. Dessutom får alla barn med cancer träffa en dietist, säger Natalja Jackmann.
Analys under behandlingen
Just nu pågår en prospektiv studie i Uppsala, i samarbete med Karolinska universitetssjukhuset, där man analyserar barnens mående och livsstil under behandlingstiden. Föräldrar får svara på en enkät om livsstil, mat samt härkomst. Dessutom tas blodprover var tredje månad under två års tid som fryses ned för analys av bland annat D-vitaminvärden.
– Om det visar sig att barn med cancer, som har höga D-vitaminvärden, mår bättre än de med låga värden kan det bli aktuellt med en större, randomiserad studie där den ena gruppen får vitamintillskott och den andra placebo. På sikt kan behandlingsrekommendationerna behöva ändras och screening införas, men innan dess krävs mer forskning, säger Natalja Jackmann.
Superluminösa supernovor är universums mest ljusstarka explosioner. Trots att supernovan SN 2006gy är en av de mest välstuderade har forskare hittills varit osäkra på hur den uppstod. Nu har forskare från Stockholms universitet tillsammans med japanska kollegor upptäckt höga halter av järn via spektrallinjer som aldrig tidigare observerats vare sig i supernovor eller i andra astrofysikaliska objekt. Det har lett fram till en ny förklaring till hur supernovan uppstod.
Superluminösa supernovor
Bild: Fox, Ori D. et al. Mon.Not.Roy.Astron.Soc. 454 (2015) no.4
Superluminösa supernovor är universums mest ljusstarka explosioner. Under några månader utstrålar de lika mycket energi som solen gör under hela sin livstid och når en maximal ljusstyrka på samma nivå som en hel galax. Varifrån denna energi kommer och vilken typ av stjärnsystem som exploderat är än så länge oklart och omdebatterat.
– Ingen hade testat att jämföra spektra från neutralt järn, alltså järn med alla elektroner i behåll, med de oidentifierade emissionslinjerna i SN2006gy, eftersom järn normalt sett är joniserat till högre grad. Vi gjorde det och såg med spänning hur linje efter linje radade upp sig precis som i det observerade spektrumet, säger Anders Jerkstrand, Institutionen för astronomi, Stockholms universitet.
– Än mer spännande blev det då det snabbt visade sig att det måste röra sig om mycket stora mängder järn – minst en tredjedel av solens massa – vilket direkt uteslöt en del gamla modellscenarion och i stället öppnade dörren för ett nytt.
Dubbelstjärna som exploderade
Föregångaren till supernovan SN 2006gy var, enligt den nya modellen, en dubbelstjärna bestående av en vit dvärg i samma storlek som jorden och en väterik massiv stjärna lika stor som vårt solsystem i nära omlopp kring varandra.
När den väterika stjärnan expanderade sin mantel, något som sker sent i livet hos denna typ av stjärna när nytt bränsle antänds, fångades den vita dvärgstjärnan innanför manteln och virvlade ner mot centrum av den större stjärnan. När den nådde kärnan exploderade den instabila vita dvärgen och en så kallad Typ Ia supernova uppstod. Denna supernova kolliderade sedan i sin tur med manteln, som slungats iväg under invirvlingen, och i denna gigantiska kollision uppstod alltså SN 2006gy.
– Att en Typ Ia supernova verkar ligga bakom SN 2006gy vänder upp och ner på vad de flesta forskare utgått från, säger Anders Jerkstrand.
– Insikten att en vit dvärg kan befinna sig i nära omlopp med en massiv väterik stjärna, och explodera snabbt vid invirvling, ger viktig ny information för teorin kring evolutionen av dubbelstjärnor samt de förhållanden som krävs för att en vit dvärg ska explodera.
Dessutom innebär forskarnas upptäckt av den nya spektraldiagnostiska metoden med järn nya möjligheter att göra astrofysikaliska undersökningar i andra sammanhang.
Emissionslinje
En emissionslinje är en ljus linje i ett spektrum från en ljuskälla. Linjerna uppkommer genom att varje ämne i ljuskällan avger ljus med vissa specifika våglängder, på så sätt är det möjligt att se vilka ämnen som ingår i ljuskällan. Emissionslinjer förekommer exempelvis i ljus från vissa typer av astronomiska objekt.
Antikroppsläkemedel är den snabbast växande typen av läkemedel och används redan i dag för behandling av en rad olika sjukdomar, bland annat cancer. Antikroppar är en del av immunförsvaret, med uppgift att identifiera främmande föremål, som exempelvis bakterier eller parasiter i kroppen. Genom att binda till en specifik målstruktur på en cell kan antikroppen antingen förmå cellen att begå självmord eller aktivera andra delar av immunförsvaret till att oskadliggöra den infekterade cellen.
På ytan av alla celler finns hundratals olika receptorer, proteiner. Vilka receptorerna är varierar och alla som skiljer sig åt mellan sjuka och friska celler kan potentiellt användas för behandling med antikroppsbaserade läkemedel. Det är svårt att på förhand veta vilka receptorer – eller målstrukturer – som passar för att utveckla antikroppsbaserade läkemedel. Det gör att det i dag utvecklas många antikroppar parallellt som på olika sätt använder de fåtal målstrukturer som man vet är lämpliga för antikroppsbehandling.
– Det är ett problem eftersom få nya typer av antikroppsläkemedel upptäcks, säger Anne Ljungars, Lunds tekniska högskola, som i en avhandling visar att en ny teknik skapar stora möjligheter att hitta många fler antikroppar än tidigare.
Ett sätt att hitta antikroppar för läkemedel är att använda så kallad fagdisplay där man letar i ett jättelikt bibliotek, ofta med mer än tio miljarder olika antikroppar. Att då hitta den enskilda antikropp som fungerar bäst kräver mycket arbete.
Letar antikropp och mål samtidigt
Traditionellt arbetar man efter en hypotes där man först hittar en receptor som man tror är lämplig för antikroppsläkemedel. Därefter letar man efter antikroppar som binder till den receptorn. Men genom att kombinera nya tekniker med att samtidigt leta efter både antikroppar och de receptorer de fäster på kan man hitta många fler antikroppar än tidigare.
Fagdisplay
En fag är ett virus som kan infektera bakterier. I fagdisplay av antikroppar använder man fager som en slags ”behållare” för olika antikroppsgener (alltså beskrivningen av hur man tillverkar antikroppen). Själva antikroppen sitter fast på utsidan av ”behållaren” och på så sätt skapas en länk mellan antikroppens funktion och dess utseende. När man letar efter antikroppar som binder till målstrukturer, alltså någon av de hundratals receptorer som finns på cellytan, så använder man målstrukturerna som bete. När man sedan fiskar upp betet så följer de antikroppar som bundit till receptorn med. Genom selektion i flera steg väljs senare de mest intressanta antikropparna ut och då vet man både hur antikroppen ser ut och får via behållaren information om antikroppen så att man kan tillverka fler sådana antikroppar.
– Det vi gör är att vi hittar antikroppar mot massor av olika receptorer på cellen och tittar på dessa antikroppars funktion direkt. Strategin är att förutsättningslöst testa antikroppens funktion, till exempel om den kan döda en tumörcell. När man har identifierat vilka antikroppar som fungerar bestämmer man sedan genom olika försök vilken receptor som dessa binder till. På så sätt har vi hittat antikroppar som binder till cancerceller, men inte till normala celler hos friska personer, säger Anne Ljungars, som samarbetat med BioInvent International AB.
Hon letar alltså efter antikroppar och målstrukturer samtidigt i stället för att först hitta en målstruktur och därefter leta efter en passande antikropp. Det är denna strategi kombinerad med modern teknik som gör att man kan hitta många fler antikroppar än tidigare.
Viktigt för utvecklingen av nya antikroppsläkemedel
– Metoden kommer att vara viktig för utvecklingen av framtida antikroppsläkemedel, vilka kan användas för behandling av många olika sjukdomar, säger Anne Ljungars.
Ett resultat är att hon hittade antikroppar mot en ny målstruktur som är bättre på att döda tumörceller för en viss typ av leukemi än den typ av antikropp som används idag. En antikropp mot denna nya målstruktur håller nu på att utvecklas till ett nytt läkemedel och testas just nu på människor.
Tekniken i grunden bygger på fagdisplay av antikroppar, en metod som utvecklats av nobelpristagaren Sir Gregory Winter. Detta kompletterat med nya tekniker har lett fram till den nya metoden. Och nu kommer han till Lund för att vara opponent vid disputationen.
– Det känns väldigt roligt, även om det också är lite nervöst. Men man kan inte tänka sig någon bättre. Dels utvecklade han fagdisplay-tekniken så att den kan användas för att hitta antikroppar, dels är han en framgångsrik entreprenör som har startat flera bolag som utvecklat antikroppar till läkemedel, säger Anne Ljungars.
