Forskare har länge försökt hitta sätt att avbilda hjärnans kemiska budbärare, och direkt kunna mäta dessa så kallade signalsubstanser, neurotransmittorer, signalsubstanserna. Den nya tekniken som forskare vid Uppsala universitet har utvecklat, går att applicera både på vävnadssnitt och biologiska vätskor som exempelvis cerebrospinalvätska.
– Det är första gången som hela neurotransmittorsystemet kan kartläggas i ett och samma experiment, säger Per Andrén, professor vid institutionen för farmaceutisk biovetenskap vid Uppsala universitet.
– Den nyutvecklade metodiken har potential att kartlägga nya sjukdomsmekanismer på molekylär nivå och öppnar upp stora möjligheter för att kunna upptäcka nya och bättre behandlingsmetoder och säkerställa att patienter får rätt diagnos
Avbildning från tunna hjärnvävnadssnitt
Problemet med den teknik som använts hittills är att oftast bara en substans i taget kan avbildas eller att den mäts indirekt via någonting annat. Ett annat problem är att det helt enkelt inte går att se många potentiellt viktiga substanser på grund av för låg känslighet hos analysmetoden.
Tekniken som Per Andréns forskargrupp vid institutionen för farmaceutisk biovetenskap använder kallas avbildande masspektrometri. I samarbete med Luke Odell, universitetslektor vid institutionen för läkemedelskemi, Uppsala universitet, samt forskare från Karolinska Institutet och Université de Bordeaux, har en ny metod utvecklats som möjliggör samtidig avbildning av ett stort antal kemiska budbärare i hjärnan direkt från tunna hjärnvävnadsnitt.
Metodiken har applicerats på experimentella modeller av Parkinsons sjukdom och från vävnadsprover från parkinsonpatienter.
Vetenskaplig artikel:
Comprehensive mapping of neurotransmitter networks by MALDI–MS imaging. Nature Methods. Mohammadreza Shariatgorji, Anna Nilsson, Elva Fridjonsdottir, Theodosia Vallianatou, Patrik Källback, Luay Katan, Jonas Sävmarker, Ioannis Mantas, Xiaoqun Zhang, Erwan Bezard, Per Svenningsson, Luke R. Odell & Per E. Andrén.
Kontakt:
Per Andrén, professor vid institutionen för farmaceutisk biovetenskap, Uppsala universitet, per.andren@farmbio.uu.se,
Småstater är med om olika öden, både under och efter stora konflikter. En aktuell fråga är om sådana småstater – som Sverige – enbart är fast i en strukturell världsordning eller om de är aktörer i sin egen rätt på världsarenan.
Patric Lindgren förklarar i sin avhandling vid Linnéuniversitet hur Sveriges säkerhetspolitik anpassats till nya förutsättningar efter stora konflikter under 1900-talet. Han undersöker tre post-konfliktperioder; efter första världskriget, efter andra världskriget och efter kalla kriget. I varje period analyseras ett utrikespolitiskt initiativ, en anslutning till en internationell organisation och ett försvarsbeslut. Post-konfliktperioderna utgör brytningstider som erbjuder öppningar för att observera, analysera och förklara hur centralt placerade politiker – och deras partier – tolkar och eftersträvar särskilda säkerhetspolitiska utvecklingar.
Inte självklart med neutralitet
– Sverige gjorde till exempel anspråk på att vara neutralt i de båda världskrigen och under det kalla kriget. Även om detta anspråk har ifrågasatts var ställningstagandet, tillsammans med andra säkerhetspolitiska aspekter, inte självklart i de omedelbara perioderna efter respektive konflikt, säger Patric Lindgren.
De huvudsakliga slutsatserna av undersökningarna är att småstater, som Sverige, både är begränsade i sina utrikes- och säkerhetspolitiska möjligheter och samtidigt kan använda samma strukturer för att tillgodose sina intressen. Tiden är en nyckelfaktor för att småstater ska kunna ändra sina säkerhetspolitiska förutsättningar. I det svenska fallet tycks det över tid finnas en ständig spänning mellan en idealistiskt dominerad och en realistiskt dominerad politik, när det gäller utrikes- och säkerhetspolitik. Idealismen tycks också ha fått ökad betydelse i den senare perioden. En annan intressant slutsats är att små stater i tider med viss maktvakuum kan spela en mer betydande roll i den internationella politiken, särskilt i de närliggande regionerna.
Matris för att studera positionering
För att analysera och förklara hur småstater positionerar sig efter världskonflikterna använde sig Patric Lindgren av en analytisk fyrfältsmatris. Modellen är konstruerad genom en kombination av de motstående teorierna om internationell politik; realism och idealism, kombinerad med aktör- och strukturperspektiv. Med hjälp av matrisen förklarar han hur småstater positionerar sig i tre nivåer; under nio empiriska fall, i de tre post-konfliktperioderna och alla tre perioder sammantaget.
Forskaren och lärarutbildaren Lena Aronsson vid Stockholms universitet har intresserat sig för möten mellan olika kunskapsteorier. Tillsammans med pedagoger i tre förskolor har hon studerat vad som händer när neurovetenskaplig kunskap sammanförs med förskolans redan etablerade sociokulturellt orienterade teorier och praktiker.
– Fler teorier om barns utveckling och lärande ledde till nya sätt att förstå praktiken och visade att pedagoger kan få mer svängrum i att använda olika arbetssätt för att undervisa på individuell- och gruppnivå samtidigt.
Kunskap om minne, sömn och stress
En individualiserad gruppedagogik, som tar hänsyn både till det enskilda barnets förutsättningar och barns samspel i grupp, kräver en rejäl pedagogisk verktygslåda med många olika verktyg, menar hon.
– Neurovetenskaplig forskning kan till exempel bidra med kunskap om hur minnet fungerar eller hur uppmärksamhet och impulskontroll utvecklas, och hur sömn och stress påverkar. Det kan i sin tur påverka utformningen av undervisningen i förskolan.
I sin avhandling kartlägger Lena Aronsson forskning som strävar efter att sammanföra utbildning och neurovetenskap och diskuterar de olika ansatser som finns. Hon föreslår att neuropedagogik skulle kunna vara en del av förskolans vetenskapliga grund. Då med en pedagogisk utgångspunkt för hur kunskap från neurovetenskaperna kan användas i förskolan.
För blivande förskollärare
Men, framhåller hon, det handlar inte främst om att pedagogerna i förskolan nu ska ägna sin arbetstid åt att läsa neurovetenskapliga forskningsartiklar.
– Avhandlingen har minst lika mycket att ge forskare inom både utbildnings- och neurovetenskap. Det är vi pedagogiska och didaktiska forskare och lärarutbildare som behöver ta fler kunskapsteorier i anspråk så att blivande lärare och förskollärare ska kunna arbeta både med individ- och grupperspektiv samtidigt, inte med det ena på bekostnad av det andra.
Lena Aronsson, Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet, lena.aronsson@buv.su.se
Begravningar är en passande lins för att studera olika hierarkier då alla i ståndssamhället någon gång erfor det, och då det var något som många beskådade var det viktigt att styra tolkningsutrymmet så att den döde presenterades i enlighet med familjens och ståndets statusuppfattningar.1600-talets adel var präglad av ståndssamhällets fundamentala ojämlikheter, men den sociala ordningen var mer komplex än en fråga om hög- och lågadel.
Därför har Alexander Engström, doktorand vid Historiska institutionen, Uppsala universitet använt sig av den tidens begravningskultur för att visa på hur dessa hierarkier samverkade i skapandet av status och åtskillnad.
Män fick pampigare begravningar
Att man var adel och ägde ett frälsebrev eller hade stora förmögenheter innebar inte att man tilläts vilken pompa och ståt som helst vid begravningar. Begravningens omfattning bestämdes av den dödes kön, ålder, civilstånd, merit och rang. Män fick överlag de mest omfattande begravningarna med huvudbanér, anvapen, fanor, soldater, kavallerister och begravningssaluter.
Alexander Engström visar utifrån ett stort och varierat material att den könade ordningen överlag resulterade i att en ung ogift friherre som varit riksråd eller officer ofta fick en mer omfattande begravning än en rik änkegrevinna av gammal ätt.
På samma sätt innebar denna ordning att det spenderades mer pengar på det manliga familjeöverhuvudets begravning än när kvinnor eller barn skulle begravas. Detta betyder dock inte att skillnad inte gjordes mellan män. I takt med att allt fler adlades under 1600-talet blev merit ett värdefullt verktyg för att skapa påtagliga skillnader mellan män i begravningskulturen, till en sådan grad att anhöriga till gamla grevar och nyadlade herrar ordnade merittitlarna före adelstitlarna i personalier, huvudbaner och på gravminnen.
Bara männens meriter räknades
Merit var dock ett attribut som var koncentrerat till män. Kvinnors status, oavsett om de var gifta eller ogifta, skapades istället genom att de sattes i relation till en make eller fader, något som aldrig förekom för vuxna män. Kön var därför på många sätt överordnat adelsrang i skapandet av status och åtskillnad i begravningskulturen.
Avhandlingens resultat skiljer sig från tidigare forskning, som överlag har fokuserat på män ur aristokratin, och har sett adelsståndet som en hierarki av hög- och lågadel. Genom att belysa begravningspraktiker för adliga barn, kvinnor och män visar avhandlingen tydligt hur flera hierarkier samverkade för att skapa status och åtskillnad samt att adeln var tvungen att skapa åtskillnad mot ståndets egna medlemmar med samma eftertryck som mot andra sociala grupper.
Så begravdes Axel Oxenstierna
Vid rikskanslern och greven Axel Oxenstiernas begravning 18 mars 1655 startade likprocessionen från S:t Jacobs kyrka på Norrmalm, där rikskanslerns lik stått i bisättning sedan 1 september 1654. Processionen tågade från bisättningskyrkan och färdades genom Drottning Kristinas kröningstriumfbåge vid det som idag är Gustaf Adolfs torg, vidare via Norrbro och Storkyrkobrinken till Storkyrkan vid Slottet där begravningsceremonierna skulle ske.
Processionen beledsagades av en skvadron kavalleri, 213 man från det kungliga gardet och nio kompanier med Södermanländskt och Uppländskt infanteri. Riksrådsmedlemmar bar kistan, vilken var omgärdad av fanor, huvudbanér och anvapen. Före rikskanslerns kista red en kyrassryttare vars rustning, kjortel och ridutrustning var förgylld och försilvrad. Till begravningssaluten där även artilleri dundrade på förbrukades 413 kg krut, vilket torde svept in Stockholm i en tjock och fränt luktande krutdimma medan klockorna från stadens alla kyrkor dånade.
Axel Oxenstiernas begravning var en dyr affär som minst kostade 22 443 daler kopparmynt, varav 14 349 daler kopparmynt hade lånats från olika håll för att möjliggöra begravningspompan. Detta var en stor summa för begravningar även i sin egen tid, vilket motsvarade 1 496 oxar eller 16 031 tunga dagsverken.
I kontrast till denna pompa fick kvinnor och barn ingen beledsagning med väpnade styrkor, fanor, kyrassryttare, huvudbanér, anor eller begravningssalut. Överlag fick de även färre klockringningar än män. När Christina von Scheiding begravdes i Ringarum i Östergötland 1656 var så få av adeln närvarande att en adlig dagboksförfattare lätt syrligt anmärkte på det låga deltagandet. När ett litet spädbarn till Daniel Plaan begravdes 1673 gjordes det på kvällen och utan procession.
Kopparstick med motiv från Karl X Gustavs begravningståg den 4 november 1660, graverat av Jean Le Pautre efter teckning av Erk Dahlberg.
– Vår batteriteknologi ger dubbelt så hög energitäthet jämfört med de aluminiumbatterier som är ”state of the art” idag. Dessutom är materialkostnaden betydligt lägre, liksom miljöbelastningen som vi ser den idag. Detta öppnar för storskaliga användningsområden som solcellsparker och lagring av vindkraft, säger Patrik Johansson som är professor vid institutionen för fysik på Chalmers. Det är forskare på Chalmers som står bakom konceptet tillsammans med kollegor vid National Institute of Chemistry i Slovenien.
Aluminium är en metall som teoretiskt kan ge batterier högre energitäthet, samtidigt som det redan finns en etablerad industri för både tillverkning och återvinning. Konceptet skulle dessutom ge markant lägre råvarukostnader, jämfört med dagens litiumjonbatterier. I tidigare aluminiumbatterier har man använt aluminium som anodmaterial och grafit som katodmaterial, men grafit ger ett för lågt energiinnehåll för att skapa battericeller med praktiskt användbar prestanda.
I det nya konceptet består de två batteripolerna – anod och katod – av aluminium respektive ett organiskt material som är uppbyggt av den kolbaserade molekylen antrakinon. Bild: Yen Strandqvist
Organisk molekyl som katod
I det nya koncept som Patrik Johansson och Chalmers presenterar, tillsammans med Robert Dominkos forskargrupp i Ljubljana, har grafiten ersatts med ett nanostrukturerat organiskt katodmaterial. Det är uppbyggt av den kolbaserade molekylen antrakinon och har framställts och vidareutvecklats av Jan Bitenc, som gästforskat på Chalmers. Den organiska molekylen i katodmaterialet tar effektivt emot positiva laddningsbärare från elektrolyten – den lösning i vilken joner kan flyttas mellan polerna.
Så föddes batterikonceptet
I november 2015 vann Patrik Johanssons idé om ett nytt batterikoncept närmare en miljon kronor i en innovationstävling som arrangerades av kemikoncernen BASF. Hans team presenterade redan då en aluminiumbaserad batteriteknologi. Konceptet skulle dessutom ge både högre energitäthet och markant lägre råvarukostnader. Fyra år senare har idén blivit ett verkligt koncept genom ett tätt samarbete med National Institute of Chemistry i Slovenien.
– Tack vare att det nya katodmaterialet gör det möjligt att använda lämpligare laddningsbärare, kan batteriet dra bättre nytta av aluminiumets potential. Nu fortsätter arbetet med att hitta en ännu bättre elektrolyt, eftersom den nuvarande innehåller klor. Det vill vi komma bort ifrån, säger Chalmersforskaren Niklas Lindahl, som studerat de interna mekanismer som styr energilagringen.
Litium en bristvara som behöver ersättas
Än så länge finns inga aluminiumbatterier på marknaden och de är relativt nya även inom forskningsvärlden. Dagens energitäta batterier innehåller litium. Metallen förväntas bli ännu dyrare än idag och kan bli en bristvara på grund av den ständigt ökande efterfrågan. Litiumjonbatterierna innehåller dessutom oftast metallen kobolt som bryts under dåliga arbetsförhållanden och eldar på konflikter i de länder där den utvinns. Frågan är då om aluminiumbatterierna kan komma att ersätta litiumjonbatterierna.
– Självklart hoppas vi det, men framförallt kan de bli ett komplement och se till att litiumjonbatterierna kan användas bara där de behövs. Än så länge är aluminiumbatterierna knappt hälften så energitäta som litiumjonbatterierna, men vårt långsiktiga mål är att de ska bli lika energitäta. Även om det återstår arbete med både elektrolyten och en bättre mekanism för uppladdning är aluminium i grunden en betydligt bättre laddningsbärare än litium då den är multivalent – vilket gör att varje jon ”kompenserar” för flera elektroner. Batterierna har dessutom potential att bli betydligt mindre miljöovänliga, säger Patrik Johansson.
Patrik Johansson, professor, institutionen för fysik, Chalmers, patrik.johansson@chalmers.se
Niklas Lindahl, forskare, institutionen för fysik på Chalmers och numera verksam på institutionen för fysik på Göteborg universitet, niklas.lindahl@chalmers.se
Regioner och kommuner tar kontinuerligt fram nya standardiserade vårdplaner, ibland i samverkan med andra myndigheter och organisationer. I sin forskning har Lotta Wendel visat att utformningen av det standardiserade materialet för vårdplanering varierar kraftigt i landet och i vissa fall också inom en och samma region.
Inte alltid för patientens bästa
Det finns anledning att vara försiktig vid användandet av standardiserade vårdplaner, menar hon.
– Det har visat sig att det inte alltid är patientens bästa som har styrt utformningen av dessa mallar. I sina värsta former riskerar mallarna för dokumentation att sätta patientens rättssäkerhet ur spel. I de fall patienter behöver en mer komplex vårdplanering finns det starka skäl för att undvika standardiserade planer, säger Lotta Wendel.
Planerna förväntas ofta underlätta registrering och insamling av data inför kvalitetsarbete och tillsyn. Detta syfte brukar beskrivas som ett nyare påfund. Men Lotta Wendels forskning visar att detta syfte har en gammal historia:
– I själva verket var de organisatoriska målen själva huvudsyftet när skyldigheten att dokumentera vård och behandling först reglerades. Patientens intressen uppmärksammades knappast alls.
Sällan i samråd med patienten
Majoriteten av de standardiserade vårdplanerna var inte heller konstruerade för samråd med patienten och inte heller för att möta dennes rätt till information. Detta innebar att vårdplaneringen riskerade att framstå som obegriplig och otillgänglig för patienten. Patienternas möjlighet att komma till tals varierade också avsevärt mellan de olika regionerna.
– Planerna jag studerat innehöll också direkt lagstridiga formuleringar och uttalanden som tydde på att mallen i sig var viktigare än den faktiska vården av patienten, säger Lotta Wendel.
Upptäckten, som nu presenteras i den vetenskapliga tidskriften Science, gjordes av ett stort forskarteam knutet till Calar Alto-observatoriet i Spanien. Redan i ett tidigt skede förstod astronomerna vidden av sin upptäckt. Exoplaneten, som fått namnet GJ3512b, är större än Saturnus och kretsar kring en röd dvärgstjärna som bara är en åttondel så stor som vår egen sol. En kombination som aldrig tidigare observerats.
– Det är ganska vanligt att astronomer upptäcker små planeter, med en storlek som jorden, kring små stjärnor. Men det här är första gången i världshistorien man hittar en gasjätte som kretsar kring en liten stjärna, säger Anders Johansen, astronomiprofessor vid Lunds universitet.
Planet bildad på grund av gravitionell instabilitet
Normalt bildas planeter av gas och damm från intilliggande stjärnor. Men Anders Johansen och hans forskarkollega Alexander Mustill vid Lunds universitet insåg snabbt att den nyupptäckta exoplaneten inte kan ha bildats på det gängse sättet. Det fick forskarna att börja undersöka alternativa teorier.
– Vår forskning visar att planeten är ett resultat av något som kallas gravitionell instabilitet. Det innebär att exoplaneten har bildats i samband med att en klump av gas och damm kollapsat av sin egen gravitation. Det är ett mycket ovanligt fall, säger Alexander Mustill.
Exoplaneter är planeter som befinner sig i andra solsystem än vårt eget. Den första bekräftade upptäckten gjordes 1995. Sedan dess har 4 044 stycken registrerats av den amerikanska rymdfartsorganisationen Nasa. Exoplaneter väcker ofta frågor kring eventuellt liv på andra platser i universum. Men chansen att det ska finnas liv på GJ3512b är liten.
Minus hundra grader
– Temperaturen ligger på cirka 100 minusgrader. Dessutom är den nya exoplaneten en gasjätte som Jupiter, utan någon fast yta, säger Anders Johansen.
Forskningen kring den nyupptäckta himlakroppen fortsätter och Lundaastronomerna Anders Johansen och Alexander Mustill menar att det finns indikationer på ytterligare en exoplanet i samma solsystem.
– Vi har sett att den röda dvärgstjärnan i det här solsystemet drar sig fram och tillbaka på grund av den nyupptäckta exoplaneten. Men när man studerar stjärnans rörelsemönster är det tydligt att den även påverkas av något annat. Något som förmodligen är en andra planet, säger Alexander Mustill.
Den aktuella studien, som är ett samarbete mellan 160 forskare från 48 lärosäten, publiceras i tidskriften Science.
Alexander Mustill, forskare, alex@astro.lu.se
Anders Johansen, professor. Institutionen för astronomi och teoretisk fysik, Lunds universitet, anders@astro.lu.se
Dammar bjuder på en lugn miljö för lunchrast bortom stadsstressen, kanske ett dopp en varm sommardag eller skridskoåkning på vintern, men de kan även förebygga översvämningar och är hem till många djur- och växtarter. Hur mycket känner allmänheten till dessa värden? Är folk medvetna om problem med urbana dammar?
– Ett klassiskt problem är att även det klaraste vatten kan bli en äcklig grön soppa. Detta sker om dammen tillförs för mycket näring vilket gör att alger börjar växa okontrollerat, säger Gerard Rocher-Ros, forskningsingenjör på Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet.
Urbana dammar över hela Europa
Algblomningar är inte bara ett problem för dammens ekosystem utan även för samhället. För att bättre förstå urbana dammars ekologiska status har en grupp forskare provtagit över 50 urbana dammar i hela Europa. Även två dammar i Umeå ingick i studien: Universitetsdammen och dammen på Sandbacka. Just nu håller man på att sammanställa dessa data.
– Då vi snart börjar ha koll på hur urbana dammar mår är det dags för andra steget i projektet nämligen att ta reda på hur folk bedömer dammarnas mående. Och det är här vi behöver hjälp av allmänheten genom att svara på vår enkät, säger Maria Myrstener, doktorand på Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet.
Vill veta hur stadsbor tänker
Enkäten syftar till att bättre förstå hur vi stadsbor tänker kring urbana dammar, deras värden och problem. En viktig fråga är i vilken grad allmänheten är medveten om dammarnas ekologiska status och hur viktiga de är för en välmående stadsmiljö. Enkäten kräver ingen förkunskap och är öppen för alla över 14 år till och med den 30 oktober.
– Resultat från studien kan hjälpa stadsförvaltningar att förbättra skötseln av sina dammar, och att informera allmänheten om dammars funktioner på rätt sätt, säger Marcus Klaus, postdoktor på Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet.
Forskningsprojektet genomförs av unga forskare vid 30 lärosäten i hela Europa. Umeå universitet representeras av Megan Fork, Lluís Gomez-Gener, Marcus Klaus, Maria Myrstener och Gerard Rocher-Ros.
Kontakt:
Maria Myrstener, doktorand på Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, maria.myrstener@umu.se
Marcus Klaus, Postdoktor på Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, marcus.klaus@posteo.net
Gerard Rocher-Ros, forskningsingenjör på Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, gerard.rocher@umu.se
– Jag har undersökt hur policydokument kring livslångt lärande och vägledning från överstatliga organ hanteras och omsätts i Danmark, Sverige och Norge, säger Simon Schulin.
Simon Schulin, som vanligtvis arbetar på University College Syd i Kolding, har gått grundligt tillväga. Han har granskat närmare 20 000 dokument för att kunna göra jämförelser mellan de nordiska länderna. Men också för att ta reda på om och hur överstatliga dokument får inflytande på utbildningsväsendet och betydelse för pedagogiska styrdokument i Norden. Resultaten visar bland annat stora skillnader mellan Danmark och Sverige.
Stora skillnader mellan Sverige och Danmark
– Danmark är mycket auktoritetstroget och implementerade alla policydokument fullständigt, säger Simon Schulin. I Danmark har utbildningsministeriet tydliggjort för ungdomsskolan att formell utbildning och examen är en förutsättning för livslångt lärande. Här finns också ett vägledningsinstitut, direkt under utbildningsministeriet.
Sverige däremot är mycket mer decentraliserat, enligt Schulin. I Sverige ger exempelvis Skolverket bara rekommendationer.
– I Sverige är livslångt lärande också viktigt. Men här finns inga praktiska anvisningar om hur många som ska ha en formell utbildning/examen för att kunna tillgodogöra sig livslångt lärande.
Bildning är helt frånvarande
Schulin för också i sin studie djupa resonemang kring hur livslångt lärande och kompetens är starkt förknippat med marknadsorientering, nytta och anställningsbarhet.
– Bildning är helt frånvarande när det talas om livslångt lärande i olika styrdokument, säger Simon Schulin. Ändå jobbar alla människor på sin bildning hela livet oberoende av vad de har för formell utbildning. Tala i stället om en människas kompetenser och vad han/hon vill med livet för att bli livsdugliga.
– Risken är att formell utbildning har fått för stor betydelse, säger Simon Schulin. De som saknar formell utbildning och examen exkluderas och på det sättet reproduceras utanförskap.
Autonoma drönare kan komma att användas inom många olika områden, till exempel för riskfyllda inspektioner i otillgängliga miljöer som idag utförs av människor. En autonom drönare kan till exempel skickas in i gruvor direkt efter sprängning eller ras, in i byggnader efter en jordbävning eller högt upp i vindkraftverk.
– Våra drönare flyger autonomt, det innebär att så fort drönaren lämnat marken finns det ingen pilot som styr den. Drönaren är programmerad att analysera sin omgivning och att fatta egna beslut, till exempel för att självständigt kunna undvika hinder, säger Christoforos Kanellakis, robotikforskare vid Luleå tekniska universitet.
Förutom säkerhetsaspekten kan självkörande drönare få betydelse genom att minska kostnader och troligen att säkerhets- eller underhållsarbete utförs snabbare än av människor. Dessutom är det sannolikt att drönarens analyser är mer precisa.
Flera sensorer ger självständig drönare
Fältförsöken med autonoma drönare som Luleå tekniska universitet gör, visar att robotikgruppens drönare, klarar den svåra uppgiften att navigera självständigt i bergrum eller i en gruva. Lokaliseringen är ett delikat problem för drönaren att lösa, eftersom drönaren inte vet var den befinner sig i relation till omgivningen, vilket kräver mycket beräkningskraft och komplicerade styralgoritmer.
– Drönaren använder information från flera sensorer ombord för att lösa lokaliseringsproblemet. I vårt fältförsök beordras drönaren att gå framåt längs tunneln. Vi har utvecklat algoritmer, som korrekt ska kunna reglera drönarens riktning. Detta är en riktig utmaning som hela forskarsamhället inom robotik strävar efter att lösa, så även vårt team, säger Christoforos Kanellakis.
Arbetet med autonoma drönare vid Luleå tekniska universitet sker i nära samarbete med bland annat NASA. Robotikgruppen vid Luleå tekniska universitet deltog nyligen i NASA:s lag i den prestigefulla tävlingen Subterranean Challenge, där de kom på andra plats i världen. Forskningen inom flygrobotik med autonoma drönare är kopplad till Luleå tekniska universitetets center för tillämpad AI forskning; Applied AI Excellence Centre.
Kontakt:
Christoforos Kanellakis, forskare inom reglerteknik vid Luleå tekniska universitet, christoforos.kanellakis@ltu.se
George Nikolakopoulos, professor i professor i robotik och automation vid Luleå tekniska universitet, george.nikolakopoulos@ltu.se
Marina konfliktzoner är inte statiska utan skiftar beroende på säsong. Det innebär att ett område kan vara en sådan zon en del av året men inte en annan. En anledning är att djuren rör sig över stora områden. De kan befinna sig på en plats när ungarna föds för att sedan flytta hundratals mil till områden mer rika på föda.
Nya konfliktzoner kan även uppkomma då mänsklig aktivitet påverkar områden som tidigare varit orörda. Det kan handla om nya farleder för transportfartyg, industriellt fiske, oljeutvinning och nya färjeleder.
– Det drabbar inte bara djuren i haven, människor som i generationer hämtat mat och sin utkomst ur havet påverkas också, säger Susanne Åkesson, professor i zooekologi vid Lunds universitet.
Livsviktiga zoner för marint liv
Tidigare undersökningar har granskat marina konfliktområden lokalt och regionalt och oftast behandlat en enda art. Det här är första gången det görs en global studie som inkluderar olika djurarter.
Eftersom nästan två tredjedelar, 64 procent, av världshaven inte lyder under ett enskilt lands jurisdiktion är det viktigt att det finns en global policy för hur mycket mänskliga aktiviteter ska tillåtas påverka livet i haven, anser forskarna från de 14 länder som har bidragit till studien. Susanne Åkesson medverkar som den enda forskare verksam vid ett svenskt universitet.
– Tyvärr blir konfliktzonerna mellan djur och människor fler, inte färre. Vi pekar på områden och korridorerna mellan dessa områden som är livsviktiga för det marina livet, men där mänskliga aktiviteter påverkar djurens habitat. Ett sådant exempel är kalvningsområden för valar.
Forskarna Brendan Godley och Jaquie Ellick från Ascension Island Turtle Group fäster en gps-sändare på en sköldpadda. Bild: Susanne Åkesson
Susanne Åkessons bidrag till studien handlar om havssköldpaddor som lever i ett bälte i Sydatlanten mellan Brasilien och sydöstra Afrika. På ön Ascension har hon och hennes medarbetare försett sköldpaddor med sändare som registrerat hur de rört sig och var de befunnit sig olika tider på året.
– Vi vill att studien ska bidra till en global policy för hur vi använder våra hav. Vi har tagit fram ett instrument för att hjälpa beslutsfattare att skapa en sådan policy, säger Susanne Åkesson.
Susanne Åkesson, professor zooekologi, Lunds universitet, biologiska institutionen, susanne.akesson@biol.lu.se
Johan Kärnfelt och Gusav Holmberg vid Göteborgs universitet har kartlagt hur det gick till när vi fick en enda, gemensam tid.
– Soltiden var den vanliga tiden. I den mån människor hade klocka ställde de den efter solen – när den passerade rakt i söder var klockan tolv, säger Johan Kärnfelt.
Han är idéhistoriker vid Göteborgs universitet och har tillsammans med kollegan Gustav Holmberg skrivit en bok om hur det gick till när vi fick en enda tid i Sverige. Men först hade vi en period av fyra olika slags tider, för systemet med olika lokala tider fungerade inte hur länge som helst.
– Grejen med soltiden är att den är just lokal, det skilde till exempel 24 minuter mellan Stockholm och Göteborg. När man började köra järnväg kunde man ju inte ha en tidtabell som gick efter lokala tider. Då bestämde man att det är tiden i Göteborg som ska definiera järnvägstidtabellerna, säger Johan Kärnfelt.
– Om det tar tio dagar att ta sig mellan Göteborg och Stockholm med häst och vagn spelar den där tidsskillnaden på 24 minuter ingen roll. Men när järnvägen kom gick det inte längre. Det är ungefär som om varje stad hade haft en egen valuta, eller ett eget språk. Det fungerade i det gamla bondesamhället, men det fungerar inte i en tid av snabba kommunikationer, säger Gustav Holmberg.
Göteborgstid gillades inte av Stockholmare
1878 kom sedan den stora tidsreformen då en enda, gemensam tid infördes i Sverige. Då valdes en lokaltid från trakterna kring Örebro som alla skulle utgå ifrån, vilket var en kompromiss.
– Stockholmarna gillade inte det där med att vi hade Göteborgstid på tågen, de tyckte att Stockholmstid borde vara gemensam tid för alla, säger Johan Kärnfelt.
Sedan dess har vi haft ytterligare några reformer: år 1900, då vi fick en zonindelning i hela världen och Sverige hamnar på Greenwichtid + en timme, ett försök med sommartid 1916 som inte uppskattades av bönderna, och sedan införande av sommartid 1980.
– Men i dag finns en stor opinion både inom EU och i Sverige emot sommartid, så den är nog snart historia, säger Johan Kärnfelt.
Bok:
Tid för enhetlighet. Astronomerna och standardisering av tid i Sverige, Johan Kärnfelt, Gusav Holmberg, Institutionen för litteratur, idéhistoria och religion Göteborgs universitet
I luften kryllar det av otroligt små luftburna partiklar, aerosoler. Vissa är naturliga medan andra orsakas av människans förbränning av bränslen. En del kan skada hälsan, andra reflekterar solstrålning.
En av de viktigare naturliga källorna till aerosoler är de aromatiska terpenerna från barrskogen.
Väldoftande terpener kyler klimatet..
Genom kemiska reaktioner med ozonet i atmosfären ombildas terpenerna till kraftigt oxiderade organiska molekyler, vilka fäster på andra aerosolpartiklar som redan finns i luften. Detta leder till fler molndroppar, eftersom varje molndroppe bildas genom att vattenånga kondenserar på en tillräckligt stor aerosolpartikel. Och fler molndroppar leder till tätare moln och minskad solinstrålning.
I en ny studie framkommer dock att denna ”barrskogseffekt” har kommit av sig efter industrialiseringen.
..men effekten förtas av människans utsläpp
Utsläpp av ammoniak från jordbruket samt svaveldioxid från fossila bränslen ändrar spelreglerna: Terpenerna, och även andra organiska molekyler, fördelas istället på många fler, men mindre aerosolpartiklar. Och eftersom de riktigt små aerosolerna har en diameter som är mindre än våglängden på ljuset förmår partiklarna inte reflektera ljuset.
Svaveldioxid och ammoniak är visserligen gaser, men generar nya partiklar via kemiska reaktioner i atmosfären.
– Paradoxalt kan alltså ett större antal aerosolpartiklar leda till att den kylande effekten från de organiska molekylerna som släpps ut från skogen minskar eller helt uteblir, säger Pontus Roldin, forskare i kärnfysik vid LTH, Lunds universitet och förste författare till artikeln.
Tillsammans med ett internationellt forskarlag har han utvecklat en modell som för första gången visar hur nypartikelbildning av dessa aerosoler går till.
– De kraftigt oxiderade organiska molekylerna har en betydande kylande effekt på klimatet över barrskogen. Med varmare klimat räknar man med att skogen kommer släppa ut mer terpener och därmed skapa fler kylande organiska aerosoler. Men hur stor denna effekt blir beror också på hur stora utsläppen av svaveldioxid och ammoniak blir i framtiden, säger Pontus Roldin.
– Det är dock helt klart att denna ökning av organiska aerosoler inte på långa vägar kan kompensera för den klimatuppvärmning som orsakas av våra utsläpp av växthusgaser.
Utsläppen kan minskas – ökat köttätande kan förvärra
Den här studien kan bidra till att minska osäkerheten kring aerosolpartiklars påverkan på moln och klimat. Resultaten blir också ett ytterligare argument för att dra ner på de skadliga utsläppen.
Man har dock redan lyckats minska svaveldioxidutsläppen kraftigt i Europa och USA sedan 1980- talet och nu börjar man se steg i rätt riktning i Kina också.
– Det är förhållandevis enkla tekniska lösningar som krävs för att minska svaveldioxid, till exempel rening av rökgaserna från skepp och kolkraftverk. Ammoniak är mycket svårare att minska, eftersom det släpps ut direkt från djur och när man gödslar jorden.
I framtiden räknar man med att köttproduktionen kommer att stiga kraftigt globalt när välståndet i fattiga länder förbättras i främst Asien. Idag vet man inte vilka konsekvenser dessa förändringar kommer att ha. För att kunna uppskatta detta krävs att man använder detaljerade modeller såsom den som nu har utvecklats. Då blir det enklare att studera konsekvenser för aerosolbildingen och klimatet.
Motsäger inte vikten av skogen som koldioxidsänka
– Vi vet redan att skogen är en viktig koldioxidsänka. Men även andra faktorer, såsom aerosolers kylande effekt, typ av vegetation och utsläpp påverkar klimatet. De här resultaten kan förhoppningsvis bidra till bättre förståelse för hur skog och klimat interagerar, säger Pontus Roldin.
Det boreala barrskogsområdet ”taigan” sträcker sig som ett band över hela jordklotet. Det täcker 14 procent av jordens vegetationstäckta yta och är därmed världens största sammanhängande landekosystem.
De närmaste åren kommer Pontus Roldin och hans kolleger fortsätta att jobba med dessa frågor inom Formas-projektet ”Betydelsen av den kontinentala biosfär-aerosol-moln-klimat-återkopplingen under antropocen” och med hjälp av den globala klimat- och jordsystemsmodellen ”EC-Earth” bättre kvantifiera hur stor klimatpåverkan barrskogens terpener har i en atmosfär påverkad av olika mänskliga utsläpp.
Digitala vårdmöten med läkare är idag ett populärt sätt att kontakta vården, både privata och offentliga verksamheter inom hälso- och sjukvården har öppnat upp mottagningar via nätet. ”Men vilka är användarna”? ”Varför tar de kontakt”? Hur ser deras vårdmönster ut?
Det – och frågor som ”Vad är drivkraften eller motivet till att välja att ta kontakt med läkare via nätet”? ”För vilka vårdbehov söker de”? Hur upplever patienterna dessa möten och anses vårdbehovet uppfyllt av det digitala vårdmötet? – har undersökts i forskningsprojektet Digitala vårdmöten med läkare. Nu presenteras resultaten i en rapport.
Studien består av en kvantitativ del som bygger på 10 400 personers digitala kontakter med läkare i Jönköpings län och en kvalitativ intervjustudie med 26 patienter/användare från ett nationellt urval.
Digitala vårdmöten kan avlasta primärvården
En av de frågor som forskarna lyfter är om Digitala vårdmöten avlastar den ordinarie fysiska primärvården, eller om det är onödiga kontakter som ändå medför fysiska besök.
De tre vanligaste hälsoproblem som personer sökt digitala läkare för var akut övre luftvägsinfektion, hudutslag och hosta. Analysen visar också att endast 1,5 procent föregått av kontakt med 1177 sjukvårdsrådgivning per telefon, 1 procent har haft ett efterföljande besök på akutmottagning inom ett dygn och 3,6 procent ett fysiskt besök på vårdcentral inom en vecka.
– I registerstudien framkommer att väldigt få personer före kontakt med digital läkare haft andra kontakter med vården, som till exempel 1177 sjukvårdsrådgivning. I intervjuerna säger användarna eller patienterna att de själva gjort bedömningen att de hälsoproblem de sökt för inte skulle kunna bli löst genom kontakt med sjuksköterska.
– Majoriteten har bara haft ett enda digitalt vårdmöte med läkare och väldigt få har efter denna kontakt sökt fysisk primärvård eller akutmottagning. Även om det i stora delar är enklare problem de sökt för är det ändå sådant de har behövt hjälp med, till exempel råd kring egen eller sitt barns hälsa, vanligast är infektioner och hudåkommor eller recept på läkemedel, säger Felicia Gabrielsson Järhult.
Fler kvinnor söker vård på nätet
Av den kvantitativa delstudien framkommer det också att det är övervägande yngre användare i åldern 0–30 år som sammanlagt står för ca. 70 procent av kontakterna. Andelen kvinnor är högre, ungefär 60 procent kontra männens 40 procent.
I den kvalitativa delen av studien uppgav de svarande att de upplever att digitala vårdmöten med läkare gett dem frihet att själva välja tid och plats, vilket underlättar deras livspussel. Hög grad av tillgänglighet, att snabbt få kontakt med läkare för professionell hjälp och till exempel slippa ta ledigt från jobbet eller åka iväg till en mottagning med ett sjukt barn var några av de positiva aspekter som lyftes.
– Generellt har de som har besvarat frågorna i undersökningen upplevt sig ha fått ett kompetent, professionellt och respektfullt bemötande vid kontakten med läkaren, oavsett om detta varit i form av ett videomöte där personen sett läkaren eller via en chattfunktion, berättar Felicia Gabrielsson Järhult.
Kartläggningar av den totala arvsmassan hos en individ kallas helgenomsekvenseringar. Det är fortfarande relativt ovanligt inom sjukvården i dag, men det sker allt oftare, till exempel för att ställa en korrekt diagnos vid en sällsynt sjukdom. En genetisk kartläggning av en individ jämförs rutinmässigt med ett så kallat referensgenom, en beskrivning av den mänskliga arvsmassa som anses vara ”standard”. Vid en sådan jämförelse brukar ungefär 5 miljoner avvikelser hittas. De flesta är utan större betydelse, men en del av dem kan orsaka sjukdomar eller funktionsnedsättningar.
Nu har forskare vid Karolinska Institutet, i samarbete med Uppsala universitet, samlat in analyser av hela arvsmassan för tusen svenska individer och för var och en ringat in de avsnitt som inte matchar med referensgenomet. I nästa led har forskarna analyserat just denna icke matchande arvsmassa. I det arbetet identifierades 61 000 dna-sekvenser, vilket är en volym som motsvarar ungefär en hel kromosom. Dessa nya sekvenser, som alltså inte ingår i dagens referensgenom, påverkade drygt 80 gener, av vilka ett tiotal är kopplade till olika sjukdomar.
Uråldrigt och välspritt dna
Forskarna gick sedan vidare med ytterligare analyser av dessa nya sekvenser. De jämfördes med arvsmassebibliotek som finns för schimpanser, för den afrikanska populationen samt för islänningar. Och det arbetet gav napp – det visade sig att dessa nya sekvenser, identifierade i tusen svenska individer, till stor del återfinns i samtliga dessa populationer. Det betyder dels att de är mycket gamla, dels att de är välspridda i den mänskliga populationen.
– Den icke identifierade arvsmassa som vi tidigare inte har kunnat matcha mot referensbiblioteket vid helgenomsekvenseringar, visade sig alltså vara normala varianter av vår arvsmassa, i många fall uråldrig. Det här visar att det mänskliga genomet är mer heterogent än vad vi tidigare känt till och som en följd behöver vi uppdatera vårt referensgenom. Men det visar också att vi är mer lika schimpansen än vad vi tidigare trott och att djupare studier av schimpansens arvsmassa är nödvändigt för att förstå människans genetiska mångfald, säger Jesper Eisfeldt, civilingenjör med inriktning mot bioteknik samt doktorand vid enheten för sällsynta diagnoser vid institutionen för molekylär medicin och kirurgi på Karolinska Institutet.
Jesper Eisfeldt, civilingenjör med inriktning mot bioteknik samt doktorand, Karolinska institutet, jesper.eisfeldt@ki.se
Anna Lindstrand, biträdande överläkare, docent, Karolinska institutet, anna.lindstrand@ki.se
När mikroorganismer får övermogen frukt att jäsa bildas alkohol. En del forskning har tytt på att fruktätande apor kanske använder denna alkohol i kosten som en källa till extra kalorier. Nu har forskare från Linköpings universitet och Universidad Veracruzana i Mexiko prövat den idén.
I ett första experiment, som utfördes på en fältstation i Mexiko, fick åtta stycken spindelapor välja mellan rent kranvatten eller låga koncentrationer av alkohol. Alkoholhalterna varierade mellan 0,5 och 3 procent alkohol, vilket motsvarar koncentrationer som kan bildas naturligt i jäsande frukt. Forskarna fann att djuren kunde detektera etanol i så låga koncentrationer som 0,5 procent. Som jämförelse är människans detektionströskel för etanol 1,34 procent. Aporna valde alla alkoholhalter upp till 3 procent framför vatten.
Mycket känsliga för etanolsmaken
– Resultaten visar att fruktätande spindelapor är utomordentligt känsliga för smaken av etanol. Vi såg också att de föredrar denna alkohol när den erbjuds i koncentrationer som förekommer naturligt i jäst frukt, säger professor Matthias Laska vid institutionen för fysik, kemi och biologi (IFM) vid Linköpings universitet.
I nästa test fick spindelaporna välja mellan en sockerlösning spetsad med etanol eller en sockerlösning av samma koncentration utan alkohol. Här var det tydligt att djuren föredrog sockerlösningen som innehöll alkohol. Men när aporna ställdes inför valet mellan en alkoholspetsad sockerlösning och en högkoncentrerad sockerlösning utan etanol blev resultatet ett annat. I det fallet föredrog djuren tydligt alternativet med rent socker, även när blandningen med socker och alkohol innehöll tre gånger så mycket kalorier.
Sötman viktigare än alkoholen
I ett liknande experiment fick spindelaporna välja mellan puréad frukt spetsad med etanol eller ren fruktpuré. Testerna med sockerlösning och med fruktpuré med eller utan tillägg av alkohol tyder på att sötma, och därigenom kolhydratinnehåll, kan vara en viktigare faktor för spindelapornas preferenser jämfört med de kalorier som alkoholen bidrar med.
– Fynden stöder därför inte idén att etanol i kosten används av fruktätande primater som en källa till extra kalorier. På liknande sätt stöder våra resultat inte heller tanken att icke-humana primaters förkärlek för övermogen frukt som innehåller alkohol speglar ett evolutionärt ursprung till alkoholism hos människan, säger Matthias Laska.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
