I en ny avhandling vid Malmö universitet har Ola Sollenius, övertandläkare och doktorand, undersökt kostnadseffektiviteten av behandlingar på barn med enkelsidigt korsbett. 110 barn i åldern 8-9 år lottades till fyra olika grupper där de fick behandling med fastsittande tandställning respektive expansionsplåt, av allmän- respektive specialisttandläkare. I snitt tar behandling med fastsittande tandställning 7-8 månader, med expansionsplåt ett år.
Stora pengar att spara hos specialist
Skillnaden i resultat hos allmän- respektive specialisttandvård har visats i tidigare forskning men inte för just den typen av behandling. Ola Sollenius studie visar att det finns stora pengar att spara genom att barn kommer till en specialist och får fast tandställning istället för expansionsplåt.
– Det är generellt dyrare hos specialist, men i och med att resultatet blir bättre och går snabbare blir det ändå billigare än hos allmäntandläkare, säger Ola Sollenius, som arbetar som specialisttandläkare i Halmstad.
Skillnaden motsvarar 40 miljoner kronor per år. Man räknar med att cirka tio procent av barn i den här åldern har korsbett, och det betyder 12 000 barn i varje årskull nioåringar, menar han.
I en annan delstudie jämförde Ola Sollenius den munhälsorelaterade livskvaliteten mellan barn med enkelsidigt korsbett, barn med stort överbett och barn med normalbett. Resultatet visar att stort överbett påverkar barns livskvalitet medan korsbett inte har någon negativ inverkan på livskvaliteten hos 8-9-åringar.
Ganska enkelt att behandla korsbett
Ola Sollenius har också kunnat visa att patienter med korsbett och en smalare överkäke kan behandlas ganska enkelt. Detta oavsett val av tandställning eller tandläkare. Jämförelsen gjordes med hjälp av 3D-scanning av hela munhålan.
– Med behandling kan bettet normaliseras och gommen får samma storlek och volym som hos normalbarn som inte har korsbett, säger Ola Sollenius.
För få specialister
Forskningen visar alltså att barn med bettavvikelser borde skickas till specialist. Problemet är att specialisterna är för få och har svårare fall inom andra områden som måste tas om hand.
– Vi är för få redan i dag och följden skulle då bli ännu längre köer. Samtidigt är det svårt att försvara att inte använda den bästa och billigaste behandlingen för att kötiden ökar. Antingen får vi bli fler specialister eller så får allmäntandläkare tränas upp mer inom tandreglering, säger Ola Sollenius.
Ola Sollenius, specialisttandläkare i Halmstad och forskare, osollenius@gmail.com
Adventivrot är en rot som utgår från en annan del av växten än själva roten. Den kan utgå från till exempel stamdelar eller bladdelar. Adventivrötter är viktiga för så kallad vegetativ (könlös) förökning hos många växtarter, till exempel med utlöpare, sticklingar eller groddknoppar.
Jordgubbar kan föröka sig med adventivrötter
Många växtarter bildar naturligt adventivrötter, till exempel gräs, spannmål och lökväxter men också björnbär och jordgubbar för att kunna sprida sig utan frön. Men adventivrötter kan också bildas som en följd av skador, vid höga vattennivåer eller temperaturförändringar. Vegetativ förökning av växter används i stor utsträckning inom skogsbruk och jordbruk för att genom kloning få nya sorter.
Växthormoner spelar en viktig roll vid tillväxt och reglering av adventivrotsbildning. Doktoranden Abdellah Lakehal har i en ny avhandling bidragit med kunskap om flera molekylära pusselbitar i denna komplexa process.
Han utförde sina studier på modellväxten backtrav, Arabidopsis thaliana. För att sätta igång bildandet av adventivrötter, lät han först plantorna växa i mörker i tre dagar. Sedan exponerades plantorna för ljus för att stimulera utvecklingen av adventivrötter på hypokotylen – den stamliknande vävnad som förbinder roten med växtens gröna delar.
Ämnen som styr tillväxten
Det är känt att växthormonerna auxin, jasmonat och cytokinin interagerar med varandra för att kontrollera denna process. Auxin främjar bildningen av adventivrötter, medan jasmonat och cytokininer hämmar bildningen.
Abdellah Lakehal identifierade två så kallade auxin-co-receptorer, proteiner som finjusterar auxinresponsen. Han visade också hur jasmonat kontrollerar nedbrytningen av auxin genom att reglera uttrycket av ett annat protein. Han drog slutsatsen att detta protein gör det möjligt att stabilisera interaktionen mellan auxin och jasmonat.
Abdellah Lakehal har även identifierat ytterligare komponenter som förhindrar bildandet av adventivrötter genom att reglera cytokinin-signaleringen.
Abdellah Lakehal, Institutionen för fysiologisk botanik, Umeå universitet, abdellah.lakehal@umu.se
Många män vet att godartad prostataförstoring kan påverka livskvaliteten. Prostatan, som normalt är stor som en valnöt, kan svullna upp och orsaka smärta samt ständiga toalettbesök. Idag finns olika behandlingsmetoder, men historiskt har det sett annorlunda ut.
Elin Björk, historiker vid Linköpings universitet har i sin avhandling riktat strålkastaren mot den behandlingsmetod som var dominerande från slutet av 1800-talet till början av 1900-talet – kastrering.
Kastreringen innebar att testiklarna opererades bort i syfte att få bukt med problemen kring prostataförstoringen. Men risken för komplikationer efter ingreppet var stor.
Manlig kastrering med kvinnan som norm
Den medicinska vetenskapen har länge utgått ifrån mannen som norm. Ett exempel är att läkemedel designas efter den manliga kroppen. Men genom att studera kastrering som behandlingsform mot godartad prostataförstoring upptäckte Elin Björk att den rådande föreställningar om mannen som måttstock inom medicin, inte helt stämmer.
– Visst har mannen varit norm inom medicinhistorien, men bilden kan nyanseras. Avhandlingen visar att när det kommer till kastrering av män så har kvinnokroppen varit norm. Mannens testiklar och prostata antogs vara motsvarigheten till kvinnans äggstockar och livmoder, säger Elin Björk, nybliven doktor på institutionen för Tema vid Linköpings universitet.
Kunskaper om hur kvinnokroppen fungerade överfördes alltså till den manliga kroppen, och i förlängningen användes kunskap om kvinnors kroppar som argument för att kastrera män.
Mäns kroppar som objekt
Materialet i Elin Björks avhandling består av texter som läkare skrivit från åren 1893–1910, och som publicerats i medicinska tidskrifter som The Lancet, British Medical Journal, Annuals of Surgery och The Journal of the American Medical Association. Genom texterna har hon kunnat ta del av berättelser om vad prostatan ansågs vara, varför kastrering ansågs fungera – och varför inte.
Tidigare forskning har visat att det fanns en mycket restriktiv hållning mot att kastrera män, trots att alternativen var få. Elin Björks avhandling menar att detta är felaktigt och att kastrering sågs som en lösning av läkarkåren. Många läkare övergav inte behandlingen förrän det visade sig att den inte fungerade och att problemen med förstorad prostata återkom.
– Att man utgick från kvinnokroppen när man behandlade män visar att vi bör komma ihåg att det som vi tar för ”sanning” en viss tidsperiod, inte är sant för andra tidsperioder. Inte bara kvinnors könsorgan och kroppar varit objekt för den medicinska vetenskapen, säger Elin Björk.
Det är forskare från VTI, Chalmers och TPmod AB har studerat hur olika styrmedel kan bidra till att Sverige når målet med minskade koldioxidutsläpp, och vilka fördelningseffekter de kan ha. I studien har de tre styrmedlen skatteökning på bränsle, ökad inblandning av biodrivmedel samt det så kallade bonus malus-systemet studerats.
– Beräkningarna indikerar att en skatteökning motsvarande 50-procentig prisökning på bränsle från 2020 och framåt tar oss till en 60-procentig minskning av koldioxidutsläppen mellan 2010 och 2030. Höjda bränsleskatter är det som verkar ge störst effekt av de styrmedlen vi har studerat, säger Roger Pyddoke, senior forskare på VTI.
Biodiesel av palmolja
En ökad andel inblandning av biodrivmedel fungerar också för att minska utsläppen i Sverige. Men biodiesel tillverkas av palmolja och EU och Riksdagen anser inte att en ökad import av palmolja är rätt väg att gå.
Som ett led i att öka andelen miljöanpassade fordon och bidra till att uppnå målet om en fossilfri fordonsflotta infördes bonus malus-systemet för nya fordon inköpta från om med 1 juli 2018. Systemet har lanserats som ett smart sätt att stimulera köp av mer miljövänliga fordon.
– Systemet kan bidra till en ökad andel elbilar men påverkar inte användningen av det stora antal fossildrivna bilar som beräknas finnas kvar 2030. Därför blir bidraget av en intensifierad variant av bonus malus blygsam, säger Staffan Algers, teknologie doktor, TPmod AB.
Mindre effekt på höginkomsttagarna
Forskarna har även studerat vilken effekt olika styrmedel ger på olika inkomstgrupper i olika delar av landet. I mellaninkomstgrupperna har bränsleskatt en svagt progressiv effekt, det vill säga att de med högre inkomster betalar en högre andel av sin inkomst. Men om även gruppen med allra högst inkomst räknas med blir effekten istället svagt regressiv; gruppen med högsta inkomster betalar inte högst andel av sin inkomst i bränsleskatt. Det innebär att höjda bränsleskatter har en mindre relativ effektiv på de högsta inkomsttagarna.
– I tidigare studier, som inte tagit hänsyn till hur fordonsmarknaden utvecklas i framtiden, har vi sett att styrmedlen kostar bilägare i landsbygd klart mer än för invånare i mindre tätorter. Minst kostar det för bilägare i storstäder. Bilägare i landsbygd med låga inkomster drabbas relativt mest. I vår nya studie har vi sett att detta gäller även när vi tar hänsyn till vilka fordon som finns i framtiden, säger Jan-Erik Swärdh, senior forskare på VTI.
Det Japanska jätteostronet, Crassostrea gigas, är ursprungligen från västra Stilla Havet. Det är det viktigaste odlade ostronet, i volym och ekonomi, i Europa och världen.
– Det japanska ostronet klarar relativt stora variationer i salthalt och temperatur och det har gjort att det har kunnat sprida sig med vattenströmmarna över världen. I många länder, som till exempel Sverige, har jätteostronet etablerat sig och räknas här som en invasiv art, säger avhandlingens författare, Kirsikka Sillanpää.
Ostronen berörs av klimatförändringarna
De globala klimatförändringarna innebär att salthalten i haven förväntas förändras.
– På vissa ställen kommer salthalten att öka, till exempel genom avdunstning, medan andra havsmiljöer kommer att få lägre salthalt på grund av högre nederbörd och mer tillrinning av sötvatten från land. Störst påverkan kommer det troligen att bli i kustområden där ostronen lever och odlas, säger Kirsikka Sillanpää.
Kalciumkarbonat bygger skalet
Ostron karakteriseras av sitt tjocka skal, som till största delen är gjort av kalciumkarbonat. Kalcium, som behövs för att bygga upp och underhålla skalet, transporteras från det omgivande havsvattnet in i och igenom djuret. Transportens mål är manteln, den vävnad som omger djuret och separerar det från skalet, där kalcium lämnas till det område där skalet bildas.
– Skalet är viktigt och skyddar ostronet från fiender. Därför är det viktigt att förstå hur ostronet bildar sitt skal och vilka faktorer i omgivningen som kan påverka skalbildingen. Men mekanismerna bakom dessa kalciumtransportmekanismer är väldigt dåligt kända.
Salthalten påverkar skalet
I studierna har bland annat undersökts hur salthalten i havsvattnet påverkar uppbyggnaden av jätteostronets skal. Två havsmiljöer granskades, en med en salthalt som motsvarar den på svenska västkusten och en havsmiljö med hälften så hög salthalt.
– Vi fann att ju mindre salthalt ju mindre kalciumjoner transporterades. Troligen leder det till ett tunnare skal för ostronet.
De nya studierna visar även att kalcium huvudsakligen tas upp i jon-form. Avhandlingen ger också en ökad förståelse för hur kalcium förflyttas från havsvattnet till det nybildade skalet och presenterar en ny modell för hur detta sker.
– Studierna visar dessutom att en allvarlig skada i ostronets skal, där en hel bit av skalet har avlägsnats, repareras snabbt och börjar läka genom påverkan av kalciumkarbonat. Det sker redan efter sju dagar.
Bakom det Paralympics vi ser från tv-sofforna finns större utmaningar än de rent resultatmässiga.
– Vi ser ett stort behov av att förebygga skador och sjukdomar för att idrottarna ska kunna prestera på toppnivå. Det här är den första studien i världen som har kartlagt idrottsskador och sjukdomar inom parasport över tid. Resultaten visar att förebyggande åtgärder behöver anpassas specifikt till paraidrottare, säger fysioterapeut Kristina Fagher, verksam vid forskargruppen Rehabiliteringsmedicin, Lunds universitet, och aktuell med avhandlingen ”Sports-related injuries and illnesses in Paralympic athletes”.
Yngre paraidrottare drabbas mer utsatta för skaderisk
18 elitaktiva svenska paraidrottare intervjuades om sina egna uppfattningar och erfarenheter av idrottsskador. Intervjusvaren berättade om otillräckliga insatser och bristande kunskap inom förebyggande arbete. Gruppen vittnade även om skador som följde på själva funktionsnedsättningen, exempelvis överbelastning i axlarna hos idrottare i rullstol och krockar mellan idrottare med synnedsättning.
– De uppgav också att det var svårt att ha en funktionsnedsättning och sedan drabbas av en idrottsskada ovanpå det. Vardagen blev svårare, och om träningen behövde ställas in kunde det leda till nedstämdhet, stress och oro.
Drygt hundra svenska paraidrottare beskrev sedan sin funktionsnedsättning, träningsbeteende och skador/sjukdomar ett år tillbaka i tiden i en e-hälsoapplikation som specifikt har utvecklats för paraidrottare. Det visade sig främst vara yngre idrottare 18-25 år som drabbats av allvarligare skador, samt de som drogs med återkommande smärta och de som regelbundet åt smärtstillande läkemedel.
– Yngre idrottare satsar som mest och har ett högre riskbeteende samtidigt som deras kroppar inte är helt färdigutvecklade. I denna grupp skulle det verkligen behövas förebyggande arbete, så att de inte drar på sig skador så här tidigt i livet, säger Kristina Fagher.
Dubbelt drabbade av skador och sjukdomar
Efter att även ha samlat in information om träning och skador/sjukdomar under ett års tid i realtid kunde följande mönster ses: två tredjedelar av alla idrottare skadade sig under året, 59 procent av skadorna berodde på funktionsnedsättningen och flera av skadorna var allvarliga idrottsskador.
Skaderisken var högre för manliga idrottare, för dem som höll på med lagidrott samt för dem som tidigare hade haft någon allvarlig skada. Hälften vittnade om smärta varje vecka och en majoritet rapporterade dålig sömn. 77 procent drabbades under året av sjukdom, oftast infektioner. Flera av dessa infektioner kunde härledas från funktionsnedsättningen, exempelvis urinvägsinfektioner bland idrottare med ryggmärgsskada.
Den tydliga slutsatsen som Kristina Fagher och hennes forskarkollegor drar är att idrottsrelaterade skador och sjukdomar är ett bekymmer bland svenska elitaktiva paraidrottare, och att incidensen är nästintill dubbelt så hög om man jämför med liknande studier för idrottare utan funktionsnedsättningen i Sverige.
– Det finns ett stort behov av att förebygga både skador och sjukdomar för att idrottarna ska kunna prestera på toppnivå, och resultaten visar att förebyggande åtgärder behöver anpassas specifikt till paraidrottare, säger Kristina Fagher och fortsätter;
– Det förebyggande arbetet behöver implementeras och utvecklas på flera olika nivåer: inom forskningen, inom idrottsorganisationer och hos coacherna. Och idrottarna själva bör involveras längs med vägen. Resultaten från våra studier har bäring även internationellt och kan användas för att förbättra den medicinska servicen för paraidrottare världen över, både under träning och vid större tävlingar,
Kristina Fagher, fysioterapeut, doktorand i forskargruppen Rehabiliteringsmedicin vid Institutionen för hälsovetenskaper, Lunds universitet, kristina.fagher@med.lu.se
Forskarna kopplar också ökningen av fattigdom till restriktioner i arbetslöshetsförsäkringen.
– Idag är risken för att vuxna singlar hamnar i fattigdom nästan lika stor som hos ensamstående föräldrar. Även om den största ökningen skett för ensamstående föräldrar så är det utvecklingen hos vuxna singlar som överraskat oss mest. Det här är en nyupptäckt riskgrupp för fattigdom, säger Susanne Alm, docent i sociologi vid Institutet för social forskning, SOFI, på Stockholms universitet och en av forskarna bakom studien.
Att ha en partner skyddar mot fattigdom
Resultatet från studien visar att andelen singlar i arbetsför ålder – både med och utan barn – som riskerar att hamna i fattigdom har ökat kraftigt sedan slutet av 1980-talet. För gruppen ensamstående föräldrar har risken ökat från 7 procent till runt 28 procent, och bland singlar utan barn från 10 till 24 procent. För par (med eller utan barn) är ökningen betydligt lägre och endast några få procentenheter. När en partner står utan arbete skyddar den andre partnern ofta hushållet från att hamna i fattigdom – ett skydd som ensamhushåll inte har.
– Arbetslöshetsförsäkringen har blivit mer restriktiv och begränsad under de senaste decennierna. Idag är det färre som kvalificerar sig, och de som gör det får också en mindre andel av sin tidigare lön i ersättning. Det är en huvudförklaring till den ökande fattigdom bland ensamhushåll som vi observerar i Sverige, säger Rense Nieuwenhuis, docent i sociologi vid SOFI.
Förändrad socialpolitik bidrar till singlars fattigdom
Forskarna har kunnat utesluta andra möjliga förklaringar till hushållens ökade ekonomiska utsatthet, däribland förändringar i barnbidraget, försörjningsstödet, sjukförsäkringen, och aktiva arbetsmarknadsåtgärder. Även vissa arbetsmarknadsförändringar analyserades, såsom den ökade andelen tidsbegränsade anställningar och andelen egenföretagare.
– Vi kan nu visa att nedskärningar i arbetslöshetsförsäkringen har haft en stor inverkan på ensamhushållens ekonomiska situation. Det är nästan hälften av ökningen av fattigdom som förklaras av detta, säger Kenneth Nelson, professor i sociologi vid SOFI.
Definition av begreppet “i risk för fattigdom”
I risk för fattigdom räknas den som har en disponibel inkomst (korrigerad för hushållsstorlek och sammansättning) som ligger under 60 procent av medianinkomsten. Den här fattigdomströskeln tillämpas bland annat av EU-kommissionen.
I studien har registerdata för 400 000 vuxna i åldern 25-64 år bosatta i Sverige under perioden 1988 till 2011 analyserats. Utvecklingen av fattigdom för olika hushållstyper har undersökts genom data från SCB. För varje år har ett slumpmässigt och riksrepresentativt urval på runt 15 000 personer gjorts, med uppgifter om inkomst, sysselsättning och familjesituation.
Forskarna kombinerade sedan dessa data med information om arbetslöshetsförsäkringen: Hur många av de arbetslösa som kvalificerade sig till den inkomstbaserade försäkringen, samt hur stor andel tidigare lön som ges i ersättning.
Zombiefilmer och apokalypsrullar i all ära, men den bild av ett postapokalyptiskt samhälle som forskare målar upp, liknar inget som Hollywood producerat hittills. Faktum är att om människorna försvann från jordens yta – ospecificerat varför – skulle livet återgå till det normala ganska fort. För alla utom människorna då förstås.
– Det allra första som händer är en serie maskinhaverier jorden runt. Därefter handlar det om långsammare processer. Vi behöver faktiskt inte ens spekulera, utan kan få en bra bild av vad som händer genom att titta på Tjernobyl som har varit övergivet i 30 år, säger Per Ahlberg, professor i evolutionär organismbiologi vid Uppsala universitet.
Byggnaderna snart klädda i grönska
Det som sker väldigt snart efter att människorna försvunnit från jordens ytan – ospecificerat varför – är att tunnelbanorna under jord svämmas över på grund av icke-fungerande pumpsystem. Efter tre dagar ringer Big Ben, som brukade bli uppdragen för hand var tredje dag, för sista gången. Ungefär samtidigt tar bränslet slut i de nödgeneratorer som pumpar runt kylvatten i kärnkraftverket, vilket får till följd att de inom snar framtid smälter eller brinner upp.
En snabb bild-googling på ”Tjernobyl idag” visar husfasader klädda i växtlighet och gatorna punkterade av tuvor. Men även om det ytliga förfallet har gått snabbt kommer det att ta tusentals år för en så pass modern stad att helt upptas av naturen.
– En stad av trä kan försvinna på bara några årtionden eftersom byggnaderna murknar och rasar ihop, men sten och betong håller i stort sett hur länge som helst. Jag skulle gissa att det tar ett par tusen år innan en ”stenstad” som exempelvis Manhattan eller Stockholm helt slukats av skogen.
Förutsatt att stenstaden inte ligger i en torr miljö som till exempel en öken. I en sådan miljö kan byggnader stå kvar mycket längre, se bara på pyramiderna som byggdes för över 4 000 år sedan.
Fabriksbyggnad i den övergivna staden Pripyat som ligger inom den avspärrade zonen runt Tjernobyl.
Ekocid – när människor begår brott mot naturen
Många verkar idag för att livsmiljöförstöring, ekocid, ska klassas som en internationell förbrytelse, och likställas med folkmord, brott mot mänskligheten, och krigsförbrytelser. Människor skulle då kunna ställas inför den Internationella Brottsmålsdomstolen i Haag (ICC) för brott mot naturen.
Begreppet ekocid är inget nytt. Det användes först av botanisten Arthur Galston, som upptäckte kemikalien bakom Agent Orange, ett växtgift som användes av USA under vietnamkriget, för att glesa vegetationen och begränsa tillgången på ätbara växter i krigsområdena. En halv miljon människor skadades eller dödades, och många barn föddes med missbildningar som följd av exponeringen.
När Romstadgan, ICC:s grunddokument, infördes i mitten på 1990-talet var ekocid nära att bli inskrivet tillsammans med andra brott mot mänskligheten, men flera länder försvarade sina ekonomiska intressen genom att lägga in veton. Elva länder har kodifierat ekocid som ett brott i sin nationella lagstiftning. Men än så länge är livsmiljöförstörelse inte förbjudet i internationell lag.
Djuren i den post-mänskliga världen
Vad gäller de djur som finns kvar efter människans frånfälle, kan Tjernobyl fortsätta att agera exempel. Idag har flera studier kunnat konstatera att det i särklass största oavsiktliga experimentet med mänskligt försvinnande har inneburit en succé för andra däggdjur, fåglar och växter. Detta för att det inte längre finns några människor som tränger undan dem.
Enligt Søren Faurby, forskare på institutionen för biologi och miljövetenskap vid Göteborgs universitet, behöver djuren inte heller bekymra sig för strålningen då de helt enkelt inte lever tillräckligt länge för att drabbas av strålningsrelaterade komplikationer. De djur som befinner sig just i området vid härdsmältan dör direkt eller skadas. De strålningsskadade hinner inte fortplanta sig innan de dör. Men nya djur kommer att vandra in till platsen, och leva gott trots strålningen.
Växtligheten kommer även den att skadas direkt vid och efter explosionen. Mycket kommer att brinna upp. Men växter är mer flexibla än däggdjur och kan skapa nya celler och reparera sig själva.
Lodjur och varg vågar sig fram
Sverige skulle på grund av människans frånvaro se en liknande explosion av djurliv, till exempel skulle lodjur, björn och varg våga sig ut ur skogarna. Längs vägen skulle de troligtvis möta tamboskap – mest hästar, men kanske också en och annan ko som yrvaket försöker att överleva utan människans hjälp.
– Min magkänsla säger att hästarna skulle lyckas bättre än kossorna. Våra moderna svenska kor är så domesticerade att de skulle ha svårt att överleva utan mänskligt stöd. Sen finns det såklart andra raser som säkert skulle klara det alldeles utmärkt och utvecklas till en ny typ av uroxe, säger Søren Faurby.
Enligt honom ska vi inte glömma bort de djur som i människans frånvaro lyckas rymma från djurparkerna. Även om djuren från Skansenakvariet nog skulle få det lite väl tufft på grund av kylan, kan ett liv i norr passa både leoparder och lejon utmärkt, förutsatt att det finns föda (vilket det troligtvis skulle finnas med tanke på alla förvirrade mjölkkor).
– Hyenor fanns till exempel under förra istiden i Europa. Idag finns de bara i Afrika, men levde förr i tundralika miljöer.
Medan många djur skulle frodas finns det dock andra få det kämpigt. Vanlig brunråtta skulle till exempel minska kraftigt eftersom människan inte länge förser dem med mat. Detsamma gäller för husmus och tamduva som har anpassat sig till ett liv i människans närhet.
Landskapet vi aldrig får se
Det är lätt att tro att en stor del av landskapen skulle bli skog, och så är nog fallet – om det inte kommer in växtätare som håller landskapet öppet med sitt bete. Men det är troligt att skogen åtminstone delvis byts ut mot öppen mark.
– I Europa fanns det tidigare stora växtätare som mammut, uroxe, stäppbison och vildhästar som höll landskapet öppet, men eftersom vi utrotade dem blev resultatet en tätare skogsmiljö. Dagens europeiska landskap är en konstprodukt. Om förvildade hästar och boskap lyckas etablera sig skulle det utvecklas en miljö, som vi människor inte har sett på flera tusen år, säger Per Ahlberg.
De homogena trädplanteringar som är vanliga i stora delar av världen skulle så småningom blandas upp av andra typer av växtlighet och i Europa har vi faktiskt facit på hur en urskog ser ut i form av nationalparken Bialowiezaskogen i Polen och Vitryssland.
Föroreningarna finns kvar
Ruiner och statyer i all ära, men det finns annat arv av människan som kommer att bestå även efter att den sista stenstaden har vittrat bort. Mest påtagligt är den ökade koldioxidhalten i atmosfären som enligt Per Ahlberg inte kommer att vara nere på förindustriella nivåer förrän om drygt 100 000 år.
– Den globala uppvärmningen orsakad av människans koldioxidutsläpp innebär troligtvis att nästa istid, som egentligen skulle börja om ett par tiotusen år, inte kommer att hända.
Kanske är det tur att den dröjer för då kommer jorden förhoppningsvis att ha haft tid att bryta ner alla miljontals cigarettfimpar som människan har kastat på marken. Själva fimpen bryts enligt Håll Sverige Rent ner på fem år, men finns kvar i jorden i tusentals år som mikroplaster. Även glas och metall antas finnas kvar i hundra till tusentals år.
De varelser som vandrar kvar på jorden efter oss kommer även de att få dras med tungmetaller, bland annat kvicksilver, bly och PCB, som har ackumulerats i marken i allt från några hundratals till miljontals år. Men åtminstone tillförs inga nya gifter.
Korallreven återhämtar sig
Precis som på land kommer livet under vattenytan att påverkas av människans frånfälle. Eftersom vi inte längre finns för att hugga ner skogarna så ökar växtligheten genom att skogen återerövrar övergiven jordbruksmark, vilket får till följd att koldioxidupptaget från atmosfären ökar (träd binder koldioxid). När växterna tar över frigörs också mindre näringsämnen som kväve och fosfor från land och därmed minskar övergödningen av våra sjöar och hav.
– Minskad övergödning och lägre temperatur skulle innebära att korallreven återhämtar sig och det skulle bli mer löst syre i oceanernas djupvatten. Förekomsten av döda bottnar minskar och djur skulle återetablera sig i havsbotten, säger Jonas Gunnarsson, professor på Institutionen för ekologi, miljö och botanik vid Stockholms universitet.
Eftersom fisketrycket från industrifisket, liksom utsläpp av miljögifter upphör skulle det enligt honom inte ta särskilt lång tid innan världens fiskpopulationer återhämtade sig. Svårnedbrytbara och farliga gifter skulle dock finnas kvar i jord och sediment under lång tid, men inga nya farliga ämnen, tillverkade av människor, skulle släppas ut. Sist, men inte minst skulle också interaktionen mellan arterna öka.
– Djur och växter skulle inte längre påverkas av bara människan utan av flera arter. Det skulle leda till ett ökat selektionstryck, vilket bidrar till ökad biologisk mångfald. Istället för artdöd sker en artökning.
Søren Faurby sammanfattar det du troligtvis tänker just nu:
– Livet var alldeles utmärkt innan vi människor kom och kommer att vara alldeles utmärkt om vi försvinner.
Text: Izabella Rosengren på uppdrag av forskning.se
Allt fler elever talar flera språk och har inte ett specifikt modersmål. Vad händer i ett matematikklassrum när svenska, tvåspråkiga och flerspråkiga elever ska förhålla sig till varandra och lära sig matte? Hur uppstår spänningar, hjälpsamhet och konkurrensförhållanden när eleverna möts i skolmatematiken?
Doktoranden Ulrika Ryan, Malmö universitet, har undersökt vad som händer i ett matematikklassrum i åk 5 där flera olika språk finns, men där den enskilda eleven kanske saknar någon att dela dem med. Här finns också elever som enbart talar svenska och matematikundervisningen sker på svenska. Hon har studerat hur eleverna navigerar i de språkliga klyftor som uppstår i möten i skolmatematiken.
Språket som kunskapsbärande medel
– Mitt fokus har inte varit på vad de lär sig i matematik utan hur de relaterar till varandra i olika möten i matematikklassrummet. Hur talar och uppför sig eleverna mot varandra för att lösa uppgifter? Språket är ju också kunskapsbärande och ett medel att förstå varandras matematikkunskaper, säger Ulrika Ryan.
Hon har gjort videoinspelningar, ljudupptagningar, klassrumsobservationer, tagit foton och gjort intervjuer för att förstå vad som sker.
Ulrika Ryan berättar om en grupp med två helt svenskspråkiga elever, en tvåspråkig elev och en nyanländ flerspråkig elev som talade minst tre eller fyra språk. Här såg hon exempel både på konkurrens och stor hjälpsamhet.
Tolkning ger metaförståelse
– I ett fall när gruppen skulle lösa en uppgift kring vinklar uppstod snarast en tävlingssituation och ingen hjälpte den flerspråkiga eleven. Men i flera andra fall gick tvåspråkseleven in med stickord och tolkade och omvandlade vad den nyanlända ville få sagt, säger Ulrika Ryan. På det sättet hjälpte och visade tvåspråkseleven vad den nyanlände kunde men också att han själv hade en metaförståelse för flerspråkighet.
Ryan betonar att man i skolmatematik strävar mot att använda precis terminologi och exakta definitioner. Det finns normer som säger att ju mer exakt man kan uttrycka sig matematiskt, desto större matematisk kompetens. Den som inte behärskar de exakta matematiska terminologin ses ofta som mindrekunnig, vilket inte alltid är sant.
Ryan menar dock att metaförståelsen och flera olika sätt att kunna matematik är starkt kopplade till varandra och förstärker förståelsen i matematik. Att kunna matematik på flera olika språk tränar känsligheten för olika nyanser i matematiskt kunnande. En sådan känslighet kräver metaförståelse. Metaförståelse är hjälpsam för att göra begrepp begripliga i olika sammanhang och att binda ihop dem.
Enspråkighet kan ses som en brist
– Ett viktigt resultat är att flerspråkighet i klassrummet inte bara är en pedagogisk och rättvisefråga för elever som talar flera olika språk, säger Ulrika Ryan. Tvärtom måste hela klassen ses som en integrationsarena och omfatta alla elever, också de svenska. Lärare och elever måste använda metaförståelse och lära sig agera på ett språkligt och kunskapsmedvetet sätt. De måste också ta in att det kan finnas flera sätt att kunna matematik och tala om matematik. Det handlar alltså också om en kunskapsdimension, enligt Ryan.
– Man kan leka med tanken att enspråkighet, i det här fallet svenska, är en brist, särskilt då vi lever i en alltmer komplex och globaliserad värld med stora migrationsströmmar, säger Ulrika Ryan. Vi måste förstå att flera språk ger elever möjligheter att möta olika matematiska kunnanden i samtal om matematik.
Ulrika Ryan, doktor i matematikdidaktik, Malmö universitet, ulrika.ryan@mau.se
Att kunna fortplanta sig är en grundläggande egenskap för allt liv. Hur fortplantningen har utvecklats och hur den fungerar genetiskt är av den anledningen väldigt intressanta frågor för evolutionsbiologer. Celler delas upp i två huvudtyper, könsceller och somatiska celler, under den tidiga utvecklingen av embryot. Könsceller finns i fortplantningsorganen och innehåller genetisk information som överförs till nästa generation, medan somatiska celler utgör resten av organismen.
Biologisk forskning har visat att vissa gener, och upprepande DNA-sekvenser, elimineras när celler utvecklas till somatiska celler eller könsceller, vilket betyder att alla celler i en organism inte innehåller samma genom.
Kromosomen finns bara i könsceller
I vissa arter är hela kromosomer specifika för könscellerna. En kromosom av den här typen finns i zebrafinkar och kallas germline restricted chromosome eller GRC. Nu har en forskargrupp för första gången gjort en omfattande genetisk, transkriptomisk och proteomisk analys av GRC-kromosomen hos zebrafinkar. GRC:n är den största kromosomen i zebrafinkens genom och utgör mer än 10 procent av hela genomet.
– GRC:n är en väldigt konstig kromosom. Vi såg att några av dess gener återupprepades tio-eller hundratals gånger, medan somatiska celler bara har en enda kopia av genen, säger Cormac Kinsella, förstaförfattare till studien och verksam vid Uppsala universitet och Universiteit van Amsterdam.
Kopplad till tidig embryoutveckling
Genom att identifiera specifika gener, och jämföra dessa med genetisk data från andra arter, kunde forskarna nysta upp kromosomens evolutionära historia. Resultaten visade att kromosomen är tiotals miljoner år gammal och finns troligtvis i alla sångfågelarter, vilka utgör ungefär hälften av alla fågelarter.
Forskarna tror också att GRC-kromosomen blev viktig för fåglars evolution eftersom den innehåller många gener kopplade till tidig utveckling av embryot. Kromosomen finns inte i somatiska celler, vilket betyder att dess genuttryck bara påverkar könsceller, något som skyddar somatiska celler från eventuella negativa effekter.
– Vi observerade genuttryck från GRC:n på RNA- och proteinnivå, något som gör att vi tror att våra bevis på att urval påverkar GRC:n kan bli början till många fler spännande upptäckter, säger Fransisco J. Ruiz-Ruano, andre förstaförfattare till studien och verksam vid Uppsala universitet och Universidad de Granada.
Den internationell forskargrupp leds av Alexander Suh vid Uppsala universitet.
Vetenskaplig artikel:
Programmed DNA elimination of germline development genes in songbirds. (Cormac M. Kinsella, Francisco J. Ruiz-Ruano, Anne-Marie Dion-Côté, Alexander J. Charles, Toni I. Gossmann, Josefa Cabrero, Dennis Kappei, Nicola Hemmings, Mirre J.P. Simons, Juan Pedro M. Camacho, Wolfgang Forstmeier, Alexander Suh.) Nature Communications
Kontakt:
Alexander Sang-Jae Suh, Institutionen för ekologi och genetik, Uppsala universitet, alexander.suh@ebc.uu.se
Små skogar i jordbruksmark har fler fördelar för människor per ytenhet jämfört med stora skogar, enligt en ny studie.
– Värdet av dessa små skogar har tidigare inte undersökts, trots att landskapsförändringar gett oss fler små skogar i våra jordbrukslandskap, säger Alicia Valdés, en av forskarna bakom studien.
Fler exponerade kanter
Orsaken till att de här små skogsmarkerna kan förse oss med fler tjänster än större skogsområden är för att de har mer exponerade kanter som påverkas av den omgivande miljön.
– Till exempel så finns det mer mat till rådjur, såsom blåbär och småplantor från björk och ek för att skogsbrynen får mer solljus och näring från det omgivande landskapet. Det innebär fler rådjur som människan kan jaga, säger Alicia Valdés.
224 småskogar under luppen
Studien undersökte 224 små skogar genom hela det tempererade Europa (Frankrike, Belgien, Tyskland och Sverige). Sex olika organismgruppers diversitet (kärlväxter, svampar, jordlöpare, spindlar, gråsuggor och tusenfotingar) undersöktes, och potentialen för fem ekosystemtjänster i varje skog (andel medicinal- och ätbara växter och bär, mängd virke, skadedjursbekämpning, jordmånens kolinlagring, och andel vilt) och en icke-tjänst (andel borrelia- och TBE-infekterade fästingar).
Jordmånen i dessa små skogar innehåller också mer kol per yta jämfört med större skogsmarker då de har en hög biologisk aktivitet, vilket gör att de snabbare kan absorbera organiskt material. Potentiellt kan de därför fungera bättre som kolsänkor och hjälpa till att motverka den globala uppvärmningens effekter.
Färre fästinglarver
En annan fördel i de små skogarna är att människor har lägre risk att utsättas för fästingburna sjukdomar. Detta är för att färre fästinglarver kan överleva i den torra och varma miljön som karakteriserar skogsbrynen.
– Det här är bara några av de tänkbara fördelarna. Hur de här skogarna kan bidra till människors välbefinnande och livsmiljö är något som behöver undersökas vidare, säger Alicia Valdés.
Nu när författarna fått reda på att de små skogarna ofta har ett större värde än man tidigare trott, argumenterar de för att det behövs fler naturvårdsbevarande åtgärder för att bevara deras viktiga roll och värde i jordbrukslandskap.
– Att bevara gamla och stora skogar är viktigt för att de har högre biologisk mångfald, men att bevara även små skogar, i synnerhet de äldre, kommer hjälpa till att öka människans välbefinnande i jordbrukslandskap. Dessa små skogar behöver bättre skydd för att säkra deras framtid, säger Alicia Valdés.
Alicia Valdés, forskare vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik vid Stockholms universitet, alicia.valdes@su.se
Sara Cousins, medförfattare och professor i naturgeografi vid Institutionen för naturgeografi vid Stockholms universitet, sara.cousins@natgeo.su.se
Manuellt jord- och skogsbruk är alltid utmanande på grund av miljöförhållanden som extrema temperaturer och svåra arbetssituationer. Att skörda grödor manuellt är mycket arbetsintensivt och blir allt mer kostsamt, samtidigt som tillgången på kvalificerad arbetskraft minskat. Dessutom utgör arbetet i sådana miljöer en hög risk för arbetsrelaterade skador. I framtiden förutspås både kostnader för och brist på arbetskraft öka.
Därför blir det allt viktigare att använda robotar för automatisk skörd av frukt, grödor och träd. Autonoma system sänker skördekostnaden genom att öka prestandan och minska beroendet av arbetskraft samt minskar risken för skador. Detta är gynnsamt för både producent och konsument.
Observerar omgivningen
Det viktigaste steget i att utveckla autonoma system är att observera omgivningen genom att använda data från olika sensorer som RGB-kameror, 3D-laserskanners och infraröda sensorer.
Att lokalisera och identifiera målobjektet, till exempel en frukt eller ett träd, är också viktigt för autonoma system, vilket görs med hjälp av maskininlärningstekniker för att analysera data från sensorerna.
Utomhusmiljöer som fruktträdgårdar, växthus och skogar är mycket ostrukturerade och dynamiska. Dessa resulterar i skuggor, olika ljusintensitet och delvis dolda objekt vilket är en utmaning för autonoma system. Dessutom är målobjektets variabla form och storlek ytterligare en svårighet. För att utveckla ett framgångsrikt autonomt system måste det kunna övervinna dessa problem.
Maskininlärning genom bildsensorer
– I min avhandling fokuserade jag främst på att utveckla metoder baserade på både konventionella maskininlärningsalgoritmer och djupinlärningsmetoder med hjälp av olika bildsensorer, säger Ahmad Ostovar, doktorand på Institutionen för datavetenskap vid Umeå universitet.
Trots omfattande forskning kring automatisering av jordbruks- och skogsbruksverksamhet är dessa system fortfarande inte tillräckligt utvecklade och helt redo för marknaden. När det gäller Technology Readiness Levels (TRL) finns för närvarande många jordbruks- och skogsbruksrobotiksystem tillgängliga som prototyper.
– Det krävs alltså ytterligare forskning och utveckling om autonoma system för att kunna reducera tungt manuellt arbete inom jord- och skogsbruk, säger Ahmad Ostovar.
Ahmad Ostavar, Institutionen för datavetenskap vid Umeå universitet, ahmado@cs.umu.se
I över ett decennium har en debatt kring ”språkens kris” pågått. Diskussionerna har bland annat handlat om att få elever vill läsa språk och att en del kommuner inte längre kan erbjuda undervisning i enskilda språk (som franska). Men i sin avhandling kan Josefine Krigh visa att denna kris, såsom den framställs i den allmänna debatten, inte existerar. Tvärtom läser fler elever än någonsin främmande språk utöver engelska i grundskolan. Merparten av alla elever påbörjar studier i ytterligare språk varefter bortvalen ökar påtagligt under grundskoletiden. Två tredjedelar av eleverna lämnar grundskolan med godkänt betyg i språk.
Avhandlingens resultat visar dock att bortval av språkstudier är ojämlikt fördelat efter kön och social klass.
Överklassens döttrar uthålligast i språkstudier
– Det finns därmed anledning att tala om en ojämlikhetskris i förhållande till vilka elevgrupper som deltar i denna valbara utbildningsväg som studier i moderna språk erbjuder inom ramen för grundskolan, menar Josefine Krigh.
Josefine Krigs avhandling undersöker elevers investeringar och familjers hållningar till studier i moderna språk i den svenska grundskolan i två regioner – Uppsala och Södra Dalarna. Vilka elever väljer att investera i språkstudier sett till deras kön, sociala ursprung, nationella bakgrund och studieframgång? Vilka strategier framträder hos familjer i skilda sociala grupper och hur ska detta förstås? På vilket sätt skiljer sig de två regionerna åt med utgångspunkt i ovanstående frågor och hur ska dessa skillnader förstås?
Resultaten visar att den övre medelklassens barn, i synnerhet döttrarna, är mest uthålliga i sina språkstudier. Barn med bakgrund i arbetarklassen, i synnerhet sönerna, väljer i större utsträckning bort studier i ytterligare språk. Även i familjernas hållning till värdet av språkkunskaper framträder tydliga sociala skillnader. Familjer ur den övre medelklassen skattar språkkunskaper mycket högt, medan de lägre samhällsklasserna inte lägger samma vikt vid språk.
Språkmeriter värderas högre i Uppsalafamiljer
Studier av ett modernt främmande språk utöver engelska är ungefär lika vanligt förekommande i Uppsala och dalakommunerna. Skillnaden regionerna emellan består framför allt i att Uppsalafamiljer värderar sådana utbildningsmeriter högre och fäster större vikt vid betygen i jämförelse med familjerna i Södra Dalarna.
– Valet att läsa ytterligare språk vid sidan av svenska och engelska är ett särskiljande inslag i de olikartade utbildningsstrategier som är relaterade till familjernas innehav av kulturellt kapital och utbildningskapital – och vidare till könsskillnader och regionala skillnader, säger Josefine Krigh.
Josefine Krigh, Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier, Uppsala universitet, josefine.krigh@edu.uu.se
– Detta var en oväntad upptäckt eftersom fåglar i allmänhet anses ha väldigt stabil arvsmassa med välbevarade kromosomer, säger Bengt Hansson, professor vid Lunds universitet.
I en ny studie har forskare i Lund och Storbritannien kartlagt arvsmassan hos flera arter av lärkor, en sångfågelfamilj där alla har ovanligt stora könskromosomer. Rekordkromosomen finns hos både sånglärka, en art som är vanlig i Europa, Asien och Nordafrika, och rasolärka, en art som bara finns på den lilla ön Raso i Kap Verde.
Enligt Lundabiologerna Bengt Hansson och Hanna Sigeman, som har lett studien, har de fyra kromosomerna slagits samman stegvis. Den äldsta fusionen skedde för 25 miljoner år sedan och den yngsta för sex miljoner år sedan. De fyra kromosomerna som har bildat lärkornas könskromosom har dessutom alla någon gång utvecklats till könskromosomer i olika andra ryggradsdjur.
Viss arvsmassa utvecklas lättare till könskromosomer
– Det genetiska material som finns i lärkornas könskromosom har också använts för att bygga könskromosomer i däggdjur, fiskar, grodor, ödlor och sköldpaddor. Det tyder på att vissa delar av arvsmassan har en större benägenhet att utvecklas till könskromosomer än andra, säger Bengt Hansson.
Varför de två arterna har utrustats med den största könskromosomen i fågelvärlden är oklart, men resultatet skulle kunna bli ödesdigert för lärkhonor i framtiden. Studier av olika könskromosomsystem har visat att den könsbegränsade kromosomen, till exempel Y-kromosomen hos människor, med tiden brukar bli nedbruten och förlora funktionella gener.
– Hos fåglar har honor en motsvarande W-kromosom där vi ser samma mönster av nedbrytning. Eftersom tre gånger mer arvsmassa är könsbunden hos de här lärkorna än hos andra fåglar skulle det kunna ställa till problem för många gener, säger Hanna Sigeman, doktorand vid biologiska institutionen i Lund.
– Långtidsöverlevnaden vid ändtarmscancer har ökat kraftigt under de senaste 25 åren, där många patienter botas, och närmare två tredjedelar lever mer än fem år efter diagnos. Att slippa permanent stomi har enligt många patienter hög prioritet för fortsatt livskvalitet, och är därför viktigt att eftersträva, säger Klas Holmgren, doktorand i kirurgi vid Umeå universitet.
Rektalcancer, det vill säga cancer i ändtarmen, är en vanlig cancerform med drygt 2 100 som nyinsjuknar i Sverige varje år. Standardoperation är så kallad främre resektion, som innebär att tarmen delas och det tumördrabbade segmentet helt avlägsnas. Tarmändarna sammanfogas sedan i en tarmskarv i syfte att undvika permanent stomi. För att minska risken för läckage i tarmskarven får dock många patienter en tillfällig stomi, det vill säga att avföringen leds ut till en påse på magen.
Stomin blir ofta permanent
Tanken med en tillfällig stomi är att patienten ska bli av med den några månader efter canceroperationen. I sin avhandling visar dock Klas Holmgren att det många gånger inte blir så, och att tillfälliga stomier snarast leder till att fler patienter i slutändan har permanent stomi – särskilt om cancern sitter högt upp i ändtarmen. Avhandlingen visar dessutom att detta borde gå att undvika, eftersom patienter med högt belägen rektalcancer har en förhållandevis låg risk för läckage i tarmskarven, och därför har liten nytta av en tillfällig stomi, till priset av fyrdubblad risk för permanent stomi.
En stomi är en öppning i bukväggen efter en operation. Vid ingreppet ändras tarmens eller urinblåsans naturliga tömningsväg till en öppning genom bukväggen. Stoma är det grekiska ordet för mun eller öppning.
Klas Holmgren visar i avhandlingen även att rektalcancerpatienter som drabbas av läckage i tarmskarven hade förhöjda halter av inflammatoriska proteiner i blodet redan före operationen.
– Förhoppningsvis kan vi i framtiden med ledning av dessa proteinnivåer skräddarsy behandlingen så att tillfälliga stomier bara används hos patienter där risken för läckage bedöms vara förhöjd, säger Klas Holmgren.
Doktorsavhandlingen baseras på fyra olika observationsstudier där ett delarbete också inbegriper analys av preoperativa blodprover inhämtade från en biobank. Viktiga registeruppgifter har validerats genom jämförelse mot journaldata och använts för att kunna studera samtliga patienter som behandlats med främre resektion för rektalcancer i Sverige från 1 januari 2007 och framåt.
Avhandling:
Permanent stomi efter främre resektion för rektalcancer: prevalens och mekanismer
Kontakt:
Klas Holmgren, Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Umeå universitet, klas.holmgren@umu.se
En forskargrupp inom gastrokirurgi vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och Sahlgrenska Universitetssjukhuset har sökt svar på frågan varför patienter som genomgår gastric bypass mycket snabbt går från extremt låga till normala nivåer av mättnadshormonet GLP-1. Gruppens har tidigare visar att förändringen sker redan inom ett par dygn efter operation, långt innan patienterna börjar tappa i vikt.
GLP-1 tillhör en grupp av mättnadshormoner som frisätts från magtarmslemhinnan när man äter. Hormonerna signalerar mättnad till hjärnan och ökar insulinfrisättningen från bukspottkörteln i samband med måltid.
Frisättningen av GLP-1 och andra mättnadshormoner är, av oklar anledning, hämmad vid diabetes och fetma. Mättnadsrubbningarna anses vara en viktig orsaksmekanism bakom dessa sjukdomar. Ett flertal moderna mediciner mot diabetes och övervikt är kopior av GLP-1, där man försökt efterlikna normal frisättning genom injektioner.
Svagare mättnadssignaler till hjärnan
Det forskarna nu funnit är en mekanism i tunntarmen som kan förklara orsaken till att mättnadssignaleringen hämmas. Boven i dramat är ett enzym (mHMGCS) som triggar bildandet av så kallade ketonkroppar i tarmslemhinnan, som i sin tur lägger sordin på de hormonproducerande cellerna.
Ketoner
Ketoner, eller ketonkroppar, är en nedbrytningsprodukt av fettsyror och får förhöjd koncentration i blod och urin vid svält. Ketoner är acetonliknande och viktiga bränslen för många vävnader, särskilt under fasta och svält. Särskilt hjärnan är kraftigt beroende av ketonkroppar under perioder av minskat födointag eller vid ketogen diet (med lite kolhydrater).
Försök på möss visade att processen var kostberoende. När mössen under en längre fick äta högfettdiet, skedde en mycket kraftig ökning av enzymproduktionen. Därmed ökade också produktionen av ketonkroppar, som visade sig hämma GLP-1 från de hormonproducerande cellerna.
Forskarna har nu en tänkbar förklaring till att mättnadshormonet GLP-1 snabbt ökar, redan innan patienterna går ner i vikt.
– Det är att en gastric bypass helt enkelt kopplar bort den del av matsmältningssystemet där problemet, ketonproduktionen, uppstår, säger Ville Wallenius, docent och överläkare inom gastrokirurgi, och försteförfattare bakom studien.
– Efter operationen går maten direkt från matstrupen ner i mellersta tunntarmen, utan att passera magsäcken och tolvfingertarmen, och när maten inte längre blandas med galla och bukspottenzymer som bryter ner fett och andra födoämnen, försvinner förutsättningarna för det enzym som triggar ketonproduktionen.
Hopp om nytt framtida läkemedel
Lars Fändriks, professor inom gastrokirurgi, beskriver fynden om ketonkroppsbildning, som svar på födointag, som både kontroversiella och lite förbryllande.
– Vanligen kommer ketonkropparna från levern vid svält och är livsviktiga för vår överlevnad. Till exempel är hjärnan beroende av ketoner i samband med svält, när dess energibehov inte kan tillgodoses med glukos. Tunntarmens ketonproduktion verkar fylla en helt annan funktion, säger han.
Forskarna menar att fynden öppnar för en ny typ av läkemedel. Istället för att injicera kopior på GLP-1 skulle man kunna tillföra ett preparat som blockerar enzymet mHMGCS i tarmen, och därmed tar bort bromsen på de hormonproducerande cellerna. Därmed frigörs både GLP-1 och andra mättnadshormoner.
– Ett sådant läkemedel skulle kunna efterlikna effekten av en gastric bypass-operation, konstaterar Ville Wallenius.
Fotnot:
Studien bygger på undersökningar av tarmslemhinnan hos gastric bypass-opererade patienter, samt möss och cellodlingar. Fynden gäller ett forskningsområde där många forskargrupper länge letat efter samband och mekanismer av det slag som nu presenteras.
