– Resultaten understryker att det är viktigt att tidigt sätta in åtgärder mot återkommande smärta för att förebygga negativa konsekvenser för barnens fortsatta liv, säger Susanne Ragnarsson, doktorand vid Umeå universitet.
I sin avhandling har Susanne Ragnarsson följt skolbarn från årskurs 6 till och med årskurs 9. Majoriteten av barnen uppgav att de hade återkommande besvär med ont i huvudet, magen eller ryggen. Fyra av tio hade sådana besvär minst en gång i veckan.
Konsekvenser av återkommande smärta
Avhandlingen bygger på två långtidsstudier med cirka 1500 skolbarn i Umeå samt en systematisk litteraturstudie.
Barnen med återkommande smärta upplevde oftare att de inte kunde följa med i skolarbetet än kamraterna utan smärtproblem.
Smärta sänkte självkänslan
Dessutom fick barnen som rapporterade återkommande smärta i mellanstadiet överlag lägre slutbetyg när de gick ut nian, i jämförelse med barn utan återkommande smärtproblem. Detta gällde för både flickor och pojkar och för barn med såväl huvudvärk som med mag- eller ryggsmärta. De barn som fick lägre betyg och sämre självkänsla hade i regel smärta en eller flera gånger i veckan eller återkommande smärta från flera ställen på kroppen.
Avhandlingen visar också att återkommande smärta är relaterat till besvär med koncentration, skolfrånvaro och självupplevda problem med skolprestationer. Avhandlingen visar att dessa faktorer delvis kan förklara varför barn med återkommande smärta fick lägre betyg.
– Återkommande smärta är ett folkhälsoproblem som bör tas med när man planerar insatser för barns hälsa. Det gäller i första hand insatser som kan förebygga återkommande smärtproblem. Det kan också handla om stöd och hjälp för att barn med smärtproblem ska kunna vara i skolan och koncentrera sig på skolarbetet, men mer forskning på området behövs, säger Susanne Ragnarsson.
Avhandlingen:
Att klara skolan när huvudet dunkar och kroppen värker – en studie om återkommande smärta och skolprestation bland skolbarn
Kontakt:
Susanne Ragnarsson, Institutionen för epidemiologi och global hälsa, susanne.ragnarsson@umu.se
Rovfåglars synskärpa är väl undersökt och visar att en del stora örnar och gamar har dubbelt så skarp syn som människor. Däremot har forskare fram tills nu aldrig studerat synsinnets hastighet hos rovfåglar, det vill säga hur snabbt de uppfattar synintryck.
– Det här är första gången. Jag och min kollega Simon Potier har i vår studie undersökt pilgrimsfalk, tatarfalk och kaktusvråk och mätt hur pass snabbt ljus kan blinka för att de här arterna fortfarande ska kunna uppfatta blinkningarna, berättar Almut Kelber, professor vid biologiska institutionen, Lunds universitet.
Resultaten visar att pilgrimsfalken ser snabbast och kan uppfatta 129 Hz (blinkningar per sekund) förutsatt att ljusintensiteten är hög. Under samma förhållanden kan tatarfalken se 102 Hz och kaktusvråken 77 Hz. Som jämförelse kan nämnas att människor ser maximalt 50–60 Hz. På bio räcker det med 25 bilder per sekund för att vi ska uppfatta det som film och inte som en serie stillbilder.
Synhastigheten speglar jaktbehovet
Hur snabbt de olika rovfåglarna uppfattar synintryck stämmer överens med det behov de har när de jagar: Pilgrimsfalken jagar snabbt flygande fåglar medan kaktusvråken jagar små, långsammare däggdjur på marken.
Även om rovfåglars synhastighet aldrig mätts förrän nu så finns det studier på hur pass snabbt små insektsätande fåglar som flugsnappare och blåmes uppfattar synintryck.
– De har också snabb syn. Därför drar vi slutsatsen att fågelarter som jagar byten som flyger fort har snabbast syn. Evolutionen har försett dem med den förmågan eftersom de behöver den, säger Almut Kelber.
– Det är lite av en tävling. En fluga flyger ganska snabbt och kan se snabbt och därför måste flugsnapparen se flugan snabbt för att kunna fånga den. Samma sak med falken, för att kunna fånga flugsnapparen måste den hinna upptäcka sitt byte tillräckligt tidigt för att hinna reagera, säger Simon Potier.
Den nya kunskapen kan förhoppningsvis bidra till bättre förhållanden för fåglar som hålls i fångenskap.
– De som håller fåglar i bur måste vara noga med belysningen och använda burbelysning som inte flimrar, fladdrar och blinkar, för då mår fåglarna inte bra, säger Almut Kelber.
Vetenskaplig artikel:
How fast can raptors see? Journal of Experimental Biology
Kontakt:
Almut Kelber, professor, Biologiska institutionen, Lunds universitet, almut.kelber@biol.lu.se
Simon Potier, postdoktor (engelsktalande), Biologiska institutionen, Lunds universitet,, simon.potier@biol.lu.se
Anna-Lena Ekdahls avhandling handlar om undervisningen där relationer mellan tals delar och helhet ses som grunden för att lära sig addition och subtraktion hos barn i åldrarna 5-8 år.
Forskningen visar att lärarens val av aktiviteter, material och exempel är viktiga. Även ordning i vilken exempel erbjuds i undervisningen verkar vara väsentligt för barns och elevers möjlighet att lära sig. Genom att använda principer från variationsteorin (Marton, 2015) som säger att urskilja skillnader är avgörande för att lära sig något specifikt, indikerar resultatet att variation som erbjuds i undervisningen möjliggör olika slags lärande hos barnen och eleverna.
Relationer, matematiska idéer och principer
– Framförallt visar resultaten hur viktigt det är med connections, det vill säga hur läraren med sina pedagogiska handlingar (muntligt och med gester) pekar ut relationer och samband mellan tal och representationer. Om och hur läraren uppmärksammar relationer, matematiska idéer och principer, förefaller vara väsentligt för vad barnen/eleverna erbjuds att lära, säger Anna-Lena Ekdahl.
Genom att analysera undervisning på lågstadiet och i förskolan har det varit möjligt att identifiera skillnader i hur ett begränsat antal aktiviteter om tal hanteras i undervisningen av lärare. Dessa ibland subtila skillnader som identifierats erbjuder olika lärandemöjligheter.
– Analyser av lärares olika sätt att undervisa om samma sak och skillnader däremellan kan användas för vidare diskussion om hur matematiska idéer och principer kan synliggöras för barn och elever i denna åldersgrupp. Vidare kan de goda undervisningsexemplen, där lärarens pedagogiska handlingar pekar ut relationer och samband användas som underlag för reflektioner kring vilka frågor läraren ställer till barnen/eleverna, vad deras uppmärksamhet riktas mot med hjälp av lärares verbala och icke-verbala handlingar, vad som kopplas ihop med vad i undervisning, säger Anna-Lena Ekdahl.
Avhandlingen:
Teaching for the Learning of Additive Part-whole Relations The Power of Variation and Connections
Kontakt:
Anna-Lena Ekdahl, Anna-Lena.Ekdahl@ju.se
Den nya behandlingen bygger på att stimulera ett receptorprotein i nervsystemet som heter CNR2. Att just detta protein skulle kunna användas för behandling gjordes med en mycket ovanlig metod. Istället för att använda traditionella metoder för läkemedelsutveckling har forskargruppen utvecklat en ny datoralgoritm som kan väga samman stora mängder genetisk och farmakologisk information från europeiska och amerikanska sjukhus och universitet. Algoritmen föreslog sedan nya behandlingar som skulle kunna påverka sjukdomens grundmekanismer.
Föreslog helt ny behandling – som funkade
– Vi blev väldigt förvånade då algoritmen föreslog helt nya behandlingsidéer som ingen har diskuterat i detta sammanhang, som CNR2. Därför bestämde vi oss för att undersöka detta vidare på labbet, säger Sven Nelander, universitetslektor vid institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet och ansvarig för studien.
De nya behandlingarna undersöktes med hjälp av cellprover från patienter och i djurmodeller där de visade sig effektiva. Till exempel försämrades cancercellernas överlevnad och tumörtillväxten i zebrafiskar minskade när de behandlades med en substans som stimulerar CNR2.
Smarta algoritmer hittar oväntade vinklar
Forskarna har också utvecklat datoralgoritmen så att den kan användas för andra cancerformer.
– Smarta algoritmer kommer att bli allt viktigare inom cancerforskningen de kommande åren eftersom de kan hjälpa oss forskare hitta oväntade vinklar. Vi har redan startat ett större projekt här i Uppsala där flera typer av cancer i barn och vuxna ska undersökas på detta sätt. Vi hoppas att det kan leda till fler oväntade behandlingsmöjligheter, säger Sven Nelander.
Studien har gjorts i samarbete med forskare vid Karolinska Institutet, Lunds universitet och Chalmers tekniska högskola
Vetenskaplig artikel:
Integrative discovery of treatments for high risk neuroblastoma. (Almstedt et al) Nature Communications 2019
Kontakt:
Sven Nelander, universitetslektor vid institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet, sven.nelander@igp.uu.se
Studien, som publiceras i PLOS Biology, ger nya insikter om spermiernas funktion och skulle på sikt kunna bidra till ny diagnostik för att mäta spermiekvalitet.
– Vi ser att kosten påverkar hur rörliga spermierna är och att den också är kopplad till förändringar i specifika molekyler i spermierna. I vår studie rör det sig om snabba effekter som märks efter en till två veckor, säger Anita Öst, universitetslektor vid institutionen för klinisk och experimentell medicin vid Linköpings universitet.
Sockerslukande bananflugor fick feta barn
Spermiekvaliteten kan försämras av flera miljö- och livsstilsfaktorer, där fetma och relaterade sjukdomar, som typ-2 diabetes, är en riskfaktor för låg spermiekvalitet. Forskargruppen bakom den nya studien är intresserad av epigenetiska fenomen, som innebär att egenskaper eller genuttryck förändras även om arvsmassan, DNA-sekvensen, är oförändrad. I vissa fall kan sådana epigenetiska förändringar innebära att egenskaper överförs från förälder till avkomman via spermierna eller ägget.
I en tidigare studie har forskargruppen sett att bananflugehannar som överkonsumerat socker en kort tid före parning oftare fick ungar som blev tjocka. Liknande studier på möss tyder på att små RNA-fragment, så kallat tsRNA, spelar en roll i sådana epigenetiska fenomen i nästa generation. Dessa RNA-fragment förekommer i ovanligt stor mängd i just spermierna hos många arter, både människa, bananfluga och mus. Deras funktion är än så länge relativt outforskade.
Godis och läsk påverkade RNA-fragment
Forskare har teorier om att RNA-fragmenten i spermierna kan vara inblandade i epigenetiska fenomen, men det är för tidigt att säga om det fungerar så i människa. I den nya studien ville forskarna undersöka om högt intag av socker påverkar sådana RNA-fragment i spermier hos människa.
I studien fick 15 yngre, normalviktiga, icke-rökare följa en diet, där de försågs med allt som de skulle äta under två veckor. Dieten baserades på en hälsosam kost som följde de Nordiska näringsrekommendationerna förutom att den andra veckan la forskarna till socker, motsvarande runt 3,5 liter läsk, eller 450 gram godis, om dagen. Männens spermier och andra värden undersöktes vid studiens början, efter den första veckan med hälsosam kost och efter andra veckan när deltagarna dessutom konsumerade mycket socker.
När den aktuella studien började hade en tredjedel av deltagarna låg spermierörlighet. Rörligheten är en av flera faktorer som påverkar spermiekvaliteten, och andelen personer med låg spermierörligheten i studien motsvarar hur det brukar se ut i en befolkning. Till forskarnas förvåning visade det sig att under studiens gång fick alla männen normalhög spermierörlighet.
Spermierörligheten förändras på kort tid
– Studien visar att spermierörligheten kan förändras på kort tid och verkar vara nära kopplad till vad man äter. Det är ett viktigt kliniskt fynd. Men vi kan inte avgöra att det var just sockret som låg bakom effekten, eftersom det kan vara någon komponent i den hälsosamma grunddieten som påverkade spermierna positivt, säger Anita Öst.
Forskarna hittade också förändringar i de små RNA-fragmenten, som var kopplade till spermiernas rörlighet. LiU-forskarna vill nu gå vidare med att undersöka om det finns ett samband mellan mannens fertilitet och RNA-fragmenten i spermier, och om RNA-koden skulle kunna användas för ny diagnostik för att mäta spermiekvalitet i samband med in vitro-fertilisering.
Vetenskaplig artikeln:
Human Sperm Displays Rapid Responses to Diet, Daniel Nätt, Unn Kugelberg, Eduard Casas, Elizabeth Nedstrand, Stefan Zalavary, Pontus Henriksson, Carola Nijm, Julia Jäderquist, Johanna Sandborg, Eva Flinke, Rashmi Ramesh, Lovisa Örkenby, Filip Appelkvist, Thomas Lingg, Nicola Guzzi, Cristian Bellodi, Marie Löf, Tanya Vavouri, Anita Öst, PLOS Biology
Kontakt:
Anita Öst, universitetslektor, anita.ost@liu.se
Daniel Nätt, förste forskningsingenjör, daniel.natt@liu.se
– Den nya tekniken väcker viktiga etiska frågor, säger Carina Nilsson och Päivi Juuso, forskare i omvårdnad vid Luleå tekniska universitet, som står bakom undersökningen.
5G innebär stora möjligheter för bland annat äldreomsorgen och hälso- och sjukvården, men den nya tekniken har också etiska aspekter. Och detta vill alltså forskare inom omvårdnad vid Luleå tekniska universitet vill undersöka. I Kalix har kommunen arrangerat ett särskilt visningsrum med aktuell nydanande teknik för äldrevården.
– Där finns bland annat en duschrobot, en tillsynskamera som används nattetid och tablettdelningsmaskiner, säger Päivi Juuso.
Duschrobot ska ge ökad självständighet
Med en duschrobot är till exempel tanken att äldre och rörelsehindrade ska kunna duscha själva, något som kan ge ökad självkänsla och livskvalitet. Samtidigt kan ny teknik innebära mindre mänsklig kontakt med vård- och omsorgspersonal. Det är dessa frågor som intresserar forskarna.
För att rekrytera personer som är 70 år och äldre för den etiska studien, har forskarna informerat om studien i bland annat pensionärsföreningarna. Redan nu har de hunnit träffa ett par grupper i Kalix. Innan frågorna ställs till gruppen visas aktuell teknik upp, eftersom inte alla känner till den. De etiska frågorna som grupperna därefter svarar på, handlar till exempel om vårdtagarens autonomi och integritet.
– I gruppintervjuerna framkommer många olika etiska aspekter, samtidigt som deltagarna tycker att det är intressanta diskussioner, säger Carina Nilsson.
Oro för ensamhet
Inställningen till tekniken bland de äldre som hittills deltagit i studien är blandad. Samtidigt som de kan se nyttan av den väcker den onekligen frågor.
– Det finns en oro för ensamhet och man vill inte att tekniken ska ersätta fysisk närvaro av andra personer, säger forskarna.
När det gäller övervakningskameror nattetid är däremot reaktionerna överlag positiva, eftersom besök av vård- och omsorgspersonal ofta stör nattsömnen. Inställningen till positioneringsteknik som GPS, för att följa en persons positionering, något som kan ge demenssjuka större frihet att röra sig självständigt utomhus, är också positiv.
Övervakad med GPS
– När det gäller GPS handlar frågorna mer om var signalerna går och om man kan bli övervakad av en nära anhörig, säger Päivi Juuso och Carina Nilsson.
När forskarna nu går vidare i sin forskning om ny teknik inom hälso- och sjukvård och äldreomsorg, kan det bli aktuellt med fokusgrupper i andra kommuner. Forskarna har fått sådana förfrågningar.
Kontakt:
Carina Nilsson, forskare i omvårdnad vid Luleå tekniska universitet carina.i.nilsson@ltu.se
Päivi Juuso, forskare i omvårdnad vid Luleå tekniska universitet, paivi.juuso@ltu.se
Hela 80 procent av Sveriges befolkning bänkar sig framför Kalle Ankas jul på teve varje år klockan tre på julafton. Charlotte Hagström är en av författarna till boken Nu gör vi jul igen. Där säger en yngre man så här om Kalle:
”Det enda som är så här riktigt kanon på julafton, som är helt oslagbart, är den här timmen med Kalle Anka och titta på gamla filmer och bara mysa (…) Gud vad allt känns bra just nu, vi tänker inte på nåt dåligt just nu, alla mår bra, alla sitter och ler och skrattar och har trevligt.”
Dessa känslor, och denna traditionens roll i svenskt julfirandet, kan vara svårt att förklara för en person som inte kommer från Sverige. Charlotte Hagström har bland annat fått förklara i amerikansk radio vad det är vi egentligen gör mellan klockan tre och fyra på julafton.
Fyller en större funktion
– Kalle Ankas jul fyller en större funktion, som inte har att göra med att programmet är så speciellt eller särskilt bra. Det är snarare en ritual och en kanon – alla kan de flesta repliker utantill, säger hon. Man sitter tillsammans, det är mysigt och lugnt i julens stim. Den kan också förena alla eftersom det inte är något religiöst, och man vet att i huset bredvid sitter en annan familj och tittar på Kalle Anka.
– Men ”God jul från Kalle Anka och hans vänner” kan också liknas vid en modern version av sagoberättandet som funnits i alla tider. Filmerna minner om de gamla sagorna där det goda vinner över det onda – fast vi samlas kring TV:n istället för runt lägerelden, avslutar Charlotte Hagström.
Hur blev Kalle Anka en av julens traditioner?
– En förklaring kan vara att när programmet började sändas 1960, så var det enda gången på året man kunde se tecknat på svensk TV. Så var det långt in på 80-talet. När videon kom ansågs det vara ”fel” och ”ett helgerån” att spela in programmet. Det som är lite konstigt med den här traditionen är att den inte har någon koppling till Sverige. säger Charlotte Hagström.
Varför har vi traditioner?
– En tradition kan vara skön och trygg att luta sig mot. Om två släkter ska fira jul ihop för första gången med alla de olika traditioner som ska jämkas samman är i alla fall Kalle Anka spikad och klar klockan tre. Traditioner behöver inte heller vara så stora. Det kan vara så litet som fredagsmyset, som markerar helgens början, säger Charlotte Hagström.
Kommer traditionen förbli lika stark?
– När vi gjorde boken ”Nu gör vi jul igen” år 2006, som tar upp de vanligaste traditionerna under julen, var Kalle Anka-traditionen fortfarande stark hos barnen. Kanske för att deras föräldrar är uppväxta med den. Men det skulle vara intressant att göra undersökningen igen om tio år, säger Charlotte Hagström.
Text: Gisela Lindberg. Artikeln publicerades först på Lunds universitets hemsida.
– Vi producerar hela 30 procent mer mat globalt än vad vi skulle behöva göra om vi tog hand om maten bättre. Internationella rapporter visar att matsvinnet är en allt viktigare fråga att jobba med för att minska miljöpåverkan inom livsmedelssektorn, säger Helén Williams, docent i miljö- och energisystem, Karlstads universitet. Det är helt enkelt osmakligt att vi handlar i överflöd och sedan slänger när vi inte orkar mer.
Extra mycket mat slängs under julen
Under de senaste tio åren har Helén Williams, tillsammans med Fredrik Wikström och andra kollegor vid Centrum för tjänsteforskning, CTF, och runt om i världen, forskat om hur matsvinnet kan minska. Hon tror att vi slänger så mycket mat i jultider på grund av våra förväntningar och bilder av har hur ett ”riktigt” julbord ska se ut – vi vill göra många generationer nöjda. och vågar inte alltid utmana gamla traditioner.
– I takt med att fler människor nu börjar äta mer grönsaker, både av hälso- och miljöskäl, kanske också utbudet på julborden kan förändras. Ur ett klimatperspektiv är det värre att slänga produkter som krävt mer resurser för att framställas, till exempel kött och mejeriprodukter, säger Helén Williams som tycker att det är helt okej att ha sina traditionella rätter under högtider så länge man är noga med att det faktiskt äts upp och inte hamnar i soporna.
Fyra tips för att minska matsvinnet under jul och nyår
För att minska matsvinnet handlar det framför allt om att planera bättre. Här ger Helén Williams ger sina bästa tips för hur du kan minskat matsvinnet under jul- och nyårshelgerna:
1. Minska antalet eller mängden
Köp och tillaga färre maträtter, eller mindre mängder av alla maträtter du vill ha på julbordet, för att öka chanserna att det du köpt och tillagat går åt.
2. Hantera maten ordentligt
Kyl överbliven mat snabbt, prova att använda kylklampar för att öka hållbarheten på den kalla maten som står framme, så att resterna kan ätas nästa dag.
3. Dela dina matrester
Låt gästerna ta med överbliven mat hem.
4. Ta hand om dina matrester och bli kreativ i köket
Frys in matrester som du inte vill äta nästa dag. Det mesta funkar bra att frysas och även om du tröttnat på julmaten kan rester med prinskorv, köttbullar, potatis och andra rester från julbordet bli en god pyttipanna i början av nästa år.
Kontakt:
Helén Williams, CTF, Centrum för tjänsteforskning vid Karlstads universitet, helen.williams@kau.se
När vi sätter oss till bords på julafton vill vi ha det som det alltid varit, julbordet ska digna av rätter som nedärvts i generationer. Det ska vara skinka, köttbullar och sillsallad, oavsett om det äts eller ej. Skinkan ska vara stor, även om en tredjedel ligger halvtorkad längst bak i kylen framåt trettonhelgen.
Så har det varit i alla fall. Och så är det till stor del fortfarande när vi äter hemma. Men på restaurang tar vi ut svängarna med sushi-, meze- och tapasjulbord. Nästan allt funkar och koncepten blir djärvare för varje år. Där hittar vi kanske framtidens jultraditioner. Tiden vaskar fram någon eller några rätter per decennium som tar plats bland de urgamla traditionerna.
Mindre köttiga julbord
De starkaste trenderna just nu är att allt fler julbord blir vegetariska, möjligen veganska men i alla fall mindre köttiga – i restaurangers marknadsföring ”klimatsmarta”. Men framför allt är de mer individuella. Allt färre plockar på sig i tur och ordning sill och potatis, småvarmt, varmrätter och dessert. Var och en komponerar sin egen julbordsmåltid.
– Julbordet bygger på kött. När inte alla vill ha det måste man göra vegetariska rätter som liknar kött, skinka på griljerad kålrot, köttbullar på quornfärs, sillar på inlagd aubergine. Så stark är traditionen, säger matetnolog Richard Tellström vid Stockholms universitet.
2010-talets julbord
Dagens julbord innehåller alltmer grönt, framför allt på restaurang. Vegetariska bord med alternativ till kött och sill, plus veganska inslag, blir allt vanligare. Helt veganska julbord är däremot ovanliga. Medan julbord i hemmen är traditionella frestar många restauranger med internationella bord med sushi, texmex, meze, tapas, asiatiskt, amerikanskt, franskt, belgiskt, italienskt, medelhav. Det finns medeltidsbord, fisk- och skaldjursbord, viltbord, närproducerat, ekologiskt, grillbord, julbord till sjöss, aktivitets- och äventyrsbord. Beteckningen ”klassiskt” är dock i överväldigande majoritet bland 2019 års annonser. Många julbord marknadsförs som klimatsmarta, vilket ofta betyder mindre kött och mer grönt. En del sätts samman utifrån databaser med olika livsmedels klimatpåverkan. Källa: Richard Tellström och julbordsannonser.
– Under 2000-talet har det blivit mer grönt på julbordet och fler desserter. En stark tendens är också att det håller på att bli en avsmakningsmeny, med mycket som serveras i små glas och skålar. Man bejakar den individuella smaken.
Små tallrikar minskar matsvinn
Avsmakningstrenden går, liksom det minskande köttet och ökande grönsakerna, hand i hand med den klimatsmarta mattrenden. Många restauranger jobbar också medvetet med att minska matsvinnet, genom att bland annat lägga fram mindre mängder i taget på buffén och fylla på efter hand. En annan metod är att ställa fram mindre tallrikar.
– När det gäller just julbord är det ofta så stor ruljangs att det inte blir något svinn. Det största är när gästerna inte äter upp allt de tar, säger docent Björn Hedin på institutionen för medieteknik vid KTH, som forskar på tekniska lösningar som hjälper oss minska matsvinnet.
–Tallrikarna har blivit mycket större de senaste 20 åren, och man vill gärna lägga på mat så att den ser hyggligt full ut. Då är mindre tallrikar det absolut effektivaste sättet, det kan minska den typen av svinn med över 50 procent enligt en studie. En annan studie ger lägre siffror, men det finns helt klart potential.
Just julbord brukar ha fast pris, att ta betalt per hekto är annars en metod, nämner Björn Hedin.
Kylskåpets lagerstatus via app
Tillsammans med ett tvärvetenskapligt forskarlag har han tagit fram en app som håller koll på kylskåpets lagerstatus. På så sätt ska inget oätet behöva stå och mögla i kylen, är tanken.
– Hushållen står för en stor del av maten som slängs. Det beror ofta på att man inte har en aning om vad som finns i kylen när man står i butiken, så man köper en tacoburk till. När man kommer hem står det redan fyra där längst bak. Hade man koll på det skulle svinnet minska ganska rejält, säger Björn Hedin.
Appen kopplas till en handskanner av samma typ som i butikerna. Den har man vid kylen och skannar in de varor man köpt, plus tömda förpackningar som ska slängas. I butiken kan man då kolla i appen om man har tacosås hemma eller ej. Dessutom finns information om varornas klimatavtryck i systemet, som just nu testas i ett Vinnovafinansierat projekt. När den finns i var mans hand beror på hur man lyckas locka entreprenörer att kommersialisera appen.
Julmat genom tiderna
Vikingatid: Dricka jul (rikligt med alkohol), revbensspjäll.
Medeltid: Lutfisk (alt gädda), dopp i grytan, sylta, grisfötter, julbröd, gröt och öl.
1600-1700-tal: Brännvin, pastejer, sillsallad, smör och ost, kryddor, konfektbord.
1800-talet: Skinka, risgrynsgröt.
1900-talet: Julbordet blir tredelat med smörgåsbord, lutfisk och gröt. Glasmästarsill.
1970-talet: Julbordet blir ensamrätt. Många sillsorter, Janssons frestelse, prinskorv, ägghalvor.
1980-talet: Rödbetssallad.
1990-talet: Gravad lax.
2000-talet: Röror, mer grönsaker.
2010-talet: Vegetariska julbord, mer desserter, smakportioner.
Källor: Fjellström/Liby: Det svenska julbordet, Richard Tellström.
Meny med klimatavtryck
I restaurangvärlden finns många initiativ som hjälper gästerna att inte bara minska svinnet, utan även välja mat med lägre klimatavtryck. Ett kan vara att sätta vegetariskt, fisk och kött på dagens rätt-menyn i den ordningen i stället för det vanliga, tvärtom.
Andra anger grova mått på hur stort klimatavtryck olika rätter ger. Ett forskarlag vid Chalmers och Göteborgs universitet har i en långtidsstudie undersökt hur mycket matens klimatavtryck kan minskas genom att ange det på menyn. Försöket i kårrestaurangen vid Chalmers har pågått sedan 2016 och visar att det ger effekt.
– Utsläppen minskade först året med 3,6 procent och vi såg ganska tydliga förändringar i beteende. Till exempel ökade försäljningen av kött med drygt 11 procent de dagar som kötträtterna hade låga utsläpp, jämfört med samma rätter utan märkning, säger David Bryngelsson, en av forskarna bakom projektet.
Nästa steg var att köket planerar inköpen efter klimatavtryck och har infört regler för bland annat hur ofta man får servera rätter med högre utsläpp. Vegetariska rätter har gjorts veganska.
Livscykelanalys (LCA)
Life Cycle Assessment (LCA) är en metod för att åstadkomma en helhetsbild av hur stor den totala miljöpåverkan är under en produkts livscykel från råvaruutvinning, via tillverkningsprocesser och användning till avfallshanteringen, inklusive alla transporter och all energiåtgång i mellanleden. Livscykelanalyser kan göras på alla mänskliga aktiviteter och produkter som mat, förpackningar, elektronik, bränslen, transporter etc .
Beräkna mängden växthusgas per rätt
David Bryngelsson driver nu företaget Carbon Cloud, som han startat ihop med andra forskare. De utvecklar en plattform som hjälper kök att enkelt mäta matens klimatavtryck.
– Vi jobbar med drygt 30 restauranger som infört vår klimatmärkning och har sett utsläpp minska med mellan 10 och 30 procent. Restaurangerna ser att det driver affärerna, gästerna är mer nöjda och uppskattar transparensen, säger David Bryngelsson.
De data som ligger till grund för märkningen bygger på egen och andras forskning. Metoden är att med livscykelanalys beräkna mängden utsläppta växthusgaser från jord till bord. Carbon Cloud är en uppstickare på området, där statliga forskningsinstitutet Rise är ledande. Deras klimatdatabas ligger till grund för många klimatmärkningar av livsmedel.
Kolla klimatavtrycket
För den som vill planera sitt eget julbord efter klimatavtryck finns ännu inte någon publik app, men däremot ett antal olika guider på nätet. En är Världsnaturfonden WWF:s köttguide, där ett ”trafikljus” anger hur klimatsmarta olika råvaror är. Därtill kommer påverkan på biologisk mångfald och djurvälfärd, samt användningen av bekämpningsmedel och antibiotika. Klimatavtryck anges även för köttalternativen ägg, ost och växtproteiner.
Köttguiden bygger på klimatdata i Mat-klimat-listan från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, en annan databas, som är öppen och också mycket använd. WWF:s koncept One planet plate för restaurangers och storköks klimatplanering använder däremot data från Rise. Här hittar du också beräkningsverktyget Matkalkylatorn.
Olika livscykelanalyser kan ge något olika resultat beroende på bland annat hur man viktar olika växthusgasers påverkan inom produktionen av köttdjur. Odling av majs och soja till kraftfoder vägs också in. Kontentan blir ändå att man bör äta mindre kött, framför allt av nöt.
Julmust rätt klimatsmart
Klimatsmart mat är också på det stora hela hälsosam, även om det finns fallgropar. Till exempel har socker, pommes frites och läsk låg klimatpåverkan. Fisk har generellt lägre klimatavtryck än kött, men ju större fiskar, desto mer energi kräver fångsten.
– Då behövs stora fartyg, med mycket kylutrymme, som åker långt. Visserligen finns det märkningar som hjälper konsumenter att köpa fisk från hållbara bestånd, men de ställer ganska stora krav på att man är insatt, säger Katarina Bälter, professor i folkhälsovetenskap vid Mälardalens högskola.
Hon har lett studier där människors matvanor kopplas till näringsintag och klimatpåverkan. Ett rön är att de som äter mer klimatsmart också väger något mindre och är smalare. Nu tittar forskarna på blodfetter och andra riskfaktorer. De utgår från befintliga befolkningsstudier där man frågat om matvanor, men gör nu även egna studier.
– Vi har gjort en pilotstudie där människor fick lära sig mer om ekologisk och klimatsmart mat, med målet att lägga om vanor. Deltagarna fick inte vara vegetarianer eller veganer, eftersom det är svårt för dem att sänka sin klimatpåverkan. Efter två månader hade de sänkt sitt klimatavtryck genom utbildning och engagemang, säger hon.
Katarina Bälters råd är, som de flesta andra forskares, att minska köttet på julbordet – och att det man ställer fram väljs med omsorg. Kyckling har betydligt lägre klimatpåverkan än nötkött, men även fläskkött har lägre avtryck. Ska man ändå ha nötkött bör det komma från betesdjur.
Kort sagt: Köttbullarna ligger risigast till när julborden blir mer klimatsmarta.
Text: Mats Karlsson på uppdrag av forskning.se
Julbordets tio-i-topp
- Skinka
- Janssons frestelse
- Sill
- Köttbullar
- Prinskorv
- Lax
- Revbensspjäll
- Rödbetssallad
- Grönkål (ersätter röd- och brunkål)
- Kalvsylta och julkorv (på väg ut)
————————-
Sillsallad (i stort sett borta)
Källor: Fjellström/Liby: Det svenska julbordet, Richard Tellström.
Saffransbullar, hyacint, kryddnejlikor, glögg och gran. Julens dofter är många. Och doftminnen kan vara starka och förflytta oss i minnet på en sekund. En som forskar om just luktsinnet är Mattias Alenius som är professor på Institutionen för molekylärbiologi. Här berättar han mer om dofter och minnen.
Luktorganet hos människan är stort som ett frimärke och är en komplicerad molekyldetektor med 650 kemiska receptorer som gör att vi kan särskilja på 10 000 tals dofter. Jämfört med människan kan luktsinnet hos andra djur vara både komplexare och mer specialiserat på andra dofter. Hos älgen är luktorganet stort – som ett A4 – och hos hund tre till fyra gånger så stort som vårt luktorgan.
Varför förknippar man vissa dofter med julen?
– De flesta doftminnen passerar obemärkta, de bara är en del av beslutsunderlaget för till exempel vad vi vill äta och hur mycket vi äter. Luktminnen som vi aktivt förnimmer har ofta en stark känslokoppling, pors från barndomsmyren eller pepparkaksbak hos farmor. Som du troligen har upplevt kan man till och med förflyttas i tanken till dessa platser bara vid förnimmelsen av doften, säger Mattias Alenius, professor på Institutionen för molekylärbiologi, Umeå universitet.
Hur kan en doft lukta gott respektive illa?
– Vissa dofter har en negativ valör för de flesta människor, ta till exempel sur mjölk eller ruttna ägg medan andra har en positiv valör som jordgubbar. Positiva dofter kan dock övergå till en negativ valör om de blir för starka så som vanilj – ett av de doftämnen som människa upplever starkast – en puff luktar gott men en stark vaniljdoft känns kvalmig.
Hur kan vissa saker upplevas som att de inte luktar alls?
– Saker som inte frisätter några molekyler doftar inte, frysta saker luktar nästan inte alls. Det mesta doftar dock, vi har bara inte utvecklat en medvetenhet för just den doften. Ett bevis är att man kan få hundar att markera för kvicksilver i rör eller tryfflar i marken bara man lär hunden vad den ska fokusera på. Vi kan också träna upp vårt luktsinne på liknande sätt. Familjära dofter känner vi inte heller, till exempel kan vi inte känna vår hemmadoft eller en viss doft på jobbet.
Hur kan man bli allergisk mot en doft, till exempel hyacinter?
– Allergier uppstår när ditt immunförsvar överreagerar mot ett visst ämne. Det behöver inte vara doften i sig man blir allergisk mot utan specifika molekyler som utsöndras och färdas tillsammans med doften.
Hur mycket sämre blir julen på en skala om man får försämrat luktsinne?
– En glöggkännare skulle nog gråta. För oss övriga är den tydligaste förlusten att man tappar mycket av smakupplevelsen. Vi har alla upplevt att vid förkylning smakar mat nästan inget. Det som då saknas är doftämnen från munnen som via luftvägarna når näsan och där ger upphov till den variation och rikedom vi känner som en smak.
Vad handlar din egen forskning om?
– Jag och min forskargrupp studerar hur lukt- och smaksystemen i bananflugor regleras. Vi har just hittat ett nytt hormon i fluga och fann att hos människa är just det hormonet kopplat till diabetes, men bara hos kvinnor.
Kontakt:
Mattias Alenius, professor på Institutionen för molekylärbiologi, Umeå universitet, mattias.alenius@umu.se
– Jag har nyligen börjat fundera på givandet av gåvor i anknytning till mitt forskningsprojekt om förlåtelse. Många filosofer och teologer tänker på förlåtelse som en gåva, något som ges fritt och inte kräver något i gengäld. Och psykologer har visat att förlåtelse är en kraftfull handling för både förlåtna och förlåtande, säger Per-Erik Milam, forskare i praktisk filosofi vid Göteborgs universitet.
Naturligtvis kan själva förlåtelsen vara svår att hantera. Det kan vara smärtsamt att tänka på oförrätter som drabbat dig, och tufft att bestämma om du ska förlåta. Det kan också vara svårt att sluta skuldbelägga den som har sårat dig.
– Men dessa aspekter gör förlåtelsen till en ännu mer meningsfull gåva. De bästa gåvorna är ju de som uttrycker din kärlek, omtanke eller uppskattning genom att du visar att du har tänkt på någon och verkligen försökt förstå den personen, säger Per-Erik.
Jul kan vara en tid för försoning
– Försoning är nära knutet till förlåtelse. Försoning är också ett centralt tema i några av mina favoritjulfilmer, till exempel Livet är underbart, Grinchen – julen är stulen, Ensam hemma och Die Hard. Men våra verkliga moraliska konflikter är ju ofta mer komplicerade än dem vi ser i julens feel-good-filmer.
Enligt Per-Erik Milam är en förlåtelsehandling inte alltid lämplig eller ens möjlig. Sådana hinder är föremål för hans aktuella forskningsprojekt, Förlåtelsens gränser.
– Men ibland kan det vara svårt att undvika att hamna i moraliska konflikter med familj, vänner och kollegor, och då kan förlåtelse och försoning ge lite ljus och värme i en kall och mörk tid på året.
Som forskare fokuserar Per-Erik Milam på frågor i skärningspunkten mellan etik, moralpsykologi och socialfilosofi och politisk filosofi.
– Jag studerar fri vilja, makt och moraliskt ansvar. Jag är särskilt intresserad av det som rör klander, skuldbeläggning, ursäkter och förlåtelse som vi använder för att hantera och lösa moraliska konflikter.
Kontakt:
Per-Erik Milam, Institutionen för filosofi, lingvistik och vetenskapsteori, Göteborgs universitet, per-erik.milam@gu.se
I en studie med deltagare från Sverige, USA, England och Indien var de flesta deltagarna övertygade om att de överlag agerar mer miljövänligt än andra.
I studien, som genomförts av forskare vid Göteborgs universitet svarade över 4 000 människor på hur mycket och hur ofta de utför miljövänliga gärningar jämfört med andra. Det handlade till exempel om att köpa miljömärkta produkter, spara hushållsenergi och minska inköp av plastpåsar.
Det visade sig att majoriteten av deltagarna skattade sig själva som mer miljövänliga än andra, både i förhållande till okända människor och när de jämförde sig med sina vänner.
− Resultaten pekar på vår tendens att överskatta våra egen förmågor, vilket går i linje med tidigare studier som har visat att de flesta anser sig vara ärligare, mer kreativa, och bättre bilförare än andra. Studien visar att överoptimism, eller ”bättre-än-andra”-effekten, även gäller för miljövänliga beteenden, säger Magnus Bergquist, forskare i miljöpsykologi.
Efter analys av data från olika typer av miljövänliga handlingar visade det sig att deltagarna var mer benägna att överskatta sitt engagemang för sådant de utför ofta. Många verkade dra den felaktiga slutsatsen att de miljövänliga handlingar de utför ofta, utför de också oftare än andra.
En konsekvens av att uppleva sig själv som mer miljövänlig än andra är att det kan minska motivationen att bete sig miljövänligt i framtiden. Studien visade också att när människor upplever sig själva som mer miljövänliga än andra tenderar de faktiskt att bli lite mindre miljövänliga.
Ett sätt att minska risken för att överoptimism ska hämma miljöengagemanget kan vara att försöka ha en mer realistiskt syn på den egna insatsen, enligt Magnus Bergquist.
− Rent logisk kan ju inte de flesta vara mer miljövänliga än genomsnittet. Ett annat sätt är att informera om att andra faktiskt beter sig miljövänligt och på så sätt skapa en miljövänlig norm. Sociala normer påverkar oss även på det här området, det har vi sett i tidigare studier, säger Magnus Bergquist.
Vetenskaplig artikel
Studien Most People Think They Are More Pro-Environmental than Others: A Demonstration of the Better-than-Average Effect in Perceived Pro-Environmental Behavioral Engagement
Kontakt
Magnus Bergquist, forskare i miljöpsykologi, psykologiska institutionen, Göteborgs universitet., magnus.bergquist@psy.gu.se
– Resultaten understryker att det aldrig är för sent att börja träna, säger Anna Sondell, doktorand vid Institutionen för samhällsmedicin och Rehabilitering vid Umeå universitet.
I en i studie lottades en grupp om 186 äldre personer med demens på särskilt boende till att antingen delta i högintensiv funktionell träning eller i en social aktivitet sittande. Båda aktiviteterna genomfördes två till tre gånger i veckan under en fyra-månadersperiod. Utvärdering gjordes av deltagarnas motivation, effekt på balans samt hur de genomförde programmet.
Träning ökade motivation
I träningsgruppen ökade de äldres motivation att delta, medan den istället minskade i gruppen som lottats till sociala aktiviteter. Deltagarna hade hög närvaro och att de kunde träna medel- till högintensivt i balans- och styrkeövningar.
Det handlade om träning i funktionella viktbärande positioner liknade vardagliga rörelser, som uppresningar, trappgång, bålrotation och gång. Deltagarnas motivation var större när de väl var på aktiviteterna, än innan det gick dit. Många förbättrade sin balans under perioden, även om variationerna var stora. De eventuella obehag som träningen kunde ge upphov till var små och tillfälliga.
Bättre självförtroende efter rehabilitering
I en annan studie i avhandlingen intervjuades 16 hemmaboende personer med demens som hade deltagit i ett individuellt anpassat rehabiliteringsprogram. Rehabilitering utfördes av ett team med flera olika professioner, fysioterapeut, arbetsterapeut, undersköterska, sjuksköterska, läkare, psykolog, dietist, kurator, apotekare och tandhygienist, och inkluderade även stöd till anhöriga. Teamet gjorde bedömningar av de problem, styrkor och behov som individerna hade och utformade en plan för rehabilitering.
Intervjusvaren visade att deltagarna efter programmet upplevde stärkt självförtroende, vågade göra mer saker i vardagen och hade fått insikt om att de kunde påverka sin situation. Dock upplevde en del också ökad oro inför framtiden, till följd av rehabiliteringen.
– Studierna visar att det finns flera sätt att påverka måendet för den som drabbas av demens. Det är inget hopplöst tillstånd. Fysisk träning, sociala aktiviteter och individanpassad rehabilitering kan förbättra tillvaron för den drabbade och anhöriga, säger Anna Sondell som är legitimerad sjukgymnast och har arbetet med geriatrisk rehabilitering.
Avhandling
Träning och teamrehabilitering för äldre personer med demens: genomförande, motivation och erfarenheter
Kontakt
Anna Sondell, anna.sondell@umu.se
I en ny bok om kunskapsresistens hävdar han att det är hög tid att uppdatera den rådande uppfattningen om vilka funktioner som kunskap fyller för människor. Betydelsen av de överlevnadsvillkor som en gång formade, och fortfarande präglar, vår art har underskattats, säger Mikael Klintman som är professor i sociologi vid Lunds universitet.
Vi vet allt mer och tillgången till information är enorm. Varför tycks människor ibland då strunta i fakta och bevis? Den rekommenderade lösningen brukar vara att leverera ännu mera siffror och fakta, gärna paketerat på ett lättillgängligt sätt. Eller att uppmuntra till mer källkritik och betona vikten av att beslut fattas på vetenskaplig grund.
– I botten finns en grundmurad syn på att människan på så sätt kan stimuleras att bli mer rationell och kunskapstörstande. Hans Roslings bok ”Factfulness” och Steven Pinkers ”Enlightenment Now” är uttryck för synen på kunskapen som tillräcklig kraft att lösa en lång rad av dagens stora samhällsproblem, säger han.
Störst överlevnadschans inom egna gruppen
Men, menar Klintman, människan har anpassats till att överleva i grupp, inte för att nå så korrekt verklighetsuppfattning som möjligt.
– I vår ursprungliga livsmiljö löpte män 25 procents risk att bli dödad av en annan grupp än den egna. Tillit och lojalitet liksom konsensus om sant och falskt ökade överlevnadschansen för både individ och grupp. Ur detta växte religion och trosuppfattning fram som ett ytterligare sammanhållande kitt.
Om social tillhörighet står i konflikt med sanningssökandet bör människor, utifrån hur de fungerar, förväntas att nästan alltid prioritera det förra, är Mikael Klintmans grundläggande tes.
Det är inte heller så att vi blir mer intresserade av alternativa synsätt ju mer vi kan om något, vilket ofta anförs. Det kan till och med bli tvärtom, menar Mikael Klintman.
– Ju mer vi kan, desto mer obenägna blir vi att låta vår verklighetsbild utmanas. En förklaring är att man då har erövrat en allt högre auktoritet i sin grupp tack vare sina expertbaserade uttalanden. Och med högre status, desto högre fall, säger han.
Inte heller forskarvärlden är undantagen. Albert Einsteins extrema ovilja att under lång tid att ta till sig den yngre Werner Heisenbergs synsätt är ett välkänt exempel.
Hjärnan är lat och vill inte ändra sig
En ytterligare förklaring, som Mikael Klintman framför är fysiologisk snarare än sociologisk och går ut på att människor gärna hushållar med hjärnans energianvändning. Bevis som ser ut att omkullkasta det egna åsiktsfundamentet kostar mycket i form känslosamma och tidsödande omprövningar av de egna argumenten. Det vill man undvika.
Vad ska man då göra för att nå fram? En förhållandevis enkel åtgärd är, menar Mikael Klintman är att se till att skapa mer heterogena grupper av beslutsfattare, med balans ifråga om kunskapsbakgrund, demografi och ideologi. En annan är att utveckla strukturer som minskar risken för ”bias”, eller partiskhet. Anonymiserade tentor och dold etnicitet i domstolsärenden är exempel på de senare.
– Vi stärker gärna sammanhållningen genom att aktivt särskilja oss från andra. Särskilt gruppstärkande är det att förhålla sig negativt till andra grupper, till exempel genom att undervärdera eller förringa deras insikter. Kommer ny fakta från motståndargrupper är vi extra obenägna att lyssna. Blandade grupper och andra strukturer i samhället kan dämpa tendensen, enligt Klintman.
Berättelsen om sanning är viktig
Minst lika viktigt är att förstå den världsåskådning och ideologi som åsikterna vilar på och anpassa budskapet därefter. Ännu bättre är det om budskapet vävs in i en större berättelse. 5G, genus, klimatförändringar, genmodifierade grödor och vaccination och är exempel på ämnen där berättelsen skulle vinna på att ändras och ramas in annorlunda, föreslår Klintman.
– Vi människor har en tendens att hitta samband mellan intryck och fakta som kanske egentligen inte finns och göra en berättelse av alltihop. Det kan vara en nackdel som kan vändas till en fördel. Exempelvis blir vi långt mer engagerade om vi kan visualisera goda eller onda aktörer.
Motståndet mot mässlingsvaccin är ett exempel på hur berättelsen personifieras fast där egentligen inte figurerar några människor. Motståndarna beskriver gärna vaccinet som en ”fientlig kraft” – sprutor heter ju för övrigt ”shots” på engelska — som läkemedelsindustrin tvingar in i ett ”oskyldigt, friskt barn”.
Den bilden har vaccinationsförespråkare, med viss framgång, omformat till en metafor om en välvillig substans som stärker barnets egen underrättelsetjänst och hjälper barnet att identifiera en fiende.
Tala om den bakomliggande oron
Att peka på alla andra rigorösa studier som inte hittar något samband mellan mässlingsvaccin och autism har visat sig vara nästan verkningslöst mot dem som tror att vaccin är farligt.
Istället kan det vara långt mer effektivt att föra ett samtal om den bakomliggande misstro som många vaccinmotståndare hyser mot statens inblandning i allmän vaccinering och de stora medicinföretagens makt och påverkan på staten.
Vissa miljögruppers hårdnackade motstånd mot GMO följer ett liknande mönster. De här grupperna har ofta varit ointresserade av de studier som inte kunnat bekräfta de befarade riskerna med kontrollerad genteknik.
– Men liksom i fallet med vaccinmotståndarna, visar det sig att motståndet bottnar i andra farhågor än den faktiska teknikens risker, säger Mikael Klintman.
Det kan vara oro för att multinationella företag genom GMO-patent ska kunna kontrollera och ”äga” större delen av världens livsmedelsproduktion. Och den politisk-ekonomiska farhågan bör så klart tas på största allvar, menar Klintman.
– Kanske är det de farhågorna som bör diskuteras mest och hanteras så att man kan komma ifrån den kunskapsresistens som GMO-tekniken varit föremål för, säger han.
Faktaresistens som härskarteknik
Att klimatskeptiker och klimatförnekare ofta återfinns på högerkanten kan delvis förklaras av att miljöfrågan från början ramats in av liberala vänster-grupperingar som har en annan moralsyn än de konservativa. De förra lyfter exempelvis fram global rättvisa som en huvudanledning till att uppmärksamma och bekämpa klimatförändringarna.
– Det är en moralsyn som ligger långt från konservativas som därför har svårt att anamma budskapet. De har inte hunnit formulera en egen berättelse, säger Mikael Klintman.
Bland de konservativa, och ofta religiösa, grupperna skulle man nå en betydligt större ”kulturell resonans” genom att lyfta fram moralaspekter som handlar om att respektera individens rättighet att inte få sin livsmiljö förstörd av andra. De konservativas klimatberättelse skulle istället kunna formuleras utifrån en helig syn på naturen som betonar vikten av att värna naturvärden i det egna landet och som det är viktigt att bevara till våra barn. menar Klintman.
Till sist, ibland tycks begrepp som faktaresistens, kunskapsresistens och ”fake news” användas som ett härskartekniksord som slängs på meningsmotståndare?
– Jo, det händer. Även de som vill visa på komplexitet och gråzoner i en fråga som dittills betraktats som svartvit beskylls ibland för kunskapsresistens. I mina intervjuer med experter i att beräkna framtida behov av klimatanpassningsåtgärder uttrycktes stora utmaningar i att uttrycka frågans komplexitet: ”Är du en förklädd klimatförnekare, eller är du en av oss?”.
Fakta: Nej tack, sa både liberaler och konservativa
Ett exempel som stödjer tanken att grupptillhörighet ur ett överlevnadsperspektiv går före sanningen är den studie från 2017 där amerikanska liberaler och konservativa erbjöds att på djupet sätta sig in i varandras erfarenheter, kunskap och argument i frågor där de två grupperna brukar ha vitt skilda uppfattningar i frågor såsom vapenägande, dödsstraff och klimat. Tackade de ja skulle de få chans att vinna en ansenlig mängd pengar. Majoriteten, två tredjedelar, avböjde och föredrog att göra en meningslös syssla under motsvarande tid.
Text: Kristina Lindgärde, Lunds universitet
Bok:
”Knowledge Resistance – How we avoid insights from others” (Manchester University Press, 2019)
Kontakt:
Mikael Klintman, professor sociologi, Lunds universitet, mikael.klintman@soc.lu.se
Artikeln publicerades först på Lunds universitet hemsida.
Ögats komplexitet har sysselsatt evolutionsbiologer sedan Charles Darwins bok Om arternas uppkomst gavs ut 1859. I en ny studie pekar en internationell forskargrupp på syrets fundamentala betydelse för ögats utveckling.
Enligt forskarna var bristande syretillförsel till näthinnans celler det som begränsade ögats evolution, inte minst synskärpan, bland djur som levde för hundratals miljoner år sedan.
– Allt handlar om anpassningar för att förbättra syretillförseln till näthinnans celler. Sådana anpassningar har varit en förutsättning för att optimera synen hos däggdjur, fiskar och fåglar, säger professor Eric Warrant vid Lunds universitet, en av forskarna bakom studien.
Studien reder ut vilka mekanismer som genom historien utvecklats hos ryggradsdjur och vars gemensamma nämnare är att de bidrar till bättre syretillförsel till ögats celler.
Ny mekanism tack vara mutationer
En sådan mekanism är mutationer i hemoglobinet hos fiskar, något som möjliggjort transport av syre under högt tryck. I studien visar forskarna att den mekanismen uppkom för cirka 280 miljoner år sedan och sammanföll med dramatiskt större ögon och tjockare näthinna.
En annan mekanism som forskarna pekar på är uppkomsten av finmaskiga nätverk av mikroskopiska blodkärl i näthinnan hos däggdjur för ungefär 100 miljoner år sedan. Bakgrunden är att dinosaurierna vid samma tid gick från att vara kallblodiga till varmblodiga och kunna reglera sin egen kroppstemperatur. Det ledde till att de kunde börja jaga på natten eftersom de inte längre var beroende av solen för att hålla värmen.
För att öka chansen att undkomma dinosaurierna tvingades däggdjuren, som tills dess mest varit nattaktiva, att bli mer aktiva på dagen. I dagsljus var behovet av god syn större än på natten. Därför utvecklades ögonen och synen blev bättre.
I studien visar forskarna dessutom att evolutionen har lett till att däggdjur som inte använt synen vid jakt, exempelvis fladdermöss, har förlorat nätverket av blodkärl, kapillärerna, i näthinnan.
Fotnot:
Förutom Sverige har teamet bestått av forskare från Danmark, Kanada, USA, Storbritannien, Vietnam och Tyskland. Tillsammans har de studerat ögonens anatomi och fysiologi hos 87 olika djurarter. Forskarna placerade in arterna på ett så kallat fylogenetiskt träd för att utröna släktskapet mellan arterna. På så sätt lyckades de kartlägga ögats utvecklingshistoria under 400 miljoner år.
Vetenskaplig artikel:
Retinal oxygen supply shaped the functional evolution of the vertebrate eye. eLife
Kontakt:
Eric Warrant, professor, Biologiska institutionen, Lunds universitet, eric.warrant@biol.lu.se
Var en lax lever ute till havs i Östersjön styrs till stor del av dess kroppsstorlek och av vilken älv den fötts och växt upp i. En studie från SLU visar att lax som fötts i till exempel Umeälven och Ångermanälven konsekvent söker sig till samma område i södra Östersjön medan lax från Dalälven och Ljusnan har en mer variabel utbredning. Resultaten baseras på över 120 000 återfångster av märkt lax från 10 olika populationer, från Torneälven i norr till Mörrumsån i söder. Återfångsterna har gjorts till havs under fem årtionden.
– Laxen kan alltså uppehålla sig i olika områden av Östersjön beroende på sitt ursprung och sin storlek. Det innebär att de upplever olika miljöer i Östersjön vilket i sin tur kan leda till skillnader i tillväxt och överlevnad, säger Philip Jacobson, doktorand på institutionen för akvatiska resurser vid SLU och huvudförfattare till studien.
Kunskap för bättre fiskförvaltning
Att lax från olika populationer uppehåller sig i olika delar av Östersjön kan vara en viktig pusselbit för att förstå varför och hur de påverkas på olika sätt av förändringar i Östersjöns miljö. Fisket efter lax, tillgång till bytesfisk samt mängden miljögifter är några av de variabler som skiljer sig åt mellan olika områden i Östersjön.
– Dessa resultat gör det möjligt att framöver undersöka om skillnader i utbredning till havs kan kopplas till varför vissa populationer svarar snabbare än andra på förändringar i fisket i Östersjön, och varför sjukdomssymptom och yngelöverlevnad varierar mellan populationer och över tid, säger Philip Jacobson.
Resultaten från studien kan enligt forskarna vara viktiga för att bättre utforma framtidens laxförvaltning, eftersom ett fiske till havs kan slå hårt mot vissa populationer men inte alls påverka andra, beroende på laxens utbredning och var fisket bedrivs.
Vetenskaplig artikel:
Population and size-specific distribution of Atlantic salmon Salmo salar in the Baltic Sea over 5 decades. Journal of Fish Biology
Kontakt:
Philip Jacobson, doktorand, Institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua), Sveriges lantbruksuniversitet, philip.jacobson@slu.se
