Sverige är internationellt känt som en viktig spelare inom mode. Men framtidens modeindustri behöver bli mer hållbar, och det kräver utveckling.
Nyutbildade modedesigners är en källa till kunskapsintensivt, innovativt entreprenörskap som bidrar till industrins omformning och utveckling, menar Erik Gustafsson, som har studerat modeskapare och kunskapens roll för entreprenörskap, i en ny avhandling från Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.
– Jag vill bredda förståelsen för vilka möjligheter det finns att applicera kreativitet och kreativ kunskap efter examen från en modeutbildning. Det är något som är essentiellt för uppkomsten av nya innovativa idéer och företag som kan driva modet framåt, säger Erik Gustafsson.
Nya modedesigners vill starta eget
Han har fokuserat på den svenska modeindustrin, där han har intervjuat nyutexaminerade modedesigners för att få en tydligare bild av vilka vägar de ser som möjliga efter examen, och hur dessa vägar kan tillåta dem att använda sin kreativitet och kreativa kunskap. En väg är entreprenörskap, men sannolikheten för att man ska ta klivet och starta eget är beroende av modeskaparens vilja, och hur lätt eller svårt hen upplever att det är. Avsaknaden av nödvändiga resurser, som finansiellt kapital, och förhållandevis låg industri- och affärskunskap är faktorer som försvårar processen.
– Studierna visar att de flesta nyutexaminerade modeskapare tänker på entreprenörskap som en möjlig väg framåt, men det är inte så vanligt att det blir så, i alla fall inte till en början, säger Erik Gustafsson.
Genom att följa individer under ett antal år, och göra uppföljande intervjuer, har Erik Gustafsson kunnat se att den entreprenöriella intentionen redan på kort sikt stärks. Detta som ett uttryck för en vilja att i större grad kunna använda sin kreativitet och kreativa kunskap.
Mer kreativitet i eget företag
– Kombinationen av att inte känna att den egna kreativiteten och kunskapen kommer till nytta i den position man har, och en ökad förståelse för hur man kan få tillgång till nödvändiga resurser, verkar tillsammans leda till en ökad entreprenöriell intention och i slutändan också ökat entreprenörskap.
Tidigare forskning inom entreprenörskap har visat att de som startar egna företag ofta redan har förhållandevis stor industrierfarenhet. Modeskaparna däremot väljer denna väg redan efter bara några år.
– En intressant observation här är också att se hur dessa designers skapar kombinationer av lösningar för att kunna förverkliga sin dröm, till exempel genom konsultuppdrag eller undervisning som ett sätt för att täcka kostnaderna för det egna kreativa skapandet, säger Erik Gustafsson.
Han menar att rollen som enskild designern är underskattad, inte minst i relation till dagens ständigt ökande diskussion kring hållbarhet och omställningen av etablerade mönster.
– Genom att bereda väg för denna nya generations synsätt på mode, som fenomen och artefakt, kan nya idéer kring design mynnar ut i något mer hållbart.
Högstadieelever som blivit tilldelade en egen dator eller surfplatta av skolan får varken bättre eller sämre resultat på de nationella proven i engelska, matematik eller svenska än elever som inte fått en dator eller surfplatta. Det spelar inte heller någon roll för hur stor andel som går vidare till ett nationellt program på gymnasiet.
– En satsning på ”en elev, en dator” tycks inte förbättra kunskaperna generellt, något som ibland förs fram vid sidan av argumentet att det ska stärka elevers förmåga att använda digital teknik. Det betyder dock inte att datorer i undervisningen inte har några effekter på elevernas kunskaper, eftersom i princip alla skolor använder datorer idag, säger Martin Lundin som är en av flera rapportförfattare.
Ökade skillnader mellan elever med olika bakgrund
Det finns tecken på att skillnaderna mellan elever med olika socioekonomisk bakgrund ökar. Elever som gått på en skola som har satsat på egna datorer till eleverna, och vars föräldrar högst har en gymnasieutbildning, får något sämre resultat på det nationella provet i matematik. Sannolikheten att påbörja ett studieförberedande program på gymnasiet sjunker också något för den här gruppen.
– Att förse alla elever med en egen dator eller surfplatta tycks inte bidra till att jämna ut skolresultaten mellan elever med olika föräldrabakgrund, säger Caroline Hall. Våra resultat tyder snarare på det omvända.
Sämre resultat med surfplattor
– Vi ser också vissa tecken på att surfplattor kan leda till sämre resultat på det nationella provet i svenska, säger Caroline Hall. Men det rör sig om relativt få skolor i vårt urval så här behövs mer forskning innan säkra slutsatser kan dras.
Undersökte 161 högstadieskolor
Undersökningen är den första stora svenska studien som fångar hur ”en elev, en dator”-satsningar (1:1) påverkar elevers skolresultat. Information har samlats in från högstadieskolor i 26 kommuner för perioden 2008–2016. Dessa enkätdata har länkats till registerdata med exempelvis resultat på nationella prov, uppgifter om gymnasieval och olika typer av bakgrundsinformation. För att fånga effekterna av 1:1, jämförs hur studieresultaten utvecklas över tid på skolor som infört 1:1, med motsvarande utveckling för en kontrollgrupp av skolor utan denna typ av satsning. Totalt ingår 161 högstadieskolor och omkring 50 000 elever i undersökningen.
Rapport:
IFAU-rapport 2019:29, Hur påverkas studieprestationer i skolan av en dator per elev? är skriven av Martin Lundin, Caroline Hall och Kristina Sibbmark, alla vid IFAU – Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering. Rapporten är en sammanfattning av Working paper 2019:26.
Det visar forskningsrapporten Intraprenörskompassen 2019 – Grönt Intraprenörskap, där tre ekonomiforskare vid Uppsala universitet gör en genomlysning av den gröna förnyelsen i svenska företag och offentlig sektor.
Låg grön aktivitet i både privat och offentligt sektor
– De individer som driver grön förnyelse är de som vanligtvis står för förnyelse i organisationen, inte de som drivs av mest panik och oro för klimatet. Dessvärre kan man se i vår undersökning att det är låg grön aktivitet inom både privat och offentlig sektor, säger Katarina Blomkvist, docent i entreprenörskap vid företagsekonomiska institutionen, Uppsala Universitet.
Klimatfrågan får stor uppmärksamhet över hela världen just nu och Agenda 2030 har utvecklats för att involvera näringslivet i att uppnå de globalt uppställda klimatmålen. Men hur ser det då ut i svenska företag och i offentlig sektor och vem är det som står för förnyelsen? Några slutsatser i forskningsrapporten:
Låg grön aktivitet. Endast åtta procent av de anställda inom privat sektor och fem procent av de anställda inom offentlig sektor har tagit miljöinitiativ på arbetsplatsen. Överraskande saknar även en majoritet av alla nya produkter och tjänster som för tillfället utvecklas tydligt uttalade miljömål 60 respektive 67 procent i privat och offentlig sektor.
Grön förnyelse saknas i offentlig sektor. Det tas få miljöinitiativ i offentlig sektor vilket resulterar i en låg grad av grön förnyelse. Oavsett vilken bransch vi studerar så ligger offentlig sektor efter den privata när det kommer till grön förnyelse.
Styrelser och ledning blir allt viktigare i den gröna förnyelsen. Styrelser är viktiga, initiativen kommer uppifrån, top-down, inte bottom-up för grön förnyelse. Det är viktigt för styrelser att börja arbeta mer systematiskt med den gröna omställningen. Få styrelser i mindre företag har koll på bolagets klimatavtryck och få styrelser arbetar systematiskt för att uppnå FN:s uppställda klimatmål.
Räkna inte med att miljöaktivisterna initierar grön förnyelse. Initiativtagare till grön förnyelse kommer inte från miljöaktivisterna, utan från samma typ av individer som är vana att driva förnyelseprojekt. Tvärtom har miljöaktivisterna en lägre sannolikhet än andra att initiera grön förnyelse i svenska bolag.
I forskargruppen ingår professor Ivo Zander, docent Katarina Blomkvist och docent Philip Kappen.
Katarina Blomkvist, docent i entreprenörskap vid företagsekonomiska institutionen, Uppsala universitet, katarina.blomkvist@fek.uu.se
Resultaten visar på olika uppfattningar, men också osäkerhet bland många lärare om vem som bestämmer om ledighet i den här typen av situationer på deras skola. På frågan om vem de tycker ska bestämma om elever ska få delta i en klimatmanifestation på skoltid svarade flest ”rektor” (40 procent) följt av ”vårdnadshavare” (25 procent).
Spännvidden i synen på frågan bland lärarna var stor visade det sig i studiens öppna svar:
”Om man får ledigt för att strejka är det per definition ingen strejk. Som lärare kan jag sympatisera med en skolstrejk, men ger jag eleven ledigt för att strejka fråntar jag samtidigt eleven sin möjlighet att strejka.”
”Detta är en icke-fråga. Det är skolplikt.”
”Detta är ett statement denna generation behöver göra för att få till en förändring.”
På frågan ”Vem bestämmer i praktiken?” var det möjligt att ange fler svar. 21 procent svarade att de inte vet vem som bestämmer om ledighet för en klimatmanifestation. Bland övriga alternativ angav 41 procent att rektor bestämmer. Därefter kom ”enskild lärare” (15 procent) och ”vårdnadshavare” (12 procent).
”Fridays for future” – lämpligt att undervisa om eller ej?
Studien visar också på olika syn på lämpligheten att behandla ”Fridays for future” i undervisningen. På frågan om hur lämpligt det är, inom olika ämnen är svarsbilden också splittrad.
Inom de samhällsvetenskapliga ämnena ansåg en knapp majoritet av lärarna, 52 procent, att det är mycket lämpligt att behandla ”Fridays for future” i undervisningen. 8 procent av lärarna svarade att det inte alls är lämpligt. Inom de naturvetenskapliga ämnen gav 39 procent av lärarna betyget ”mycket lämpligt” och 13 procent menade att det inte alls var lämpligt.
Lärare inom språk mest splittrade
Ämnen som engelska och hem- och konsumentkunskap utmärker sig genom att synen på lämpligheten att undervisa om ”Fridays for future” i dessa ämnesområden är kraftigt polariserad bland lärarna.
Studien genomfördes som en enkät till lärare och rektorer i Sverige. 1 098 personer svarade. Resultaten visar också att en stor majoritet av de som svarat, anser att det är ”mycket lämpligt” att undervisa om klimatfrågan i allmänhet i skolan.
Kontakt:
Per Askerlund, docent vid Högskolan för Lärande och Kommunikation, per.askerlund@ju.se
Ellen Almers, docent vid Högskolan för Lärande och Kommunikation, ellen.almers@ju.se
I dag påverkar energianvändningen vår miljö och vårt klimat negativt, genom användandet av fossila energibärare. Bioenergi är därför en viktig pusselbit i arbetet med utfasningen av fossila bränslen. FN:s klimatpanel IPCC slår fast att alla tillgängliga förnyelsebara tekniker bör användas på bästa sätt.
Om vi bättre använde biomassa från till exempel restprodukter från skogs- och jordbruket till energi (värme, el, transport med mera) skulle vi kunna öka andelen bioenergi på ett hållbart vis, med minskad belastning på miljön och människors hälsa.
Det finns en del utmaningar med förbränning av sådan biomassa, till exempel tekniska och miljömässiga problem med slaggbildning, korrosion, eller utsläpp av partiklar till luften. Sådana problem uppstår bland annat eftersom bränslet har en kemisk sammansättning som leder till att oönskade föreningar bildas.
Ändrad sammansättning kan ge renare förbränning
Men genom att ändra bränslets sammansättning, exempelvis genom att blanda två olika biomassor eller tillsätta en låg dos av ett så kallat additiv, kan man undvika att sådana föreningar och efterföljande problem uppstår. Därmed blir det möjligt att använda en del av redan tillgänglig biomassa på ett mer genomtänkt sätt. Det är en lösning när bioenergi ska spela en allt viktigare roll.
När den nya bränsleblandningens totala kemiska sammansättning designas utifrån noggranna analyser, och med ett specifikt syfte, kan processen kallas för bränsledesign.
I en avhandling vid Umeå universitet presenterar Anders Rebbling dels verktyg för att dels förutse oönskade reaktioner och problem vid förbränning av biomassa, dels metoder för att motverka dem.
Fungerar i industriell skala
Det finns två grundprinciper för bränsledesign; att blanda två eller flera bränslen med olika sammansättning, eller att använda olika typer av additiv. Flera delstudier har genomförts med bränsleblandningar, respektive additiv för att tillföra till exempel kalcium och svavel, samt lermineralet kaolinit. Arbetet har bedrivits från en teoretisk askkemisk modell, via laboratorie- och bänkskaleförsök, för att slutligen visa att konceptet med bränsledesign fungerar i industriell skala. Det är ett viktigt steg i kunskapsöverföring och implementering i samhället.
Bränsledesign möjliggör alltså en ökad användning av biomassa i världens energisystem, i enlighet med det som rekommenderas av FN:s klimatpanel.
Förutom att minska problem med skadliga utsläpp vid förbränning, kan strategin bidra till att bredda råvarubasen för biobränslen och öka användningen av återvunna resurser i energisystemet.
Avhandling:
Application of fuel design to mitigate ash-related problems during combustion of biomass
Kontakt:
Anders Rebbling, Institutionen för tillämpad fysik och elektronik vid Umeå universitet, anders.rebbling@umu.se
Under flera år har Pernilla Myrne letat upp och analyserat en stor mängd erotiska kompendier och sexhandböcker, liksom lesbiska kärleksdikter, religiösa och medicinska källor, från den medeltida islamiska världen. Det har resulterat i en bok som är den första djupgående och omfattande analysen av kvinnlig sexualitet i den tidiga islamiska världen.
Boken Female Sexuality in the Early Medieval Islamic World bygger på flera års forskning och det är första gången kvinnlig sexualitet i den medeltida islamiska världen blir ordentligt belyst.
Pernilla Myrne, universitetslektor i arabiska vid Göteborgs universitet, har länge varit intresserad av kvinnors historia i den islamiska världen.
– Min avhandling handlade om arabiska biografier över kvinnor från tidig medeltid. Men det fanns så lite forskning. Man brukar skylla på att kvinnor sällan nämndes i klassisk arabisk litteratur så därför började jag leta efter nya källor
Medeltida sexualupplysning
För att kasta nytt ljus över komplexiteten kring kvinnlig sexualitet under det tidiga abbasidiska kalifatet (år 750-945 efter vår tideräkning) och buyiderna (en persisk shiitisk furstesläkt under 900- och 1000-talen) började Pernilla Myrne undersöka både de erotiska källorna och annan arabisk litteratur från medeltiden.
– Jag läste handskrifter och fann en hel del sexualupplysning som ställde kvinnors sexualitet och lust i centrum. När jag forskade vidare fann jag att kvinnors sexualitet var ett viktigt ämne i medeltida arabisk medicin och jag hittade även många dikter och berättelser som behandlar ämnet utifrån kvinnors synvinkel.
Baserat på en stor mängd tidigare outforskade medicinska, religiösa, juridiska och litterära källor belyser Pernilla Myrne spänningen mellan skildringar av kvinnors starka sexuella behov och deras underordnade sociala roll i olika sammanhang.
Lesbiska kärleksdikter
I arbetet upptäckte hon att kvinnlig sexualitet skildrades på många olika sätt mellan 900-talet till 1100-talet. Den sexuella handboken Encyclopedia of Pleasure (Jawami ’al-ladhdha) skildrar mångfalden av kvinnliga begär och hävdar vikten av ömsesidig tillfredsställelse genom livliga dikter och berättelser.
– Eftersom ingen skrivit om detta och jag hade så mycket material beslöt jag mig för att skriva en bok. Jag hoppas att den kan ge läsaren nya perspektiv. Inte minst vill jag visa mångfalden i den islamiska världen och lärdomshistorien. Det finns så många fördomar om islam och om kvinnors roll i islam.
Tre hela kapitel ägnas åt kvinnors egna ord.
– Jag har till exempel översatt lesbiska kärleksdikter och versifierade gräl mellan makar – där kvinnan får sista ordet. Jag hoppas att boken ska läsas av och inspirera forskare inom Mellanösterns historia och arabisk litteratur.
Neonikotinoider är ett ämne som länge använts som insektsmedel. Några av dem är numera förbjudna eftersom de haft negativ verkan på bin. Andra neonikotinoider, som tiakloprid, används fortfarande.
I en fältstudie har forskarna Maj Rundlöf, Lunds universitet, och Ola Lundin, SLU, funnit att tiakloprid inte har någon observerbar negativ påverkan på humlor, en viktig pollinatör inom överfamiljen bin. När växtskyddsmedlet användes på fält med rödklöver i Skåne kontrollerades skadeinsekterna effektivt – samtidigt som fler humlor kom på besök och pollinerade grödan.
Två klöverspetsvivlar parar sig och lägger ägg i ett blomhuvud. Vivellarverna orsakar stor skada genom att äta upp frön och fröämnen. Bild: Maj Rundlöf
Undersökningen visade också att humlesamhällen i närheten av tiaklopridbehandlade rödklöverfält växte sig större jämfört med humlesamhällen i landskap som saknade rödklöverfält.
Alla neonikotinoider är inte skadliga för pollinatörer
Studien indikerar därmed att vissa neonikotinoider som fortfarande är tillåtna inom EU faktiskt skulle kunna gynna humlorna istället för att skada dem. Risken är låg för direkt påverkan på humlorna, samtidigt som tiakloprid skyddar de blommande fälten där humlorna hämtar sin föda.
– Vår studie visar att neonikotinoider inte bör behandlas som en homogen grupp när växtskyddsmedel riskvärderas. Det finns medel som inte synbart skadar humlor, säger Maj Rundlöf.
Neonikotinoider är en typ av växtskyddsmedel som används mot insekter. Det neuroaktiva insektsmedlet är kemiskt likt nikotin. Neonikotinoider har använts bland annat för utsädesbetning vid rapsodling och sockerbetsodlingen, det vill säga behandling av fröna före sådd för att inte jordlevande insekter ska skada groddplantan.
Källa: SLU, Wikipedia
Sedan den 1 december 2013 råder förbud inom EU mot användning av tre neonikotinoider i blommande fält. Förbudet avser klotianidin, imidakloprid och tiametoxam. Anledningen till förbudet är att ämnena konstaterats skadliga för bin. Våren 2018 skärpte EU förbudet, numera får växtskyddsmedel som innehåller något av de tre ämnena bara användas i permanenta växthus.
Om även den nu undersökta neonikotinoiden tiakloprid går samma öde till mötes skulle det kunna leda till negativa konsekvenser för humlor, enligt Maj Rundlöf.
Förbud kan leda till färre humlor
– Om det här effektiva medlet skulle försvinna från marknaden utan att det finns ett fullgott alternativ så skulle lantbrukare förmodligen odla mindre areal rödklöver till frö och då blir det mindre mat till humlorna, säger hon.
Film med Maj Rundlöf: The use of certain neonicotinoids could benefit bumblebees (1,56)
Tiakloprid finns på EU:s lista över ämnen man vill ersätta. Det innebär att tiakloprid kan komma att förbjudas. Anledningen är att ämnet har visat sig ha hormonstörande egenskaper. Tiakloprid är godkänt av EU till och med april 2020, då en ny prövning görs. Maj Rundlöf hoppas dock att framtida undersökningar kan bygga på resultat från den här studien.
– Vår undersökning nyanserar bilden av neonikotinoider. Resultaten öppnar för att det kan finnas alternativ inom gruppen neonikotinoider som inte har några misstänkta hormonstörande egenskaper och som kan användas för att effektivt bekämpa skadeinsekter, samtidigt som de är acceptabla både för pollinatörer och människor, säger Maj Rundlöf.
Maj Rundlöf, forskare, Biologiska institutionen, Lunds universitet, maj.rundlof@biol.lu.se
Forskare från Uppsala universitet, i samarbete med amerikanska och brittiska kollegor, har kunnat visa att en specifik mTOR-hämmare kan ta sig över blod-hjärnbarriären och både nå och attackera tumören där den finns.
Varje år drabbas cirka 100 barn av hjärntumörer i Sverige. Medulloblastom är den vanligaste typen av elakartad hjärntumör hos barn och spädbarn. Strålning ingår i standardbehandlingen för medulloblastom och modern strålterapi har räddat livet på många barn med denna cancer, som ofta är aggressiv. Men eftersom strålning ofta ger allvarliga biverkningar på unga barns normala hjärna, ger man inte sådan behandling till spädbarn.
En annan och förmodligen bättre lösning, kan vara att ge en mer målinriktad behandling. Men för att etablera en sådan behandling måste den givetvis vara både effektivare och ge färre biverkningar än dagens behandling.
Allvarliga biverkningar av existerande behandlingar
Många medulloblastom hos spädbarn har förändringar i cancergenen MYCN som driver på tumörtillväxt och metastasering till ryggmärgen vilket leder till en mycket dålig prognos. I den aktuella studien odlade forskarna en viss typ av stamceller från hjärnan och kunde visa att MYCN snabbt kunde göra om dessa till cancerceller. Det tyder på att dessa celler sannolikt är ursprungsceller för medulloblastom hos spädbarn.
Aktiviteten hos MYCN styrs av en signalväg i cellen som kallas för Sonic Hedgehog-vägen. Den är inblandad i den normala hjärnutvecklingen men är ofta överaktiverad i medulloblastom. Det finns idag flera läkemedel som bromsar denna signalväg men inget av dem har fungerat bra för barn med hjärntumörer som ofta får allvarliga biverkningar och problem med sin bentillväxt av behandlingen.
– Jag provade först om hämmare mot Sonic Hedgehog-vägen kunde slå ut tumörcellerna men det fungerade inte. Cellerna slog istället på ett annat protein, Oct4, och en annan signalväg som kallas mTOR-vägen, vilket gjorde tumören mer aggressiv, säger Matko Čančer, forskare vid institutionen för immunologi, genetik och patologi, vid Uppsala universitet, som gjort studierna i laboratoriet.
Läkemedel mot tuberös skleros slår ut hjärntumör
Matko Čančer visade sedan att Oct4 och mTOR-signalvägen samverkade i hjärntumörer hos spädbarn som har mycket dålig prognos. När han därefter testade ett antal läkemedel som kunde hämma denna signalväg såg han att hjärntumörerna snabbt slogs ut och att deras metastasering till ryggmärgen blockerades.
– Vi upptäckte att en av mTOR-hämmarna som vi använde tog sig över blod-hjärnbarriären som finns mellan blodet och hjärnvävnaden vilket talar för att den faktiskt når tumören och kan attackera den i hjärnan. Det är förstås en förutsättning för att behandlingen ska fungera effektivt vid klinisk behandling, säger Fredrik Swartling, som lett forskningsstudien.
– Vi insåg samtidigt att liknande mTOR-hämmare ofta används för att behandla en viss typ av epilepsi – genom att hämma onormal celltillväxt i hjärnan – hos små barn vid den ärftliga sjukdomen tuberös skleros (TSC), och att dessa läkemedel har färre biverkningar än de Sonic Hedgehog-hämmare som har testats. Det här är mycket lovande fynd och om denna precisionsmedicin fungerar på unga barn med medulloblastom som inte svarar på standardbehandling vore det förstås fantastiskt, säger Fredrik Swartling.
Fredrik Swartling, docent vid institutionen för immunologi, genetik och patologi, Uppsala universitet, fredrik.swartling@igp.uu.se
I Västra Götaland är läkemedelsgenomgång för äldre en av flera kvalitetsåtgärder som ger vårdcentralen en separat ekonomisk ersättning som sporre.
Syftet med genomgångarna är att säkra kvaliteten i läkemedelsbehandlingen för äldre patienter genom att se över antalet läkemedel, indikationer, kombinationer och doseringar. Ett syfte är också att minska användningen av vissa preparat med stor risk för biverkningar hos äldre.
I en studie har Helena Ödesjö, disputerad vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och allmänläkare på Närhälsan Tjörn vårdcentral, undersökt hur väl en redovisad åtgärd stämmer överens med det önskade resultatet.
Studien omfattar alla patienter, 75 år och äldre, inom primärvården i Västra Götaland under 2009-2013, en period med stor uppmärksamhet kring bland annat läkemedelsbehandling hos äldre. Studien, som är en del av Helena Ödesjös avhandling, gjorde ingen skillnad på offentligt eller privat drivna vårdcentraler inom vårdvalet.
Pengar har marginell betydelse i en pressad primärvård
Läkemedelsgenomgångar, och annat som ersätts på motsvarande sätt, ger inga enorma summor till en vårdcentral. Pengarna kan dock ha betydelse på marginalen i en ofta hårt pressad primärvård.
– Men kopplingen mellan att sätta en kod för åtgärden – och att nå det resultat man egentligen är ute efter – är väldigt svag, säger Helena Ödesjö.
Generellt skedde en förbättring av läkemedelshanteringen under perioden, även nationellt, men den var inte större hos de vårdcentraler i Västra Götaland som oftare redovisade att de utfört läkemedelsgenomgångar för äldre patienter.
– Förbättringen över tid var densamma för alla; däremot låg de vårdcentraler som rapporterade in fler läkemedelsgenomgångar bättre till redan innan, med exempelvis färre olämpliga läkemedel för äldre. Vår tolkning är att det troligen handlar om dessa vårdcentraler har mer ändamålsenliga strukturer och arbetssätt som möjliggör en effektiv anpassning till rådande ersättningssystem.
– Det finns knappast ett ersättningssystem som inte skapar ett anpassat beteende. Därför är det viktigt med stor omsorg när man väljer ut sådant som ska kodas och ersättas separat. Åtgärdskoder är i sig inget jag har nytta av i min kliniska verksamhet och i mötet med patienter, konstaterar hon.
God inrapportering fungerar bättre inom diabetesvården
Hon jämför med en annan del av sin avhandling där hon studerat primärvårdens inrapportering till Nationella diabetesregistret, som utgör en viktig bas för uppföljning av diabetesvården samt för forskning. Där framkom en tydlig koppling mellan separat ersättning och mer omfattande inrapportering av sådana data som används i mötet med patienter, till exempel blodtryck. God inrapportering av denna typ av data är av stor vikt för att kunna följa upp och tillse att vården är av hög kvalitet.
– Vi ifrågasätter inte läkemedelsgenomgångar som fenomen; det är en viktig del i läkarens jobb att se över användningen av läkemedel. Det är kodningen, och pengarna kopplade till kodningen, som studiens resultat ger anledning att ifrågasätta, säger Helena Ödesjö.
– Utifrån resultaten och min kliniska förankring tycker jag att det är en tveksam ersättning, fortsätter hon. Den driver ett beteende där vi riskerar att fokusera på åtgärdskodningen istället för att diskutera hur vi tillser en god läkemedelsbehandling.
Helena Ödesjö, disputerad vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och allmänläkare på Närhälsan Tjörn vårdcentral, helena.odesjo@vgregion.se
– Vi mår dåligt över att vi misslyckas med att göra hållbara val när vi köper kläder och skor. Istället för att vända kritiken mot industrin som producerar och tillhandahåller kläder på ett sätt som inte är hållbart, skambelägger vi oss själva, säger Magdalena Petersson McIntyre, forskare.
Istället för att fundera över klädindustrin och de krav som finns där på ständig ekonomisk tillväxt, och hur utstuderat kläder marknadsförs i butiker för att vi ska bli lockade till köp, vänder man ilskan mot sig själv. Känslor av skuld och skam.
– Man tar helt enkelt modeindustrin och klädindustrin för givet. Man accepterar att det ser ut så här istället för att kräva en förändring, säger Magdalena Petersson McIntyre, docent och forskare vid Centrum för Konsumtionsforskning, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.
Känslor styr våra klädinköp
– Vi behöver förstå varför människor konsumerar så mycket kläder, vad det betyder för dem och vilken roll det spelar i deras liv. Först då går det att se vilka aspekter som kan ersättas på andra vis.
Magdalena tycker att känslor och affekter hittills har fått en för liten betydelse i forskningen kring mode och hållbarhet.
– Jag såg att många både behöll och köpte kläder för att beröra andra eller för att själv bli känslomässigt berörd på olika vis.
Hon menar att man måste förstå människors känslor kring kläder för att kunna ställa om till ett mer hållbart konsumerande.
– Begreppet ”Hållbart mode”, innebär en motsättning. Mode handlar om förändring medan hållbarhet handlar om att använda samma klädesplagg många gånger.
Vänder skammen mot sig själv
De flesta som deltog i studien ville konsumera hållbart och det blev ett bryskt uppvaknande när de upptäckte att de inte gjorde det. Det skapade ångest och frustation.
– Gemensamt var att de vände ilskan mot sig själva. De kände sig misslyckade när de inte klarade att stå emot inköp. Likadant var det när kläderna inte passade, då upplevde de flesta att det är fel på dem, de är de som har fel kroppsform, är för tjocka.
Under tre månader har över 100 personer fått skriva dagbok över sina kläd- och skoinköp. Dagböcker som Magdalena analyserat för att försöka förstå mer om hur människor tänker och handlar.
– Jag har fokuserat på konflikten som kommer fram. Deltagarna i studien säger en sak, men gör något helt annat. Jag har också undersökt hur de förhandlar med sig själva. Önskningar och tillfredsställelse å ena sidan och skam, skuld och krav som kommer med klädkonsumtionen å den andra.
Dagböckerna om kläd- och skoinköp har skrivits av människor i alla olika åldrar, yrken och sysselsättning.
Magdalena Petersson McIntyre, docent och forskare vid Centrum för Konsumtionsforskning, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, magdalena.petersson-mcintyre@cfk.gu.se
”Nytt skolfiasko i Pisa-rapport”, ”Pisakatastrofen kan bli skolans räddning”, det är två exempel på hur svenska medier skriver om det som sägs vara världens största elevstudie, Pisa-rapporten. En rapport som både politiseras och haussas upp i nyhetsartiklar och på opinionssidor. I en studie från Förvaltningsakademin vid Södertörns högskola, där tidningar i Sverige och Finland undersökts, framkommer hur Pisa blivit ett slagträ i den politiska debatten. Men det finns stora skillnader länderna emellan.
– I de svenska tidningarna är det främst politiker som omnämns och som uttalar sig om Pisa. Och det är oftast politik som står i centrum. I de finländska tidningarna är det istället pedagoger som uttalar sig och tongångarna är mer nyanserade. Där används inte heller rapporten i lika hög grad som argument eller slagträ i politiska debatter, säger Hanna Sofia Rehnberg, språkvetare och forskare i journalistik som ligger bakom studien.
Rapporten Svenska och finländska mediekonstruktioner av ”världens största elevstudie” omfattar fyra tidningar med olika profiler i Sverige och Finland: svenska Dagens Nyheter och Aftonbladet, samt finländska Hufvudstadsbladet och Vasabladet.
– Hittills har det saknats studier som på ett mer detaljerat sätt undersöker hur det rapporteras om Pisa i svenska medier, trots att det är en viktig fråga – det handlar om makten över dagordningen. Med den här rapporten vill jag bidra till att fylla denna lucka, säger Hanna Sofia Rehnberg.
Inte bara skola och utbildning
Att studera hur medierna använder sig av Pisa-rapporten är viktigt av flera skäl. Dels är medierna en stor del av samhällsdebatten genom vad de skriver om. Människor hämtar kunskap och information från tidningar och nyhetsprogram. Det medierna rapporterar tenderar att hamna högt upp på dagordningen.
– Pisa-rapporten är också tacksam, den faller in i medielogiken. Det finns en tydlighet, som visserligen är skenbar, men det finns resultat att visa upp och det är lätt att identifiera sig eftersom vi alla tillhör ”laget Sverige”. Det är svårare att rapportera från en lång och komplex process som om skolans utveckling, säger hon.
Det är inte bara i artiklar om skola och utbildning där tidningarna lyfter in Pisa i sin rapportering. Undersökningen nämns även i artiklar som rör helt andra saker såsom flyktingpolitik och ett eskalerande vapenvåld. Ja till och med i artiklar om en möjlig framtida kolonialisering av planeten Mars.
– Pisa har blivit något som tillhör vårt kulturella allmängods och rapporterna används som symbol för instrumentell kunskap och vår tids mäthysteri. Den har också blivit en symbol för nationella misslyckanden och framgångar, säger Hanna Sofia Rehnberg.
Studien är genomförd inom ramen för Förvaltningsakademins forskningsprojekt Skola under granskning som finansieras av Östersjöstiftelsen.
– När vi shoppar är en viktig trigger hur ”alla andra” gör, vilket är en orsak till att handeln fortsätter slå nya rekord trots en ökad medvetenhet om klimatet, säger Per Kristensson, professor i konsumentpsykologi och innovation vid CTF, Centrum för tjänsteforskning på Karlstads universitet. Eftersom ”alla andra” shoppar så rättfärdigar detta vårt eget beteende.
Per Kristensson forskar om konsumenters beslutsfattande och förklarar hur shopping är ett exempel på att vi människor inte är så rationella som vi tror utan styrs av undermedvetna faktorer.
Fokus på små positiva händelser ökar lycka
En annan faktor som också rättfärdigar vårt beteende är rean.
– Rean får oss att shoppa. Även om det är saker vi egentligen inte behöver är det okej att shoppa när det är rea. Många tror också att ett rea-kap gör oss lyckliga – visst kan det göra det men bara för en kort stund och forskning visar att en upplevelse har en större effekt på vår lyckokänsla.
Hur kan vi ändra vårt beteende?
– En del människor lockas av reor och ser fantastiska möjligheter att ha både kul och skaffa nya grejer, medan andra förfasas över dålig smak och konsumtionshysteri som går stick i stäv med utvecklingen om hållbarhet. Sverige är kluvet, säger Per Kristensson, som ger tre tips på hur vi kan bli lyckligare i novembermörkret utan att falla för shoppinghysterin:
Bjud en kompis på en mysig fika (bjuda människor är förenat med välbefinnande)
Fråga en kompis om du och hen kan laga mat tillsammans en kväll (att skapa något är förenat med välbefinnande)
Ta en promenad tillsammans med någon (sociala aktiviteter är förenat med välbefinnande)
– Lycka är ett märkligt psykologiskt tillstånd. Vi människor är ganska dåliga på att förstå vad som egentligen gör oss lyckliga. Intressant nog visar forskning att människor som genomlevt något svårt ofta är mer lyckliga. Det beror sannolikt på att de uppövat en förmåga till tacksamhet och är duktigare på att upptäcka glädjeämnen i livet. Forskning bekräftar också att det är de små sakerna som leder till lycka – och inte alls de stora. Att fokusera på små positiva händelser leder till känslor av välbefinnande och kan stärka oss mer än vad vi tror, avslutar Per Kristensson.
Kontakt:
Per Kristensson, professor och föreståndare vid CTF, per.kristensson@kau.se
– Resultaten visar att hastighetsefterlevnaden är bättre i de fall där man förväntar sig oskyddade trafikanter. Efterlevnaden är också generellt bättre i stadsmiljö än på genomfartsgator i villamiljö och i ytterområden, säger Anna Vadeby, senior forskare vid VTI.
Gator med stensättningar och planteringar som ska göra att en gata uppfattas som en gata med låg hastighetsgräns genererar också en högre efterlevnad.
Många kommuner jobbar aktivt med att anpassa hastighetsgränserna till gatornas säkerhetsstandard för att skapa säkra, trygga och attraktiva stadsmiljöer. Det är allt vanligare att sänka hastighetsgränsen från 50 till 40 kilometer i timmen. Tidigare studier visar att en sänkning från 50 till 40 ofta ger en sänkt medelhastighet på drygt 2 kilometer i timmen, vilket skulle spara cirka 5 liv per år. Skulle medelhastigheten sänkas med 5 kilometer i timmen skulle 10 liv kunna sparas. En sänkning med 10 kilometer i timmen skulle kunna spara 17 liv per år.
– Vi behöver hitta förhållningssätt som bidrar till att öka efterlevnaden på gator med hastighetsgräns 40 km per timme. Det behövs dels för att få den effekt man önskar av en hastighetsgränssänkning, dels för att behålla acceptansen för hastighetsgränserna, säger Anna Vadeby.
Höga hastigheter på genomfartsgator i tätort
2009 fattade Riksdagen beslut om målet att antalet dödade i vägtrafiken ska halveras mellan åren 2007 och 2020. För att följa upp detta studeras utvecklingen av bland annat hastighetsefterlevnad på det kommunala vägnätet i tätort. Mätningar av trafikanternas hastighetsval i tätort har gjorts årligen sedan 2012. Delmålet för 2020 är att minst 80 procent av trafiken ska köra inom gällande hastighetsgränser
Mätningar från 2018 visar att hastighetsefterlevnaden var som sämst på gator med hastighetsbegränsning 40 kilometer i timmen, där endast 53 procent höll sig under hastighetsgränsen.
Syftet med studien var att ge en bild över vilka fysiska utformningar och miljöer som har god hastighetsefterlevnad på gator med 40 kilometer i timmen. Som underlag användes befintliga mätningar från NTF som sedan 2012 på uppdrag av Trafikverket årligen mäter hastigheten vid 21 mätplatser i 23 olika kommuner. Dessutom gjorde NTF nya mätningar på gator där kommunerna själva upplever en god efterlevnad.
– Det är inte ett arbete som inte kan göras. Hela ekonomin är beroende av att det är ett arbete som blir gjort, säger Ingrid Jerve Ramsøy, doktorand vid Malmö universitet som disputerar den 29 november.
Ingrid Jerve Ramsøy har gjort fältarbete i både Spanien och Bolivia och intervjuat bolivianska kvinnor som arbetat inom omsorg. I Spanien är det inte lika vanligt med äldreboenden och förskolor som i Skandinavien utan många har hemhjälp. En del av kvinnorna bor med sin arbetsgivare och jobbar dygnet runt. Anställningarna är ofta svarta.
– Spanska kvinnor ska jobba utanför hemmet och deras män gör inte sin del av omsorgsarbetet. Då löser man det så här, säger Ingrid Jerve Ramsøy.
Arbetsrätten och lagen om uppehållstillstånd samspelar för att göra det latinamerikanska omsorgsarbetet möjligt i Spanien. Omsorgsarbetet är undantaget i arbetsrätten och de som utför den här typen av arbete har därmed inte samma rättigheter som andra. De får till exempel inte a-kassa om de förlorar sitt jobb.
En väg till uppehållstillstånd
Samtidigt har papperslösa enligt ett undantag i lagen rätt till uppehållstillstånd om de bland annat kan bevisa att de varit i Spanien i tre år. Eftersom också papperslösa blir folkbokförda är det enkelt att bevisa vistelsen. I praktiken är detta vägen till uppehållstillstånd.
Omsorgsarbeten befinner sig i en gråzon. Det är ett betalt arbete men att göra ett bra jobb innebär att ge av sig själv genom att ge omsorg. Kvinnorna framställs ofta som en vän eller en del av familjen. Men när de uttrycker sina egna behov blir det ofta konflikter, menar Ingrid Jerve Ramsøy. Gåvorelationen är ensidig.
Även om såväl äldreboenden som förskolor finns i Spanien är det vanligare att ha hemhjälp. Dels är privat, svart hemhjälp billigare, dels finns inte heller lika stor tillit till det offentliga. Det finns också en stark kulturell övertygelse om att det är bättre att bli omhändertagen hemma av sin egen familj.
Men den bolivianska kvinnan som i Spanien tar hand om någon annans mamma eller barn har lämnat sin egen familj bakom sig i Bolivia.
Flera av kvinnorna som intervjuats av Ingrid Jerve Ramsøy berättar om denna svåra situation:
– Några av dem berättar att de ersatt den kärlek och saknad de har efter sitt eget barn med jobbet de gör för de nya barnen. De ger den kärleken till dem, säger Ingrid Jerve Ramsøy.
Forskarna bakom studien har utgått från svenska lymfomregistret och inkluderat samtliga patienter som fått diagnosen mantelcellslymfom under perioden 2000-2014. Det främsta syftet har varit att undersöka hur patienterna mår när de får diagnosen och hur andra sjukdomar påverkar val av behandling, men också hur det går för patienterna.
– En slutsats är att behandlande läkare bör ta hänsyn till även annan sjuklighet som de som drabbas av mantelcellslymfom kan ha, och att detta skilde sig åt mellan män och kvinnor. Både män och kvinnor med besvär av lymfomet bör behandlas för det även om de är sjuka av andra sjukdomar.
– Däremot indikerar studien att man i högre utsträckning kan vänta med behandlingsstart för kvinnor som ännu inte har besvär av lymfomet, säger Ingrid Glimelius, cancerläkare på Akademiska sjukhuset.
Genomgångna infektioner en riskfaktor
I Sverige diagnostiseras ungefär 140 personer årligen med mantelcellslymfom, en av de tio vanligaste undergrupperna av lymfom. Det är en malign tumörsjukdom som utgår från en sorts vita blodkroppar (B-lymfocyter) som normalt finns i lymfkörtlarna. Sjukdomen drabbar oftast äldre och är vanligare bland män. Förutom ålder och kön finns misstankar om att genomgångna infektioner av olika slag kan vara en riskfaktor.
Den vanligaste behandlingen är en kombination av cytostatika och antikroppar. För yngre patienter gör man sedan en stamcellstransplantation för att få ännu bättre effekt.
– Studien visar att 44 procent av patienterna även har andra sjukdomar, främst diabetes, hjärtsjukdom eller prostatacancer, vilket gör det svårare att tolerera cancerbehandlingen.
Vänta med att behandla kvinnor
– Vi ser också att nästan alla män som drabbas av mantelcellslymfom dör av sitt lymfom, medan de kvinnor som vid debuten även hade andra sjukdomar i betydligt högre grad dör av dessa än av lymfomet. Detta bör vägas in i beslut om behandling och när den ska sättas in, framhåller Ingrid Glimelius.
Hon är en av 32 Uppsalaforskare som under hösten fick dela på ett anslag på 125 mkr från Cancerfonden. Ingrid Glimelius erhöll 2,4 miljoner för åren 2020-2022 som framförallt ska användas för forskning på biologi, behandling och sidoeffekter vid mantelcellslymfom.
– Anslaget är ett viktigt stöd för fortsatta registerstudier. Det bidrar också till fortsatta behandlingsstudier för mantelcellslymfom som pågår vid Akademiska sjukhuset. För nästan alla patienter som insjuknar med mantelcellslymfom finns idag en möjlig behandlingsstudie att delta i där nya läkemedel testas. Vi tar emot patienter från hela regionen och i vissa fall även från andra delar av landet, avrundar hon.
Ingrid Glimelius, överläkare på onkologkliniken, Akademiska sjukhuset, och forskare vid Uppsala universitet, ingrid.glimelius@igp.uu.se
Vid FN:s toppmöte i september 2015 antog världens stats- och regeringschefer 17 globala mål och Agenda 2030 för hållbar utveckling. Världens länder har åtagit sig att fram till år 2030 leda världen mot en hållbar och rättvis framtid.
Biologisk mångfald lyfts bara fram specifikt i två av målen, de som rör ”hav och marina resurser” (nr 14) respektive ”ekosystem och biologisk mångfald” (nr 15). En grupp forskare från svenska och brittiska forskningsorganisationer tyckte inte att detta gav en rättvisande bild av den biologiska mångfaldens betydelse. Nu har de redovisat en systematisk genomgång av vetenskapliga studier som belyser hur biologisk mångfald på olika sätt bidrar till att hållbarhetsmålen kan uppnås.
Förbiser det vi drar nytta av
I litteraturen fann forskarna åtskilliga exempel på hur biologisk mångfald ger direkta bidrag till uppfyllandet av ytterligare tio av hållbarhetsmålen.
– Människor drar nytta av biologisk mångfald på så många sätt som underskattas eller ignoreras. En tredjedel av den globala livsmedelsproduktionen är till exempel är beroende av pollinatörer. Vi har också mängder av mikroorganismer som bidrar till avfallshantering, och många arter som har inspirerat människor att utveckla nya produkter och sätt att göra saker, säger Malgorzata Blicharska från Uppsala universitet, en av artikelns huvudförfattare.
För fem av målen (god utbildning för alla; jämställdhet; minskad ojämlikhet; fredliga och inkluderande samhällen; genomförande och globalt partnerskap) hittade forskarna inga direkta bidrag genom biologisk mångfald, men däremot indirekta bidrag.
– Direkta bidrag till minskad fattigdom och hunger, till bättre hälsa och vattenförsörjning och till hållbara städer, kan till exempel indirekt stödja uppfyllandet av målen om utbildning och jämställdhet, säger Richard Smithers från Ricardo Energy & Environment, artikelns andra huvudförfattare.
Mångfald bidrar till alla hållbarhetsmål
Samtidigt som forskarna medger att biologisk mångfald också kan ha negativa effekter på hållbar utveckling (till exempel i form av sjukdomsframkallande organismer) är deras övergripande slutsats att biodiversitet kan bidra till uppfyllandet av alla de 17 hållbarhetsmålen.
– I målet om människans hälsa och välbefinnande har biologisk mångfald betydelse på många sätt. Det handlar om luftkvalitet och vattenkvalitet men också andra saker som många kanske inte tänker på lika mycket. Som att naturen minskar stress och uppmuntrar till en hälsosam livsstil, tillägger Grzegorz Mikusiński från SLU, en av medförfattarna.
Studien framhäver att de komplexa kopplingarna mellan biologisk mångfald och hållbar utveckling inte bara kan leda till att dessa förbises, utan också till att det trots goda avsikter genomförs felaktiga åtgärder.
Utveckling på andras bekostnad
jämförelse med utvecklingsländer har till exempel många rika länder en växande ekonomi trots att de har mindre biologisk mångfald. Denna paradox kan förklaras av att rika länder ofta upprätthåller sin utveckling på bekostnad av förlorad biologisk mångfald i utvecklingsländer. Storbritannien var till exempel världens näst största nettoimportör av skogsprodukter under 2015.
– Denna typ av samhällsekonomiska och miljömässiga interaktioner innebär att nationella, gränsöverskridande och internationella åtgärder krävs för att upprätthålla biologisk mångfald och utveckling på global nivå, säger Malgorzata Blicharska.
– Vi hoppas att en ökad medvetenhet om den biologiska mångfaldens centrala betydelse för hållbar utveckling kommer att få beslutsfattare på alla nivåer att integrera hänsyn till biologisk mångfald i ett brett spektrum av utvecklingssektorer och därmed stoppa förlusten av biologisk mångfald, säger Richard Smithers.
Kontakt:
Malgorzata Blicharska, universitetslektor, Institutionen för geovetenskaper, Naturresurser och hållbar utveckling
Uppsala universitet, malgorzata.blicharska@geo.uu.se
Grzegorz Mikusiński, forskare, Institutionen för ekologi
Sveriges lantbruksuniversitet, grzegorz.mikusinski@slu.se
