En ny metod att minska björnrädsla har tagits fram i samarbete mellan Lunds universitet, Mittuniversitetet, Sveriges lantbruksuniversitet och Norskt institut för naturforskning. Projektledare är Maria Johansson, professor i miljöpsykologi vid LTH, Lunds universitet.
Den handlar om att under kontrollerade former exponera människor med oro för att möta björn i djurets egen miljö tillsammans med en guide. Sjuttiofem personer i områden med björn svarade på lokala annonser och anmälde sig till projektet. Efter en skogsvandring i sällskap med en kunnig vildmarksguide avtog rädslan.
– Det finns en internationell samsyn om att björnar ska få finnas. Hur ska då förvaltade myndigheter hantera en situation där människor känner oro för att leva sida vid sida med björnar? Vilket bemötande kan skapa större trygghet?
Ta ansvar för samexistensen
Maria Johansson betonar att samhället måste ta hänsyn till samexistensens konsekvenser för människors hälsa och välbefinnande. Idag gör den att människor begränsar sig i sin vardag och till exempel avstår från att plocka bär eller svamp.
– Vi vill ge verktyg så att människor kan hantera sin oro och rädsla. Vår studie visar att om våra tankar kring ett björnmöte formas av en personlig erfarenhet av att under kontrollerade former vandra i björnens terräng minskar rädslan betydligt, säger Maria Johansson.
Oron och rädslan. Ängslan styrs till viss del av hur sårbar en människa känner sig i förhållande till björnen. Sårbarheten är enligt Maria Johansson kopplad till olika komponenter.
Den första handlar om hur farlig man tror att björnen är. Den andra berör kunskaper om hur förutsägbar djuret är. Rädslan ökar om du befarar att björnen kan dyka upp när och var som helst.
Kunskap minskar rädslan
Men den avtar om du vet vilken terräng björnen gillar. Vad den äter och var den söker sin föda olika årstider. Vilken tid på dygnet björnen är aktiv. Och hur björnen kan bete sig till exempel vid ett möte.
En komponent handlar om hur jag själv kan förväntas reagera. Kunskap om hur jag ska agera för att undvika björn gör att jag kan kontrollera situationen utan att drabbas av panik.
– Med kunskap och förståelse kring björnen kan jag undvika vissa situationer – om jag inte vill riskera att möta djuret. Björnen föredrar snårig mark, som en bärplockare inte väljer i första hand. Och så fort den får korn på människor sticker den normalt sett iväg, säger Maria Johansson.
Ännu en komponent är social tillit, som är människans tilltro. Den handlar om tilltron till förvaltande myndigheter. Att de vill en väl och ser både till djurets och till människans bästa.
Ingen hänsyn till människors känslor
Tidigare har myndigheter gått ut med information om björn utan förståelse för människors känslor. Det har ofta varit enkelriktad information om ekologiska fakta förmedlade på stora allmänna informationsmöten i byar där invånarna oroat sig för traktens björnar, förklarar Maria Johansson.
– Vi satsar på kommunikation ute i naturen istället där en erfaren guide utgår ifrån deltagarnas behov, säger hon.
Den nya modellen för att ge människor verktyg att minska oro och rädsla bygger på samspelet mellan deltagare i små grupper och en erfaren guide med djup kunskap från skandinaviska björnprojektet. Den kunniga ledaren visar hur man ska agera i situationer där det kan finnas björn.
– Med några få personer som går tillsammans med guiden kan man uttrycka sin oro och få svar på sina frågor direkt när något dyker upp. Och det viktigast av allt är att man har konfronterats med sin oro och klarat av situationen, säger Maria Johansson.
Olika typer av vandringar i björnskogen
Forskningsprojektet har utarbetat tre olika sorters vandringar i samarbete med Orsa rovdjurspark. I det skarpaste läget sker vandringen tillsammans med en forskare som guide, där björnen rör sig. Gruppen följer hur den sändarförsedda björnen rör sig och närmar sig djuret på ett systematiskt sätt. Då kan man via sändarens signaler uppfatta precis när björnen sticker. Och det gör den nästan alltid innan någon fått en skymt av den.
Denna vandring har störst positiv effekt, visar deltagarnas självskattning av farlighet, förutsägbarhet, kontroll och social tillit, men är svår att skala upp på grund av djuretiska skäl. Björnen bör inte störas i onödan.
En annan sorts vandring sker utan närkontakt med björnen. En så kallad simulerad approach. Guiden har gått sträckan tidigare och kan berätta hur björnen har rört sig. Det är möjligt att gå fram till platser där björnen till exempel har vilat sig. Denna vandring erbjuder större möjligheter att skala upp.
Tittar på björnar i hägn
Den tredje vandringen äger rum i Orsa björnpark. Björnen är synlig i hägn, och blir föremål för samtal och guidens berättelser. Denna vandring gav minst effekt på rädslan, men alla tre varianterna gjorde att deltagarna fick bättre mentala verktyg att hantera sin oro och rädsla och därmed blev mindre begränsade i att visats i naturen.
Maria Johansson har själv gått en vandring och upplevt hur eländig björnterrängen är.
– Man klafsar genom våtmarker och kliver över fällda träd i snårig skog. Där trivs björnen långt bort från bär- och svampplockares idylliska stigar, säger hon.
Human Dimensions of Wildlife, Controlled exposure reduces fear of brown bears är ett samarbete mellan ekologi, psykologi och Orsa rovdjurspark finansierat av norska miljödirektoratet.
Maria Johansson har arbetat tillsammans med Ole-Gunnar Støen som är forskare inom det Skandinaviska björnprojektet, docent Anders Flykt vid Institutionen för psykologi och socialt arbete, Mittuniversitetet i Östersund, docent Jens Frank vid Sveriges lantbruksuniversitet samt Sven Brunberg Orsa rovdjurspark och Länsstyrelsen i Gävleborg.
När biologiska celler studeras med hjälp av en så kallad optisk pincett är ett stort problem den skada som verktyget orsakar cellen. Men nu har en forskare vid Göteborgs universitet upptäckt en ny typ av kraft som rejält minskar den optiska pincettens ljusanvändning – och förbättrar experiment på alla typer av celler och partiklar.
– Vi kallar den ”intra-cavity feedback force”. Grundidén är att mängden laserljus som används för att hålla fast en partikel eller cell ändras automatiskt beroende på var partikeln befinner sig. När partikeln är i fokus stängs lasern av. När partikeln försöker fly sätts lasern på igen, säger Giovanni Volpe, docent vid institutionen för fysik, Göteborgs universitet.
Upptäckt en tredje kraft
En optisk pincett är en fokuserad laserstråle som kan hålla fast partiklar. Tidigare har två olika typer av krafter som genereras av verktyget identifierats: gradient force (partikeln rör sig mot laserns intensitet) och scattering force (partikeln pressas mot lasern). Giovanni Volpe och hans team har nu upptäckt en tredje typ av kraft inom fältet, och ett nytt sätt att konstruera optiska pincetter. Dessa genombrott kan komma att kraftigt förbättra studerandet av enskilda biologiska celler.
– Vår nya metod innebär att i vissa fall upp till 100 gånger mindre ljus behövs, jämfört med när man använder en traditionell optisk pincett, säger Giovanni Volpe.
Genom att använda mindre ljus orsakas mindre skada på cellen som studeras.
Experiment blir mer verklighetstrogna
En ljussnål optisk pincett kan vara användbar för att studera celler som vanligtvis är suspenderade i en lösning – en blodcell eller en jästcell, till exempel – och som forskare skulle vilja studera under en längre tidsperiod.
– Ett stort problem när man använder optiska pincetter är att laserljuset höjer cellens temperatur, vilket är skadligt. En ökning på 10 grader är kan vara förödande, medan en ökning på 0,1 grader är helt oskadlig. Alltså gör det stor skillnad om möjligheten finns att använda mindre ljus och därmed begränsa temperaturhöjningen. Experiment kan göras mer realistiska i förhållande till cellens naturliga livscykel, säger Giovanni Volpe.
Nyblivna doktorn i nationalekonomi, Sara Moricz, började redan som masterstudent att använda sig av programmerade datamodeller för sin forskning. Nationalekonomi använder av tradition statistiska modeller. Steget till att använda mer datadrivna sätt, alltså maskininlärning och AI, är inte långt.
– Det är svårt att undersöka normer eftersom att vi forskare saknar data att jobba med. Men med sociala medier som Twitter och med dagens maskininlärningsalgoritmer går det att automatiskt läsa av så kallade implicit bias, ungefär omedvetna fördomar, i text. Det har jag använt mig av i undersökningen, säger Sara Moricz, som disputerat med avhandlingen Institutions, Inequality and Societal transformations.
Modell lär sig att läsa ”som en människa”
Med hjälp av tusentals svenska tweets har Sara Moricz lärt en AI-modell att läsa Twitter-inlägg ”som en människa”. Kort sagt gick det ut på att träna modellen att uppfatta så kallat könskodat språk och därmed placera in orden ”hon” eller ”han” på rätt plats i olika meningar.
Det kan vara allt från om en person som kallas ”sötis” är en kvinna eller man, eller om det är en kvinna som bakar kakor och en man som äter dem. Modellen har tillgång till tillräckligt med data för att lära sig att se de könskodade mönstren i språkbruket.
– Resultatet av undersökningen visar att svenska tweets i genomsnitt reflekterar könskodat språk i mindre utsträckning ett halvår efter den första metoo-hashtaggen, jämfört med ett halvår innan, säger Sara Moricz.
Metoo startade den 17 oktober 2017, och ett halvår innan dess stoppar modellen i genomsnitt in rätt könskodat ord i 78 av 100 tweets och ett halvår efter minskar det till 76,5 per 100 tweets. Förändringen innebär en minskning med cirka 2 procent av genomsnittet innan Metoo.
Är inte andelen som visar förändring väldigt låg? Bara någon procent?
– Det är inte en stor effekt, men inte heller en liten. Det man ska komma ihåg är att det är ovanligt att kunna mäta normer på en sådan fin skala. Detta visar att något verkligen förändrats, i alla fall vad gäller svenska Twitter, säger Sara Moricz och tillägger:
– Det är svårt att jämföra med tidigare forskning eftersom man inte tidigare har mätt könskodat språk, eller könsnormer, på detta sätt. Jag tycker det är lättare att tänka på hur stor effekten är i termer av att den indikerar att det skulle ta 18 år med en ihållande metoo-effekt för att helt ta bort det könskodade språk som modellen lärt sig.
Könskodning
I engelskan används ofta en adjektivform av gender, gendered, för att beskriva att något uppvisar skillnad enligt en viss uppfattad genusordning. Om man exempelvis utgår från att en genusordning är strukturerad i två genus, ett manligt och ett kvinnligt, kan en sak, en egenskap eller ett fenomen vara kodat som maskulint eller feminint. Ett exempel kan vara färger. Rosa anses vara feminint medan blått upplevs vara maskulint. Det finns ingen allmänt vedertagen svensk version av begreppet gendered, men exempel på möjliga översättningar är genusifierad, genuspräglad, könad, könskodad eller genuskodad. (källa: Wikipedia)
Könskodat språk blir utifrån detta ett språk som är subtilt färgat utifrån det kön som vi, ofta omedvetet, kopplar ihop med vissa ord. Samhället har vissa förväntningar på vad män och kvinnor är, och hur de skiljer sig åt, och detta avspeglas i det språk vi använder. Ett kvinnligt färgat, stereotypt språk eller ordval kan till exempel vara snäll, försiktig, söt. Ett maskulint färgat språk kan vara aktiv, driven, företagsam. Självklart kan människor av vilket kön som helst kan ha någon av dessa egenskaper, men i den nämnda forskningen har de separerats.
Enligt rapporten Svenskarna och internet 2018 använder fler män (25 procent) än kvinnor (18 procent) Twitter. Den största användargruppen är 16–25 år. Hur representativt är då Twitter och dina resultat för svenskarna som helhet?
– Det är viktigt att poängtera att min undersökning enbart utgör ett exempel på att normer kan förändras snabbt. Resultatet i sig är inte generaliseringsbart eftersom att vi vet att Twitteranvändare inte återspeglar hur folk är mest i Sverige, säger hon och tillägger:
– Resultatet visar att en nerifrån och upp-folkrörelse kan förändra normer, i alla fall på kort sikt. Jag menar att engagemanget hos dem som vågade berätta om sexuella övergrepp under #metoo ledde till en konkret förändring, åtminstone utifrån Twitter-datan.
Ett konkret exempel på hur jargongen på Twitter har förändrats är att fåtalet kvinnor tillskrivs att ha åsikter innan metoo, efter metoo finns det fler tweets som handlar om att kvinnor faktiskt har åsikter.
Du säger att andelen tweets som reflekterar könsnormer är mindre efter #metoo än före. Hur vet du att det kan kopplas till just #metoo och inte till slumpen eller andra orsaker?
– Man kan aldrig vara hundra procent säker när man jämför saker över tid. Det kan absolut vara något annat som förändras samtidigt, men jag har gjort metoden så bra som jag någonsin kunnat för att säkert kunna säga att det är metoo som driver den här förändringen på Twitter. Till exempel har jag gjort en parallell undersökning, med samma metod, men för en annan norm, där jag inte ser någon förändring alls.
Sara Moricz har i sin avhandling skrivit tre artiklar, varav den första behandlar kortsiktiga förändringar av könsnormer. Artikeln tar tillvara på senare tids utveckling av maskininlärningsalgoritmer för att studera normförändringar i svenska tweets. Mer specifikt så tränas en LSTM neural network-modell till att definiera könsnormer på ett omfattande och datadrivet sätt. Modellen används som ett verktyg för att ta fram ett mått på könsnormer som människor möter i vardagslivet, vilket används för att studera normförändringar i samband med Metoo-rörelsen.
#Metoo startade den 17 oktober 2017 efter att en amerikansk skådespelerska uppmuntrade kvinnor att dela med sig av sina erfarenheter av sexuellt ofredande. Datumet för händelsen är orelaterat till svenska könsnormer och därmed tillåter kontexten att en effekt skattas utan jämförelseproblem. Tweets som innehåller Metoo-hashtaggen eller relaterade taggar tas bort från analysen för att inte effekten av en mer intensiv könsdebatt ska mätas.
Artikeln finner att svenska tweets reflekterar könsnormer i en mindre utsträckning sex månader efter Metoo-händelsen i jämförelse med fem månader innan. Föregående års normförändringar används som en jämförelsegrupp. Resultatet är robust gentemot att använda fixa effekter för kalenderdagar och Twitter-användare.
Resultatet får även stöd genom att istället undersöka en orelaterad norm som inte borde förändras med placebo-test. Studien ger ett exempel på att normer kan förändras snabbt, vilket kan göra det möjligt att ifrågasätta tidigare litteratur där normer visas som relativt oföränderliga.
– Dessa resultat ger ytterligare ledtrådar kring vilka biologiska mekanismer som skyddar mot nervnedbrytande sjukdomar och ger ökad chans till ett långt liv, säger Anna Zettergren, docent i experimentell psykiatri vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och en av författarna bakom publiceringen.
Det är sedan tidigare känt att personer med en ovanlig variant i genen PLCG2 har halverad risk för Alzheimers sjukdom jämfört med befolkningen som helhet. De aktuella fynden kopplar nu mutationen till minskad risk också för andra nervnedbrytande sjukdomar, och en ökad möjlighet att passera 90-årstrecket.
PLCG2-proteinet har en viktig roll i immunsystemet, och genvarianten leder till en förändring i detta protein som tycks påverka risken för både alzheimer, frontallobsdemens och Lewy body-demens, men inte sjukdomar som ALS och Parkinsons sjukdom.
Stor och stark studie
Studien bygger på genetikdata från ett flertal länder, däribland Sverige via den så kallade H70-studien i Göteborg. Totalt omfattas drygt 200 000 individer inklusive kontrollpersoner.
– Möjligheten att finna kopplingar till ovanliga genvarianter skapas genom att vi slår ihop data från många olika forskargrupper, konstaterar Anna Zettergren, angående studiens stora omfång.
Andra svenska forskare som deltagit är professorerna inom neurokemi vid Sahlgrenska akademin, Kaj Blennow och Henrik Zetterberg, samt psykiatriprofessor Ingmar Skoog vid Sahlgrenska akademin, som också förestår AgeCap, Centrum för åldrande och hälsa vid Göteborgs universitet.
Pusselbit för behandling av Alzheimers
Forskningen kring läkemedelsbehandling vid Alzheimers sjukdom har upprepade gånger åkt på bakslag. Hittills har alla läkemedelsstudier misslyckats, konstaterar Ingmar Skoog. Han menar dock att de nya upptäckterna bekräftar att mutationen i PLCG2 är en ledtråd för fortsatt forskning.
– Fynden förtjänar att studeras vidare och kan komma att bli en del i det stora pussel som behöver läggas för att vi på lång sikt ska kunna utveckla läkemedel mot demenssjukdomar, säger Ingmar Skoog.
– Det är viktigt att pedagogerna tar utgångspunkt i det barnen gör och tonar in deras kroppsliga och sinnliga uttryck, säger Kristin Ungerberg, doktor i pedagogiskt arbete som undersökt hur pedagoger i förskolan kan arbeta med de yngsta barnens inflytande.
Alla barn ska, enligt förskolans läroplan, ha inflytande över verksamheten som de deltar i. Även FN:s konvention om barnets rättigheter, som nästa år kommer bli lagstadgad i Sverige, beskriver att barn har rätt att uttrycka sina åsikter i sammanhang som berör dem.
Inflytande innefattar förmågor
Tidigare studier visar att arbetet med barns inflytande ofta innefattar vissa förmågor hos barnet. Det kan handla om att verbalt uttrycka en åsikt, att välja bland olika alternativ samt förstå konsekvenser av dessa val. Detta riskerar att exkludera förskolebarn i åldern ett till tre år.
Inom förskolan fokuserar pedagogerna mycket på att barnen ska lära sig att uttrycka sig genom ett verbalt språk. De yngsta barnen uttrycker sig ofta med kroppsspråk genom olika sinnesstämningar vilket en pedagog behöver känna in för att ge barnen möjligheter att påverka verksamheten.
– Det handlar också om att våga släppa på den vuxna förståelsen och hänge sig mer tillsammans med barnen och det de gör, menar Kristin Ungerberg.
Utforska det som barnen lockas av
Grunden i studien, för att förstå barns inflytande, är att ta reda på vad som intresserar de yngsta barnen i förskolan. Vad är det som lockar dem? Resultatet visar att barnen ofta cyklar mot olika saker som till exempel staketet eller stenkanterna.
De lockas även mycket av att stå uppe på avsatsen på de höga rutschkanorna och blicka ut över rummet eller utegården. Vid dessa platser så var barnen mycket kreativa och utforskande av vad som kunde bli möjligt att göra. Resultatet visar även att pedagogerna försökte bromsa dessa aktiviteter och få barnen att göra på andra sätt.
– Detta vill jag lyfta som ett sätt att arbeta med de yngsta barnens inflytande. Det handlar om att stanna kvar i det som barnen lockas av och utforska detta tillsammans med barnen istället för att bromsa barnen för att vi vuxna kanske inte förstår eller finner dessa saker intressanta.
Övergödning av Östersjön är ett väl känt problem som bland annat yttrar sig i form av syrefria havsbottnar och algblomning. Problemet orsakas av höga utsläpp av kväve och fosfor från bland annat reningsverk och jordbruk. Flera internationella överenskommelser har ingåtts och åtgärder har genomförts som minskat utsläppen från land. En åtgärd som dock inte har genomförts i någon större omfattning är musselodling som kan minska halterna av kväve och fosfor i havet och därmed minska övergödningen.
Ing-Marie Gren från SLU har i en ny studie jämfört den osäkerhet som finns kring musselodling med den som finns i andra typer av reningsåtgärder. Hennes slutsats är att det finns större osäkerhet kring de åtgärder som genomförs i jordbruket för att minska tillförseln av fosfor och kväve till Östersjön, och att detta ökar musselodlingens ekonomiska värde som reningsåtgärd.
Musselodling jämförs med andra åtgärder
Men musselodling är bara intressant som en åtgärd om kostnaden för denna åtgärd är lägre än för andra åtgärder som görs för att uppnå mål om minskade utsläpp av näringsämnen. Om så är fallet, motsvarar värdet av musselodling skillnaden i kostnader för musselodling och för andra, dyrare, åtgärder. Och det finns flera forskare som menar att kostnaderna är lägre för musselodling än för andra åtgärder. Samtidigt påpekar kritiker vid Östersjöcentrum i Stockholm på problem med musselodling i form av osäkerhet om musslors tillväxt som beror på temperatur, strömmar, salthalter med mera. Dessutom kan musselodlingen förstöras vid hårt vinterklimat och då går värden till spillo.
Frågan är alltså om musselodlingen har ett ekonomiskt värde trots osäkerheten. När det är angeläget att uppnå mål om kväve- och fosforreduktioner till Östersjön är osäkerhet en kostnad som måste beaktas.
Musselodling mer kostnadseffektivt trots osäkerheter
Detta gör Ing-Marie Gren i en ny vetenskaplig artikel där hon har beräknat det ekonomiska värdet av musselodling som en reningsåtgärd för att uppnå internationella mål om kväve- och fosforreduktioner till Östersjön.
Musselodling jämförs då med olika åtgärder inom jordbruket som till exempel minskad djurhållning och minskad användning av handelsgödsel, ökad areal perenna grödor, odling av fånggröda och anläggning av våtmarker. Även åtgärder som vidtas vid reningsverk och industri i samtliga länder runt Östersjön tas med i beräkningen. Studien pekar på att flera åtgärder inom jordbruket är mer osäkra metoder än kväve- och fosforrening genom musselodling. Effekten av till exempel ändrad markanvändning uppströms i ett avrinningsområde bestäms, utöver av hur marken används också av geohydrologiska faktorer soch temperatur, nederbörd med mera.
Musselodling kan sänka kostnader för rening
Studien visar att om man bortser från all osäkerhet, vilket är vanligt i praktiken och i många vetenskapliga studier, skulle införandet av musselodling minska de totala kostnaderna för att uppnå reningsmålen för Östersjön med ca 10 procent eller 3,4 miljarder kr per år.
När osäkerhet i samtliga åtgärder beaktas ökar värdet till mellan 4,3 och 12,1 miljarder kr per år beroende på hur man definierar och mäter osäkerhet. Odlingen av musslor sker kostnadseffektivt främst i Danmark och Sverige, som har relativt långa kuststräckor med hög salthalt. Polen skulle tjäna mest på musselodlingen eftersom detta land svarar för en stor andel av den totala tillförseln av näringsämnen och skulle utan musselodling behöva bära en stor del av den totala reningskostnaden.
– Resultaten visar på vikten av att beakta osäkerhet i effekt på Östersjön i samtliga åtgärder, och att värdet av musselodling som reningsåtgärd kan öka när detta görs, säger Ing-Marie Gren.
Kontakt:
Ing-Marie Gren, professor em. Institutionen för ekonomi Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala, ing-marie.gren@slu.se
− I Sverige dör 5-6 personer per år i den här typen av olyckor och tusentals personer drunknar instängda i bilar årligen globalt sett. Personerna kan inte själva ta sig ut på grund av vattentrycket när bilen hamnat under vattnet. Studien gav mycket positiva resultat och vår förhoppning är att brandmän som idag är ytlivräddare ska kunna tränas i upprepad fridykning så att denna räddningsmetod kan finnas tillgänglig på alla brandstationer i framtiden, säger Erika Schagatay, professor vid Institutionen för Hälsovetenskap på Mittuniversitetet.
Metoden går ut på att använda fridykare som håller andan istället för dykare med lufttuber för att undsätta personer som blivit instängda i bilar.
Få ut levande inom 30 minuter
− Att använda fridykare skulle kunna bli ett viktigt komplement till den luftdykningsberedskap som finns på vissa brandstationer, men som ofta kräver mycket längre tid för att nå offren. Metoden skulle fullt utbyggd sannolikt kunna rädda livet på flera personer årligen bara i Sverige, säger Erika Schagatay.
Studien genomfördes av Erika Schagatay och Pontus Albertsson Åman vid Umeå universitet och syftet var att undersöka om räddningsinsatsen kunde göras tillräckligt snabbt för att få upp personer levande, inom maximalt 30 minuter från det att bilen hamnat i vattnet. Forskarna ville också undersöka om det fanns en risk att fridykarna som utför räddningen riskerar att svimma av syrebrist under vattnet.
Försöken utfördes dels i Ångermanälven, vid Sandö Räddningsskola, och dels i havet. I försöket i Ångermanälven sänktes bilar med viktade räddningsdockor och två fridykare arbetade parvis genom att göra korta dyk och utföra följande moment:
Dykarna turas om att göra sökdyk och agera säkerhet vid ytan tills bilen lokaliserats
dykare 1 markerar bilen med en boj
dykare 2 går ner och undersöker om det går att öppna dörren
om det inte är möjligt går dykare 1 ner och krossar fönstret
därefter går dykare 2 ner och lossar eller kapar bältet
sedan går dykare 1 ner och hämtar dockan till ytan
slutligen simmar dykare 2 in dockan till kajen.
− Våra försök visade att det tog mindre än 5 minuter med bilen på 5 meters djup och under 7 minuter på 8 meters djup att hitta och rädda den instängde. Varje dyk var i genomsnitt 28 sekunder och det längsta dyket var 46 sekunder, säger Erika Schagatay.
Erika Schagatay och hennes forskargrupp har i många år bedrivit forskning om fysiologin hos människor som fridyker, det vill säga dyker utan att andas. Forskningen har omfattat en mängd olika aspekter av hur fridykning påverkar människokroppen och en del av arbetet har gällt säkerheten inom fridykning. I de försök som utfördes i havet i denna studie mättes räddningsdykarnas syremättnad sedan de genomfört simmande dyk med samma djup och längd som de som krävdes för räddningsinsatsen.
− Vi kunde konstatera att syremättnaden, även efter de längsta dyken, var i snitt 90% och alltid med god marginal högre än den nivå där dykaren riskerar att svimma av syrebrist. Vi drog därför slutsatsen att om vår metod med parvis upprepad dykning följs är risken för att räddningsdykarna ska svimma av syrebrist minimal, säger Erika Schagatay.
Erika Schagatay, professor, Institutionen för Hälsovetenskap, Mittuniversitetet, erika.schagatay@miun.se
Pontus Albertsson Åman, verksamhetsutvecklare/projektledare, Region Norrbotten, pontus.aman@norrbotten.se
I vattenbruk av fisk och skaldjur är det viktigt att minimera odlingarnas negativa påverkan på miljön. Odling av makroalger (tång) används för att ta upp de lösta näringsämnen som fiskar och skaldjur släpper ut. Ett annat sätt är samodling med filtrerande djur som musslor och ostron, vilka tar upp näring i form av små partiklar i vattnet.
Kompletterande städpatrull
Men även sjögurkor kan bidra till en bättre vattenmiljö eftersom de är sedimentätande djur och äter mycket av det som faller till botten. Genom att sjögurkor äter sand och gyttja tar de upp mycket av den organiska substansen som samlats på havsbotten.
I ett hållbart samodlingssystem för vattenbruk kan alltså alger och musslor ta hand om överflödiga näringsämnena i vattnet och sjögurkor ta till vara näringsämnen på havsbotten.
Sådana är sjögurkorna
Sjögurkor (Holothuroidea) tillhör tagghudingarna. De saknar ett fullständigt hudskelett men huden är utrustad med en kraftig muskulatur. Sjögurkorna utmärks dessutom av att de har regenerationsförmåga och alltså kan återbilda sina organ.
– Sjögurkor är intressanta att använda som en del i cirkulärt vattenbruk för bättre vattenkvalitet. De har redan använts länge i samodlingar med fisk, ostron och alger i Asien. Och nu vill vi undersöka om vi kan få det att fungera med samodling av svenska arter, säger Ellen Schagerström, forskare vid institutionen för biologi och miljövetenskap på Göteborgs universitet.
Fortplantat sig i fångenskap
Nu har forskarna i projektet även fått den röda signalgurkan att leka i fångenskap. Leken har resulterat i befruktade ägg, som har delat sig och börjat växa till nya små sjögurkor.
– Det var ett helt fantastiskt ögonblick när sjögurkorna sprutade ut ägg och spermier. Och nu kan vi se de små larverna växa, det är så spännande, säger Kristina Snuttan Sundell, professor i zoofysiologi vid Göteborgs universitet.
– Nu väntar vi bara på att larverna ska gå igenom sina tre utvecklingsstadier innan de faktiskt ser ut som små sjögurkor, säger Ellen Schagerström.
Värdefull art i Kina
I Kina är sjögurkan redan en värdefull art. En liten burk på cirka 250 gram betingar ett pris på närmare 3 000 kronor. Fiske på de vilda populationerna världen runt har gjort att många arter är starkt hotade och i vissa länder råder nu totalt fiskeförbud. Det finns därmed förutsättningar att odla sjögurka i Sverige och exportera till den asiatiska marknaden.
– Men vårt projekt fokuserar först och främst på att ta fram ett odlingsprotokoll för att förstärka befintliga vilda populationer i Sverige och utvärdera deras roll i cirkulära vattenbrukssystem, säger Ellen Schagerström.
Projektet om sjögurkor är ett tvärvetenskapligt EU-projekt inom Swedish Mariculture Research Center (SWEMARC) vid Göteborgs universitet.
Ellen Schagerström, forskare vid institutionen för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet, ellen.schagerstrom@bioenv.gu.se
Mängden potentiellt skadliga kemikalier i vår miljö skulle kunna reduceras kraftigt om industrin använde dem enbart när det verkligen var nödvändigt. Det är slutsatsen i en artikel i den vetenskapliga tidskiften Environmental Science: Processes & Impacts som forskare vid Stockholms universitet publicerar 17 juni 2019.
För att underlätta för både konsumenter och producenter att minska användningen av onödiga kemikalier lanserar forskarna ett ramverk för ”nödvändig användning”. Ramverket exemplifieras med hjälp av gruppen högfluorerade ämnen, eller PFAS som de också kallas.
Vattenavstötande badkläder och tandtråd
PFAS används ofta i konsumentvaror eftersom de bland annat gör det enkelt att skapa fukt- och fläckavstötande tyger, men förekommer i en långa rad andra produkter, allt från skidvalla till brandsläckningsskum. Samtidigt är allt fler forskare oroande över att de ansamlas i vatten och mark, tar mycket lång tid att bryta ner och kan kopplas till en lång rad hälsoproblem, inklusive lever- och testikelcancer, höga kolesterolvärden, låg födelsevikt, övervikt och minskad funktion hos vaccin.
Studien klassificerar många av PFAS användningsområden som ”icke nödvändiga”, som till exempel vattenavstötande badkläder och tandtråd. Andra produkter som analyserats och kategoriserats på skalan ”icke nödvändig” – ”ersättningsbar” – ”nödvändig” är livsmedelsförpackningar, medicinsk utrustning, läkemedel, kosmetika, skidvalla och brandsläckningsskum.
Använd substitut där det går
– Vår förhoppning är att ramverket kan göra det enklare för producenter och konsumenter att förstå vilka PFAS som kan fasas ut och ersättas. En bra start vore att fasa ut de många fall där PFAS används bara för att det är enkelt, trots att det finns substitut, säger professor Ian Cousins, forskare vid Stockholms universitet och en av världens främsta experter på hur PFAS produceras och distribueras.
Artikeln noterar att vissa tillverkare redan bedriver ett arbete för att på frivillig väg fasa ut PFAS i sina produkter.
Ian T. Cousins, Institutionen för miljövetenskap och analytisk kemi (ACES), Stockholms universitet, Ian.Cousins@aces.su.se.
– Historiskt sett har textilen alltid varit nära människan, säger Nils-Krister Persson, docent inom Smart Textiles vid Högskolan i Borås.
Prototyper i projektet.
Plaggen har utvecklats i olika generationer. Det började med en röd klänning, som blev en svart klänning, en grön väst och nu är de framme vid fjärde generationen: En svart väst med schackrutig rygg där varje ruta kan avge vibrationer.
– Nu tar vi nästa steg och gör textilen till ett verktyg för kommunikation, det är något nytt. Och tekniskt sett har vi kommit långt i projektet.
Haptisk kommunikation innebär att en person tolkar omgivningen åt den med dövblindhet genom beröring på ryggen och andra delar av kroppen. Halvvägs in i EU-projektet ”SUITCEYES” har forskarna tagit fram flera prototyper på plagg som kan simulera dessa rörelser.
Plagget tolkar omgivningen
Högskolan i Borås står för de textila innovationerna och semantiska tolkningar av omgivningen, forskare i Grekland arbetar med att ett gränssnitt som kan känna igen föremål och ansikten i omgivningen. Och i Leeds, England, arbetar forskare också med sensorteknologi för att upptäcka hinder i omgivningen samt att översätta detta till vibrationer och andra haptiska tecken.
– Vi arbetar nu med att integrera alla dessa delar så att kameran och datorn känner igen det som försiggår i rummet, skickar information till en kunskapsbas, som snabbt översätter den till haptiska signaler, som den som bär västen känner på ryggen genom de så kallade aktuatorerna, som sitter i plagget, förklarar han.
Snart ska den senaste generationen av prototyperna produceras i ett större antal, så att funktionerna kan börja prövas vetenskapligt.
– Men vi har naturligtvis många utmaningar kvar därefter, det handlar om kostnader, förändringar i beteende och rent praktiska frågor. Men vi är väldigt positiva till våra framgångar, säger Nils-Krister Persson.
SUITCEYES står för Smart, User-friendly, Interactive, Tactual, Cognition-Enhancer that Yields Extended Sensosphere. Det är ett EU-projekt som leds av Högskolan i Borås. Namnet indikerar att en hel verktygslåda med instrument, för att förbättra kommunikationen med personer som är dövblinda, utvecklas i projektet.
Parterna i projektet har ansvar för olika arbetspaket inom projektet:
Högskolan i Borås är projektkoordinator och har ett helhetsansvar, genom Biblioteks- och informationsvetenskap samt Smart Textiles, för utveckling av den haptiska kommunikationen och det smarta gränssnittet genom att använda smarta textilier.
The Center for Research and Technology, Hellas, CERTH, Grekland, ansvarar för ansikts- och objektsigenkänning, datafångst, översättning samt semantik.
Hochschule Offenburg , Tyskland, ansvarar för spelifiering och social interaktion.
University of Leeds, Storbritannien, ansvarar för elektronik, användarbehov och användarens inkludering samt studier av användarbehov och social inkludering såväl som miljöuppfattning.
Vrije universiteit, Nederländerna, ansvarar för haptisk psykofysik och för att testa prototyperna.
Les Doigts Qui Rêvent, Frankrike, ett bokförlag med direktkontakt med potentiella slutanvändare. Förlaget är involverat i att sprida resultat och med andra utåtriktade aktiviteter.
Harpo, Polen, ett hjälpmedelsföretag ansvarar för att sprida resultaten.
De pågående klimatförändringarna gör att våra hav blir allt varmare. Det påverkar fiskens tillväxt. Studien från Sveriges lantbruksuniversitet visar att uppvärmningen gör att liten – men inte stor – fisk växer allt snabbare över tid.
Biotestsjön är ett inhägnat havsområde som varit uppvärmt av kylvatten från Forsmarks kärnkraftverk sedan 1980. I biotestsjön är vattnet alltid mellan några och upp till tio grader varmare än i det omgivande havet.
Provfiske har bedrivits i det uppvärmda området, samt i ett intilliggande havsområde med normal temperatur, sedan 1970-talet. En del av fisken har sparats för analyser av ålder och tillväxt, och det materialet har nu sammanställts och analyserats av en grupp forskare på institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua).
Studien visar hur fiskars kroppstillväxt kan komma att förändras i ett varmare klimat.
Växer snabbare i kylvattnet
– Biotestsjön fungerar lite som en tidsmaskin där vi har kunnat studera tillväxt i en unik uppvärmd men i övrigt naturlig miljö över många generationer. Det gör att vi bättre kan förstå och förutsäga hur en fortsatt uppvärmning av våra vatten kan påverka fiskars kroppstillväxt, säger Magnus Huss, forskare och huvudförfattare till studien som nyligen publicerades i den vetenskapliga tidskriften Global Change Biology.
Forskarna fann att liten abborre växte snabbare i det uppvärmda havsområdet, men också att denna respons på uppvärmning skedde gradvis över många generationer. Även äldre abborrar var större efter en längre tids uppvärmning jämfört med abborrar i det normalvarma referensområdet, men detta berodde på att de växt snabbt tidigt i livet. Tillväxten hos större och äldre abborrar påverkades inte av vattentemperaturen.
– En konsekvens av att uppvärmning gynnar liten fisk, särskilt i kombination med att dödlighet hos stor fisk ofta är högre i varma vatten, är att vi i många fall kan förvänta oss ett skifte mot fler små individer i framtiden. Det kan påverka såväl interaktioner med andra organismer som produktion av fisk och fiskets fångster, säger Magnus Huss.
Magnus Huss, forskare Institutionen för akvatiska resurser, SLU magnus.huss@slu.se
I en ny avhandling i sociologi undersöker Maricel Knechtel vid Uppsala universitet hur läkare inom primärvården och handläggare vid Försäkringskassan bedömer personer med psykisk ohälsa.
– Media har uppmärksammat hur personer med psykiatrisk problematik har hamnat mellan stolarna och det verkar ibland som att det finns en diskrepans mellan patienters behov och de beslut som fattas av Försäkringskassan. Jag ville gärna titta närmare på vad som kunde vara en förklaring på detta, säger hon.
Tillvägagångssättet visar hur de intervjuade läkarna resonerar kring hur de möter patienter med psykisk ohälsa och hur Försäkringskassans handläggare tänker i samband med beslut om rätten till sjukpenning.
För komplext att passa in i kategoriseringen
– Syftet med avhandlingen är att belysa den institutionella kategoriseringsprocessen som involverar personer med psykisk ohälsa inom primärvården och Försäkringskassan, säger Maricel Knechtel.
Att samma patientfall ibland leder till olika bedömningar kan bero på att den situation som många med psykisk ohälsa befinner sig i ofta är alltför komplex för att på ett enkelt sätt kunna placeras in i de kategorier och scheman som primärvården och Försäkringskassan använder.
Arbetsförmåga inte tillräckligt definierat
Svårigheterna att göra bedömningar beror också på att centrala begrepp som arbetsförmåga, sjukdom och normalt förekommande arbete inte har definierats tillräckligt tydligt.
– När entydiga definitioner saknas får läkare och handläggare stort handlingsutrymme när de fattar beslut som rör den enskilde, säger Maricel Knechtel.
Kraven på så kallade objektiva fynd, det vill säga att det ska vara tydligt vad som är läkarens iakttagelser och bedömningar av patientens diagnos, kan också vara särskilt svåra i psykiatriska sammanhang eftersom psykisk ohälsa inte alltid går att observera eller diagnosticera med till exempel ett blodprov.
Arbetslinjen versus patientens behov
– Just det här med objektiva fynd och patienters subjektiva upplevelser är något som försvårar samverkan mellan läkarna och Försäkringskassans handläggare, säger Maricel Knechtel.
Avhandlingen visar också att det sammanhang i vilket läkare och handläggare fattar beslut har betydelse. Bristande resurser, yrkesspecifika synsätt på den ena gruppens mandat och förutsättningar samt positiva och negativa värderingar om olika patientgrupper styr i viss mån hur enskilda individer kategoriseras och får del av vård- och stödinsatser.
– Läkares och handläggares synsätt kan ofta stå i motsättning till varandra. Läkare anser ofta att de måste välja mellan att ta hänsyn till patientens behov genom att värna en tillitsfull relation till patienten, eller att tillgodose de formella krav som Försäkringskassan ställer, som handlar om att tillämpa den så kallade arbetslinjen och minska sjuktalen, säger Maricel Knechtel.
Undersökningen är baserad på 27 djupintervjuer med 30 deltagare (18 läkare och 12 handläggare vid Försäkringskassan). Intervjuerna utgick år från korta hypotetiska patientfall som gjorde det möjligt att analysera hur läkare och handläggare resonerade i olika situationer.
Den så kallade Kubakrisen var en av de allvarligaste händelserna under det Kalla kriget. I oktober 1962 befann sig de två supermakterna USA och Sovjetunionen på gränsen till ett kärnvapenkrig. Krisen löstes på diplomatisk väg i slutet av oktober och de kärnvapenmissiler som Sovjetunionen placerat, på nio platser runtom på den kubanska landsbygden, fraktades tillbaka.
Krisens förlopp och betydelse har studerats ingående ur olika perspektiv av ett stort antal historiker, primärt verksamma i USA och Västeuropa.
Krisen ur ett kubanskt perspektiv
– Detta har berikat kunskapen om krisen men den stora berättelsen om Kubakrisen har samtidigt återupprepats så många gånger att andra typer av material, minnen och berättelser har kommit att hamna i skymundan. Ett kubanskt perspektiv på krisen har också till stora delar varit frånvarande, säger Håkan Karlsson, professor i arkeologi vid Göteborgs universitet.
Under de senaste 14 åren har han därför, i samarbete med kubanska kollegor från Instituten för historia och antropologi i Havanna, dokumenterat och analyserat detta ”bortglömda” kulturarv från Kubakrisen, med arkeologiska och antropologiska metoder.
Materialet består av kubanska historiska källor och av de materiella lämningar som återfinns på de före detta sovjetiska kärnvapenbaserna, återanvändningen av detta material, samt av lokala minnen och berättelser från människor boende på den landsbygd och i de mindre byar som omger baserna.
Bok ihop med kubansk historiker
– I dagsläget börjar detta arbete få en akut karaktär då materialet på baserna inte har något antikvariskt skydd och därför kontinuerligt förvinner och återanvänds. Den generation som har personliga minnen och berättelser från krisens lokala perspektiv börjar också försvinna av åldersskäl. Detta unika material, och de lärdomar man kan dra, riskerar därför att försvinna helt inom ett fåtal år.
Arbetet har genom åren avsatt sig i ett större antal vetenskapliga publikationer. Den senaste är boken The Missile Crisis from a Cuban Perspective. Historical, Archaeological and Anthropological Reflections.
Boken, som nu ges ut är ett samarbete mellan Håkan Karlsson och den kubanske historikern Tomás Diez Acosta. Den presenterar krisen från ett kubanskt perspektiv och använder sig av historiska, arkeologiska och antropologiska källor.
– Boken kompletterar och berikar den stora berättelsen om Kubakrisen med hjälp av ett tidigare oanvänt, och till stora delar bortglömt, källmaterial i form av arkivmaterial, materiella och immateriella lämningar, säger Håkan Karlsson.
Örebroforskare har hittat antibiotikaresistenta bakterier i avloppsvattnet från hushåll och från Universitetssjukhuset i Örebro. Bakterierna finns även i vattnet utanför reningsverket i Svartån. Däremot är proverna från Hemfjärden i Hjälmaren nästan rena.
Forskarna fokuserar i sitt sökande inte i första hand på bakterierna utan på deras gener. Specifikt de gener som skyddar bakterier mot antibiotika. De har inte fokuserat på vilka bakterier generna finns i och om bakterierna är farliga eller inte.
–Vi har alltså undersökt om gener som gör bakterier resistenta mot antibiotika finns i vattnet, säger Jana Jass, professor i biologi vid Örebro universitet.
Gener som skyddar mot nya typer antibiotika
–Det är inte förvånande att det finns gener för antibiotikaresistens i vattnet, men vi har letat efter ovanliga gener som ger bakterier motståndskraft mot de antibiotika som just nu är vårt enda vapen mot multiresistenta bakterier, säger Faisal Ahmad Khan, doktorand vid Örebro universitet. Den nya studien är en del av hans avhandling.
–Det är oroande att flera av de resistenta generna finns i naturen, eftersom de kan förflytta sig mellan olika bakterier, säger Faisal Ahmad Khan.
Speciellt oroande är det när det gäller de så kallade gramnegativa bakterierna, som har tunna cellväggar och lätt kan plocka upp nya gener – och som nya antibiotika redan har svårt att bekämpa. Det är dessa som står högst på WHO:s lista över bakterier som ses som ett hot i framtiden.
Första fynden i Sverige
–De antibiotikaresistenta generna, som klarar de nya antibiotika, har inte hittats i naturen i Sverige tidigare. Troligtvis för att de finns i låga halter och metoderna som har använts inte har varit känsliga nog för att upptäcka dem, säger Faisal Ahmad Khan.
Örebroforskarna har tagit vattenprover på sex olika platser. Två av dem för att kunna mäta avloppsvattnet från Universitetssjukhuset i Örebro separat och sedan tillsammans med vattnet från hushåll.
De har också tagit prover från vattnet som lämnar reningsverket och tre prover från vattnet utanför reningsverket i Svartån, en bit nedströms och en bit uppströms och från Hemfjärden i Hjälmaren.
Flest resistenta bakterier i sjukhusets avloppsvatten
De allra flesta bakterierna med antibiotikaresistenta gener hittade forskarna i sjukhusets avloppsvatten. Näst högsta halterna hittade man i avloppsvatten från hushåll i Örebro.
–Det var inte förvånande att de var många till antalet, utan just typen av gener vi hittade. Dessutom verkar de ta sig genom reningsverket eftersom vi hittar dem i prover från Svartån, berättar Faisal Ahmad Khan.
–Det är däremot låga halter uppströms i Svartån och längre ut i Hjälmaren kan vi inte hitta dem. Det är goda nyheter. Antingen finns det så få att vi inte hittar dem eller så har bakterierna med de antibiotikaresistenta generna dött, säger Jana Jass.
Resistenta bakterier reser långt
Bakterierna, som bär på generna som ger resistens, kan ha kommit från flera olika källor – inte bara från sjukhuset eller från hushåll. Det kan till exempel vara flyttfåglar som för med sig bakterierna.
–Vi har en strikt antibiotikahantering i Sverige men vi påverkas av vad som händer i andra länder. Vi får till exempel med oss multiresistenta bakterier hem efter semesterresor. Vi behöver inte ens åka långt – det räcker med en resa till Medelhavet, säger Jana Jass.
–Vi märker ofta inte av dem och de följer med ut i vattnet via urin och avföring. Om vi blir sjuka och behöver antibiotika kan det hända att den inte biter, säger Faisal Ahmad Khan.
Fynden är en viktig varningssignal
I en tidigare studie upptäckte Örebroforskare två multiresistenta tarmbakterier i Hemfjärden i Hjälmaren. Det handlade om de två bakterierna E.coli och enterokocker.
–Det blev stor uppståndelse kring studien eftersom det var första gången bakterierna upptäcktes i naturen i Sverige och det var bra på ett sätt. Det var en riktig varningssignal. Men samtidigt som det är hög tid att sätta in åtgärder ska vi inte få panik, säger Jana Jass.
Örebroforskarna anser att det är viktigt att kartlägga hur det ser ut i vår utomhusmiljö men påpekar att Sverige generellt har låga nivåer. Multiresistenta bakterier är betydligt vanligare i södra och östra Europa. Över 25 000 människor i Europa dör varje år på grund av infektioner orsakade av multiresistenta bakterier.
–Vi kommer fortsätta att ta prover. Dessutom undersöker vi vad klimatförändringarna kan innebära för bakterierna i ett projekt där vi jämför Sverige med Indien och Etiopien, säger Jana Jass.
I Indien har de höga nivåer av antibiotikaresistenta bakterier i naturen och problemen är mycket större där. Antibiotika används i mycket högre utsträckning i Indien och dessutom har de ett klimat som gynnar bakterier.
–Vi undersöker hur värmen och vattentemperaturen påverkar bakterierna, säger Jana Jass.
Forskarna vill att studien från Örebro ska vara en varningssignal och hoppas att den leder till ytterligare insatser som minskar antalet bakterier som kommer ut i naturen.
–Men vi behöver inte vara oroliga för att bada i Hemfjärden. Jag skulle inte rekommendera att bada precis utanför reningsverket – men i Hjälmaren är det ingen fara, avslutar Jana Jass.
Multiresistenta bakterier
Bakterierna som hittades i Hjälmaren i den tidigare studien var Enterokocker och E.coli. Enterokocker är en av de vanligaste orsakerna till svåra infektioner vid sjukhusvård. I förlängningen kan de led till bland annat urinvägsinfektion, blodförgiftning och hjärtklaffsinflammation. E.coli kan orsaka urinvägsinfektioner, livshotande bukhinneinflammation eller blodförgiftning.
Överanvändandet av antibiotika är gynnsamt för de resistenta bakterierna, eftersom preparaten tar död på de andra bakterierna i tarmen så de resistenta bakterierna kan ta större plats.
Studien:
Arbetet är ett samarbete med professor Bo Söderquist, överläkare vid Universitetssjukhuset Örebro och publicerad i Frontiers in Microbiology.
Ett säkerhetshål uppstår när mikroprocessorn i en dator eller mobiltelefon försöker att gissa sig till vad som ska göras härnäst. Sådana gissningar är det vanligaste tillvägagångssättet för att förbättra prestandan hos datamaskiner eftersom det utnyttjar den fulla kapaciteten av mikroprocessorn. När processorn gissar blir det förstås fel gissningar som avfärdas av processorn.
– I teorin ska felaktiga gissningar inte efterlämna några spår, men det gör de likaväl, säger Alexandra Jimborean vid institutionen för informationsteknologi vid Uppsala universitet.
Och spåren utnyttjas av bland annat angriparna Meltdown och Spectre för att inhämta information från så kallade sidokanaler. Informationen används sedan för att kringgå säkerhetslösningar för att få tag på till exempel lösenord och krypteringsnycklar. Dessa sidokanaler har visat sig vara en akilleshäl inom datorsäkerhet. Arbetet med att hitta ett gott försvar har varit intensivt och världsomspännande. Men de lösningar som funnits hittills adresserar endast specifika säkerhetshål utan att komma åt det underliggande problemet som orsakar säkerhetsbristerna.
– Men nu har vi utvecklat en metod som gömmer alla spår av gissningarna, säger professor Stefanos Kaxiras, professor vid institutionen för informationsteknologi vid Uppsala universitet.
Effektivare lösning bevarar prestanda
Metoden fördröjer delar av gissningarna och använder istället ett nytt sätt att förutspå talvärden, som är helt osynligt för utomstående. Allt sker utan att försämra processorernas prestanda med mer än 11 procent och använder endast 7 procent mer energi. Den tidigare lösningen försämrar prestandan med 46 procent och ökar energiförbrukningen med hela 51 procent.
– Vår metod kräver endast små ändringar av existerande processorer. Det, i kombination med den låga prestandaförsämringen, gör att metoden är enkel att realisera, säger Magnus Själander, gästforskare vid institutionen för informationsteknologi vid Uppsala universitet och førsteamenuensis på Norges teknisk-naturvitenskapelige universitet.
– Lösningen gör att prestandan, energieffektiviteten och säkerheten hos datorerna blir bättre jämfört med tidigare lösningar, säger Christos Sakalis, doktorand vid institutionen för informationsteknologi vid Uppsala universitet, som har varit med och utvecklat den nya metoden.
Den nya lösningen som har tagits fram i samarbete mellan Uppsala universitet, Norges teknisk-naturvitenskapelige universitet och Universidad de Murcia kommer att presenteras på International Symposium on Computer Architecture (ISCA) i slutet av juni. En konferens som samlar världens främsta forskare inom datorarkitektur.
Kontakt:
Stefanos Kaxiras, professor vid institutionen för informationsteknologi, Uppsala universitet,stefanos.kaxiras@it.uu.se
I sin avhandling utvecklar och använder Olga Nikolaeva en ny metod för analys av liveframträdanden av rockmusik. Hon fokuserar på tre specifika konserter med avancerad videoteknik och liveframträdanden som har byggt på ett komplext samspel mellan framträdandet på scenen och det visuella innehållet på skärmarna; Angel av det brittiska bandet Depeche Mode, The Handler av brittiska bandet Muse och Óveður av isländska bandet Sigur Rós.
Alla tre hölls på storskaliga arenor som möjliggjorde en komplex scenuppsättning, med obegränsad användning av avancerad video- och ljudteknik.
Det som undersöks i avhandlingen är samverkan mellan vad Olga Nikolaeva betonar som fyra nyckelelement: musikernas kroppar, videoskärmarna, det som visas på skärmarna och ljudet.
– Min analys belyser till exempel vikten av att närma sig en skärm som både ett medium som överför visuellt innehåll och som en yta som har sina egna materiella egenskaper i skapandet av framträdandet som helhet, säger Olga Nikolaeva.
Med hjälp av ett tvärvetenskapligt teoretiskt och metodiskt tillvägagångssätt utmanar avhandlingen befintliga sätt att närma sig ett liveframträdandes olika element och ger en inblick i komplexiteten hos audiovisualiteten i liverockframträdanden.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
