Ett problem som textilindustrin dras med är att de mest effektiva processerna vid färgning av textilier i dag kräver stora mängder vatten, energi och kemikalier. I ett försök att lösa detta problem används enzymer för att få igång en nedbrytningsprocess av färgämnen och andra kemikalier. För att åstadkomma detta behöver enzymerna fästas på ytan av ett stödmaterial för att de ska verka maximalt. I de konventionella metoderna sker nedbrytningen vanligtvis med hjälp av syror eller oxiderande lösningar vid hög temperatur och under lång tid. Detta gör att hela färgningsprocessen förbrukar stora mängder vatten och energi och leder till utsläpp där stora mängder av de farliga ämnena åker med ut i naturen.
Ekologiskt snäll metod
Doktoranden May Kahoush vid Högskolan i Borås har i sitt forskningsprojekt riktat in sig på metoder som bidrar till att utsläppsvattnet kan renas på ett miljövänligt sätt.
– I färgningsprocessen spolas överskottet av färgämnen och kemikalier ut med vattnet, vilket orsakar stor skada på miljön. Mitt mål är att utveckla en ekologiskt snäll metod för att rena vattnet innan det släpps ut, förklarar hon.
Hon har undersökt tre olika metoder, som samtliga öppnar för en lösning till nytta både för både miljön och textilindustrin genom att vatten- och energiåtgången samt utsläppen av farliga kemikalier går att minska radikalt. Utmaningen har varit att fästa enzymerna på ett lämpligt material.
Fäster enzymer på textilier av kolfiber
– Vi har använt filtade textilier av kolfiber, ett vanligt material som används i många olika sammanhang, och på dessa kan enzymerna fästa och hjälpa till att bryta ner färgämnets molekyler. Kolfibertextilen är ett lättviktigt, poröst och lättformat material som står emot korrosion, som kan användas som alternativ till dyra, styva metaller. Kolfiber har därtill bra elektriskt ledande egenskaper vilket är en förutsättning för att få önskade egenskaper vid elektrokemiska tillämpningar, berättar hon.
Ett problem är dock att kolfilbertextilen stöter bort vatten. I det här fallet ville hon att materialet ska dra åt sig vatten, vilket är en förutsättning för att enzymerna ska kunna fästa på det. Det måste alltså till en förbehandling av materialet.
Minskar användning av vatten, energi och kemikalier
Till den ena metoden användes hon ett ekologiskt snällt ämne från växten gardenia som får enzymerna att fästa direkt på kolfibermaterialets yta. Till den andra metoden använde hon ett slags miljövänlig beläggning för att fästa enzymerna och i den tredje metoden behandling med kall plasma. De två första metoderna kväver små mängder vatten, medan metoden med plasma varken kräver vatten, kemikalier och som har låg energiförbrukning.
När enzymerna aktiveras på kolfibermaterialet bildas ämnet väteperoxid vilket bryter ner de färgämnen som används vid textilfärgning. Detta bidrar till minskade utsläpp av färgämnena och andra föroreningar.
Många fördelar med metoderna
Metoderna för att binda enzymerna har flera fördelar, som att de ger en stabil process och att enzymerna kan återanvändas. Om de istället hade flutit omkring fritt hade det funnits en risk för att rester av enzymerna hade funnits kvar på de färgade textilerna, vilket kan ge upphov till allergier och andra oönskade effekter.
Förutom till rening av vatten går metoden att använda för att identifiera ämnen som det aktuella enzymet reagerar på, i det här fallet sockerarten glukos. Det går också att generera elektricitet från biologiska ämnen som används för att producera socker eller alkohol.
Känslan av flygskam har mer eller mindre spritt sig till stora delar av befolkningen, i alla fall i Sverige.
En ny studie visar dock att internationellt kända, köpstarka personer knappast har ändrat sin livsstil. Åtminstone inte de tio mer eller mindre slumpvalda personer, från fyra kategorier, vars flygresande en grupp forskare från Lunds universitet noggrant kartlagt under ett års tid, år 2017.
Bill Gates flög mest
Allra mest flög Bill Gates som släppte ut 1 600 ton koldioxid (CO2), följt av Paris Hilton och Jennifer Lopez på 1 260 ton respektive 1 050 ton. Minst flög Emma Watson, som släppte ut 15 ton CO2. Det globala genomsnittet på utsläpp från flygtrafik ligger på inte ens 100 kg per person och år.
Enligt forskarna är de analyserade personernas beteende inte unikt utan finns hos många andra ekonomiska, politiska och kulturella eliter och blir synlig i bland annat den globala ökningen av privata flygplan.
Tio kändisars resor under 2017 granskades
Tio kända personers konton på Instagram, Twitter och Facebook granskades. Alla inlägg relaterade till resor samlades, och startpunkt/resmål bestämdes. Flygkilometerna och utsläppen beräknades genom en analys av de mest direkta flygsträckorna. Med detta som underlag, och flygplanstyperna som användes, beräknades utsläppen. När det gäller urvalet, prövade sig forskarna fram för att uppnå en jämn fördelning mellan kategorierna affärsmän, idrottare, konstnärer, artister. Arbetet påbörjades våren 2018.
– FN fokuserar i det globala klimatavtalet på nationella utsläppsminskningar genom att de produkter och tjänster vi konsumerar skall bli mer klimatsmarta. Flygskamsdebatten fokuserar däremot på individens ansvar att konsumera mindre och mer miljövänligt. Detta drar uppmärksamhet till de globala eliternas förbrukning, säger Stefan Gössling, professor i turism vid Lunds universitet och huvudförfattare.
Samhället behöver förhålla sig till en utveckling där en mindre grupp av ”superemitters”, alltså individer som driver upp utsläppsnivåerna på grund av deras energiintensiva livsstilar, står för en stor och växande del av de totala utsläppen.
Livsstil som är förebild för många
– Dessutom har dessa personer hög status och är en förebild för många. Deras livsstil är normsättande och identitetsstiftande. Framför allt unga människor drömmer om att resa världen runt på ett liknande sätt, utan att behöva bekymra sig om pengar.
En minoritet har börjat låta engagemanget ge konsekvenser i det egna beteendet genom att sluta eller minimera flygandet. Greta Thunberg och rörelsen ”Friday for Future” är både ett exempel på konsekvens och pådrivare av denna utveckling. Greta Thunberg är också viktig då hon bidragit till att etablera en ny norm.
Att välja bort flyget är en förhållandevis ny social norm, enligt Gössling. Tidigare var det en debatt mellan ett fåtal individer, nu har det vuxit till en samhällsdebatt, även utanför Sverige.
– Vi gjorde exempelvis en undersökning på Facebook som publicerades 2016, och en mycket stor del av alla uppdateringar handlade om resor. Det var statushöjande att kunna visa att man gjort många resor. En debatt om klimateffekterna fanns däremot inte. Vi ser nu en ändring på detta.
Stefan Gössling, professor i turism vid institutionen för service management and service studies, Lunds universitet, stefan.gossling@ism.lu.se
I sin avhandling undersökte Isabelle Hansson förändringar i livstillfredsställelse under åren före och efter pensioneringen. Syftet var att förstå vilka som hanterar pensionsövergången bra och vilka som upplever svårigheter. Resultaten visar att majoriteten hanterar övergången bra och rapporterar högre livstillfredsställelse de första åren efter att de lämnat arbetet.
– De flesta är bra på att anpassa sig till de förändringar i livet som pensioneringen medför. Många upplever en känsla av befrielse och ser den här tiden som en möjlighet att fokusera på sig själva och sina egna intressen, säger Isabelle Hansson, psykologiska institutionen vid Göteborgs universitet.
De flesta positiva
Majoriteten har alltså en positiv upplevelse, men det finns även stora individuella variationer. Cirka 10 procent rapporterade lägre livstillfredsställelse efter pensioneringen. I avhandlingen identifieras två riskgrupper.
Personligheten spelar roll. Individer med hög grad av känslomässig instabilitet rapporterade fler negativa upplevelser och större svårigheter att anpassa sig till livet som pensionärer.
– De här personerna rapporterade även lägre självkänsla, mindre autonomi, sämre sociala relationer samt sämre fysisk och kognitiv hälsa efter pensioneringen, säger Isabelle Hansson.
Olika förutsättningar
Ekonomin är en annan viktig faktor. Individer som saknar grundläggande ekonomisk trygghet är särskilt utsatta. En gradvis övergång där man fortsätter att arbeta en del även efter pensioneringen verkar till viss del kunna motverka de negativa effekterna hos dessa personer.
– Det är dock viktigt att komma ihåg att alla inte har samma förutsättningar att bestämma över sin pensionering. Möjligheten till fortsatt arbete kan begränsas av såväl hälsa och familjeomständigheter som attityder och regler på arbetsplatsen. Pensioneringen riskerar därmed att öka de sociala klyftorna i samhället, säger Isabelle Hansson.
HEARTS-studien
Avhandlingen baseras på forskningsmaterial från HEARTS-studien som är en svensk undersökning om övergången från arbete till pension som genomförs vid psykologiska institutionen och Centrum för åldrande och hälsa (AgeCap), Göteborgs universitet.
HEARTS-studien består av ett nationellt representativt urval av 5 913 personer födda mellan 1949 och 1955 som vid studiens start var 60–66 år. Studien är enkätbaserad och årliga uppföljningar genomförs för att studera förändringar över tid.
Isabelle Hansson, doktor i psykologi, psykologiska institutionen, Göteborgs universitet, isabelle.hansson@psy.gu.se
En stor del av livet på vår planet finns gömt under våra fötter, i en miljö som kallas djupbiosfären och som sträcker sig flera kilometer ner i berget. Meteoritnedslag kan ha påverkat kolonisering av denna karga livsmiljö eftersom den uppspruckna berggrunden ger plats för mikrobiella samhällen, och hettan ger upphov till livsviktig cirkulation av vatten och gaser. Meteoritnedslag kan därmed stimulera kolonisering av annars livlösa planeter.
Siljansringen i Dalarna är Europas största meteoritkrater med en diameter på över 50 km och bildades för 380 miljoner år sedan. Här har välkända försök att borra efter naturgas (metan) på stort djup utförts tidigare och har nyligen återupptagits. Det är i dessa nyupptagna borrkärnor som forskarna nu har hittat bevis för uråldrigt liv.
Henrik Drake, Linnéuniversitetet, har lett studien och förklarar upptäckten:
– Vi undersökte det uppspruckna berget i kraterkanten och noterade att små mineralkristaller av kalciumkarbonat och sulfid fanns i sprickorna. När vi analyserade kristallernas kemiska sammansättning stod det klart för oss att vi hittat starka bevis för att de bildats som ett resultat av mikroorganismers aktivitet.
Kalcitkristaller som bildats i samband med mikrobiell aktivitet i en spricka djupt ner i Siljans meteoritkrater. Pincetten visas som skala. Foto: Henrik Drake.
– Mer specifikt är det sammansättningen av olika former (isotoper) av grundämnena kol och svavel som avslöjar att mikroorganismer varit närvarande. Främst är det mikroorganismer som producerar och konsumerar växthusgasen metan som funnits i sprickorna, men även bakterier som använder sulfat. Isotoperna fungerar som fingeravtryck för uråldrigt liv fruset i tiden och bevarat i kristallerna.
Nick Roberts vid British Geological Survey, och medförfattare i studien, berättar mer om hur man kunde bestämma när mikroorganismerna levde.
– Vi använde den senaste tekniken för radiometrisk datering på de små kristallerna och kunde belägga att de bildats för mellan 80 och 22 miljoner år sedan. Detta visar på långvarig mikrobiell aktivitet i kratern, men att det skett flera hundra miljoner år efter nedslaget.
Perfekt miljö för mikrobkolonier
– Detta visar att detaljerade och mångfacetterade undersökningar krävs för att förstå länken mellan meteoritnedslaget och kolonisationen, fortsätter Henrik Drake. Vid Siljan kan vi se att kratern koloniserats, men att detta främst skedde när förhållandena, till exempel temperaturen, blivit mer gynnsam för mikrobiellt liv än vad som var fallet vid tiden för nedslaget, säger Nick Roberts.
– Själva kraterstrukturen, med en ring av nedförkastade sediment, har varit optimalt för mikrobiell kolonisation. Detta för att kolväten och organiskt material från sedimenten kunnat migrera i kraterns sprickor och agerat energikälla åt djupa mikrobkolonier.
Christine Heim, Göttingens universitet, Tyskland, som också arbetat med berättar:
– I mineralkristallerna hittade vi bevarade organiska molekyler, som ger ytterligare bevis för förekomst av mikroorganismer men även för mikrobiell nedbrytning av kolväten av sedimentärt ursprung.
Nedbrytningen av kolvätena ledde till produktion av mikrobiell metan, som blandades med sedimentär gas och möjligen med djupgas, och ansamlades under sedimenten.
Siljansringen i Dalarna är Europas största nedslagskrater (astroblem), med en diameter på cirka 52 km. Kratern skapades då en meteorit med en diameter av ca 5 km slog ned och träffade jordens yta under devon för cirka 365 eller 370 miljoner år sedan. Astroblemets kanter bildar en cirkel av lägre liggande områden, som idag innehåller många insjöar, varav Siljan är den största. Andra sjöar i Siljansringens kanter är Orsasjön, Skattungen och Oresjön. Nedslagets effekter syns också tydligt i berggrunden i området då de ordoviciska och siluriska bergarterna ligger som en ring i området. Foto från NASA WorldWind
– Detaljerad förståelse av mikrobiell kolonisation av meteoritkratrar har långtgående astrobiologiska konsekvenser. Metodiken vi presenterar är optimal för att spåra uråldrig aktivitet av mikroorganismer och kan därför användas i andra kratersystem, som till exempel kratrar på Mars där man nyligen konstaterat att metan pyser ut, tillägger medförfattare Magnus Ivarsson, Naturhistoriska riksmuseet, Stockholm.
Henrik Drake summerar fynden:
– Våra fynd visar definitivt att meteoritkratrar är gynnsamma miljöer för kolonisering av mikroorganismer, på jorden och möjligen även på andra jord-liknande planeter.
Tekniken skulle kunna omvandla dagens plastfabriker till returraffinaderier, inom ramen för deras befintliga infrastruktur, menar forskargruppen bakom den nya metoden.
Att plast inte bryts ner utan blir kvar i naturen är ett av våra stora miljöproblem. Forskarna på Chalmers ser just denna egenskap som en tillgång för att skapa en cirkulär plastanvändning. Att plasten inte bryts gör det möjligt att skapa ett rättmätigt värde för använd plast, och en ekonomisk drivkraft för att samla in den, menar Henrik Thunman, professor och avdelningschef för Energiteknik på Chalmers.
– Vi får inte glömma att plast är ett fantastiskt material som ger oss produkter som vi annars bara hade kunnat drömma om. Problematiken är att den tillverkas till så låg kostnad att det har varit billigare att producera ny plast av olja och fossil gas än av insamlat och utsorterat plastavfall.
Plast av prima kvalité
Forskarna har utfört sina försök med kemisk återvinning via ångkrackning av plast på Chalmers kraftcentral i Göteborg. Målet är att få fram en effektiv process för att producera ny plast av prima kvalité från återvunnen plast.
– Genom att hitta rätt temperatur, uppvärmningshastighet och uppehållstid har vi i våra experiment visat hur vi kan omvandla 200 kilo plastavfall i timmen till en fördelaktig gasblandning i 850 graders värme. Den kan sedan återvinnas på molekylär nivå för att bli nya plastmaterial, säger Henrik Thunman.
Uttjänt biobaserat material som papper, trä och kläder kan också användas som råvara i den kemiska processen. Det innebär att andelen fossilt material i plast successivt kan minskas. Fångar man dessutom in koldioxid i processen skapas nettonegativa utsläpp till atmosfären.
Ångkrackning på nytt vis
Tekniksystemet som gör en cirkulär användning av plast möjlig, samtidigt som det kopplar samman användningen av allt kolbaserat material av både fossilt och biogent ursprung. Illustration: Boid
Processen riktar in sig på alla typer av plastblandningar som naturligt skapas i vårt avfallssystem eller historiskt har lagrats, exempelvis på soptippar, i hav och på land.
Det som nu möjliggör att använda insamlad och sorterad plast i storskaliga petrokemiska fabriker är att det insamlade materialet börjar finnas i tillräckliga volymer. Dessa fabriker kräver i storleksordningen 1-2 miljoner ton utsorterat plastavfall per år för att ställa om. Detta kan jämföras med Sveriges totala mängd plastavfall år 2017 som var kring 1,6 miljoner ton, av vilket endast kring 8 procent materialåtervanns till plast av lägre kvalité.
Chalmersforskarna ser därmed en möjlighet att skapa en cirkulär användning av plast i vårt samhälle, som samtidigt frigör oss från vårt behov av olja och fossil gas för produktion av olika plastmaterial av prima kvalité.
– En cirkulär användning av plast skulle bidra till att skapa ett riktigt värde på plast som är använd, och därmed en ekonomisk drivkraft för att samla in den överallt på jorden. Detta skulle i sin tur bidra till att minimera läckage av plast till naturen, och även till en avsättningsmarknad för insamlandet av plast som redan har läckt ut, säger Henrik Thunman.
År 2015 återvanns globalt endast två procent av drygt 350 miljoner ton plastavfall till produkter av likvärdig kvalité som den ursprungliga, och åtta procent återvanns till en lägre kvalité. Huvudparten av de 40 procent som inte hamnade på soptippar eller i naturen gick till energiåtervinning eller bara till volymreducering via förbränning, vilket orsakar koldioxidutsläpp till atmosfären.
Flytta kolatomerna till ny plast
När man ser på återvinning av plast idag kopplar man detta till den så kallade avfallstrappan, där man i princip smälter om plasten till lägre och lägre kvalité, innan den slutligen energiåtervinns.
– Istället för detta fokuserar vi på att flytta kolatomerna i den insamlade plasten till ny plast av ursprunglig kvalité, det vill säga till det översta steget i avfallstrappan, för att skapa en verklig cirkuläritet.
Idag tillverkas plast av ursprunglig kvalité genom att slå sönder fossila olje- och gasfraktioner i en så kallad kracker i petrokemiska fabriker. I den skapas de byggstenar, bestående av enkla molekyler, som sedan sätts ihop till den enorma variationen av olika plastmaterial vi använder i vårt samhälle.
För att göra motsvarande från insamlad plast krävs utveckling av en ny process. Det Chalmersforskarna nu har visat är hur en sådan process skulle kunna utformas tekniskt, samt hur den på ett kostnadseffektivt sätt kan integreras i existerande petrokemiska fabriker. En utveckling som skulle möjliggöra en transformativ omställning av dagens petrokemiska kluster till framtidens returraffinaderier.
Arbetar vidare med processen
– Vi går nu från de inledande försöken, som syftade till att påvisa möjligheten med processen, till att inrikta våra insatser på att ta fram mer detaljerad kunskap, säger Henrik Thunman. Kunskap som krävs för att skala upp processen från försöken som görs i skalan enskilda ton plast per dag till en kommersiellt intressant skala som är hundratals ton per dag.
Vad händer med vårt plastskräp?
År 2015 skapades drygt 350 miljoner ton plastavfall världen över. Detta hände med avfallet:
Runt 1 procent spreds i ekosystem på land och i vatten. Trots att andelen är så liten innebär detta ett stort miljöproblem, eftersom den totala mängden plastavfall är så stor, och eftersom plast bryts ner mycket långsamt i naturen och därför ackumuleras.
Cirka 60 procent hamnade på soptippar.
Runt 14 procent samlades in till materialåtervinning. 8 procent återvanns till plast av lägre kvalité, och 2 procent till produkter av likvärdig kvalité som den ursprungliga. Cirka 4 procent gick förlorat i processen.
Cirka 25 procent gick till förbränning, antingen för energiåtervinning eller bara för att minska avfallets volym.
Henrik Thunman, professor och avdelningschef för Energiteknik, vid institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap på Chalmers, Henrik.Thunman@chalmers.se
Det minskande barnafödandet har länge diskuterats i Syd- och Östereuropa. Det har även märkts av tydligt i våra nordiska grannländer de senaste åren. I både Norge och Finland är frågan uppe på den politiska dagordningen och den norska statsministern Erna Solberg uppmanade nyligen befolkningen att skaffa fler barn.
Men trots att det inte märkts av i debatten hittills, har situationen i Sverige nu alltså börjat likna den i våra grannländer. De senaste siffrorna från Statistiska centralbyrån visar att fruktsamheten i Sverige nu sjunkit varje år sedan 2009 och att snittåldern för att få sitt första barn är den högsta på mycket lång tid.
1,7 barn per kvinna
Måttet på fertiliteten, som är en beräkning av hur många barn per kvinna som kommer att födas i snitt, har nu sjunkit i tio års tid och är nere på strax över 1,7. Det är alltså ingen liten avvikelse man sett här utan en ny trend, enligt Gunnar Andersson, professor i demografi vid Sociologiska institutionen på Stockholms universitet.
– Det är full fart i fruktsamhetsfallet i de övriga nordiska länderna, förutom i Danmark. Så det här är helt klart en del av en större utveckling. Både i Finland, Norge och Island är fruktsamhetstalen lägre än de någonsin har varit, säger han.
De förklaringsmodeller till minskat barnafödande som demografer har hittat tidigare är kopplade antingen till den ekonomiska utvecklingen och situationen på arbetsmarknaden eller till familjepolitikens utformning, berättar Gunnar Andersson. I Sverige har det här sambandet varit extra tydligt. Under 90-talet var fallet direkt kopplat till den ekonomiska krisen. Men den här gången ser inte forskarna samma koppling.
– Den här gången började utvecklingen med minskat barnafödande 2008, vilket skulle kunna indikera att det har med den senaste finanskrisen att göra. Men tittar vi på de ekonomiska parametrarna fick den krisen inte så stor påverkan i Sverige. Det var bara ett hack i kurvan, de ekonomiska parametrarna har sett jättebra ut under den här perioden och arbetslösheten är låg, säger han.
Familjepolitiken kan inte förklara nedgången
De nordiska länderna brukar vara föregångsländer när det gäller hög fertilitet, och enligt forskningen på området är det kopplat till social- och familjepolitikens utformning. Att det är lätt att kombinera barn med förvärvsarbete genom generösa system för föräldraledighet och barnomsorg sägs göra fler benägna att faktiskt skaffa barn.
Men eftersom det inte skett några omvälvande förändringar av familjepolitiken förklarar inte detta nedgången vi nu ser.
En möjlig förklaring är enligt Gunnar Andersson istället att människor ändå upplever framtiden som osäker, när medierapporteringen om brottslighet skapar mycket debatt och klimathotet diskuteras allt mer. Det pratas också allt oftare om en kommande lågkonjunktur, då ekonomin och arbetsmarknaden kan försämras.
– Människor kan ju nu ha en helt annan bild av utvecklingen i samhället än den som vi kan se i de ekonomiska nyckeltalen, säger Gunnar Andersson.
Medelåldern för när kvinnor föder sitt första barn registreras månadsvis av SCB. För juli 2019 var den 29,75 år. Det är den högsta på mycket lång tid. Enligt Gunnar Andersson får vi gå tillbaka till 1930-talet för att hitta en tid då en genomsnittskvinna väntat så länge med att skaffa sitt första barn.
Om de senaste årens nedgång i barnafödandet håller i sig som i våra grannländer, eller bara är ytterligare en variation där människor senarelägger barnen men senare ändå skaffar lika många, det återstår att se. Ännu är vi inte nere på krisnivåer, men skulle utvecklingen hålla i sig så ger det negativa effekter i välfärdssystemet och skapar en obalans i befolkningspyramiden där allt fler äldre ska försörjas av allt färre unga menar Gunnar Andersson.
En annan realitet på arbetsmarknaden
Att arbetsmarknaden har förändrats och idag består till större del av osäkra anställningar kan vara en förklaring till att fler skjuter upp familjebildandet, eller helt avstår att skaffa barn. Det är något som forskare nu har börjat studera mer, berättar Livia Oláh, docent i demografi vid Sociologiska institutionen på Stockholms universitet.
– Det finns idag fler prekära anställningar, många unga upplever en stor otrygghet på arbetsmarknaden. Det kan absolut påverka benägenheten att bilda familj. Föräldraledigheten är inte riktigt anpassad för dem som inte har ett fast arbete att komma tillbaka till. För unga personer är idag realiteten på arbetsmarknaden något helt annat än tidigare, säger Livia Oláh.
Forskarna vill nu också ta reda på vilka det är som skjutit upp barnafödandet, man har tidigare sett skillnader i hur kvinnor under 30 år respektive över 30 år agerar.
– Det är framförallt de yngre som påverkas av ekonomiska faktorer, och av hur läget på arbetsmarknaden ser ut. De äldre kvinnorna har av naturliga skäl inte lika mycket tid på sig att vänta, så de skaffar oftare barn lite oavsett hur de ser på framtiden, säger Livia Oláh.
Vilken årskull det är som eventuellt skjuter upp sitt barnafödande har också betydelse. Om det är de stora kullarna från slutet av 1980-talet och början av 1990-talet som nu väntar så blir den effekten på antalet barn större än om det är andra som väntar.
Nytt forskningsfält inom familjedemografi
För att bättre förstå vad nedgången beror på behövs nu nya studier. En ny stor enkätundersökning i serien Generations and Gender Survey (GGS) är planerad i hela Europa. Forskare från de nordiska länderna träffades nyligen för att diskutera utformningen på frågorna, för att bättre kunna fånga upp just de subjektiva upplevelserna som människor har av utvecklingen i samhället. Genom att också ställa frågor om hur mycket människor använder sociala medier hoppas forskarna få en bild av hur pass stor påverkan debatten där kan ha.
– Vi vill lägga till fler frågor i den nordiska modulen av undersökningen om just tilliten till samhället och osäkerhet. Det här är jättespännande rent forskningsmässigt för oss demografer. Det är ett nytt område att studera inom familjedemografisk forskning, säger Gunnar Andersson.
Vetenskapliga referenser:
The impact of labour-force participation on childbearing behavior: Pro-cyclical fertility in Sweden during the 1980s and the 1990s. (Andersson, Gunnar, 2000.) European Journal of Population 16(4): 293-333.
Beyond the Economic Gaze: Childbearing during and after recessions in the Nordic countries. (Comolli, Chiara, Gerda Neyer, Gunnar Andersson, Lars Dommermuth, Peter Fallesen, Marika Jalovaara, Ari Jónsson, Martin Kolk and Trude Lappegård, 2019.) Stockholm Research Reports in Demography 2019:16 (working paper, not peer-reviewed).
Consequences of family policies on childbearing behavior: Effects or artifacts? (Neyer, Gerda, and Gunnar Andersson, 2008) Population and Development Review34(4): 699-724.
Sweden: Combining childbearing and gender equality. (Oláh, Livia Sz. and Eva M. Bernhardt (2008). Demographic Research, 19(28): 1105-11
Under de senaste två decennierna har cirka 20 procent av jordens odlade ytor blivit mindre produktiva.
Forskare har i en internationell studie undersökt två så kallade ekosystemtjänster som har stor betydelse för vår matproduktion. Det handlar om pollination av grödor samt om naturlig biologisk kontroll av skadegörare och hur dessa båda tjänster påverkas ifall det är en mångfald av arter som utför dem.
Högre avkastning med stor mångfald
Resultatet, som nu publiceras i den vetenskapliga tidskriften Science Advances, visar på tydliga samband: Åkrar med större biologisk mångfald ger en högre avkastning. Det gäller både vid förekomst av flera olika pollinatörer – vilket ger en bättre pollinering – och när det förekommer flera olika naturliga fiender till skadegörare – vilket gör att påverkan av skadegörarna blir mindre.
Ekosystemen gör oss en tjänst
Naturens olika ekosystem består oss människor med olika tjänster och produkter som gynnar oss, så kallade ekosystemtjänster. De två ekosystemtjänster som forskarna tittat på i studien är dels insekters pollinering av grödor, dels så kallad naturlig biologisk kontroll av skadegörare, vilket i studien främst handlade om insekter och spindlar som kontrollerade skadeinsekter.
Att utfallet blev så kraftigt är överraskande, säger Henrik Smith, professor i zooekologi och föreståndare på Centrum för miljö- och klimatforskning (CEC) på Lunds universitet.
– Jag blev förvånad över att effekten av antalet olika arter var så stark. Resultaten visar på vikten av att bibehålla biologisk mångfald i jordbrukslandskapet, inte bara för arternas egen skull, utan även för att bibehålla ekosystemtjänster som är viktiga för jordbruksproduktionen.
Naturliga livsmiljöer har försvunnit
Artikeln belyser hur omvandlingen av våra jordbrukslandskap medfört att organismers naturliga livsmiljöer försvunnit. När stora åkrar har premierats på bekostnad av exempelvis ängs- och betesmarker, har detta medfört att mångfalden av pollinatörer och nyttoorganismer minskat. Därmed har också de ekosystemtjänster de utför påverkats negativt, med reducerade skördar som resultat.
– Studien har därför en direkt betydelse för hur vi sköter våra jordbrukslandskap. Genom att gynna biologisk mångfald kan ökad pollination och naturlig skadedjursbekämpning medföra större skördar, alternativt att behovet av bekämpningsmedel minskar när vi har en större naturlig kontroll av skadegörare, säger Henrik Smith.
Han får medhåll av Georg Andersson, forskarkollega på CEC.
Plan för långsiktigt artbevarande
– De här positiva effekterna kan komma att få en än större betydelse i framtiden, när andra åtgärder för att få bättre skördar kan ha blivit dyrare eller mer svårtillgängliga. Därför måste vi tänka långsiktigt när det gäller artbevarande, säger han.
Henrik Smith efterlyser nu mer forskning som undersöker hur studiens resultat kan översättas till olika regioner och odlingssystem.
– I förlängningen hoppas vi att detta inspirerar till att den biologiska mångfalden ses som en integrerad del av ett framtida hållbart jordbruk
Sammantaget har fem forskare från CEC och Lunds universitet bidragit till studien, samt två forskare från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. Totalt har över hundra forskare över hela världen bistått med data från cirka 1 500 jordbruksfält – allt från kaffeplantager i Indien och sädesfält i USA, till mangoplanteringar i Sydafrika och rapsfält i södra Sverige.
Fotnot:
Bakom studien står ett internationellt forskarteam som samordnats av Würzburgs universitet i Tyskland och forskningscentret Eurac Research i Italien. Data från 89 studier och 1475 fält i 27 länder runt hela världen har ingått i underlaget. Huvudförfattare till artikeln i Science Advanced är Matteo Dainese, biolog vid Eurac Research.
I Sverige har Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) medverkat genom Riccardo Bomarcco, institutionen för ekologi, och Mattias Jonsson, också institutionen för ekologi samt föreståndare för Kompetenscentrum för biologisk bekämpning (CBC). Lunds universitet har medverkat genom Georg Andersson, Johan Ekroos, Lovisa Nilsson och Henrik Smith från Centrum för miljö- och klimatforskning (CEC), samt Maj Rundlöf från biologiska institutionen.
Individer inom samma djurart uppvisar ofta olika personligheter, i form av konsekventa skillnader i beteende. Men vad det beror på är till stor del fortfarande en obesvarad fråga. Tidigare forskning har visat att det tycks finnas samband mellan variationen i individers beteende och olika signalämnen i hjärnan, som serotonin och dopamin.
Dessa signalämnen har också en nyckelroll vid vissa sjukdomar hos människan, och flera olika mediciner som reglerar deras funktion används. Depressioner behandlas ofta med läkemedel som förstärker effekten av serotonin. På liknande sätt används mediciner som påverkar dopaminsystemet vid behandling av till exempel Parkinsons sjukdom.
Fiskars beteende påverkas av förändrade serotoninnivåer
I den aktuella studien av en forskargrupp som leds av Hanne Løvlie, biträdande professor i etologi vid Linköpings universitet, undersökte forskarna om serotonin och dopamin har betydelse för beteende kopplat till personlighet hos fisken storspigg. Storspigg är en vanlig fisk på norra halvklotet, även i svenska vatten. Tidigare forskningsstudier av andra forskargrupper har bland annat pekat på att fiskars ätbeteende och stresskänslighet påverkas av antidepressiva läkemedel.
Forskarna bakom den nya studien har också tidigare funnit att syrsor blir mindre aktiva och mindre aggressiva när forskarna förändrade djurens serotoninnivåer genom behandling med läkemedlet fluoxetin.
Till vattnet i fiskarnas akvarier tillsatte forskarna antingen fluoxetin, som höjer serotoninnivåerna, eller ropinirol, som påverkar dopaminsystemet. En tredje grupp fiskar behandlades med båda läkemedlen samtidigt, så att den så kallade cocktaileffekten kunde undersökas. En fjärde grupp var en obehandlad kontrollgrupp. De doser med läkemedel som användes motsvarar doser som uppmätts i även svenska vattenmiljöer.
Mer aggressiva efter 18 dagars behandling
Behandlingen pågick under 18 dagar och under den tiden utvärderade forskarna vid olika tidpunkter fiskarnas beteende. Forskarna testade hur djärvt och utforskande fiskarna betedde sig när de flyttades till en ny miljö som skilde sig från hemakvariet. Därefter placerades en spegel i akvariet och forskarna noterade hur aggressivt eller socialt fiskarna betedde sig mot sin spegelbild, som de bemöter som om det vore en okänd fisk.
Forskarna studerar hur aggressivt eller socialt fisken av arten storspigg beter sig mot spegelbilden. Bild: Hanne Løvlie
Det visade sig att fiskarna betedde sig djärvare när serotoninsystemet påverkats av läkemedel. Skillnaden i beteende kom när fiskarna varit exponerade för läkemedlet i 18 dagar. Liknande effekt uppstod när fiskar exponerades för läkemedel som påverkade dopaminsystemet.
– Vår studie visar att när fiskar utsätts för läkemedel som påverkar signalämnena serotonin och dopamin kan deras beteende förändras. När våra läkemedel och läkemedelsavfall kommer ut i naturen kan det med andra ord få konsekvenser för djurlivet, säger Robin Abbey-Lee, forskaren som ledde studien, vid Institutionen för fysik, kemi och biologi vid Linköpings universitet.
Signalsystem inblandat i beteendevariation
Forskarna mätte också uttrycket av gener i hjärnan som är viktiga för serotonin- och dopaminsignalering och stressrespons. Genuttrycket ändrades inte av läkemedelsbehandlingarna, även om beteendet delvis gjorde det.
– Vi såg däremot att den naturliga variationen mellan individer i uttrycket av gener i dessa signaleringssystem var kopplat till fiskarnas beteende. Det styrker att dessa system spelar en viktig roll för variationen i beteenden och personlighet, säger Hanne Lovlie.
Robin Abbey-Lee, postdoktor, Linköpings universitet, robin.abbey-lee@liu.se
Hanne Løvlie, biträdande professor i etologi vid Institutionen för fysik, kemi och biologi vid Linköpings universitet, hanne.lovlie@liu.se
Sara Engvall, doktorand till Institutionen för naturvetenskapernas och matematikens didaktik vid Umeå universitet, visar att lärarens lärprocess är en viktig faktor att ta hänsyn till när man ska utforma lärarfortbildning som skapar långsiktig förändring i lärarens undervisning.
Det finns mycket forskning om vilka egenskaper som är viktiga för att en kompetensutveckling för lärare ska vara effektiv. Med effektiv menar man i regel att läraren förändrar sin undervisning och, framför allt, att elevernas resultat förbättras.
Däremot finns det inte mycket forskning som fokuserar på lärarnas lärprocess. Lärarnas lärande är en förutsättning för att skapa långsiktiga förändringar i undervisningen och om man inte studerar lärprocessen kan man inte med säkerhet säga att det faktiskt är egenskaperna i fortbildningen som påverkar lärarnas förändringar och elevernas resultat.
Bra förutsättningar för alla lärare
I Sara Engvalls avhandling har fokus varit på lärarnas lärprocess medan de deltog i en fortbildning i formativ bedömning. Väldigt kortfattat kan man sammanfatta resultaten från avhandlingen i tre punkter:
Lärare är individer med individuella förutsättningar.
Alla skolämnen är olika och ger olika möjligheter att implementera förändringar.
Olika stadier i skolsystemet ser olika ut och har därmed olika förutsättningar att förändra undervisningen.
– Baserat på resultaten kan det vara svårt att designa storskaliga kompetensutvecklingsprogram som ger bra förutsättningar för alla lärare, säger Sara Engvall.
Hon menar att den andra och tredje punkten är lätta att adressera genom att skapa kompetensutvecklingsprogram som fokuserar på specifika grupper av lärare. I stället för, som i kompetensutvecklingen som lärarna i den här studien deltog i, där samtliga lärare i grundskolan deltog och var indelade i blandade grupper med lärare från olika ämnen och olika stadier i samma grupp.
Den första punkten är dock inte lika lätt att adressera, men ändock väldigt viktig att ta hänsyn till för att kunna skapa goda förutsättningar för alla lärares lärandeprocess.
Sara Engvall, doktorand till Institutionen för naturvetenskapernas och matematikens didaktik, sara.engvall@umu.se
Tillsammans med kollegor vid biologiska institutionen i Lund har Gabriel Norevik studerat nattskärror (Caprimulgus europaeus) och hur måncykeln och skenet från månen påverkar när fåglarna lyfter för sin tre månader långa flytt till områden söder om Sahara.
Med hjälp av dataloggar i miniatyrformat har forskarna kartlagt 39 nattskärrors aktivitet under ett års tid. Resultaten visar att fåglarna är mer än dubbelt så aktiva i sin jakt på insekter under månljusa nätter jämfört med när det är mörkt. Studien visar också att fåglarna påbörjar höstflygningen söderut cirka tio dagar efter fullmåne och att individerna synkroniserar flytten och lyfter i stort sett samtidigt.
– Det förvånade oss att månens cykler och den tid som fåglarna lägger på att jaga insekter samvarierar så väl, och hur det i sin tur påverkar deras flyttningsmönster på så vis att de tajmar och synkroniserar flygningen så att så gott som alla ger sig iväg samtidigt tio dagar efter fullmåne, säger Gabriel Norevik.
Måncykeln hjälper flocken med resplanen
Nattskärror använder synen när de jagar på natten. I månsken har de lättare att fånga flygande insekter och fylla på sina energiförråd. Fåglarna flyttar i tre etapper från Sverige och norra Europa till övervintringsplatser söder om Sahara. Varje etapp följer samma mönster: när månen ger mycket ljus mer än dubblerar de tiden de lägger på att jaga insekter och fylla på energiförrådet, därefter påbörjar de nästa etappflygning tio dagar efter fullmåne.
Studien på nattskärror är den första i sitt slag som beskriver hur ett storskaligt mönster som måncykeln kan synkronisera stora grupper av djur till att flytta samtidigt. Forskarna utesluter inte att även andra djur än nattskärror anpassar sig till månens cykler när de flyttar.
– Vi ska gå vidare och undersöka det och vilka effekter sådana här synkroniserade flyttningar har på såväl fåglarna själva som deras omgivning, säger Gabriel Norevik.
När vi kliver in i föräldrarollen påverkas barnets anknytning till oss av hur vi knöt an till våra föräldrar. Men för den med mindre optimala anknytningserfarenheter tycks finnas hjälp på oväntat nära håll, visar ny forskning som studerat ett relativt nytt fält inom psykologin: partnerns, eller medförälderns, inflytande. I studien framkommer också att avvisande och kärleksfulla föräldrabeteenden får olika stor effekt beroende på om det är mamman eller pappan som står för beteendet.
Förälderns tankar och känslor kring sitt föräldraskap är av stor betydelse för hur hen beter sig i relation till barnet. Dessa blir i sin tur avgörande för hur barnet knyter an till sina föräldrar.
Majoriteten, runt 65 procent av alla barn, formar en trygg anknytning till sina föräldrar. Andelen föräldrar som verkar kunna ge en bas till en trygg anknytning är ungefär densamma. Föräldrar med sämre förutsättningar löper däremot risk att inte kunna utforma sitt beteende på ett sådant sätt att deras barn kan utveckla en trygg anknytning, visar forskningen. En otrygg anknytning kan leda till att man som vuxen blir skörare vid motgångar och livskriser.
Beteendet hos en trygg förälder ”smittar”
Ett fält som inte tidigare studerats är huruvida den andra föräldern, den så kallade medföräldern, påverkar dessa förutsättningar. Studien, som baseras på 77 föräldrar och deras medföräldrar, ger hoppfullt svar.
– Om din medförälder har beredskap att agera som en trygg bas för barnet och generellt i nära relationer, ökar chanserna avsevärt att också du kan agera på samma sätt även om du själv inte haft lika positiva erfarenheter i din uppväxt, säger Elia Psouni, docent och forskare i utvecklingspsykologi och författare till artikeln som publicerats i tidskriften Attachment and Human Development.
Det är graden av trygghet i medföräldern som förstärker förälderns förutsättningar, det vill säga ju tryggare medförälder, ju tryggare förälder. Effektens storlek är svår att beskriva i enkla termer, men enligt Elia Psouni är den betydande. Och den överförs från såväl mamma till pappa som från pappa till mamma.
Ännu större inverkan än medförälderns inflytande var det att under den egna uppväxten ha blivit avvisad från pappan och ha fått kärlek från mamman.
– Ju mer kärleksfulla erfarenheter av sin mamma och ju mindre avvisande erfarenheter från sin pappa man har under tidig- och mellanbarndomen, desto bättre förutsättningar att själv tänka, känna och bete sig på ett sätt som främjar barnets utveckling av en trygg anknytning. Detta gäller både män och kvinnor, förklarar Elia Psouni.
Vad är då orsakerna till dessa skevheter? Det ger studien inget rakt svar på men en trolig delförklaring, enligt Psouni, är att deltagarna i studien var barn för 30-40 år sedan, då mammor överlag fortfarande var mer engagerade i omvårdnaden av barnen. En mer jämställd könsfördelning i föräldraskapet kan sudda ut dessa skillnader, spår Psouni.
Avvisande pappor påverkar mäns föräldraskap
Resultaten tyder också på att en avvisande pappa inverkar särskilt negativt på en mans föräldraskap, eftersom män i högre utsträckning än kvinnor rapporterade att deras pappor varit avvisande, och i synnerhet män vars beteende (så kallade omvårdnadsrepresentationer) inte gynnar anknytningstrygghet hos barnet. Både kvinnor och män med beteenden som gynnar trygghet hos barnet rapporterade minimalt med avvisande pappor.
I studien deltog även föräldrapar som är separerade och där barnen har växelvis boende. Det verkade inte finnas skillnader mellan sammanboende och separerade föräldrar när det gäller medförälderpåverkan, men gruppen var alltför liten för att studera separat.
Framöver kommer Elia Psouni och hennes medarbetare att studera medförälderpåverkan brett, i olika familjeformer, och i synnerhet separerade föräldrar med delad vårdnad och växelvis boende för sina barn.
Studien omfattade 77 föräldrapar: 36 pappor med medförälder mamma samt 41 mammor med medförälder pappa. Analyserna baseras på två oberoende timmeslånga kliniska intervjuer med föräldrarna (totalt 2×77 intervjuer), vilket genererade ca 230 timmars audio och krävde ca tusen timmars arbete i transkribering och ca tusen timmars arbete för att koda och bedöma. Detta enbart från ”föräldrarna”.
Medföräldrarna deltog med en annan testmetod som bedömer ens förmåga att utgöra en trygg bas (ca 30-40 minuters insats per person) som kvantifierar ens implicita anknytningsrepresentationer, och som också kräver kodning. (Det är därför som sådana studier mycket sällan inkluderar fler deltagare.) Metoderna (Adult Attachment-intervju, AAI, Parental-Caregiving and Attachment Interview, P-CAI, och Attachment Script Assessment, ASA) används internationellt och kräver träning och licens innan de kan användas för bedömningar.
Mohammad Ashikur Rahman har framförallt studerat de mekaniska egenskaperna hos aktin, men också detaljer i kraftutvecklingsmekanismen som innefattar både aktin och myosin.
Han har undersökt aktin och myosin på molekylär nivå både för att förstå hur de fungerar normalt, men också för att förstå vissa sjukdomar där de är inblandade. Insikter som kan komma till nytta vid framtida behandling av sjukdomar i skelettmuskler och hjärta, och för att motverka muskelförsvagning hos äldre. Samtidigt har också experimentella metoder förbättrats eller förfinats.
– Det har gett nya grundvetenskapliga och medicinska insikter, men också lagt grunden för effektivare nanoteknologiskt utnyttjande av både aktin och myosin, säger Mohammad Ashikur Rahman.
Skelettmuskler av stor vikt
Skelettmuskler är de muskler som sitter fast i skelettet och som gör att vi kan röra på oss. De utgör ungefär 40 procent av kroppsvikten och innehåller 50-75 procent av alla olika typer av proteiner som finns i kroppen. När en muskel aktiveras är proteinerna myosin och aktin centrala. Därför är kunskapen om mekanismen för effektiv växelverkan mellan aktin och myosin ytterst viktiga för att förstå processen.
Den viktigaste metoden som används i avhandlingen är så kallade in vitro motilitetstestsystem där det går att observera myosinmotorer – bundna till en modifierad glasyta – som flyttar fram aktintrådar, genom att märka upp myosinet med en självlysande molekyl. Metoden är grunden för utvecklingen av nanoteknologiska tillämpningar.
Nanostrukturerade chip för myosindriven transport
Mohammad Ashikur Rahman har dessutom utvecklat ett tillvägagångssätt som gör det möjligt att återanvända nanostrukturerade chip för myosindriven transport av aktin. Detta är viktigt eftersom nanofabrikationen är dyr och tidskrävande samtidigt som energiåtgången är betydande vad det gäller vissa nanostruktureringsmetoder.
Sedan 1980-talet har det funnits misstankar om att fetmakirurgi ökar risken för missbildningar hos barnet. Tidigare studier har visat att fetmakirurgi ökar risken för brist på olika näringsämnen, inklusive järn och folsyra som är viktiga för fostrets utveckling.
Resultatet borde dämpa farhågorna, menar forskarna bakom studien som visar att risken för allvarliga missbildningar var drygt 30 procent lägre bland barn till fetmaopererade mammor jämfört med barn till mammor med fetma.
Fetma ökade riskerna
Risken för allvarliga missbildningar var 3,4 procent hos barn till kvinnor som fetmaopererats, vilket är i linje med risken hos barn till normalviktiga kvinnor (3,5 procent). För kvinnor som vid inskrivning i mödravården vägde lika mycket som de opererade kvinnorna gjorde före fetmakirurgi var risken för allvarliga missbildningar 4,9 procent.
– Den här studien visar att viktnedgång och förbättrad blodsockerkontroll hos mamman faktiskt kan leda till lägre missbildningsrisk hos barnet. Den borde också dämpa farhågor om att fetmakirurgi skulle öka risken för missbildningar vid framtida graviditet, given att man som opererad tar sina rekommenderade kosttillskott, säger Martin Neovius, professor och forskare vid institutionen för medicin i Solna och en av studiens huvudförfattare.
Allt fler fetmaopererade kvinnor
Fetmakirurgi har ökat kraftigt på senare år och idag står fetmaopererade kvinnor för cirka 1,5 procent av alla förlossningar i Sverige. Forskarna studerade data från fler än 33,000 barn födda i Sverige mellan 2007 och 2014. Av dessa var 2,921 barn till mammor som genomgått fetmakirurgi av typen gastric bypass och 30,573 barn till kvinnor som hade samma grad av fetma och diabetesförekomst som de fetmaopererade mammorna hade före behandling.
De opererade kvinnorna tappade i genomsnitt 40 kg och vägde drygt 82 kg vid deras första besök på mödravården. Andelen som tog diabetesmedicin minskade till 1,5 procent från 9,7 procent.
– Även om fetmakirurgi har många positiva effekter på graviditet så bör opererade kvinnor få särskild omsorg från mödrahälsovården, inklusive extra ultraljud för att kontrollera fostertillväxt och detaljerade kostråd som inbegriper kontroll av intag av kosttillskott som är nödvändiga efter fetmakirurgi. Mödrahälsovården bör också kunna kontrollera näringsbrister utöver järn, som exempelvis folsyra, kalcium, och vitamin B12, säger Olof Stephansson, förlossningsläkare och forskare vid institutionen för medicin i Solna, och en av studiens huvudförfattare.
Martin Neovius, professor, Institutionen för medicin i Solna, martin.neovius@ki.se
Olof Stephansson, docent och förlossningsläkare, Institutionen för medicin i Solna,olof.stephansson@ki.se
– Det här är i viss mån väntade resultat, men att det nu finns en vetenskaplig studie är av betydelse för diskussionen om regelverk gällande så kallad hyperandrogenism hos idrottskvinnor, säger Angelica Lindén Hirschberg, gynekolog och professor vid institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet, som lett studien.
Hyperandrogenism är en endokrin störning som ger för höga värden av androgener, det vill säga manliga könshormoner. Hos kvinnor kan det yttra sig i ökad kroppsbehåring, förstorad klitoris, mörkare röst, akne och menstruationsstörning.
Ett aktuellt exempel där hyperandrogenism diskuterats inom idrottsvärlden är fallet med den sydafrikanska OS-medaljören Caster Semenya, som måste sänka sina testosteronnivåer för att kunna delta i vissa grenar i friidrotts-VM.
I den nu publicerade studien ingick 48 fysiskt aktiva kvinnor i åldrarna 18–35, som slumpvis fick antingen tillskott på 10 milligram testosteron per dag eller placebo under tio veckors tid. Varken deltagare eller behandlare kände till vilka som fick testosteron eller inte. Samtliga deltagare slutförde studien som genomfördes under 2018. Forskarna mätte sedan både kvinnornas aeroba (syrekrävande) kapacitet (konditionstest på löpband), deras anaeroba (icke-syrekrävande) kapacitet (arbetsprov på cykel) samt muskelstyrka i olika tester.
Aerob och anaerob träning
Kroppen har två energisystem, det aeroba som kräver syre och det anaeroba som inte kräver syre.
När du tränar kroppens uthållighet under en längre tid använder du det aeroba systemet, alltså när kroppen hela tiden hinner ta upp så mycket syre att den orkar fortsätta jobba. Du kan bli trött men du tar inte ut dig helt och får inte en syreskuld som resulterar i mjölksyra.
Det anaeroba systemet kräver däremot inte syre, utan använder glukos som bränsle. Det här är ett system som jobbar med explosivitet och korta tidsintervall, du orkar helt enkelt inte hålla på så länge eftersom kroppen inte får tillräckligt med syre.
Resultaten visar att tio veckors måttligt förhöjd testosteronkoncentration orsakade en signifikant ökning av aerob kapacitet i jämförelse med placebo. Sekundära utfallsmått som anaerob prestationsförmåga tenderade att öka, medan hopptest och muskelstyrka inte påverkades trots att muskelmassan ökade signifikant av testosteronexponering jämfört med placebo. Sammantaget menar forskarna att studien stödjer ett kausalt samband mellan testosteron och ökning av fysisk prestationsförmåga samt muskelmassa hos unga kvinnor.
Fotnot:
Forskningen har finansierats med anslag från International Athletics Foundation, Vetenskapsrådet, Centrum för idrottsforskning samt Karolinska Institutet. För testosteronbehandling och placebo stod läkemedelsföretaget Lawley Pharmaceuticals. Angelica Lindén Hirschberg är medicinsk och vetenskaplig konsult för Sveriges olympiska kommitté samt Internationella friidrottsförbundet (IAAF) och Internationella Olympiska kommittén (IOC) när det gäller hyperandrogenism och transsexualism hos kvinnliga idrottare. Hon är också kliniskt verksam som gynekolog vid Karolinska Universitetssjukhuset.
Angelica Lindén Hirschberg, gynekolog, professor, Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet, Angelica.Hirschberg.Linden@ki.se
Att minska övergödningen är ett viktigt mål för att förbättra Östersjöns miljö, men en minskad övergödning får också effekter: för fisken och för fisket. En ny studie ledd av forskare från SLU visar att en minskad övergödning skulle gynna abborre, men missgynna gös. Genom att koppla de ekologiska resultaten till uppgifter om fiskarternas ekonomiska värde så visar forskarna att minskad övergödning skulle innebära vinster för fritidsfisket.
– I den här studien visar vi hur man kan analysera hela kedjan från miljöåtgärder till ekonomiska effekter i kustområdet. Sådana analyser är viktiga när man vill utvärdera effekten av olika miljöåtgärder, men även för att beräkna det omvända förhållandet, alltså hur mycket en skada på miljön kostar samhället, säger Göran Sundblad, forskare vid institutionen för akvatiska resurser vid SLU (SLU Aqua), som lett studien.
I studien har forskarna kartlagt utbredningen av lek- och uppväxtområden för abborre och gös i skärgårdsområdet mellan Södermanlands och Uppsala län, samt beräknat fiskproduktionen från dessa miljöer vid olika siktdjupsnivåer. Siktdjupet, alltså vattnets klarhet, är en av de indikatorer som används för arbetet med övergödning. Minskad övergödning leder till ett klarare vatten, vilket är gynnsamt för bottenvegetation, men påverkar även fiskar.
Abborre och gös är viktiga arter båda för det kommersiella fisket och för fritidsfisket. Båda arterna leker på våren och lever sin första sommar i grunda och varma vikar och fjärdar. En viktig skillnad mellan arterna är deras anpassning till siktdjupsförhållanden, där abborre föredrar klart vatten och gös grumliga miljöer.
Större fångster av aborre
Tillgången till lek- och uppväxtområden påverkar hur många stora fiskar som kan produceras. I områden med mer lek- och uppväxtområden är bestånden av stora rovfiskar starkare. Genom att analysera hur förändringar i siktdjup påverkar tillgången på dessa rekryteringsmiljöer, och därmed hur mycket stor fisk som produceras, kunde mängden fisk vid olika siktdjupsnivåer beräknas. Vid en förbättring av siktdjupet med 11%, vilket motsvarar målnivån inom aktionsplanen för Östersjön, förväntas mängden abborre öka med ca 13% men mängden gös samtidigt minska med ca 18%.
Baserat på enkätstudier riktade till allmänheten och till medlemmar i Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund (Sportfiskarna) beräknades betalningsviljan för ökade fångster utifrån deras svar på frågor gällande fångster, resor och kostnader. Enligt beräkningarna motsvarar en ökning av siktdjupet till målnivån ökade abborrfångster till ett värde av 0,8 euro/fisketimme, och minskade gösfångster motsvarande en förlust med 0,9 euro/fisketimme. Ensamt indikerar det här resultatet ett nollsummespel, men eftersom abborrfisket är ca 5 gånger större än fisket efter gös blir resultatet en nettovinst för fritidsfisket på de här arterna.
Undersökningen inkluderade de två fiskarter där det fanns tillräckligt med uppgifter för att göra beräkningarna. Det är dock sannolikt att även andra viktiga arter för fisket, som t ex gädda och öring, också skulle gynnas av klarare vatten.
Studien gjordes av Göran Sundblad, Lena Bergström och Ulf Bergström vid Institutionen för akvatiska resurser, Sveriges Lantbruksuniversitet samt Tore Söderqvist, affilierad forskare vid konsultföretaget Anthesis. Studien är delvis finansierad av Naturvårdsverket genom projekten VALUES och ECOCOA.
Göran Sundblad, forskare Institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua), goran.sundblad@slu.se
Det visar psykolog Jakob Jonsson i sin avhandling Preventing problem gambling. Focus on overconsumption vid Psykologiska institutionen, Stockholms universitet. Det övergripande syftet med avhandlingen var att undersöka vilken roll överkonsumtion av spel har för spelproblem samt att tillämpa fynden i en förebyggande åtgärd i form av en studie hos det norska spelbolaget Norsk Tipping (NT).
–Resultaten pekar på att högkonsumenter av spel har dålig koll på hur mycket de förlorar och att de flesta minskar sitt spelande då de får reda på hur mycket de verkligen har förlorat, säger Jakob Jonsson.
Resultaten i avhandlingen visar att det är meningsfullt att skilja mellan överkonsumtion av pengar och tid, samt att det behövs en känslomässig komponent för att det ska gå att se ett direkt samband med spelproblem. En av delstudierna visar att överkonsumtion år 1 tydligt ökar risken för spelproblem år 2.
Avhandlingens kanske viktigaste resultat kommer från studierna på NT:s kunder under 2017–2018. 3 000 av de spelare som förlorat mest det senaste året valdes ut till studien. De blev slumpmässigt indelade i tre kategorier: en tredjedel blev uppringda, en tredjedel fick ett brev och en tredjedel fungerade som kontrollgrupp och blev inte kontaktade.
De som fick ett telefonsamtal fick besvara frågan om de visste hur mycket de förlorat och om de ville veta den faktiska siffran. Syftet var att motivera kunden att göra medvetna val och att använda spelansvarsåtgärder som gränser eller självavstängning. De brev som skickades ut speglade innehållet i telefonsamtalet i den grad det var möjligt. Över ett år minskade de som blivit nådda på telefon sitt spelande med 30 procent, de som fått brev med 13 procent och kontrollgruppen med 7 procent.
Även om studierna om att kontakta högkonsumenter genomförts på ett norskt spelbolag ingår svenska spelbolag i en annan delstudie och en delstudie har enbart svenska spelare. Generellt är de norska och svenska spelmarknaderna lika varandra, vilket enligt Jakob Jonsson gör resultaten om att kontakta högkonsumenter intressanta för svenska förhållanden.
Andelen spelare med spelproblem ökar
Den svenska spelmarknaden har genomgått stora förändringar under 2000-talet. Det beror på att den tekniska utvecklingen har satt den tidigare regleringen ur spel och att ett nytt licenssystem trädde i kraft 1 januari 2019. Jämfört med för tjugo år sedan är det en klart lägre andel svenskar som spelar om pengar, men andelen med allvarliga spelproblem har ökat. Spelbranschen försöker på olika sätt och i olika utsträckning förebygga spelproblem bland sina kunder, men forskningen kring att förebygga spelproblem är begränsad.
– Att kontakta kunder som har riskabla eller problematiska spelvanor är en viktig del av omsorgsplikten på den reglerade svenska spelmarknaden. Den tekniska utvecklingen har gjort det möjligt för spelbolagen att uppfylla sin omsorgsplikt, men spelbolagen behöver hjälp genom en tydligare reglering för att bli mer effektiva. Idag finns det goda skäl att tro att det är stora skillnader i vilken omsorg spelbolagen på den svenska spelmarknaden visar sina kunder, exempelvis hur mycket du förlorat innan du blir kontaktad som kund och om du blir kontaktad alls, säger Jakob Jonsson.
Fotnot:
Jakob Jonsson har varit samverkansdoktorand vid Psykologiska institutionen, Stockholms universitet. Han är och har varit anställd av företaget Sustainable Interaction. Han ska nu fortsätta utveckla självtestet GamTest hos Sustainable Interaction och arbeta med att utbilda och stötta personal på spelbolag i proaktiva samtal/omsorgssamtal.
