Regioner och kommuner tar kontinuerligt fram nya standardiserade vårdplaner, ibland i samverkan med andra myndigheter och organisationer. I sin forskning har Lotta Wendel visat att utformningen av det standardiserade materialet för vårdplanering varierar kraftigt i landet och i vissa fall också inom en och samma region.
Inte alltid för patientens bästa
Det finns anledning att vara försiktig vid användandet av standardiserade vårdplaner, menar hon.
– Det har visat sig att det inte alltid är patientens bästa som har styrt utformningen av dessa mallar. I sina värsta former riskerar mallarna för dokumentation att sätta patientens rättssäkerhet ur spel. I de fall patienter behöver en mer komplex vårdplanering finns det starka skäl för att undvika standardiserade planer, säger Lotta Wendel.
Planerna förväntas ofta underlätta registrering och insamling av data inför kvalitetsarbete och tillsyn. Detta syfte brukar beskrivas som ett nyare påfund. Men Lotta Wendels forskning visar att detta syfte har en gammal historia:
– I själva verket var de organisatoriska målen själva huvudsyftet när skyldigheten att dokumentera vård och behandling först reglerades. Patientens intressen uppmärksammades knappast alls.
Sällan i samråd med patienten
Majoriteten av de standardiserade vårdplanerna var inte heller konstruerade för samråd med patienten och inte heller för att möta dennes rätt till information. Detta innebar att vårdplaneringen riskerade att framstå som obegriplig och otillgänglig för patienten. Patienternas möjlighet att komma till tals varierade också avsevärt mellan de olika regionerna.
– Planerna jag studerat innehöll också direkt lagstridiga formuleringar och uttalanden som tydde på att mallen i sig var viktigare än den faktiska vården av patienten, säger Lotta Wendel.
Upptäckten, som nu presenteras i den vetenskapliga tidskriften Science, gjordes av ett stort forskarteam knutet till Calar Alto-observatoriet i Spanien. Redan i ett tidigt skede förstod astronomerna vidden av sin upptäckt. Exoplaneten, som fått namnet GJ3512b, är större än Saturnus och kretsar kring en röd dvärgstjärna som bara är en åttondel så stor som vår egen sol. En kombination som aldrig tidigare observerats.
– Det är ganska vanligt att astronomer upptäcker små planeter, med en storlek som jorden, kring små stjärnor. Men det här är första gången i världshistorien man hittar en gasjätte som kretsar kring en liten stjärna, säger Anders Johansen, astronomiprofessor vid Lunds universitet.
Planet bildad på grund av gravitionell instabilitet
Normalt bildas planeter av gas och damm från intilliggande stjärnor. Men Anders Johansen och hans forskarkollega Alexander Mustill vid Lunds universitet insåg snabbt att den nyupptäckta exoplaneten inte kan ha bildats på det gängse sättet. Det fick forskarna att börja undersöka alternativa teorier.
– Vår forskning visar att planeten är ett resultat av något som kallas gravitionell instabilitet. Det innebär att exoplaneten har bildats i samband med att en klump av gas och damm kollapsat av sin egen gravitation. Det är ett mycket ovanligt fall, säger Alexander Mustill.
Exoplaneter är planeter som befinner sig i andra solsystem än vårt eget. Den första bekräftade upptäckten gjordes 1995. Sedan dess har 4 044 stycken registrerats av den amerikanska rymdfartsorganisationen Nasa. Exoplaneter väcker ofta frågor kring eventuellt liv på andra platser i universum. Men chansen att det ska finnas liv på GJ3512b är liten.
Minus hundra grader
– Temperaturen ligger på cirka 100 minusgrader. Dessutom är den nya exoplaneten en gasjätte som Jupiter, utan någon fast yta, säger Anders Johansen.
Forskningen kring den nyupptäckta himlakroppen fortsätter och Lundaastronomerna Anders Johansen och Alexander Mustill menar att det finns indikationer på ytterligare en exoplanet i samma solsystem.
– Vi har sett att den röda dvärgstjärnan i det här solsystemet drar sig fram och tillbaka på grund av den nyupptäckta exoplaneten. Men när man studerar stjärnans rörelsemönster är det tydligt att den även påverkas av något annat. Något som förmodligen är en andra planet, säger Alexander Mustill.
Den aktuella studien, som är ett samarbete mellan 160 forskare från 48 lärosäten, publiceras i tidskriften Science.
Dammar bjuder på en lugn miljö för lunchrast bortom stadsstressen, kanske ett dopp en varm sommardag eller skridskoåkning på vintern, men de kan även förebygga översvämningar och är hem till många djur- och växtarter. Hur mycket känner allmänheten till dessa värden? Är folk medvetna om problem med urbana dammar?
– Ett klassiskt problem är att även det klaraste vatten kan bli en äcklig grön soppa. Detta sker om dammen tillförs för mycket näring vilket gör att alger börjar växa okontrollerat, säger Gerard Rocher-Ros, forskningsingenjör på Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet.
Urbana dammar över hela Europa
Algblomningar är inte bara ett problem för dammens ekosystem utan även för samhället. För att bättre förstå urbana dammars ekologiska status har en grupp forskare provtagit över 50 urbana dammar i hela Europa. Även två dammar i Umeå ingick i studien: Universitetsdammen och dammen på Sandbacka. Just nu håller man på att sammanställa dessa data.
– Då vi snart börjar ha koll på hur urbana dammar mår är det dags för andra steget i projektet nämligen att ta reda på hur folk bedömer dammarnas mående. Och det är här vi behöver hjälp av allmänheten genom att svara på vår enkät, säger Maria Myrstener, doktorand på Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet.
Vill veta hur stadsbor tänker
Enkäten syftar till att bättre förstå hur vi stadsbor tänker kring urbana dammar, deras värden och problem. En viktig fråga är i vilken grad allmänheten är medveten om dammarnas ekologiska status och hur viktiga de är för en välmående stadsmiljö. Enkäten kräver ingen förkunskap och är öppen för alla över 14 år till och med den 30 oktober.
– Resultat från studien kan hjälpa stadsförvaltningar att förbättra skötseln av sina dammar, och att informera allmänheten om dammars funktioner på rätt sätt, säger Marcus Klaus, postdoktor på Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet.
Forskningsprojektet genomförs av unga forskare vid 30 lärosäten i hela Europa. Umeå universitet representeras av Megan Fork, Lluís Gomez-Gener, Marcus Klaus, Maria Myrstener och Gerard Rocher-Ros.
Kontakt:
Maria Myrstener, doktorand på Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, maria.myrstener@umu.se
Marcus Klaus, Postdoktor på Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, marcus.klaus@posteo.net
Gerard Rocher-Ros, forskningsingenjör på Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, gerard.rocher@umu.se
– Jag har undersökt hur policydokument kring livslångt lärande och vägledning från överstatliga organ hanteras och omsätts i Danmark, Sverige och Norge, säger Simon Schulin.
Simon Schulin, som vanligtvis arbetar på University College Syd i Kolding, har gått grundligt tillväga. Han har granskat närmare 20 000 dokument för att kunna göra jämförelser mellan de nordiska länderna. Men också för att ta reda på om och hur överstatliga dokument får inflytande på utbildningsväsendet och betydelse för pedagogiska styrdokument i Norden. Resultaten visar bland annat stora skillnader mellan Danmark och Sverige.
Stora skillnader mellan Sverige och Danmark
– Danmark är mycket auktoritetstroget och implementerade alla policydokument fullständigt, säger Simon Schulin. I Danmark har utbildningsministeriet tydliggjort för ungdomsskolan att formell utbildning och examen är en förutsättning för livslångt lärande. Här finns också ett vägledningsinstitut, direkt under utbildningsministeriet.
Sverige däremot är mycket mer decentraliserat, enligt Schulin. I Sverige ger exempelvis Skolverket bara rekommendationer.
– I Sverige är livslångt lärande också viktigt. Men här finns inga praktiska anvisningar om hur många som ska ha en formell utbildning/examen för att kunna tillgodogöra sig livslångt lärande.
Bildning är helt frånvarande
Schulin för också i sin studie djupa resonemang kring hur livslångt lärande och kompetens är starkt förknippat med marknadsorientering, nytta och anställningsbarhet.
– Bildning är helt frånvarande när det talas om livslångt lärande i olika styrdokument, säger Simon Schulin. Ändå jobbar alla människor på sin bildning hela livet oberoende av vad de har för formell utbildning. Tala i stället om en människas kompetenser och vad han/hon vill med livet för att bli livsdugliga.
– Risken är att formell utbildning har fått för stor betydelse, säger Simon Schulin. De som saknar formell utbildning och examen exkluderas och på det sättet reproduceras utanförskap.
Autonoma drönare kan komma att användas inom många olika områden, till exempel för riskfyllda inspektioner i otillgängliga miljöer som idag utförs av människor. En autonom drönare kan till exempel skickas in i gruvor direkt efter sprängning eller ras, in i byggnader efter en jordbävning eller högt upp i vindkraftverk.
– Våra drönare flyger autonomt, det innebär att så fort drönaren lämnat marken finns det ingen pilot som styr den. Drönaren är programmerad att analysera sin omgivning och att fatta egna beslut, till exempel för att självständigt kunna undvika hinder, säger Christoforos Kanellakis, robotikforskare vid Luleå tekniska universitet.
Förutom säkerhetsaspekten kan självkörande drönare få betydelse genom att minska kostnader och troligen att säkerhets- eller underhållsarbete utförs snabbare än av människor. Dessutom är det sannolikt att drönarens analyser är mer precisa.
Flera sensorer ger självständig drönare
Fältförsöken med autonoma drönare som Luleå tekniska universitet gör, visar att robotikgruppens drönare, klarar den svåra uppgiften att navigera självständigt i bergrum eller i en gruva. Lokaliseringen är ett delikat problem för drönaren att lösa, eftersom drönaren inte vet var den befinner sig i relation till omgivningen, vilket kräver mycket beräkningskraft och komplicerade styralgoritmer.
– Drönaren använder information från flera sensorer ombord för att lösa lokaliseringsproblemet. I vårt fältförsök beordras drönaren att gå framåt längs tunneln. Vi har utvecklat algoritmer, som korrekt ska kunna reglera drönarens riktning. Detta är en riktig utmaning som hela forskarsamhället inom robotik strävar efter att lösa, så även vårt team, säger Christoforos Kanellakis.
Arbetet med autonoma drönare vid Luleå tekniska universitet sker i nära samarbete med bland annat NASA. Robotikgruppen vid Luleå tekniska universitet deltog nyligen i NASA:s lag i den prestigefulla tävlingen Subterranean Challenge, där de kom på andra plats i världen. Forskningen inom flygrobotik med autonoma drönare är kopplad till Luleå tekniska universitetets center för tillämpad AI forskning; Applied AI Excellence Centre.
Kontakt:
Christoforos Kanellakis, forskare inom reglerteknik vid Luleå tekniska universitet, christoforos.kanellakis@ltu.se
George Nikolakopoulos, professor i professor i robotik och automation vid Luleå tekniska universitet, george.nikolakopoulos@ltu.se
Marina konfliktzoner är inte statiska utan skiftar beroende på säsong. Det innebär att ett område kan vara en sådan zon en del av året men inte en annan. En anledning är att djuren rör sig över stora områden. De kan befinna sig på en plats när ungarna föds för att sedan flytta hundratals mil till områden mer rika på föda.
Nya konfliktzoner kan även uppkomma då mänsklig aktivitet påverkar områden som tidigare varit orörda. Det kan handla om nya farleder för transportfartyg, industriellt fiske, oljeutvinning och nya färjeleder.
– Det drabbar inte bara djuren i haven, människor som i generationer hämtat mat och sin utkomst ur havet påverkas också, säger Susanne Åkesson, professor i zooekologi vid Lunds universitet.
Livsviktiga zoner för marint liv
Tidigare undersökningar har granskat marina konfliktområden lokalt och regionalt och oftast behandlat en enda art. Det här är första gången det görs en global studie som inkluderar olika djurarter.
Eftersom nästan två tredjedelar, 64 procent, av världshaven inte lyder under ett enskilt lands jurisdiktion är det viktigt att det finns en global policy för hur mycket mänskliga aktiviteter ska tillåtas påverka livet i haven, anser forskarna från de 14 länder som har bidragit till studien. Susanne Åkesson medverkar som den enda forskare verksam vid ett svenskt universitet.
– Tyvärr blir konfliktzonerna mellan djur och människor fler, inte färre. Vi pekar på områden och korridorerna mellan dessa områden som är livsviktiga för det marina livet, men där mänskliga aktiviteter påverkar djurens habitat. Ett sådant exempel är kalvningsområden för valar.
Forskarna Brendan Godley och Jaquie Ellick från Ascension Island Turtle Group fäster en gps-sändare på en sköldpadda. Bild: Susanne Åkesson
Susanne Åkessons bidrag till studien handlar om havssköldpaddor som lever i ett bälte i Sydatlanten mellan Brasilien och sydöstra Afrika. På ön Ascension har hon och hennes medarbetare försett sköldpaddor med sändare som registrerat hur de rört sig och var de befunnit sig olika tider på året.
– Vi vill att studien ska bidra till en global policy för hur vi använder våra hav. Vi har tagit fram ett instrument för att hjälpa beslutsfattare att skapa en sådan policy, säger Susanne Åkesson.
Susanne Åkesson, professor zooekologi, Lunds universitet, biologiska institutionen, susanne.akesson@biol.lu.se
Johan Kärnfelt och Gusav Holmberg vid Göteborgs universitet har kartlagt hur det gick till när vi fick en enda, gemensam tid.
– Soltiden var den vanliga tiden. I den mån människor hade klocka ställde de den efter solen – när den passerade rakt i söder var klockan tolv, säger Johan Kärnfelt.
Han är idéhistoriker vid Göteborgs universitet och har tillsammans med kollegan Gustav Holmberg skrivit en bok om hur det gick till när vi fick en enda tid i Sverige. Men först hade vi en period av fyra olika slags tider, för systemet med olika lokala tider fungerade inte hur länge som helst.
– Grejen med soltiden är att den är just lokal, det skilde till exempel 24 minuter mellan Stockholm och Göteborg. När man började köra järnväg kunde man ju inte ha en tidtabell som gick efter lokala tider. Då bestämde man att det är tiden i Göteborg som ska definiera järnvägstidtabellerna, säger Johan Kärnfelt.
– Om det tar tio dagar att ta sig mellan Göteborg och Stockholm med häst och vagn spelar den där tidsskillnaden på 24 minuter ingen roll. Men när järnvägen kom gick det inte längre. Det är ungefär som om varje stad hade haft en egen valuta, eller ett eget språk. Det fungerade i det gamla bondesamhället, men det fungerar inte i en tid av snabba kommunikationer, säger Gustav Holmberg.
Göteborgstid gillades inte av Stockholmare
1878 kom sedan den stora tidsreformen då en enda, gemensam tid infördes i Sverige. Då valdes en lokaltid från trakterna kring Örebro som alla skulle utgå ifrån, vilket var en kompromiss.
– Stockholmarna gillade inte det där med att vi hade Göteborgstid på tågen, de tyckte att Stockholmstid borde vara gemensam tid för alla, säger Johan Kärnfelt.
Sedan dess har vi haft ytterligare några reformer: år 1900, då vi fick en zonindelning i hela världen och Sverige hamnar på Greenwichtid + en timme, ett försök med sommartid 1916 som inte uppskattades av bönderna, och sedan införande av sommartid 1980.
– Men i dag finns en stor opinion både inom EU och i Sverige emot sommartid, så den är nog snart historia, säger Johan Kärnfelt.
Bok:
Tid för enhetlighet. Astronomerna och standardisering av tid i Sverige, Johan Kärnfelt, Gusav Holmberg, Institutionen för litteratur, idéhistoria och religion Göteborgs universitet
I luften kryllar det av otroligt små luftburna partiklar, aerosoler. Vissa är naturliga medan andra orsakas av människans förbränning av bränslen. En del kan skada hälsan, andra reflekterar solstrålning.
En av de viktigare naturliga källorna till aerosoler är de aromatiska terpenerna från barrskogen.
Väldoftande terpener kyler klimatet..
Genom kemiska reaktioner med ozonet i atmosfären ombildas terpenerna till kraftigt oxiderade organiska molekyler, vilka fäster på andra aerosolpartiklar som redan finns i luften. Detta leder till fler molndroppar, eftersom varje molndroppe bildas genom att vattenånga kondenserar på en tillräckligt stor aerosolpartikel. Och fler molndroppar leder till tätare moln och minskad solinstrålning.
I en ny studie framkommer dock att denna ”barrskogseffekt” har kommit av sig efter industrialiseringen.
..men effekten förtas av människans utsläpp
Utsläpp av ammoniak från jordbruket samt svaveldioxid från fossila bränslen ändrar spelreglerna: Terpenerna, och även andra organiska molekyler, fördelas istället på många fler, men mindre aerosolpartiklar. Och eftersom de riktigt små aerosolerna har en diameter som är mindre än våglängden på ljuset förmår partiklarna inte reflektera ljuset.
Svaveldioxid och ammoniak är visserligen gaser, men generar nya partiklar via kemiska reaktioner i atmosfären.
– Paradoxalt kan alltså ett större antal aerosolpartiklar leda till att den kylande effekten från de organiska molekylerna som släpps ut från skogen minskar eller helt uteblir, säger Pontus Roldin, forskare i kärnfysik vid LTH, Lunds universitet och förste författare till artikeln.
Tillsammans med ett internationellt forskarlag har han utvecklat en modell som för första gången visar hur nypartikelbildning av dessa aerosoler går till.
– De kraftigt oxiderade organiska molekylerna har en betydande kylande effekt på klimatet över barrskogen. Med varmare klimat räknar man med att skogen kommer släppa ut mer terpener och därmed skapa fler kylande organiska aerosoler. Men hur stor denna effekt blir beror också på hur stora utsläppen av svaveldioxid och ammoniak blir i framtiden, säger Pontus Roldin.
– Det är dock helt klart att denna ökning av organiska aerosoler inte på långa vägar kan kompensera för den klimatuppvärmning som orsakas av våra utsläpp av växthusgaser.
Utsläppen kan minskas – ökat köttätande kan förvärra
Den här studien kan bidra till att minska osäkerheten kring aerosolpartiklars påverkan på moln och klimat. Resultaten blir också ett ytterligare argument för att dra ner på de skadliga utsläppen.
Man har dock redan lyckats minska svaveldioxidutsläppen kraftigt i Europa och USA sedan 1980- talet och nu börjar man se steg i rätt riktning i Kina också.
– Det är förhållandevis enkla tekniska lösningar som krävs för att minska svaveldioxid, till exempel rening av rökgaserna från skepp och kolkraftverk. Ammoniak är mycket svårare att minska, eftersom det släpps ut direkt från djur och när man gödslar jorden.
I framtiden räknar man med att köttproduktionen kommer att stiga kraftigt globalt när välståndet i fattiga länder förbättras i främst Asien. Idag vet man inte vilka konsekvenser dessa förändringar kommer att ha. För att kunna uppskatta detta krävs att man använder detaljerade modeller såsom den som nu har utvecklats. Då blir det enklare att studera konsekvenser för aerosolbildingen och klimatet.
Motsäger inte vikten av skogen som koldioxidsänka
– Vi vet redan att skogen är en viktig koldioxidsänka. Men även andra faktorer, såsom aerosolers kylande effekt, typ av vegetation och utsläpp påverkar klimatet. De här resultaten kan förhoppningsvis bidra till bättre förståelse för hur skog och klimat interagerar, säger Pontus Roldin.
Det boreala barrskogsområdet ”taigan” sträcker sig som ett band över hela jordklotet. Det täcker 14 procent av jordens vegetationstäckta yta och är därmed världens största sammanhängande landekosystem.
De närmaste åren kommer Pontus Roldin och hans kolleger fortsätta att jobba med dessa frågor inom Formas-projektet ”Betydelsen av den kontinentala biosfär-aerosol-moln-klimat-återkopplingen under antropocen” och med hjälp av den globala klimat- och jordsystemsmodellen ”EC-Earth” bättre kvantifiera hur stor klimatpåverkan barrskogens terpener har i en atmosfär påverkad av olika mänskliga utsläpp.
Digitala vårdmöten med läkare är idag ett populärt sätt att kontakta vården, både privata och offentliga verksamheter inom hälso- och sjukvården har öppnat upp mottagningar via nätet. ”Men vilka är användarna”? ”Varför tar de kontakt”? Hur ser deras vårdmönster ut?
Det – och frågor som ”Vad är drivkraften eller motivet till att välja att ta kontakt med läkare via nätet”? ”För vilka vårdbehov söker de”? Hur upplever patienterna dessa möten och anses vårdbehovet uppfyllt av det digitala vårdmötet? – har undersökts i forskningsprojektet Digitala vårdmöten med läkare. Nu presenteras resultaten i en rapport.
Studien består av en kvantitativ del som bygger på 10 400 personers digitala kontakter med läkare i Jönköpings län och en kvalitativ intervjustudie med 26 patienter/användare från ett nationellt urval.
Digitala vårdmöten kan avlasta primärvården
En av de frågor som forskarna lyfter är om Digitala vårdmöten avlastar den ordinarie fysiska primärvården, eller om det är onödiga kontakter som ändå medför fysiska besök.
De tre vanligaste hälsoproblem som personer sökt digitala läkare för var akut övre luftvägsinfektion, hudutslag och hosta. Analysen visar också att endast 1,5 procent föregått av kontakt med 1177 sjukvårdsrådgivning per telefon, 1 procent har haft ett efterföljande besök på akutmottagning inom ett dygn och 3,6 procent ett fysiskt besök på vårdcentral inom en vecka.
– I registerstudien framkommer att väldigt få personer före kontakt med digital läkare haft andra kontakter med vården, som till exempel 1177 sjukvårdsrådgivning. I intervjuerna säger användarna eller patienterna att de själva gjort bedömningen att de hälsoproblem de sökt för inte skulle kunna bli löst genom kontakt med sjuksköterska.
– Majoriteten har bara haft ett enda digitalt vårdmöte med läkare och väldigt få har efter denna kontakt sökt fysisk primärvård eller akutmottagning. Även om det i stora delar är enklare problem de sökt för är det ändå sådant de har behövt hjälp med, till exempel råd kring egen eller sitt barns hälsa, vanligast är infektioner och hudåkommor eller recept på läkemedel, säger Felicia Gabrielsson Järhult.
Fler kvinnor söker vård på nätet
Av den kvantitativa delstudien framkommer det också att det är övervägande yngre användare i åldern 0–30 år som sammanlagt står för cirka 70 procent av kontakterna. Andelen kvinnor är högre, ungefär 60 procent kontra männens 40 procent.
I den kvalitativa delen av studien uppgav de svarande att de upplever att digitala vårdmöten med läkare gett dem frihet att själva välja tid och plats, vilket underlättar deras livspussel. Hög grad av tillgänglighet, att snabbt få kontakt med läkare för professionell hjälp och till exempel slippa ta ledigt från jobbet eller åka iväg till en mottagning med ett sjukt barn var några av de positiva aspekter som lyftes.
– Generellt har de som har besvarat frågorna i undersökningen upplevt sig ha fått ett kompetent, professionellt och respektfullt bemötande vid kontakten med läkaren, oavsett om detta varit i form av ett videomöte där personen sett läkaren eller via en chattfunktion, berättar Felicia Gabrielsson Järhult.
Kartläggningar av den totala arvsmassan hos en individ kallas helgenomsekvenseringar. Det är fortfarande relativt ovanligt inom sjukvården i dag, men det sker allt oftare, till exempel för att ställa en korrekt diagnos vid en sällsynt sjukdom. En genetisk kartläggning av en individ jämförs rutinmässigt med ett så kallat referensgenom, en beskrivning av den mänskliga arvsmassa som anses vara ”standard”. Vid en sådan jämförelse brukar ungefär 5 miljoner avvikelser hittas. De flesta är utan större betydelse, men en del av dem kan orsaka sjukdomar eller funktionsnedsättningar.
Nu har forskare vid Karolinska Institutet, i samarbete med Uppsala universitet, samlat in analyser av hela arvsmassan för tusen svenska individer och för var och en ringat in de avsnitt som inte matchar med referensgenomet. I nästa led har forskarna analyserat just denna icke matchande arvsmassa. I det arbetet identifierades 61 000 dna-sekvenser, vilket är en volym som motsvarar ungefär en hel kromosom. Dessa nya sekvenser, som alltså inte ingår i dagens referensgenom, påverkade drygt 80 gener, av vilka ett tiotal är kopplade till olika sjukdomar.
Uråldrigt och välspritt dna
Forskarna gick sedan vidare med ytterligare analyser av dessa nya sekvenser. De jämfördes med arvsmassebibliotek som finns för schimpanser, för den afrikanska populationen samt för islänningar. Och det arbetet gav napp – det visade sig att dessa nya sekvenser, identifierade i tusen svenska individer, till stor del återfinns i samtliga dessa populationer. Det betyder dels att de är mycket gamla, dels att de är välspridda i den mänskliga populationen.
– Den icke identifierade arvsmassa som vi tidigare inte har kunnat matcha mot referensbiblioteket vid helgenomsekvenseringar, visade sig alltså vara normala varianter av vår arvsmassa, i många fall uråldrig. Det här visar att det mänskliga genomet är mer heterogent än vad vi tidigare känt till och som en följd behöver vi uppdatera vårt referensgenom. Men det visar också att vi är mer lika schimpansen än vad vi tidigare trott och att djupare studier av schimpansens arvsmassa är nödvändigt för att förstå människans genetiska mångfald, säger Jesper Eisfeldt, civilingenjör med inriktning mot bioteknik samt doktorand vid enheten för sällsynta diagnoser vid institutionen för molekylär medicin och kirurgi på Karolinska Institutet.
Jesper Eisfeldt, civilingenjör med inriktning mot bioteknik samt doktorand, Karolinska institutet, jesper.eisfeldt@ki.se
Anna Lindstrand, biträdande överläkare, docent, Karolinska institutet, anna.lindstrand@ki.se
När mikroorganismer får övermogen frukt att jäsa bildas alkohol. En del forskning har tytt på att fruktätande apor kanske använder denna alkohol i kosten som en källa till extra kalorier. Nu har forskare från Linköpings universitet och Universidad Veracruzana i Mexiko prövat den idén.
I ett första experiment, som utfördes på en fältstation i Mexiko, fick åtta stycken spindelapor välja mellan rent kranvatten eller låga koncentrationer av alkohol. Alkoholhalterna varierade mellan 0,5 och 3 procent alkohol, vilket motsvarar koncentrationer som kan bildas naturligt i jäsande frukt. Forskarna fann att djuren kunde detektera etanol i så låga koncentrationer som 0,5 procent. Som jämförelse är människans detektionströskel för etanol 1,34 procent. Aporna valde alla alkoholhalter upp till 3 procent framför vatten.
Mycket känsliga för etanolsmaken
– Resultaten visar att fruktätande spindelapor är utomordentligt känsliga för smaken av etanol. Vi såg också att de föredrar denna alkohol när den erbjuds i koncentrationer som förekommer naturligt i jäst frukt, säger professor Matthias Laska vid institutionen för fysik, kemi och biologi (IFM) vid Linköpings universitet.
I nästa test fick spindelaporna välja mellan en sockerlösning spetsad med etanol eller en sockerlösning av samma koncentration utan alkohol. Här var det tydligt att djuren föredrog sockerlösningen som innehöll alkohol. Men när aporna ställdes inför valet mellan en alkoholspetsad sockerlösning och en högkoncentrerad sockerlösning utan etanol blev resultatet ett annat. I det fallet föredrog djuren tydligt alternativet med rent socker, även när blandningen med socker och alkohol innehöll tre gånger så mycket kalorier.
Sötman viktigare än alkoholen
I ett liknande experiment fick spindelaporna välja mellan puréad frukt spetsad med etanol eller ren fruktpuré. Testerna med sockerlösning och med fruktpuré med eller utan tillägg av alkohol tyder på att sötma, och därigenom kolhydratinnehåll, kan vara en viktigare faktor för spindelapornas preferenser jämfört med de kalorier som alkoholen bidrar med.
– Fynden stöder därför inte idén att etanol i kosten används av fruktätande primater som en källa till extra kalorier. På liknande sätt stöder våra resultat inte heller tanken att icke-humana primaters förkärlek för övermogen frukt som innehåller alkohol speglar ett evolutionärt ursprung till alkoholism hos människan, säger Matthias Laska.
Matthias Laska, professor vid institutionen för fysik, kemi och biologi, Linköpings universitet, matthias.laska@liu.se
En dator har skrivit det här. Det vill säga datorn har översatt mina knapptryckningar till de bokstäver du nu läser. Men skulle datorn kunna göra mig överflödig? För enklare journalistiska texter är det redan ett faktum. Skulle den även kunna ersätta en romanförfattare?
”Catching me off guard, he slams me against the doorway. He’s pinning me to the doorway using his hips, and it’s so hot. He plants a soft wet kiss on my lips, and I surrender briefly to the sensation. Fuck, I’m panting already.”
Det här stycket skulle kunna vara hämtat ur romanen 50 Shades of Grey. Och är det också, på sätt och vis. Lisa Wray, programmerare från New York, var på en middag där ett diskussionsämne var hur uselt skriven den här boken var och tänkte: ”Ett datorprogram skulle säkert kunna skriva den.” Kort därefter kodade hon fram vad som fick namnet 50 Shades of Grey Text Generator. På hemsidan kan besökaren klicka fram mer eller mindre välskrivna parodier på stycken ur den storsäljande romanen.
Klarar knappast Turing-testet
De här datorgenererade alstrena skulle knappast klara det så kallade Turing-testet, som i korthet går ut på att förmå en dator att kommunicera på ett sätt som kan misstas för en människa. Flera programmerare har påstått att deras algoritmer har klarat testet. En av dem är Zackary Scholl, en student vid Duke University som skapade ett program som bröt ner dikter i mindre beståndsdelar för att själv lära sig hantverket. Scholl skickade in algoritmens alster till poesi-tidskrifter och en av dem, universitetets egna litterära tidskrift, antog den.
Den publicerade dikten var bara en av de 26 (en för varje bokstav i det engelska alfabetet) som Scholl skickade in, och frågan är om inte redaktörerna publicerade den mer utifrån välvilja än för dess litterära kvalitet.
De robotjournalister som allt fler mediehus nu börjar använda för att producera texter skulle möjligen klara Turings test. Men de korta referat från fotbollsmatcher eller redogörelser för fastighetsaffärer som robotarna skriver håller knappast tillräcklig verkshöjd för att göra testet giltigt.
– Litteratur och romaner är en helt annan femma, säger Hillevi Hägglöf, datorlingvist på Bonnier News. Datorer har svårt för det här med röda trådar och har svårt att producera längre stycken text som är sammanhängande.
Varför?
– En dator har ingen intention, den har ingen berättelse som den vill förmedla utan det hänger på vad vi matar in och vill få ut och då är det svårt att hålla den röda tråden. Vad är subjektet och vad ska hända? Att skriva en roman är ett väldigt komplicerat arbete.
Vad krävs då för att en dator ska kunna lära sig att skriva en roman? Först och främst måste människan vilja lära upp datorn till författare. Det måste finnas ett behov.
– När vi tänker på automatiskt genererade nyheter så finns ett tydligt behov, det händer något i världen som vi vill kunna berätta om. Men om en robot skriver litteratur blir det mer en filosofisk fråga. Nyhetsvärdet består i att en robot skriver litteratur. Det är säkert jätteballt att läsa ett par sådana romaner men finns det ett verkligt behov?
Om man inte talar om att författaren är en robot?
– Man kan kanske pumpa ut ett par halvbra kriminalromaner. Men det måste börja där, i att det är något som någon kan tjäna pengar på. Sedan är tekniken inte mogen och därför har man inte gett sig på problemet än. Jag är övertygad om att det kommer men det är väldigt mycket jobb som måste göras i att formalisera romanens karaktär och bryta ner den i dess beståndsdelar.
Följer typiska mönster
För att en dator ska kunna lära sig skriva en roman måste den matas med text, mycket text. Karim Jebari, forskare i filosofi vid Institutet för framtidsstudier, tror att AI har en lång väg att gå innan den kan bli en författare.
– Men det är fullt möjligt, säger Karim Jebari.
Det som datorn skulle kunna producera är litteratur som inte är så innovativ och följer ett tydligt mönster, som deckare och annan genrelitteratur. Ett språkexperiment som Jonas Hassen Khemiris bok Monticore är enligt Karim Jebari omöjligt för modern AI att skapa. Men den som hoppas på en svensk AI-deckare kanske hoppas förgäves.
– Om vi tänker oss en AI som ska vara bra på att skriva deckare kommer den att behöva bränna igenom ett par miljarder sidor, säger Karim Jebari. Det är kanske så att svenska är ett för litet språk, att det inte finns tillräckligt många ord i svenska deckare.
Men vad är det i den mänskliga hjärnan som gör den särskilt lämpad att skriva romaner? Och varför är det så svårt för en dator att erövra den förmågan?
Många dimensioner i språket
Martin Ingvar, professor vid Karolinska institutet, har nyligen publicerat boken Tänkandets maskineri om hur tänkandets mekanik fungerar och hur det kan överföras på AI.
– Vårt tänkande bygger på att vi har en modell som vi sakta uppdaterar i alla steg i vårt tänkande. Så det räcker inte med att ha en totalrepresentation av omvärlden utan vi måste ha en inre modell av hur omvärlden ser ut så att vi kan göra den uppdateringen.
Forskare har lyckats lära AI att måla som van Gogh och föra över konstnärens teknik till en annan bild.
– Det här är en sak man för några år sedan trodde var omöjligt, säger Martin Ingvar. Men det är ganska få dimensioner man använder inom målning jämfört med språket. Att skriva en roman är ju extremt mångdimensionellt och innehåller abstrakta dimensioner som ligger på värderingsnivå snarare än på faktanivå och ett övervägande som är kontinuerligt och ständigt uppdateras. Plus att man gör konstnärliga överväganden av vad som ska vara med.
Text: Johan Frisk på uppdrag av forskning.se
– Den fotoelektriska effekten har studerats i många år och det är exalterande att plötsligt förstå hur det fungerar på ett djupare sätt, säger Marcus Dahlström, docent i matematisk fysik vid LTH, Lunds universitet som skrivit en vetenskaplig artikel tillsammans med kollegor i Lund och på Stockholms universitet.
Det forskarna har studerat är hur en elektron, som precis slitits loss från en atom via den fotoelektriska effekten, kan ändra sin vågrörelse med hjälp av ett laserfält. Den fria elektronen kan både absorbera och emittera laserljus vilket ändrar elektronens rotation på ett asymmetriskt sätt.
För att upptäcka detta fenomen använde forskarna ultrakorta laserpulser med en tidsprecision på en attosekunds-skala, vilket är svindlande kort: 0,000000000000000001 sekunder.
Elektronernas vanor rubbades
Upptäckten av asymmetrin i kombination av den höga tidsupplösningen gav forskarna möjlighet att sätta elektronernas invanda beteende i gungning. Från att endast röra sig upp och ner längs laserfältet lyckades forskarna få elektronerna att utbreda sig också sidledes.
– Nu när vi förstår att det finns en asymmetri i de fria elektronernas rörelse, kan vi förstå kvantdynamiken i fotojonisationen bättre, säger David Busto, doktorand i atomfysik vid Lunds tekniska högskola
I klassisk fysik rör sig partiklar deterministiskt från en punkt till en annan via Newtons lagar. I kontrast till detta säger kvantmekaniken att en partikel kan röra sig till flera platser samtidigt. Det senare har forskarna kunnat utnyttja:
– När vi ändrar elektronvågens riktning gör vi detta med hjälp av kvantmekaniska interferenser. Alltså, elektronen går flera vägar fram till sin ändrade vågform. Klassiskt skulle elektronen bara kunna gå en väg.
Asymmetriska rörelsemönster
Fenomenet med de asymmetriska rörelsemönstren har både bevisats i experiment och teori. Resultaten utgår från kunskapen att elektroner ökar sina roterande rörelser då de absorberar ljus, vilket den amerikansk-italienske fysiken Ugo Fano visade för trettio år sedan.
Forskningen bedrivs med viljan att bli bättre på att kontrollera elektroner i atomer och molekyler med större noggrannhet. I förlängningen kan man tänka sig att denna, och andra grundvetenskapliga kunskaper om hur atomer och molekyler fungerar, ger möjlighet att på ett bättre sätt kontrollera reaktioner i molekyler vilket i sin tur banar väg för en effektivare kemi.
Det blir allt vanligare att titta på film i sin mobiltelefon, men det har inte forskats mycket på filmupplevelsen i smarta telefoner. Doktoranden Kata Szita har i sin avhandling i filmvetenskap vid Göteborgs universitet kombinerat medieteoretiska och beteendevetenskapliga metoder för att bland annat undersöka interaktiv filmupplevelse, filmkonsumtion och deltagande, samt filmtittande i miljöer som inte ursprungligen är planerade för just detta.
– Det speciella med filmupplevelser i smartphones är att smarta mobiler har få sociala, tidsmässiga eller rumsliga begränsningar, säger Kata Szita.
Med andra ord: I mobilen går det i princip att titta var och när du vill, utan att vara bunden till vare sig en särskild lokal eller tid.
En del av avhandlingsarbetet bestod av ett beteendevetenskapligt experiment, vars syfte var att jämföra filmupplevelse i smartphones och miljöer som kan leda till störningar, med filmupplevelse framför stora filmdukar och i biografliknande utrymmen.
Påverkade empatin för filmens karaktärer
– Experimentet mätte uppmärksamhet, narrativ förståelse och känslan av närvaro genom ögonrörelse- och hudresponsmätningar (elektrodermal aktivitet), självutvärdering samt genom ett narrativt förståelsetest.
Resultaten visade att visningssituationen påverkade några av variablerna: förståelsen, känslan av närvaro och empati för filmens karaktärer.
Att skärmstorleken och yttre stimuli, alltså olika störningar och distraktioner, inte påverkade alla variabler kan förklaras med att experimentdeltagarna tillhörde den så kallade millenniegenerationen (personer födda från tidigt 1980-tal till slutet av 1990-talet) och är vana vid mobiler och det här sättet att se på film, menar Kata Szita.
– För dem kan visning på mobila skärmar bli lika bekväm, trevlig och effektiv som en visning på en stor skärm.
Ljud störde känslan av närvaro
Experimentet visade att användare kan kompensera den smarta telefonens lilla skärm genom skärmpositionering och tillfälliga anpassningar för en oavbruten visningsupplevelse. Men smartphonefilmtittare är ändå mottagliga för distraktioner, beroende på distraktionernas egenskaper.
Distraherande ljud eller visuella effekter distanserar tittaren från filmen och avbryter känslan av närvaro. Användarna antog visserligen en strategi för att filtrera bort stimuli som inte var relaterad till filmen, men var samtidigt uppmärksamma på om det som distraherade krävde en mer omedelbar uppmärksamhet eller någon typ av reaktion.
Långsiktiga effekter på inlärning
Kata Szitas avhandling belyser även det snabbt föränderliga medielandskapet och kan utgöra en grund för ytterligare film- och medieforskning som undersöker vilka konsekvenser det förändrade medielandskapet kan få.
– Nya trender vad gäller filmkonsumtionen och den tid som avsätts framför skärmar kan ha långsiktiga effekter på inlärning, fantasi och kognitiv utveckling och det måste ständigt utforskas, säger Kata Szita.
– Att systematiskt omhänderta dessa hjärtan skulle innebära ett genombrott för hjärttransplantationsverksamheten och fler patienter skulle kunna accepteras för transplantation, konstaterar Jonatan Oras, narkos- och intensivvårdläkare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.
Studien bygger på uppgifter om 641 potentiella hjärtdonatorer i Sverige under åren 2006-2016. Det handlar om hjärndöda personer som under sin livstid sagt ja till donation, eller vars efterlevande gett klartecken.
Hos hela 24 procent av de potentiella donatorerna rådde stressutlöst hjärtsvikt, eller broken heart syndrome, som innebär att en del av hjärtat har nedsatt funktion medan övriga delar slår som de ska. Tillståndet uppstår till följd av det kraftiga stresspåslag som ses vid utvecklandet av hjärndöd.
Hjärtan som återhämtar sig snabbt
Funktionsnedsättningen verkar vara övergående, hjärtat återhämtar sig inom några timmar eller dygn. Samtidigt finns det rekommendationer som säger att dessa hjärtan inte bör transplanteras.
Selekteringen ser därför olika ut på olika håll. Transplantationscentrum i Göteborg har sedan tidigare goda kliniska erfarenheter av att låta transplantera hjärtan med stressutlöst hjärtsvikt, och i den aktuella studien fanns 42 sådana fall.
Resultaten visar att utfallet för mottagaren inte blev annorlunda när hjärtat hade stressutlöst hjärtsvikt. Inte heller dödligheten påverkades utan låg i båda grupperna på förväntade 20 procent efter tio år.
Nedsättning tycks tillfällig men mer forskning krävs
– Nedsättningen av hjärtfunktionen tycks vara tillfällig, det är inte kranskärlssjukdom eller annan hjärtsjukdom som ligger bakom nedsättningen, vilket stämmer väl med stressutlöst hjärtsvikt. När man gör upprepade undersökningar av dessa hjärtan ser man att funktionen återhämtar sig snabbt, säger Jonatan Oras.
Den aktuella studien kommer att följas av fler, för att verifiera resultaten. Att inte behöva välja bort donatorer med stressutlöst hjärtsvikt ses som särskilt angeläget eftersom tillståndet oftare uppstår hos unga, med hjärtan som annars lämpar sig väl för donation.
– Vi uppskattar att man skulle kunna öka tillgången på hjärtdonatorer med 20-30 procent om dessa hjärtan kan användas, avslutar Jonatan Oras.
Mellan 2014 och 2018 rapporterades fler än 17 000 flyktingar och migranter döda eller saknade i Medelhavet. I södra Stilla havet utanför Australiens kust registrerades fler än 2 000 dödsfall under 2000–2018. Av folkrätten följer en allmän skyldighet att rädda den som befinner sig i sjönöd oavsett de nödställdas nationalitet, status eller omständigheterna under vilka de påträffas. Få aktörer ifrågasätter denna skyldighet. Vad som är mer omstritt är frågan om var de räddade ska sättas i land, inte minst om nödsituationen uppstod i samband med att de nödställda försökte ta sig in i kuststaten utan uttryckligt tillstånd.
Räddade till sjöss ska föras till säker plats
Folkrätten var länge i princip tyst i frågan. År 2004 antogs dock nya regler till de två huvudsakliga konventionerna om sjöräddningstjänst (SOLAS- och SAR-konventionerna) om landsättning av människor som räddas till sjöss. Av dessa framgår att alla som räddas till sjöss ska sättas i land och föras till en säker plats (place of safety) samt att ansvaret för att tillhandahålla en sådan plats eller att se till att den tillhandahålls ligger på den statspart inom vars sjöräddningsregion de nödställda togs ombord. Vad som avses med ”säker plats” definieras dock inte i konventionerna. Det finns visserligen riktlinjer från Internationella sjöfartsorganisationen, IMO, men dessa är inte bindande.
I avhandlingen ”International Law and the Rescue of Refugees at Sea”analyseras tolkningen av ”säker plats”. Genom att visa att begreppets innebörd ska fastställas med hänsyn till regler inom inte bara internationell havsrätt utan även andra relevanta folkrättsliga områden, så som internationell flyktingrätt, mänskliga rättigheter och internationell rätt mot gränsöverskridande brottslighet, drar avhandlingens författare slutsatsen att flyktingar och migranter som räddas till sjöss inte får sättas i land på platser där de riskerar att utsättas för förföljelse, tortyr eller annan allvarlig fara.
Säker med avseende på personlig säkerhet
– En säker plats ska alltså inte bara vara säker i traditionellt sjösäkerhetshänseende (”maritime safety”) utan även med avseende på grundläggande personlig säkerhet (”basic personal security”). Att exempelvis skicka tillbaka flyktingar och migranter som räddas till sjöss till Libyen är med tanke på säkerhetsläget där i princip inte tillåtet enligt folkrätten, förklarar avhandlingens författare, Martin Ratcovich.
Avhandlingen innehåller en omfattande analys av systematisk tolkning enligt folkrättens regler om tolkning av traktater som ligger till grund för fastställandet av begreppet ”säker plats”. Martin Ratcovich understryker att analysen i princip är tillämpbar även på andra områden inom folkrätten.
– Folkrätten är ett rättssystem och därför interagerar de olika delarna av systemet med varandra. Graden av samspel mellan olika rättsområden varierar. Jag menar att kravet på systematisk tolkning av traktater är en naturlig följd och återspegling av folkrättens karaktär som rättssystem, som förändras över tid.
Folkrätten
Folkrätten är det rättssystem som reglerar förhållandet mellan stater, i motsats till den rätt som gäller för medborgare inom stat. Men internationella organisationer, till exempel Förenta nationerna, Internationella Röda Korset och Internationella domstolen i Haag, företag och enskilda individer berörs också av folkrätten.
Folkrättens rättskällor utgörs av internationell sedvänja och av internationella avtal. Den primära folkrätten innehåller regler som är bindande även för de stater som inte ratificerat tillämpligt internationellt avtal eller erkänner viss internationell sedvänja.
